Checkat in i Chicago

Sådär, nu är jag på plats i Chicago. Har haft lite strul med datorn, så egentligen är det morgon den tredje dagen nu, men vi tar det i tur och ordning...
Flög från Linköping - med SAS, vilket jag tror var premiär för mig. Tror inte heller jag varit på flygplatsen i Köpenhamn tidigare heller, så det var lite kul.
Landade i Chicago framåt kvällen och tog in på hippa ACME Hotel vid Magnificent Mile (centrum/shoppingområde). Kan vara det hippaste hotell jag bott på. Orkar inte förklara, men tro mig - det är hippt!
Kuddar till förbannelse, då vet man att man är i USA...
Inte speciellt blåsigt här i "The windy city", men varmt och klibbigt. Åtminstone när jag kom, igår var det mulet och småregnigt.
Hann inte så mycket första kvällen förutom att ta en runda i den närmaste omgivningen och käka. Jag hade bestämt redan innan att jag ville ha ribs, så det blev det. Till skillnad mot Sverige kan de ju laga ribs i det här landet. Och lyssna noga nu, för så här ska riktiga ribs vara: 1. Köttet ska vara rosa. 2. Fett och senor har liksom kokat bort så man äter allt, utom benen. 3. Håller man i ett ben och skakar lite så ska köttet lossna.
Till det blev det riktigt jävla amerikanskt potatismos och himmelska bönor. Plus några lokala öl...
Aaaaah, jag älskar USA. Det är enkelt och genuint. Folk är lättsamma och trevliga. Man hör ofta människor som klagar på USA, men de har förmodligen inte varit här eller också är det såna som klagar på allt...
Dag två blev desto aktivare. Rapport kommer om några timmar, nu ska jag ut en sväng på stan...

På skiva: Märvel

Märvel
"The hills have eyes"

Om uttrycket "stillastående är tillbakagång" stämmer så har Linköpingsbandet Märvel lagt i backen för länge sen. Med vänsterhanden på ratten och blicken över axeln styr de sin rock´n´rollmaskin i full fart bakåt hela vägen till 70-talet. Det är där de trivs och det är där de hör hemma. Precis som Nicke Andersson skyltat med sin fäbless för band som tidiga KISS och annan idag retrobetonad rock skäms inte heller denna trio för sina influenser. Bakom maskerna döljer sig tre herrar som nu på sex plattor fyllt tomrummet hos de fans som fortfarande går och hoppas att Hellacopters ska återuppstå.
Om man nu ska kalla denna skiva för ett album för den innehåller bara sex låtar, varav de flesta kan anses följa samma formel som gått hem tidigare. Två låtar sticker dock ut en smula, nämligen titelspåret "The hills have eyes" som har en stompigare takt och en småudda slinga som hook, och avslutande "Bring it on" som är bluesigare till sin karaktär. Och det är just dessa två som gör störst avtryck, just för att de bryter den invanda mallen.
Märvel gör sin grej och gör den bra. De rockar, riffar och rumlar runt. Att det låter i princip likadant på varje skiva får man kanske ta som lyssnare, men här visar ändå bandet hur bra det kan bli när de vågar experimentera med sitt uttryck.

3/5

Lika som bär #183

Ace Frehley & Stefan Löfven

And all that jazz!

I know a whoopee spot
Where the gin is cold
But the piano's hot!

Tintin i Amerika

Kan det vara så att jag är Tintin? Han är ju den evigt unge mannen som jobbar som journalist och åker runt i världen. Han umgås med fyllot Haddock (Lehman), Dupondtarna (Pelle & Patte) och den virrige Kalkyl (Zeijlon).
Hur som helst var det Tintin som väckte mitt intresse för Chicago, och inte minst stadens skyskrapor, en gång i tiden. Han har förresten påverkat mig på många sätt. Tack Tintin, för att du vidgade min världsbild.
Men vad kan man göra mer i Chicago än att klättra på skyskrapor? Jo, bland annat detta:
*Äta hot dogs och deep dish-pizza
*Vandra runt i The Loop och Millenium Park
*Kolla in "Bönan"
*Gå på museum
*Dricka lokal hantverksöl
*Åka båttur på Chicagofloden
*Besöka svenska stadsdelen Andersonville
*Gå på jazzklubb
*Klippa sig hos Obamas frisör

Brittsommaren fortsätter...

Ännu en dag, ännu en solstund på balkongen. Är ju egentligen vansinne att lämna landet. Å andra sidan är det +26 dit jag ska...

