Pubquiz igår


Igår körde jag pubquiz på The Champ igen. Det blev som vanligt en höjdarkväll. Särskilt uppskattades den finska musiktävlingen.

Radio Tobi 99,8


Ny lista i "Äntligen fredag" igår. Du kan höra den här:

Östergötlands_coolaste_dansband

Tv-krönika (ÖC, 26/2)

Skojigt med sprint


En lite halvmärklig trend inom sportvärlden de senaste åren är att man satsat på sprintvarianter inom idrotter där man inte riktigt väntar sig det. Det tydligaste exemplet är inom skidåkningen, som vi har kunnat se de senaste dagarna. Såväl inom vanliga längdskidor som inom skidskytte och till och med nordisk kombination satsar man på sprint. Även skicross skulle kunna sägas vara en sprintvariant av utförsåkning.

Igår var det sprintstafett i längd-VM och Sveriges damer tog silver efter suveränen Finland.

I början var jag skeptisk till sprintdistanserna, jag tyckte det verkade konstlat och mest ett försök att dra in tv-pengar på nya marknader (läs: USA). Men faktum är att sprint är riktigt roligt att titta på. Det är händelserikt och dramatiskt. Folk faller, knuffas och trängs. Istället för långa lopp där man ligger och bevakar varandra är det spurt hela tiden.

Sprintlopp är inget alternativ till traditionell skidåkning, men ett roligt komplement.


IDAG SER JAG: Vanliga damstafetten i skid-VM

OM TV: N GÅR SÖNDER: Gå och se "The Wrestler" på bio

FUNDERING: Såg inte Viktoria och Daniel ut exakt som Kungen och Silvia gjorde när de berättade om "klicket"?


Lehmans fredagsfräckis


"En man gick till doktorn för att råda bot på sitt dåliga sexliv. Doktorn undersökte mannen utan att hitta nåt fel och sa till honom att återkomma dagen efter och ta med sig sin fru.
Dagen efter kom mannen och hustrun, och doktorn bad henne att klä av sig. Kvinnan gjorde det, doktorn tittade på henne och sa till mannen:
- Det är inget fel på dig. Jag får inte heller upp den när jag tittar på henne"

Krutgubbe No.1


Här har ni Grebos egen Stålfarfar. 99 år ung gillar han fortfarande att dansa och så sent som förra sommaren såg mina föräldrar honom hoppa över ett staket(!)

Tollans kätbild


-Du har ju glömt att ha med en kätbild på Tollan, sa Nina och knäppte denna bild på Pub Grebo.
Sådär...då var det fixat.

Två filmer (Nolltretton, februari)

Elegy


Ben Kingsley är läraren som får ihop det med sin 30 år yngre elev. Han bedåras av hennes (Penélope Cruz) skönhet och ungdom, medan det är mer oklart vad hon egentligen ser hos honom. Han börjar visa svartsjuketendenser men när hon visar tecken på att vilja ha en mer seriös relation dalar hans intresse. Precis som han verkar ha relationsproblem både med sin son och med sin andra, äldre älskarinna.

En nedtonad Dennis Hopper är bra i de korta scener han är med som kollegan som försöker att ger råd. Jag gillar även filmens intellektuella inramning med pianomusik, universitetsföreläsningar, vuxna samtal och konstkritik. Men tempot är segt och det är otydlig vilken historian är som man vill berätta. Filmen ligger dessutom hela tiden på gränsen att bli pretentiöst dravel istället för mogen och intressant. Hade inte regissören varit kvinna hade jag trott att det var klassiskt gubbsnusk.


2/5
---------------------------------------------------------------------

Patrik 1,5


Torkel Peterson och Gustaf Skarsgård spelar två svenssonbögar som bor i ett radhusområde och drömmer om att adoptera ett barn. Efter en del strul godkänns deras ansökan och dom får en pojke tilldelat sig. En komplikation visar sig dock vara att han inte är 1,5 som det stod i pappret utan 15, det vill säga en bråkig tonåring som inte har lust att bo ihop med två bögar.

Regissör Ella Lemhagens ena problem är att missförståndet kring åldern är filmens stora poäng och efter det avslöjats blir allt en lång transport mot det förutsägbara slutet. Det andra problemet är att filmen inte hittar balansen mellan känslodrama och tokkomedi. Skarsgård och Tom Ljungman (Patrik) verkar spela i en mer seriös film än Petersson som visserligen är väldigt rolig men inte går riktigt i takt med de andra.

"Patrik 1,5" är en mysig komedi med en del roliga skämt, men som helhet en ganska oansenlig bagatell.


2/5


Dagens SMS


Blev påhoppad via SMS av Kalle Kräks nyss. Han skrev:
"Du kör som ett svin!"

Jag svarade:
"Vad har jag gjort nu? Jag är hemma och har varit så hela dagen"

Varpå han replikerade:
"Jaha...då har du en dubbelgångare i en dubbelgångarbil. Men du kör ju iofs också som ett svin, så jag tar inte tillbaka något."

Pubkväll igår


Hängde på Pub Grebo igår, Nicke & Åsa lirade och det var fullpackat. Snudd på publikrekord tror jag.

Måste köpa!


Den här skivan måste man ju bara ha...

Tv-krönika (ÖC, 19/2)

TV 7 blir tjejkanal


Så har landet fått en ny "tjejkanal" efter misslyckandet med gamla TV 6. På Alla Hjärtans Dag (såklart) återuppstod Aftonbladets TV 7, fast nu utan tidningsnamnet i titeln. Målgruppen är främst kvinnor mellan 25 och 39 och man ska visa romantiska komedier, såpoperor och allmänt myspys. Logotypen är givetvis rosa.

Förutom att målgruppen verkar extremt smal så undrar man ju lite över innehållet. Tittar inte kvinnor mellan 25 och 39 på nyheter, samhällsprogram, familjeunderhållning, sport eller actionfilmer? Och förresten har väl redan dessa tjejer en ultimat kvinnokanal. Som småbarnsmamma är väl SVT B favoriten. Placera ungen framför Byggare Bob och Bolibompa och det blir lugn och ro ett tag.


