Lite mix, lite trix, lite snax - i Halifax

Igår gick jag runt i centrala Halifax och hann med i princip allt på listan. Vissa saker "måste" man se, men jag har en särskild fäbless för udda sevärdheter och började därför med att knalla bort till skosnöre-statyn.
Nere vid vattnet fanns även de mjuka lyktstolparna och jättevågen...
En av stadens stora sevärdheter är citadellet, men jag har sett så många gamla fästningar och de är alltid svintråkiga, så jag struntade i att gå in.
Tog en sväng in på public gardens...
En liten grej jag tänkt på i Halifax är att väldigt många hus har små trätrappor/verandor, typ såhär:
Några andra saker man ska kolla in här är bibliotekets udda arkitektur...
Gamla kyrkogården...
Granville mall...
...som är en del av gamla stan.
Intill ligger Maritim-museet som handlar om Halifax sjöfart.
Där kan man även lära sig om Titanic som sjönk en bit utanför Halifax och om The Halifax Explosion som förstörde hela norra delen av staden 1917. Det var en båt med sprängmedel som exploderade och det var den största smällen som skett fram till atombomben i Hiroshima.

Men framförallt handlar Halifax om promenadstråket i hamnen.
Jag började på Pier 21 som var Kanadas motsvarighet till Ellis Island i New York, dvs dit immigranterna kom. Idag är det ett museum, som bitvis var riktigt bra och rörande. Bland annat kunde man lära sig omfartyget Empress of Ireland som var Kanadas eget Titanic och sjönk 1914.
 
Mitt emot fanns ett mikrobryggeri...
...och är man i de här trakterna måste man såklart äta lobster roll.
Sen var det bara att börja kolla in hamnpromenaden.

 Sen avslutades dagen med ribs, lokal öl och finalen i World Cup.

Lehmans fredagsfräckis

Johan hade förlorat ena benet och hade en protes från låret och neråt. En kväll var han ute och dansade och fick ragg på en snygg och trevlig tjej. De följdes åt hem till honom och hamnade i sängen. Med mycken möda fick Johan av sig protesen utan att tjejen såg något och kröp ner mellan lakanen.
– Du, det är en sak som jag måste tala om för dig innan vi börjar…
När hon inte sa något tog han hennes hand och la på sin benstump.
– Äsch, sa hon, spott på den så går det nog att få in den…

Helgen på Palatset

Fredag lirar Toxicrose och Rexoria
Sen på lördag kommer den kväll jag sett fram emot mest under hösten. Ska ni bara gå på ett enda gig så är det The Great Discord och Haunted by Destiny ni ska välja.
 
Eller just det...det kommer ett gig den 2/12 också som är helt okej...

Lyx och flax i Halifax

Linköping-Amsterdam-Toronto-Ottawa-Halifax. Så såg gårdagens flygtripp ut och det kändes som upplagt för nån form av strul. Och mycket riktigt. På sträckan Amsterdam-Toronto hade jag plötsligt ingen sittplats utan fick snacka med dom vid gaten. Rad 17 fick jag först.
- Ser ni inte vem jag är, sa jag och plötsligt blev det annat ljud i skällan.
Pang, bom så var jag uppgraderad till business class.
Första gången jag flög business class och det var verkligen kanon. Fick ett flygkit, välkomstdrink, meny/vinlista, eluttag till dator/mobil, snacks och glass, konstant uppassning/påfyllning samt viktigast av allt: säte som kunde förvandlas till en säng. Det gjorde att de sju timmarna försvann i ett huj. Jag minns när jag flög Johannesburg - Kuala Lumpur och kunde ligga över fyra säten, men denna flygresa slog allt jag varit med om innan.
Så här såg förrätten ut...
När de frågade vilken efterrätt jag ville ha kunde jag inte bestämma mig, utan fick in alla fyra.
Enda nackdelen är väl om man börjar vänja sig vid business class, då kommer det bli omöjligt att gå tillbaka till ekonomiklass.
Hämtade hyrbilen och kom fram till Halifax framåt kvällskvisten. Eftersom det var två på natten svensk tid blev det bara en liten kortis på stan, men hann konstatera att Kanada fortsätter att hålla titeln som världens bästa publand, och förmodligen även världens hippaste land med vintagebutiker, mikrobryggerier osv.
Nu gäller det att ge järnet, för jag har ett fullt schema. Förutom att kolla in staden idag så har jag även mina höstresors fasta punkter - oktoberfest, fall foliage och art deco - som pockar på uppmärksamheten. Och så måste jag käka schyssta ribs. Det skulle jag egentligen gjort igår, men hann inte leta upp nåt bra ställe.
Häppåer!