Kulturnatten 2015

Fan vad bra Kulturnatten i Norrköping är. Mycket folk, coola ställen och ett späckat program med bra grejer. Norrköping är verkligen en genuin kulturstad och det märks inte minst en kväll som denna.
Jag började med att gå till Renströmmen och kolla in Maria Dillons kör. Har aldrig varit på Renströmmen tidigare, så det var kul att se. Tror förresten inte jag hört Marias kör innan heller.
Nästa stopp var det nyombyggda Knäppingen Spiseri & Bryggeri som hade premiär och lanserade två nya lokala öl i samband med det.
En snabbis in på Stadsmuseet för lite jazz...
...och sen ner i Laxholmskällaren för en "Silent concert" där band och dj lirade - fast tyst. Lite kul att se publiken, som hörde musiken i hörlurar, stå och digga med i total tystnad.
Vid vattenfallet stod en dj...
Och så kollade jag in Kenny och Hardy i And We Should Die Of That Roar, som gjorde en kanonspelning i Swartzens trädgård.
Det fanns som vanligt hur mycket som helst att kolla in. Längst stannade jag nog på Saliga Munken där det var Oktoberfest med Helmut Jederknüller. Aaah, Oktoberfest - ich liebe dich!
Slank in på Skandia där nåt coverband lirade. Har inte varit där sedan Chopp Event lämnade stället, men det såg bra ut.
Nån som minns John ME? När jag såg att han skulle lira på Härlig Pasta kände jag att jag var tvungen att gå dit. Lite tråkig, men helt okej.
Hann med en sväng på Antikvariatet också...
Och kollade in Louice Ottosson i Knäppingsborg...
...och sen blev det vit, brittisk soul med Northern Upbeat. Och där var Maria Dillon med igen!
Var ju ett späckat schema som ni märker. Jag hann även med att bli åthutad av Kaj Kindvall och snackade lite med Magnus "Flygkapten" Johansson. Och så kollade jag in Hello Heartland...
Nere på Tegelvalvet spelade Snygg-Johans nya (fjärde!) band Skurk...
...och sen hann jag även se lite av Peking Punk innan det var dags att ta tåget hem. Kulturnatten levererade i år också.

Tanneforsdagen 2015

Vaknade av en parad utanför fönstret och undrade vad som pågick. Sen insåg jag att det var en av årets höjdpunkter: Tanneforsdagen.
Jag missar ju aldrig en chans att hajpa Tannefors och nu är det dags igen. För hur många stadsdelar i Linköping har en egen dag? Ingen mer än Tannefors, mig veterligt.
Och i Tannefors skiner (nästan) alltid solen. Medans resten av landet har höst fortsätter Brittsommaren i Tannefors...

Amalgam I Käften-skivan

I fredags lyckades jag lägga vantarna på ett ex av den där skivan med mitt gamla band Amalgam I Käften, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Och oj oj oj...vilket mästerverk!
Plattan innehåller låtarna "Fülleswein", "Grofva män" och "Grebo" och har gått på repeat hemma hos mig nu i två dar...

AW och rock

Fredag = AW. Och igår gick Jossi till 1854 för att kolla in premiären av deras nya Aperitivo-AW. Är lite kluven till 1854, det är ett helt okej ställe men lite tråkigt. Men Jossi och jag kan ha kul överallt, och det hade vi igår också.
Sen var det dags för kvällens högriskprojekt, nämligen att slinka ner på Palatset för att "kolla läget i fem minuter". Jag visste att det var dömt att misslyckas, för har jag väl hamnat där har jag ett helsicke att ta mig därifrån. Och mycket riktigt...jag blev kvar till midnatt.
Men kan man bli annat, med ett så här fräscht backstage?
Först lirade Rat Patrol, bestående av diverse rockstars från Norrköping.
Och sen kom Sulo, Idde och de andra i The Crunch. Det var den AW:n det...

På skiva: Albert Hammond Jr

Albert Hammond Jr
"Momentary masters"

För fjorton år sedan var The Strokes världens hetaste band...åtminstone i Sverige, och kanske England. De kom från New York, de hade tuffa namn och de skulle föra arvet vidare efter namn som Ramones och Lou Reed, det var i alla fall vad rockjournalisterna ville. Det gick väl sådär. Så här i backspegeln kan man konstatera att det bara är debutalbumet "Is this it" som är värt att minnas, och ska man hårddra det handlar deras gärning egentligen bara om två låtar: "Last nite" och "Someday".
På senare år har medlemmarna varit ute på lite soloutflykter. Gitarristen Albert Hammond Jr har till exempel gett ut två egna skivor innan denna platta.
Så värst mycket nytt kommer han inte med, de flesta låtar här skulle kunna funka bra på en Strokes-platta. Somliga spår är riktigt bra, andra känns mest halvtrötta och fantasilösa. Han bränner av en Dylan-cover, det är lite halvskramliga indiegitarrer och den där patenterade mixen av pop och rock som både kan vara cool och förtjusande för att i nästa stund kännas otroligt uttjatad. Men väger man ihop alltihop så slutar Albert Hammond Jr:s nya platta ändå på plus.

3/5

Brittsommar

Vissa säger att sommaren är över. Inte jag. Jag börjar fredagen i solskenet på balkongen. Aaah...nu är helgen här...och sommaren bara fortsätter och fortsätter...

Öl i Åtvid

Snart, snart kan förhoppningsvis Åtvidabergs Bryggeri AB starta sin försäljning på de lokala krogarna. Det poppar ju upp mikrobryggerier överallt just nu, och även i Åtvid. Att den kreativa mångsysslaren Philip Kullgren är inblandad kommer knappast som nån överraskning.
Jag var där igår och hälsade på Philip och bryggmästare Otto och tänkte: tjoho, nu blir det en gratis dagfylla med massa lokal bjudöl. Men icke! Det fanns faktiskt inte en endaste öl i lokalen. Skandal.
Ser dock fram mot ett återbesök när verksamheten är helt igång, och då ska jag minsann pimpla pilsner som om det inte fanns någon morgondag...