BRA POP-TV: Skönt med riktig musik som kontrast till Melodifestivalen. "Popcirkus" var strålande igår igen.


BRA MORGON-TV: Alpina VM, Skidskytte-VM och idag börjar Längdskid-VM. Det har varit en fröjd att äta frukost den senaste veckan.


ÖVERSKATTAD: A Lennart Juhlin som kommenterade GE-Galan igår. Siffernisse utan reell kunskap om sporten.


Pub Grebo ikväll


Dags för Pub Grebo igen.
Grebo Klockaregård 19-22.
Nicke och Åsa spelar.

Dagens fynd på hallmattan


Det rasslade bara till så låg det en gäng böcker, en film och några böcker på hallmattan.

Tävling!


Patriotelsson är en stor bokfantast men det finns en bok han absolut inte läser, trots att den är skriven av en svensk. Vilken är det?

Första rätta svar vinner en skiva.

På skiva: Morrissey (Nolltretton, februari)

Morrissey

"Years of refusal"

Decca/Universal


Är man genuint musikintresserad är det oundvikligt att förr eller senare stöta på och tvingas ta ställning till The Smiths. Jag stod emot in i det längsta men så småningom hamnade jag också där. För andra, framförallt hela Göteborgs popscen, verkar det brittiska popbandet ha intagits ihop med bröstmjölken och där har man odlat en snudd på manisk Morrissey-dyrkan. Alla Göteborgsband i alla intervjuer refererar hela tiden till den där mytomspunna Manchesterkillen. Och det är ingen tvekan om att Morrissey och hans tidigare band The Smiths varit oerhört betydelsefull för främst den engelska och svenska indiemusiken. För egen del har dock hans roll som influens för band jag gillar varit större än hans egna direkta påverkan.

Kan inte heller påstå att jag blir särskilt upphetsad av hans nya, nionde soloplatta. Moz rockar på ganska traditionellt och det gör han visserligen stabilt och oklanderligt, men de stunderna känns ändå rätt ointressanta. Det är när han knäpper på croonerkänslan, som i singeln "I´m throwing my arms around Paris" som han blir något mer än bara en rockgubbe i mängden. Och så förstås den fantastiska rösten.

Annars gnistrar han bara till glimtvis. En melodislinga här, ett trumdriv där, en fras, ett färgat ackord. Korta ögonblick hugger det till i bröstet, med det är flyktiga stunder som bara låter oss ana hur bra denna platta kunde ha blivit. Men kanske är det så man håller en myt vid liv, genom att aldrig helt tillfredställa pöbeln utan bara låta oss sniffa lite på Morrisseys hemliga värld.


3/5


Musikkrönika (Nolltretton, februari)


Ett lyckligt slut


Det fanns en period i mitt liv när jag sökte lyckan i det mörka och svarta. Det är inget unikt just för mig, tvärtom är det väldigt vanligt att människor nånstans i åldern 18-25 har en depp-period med rödvin, cigaretter, poesi och dyster popmusik. Faktum är att jag har svårt att på allvar respektera folk som aldrig lyssnat på The Cure, diskuterat klassisk litteratur och levt ett självförbrännande krogliv.


Under några år runt 1994-97 var min deppiga period som allra intensivast. Jag flyttade hemifrån, drack mer än som var nyttigt, lyssnade på Olle Ljungström, klädde mig i kostym som Kent, läste Per Hagman och diskuterade Arne Ankas livsfilosofier. Jag och en kompis åkte till Göteborg för att se ett återförenat Lustans Lakejer och för att gå på restaurang "Bordet" som Peter Birro hade skrivit om. Vi ingick pakter om att ses under Eiffeltornet vid en tidpunkt i framtiden...och Thåström, ja han var Gud.


Många kan säkert känna igen sig i denna typ av beskrivning. Varje uppväxt värd namnet kräver nästan en depp-period när man är svår, kulturell och allvarlig. Så har det varit genom historien och så kommer det förmodligen vara även framöver. Det verkar som att vårt behov av depression, svärta och allmän livsångest under vissa perioder är det som gör livet värt att leva.


Vi behöver våra deppiga poppojkar. Våra Ian Curtis, Robert Smith, Jim Reid, Henrik Berggren och Johan Duncanson. Namnen må vara olika under olika tidpunkter, men det gemensamma är att de är dystra och talar till andra ungdomar som också känner utanförskap och söker ett alternativ till allt det glättiga, ytliga och banala.


En av de stora svenska deppojkarna är Toni Holgersson, vispopartisten som debuterade 1989 med skivan som hette just "Toni Holgersson". Åren efter gav han även ut albumen "Louise och kärleken" och "Zigenaren i månen", men det var 1992 när han hamnade på EMI som det stora genombrottet kom med plattan "Blå andetag". Med ett storbolag i ryggen fick han en större och snyggare produktion och till och med två hits med de fantastiska låtarna "Bilder från Washington Square" och "Du med dina ögon". Två år senare kom "Lyckliga slut" som också hade flera starka spår, inte minst den vackra duetten "Sista tåget". Och kanske borde man annat vad som var på gång, Toni Holgersson sjöng ju rakt ut att han var en slarver som gick från famn till famn, som grät med skakande händer och bara ville ta sig genom natten.


Det lyckliga slutet kom av sig. Istället gick Toni Holgersson ner sig i missbruk av både alkohol och droger under tio år. Han häktades, blev hemlös och såg vänner dö. På nåt märkligt sätt lyckades han ändå ta sig upp och 2005 gjorde han comeback med skivan "Tecken på liv", som många ser som hans bästa album. Sedan dess har han varit drogfri och gett ut en samlingsplatta 2006 samt skivan "Psalmer" ihop med Irma Schultz Keller och Lasse Englund 2007. Våren 2009 arbetar han med ännu ett nytt album. Kanske blir det ett lyckligt slut för Toni Holgersson ändå.