På skiva: The Amorettes

The Amorettes
White Hot Heat

Denna riviga rockcombo består av tre Edinburghbrudar som 2009 bestämde sig för att bilda en rocktrio och skivdebuterade året efter med "Haulin´ Ass" som gjorde att de utsågs till året skotska grupp 2011. Förra året släpptes albumet "Game on" och blev ytterligare ett lyft för karriären. Den plattan följs nu upp av "White hot heat" som består av tio ösiga låtar som klampar in med skitiga boots i finsalongen och sparkar omkull stolarna, sveper i sig bordsvinet och släpper en brakskit innan det är dags att våldgästa nästa fest.
Musiken har varken finess eller några högre konstnärliga ambitioner. Sångerskan Gill Montgomery och hennes två vapendragare Hannah och Heather McKay vill bara plugga in instrumenten och rocka röven av alla som vågar lyssna. Resultatet blir en riffande pang-på-rock´n´roll som mixar hårdrockens tuffhet och tyngd med punkens nu-kör-vi-attityd och rockens sväng. Det låter på intet sätt särskilt spännande eller innovativt, men ibland är det helt okej med musik som bara matar på med energi, driv och rätt röjarkänsla. Hade jag klivit in på en fest med The Amorettes i högtalarna hade jag direkt öppnat en öl och skrålat med.

2/5

Vrid ringarna till max så dom bildar ordet...Halifax

Ni har säkert koll på Bobo-referensen i rubriken, och då har ni säkert också koll på bifiguren Resare-Frasse. Jag har tidigare nämnt Tintin som en klar förebild för mig, och i den kategorin måste jag även räkna in nämnda Resare-Frasse som far runt på jorden och samlar på sig minnen, intryck och historier från världens alla hörn.
Själv har jag vridit ringarna till max och flaxat iväg till Halifax i Nova Scotia i Kanada. Att det blev just Halifax beror på:
1. Att jag älskar Kanada. Detta blir min tredje resa dit efter Toronto/Ottawa/Montreal/Quebec-svängen 2011 och Vancouver-svängen 2014.
2. Att jag ville se The Maritimes-regionen (bestående av provinserna New Brunswick, Nova Scotia och Prince Edward Island).
3. Att jag tycker Halifax är ett så coolt namn på en stad.
Från Halifax kommer bland annat Ellen page och Ed Sheeran, men mest berömd är såklart Peter North.
I Halifax ska jag bland annat utforska publivet, besöka Maritime Museum och kolla in citadellet. Sen blir det att hyra bil och kolla in resten av The Maritimes.
O Canada!
Our home and native land!
True patriot love in all thy sons command.
With glowing hearts we see thee rise,
The True North strong and free!
From far and wide,
O Canada, we stand on guard for thee.
God keep our land glorious and free!
O Canada, we stand on guard for thee.
O Canada, we stand on guard for thee.

Lika som bär #203

Niels Nielsen & Richard Madden

Biomåndag

Hamnade på en förhandsvisning igår igen. "Jag älskar dig - En skilsmässokomedi".
Hur var den då? Ja, vad tror ni? Ta alla svenska relationskomedier som gjorts de senaste 25 åren. Kör ner dem i en mixer och servera. Då får man denna rulle. Inte genomusel, men poänglös och helt förutsägbar.
Betyg: 2 av 5

Ända in i kaklet

Japp, nu är sommaren officiellt slut. Men vi körde en dag till ändå...
Sol och +20 i Tannefors

Kulturnatten 2016

I lördags var det dags för Kulturnatten i Norrköping igen. Som vanligt blev det en härlig kväll. Och till min stora glädje blev det inte bara en utan två Oktoberfester, för en nyhet för året var att det fanns ett stort öltält på Gamla Torget. Wunderbar!
Började med att kolla in lite tango på Konstmuseet. Bara amatörer, så som estetisk upplevelse var det inte mycket att hänga i julgranen, men jag påmindes om hur mycket jag älskar tango.
Sen ner till Knäppingsborg för att kolla in när Bellas pappa och brorsa spelade.
Efter ett matstopp på Arbetets museum blev det Visualiseringscentret där Dead Soul lirade akustiskt.
Nästa stopp var Café Solsidan där And We Should Die of That Roar spelade.
Sen ölstopp på Knäppingen och mera musik.
Hann även med några låtar på Eugeniadotters café.
Fast mest var jag på Oktoberfesthumör, så vi drog ner till Saliga Munken där Helmut Jederknüller körde. Ännu en fantastisk kulturnatt. Herrlich!

The Great Discord i Zero

Skrev en grej till Zero om The Great Discord.

Kentrapport i Zero

Skrev en liten grej åt Zero om Kentspelningen. Inte så mycket text men många snygga bilder av The Producer.