Lehmans fredagsfräckis

 
Johan hade förlorat ena benen och hade en protes från låret och neråt. En kväll var han ute och dansade och fick ragg på en snygg och trevlig tjej. De följdes åt hem till honom och hamnade i sängen. Med mycken möda fick Johan av sig protesen utan att tjejen såg något och kröp ner mellan lakanen.
– Du, det är en sak som jag måste tala om för dig innan vi börjar…
När hon inte sa något tog han hennes hand och la på sin benstump.
– Äsch, sa hon, spott på den så går det nog att få in den…

Palatset i helgen

Snart är det helg och gig på Palatset igen. På fredag lirar The Crunch och Rat Patrol.
På lördag lirar Sister Sin och Denied.

Sicken socken

Hängde nere i Åtvid igår, på nåt som hette Industridagen. Varför då kan man undra. Jo, för att det bjöds på fika och godis. Mer än så behövs inte för att locka mig. En jäkla tur att det inte fanns några fula gubbar i Grebo när jag växte upp, för jag hade varit ett lätt byte...

Chicago på film

Hur är det med film då? Har det gjorts några filmer som utspelas i Chicago? Japp, en jäkla massa. Bland annat de här:
De omutbara
U.S. Marshals
Public Enemies
High Fidelity
Source Code
Medan du sov
Primal Fear
Road to perdition
Jagad
Blues Brothers

På skiva: Joss Stone

Joss Stone
"Water for your soul"

Vad har vi på Joss Stone? Hon är 28, kommer från England och sjunger soul. Hon har bland annat släppt två coverskivor med titeln "The soul sessions" Vol.1 och 2, och haft hits med låtar som "Right to be wrong" och "Super duper love".
Här på sjunde plattan förekommer en del soul, men mest kan musiken beskrivas som ett mischmasch mellan lite allt möjligt. Här finns pop, spanska gitarrer och inte minst vedervärdiga försök till att spela reggae. Det blir liksom allt och inget på en och samma gång och frågorna hopar sig: vad vill Joss Stone? Har hon identitetskris? Har hon ens hört reggae?
Rent tekniskt sitter baktakten där men jag har nog aldrig hört reggae som låter mer kritvit än den Joss Stone presterar. Det låter som en pastisch, som att hon nyligen upptäckt Bob Marley och tänker "reggae verkar kul, det vill jag också prova". Och när hon i låten "Way oh" till och med sjunger orden "buffalo soldier" med sin stela soulröst får jag stålsätta mig för att inte kräkas i munnen.

1/5

Biomåndag

Biodags igår igen. Var och kollade in "Sicario" med Emily Blunt, Josh Brolin och Benicio del Toro som rensar upp bland knarkslöddret i gränstrakterna mellan USA och Mexiko. Vem är egentligen ond och god i denna sörja av oheliga allianser? Stundtals riktigt, riktigt bra men också lite seg emellanåt och de lyckas inte riktigt knyta ihop storyn.
Betyg: 3 av 5

På skiva: Imperial State Electric

Imperial State Electric
"Honk machine"

Sedan starten 2010 har Imperial State Electric släppt tre gedigna plattor med tidlös rock´n´roll och blivit en av landets mest pålitliga musikmaskiner. Nu följer Nicke Andersson och hans gäng upp med ytterligare en stark skiva som lämpar sig för såväl bilkörning som ölsejdelssvingande på puben. Nicke själv nämner KISS, Beatles och Sex Pistols som inspirationskällor och mixar man de tre hamnar man nära vad denna kvartett handlar om.
Nicke och hans band fortsätter att fläska på med klassisk rock med popsväng, elgitarrer och den rätta garagekänslan. Förvänta er inga nya experiment, bandet håller fast vid den formel de gör så bra, och förmodligen är det exakt det som fansen vill ha. Det finns nog ingen som lyssnar på Imperial State Electric för att bli överraskad eller vidga sina vyer, och i den meningen är det ännu en lyckad platta från bandet. Här levereras elva snabba och snärtiga låtar som totalt klockar in på en halvtimme.
Ett parti i mitten sticker ut lite. "All over my head" har en mer akustisk touch, "Maybe you´re right" doftar Beatles och "Walk on by" låter som en klassisk soulballad från 60-talet. Resten av materialet är korta, intensiva låtar utan onödigt prål och utanpåverk. De är nedstrippade till kärnan och klädda i en gammaldags ljudbild. Inget nytt, men förbaskat bra.

4/5

Kändisar från Chicago


Vad har vi för berömda personer som kommer från Chicago? Ja, en hel radda såklart. Här är ett urval:
Barack Obama
Tom Berenger
John Belushi
Harrison Ford
Walt Disney
John Cusack
Bill Murray
Vince Vaughn
Jerry Springer
Hugh Hefner
Ernest Hemingway
Gillian Anderson
Patricia Arquette
Oprah Winfrey
Billy Zane
Daryl Hannah
Jennifer Beals
Chris Chelios
Raquel Welch

Krogkrönika, augusti

Rock vs kock

Vilket är viktigast för en levande krogkultur - bra rockklubbar eller bra restauranger? Det kvittar, för i Östergötland kan du få båda två.