Nytt på DVD

Låt den rätte komma in

Höstens mediatjat om en "vampyr-trend" kändes mest konstruerat och tröttsamt. Standardgnället om att "boken var bättre" var ytterligare en anledning att jag i det längsta drog mig för att se denna film. Gör inte om det misstaget, för detta är fjolårets bästa svenska film.

Den har kallats för skräckfilm men handlar egentligen om uppväxt, mobbning och en omöjlig kärleksaffär. Själv är jag osäker på om vampyren Eli ens existerar utanför huvudpersonen Oskars huvud.

Allra bäst är den stämning av tidigt 80-tal och gråtist betongförort som regissör Tomas Alfredson lyckas skildra med en ibland fantastisk detaljrikedom och på-pricken-känsla. Det obehagliga och varma går sida vid sida, våld och kärlek bildar en sorts märklig symbios där det på något sätt känns helt naturligt att det finns en liten flickvampyr i Blackeberg - och att killen blir kär i henne. Som en bonus har Per Gessle skrivit soundtracket, som skulle kunna vara något från Gyllene Tiders tidiga demos.

4/5


Bête Noire blir förband till Veronica Maggio


Ja, nu är det klart! När Veronica Maggio spelar i Linköpings konserthus den 19/3 kommer Bête Noire att vara förband.
Så här skriver Arenabolaget:

"Bête Noire är Linköpings nya synthpopsensation, som med rötterna i 80-talet gör melodiös, modern synthmusik med sång på svenska. Texterna handlar ofta om ytlighet, eskapism, cynism och livets förgänglighet. Medlemmarna heter Bill Krado och Tobi Krado och har efter att spelat i en mängd olika konstellationer insett att taktfast synthpop är det som gäller 2009"



http://www.myspace.com/betenoiresverige


Tobis modeblogg 2009 #5


Lamai är inte bara "home away from home" utan har även en massa snygga kepsar. I år blev det denna.

Bla bla bla bla bla bla bla bla...


Det är säkert bara Jossi och Martina som tycker att den här restaurangen som jag hittade i Kuching är rolig, men skitsamma.

Tv-krönika (ÖC, 6/2)

Östgötar i tv


Östgötarna stormar fram på bred front i tv-rutan. I vår känns det som att de är fler än nånsin. Linköpingstjejen Åsa Vilbäck kan ses i den nya omgången av "Dr Åsa", Malmslättskillen Mackan Edlund är aktuell med polaren Erik Ekstrand i duons nya serie "Herre på täppan" och Motalakillen Claes de Faire är en av TV 8: s ledande profiler. Några andra östgötar i tv-rutan är ständigt tv-aktuella Linköpingskillen Anders Johansson, Motalagrabben Fredrik Virtanen med sin pratshow och på TV 4 har vi en hel drös Linköpingsfolk i Jan Scherman, Lennart Ekdal och Steffo Törnqvist.

Men det finns fler östgötar jag vill se i rutan. Vad sägs om Robban Becirovic som programledare för ett hårdrocksprogram, Hacke Carlsson som expertkommentator under hockey-VM eller Kaj Kindvall som ny programledare för Melodifestivalen?

Själv tar jag gärna platsen som Julvärd i SVT om mitt tidigare förslag Magnus Uggla ratas.


PÅ: Längdskidor. Bästa sporten efter friidrott.

AV: Masstart i vart och vartannat skidlopp.

PÅ FAST AV: Vasaloppet. Årets segaste tv-produktion närmar sig...


Tobis modeblogg 2009 #4


Vang Vieng har inte bara schysst tubing utan även kalla nätter, vilket ledde till inköpet av denna Beer Lao-tröja.

Filmkrönika (MT, februari)


Klivet ur Bergmans skugga för svensk film


Bergman Rock är inte bara vad rockbandet bob hund kallar sig när de sjunger på engelska. Det är också ett uttryck som beskrev problemet med svensk film under många år. "The Bergman Rock" kan översättas som den börda av krav och förväntningar som svenska filmskapare hade av att stå i skuggan av Den Store Ingmar Bergman. Det som skulle kunnat fungera som inspiration blev istället hämmande och istället för Oscarsstatyetter fick man kramp.

I ärlighetens namn ska det sägas att det gick bra för några svenska filmare ändå. Lasse Hallström har gjort sig ett namn i Hollywood och Bo Widerberg blev Oscarsnominerad med "Lust och fägring stor", för att ta två exempel.


Men de senaste åren har allt fler svenska filmer uppmärksammats utomlands och just nu känns det som att svensk film har flyt. Det märks på en mängd olika sätt, som att Alexander Skarsgård och Malin Åkerman har internationella skådespelarkarriärer, att det spelas in brittiska Wallander-versioner och att Per Hallberg tilldelas Oscarsstatyetter för bästa ljudeffekter. Det ska också bli intressant att se hur det går för filmatiseringarna av Stieg Larssons Millennium-serie. Böckerna har ju blivit stora succéer världen över så det borde även finnas ett stort intresse för filmerna.


Just nu känns det som att det finns väldigt många svenska filmare som uppmärksammas utomlands. Inte minst har ju Tomas Alfredssons "Låt den rätte komma in" vunnit priser, hyllats och ska nu dessutom göras i en amerikansk version.

Lukas Moodysson har uppmärksammats utomlands tidigare och sålt sina filmer till en mängd olika länder, men det är med sin nya film "Mammut" som han verkligen tar klivet in i den internationella filmvärlden.

Där befinner sig redan Mikael Håfström, som efter Oscarsnomineringen med "Ondskan" har gjort två Hollywoodfilmer med namn som Clive Owen, Jennifer Aniston och Samuel L Jackson och snart släpper sin tredje, med John Cusack i huvudrollen.

Även Jonas Åkerlund är aktuell med sin långfilm "The Horsemen" med Dennis Quaid i huvudrollen.


Lägg till gamlingar som Jan Troell, Kay Pollak, Roy Andersson, exporten av "Arn"-filmerna, digitaliseringen av biograferna (som Sverige varit lite av föregångare inom) och en mängd musikvideoregissörer och man får bilden av ett svenskt filmliv som bubblar av självförtroende och liv.

Och då väljer SVT att lägga ner "Filmkrönikan"...