Linköping måste vara en av landets bästa städer just nu när det handlar om livemusik. Har utbudet av konserter någonsin varit större? Jag tror inte det.
Internationella artister och stora stjärnor håller sig oftast till de tre storstäderna, men i skiktet under är Linköping förmodligen vassast i Sverige, både vad gäller mängd och bredd på artistbokningarna. Vecka ut och vecka in ordnar L´Orient, Palatset och The Crypt/DOOM spelningar. Lägg till det Konserthuset, Nationernas Hus, Skylten, Flamman samt en del andra sporadiska arrangörer och du får ett konsertutbud i toppklass.
Dock är restaurangutbudet relativt torftigt. Krogarna känns likriktade, fantasilösa och håller generellt en ganska medioker klass. Trots att centrum kryllar av restauranger finns det få som erbjuder någon större matupplevelse.

Med Norrköping är det precis tvärtom. Det har de senaste åren varit en av landets mest spännande restaurangstäder. Det öppnar hela tiden nya ställen och de flesta håller en överraskande hög nivå. Stadskärnan vimlar av nischade ställen med bra kvalitet och mysiga miljöer. När det gäller mat är Norrköping numera en av landets främsta städer.
Dessvärre kan man inte säga detsamma när det gäller rockklubbar. Det finns många bra band i staden, men få ställen att spela på. Kulturnatten, Augustifesten och Where´s the music kan erbjuda speltillfällen men det saknas renodlade rockklubbar som helg efter helg fixar livespelningar med lokala och riksetablerade band och artister.

Det finns en märklig paradox inbyggd i de två städernas utbud. Linköping är den gamla akademikerstaden som satsar på plastiga event med tröjor och dekaler, hur kan rocken vara så stark där? Norrköping är den notoriska arbetarstaden, hur kommer det sig att det finns så många högklassiga restauranger där?
Kanske finns svaret just i den motsättningen? Kanske är det just därför som motrörelsen är så stark? Kanske är det just upproret mot det förväntade som driver på utvecklingen? I vilket fall bör vi se till att dra nytta av varandra. Ingen av städerna har var för sig en perfekt krogkultur, men tillsammans får Linköping och Norrköping det bästa av två världar.

Chicagojazzen & jag

Blues, house och rock. Chicago har aldrig lidit brist på musik. Några kända namn:
 
*Chicago!!!!
*Muddy waters
*Howlin´wolf
*Nat King Cole
*Bo Diddley
*Miles Davis
*Sam Cooke
*Chaka Khan
*Curtis Mayfield
*Ministry
*The Smashing pumpkins
*Kanye West
*Anastacia
*Patti Smith
*Eddie Vedder
*Cheap Trick
*Wilco
*R Kelly

Breakfast at Tiffanys...

Har funderat på att skippa hotellfrukostarna på Scandic City eftersom jag tyckt att de har chanserat, men igår blev jag positivt överraskad. Dom har börjat med att ha en person i matsalen som står och steker omelett med innehåll efter önskemål. Dessutom står han även och gräddar våfflor. Så nu blir det nog istället att hänga där varenda söndagsmorgon framöver...

Wild Rover på Palatset

Hamnade på Palatset igår, där vi körde irländsk afton, typ. Först ut var Todt Hill från Åtvid som hade den udda sättningen piano och ukelele. Riktigt bra.
Stinky Pete´s körde mer irländskt och var helt okej. Och sen avslutade Wild Rover, som var kanon. Jag har följt dem i sisådär 25 år, och de håller fortfarande stilen jäkligt bra. Fy skråen vicket härj!

Bokmässan

Igår var jag på Östergötlands bokmässa på biblioteket och det var som vanligt trevligt, även om årets upplaga kändes namnmässigt lite svagare än normalt.
Jag snackade lite med Christer Fällman och fick hans nya bok Konstscen Östergötland.
Hann även lyssna lite på Bläx (stavas det så?) och hans kollega som pratade om sina Åtvidsböcker.
Var farligt nära att bli osams med Emelie Schepp (men jag tror jag klarade mig...) och höll nästan på att boka in Susanne Bolls band på palatset. Dessutom blev jag utskälld av en gubbe för att jag tog godis från hans bjudskål, lovade nästan en intervju med en steampunkförfattare från Rimforsa och tog fel på person när jag snackade med Göran Redin och trodde att en av hans kunder var en Grebobo jag känner. De där bokmässorna är livsfarliga!
Igår var det även City Art Link. Vad? Jo, det där kulturfiaskot som tillåts pågå år efter år utan att nånsin utvecklas till något vettigt. Platensgatan, hippaste gatan i stan, körde sin egen grej "Gatuliv", och det var däremot lyckat.

Uppladdningen har börjat

Igår började officiellt uppladdningen inför Chicagoresan. Och passande nog gick filmen "Chicago" på TV8. Så den bänkade jag mig framför med öl och burgare för att komma i rätt stämning...och ja, jag tror att Chicagomoodet börjar smyga sig på. Imorrn kör jag vidare...
 

Fredagsrep

Tidigare har mina fredagar sett ut så att jag jobbat fram till 14-tiden för att därefter ta helg och gå på AW. Men sedan en tid tillbaka har det uppstått en ny fredagstradition, nämligen att Nisse och jag repar på fredagar runt lunch. Och igår var det dags igen.
Plötsligt har det ju uppstått "skarpt läge" i och med att jag bokat in oss på Palatset den 6/11. Vi har fem låtar som vi jobbar med att få fason på, och det går rätt bra. Men gigget närmar sig och lite pirrigt känns det allt. Ska vi hinna få till det? I november får ni se om vi lyckats...

Helgen på Palatset

Ikväll kör vi lite rock med Vacancy Labour, A Mace och Fall with Grace
Och imorrn lirar Wild Rover, Stinky Pete´s och Todt Hill

Lehmans fredagsfräckis

En kille är hos doktorn, och läkaren säger:

– Du måste sluta onanera!

– Varför det? Är det farligt?

– Nej, men det gör de andra patienterna upprörda!


Dagens fynd på hallmattan

Helgen är räddad!

Amalgam I Käften

Helt plötsligt fick jag nys om att det finns en skiva med mitt gamla band Amalgam I Käften. Vet inte vad den innehåller för låtar och när den spelats in, men jag har goda förhoppningar om att kunna komma över ett ex inom kort... Återkommer i ärendet då.

Kinde + Krado = sant

Nä, nu är det dags att ge sig ut och lira igen. Det har blivit alldeles för lite av den varan på senare tid.
Den 6 november kommer Johan Kinde till Palatset med sin akustiska sättning och spelar både gamla Lustans-låtar och nytt material från kommande skivan.
Jag kommer vara ett av tre förband och framföra en del nya Bête Noire-låtar kompad av Nisse Krado på gitarr.
Läs mer om spelningen här: https://www.facebook.com/events/519090164927058/
 
(Förmodligen gör vi även ett gig veckan innan, men det får jag återkomma till)

På skiva: This is head

This is head
This is head

Det har gått rätt bra för Malmöbandet sedan de släppte sin debutplatta 2010. De har hajpats, lirat på festivaler och vunnit några priser. Snart började de lira utomlands och hajpen håller i sig, åtminstone skapligt. För de flesta allmänlyssnare har nog bandet dock passerat under radarn, deras atmosfäriska pop med inslag av electronica och psykedelika är inte riktigt av den typ man brukar höra på radion. Musiken är lättlyssnad men samtidigt kanske för lös i konturerna för att bli något mer än bara en skön bakgrundskuliss.
Här på tredje albumet fortsätter de på förra skivans mer nedtonade linje och bjuder på åtta snyggt producerade spår där Ödeshögsbördige sångaren Björn Wikings röst ligger djupt nedbäddad i ljudbilden, eller inte dyker upp alls.
"Drömska ljudlandskap" är en term som brukar användas, och den smått baleariska känslan förstärks av måsskrik (låter det som) i avslutande "End".
Titlarna består av ett ord, några av dem är svenska, som exempelvis "Timmerdalen" som är platsen där skivan spelades in i en stuga under en intensiv vecka förra sommaren. En annan låttitel är "Natten". Får man gissa att den låten spelades in en natt i den där stugan?

2/5

Lika som bär 182b

Samuel L Jackson & Tobbe Wester

Nytt på DVD: Fast & furious 7

Fast & Furious 7

Filmerna om det streetracande gänget har lite oväntat blivit världens mest framgångsrika filmserie, och denna gång jagar de en galning (Jason Statham) som är ute efter både hämnd och en ny teknisk supermanick som är uppkopplad mot hela världens kameraövervakning. Men skit i handlingen, här är det bara underhållande action som gäller.
Paul Walker dog halvvägs in i inspelningen, och det är också första halvan av filmen som är klart bäst med tuffa biljakter och en viss andhämtning mellan de spektakulära actionscenerna.
Här finns mycket som förmodligen är tänkt att vara tufft men som bara blir töntigt, som när Dwayne Johnson spräcker gipset han har runt armen genom att bara spänna musklerna, eller när Vin Diesel får en väg att rasa genom att sparka till på asfalten. Och sen har vi frossandet i alla dessa bikinibrudar som bara känns tröttsamt.
Annat är lite coolt på riktigt, som ett tjejslagsmål i högklackat och långklänning eller när Vin och Paul hoppar med bilen mellan olika skyskrapor i Abu Dhabi.
Att slagsmål, intrig och specialeffekter är överdrivna och otrovärdiga går att acceptera, värre är den fåniga klippningen och den allmänna hetsen och högljudheten. Sista halvtimmen är som en enda lång krigsscen och blir mest jobbigt att titta på. Det är såklart svårt att överhuvudtaget få till en film när en av huvudpersonerna dör så visst överseende får man ha med bristerna.

2/5

Lika som bär 182a

Yngve Gamlin & Tobbe Wester

Nytt på skiva

The Go! Team
The Scene Between
Memphis Industries

Album
7/10

Nya grepp när The Go! Team släpper nytt efter fyra år

Den brittiska sextetten är tillbaka i ny och förbättrad form. Bandets mastermind Ian Parton har ändrat på ett och annat, bland annat har han stått för all musik själv, satt upp vissa grundregler som handlar om exempelvis samplingar och produktion samt plockat in en massa okända sångerskor. Resultatet blir en platta med stökig, bråkig men samtidigt söt indiepop. Musiken balanserar på en skör tråd mellan att å ena sidan vara charmig, lekfull och cool indie och å andra sidan landa i något slags tokroligt och tillgjort tramsland, men The Go! Team klarar balansgången och kommer undan med äran i behåll. Med bara ett uns mer hipsterambitioner och tjofadderittanattityd hade det kunnat bli ett magplask, men lyckligtvis håller bandet ihop det hela och får till en helt okej skiva med lagom skränig pop som väsnas och lever på ett riktigt trevligt sätt.
------------------------------------------------
PAL
Since
Paltunes

Album
4/10

Suggestiv och minimalistisk pop. Och tyvärr lite händelsefattig också.