Några bra filmsidor på nätet:


IMDB.com - Förkortning av The Internet Movie Database. Den största och bästa filmdatabasen på nätet med fakta om tusentals filmer och skådisar.


Moviezine.se - Den bästa svenska filmsajten med nyheter, recensioner och mycket annat.


Weird Science.se - Otroligt välformulerade analyser och brännande debattinlägg om film och tv. Men kanske mest en sida för de riktiga filmnördarna.


Filmnyheterna.se - Svenska Filminstitutets sida med debattinlägg och fakta om främst den svenska filmbranschen.


Bandmöte igår


Igår hade Bête Noire sitt första bandmöte för året. Vi startade med lite mat och några öl på L´Orient och sen gick vi hem till studion.

Förhoppningsvis ska vi vara förband till en stor svensk artist i Konserthuset tämligen snart. Problemet är att vi bara har tre färdiga låtar (plus ett intro) så igår brann flitens lampa. Och döm om vår förvåning när vi nästan fick klart en helt ny låt på bara några timmar. Den heter "Kall, elak" och är en mörk historia om ytlighet, cynism och livets förgänglighet. Det vill säga: det som Bête Noire-låtar brukar handla om.

Tobis modeblogg 2009 #3


Schyssta pjuck inhandlade på MBK i BKK.

På skiva: Fredrik Swahn (Nolltretton, januari)

Fredrik Swahn

"Ut i livet"

Swahn Records/ Bonnier Amigo


Sommaren 1992 hade Fredrik Swahn en hit med tramslåten "Herrarna i hagen". Sedan dess har han bland annat gjort sig ett namn inom musikalvärlden och synts ett antal gånger i tv-programmet "Så ska det låta". "Ut i livet" är hans andra soloskiva och passande nog, med tanke på hans namn, är den även "Svanen"-märkt.

Även musiken känns ganska återanvänd, Swahn bjuder på snäll poprock av den sort som vi hört på Svensktoppen, i Melodifestivalen och på musikalscener i många år nu. Han hade gärna fått satsa på en fräckare produktion, för det är egentligen inget större fel på låtarna, men det låter lite mjäkigt. Och gärna mindre aforismer och klyschor i texterna så att man bryr sig vad han sjunger om. Det är mycket "vingar som bär", "jag tror på dig", "känn livets andetag" och liknande nonsens. Den enda som reagerar nu är förmodligen Patrik Isaksson, som borde darra av rädsla för att förlora fans till Swahn.


2/5


Veckans klubb(a)


Häromdan fick jag brev från Thor-Leifs. Jag är nämligen med i deras "Kompisklubb". Dom berättade att de ska sluta att skicka ut nyhetsbrev och hädanefter bara mejla.
Vad är detta? Vart är det här landet på väg egentligen? Jag bara undrar...

Tobis modeblogg 2009 #2


Armband köpt av unge på gatan i Laos.

På skiva: The Virgins (Nolltretton, januari)

The Virgins

"The Virgins"

Atlantic/ Warner


När det kommer fram en ny, het grupp från New York gäller det att hålla i hatten, de hajpas nämligen hårdare än alla andra. Men på senare år, eller sedan The Strokes, har "The big apple" inte producerat något riktigt, riktigt hett rockband trots många försök. Det senaste i raden är Manhattankvartetten The Virgins som nu släpper sitt debutalbum.

Det refereras till Talking Heads och Modern Lovers och visst känns det som att The Virgins söker sig bakåt i rockhistorien snarare än framåt. Musiken andas new wave, 80-tal och även lite punkfunk. Kanske är det inbillning, men finns det inte ett särskilt New York-sound? Det är nåt med sången, elgitarrerna och mixen av pop och rock som kunde höras hos nämnda The Strokes eller hos Interpol och som även hörs här.

The Virgins gör inget sensationellt men levererar ett starkt förstlingsverk med riffande gitarrer, indieattityd och gungande basgångar. Här finns många sköna låtar, som EP-hiten "Rich Girls", refrängstarka och studsiga "Teen lovers" och medryckande "Hey hey girl"


4/5


Dags för Radio Tobi igen


Har förstått att många tror att mina listor i "Äntligen Fredag" i P4 bara är en massa musiklistor, men så är det ju inte. Det handlar faktiskt ganska lite om musik. Ovan kan ni se några av de listor jag har kört under hösten och vintern.
Går ni in på: Äntligen_Fredag kan ni även klicka på länkarna och lyssna.

Annars är det fredagar, klockan 15.50, frekvens 99,8 som gäller.

Lehmans fredagsfräckis


"Det satt en karl i herrbastun och plötsligt fick han världens stånd. Han visste inte riktigt vad han skulle göra, men så reser han sig och vrålar:
- Jag måste ha en kvinna, jag måste ha en kvinna. Nu på en gång!

En annan kille i bastun sa då:
- Stå inte där och skrik, gå in till dambastun istället!

Han rusar in i dambastun och fortsätter vråla med könet fortfarande i hårt stående läge.
- Jag måste ha en kvinna, jag måste ha en kvinna. Nu på en gång!

En kärring som sitter i bastun blir förbannad, reser sig upp, tar en skopa kallt vatten och slänger på det ståndaktiga könet.
Mannen mister genast erektionen och tittar ner på "Petter-Niklas" besviket och utbrister:
- Var du bara törstig, din lille jävel!?"

Tv-krönika (ÖC, 30/1)

Från skägg till bimbo


Först kom Skäggen. Sex herrar i skägg - Lasse O´Månsson, Yngve Gamlin, Åke Söderqvist, Beppe Wolgers, Edvard Matz och Jan-Öjvind Swahn - som gjorde satir så upprörande att de än idag, 40 år senare, är svenska mästare i tittarstormar.

Sen var det dags för Flintskallarnas sammansvärjning. Förmodligen hänger det ihop med Lennart Hylands ikonstatus, för ett tag var alla stora svenska programledare flintskalliga: Loket, Ingvar Oldsberg, Arne Hegerfors, Robert Aschberg, Lasse Kronér...