PAL är en Malmötrio som här på sin andra skiva framför en ganska nedtonad och mjuk musik som kan beskrivas som en mix av indiepop, jazz och electronica. Sång förekommer men låtarna har en slags instrumental aura där rösten snarare ses som ett stämningshöjande instrument snarare än en förmedlare av viktiga texter.
Vill man ha pang-på-hits är nog inte PAL gruppen att vända sig till. Bandets låtar är mer svävande och meditativa till sin natur. Det känns fint och trevligt och smeker lent i örongången, men särkilt spännande är det knappast. Många Labrador-band rör sig i samma trakter, men kan oftast briljera med tydligare melodier. PAL känns lite för luddiga och snuddar ofta vid att reduceras till anonym loungemusik.

Bäst i 50 bast

Igår var jag på Richards & Stinas 50-årsfest, och det jag var mest spänd på var som vanligt Lehmans tal. Denna gång handlade talet om när Richard kastade det Kenyaspjut, som vi hade på väggen i hallen, i ryggen på Jocke Borell. En klassisk anekdot i Grebo, och nu fick jag äntligen reda på hur det egentligen gick till!

Rock the cock

Kocken ringde: nu har jag hört så mycket om DITT Linköping, visa mig skiten!
Så han klev av Stockholmståget 18.24 och sen gick vi till Cava. Visst, personalen var födda i farstun och maten dröjde, men till slut utbrast han: "Herregud, detta är i klass med Rolfs Kök och Gastrologik!"
"Nä, nu vill jag ha ett riktigt ölhak" sa Kocken, så vi gick till Malt & Humle.
Sen blev det Palatset för att kolla in förbandet Instinct. "Nej, detta duger inte. Jag vill ta en öl på L´Orient" sa Kocken...och det var bara att lyda,
Dortje och Sami var där...men sen blev Kocken sugen på rock´n´roll, så vi gick tillbaka till Palatset för att kolla in Close Quarters. Sen minns jag inget mer.

Musikkrönika, augusti

Musiktips på nätet

Musik upplevs bäst live, hävdar många. Men även på nätet händer det många skojiga musikrelaterade saker. Här är några tips.

Osläppta album väcks till liv
http://albumsthatneverwere.blogspot.se/
Vissa skivor förblir outgivna av olika anledningar. Hur skulle de ha låtit om de verkligen släppts? Kanske så här.

Konst blir pop på Twitter
@upfrombelow
En rolig twitteranvändare är Donna PK-rleone som har specialiserat sig på att leta fram gamla målningar och sätta dem i moderna sammanhang. En av de mest träffsäkra är den gamla olja på kanvas från 1919 som föreställer en tjej som är påfallande lik Britney Spears.

Skivomslag i Lego
http://ultimateclassicrock.com/lego-album-cover/
Pixlade bilder oldstyle, det är vad man får på denna sajt där en rad klassiska skivomslag har skapats med en legoplatta med bitar i olika färger och nyanser.

Hardcorearkiv
http://www.umeahardcorearkiv.se/
Hardcoremusiken var stor på 90-talet i Umeå, och nu när Refused är tillbaka är det kanske många som drömmer sig tillbaka till den tiden. I så fall är Folkrörelsearkivets hardcoresida rena skattkammaren.

Musiker söker musiker
http://bandfinder.se/
Bandfinder är en slags dejtingsida för musiker, där man kan söka efter medlemmar eller band att spela med. Svenska gruppen Jipset är ett exempel på ett band som träffats på sajten.

Omslag ur annan vinkel
https://www.flickr.com/photos/93699963@N04/sets/with/72157632894352624
Hur skulle det se ut om man såg den simmande ungen på Nirvanas "Nevermind" bakifrån? Vad händer på andra sidan övergångsstället på Beatles "Abbey Road"? Här kan du se klassiska skivomslag ur andra synvinklar.

Lehmans fredagsfräckis

 
En dag kom det in en ung tjej på apoteket. När det blev hennes tur frågade hon expediten om de sålde kondomer i stor storlek.
– Ja, det gör vi. Vill damen köpa några?
– Nej, men går det bra om jag står kvar här och väntar tills det kommer en karl och gör det?

Summer of ´15

Sommar dag 90...typ
Jag erkänner. Jag har varit svag i anden. Jag har tvivlat på årets sommar, trott att den varit över och ställt in mig på att möta hösten. Men så satt jag där igen på balkongen med hetta i skinnet och svettpärlor på bröstkorgen, och insåg att den bara fortsätter och fortsätter. Jag skrev ju lite halvt på skoj att jag skulle ha semester ända fram tills jag kommer tillbaka från Chicago i oktober - och fan vet om det inte blir så!
Hann även med några timmar på Rimås balkong igår. Med malbec i mitt glas och libro de guiar i min hand.
Verano de este año es fantástico!