Ska man hitta en trend idag får det nog bli att bimbon har tagit över tv-rutan. De kommer i många skepnader, men tittar man på personer som Pontus Gårdinger, Carolina Gynning, Peter Jidhe, Emma Andersson, Martin Björk, Shirley Clamp, Caroline Gertz, Gry Forsell, Renee Nyberg, Olinda Borggren och Agneta Sjödin märker man att det finns en tydlig minsta gemensamma nämnare. Dom är bimbos.

Så hur blir vid av med dem? Hade detta varit en blondinvits hade jag skrivit att vi skulle lägga en spegel i botten av en pool...


LÄGG AV: Sluta skicka massa skräp från "Postkodslotteriet". Jag öppnar inte ens breven så ni kan spara portot.


Morrisseys kätbild


Även Moz skickade in en saftig kätbild häromdagen...mums!

På skiva: Tina Stenberg (Nolltretton, januari)

Tina Stenberg

"Tales of a heart"

TBM Records


För tio år sedan blev hon utsedd till Sveriges sexigaste kvinna i Slitz. Då hade hon upptäckts av legendaren Stikkan Anderson och precis gett ut sitt debutalbum. Numera har hon flyttat från norrländska Slagnäs till skånska Höganäs, dragit ner på snowboardåkandet och släppt sin tredje platta.

Musiken är typiska kvinnlig singer/songwritersånger med gitarr, myskänsla och mjuk sång. Perfekt ackompanjemang till doftljus, varmt te och pepparkakor med ost. Slagverk, piano och munspel smyger omkring och får musiken att puttra och sjuda. Men precis som många andra sångerskor i samma genre har även Tina Stenberg svårt att få musiken att bli mer än bara behaglig. Det är svårt, snudd på omöjligt att tycka illa om Tinas trivsamma sånger, det är musik man gärna låter fylla rummet. Men det är samtidigt svårt att helt falla, det låter hon lite för ospännande och anonym för. Jag saknar något hos henne som bränner till.


2/5


Tobis modeblogg 2009

Eftersom jag kommit hem från ytterligare en ekiperingsresa är det åter dags för modeblogg. Först tittar vi lite närmare på årets jeansinköp.

De två mittersta paren är inköpta i en liten butik i Siem Reap i Kambodja. Pris: 15 US$/st
De översta och understa jeansen är inköpta i Bangkok, Thailand. Pris: ca 1000 Bath/st

Tv-krönika (ÖC, 24/1)

Förökning genom delning


De senaste åren har tv-kanalerna förökat sig genom delning. SVT 1 och 2 har blivit SVT B, SVT Europa, SVT HD, SVT 24, SVT Play, SVT Extra, Kunskapskanalen och 24 Direkt.

TV 4 har blivit TV 4 Sport, TV 4 +, TV 4 HD, TV 400, TV 4 Guld, TV 4 Film, TV 4 Fakta, TV 4 Science Fiction, TV 4 Anytime och TV 4 Komedi.

Canal + har sex filmkanaler och fyra sportkanaler. TV 1000 finns i sex nischade varianter. Hur många Viasat-kanaler det finns har jag tappat räkningen på.

Var ska detta sluta? Fortsätter tv-utbudet att föröka sig i samma takt kommer vi att ha fler kanaler än människor på jordklotet om tre år.

Dessutom visar ju de olika kanalerna ofta samma program och filmer, så vad är då poängen?

Nej, det skulle vara bättre med bara en enda kanal som bara visar ett enda program om dagen. Då vet man alltid vad som visas och riskerar inte att missa en massa andra program.


KÄNNER NI TILL DESSA SVENSKA KANALER? Di-TV, Öppna Kanalen, TV Malung, Axess TV, Kanal 10, Canal 7, Gotlandskanalen


ELLER DESSA? IT-Kanalen, Aftonbladet TV 7, The Voice TV, Skånekanalen, TV Värnamo


SGG på Festivalinfo.se


Nu är Sköna Gröna Grebos sida på Festivalinfo.se uppe. Du hittar den på:

Skönagrönagrebo

Jossis kätbild


Efter att ha sett Kalms kätbild blev Jossi så inspirerad att hon skickade in en egen kätbild. WOW!

Vinn biljetter till Disneyland After Dark på Pubquizen


Danskarna kommer ju till Linköping och lirar i början av april och två biljetter kommer att finnas som priser i min pubquiz på The Champ den 27/2.
Ring krogen på 013-141434 och anmäl ett lag. Övriga priser är bland annat ett presentkort på 500 kr.
Endast 50 platser (ungefär 12 lag). Pris: 50 kr/person.

Radio Tobi


Fredagar ca 15.50 är tiden. 99,8 är frekvensen.
Här har ni mina senaste listor:
30 jan
Bästa 80-talsuttrycken

13 feb
Bästa raggningsreplikerna

Krogkrönika (Nolltretton, januari)

Flera dejtingkrogar, tack


Nattklubbar finns det många. Ölschapp likaså. Men vart går man om man vill ha en myspysig tête-a-tête i Linköping? Vi behöver fler dejtingkrogar i den här stan.


Det var i höstas jag märkte att det faktiskt är brist på mysiga dejtingkrogar i Linköping. Jag skulle gå ut och dricka vin med en tjej från en annan stad och ville visa upp Linköping från stadens bästa sida. Det vill säga: ta henne till en mysig krog där miljön är en lika stor del i förförelsen som sällskapet. Ett ställe där man har förtroliga samtal, ser varandra i ögonen och dricker vin i stearinljusens sken. Det var lättare sagt än gjort.


Till att börja med går alla nattklubbar bort. Dunkande dansgolv, trängsel och fylla är inte några stämningshöjare när man är på en första dejt. Dessutom var det ganska tidigt en kväll mitt i veckan så det var ändå inte aktuellt.

Det får heller inte var ett för enkelt kyffe. En pizzeria med ölrättigheter är exempelvis inget alternativ man överväger. Inte heller en sportbar, en förortskrog eller ett grabbigt ölhak är något som känns särskilt lockande.