Nytt på DVD

Before I go to sleep
Nicole Kidman vaknar varje morgon och har tappat minnet. Genom en videodagbok försöker hon pussla ihop sitt liv. Lite som Memento. Stundtals bra, men lite lättviktig.
2 av 5
-----------------------------
Samba
Samba är en senegalesisk flykting som ska utvisas efter tio år i landet. Romantik uppstår med handläggaren. Lite fånig, men charmig och rolig på det där typiskt franska sättet.
3 av 5

Sommaren håller i sig

Kanske dags att dra igång sommarräkningen igen, för de sista dagarna har varit kanon. Igår jobbade jag upp en svettning på balkongen igen...och idag kör vi igen!

Biotisdag

Var på förhandsvisning av Ricki & The Flash igår. Meryl Streep spelar en avdankad rocker som valt musiken framför familjen, utan att komma längre än den lokala puben. Men på äldre dar börjar det bli dags att lappa ihop familjerelationerna...
Betyg: Stark 2 av 5

Dagens fynd på hallmattan

Undrar om det är nån mer än jag som minns "Lace" - en av tidernas bästa tv-serier!
Jag beställde i alla fall båda säsongerna och nu har de kommit. Det blir att ta en skaldjurskväll nån gång i höst och bränna av båda dvd:erna under en helkväll.
"Incidentally, which one of you bitches is my mother?"

Sug märgen ur sommaren

Sommar dag ???: sol osv...
Sommaren vägrar ge sig, det blev en dag på balkongen igen...

Uggla bakom brickorna

Lyssnade på P1:s söndagsintervju med Magnus Uggla igår. Det är det bästa intervju jag hört med honom och faktiskt en av de bästa intervjuer jag hört överhuvudtaget. Särskilt anekdoten om hans pappas genomskinliga portfölj fick mig att skratta rakt ut!
I höst sätter Uggla för övrigt upp en intim och personlig monolog på Galeasen i Stockholm. Det får man inte missa!

Sockna o dä

I helgen har jag farit fram och tillbaka som en skottspole. Det har varit AW, Palatset, Dentusgrottan och en massa annat. Bland annat var jag på ÅÄÖ (Åtvidaberg Är Öppet) i fredags och kollade in ett panelsamtal mellan Åtvidskändisar som Niels Nielsen och Daniel Hallingström mfl.
Kul med ÅÄÖ, men finns en del att förbättra till nästa år.
På lördan var det öppet hus på min gamla högstadieskola Alléskolan som fyllde 50 år. Också kul, även om jag har varit där en del på senare år, och sett de ombyggnader osv som skett.
På söndan hängde jag ute i Skeda udde och passade på att ta en sista svamprunda för året. Mitt hemliga kantarellställe levererade som vanligt...
Nä, nu längtar jag efter Oktoberfest. Ein prosit, ein prosit...der gemütlichkeit!

50 är det nya 40

Igår var det nypremiär på Dentusgrottan. Det var en 50-årsfest och jag lirade med 6.08. Tidigare på dagen hade jag varit på Alléskolans 50-årsjubileum, och även nästa vecka ska jag på 50-årsfest. Dessutom var jag bjuden på en 50-årsfest förra helgen och har även två 50-årsfester inbokade senare i höst.
Vad är det som händer??? Är jag en person som går på 50-årsfester nu???
Men ännu märkligare är att de flesta av mina kompisar är i 40-årsåldern - men inte en jävel har 40-årsfest! Vad är det för fel på folk? De personer som inte har 40-årsfest är för övrigt till stor del samma personer som inte hade bröllopsfest när de gifte sig.
Tacka vet jag The Producer, honom är det lite stil på. Han hade TRE fester när han fyllde 40 och ska ha TVÅ fester när han fyller 50 senare i höst. I två olika städer, han bjuder på mat, har band som uppträder och en massa annat skoj.
Efter DG-gigget hamnade jag på Palatset där Jimmy Ullers band - med Lennart Ekdal - lirade. Bra gig och helt okej med folk, men så var de ju 50-plussare också. Det är ju dom som vet hur man festar...

AW-säsongen igång

Japp, nu är AW-säsongen i gång igen. Jossi, Sara och jag kickade igång den genom att gå till Park Hotel, även känt som "Linköpings Fawlty Towers". Som för övrigt är Linköpings bästa hotell.
Men det var bara uppvärmning, för kvällens huvudmål var att gå till Da Vinci och kolla in deras Aperitivo som de kör ons-lör 17-19. Oj oj oj...mycket bra. Italienska delikatesser och mousserande vin för 99 spänn. Och inte minst: fantastisk musikunderhållning!
Nästa stopp blev Johannes Kök, Men vart skulle vi gå sen? Jo, vi slank ner på Palatset där det var säsongspremiär för livehösten med Jay Smith på scenen. Sådär - nu är AW-säsongen inledd med dunder och brak!

Sensommar

Sommar dag ?: Sol och fika
Okej, sommaren fortsätter att hålla i sig skapligt men jag har slutat räkna dagarna. Har nämligen kommit igång så smått med att jobba igen. Men en timmes balkonghäng med läsning/podlyssnande mitt på dagen kommer jag att fortsätta med ett tag till.
Nu börjar även Oktoberfestinbjudningarna trilla in (hrm...ja...en i alla fall) och jag känner att detta kommer bli en riktig Oktoberfesthöst. Så är det nån som har en Oktoberfest på gång eller vill komma hem hit och Oktoberfesta är det bara att höra av sig!