Jag tänkte såhär: det ska ligga centralt, vara mysigt och man ska kunna sitta lite avskilt, utan att det för den skull känns tråkigt. Man vill ju sitta på ett ganska lugnt ställe så man kan prata, men samtidigt får det inte vara för dött. Lite liv och rörelse runtomkring gör dejten mera avslappnad. Det fanns färre krogar än vad jag trodde som motsvarade den beskrivningen.


Några ställen som övervägdes hade mysig interiör och en lugn atmosfär. Kanske lite för lugn...

Några andra var mer av restauranger än romantiskt sporrande dejtingställen.

På några platser kändes det som att det var stor risk att det skulle dyka upp en massa polare, så de ströks också.

Att hitta en mysig dejtingkrog i Linköping är som att leka "Tio små negerpojkar". Antalet möjliga alternativ att välja mellan minskar stadigt när man granskar dem.


De senaste årens loungetrend har varit ett steg i rätt riktning, men när jag talar om dejtingkrogar menar jag inte stilrent designade barer och hotellobbys utan snarare mysiga kvarterskrogar, caféer och mindre restauranger av den typ som brukar förekomma i romantiska komedier på film. Mysiga, varma ställen med hög flirtpotential helt enkelt.


Var vi hamnade till slut? Det får bli en annan krönika...


Bästa Melodifestivallåten genom tiderna

Melodifestivalen är igång igen och bjuder på sedvanlig dynga. Ibland dyker det dock upp små guldkorn, som till exempel årets Lasse Lindh-låt eller Lustans Lakejer häromåret. Men den bästa Melodifestivallåten genom tiderna står utan tvekan Caroline af Ugglas för med "Tror på dig". Det här är så jävla bra! Den fantastiska rösten, den gravida magen, rörelserna, utlevelsen, blåset, hela Carolines personlighet och känslan av att verkligen vara på liv och död.

Tv-krönika (ÖC, 12/1)

Turerna kring Jay Leno


Vi är framme vid det magiska årtalet 2009 och nedräkningen har börjat. Det var 2004 som det amerikanska tv-bolaget NBC skrev ett femårskontrakt med programledaren Jay Leno och beslutade samtidigt att han därefter skulle efterträdas av en annan välkänd pratshowsvärd - Conan O´Brian. Den 29 maj i år gör Leno sitt sista program för kanalen...eller?

Det var ju många turer kring Lenos programledarskap när han tillträdde (skildrat i filmen "The late shift" 1996), och historien verkar upprepa sig när han avgår efter 17 år som värd för "The tonight show". Programmet har länge visats i Kanal 5 på vardagskvällarna, men flyttade 2008 till Kanal 9.

Nu meddelar NBC att man inte vill släppa honom, men samtidigt har man kontrakt med O´Brian så lösningen blir därför att ge Leno en ny show i höst. Den ska gå en timme innan "The tonight show" och innehålla i princip samma saker som Lenos program gör idag.

Vi som gillar "Rubrikerna" och "Mannen på gatan" jublar givetvis, men något säger mig att karusellen kommer att fortsätta i höst.


FÖRSENAT NYÅRSLÖFTE 1: Att titta ännu mindre på TV 4

FÖRSENAT NYÅRSLÖFTE 2: Att försöka se ikapp "Californication"


Skåpmat från Payam


Skåpmat från Payam 2


På skiva: Antennas (Nolltretton, januari)

Antennas

"Feeling feline tonight"

Nons/ Novoton


Att kategorisera den svenska trion Antennas är inte det lättaste. Någonstans i grunden är det nog pop bandet spelar men den är så avig och skev och innehåller så många konstiga element att ordet pop känns lite märkligt att använda.

Man använder ganska klassiskt rocksättning men kryddar med en hel del elektronik och låter egentligen mer synth i sin uppbyggnad. Dessutom finns det en svärta och en dysterhet som för tankarna till depprock. Att tycka om den märkliga musikkombinationen kräver en hel del av lyssnaren, själv finns det en hel del av bandets experimentlusta, bakvända melodier och udda uttryck som jag gillar även om låtarna inte går rakt från punkt A till punkt B som jag oftast föredrar.

Men även om jag uppskattar delar av Antennas andra album så är det som helhet en skiva jag vet att jag ytterst sällan kommer att lyssna på igen. Den är helt enkelt för konstig.


2/5


SGG närmar sig...


Bara ett halvår kvar! Den 22/8 smäller det som bekant. Sedan tidigare är ju dessa band klara:
Bête Noire
Svensk Punk
6.08
No Excuse
Hylands Orkester
Jonny Gladh

...och idag blev det klart med ytterligare ett band:
They Laugh Behind Our Backs

De flesta är ju rätt lokala så den kvoten börjar bli fylld, nu ska anrättningen kryddas med lite större artister utifrån. Fler band kommer att presenteras under våren.

Dagens fynd på hallmattan


Oj oj oj...idag damp det ner ett kärleksbrev med  lidelsefull, flammande lyrik. Men vad stod det egentligen? Det ni...

Boka in pubquiz den 27/2


Den 27/2 kör jag igång min pubquiz på The Champ igen. Det lär bli fullt som vanligt så boka plats redan nu. Gå in på The Champ (längst ner på Storgatan) eller ring 013-141434.

På DVD (Nolltretton, januari)

DVD

Eagle Eye


Jerry och Rachel (Shia LeBeouf och Michelle Monaghan) är två helt oskyldiga personer som från varsin ände blir indragna i en märklig historia. De tvingas utföra märkliga uppdrag med FBI i hälarna och hela tiden verkar någon övervaka dem och styra deras handlingar.

"Eagle Eye" lånar lite av såväl "Enemy of the state", "Wargames" och "2001". Ambitionen är säkert att ta upp ämnen som övervakningssamhället och alla nya terroristlagar. Det är aktuella och intressanta ämnen som är viktiga att debattera, här saknas dock all form av etisk och filosofisk diskussion och istället används temat bara som en ursäkt att krascha bilar. Det är ändå hyfsat underhållande, men man blir ju smått irriterad över att Hollywood återigen låter en film börja bra för att i slutändan sabba allt med explosioner, överdrifter och såklart lite patriotiskt flaggviftande till sentimentala stråkar.


2/5


Favorit i repris


Efter önskemål av en kvinnlig läsare, vi kan kalla henne Maria Sundin, kommer nu Kalms kätbild i repris. Mums!

Tv-krönika (ÖC, 7/1)

Dansk tv, hvergang!


Jag var nyligen i Danmark, där tittar de rätt mycket på svensk tv. SVT1, SVT2 och TV 4 står med i tidningarnas tv-tablåer. Och det är ganska rolig läsning att se de danska namnen på de svenska programmen. Rakt på med K-G Bergström" heter exempelvis "Lige på med Bergström" och "Julkalendern" hette "Julekalenderen - skaegget i postkassen".

Hur skulle vi översätta danska titlar? "Julehandel utan sikkerhedsnet" skulle kunna bli "Konsumtionshets utan fegsnöre" och "Kig dig omkring" skulle kunna bli "Glutta på omgivningen" och "Höjhastighedstog i Danmark" skulle kunna bli "Snabba rälsbussar i grötriket".

Annat roligt är att julen nu är slut och att vi slipper Lasse Kronérs vidriga julsång som vevats i SVT: s påannonser sedan en månad tillbaka. Nu tycker jag vi drar igång kampanjen för att Magnus Uggla ska bli 2009 år julvärd i SVT.


VILL SE I RUTAN 2009: Strindberg-pjäser, Magnus Uggla läsa "Nyårsklockorna", Thåström, Magnus Uggla leda "Allsång på Skansen".


VILL INTE SE I RUTAN 2009: Fadde & Linda, Lasse Kronér, Peter Jidhe, Marianne Rundström


NT 25B


Musikkrönika (Nolltretton, januari)


The Wannadies vill inte dö


Vinterns första snö faller och Amanda Jensen gör stopp i Linköping på sin höstturné. Jag ska intervjua och hoppar in i turnébussen som ska ta bandet till hotellet innan spelningen. GPS:n har fått fnatt så det blir jag som får guida chauffören. När vi parkerar utanför hotellet hävdar GPS:n att vi ska ytterligare 130 meter och sedan vänster. Vi skiter i den och sätter oss i loungen istället.


Men det är alltså inte Amanda Jensen jag pratar med utan hennes co-pilot Pär Wiksten, den gamla indieguden från The Wannadies. Bandets senaste skiva hette "Before and after" och släpptes 2002, sedan dess har barnafödande och annat kommit mellan och The Wannadies har haft pausknappen intryckt på sistone. Pär Wiksten själv har dock haft fullt upp det senaste året, han har fyra kvinnor som slåss om hans uppmärksamhet. Först och främst Wannadieskollegan Kristina Bergmark och deras gemensamma dotter Elsa, men också Amanda Jensen och Edith Backlund. Pär har skrivit låtar till de båda rocktjejerna och har stor del i deras hyllade skivor, i Amandas fall är han även med som gitarrist på turnén.

Båda tjejerna är två av landets mest spännande artister för tillfället. Amanda för att hon är den första "Idol"-deltagare som har kvalitéer som står sig riktigt väl även i den riktiga popvärlden utanför tv-programmet, och Edith för att hon gjorde 2008 års kanske bästa svenska skiva.


Pär går ännu längre och kallar det "världens bästa skiva". Han är givetvis både glad och stolt för Amandas stora framgångar men det märks också att han är lite besviken för att inte Edith får samma uppmärksamhet.

- Både Ediths och Amandas skivor har fått väldigt bra kritik, men medan Amanda får guldskivor och blir utnämnd till sommarens turnédrottning får Edith slita röven av sig, säger han.

- Jag tror det kan handla om sjukt små detaljer: som namnet, hur hon sjunger eller bara att tajmingen inte är perfekt.

Det finns förresten en femte kvinna också. Pär gör även discolåtar till brittiska Rosie and the Goldbug med Rosie Vanier i spetsen.

- Hon vill vara en uppfuckad Kylie Minogue, beskriver Pär henne.


Men mest nyfiken är jag ju givetvis på The Wannadies framtid - om det finns någon sådan. För sitt namn till trots så verkar det som att The Wannadies vägrar att dö. Den 12 november 2008 firade bandet officiellt 20-årsjubileum, det var nämligen datumet då gruppen gjorde sin första spelning hemma i Skellefteå, på en stödgala för Sandinisterna. Det var tänkt att firas med en nyinspelad EP, men den flyttades fram till början av det här året i stället och man är ju givetvis nyfiken på om det kommer mer.

Men det är oklart om det blir någon fortsättning. Medlemmarna är utspridda i Stockholm, Umeå och Skellefteå, man har blivit småbarnsföräldrar och det är svårt att hitta tillfällen att repa. Dörren till en riktig återkomst är dock inte stängd på något sätt även om Pär är realist och inser att bandets verkliga storhetstid förmodligen är över.

- Vi kommer att spela om vi känner för det, men vi kommer inte att ta över världen igen, säger han och fortsätter:

- Men man vet aldrig. En låt som man bus-släpper kanske tokslår...


Pär Wiksten kommer vi lyckligtvis att se och höra mer av i vilket fall som helst, tack vare Edith och Amanda. Han är redan en av de största, inte bara i mitt personliga liv utan även inom svenskt musikliv. Den engelska musikpressen hade helt rätt när de skrev att The Wannadies var: "The best band in the world - ever

Happy Valentine!


Alla Hjärtans Dag blev en orgie i rosor, röda hjärtan och flammande känslor. Insnärjd i mina egna lögner lyckades jag strula till det med hela tre Valentine-dejter som jag var tvungen att blidka med presenter (plus Mama på Soi 13, men hon nöjde sig med en stor Chang...). Två av de andra ser ni här.


Wee (i blått) ligger ju helt klart bäst till. Av henne fick jag nämligen den här snygga changen. Sånt måste man ju bara falla för.