Dagens fynd på hallmattan

Kom en bunt skivor igen...men alltså...hallå. Att Andy Bell är det mest intressanta säger lite om nivån. Får nog ta ett allvarligt snack med grabbarna på Zero-kontoret. De sitter där och håvar in storkovan medans vi simpla arbetare får nöja oss med skulor. Olika falla ödets lotter...

Lehmans fredagsfräckis

 
Kalle och Sara satt på en bänk i parken och filosoferade. Plötsligt utbrister Kalle: 
– Du Sara, min står…
– Min också…
Efter en stunds funderande säger Kalle tvekande:
– Men din kan väl inte stå?????
– Joo, på glänt…

Liveklubben i etern

Imorse var jag med i "Morgon i P4 Östergötland" och pratade lite om Liveklubben.
Jag kommer in en kvart från slutet. Lyssna på: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=442

Höstpremiär för Liveklubben

Nu på fredag drar vi igång Liveklubbens höstsäsong.
Först ut på Palatsets scen är Jay Smith mfl
Dagen efter, lördag 5/9, lirar Jimmy Ullers bluesrockband:

Nytt på DVD: Child 44

Child 44

Daniel Espinosas nya Hollywoodfilm har inte bara en svensk regissör utan även Noomi Rapace, Fares Fares och Joel Kinnaman i rollerna. Störst intryck gör dock Tom Hardy i huvudrollen som rysk underrättelseofficer i Stalins Ryssland. Det är ett land baserat på angiveri och korruption, och brott förekommer inte eftersom landet beskrivs som ett paradis.
När en rad småpojkar dör förklaras det som olyckor, men Hardys rollfigur förstår att det går en mördare lös och tar ensam upp jakten, vilket gör att han själv råkar i trubbel. För mördare finns som bekant inte i detta kommunistiska himmelrike.
Espinosa fångar det grådaskiga 50-talsryssland väl men lyckas sämre med själva berättandet. Filmen är för lång, för tråkig och för omständlig. Historien hade kunnat berättas effektivare och bättre. Mördarjakten blir aldrig spännande och man bryr sig inte om rollfigurerna. Dessutom är actionscenerna rörigt filmade och svåra att följa med i. Logiken brister på en del ställen, men det kanske delvis beror på att Stalins Ryssland var ologiskt på många sätt.

2/5

Nytt från Elins Home Delights

Jag har ju tidigare berättat om hjorthornsljusstakarna från Elins Home Delights. Nu har Elin utökat verksamheten och även börjat göra vinställ av lastpallar.
Kostar 300 kr (500 för två) och kan beställas på elin_hollsten@hotmail.com
Fler bilder finns på Instagram: @elin_hollsten

Slappa sköterskor

Jag vet inte vad som hänt på Blodgivningen den senaste tiden. Plötsligt är det inte längre nån match att slippa undan järntabletterna, det är knappt ens de frågar längre om man vill ha. Annat var det på Ilsas tid, då var det ord och inga visor minsann. Nästan så jag börjar sakna den där stränga disciplinen som rådde förr, det fanns något nästan erotiskt i det...

Lizas visdomsord

Liza Arfelt är en av Grebos härligaste tjejer och går glädjande nog i pappa Tjollas fotspår.
I vanliga fall avskyr jag tatueringar, men det finns ETT undantag och det är Lizas gadd som får med beröm godkänt!

Nytt på skiva

A Projection
Exit
Tapete Records

Album
6/10

Dyster depprock med tydliga retrovibbar

Omslaget är en ljusgrå och totalt anonym historia som inte ger några vinkar om hur innehållet låter. Skulle jag gissa på något, baserat enbart på omslagets utseende, skulle jag dra till med att A Projection är något elektroniskt dansprojekt. Och visst finns det en del elektroniska inslag och visst kanske det går att dansa till flera av spåren, men knappast på en houseklubb utan snarare på indieklubb.
A Projection är ett Stockholmsband som bildades 2013 och detta är deras första fullängdare. Men det låter snarare 1983 än 2013. Tankarna förs till gammal postpunk och depprock i stil med The Cure och New Order. Eller varför inte svenska band som Reeperbahn och tidiga Lustans Lakejer (fast på engelska). Dekandenta nattklubbar, svarta frisyrer och dunkelt mörker är tre associationer som virvlar omkring i min skalle när jag lyssnar på "Exit". En hel del indiegitarrer hörs också, och genomgående låter det faktiskt riktigt bra. Det här är toppenmusik att deppa ihop till.
Ljudmässigt ligger bandet helt rätt, men enskilda låtar har svårt att lyfta sig över mängden. Musiken stannar vid att skapa en tät stämning och en svärtad ljudkuliss, det hade behövts några specifika spår som sticker ut för att riktigt lyfta.
---------------------------------------------------------------------
Purity Ring
Another eternity
4AD

Album
6/10

Mysig elektro från hajpade kanadicker

De kommer från Edmonton. De är två stycken. De skivdebuterade med "Shrines" 2012. De spelar mjuk och tämligen långsam elektropop.
"Another eternity" är uppföljaren. Den låter ärligt talat inte så elektronisk, åtminstone inte i en genremässig mening. Hade det inte varit för den väna sången skulle många av spåren kunnat passera som house eller r´n´b. Eller vanlig radiopop för den delen. Stela beats viras in i en luftig atmosfär och resultatet blir ganska mysigt, men lite enahanda. Tempo och tonfall är påfallande konstant skivan genom, kanske hade det räckt med en singel?

RSS 2.0