Sista natten i Bangkok


Soi 13 pa Sukhumvit i Bangkok ar formodligen varldens basta krog. Dar har jag hangt idag och ska snart tillbaka. Har aven varit pa MBK(stooooort varuhus) och handlat: 1 jacka, 1 par skor, sex skjortor och tva jeans. Det blev ratt dyrt, cirka 1200 spann. Var aven hos tandlakaren, det kostade cirka 200 pix. Och sa har jag pressat vid poolen nagra timmar. Plus kopt Valentinepresenter till de tre tjejerna i receptionen pa hotellet (samt till Mama pa Soi 13, men hon fick noja sig med en stor Chang...).
Imorrn ar det dock slut pa det roliga, for da satter jag mig pa planet hem. Sen kanske det kan bli lite ordning pa den har bloggen igen...

Soi 13 i Bangkok


Mera Koh Payam...


Nice Tour rocks


Bye Bye Payam


Har ju som sagt varit pa Koh Payam nagra dar, men igar tog jag baten till Ranong, sen buss till Chumpon och sen nattaget till Bangkok.

Men innan dess hann vi bland annat med att ata pa den har restaurangen (dar vi aven hade SGG-mote) och aven pa Multi-kulti (bilden nedan).

Payam...

Kvar pa Koh Payam. Idag kom Gittan och Goran. Nu blir det Gin & Tonic.

Koh Payam!


Kom alltsa till Ranong i forrgar och tog en utekvall dar. Igar tog vi baten till Koh Payam och det ar det man ser pa bilderna. Min bungalow nederst. Blir kvar har nagra dar och vilar upp nerverna.

Ranong!


I backspegeln: KL 1


I backspegeln: KL 2


I backspegeln: Otres beach, Sihanoukville


Sabai sabai!!!


Skit. Ikvall ar det redan sista kvallen i Lamai. Blev bara en kortis i ar. Imorrn bitti ska jag upp vid 06 och sen aka farja och minibuss i sisadar 12 timmar. Vart hamnar man da? Ja, det far ni se...

Lajbans i Lamai


Rapport fran Backstage Bar


Lamai i mitt hjarta


Det ar banne mig omojligt att ha trakigt i Lamai. Igar var jag bland annat pa Backstage Bar, hamburgerstallet och katoyshow. Fick aven en egen liten show inne pa toaletten.


Idag tog jag moppen bort till Maenam och kollade laget. Letade efter den 55-ariga tyskan (som rimligtvis borde vara 56 nu) men gick bet. Daremot sag jag silikontyskan (runt 70). Har bildbevis men materialet ar for vidrigt for att lagga ut...

Film fran Sihanoukville


Lamai!!!


Japp, da var man tillbaka i Lamai pa Koh Samui. Vilket A-stalle, min absoluta favorit. Har finns allt: fantastisk katoyshow, Thailands godaste roda curry, Backstage Rockbar, schysst strand, girliebars i mangder, Beer Chang, T & T Bungalows, hamburgerstallet i hornet, potatisgratangen pa Ciao och mycket mer dartill.

Lamai - where my heart belongs


Gammal skapmat fran Phnom Penh


Mer Phnom Penh


Hemma!!!

Orkar inte skriva just nu. Har precis kommit hem. Det ska firas med en bira och en fet hamburgare. Gud, vad skont att vara tillbaka dar mitt hjarta hor hemma.
------------------------------------------------------------------
Tills nasta inlagg kan ni titta pa nagra klipp fran Siem Reap, Kambodja.
(nedan).

Siem Reap no.1


Siem Reap No. 2


Siem Reap No. 3


Pa skiva: Timo Räserbajs

Album

5/10


Timo Räisänen: ...and then there was Timo

Razzia


När Timo Räisänen skalar ner smöriga Whitney Houston-balladen "Didn´t we almost have it all" visar det sig att det i grunden är en riktigt bra låt. Han framför den med akustisk gitarr och sin skeva falsettsång.

Eller vi kanske ska ta det från början. För allra först, innan spår 1 som är nyss nämnda låt, ligger en engelsk version av Håkan Hellströms "Ramlar". Man får helt enkelt börja på låt ett och spola tillbaka. Även den framförs helt akustiskt, liksom faktiskt hela plattan. På sina håll och kanter tittar det in en kör, ett munspel, tramporgel och lite andra saker, men hela grundidén är att framföra några av sina favoritlåtar i avskalade och akustiska versioner. De flesta av spåren har tidigare hörts som b-sidor, fem av låtarna är dock nyinspelade och det handlar om covers på allt från Depeche Mode och AC/DC till Mariah Carey och Niccokick.

Somligt blir stämningsfullt, annat känns mer ointressant. Originallåtarna är starka så det känns inte som att Timo har behövt anstränga sig särskilt och heller inte gjort det. Mycket känns gjort med vänsterhanden och att Timo trott att det räcker med en akustisk gitarr och halvsprucken röst för att det ska bli angeläget för lyssnaren.

Visserligen är hans fjärde platta något av en mellanskiva som han passar på att släppa medans han är pappaledig, det hymlar han inte med. Och just därför kommer han undan med det. Hade det varit en "riktig" skiva hade vi nog ställt högre krav.


Pulau Penang

Idag har jag inte gjort manga knop. Jag laddar for imorrn kvall...da jaklar.
Tills dess far ni halla till godo med tva gamla klipp.

Vid Mekong, Vientiane, Laos


Promenad pa Sukhumvit i BKK


Pa skiva: Tomas Halberstad

Album

6/10


Tomas Halberstad: The Anger

Euphoria Sound


Det finns definitivt intressanta drag på Tomas Halberstads debutskiva "The Anger". Göteborgaren har tidigare sjungit i ett band som hette Punk of Country, som jag inte hört, här har han tagit hjälp av Martin Hall och Robert Olausson och spelat in tio låtar med elektronisk popmusik. Första singeln heter "Travel as I wait" och är ett skönt spår som varvar tyngd med mjukhet. Halberstads ljudbilder är elektroniska men melodierna tyder på att det finns en rejäl popkänsla i grunden. En trevlig överraskning.


RSS 2.0