På skiva: Blink-182

Blink-182
California

Amerikansk collegerock är en musikstil som jag bara tror funkar på andra sidan pölen. Där funkar den emellertid väldigt bra. Kanske för att både banden och publiken tror att det är punk som framförs. Men det är det ju såklart inte.
Strunt samma, jag gillar collegerock. Det är trallvänligt och hittigt. Fast med lite, lite attityd, så att man kan känna sig lite lagom rebellisk. Collegerock har energi, partykänsla och ett ungdomligt anslag, och drar ofta tankarna till västkustens surfkultur. Så albumets titel känns helt naturlig, inte minst med tanke på att de sjunger om städer som Los Angeles och San Diego.
Många tänker kanske: Blink-182, lirar dom fortfarande? Och ja, det gör de. De hade visserligen ett uppehåll på några år på 00-talet, men ni vet hur det är med rockband - de lägger aldrig av. Så 2009 gjorde de comeback och 2011 släpptes skivan "Neighborhoods". Till nya skivan har sångaren Tom DeLonge bytts ut mot Matt Skiba, men i övrigt känns det som att tiden stått still sedan 1997. Och det menar jag på ett bra sätt, för detta är en snärtig, rapp och pigg platta med poppunk som får mig på bra humör. Och dessutom blir jag jäkligt sugen på att boka en resa till Kalifornien på direkten.

3/5

Kent

Var på Kent igår, men får berätta mer om det sen. Ska iväg nu...

Nytt på DVD: Batman v Superman: Dawn of justice

Batman v Superman: Dawn of justice

Fansen rasade när de fick veta att Ben Affleck skulle ta över rollen som Batman, men såhär i efterhand kan man konstatera att de hade fel, för den gamla träbocken fixar rollen galant och är bäst i hela filmen. Det kan bero på att detta är Batmans film (Superman känns nästan som en bifigur), men även på den mörka, dystra tonen där Bruce Wayne kan gå runt med gråsprängt hår, skäggstubb och surmulen uppsyn. Den svärtade stilen funkar förträffligt och gör att detta i långa stycken är en riktigt bra film. Visserligen lite för lång och ganska seg emellanåt, det ska erkännas. Dessutom känns konflikten mellan de två superhjältarna lite krystad. Inte minst känns Batman som en ganska obalanserad figur som agerar irrationellt. Men det som verkligen drar ned slutbetyget är den överdrivna och fåniga slutstriden när logiken fallerar och filmen går från mörk dystopi till en halvtimme enbart bestående av explosioner och raserade hus. Detta parti tillför inget till historien och hade i princip kunnat skippas helt, eller åtminstone gjorts betydligt bättre.
Som helhet ändå en överraskande bra superhjälterulle, även om den till stor del mest känns som en introduktion till en rad kommande DC-filmer.

2/5

Saknar honom redan


Helgen på Palatset

Ikväll lirar Grey Bow och Viral

Lehmans fredagsfräckis

Delegationenen kom till ett sjukhus i Chicago. Vid en rond på sjukhuset kom man fram till en sal där en man onanerade för öppen ridå. En delegat blev upprörd och frågade hur man kunde tillåta detta? Guiden svarade att mannen led av en svår sjukdom och behövde utlösning 4 gånger i timman, annars skulle han dö. Efter ytterligare några salar, kommer man till en sal där två systrar suger av en man.
– Hur förklarar ni det här då?! frågade samma person.
Guiden svarade:
– Samma sjukdom. Bättre försäkring!

The Great Discord

Igår intervjuade jag The Great Discord, i alla fall de två medlemmarna ni ser på bilden. Trevliga som sjutton, och kul att få en personlig relation till dem så här tidigt för det här är ett band som garanterat kommer att gå långt. Gå in och lysna på Spotify, om ni inte redan har gjort det.
Fia (som sjunger) gästar ju Ghost på två låtar på deras nya EP, och det känns som att TGD är på väg att starta en liknande resa som deras Linköpingspolare gjort.
Idag för exakt ett år sedan kontaktade jag bandet första gången för att få till ett gig på Palatset, och efter lite turer fram och tillbaka fick vi till det till slut. Den 1 oktober lirar The Great Discord på Palatset, så kom dit och var med från starten på deras världserövring.

VIP-kväll

Man är ju VIP-are, va. Går på VIP-mingel med bubbel och snittar, va. Kollar VIP-boende, va. Hänger med andra VIP-are, va. Så är det att vara VIP, va.

Septemberonsdag

Jodå, det håller i sig skapligt.
Bitvis sol och +18 i Tannefors

Musikkrönika, augusti

Äras den som äras bör

Tributeband och hyllningskonserter - det tycks bli allt vanligare och ifrågasätts sällan. Själv har jag svårt att förstå vad som är poängen. Särskilt när det gäller originalartister som fortfarande lever och turnerar. Varför vill publiken lyssna på kopior när de kan få originalet? Varför hjälper de härmapor att profitera på andras namn när de istället kan låta de verkliga artisterna få sin rättmätiga uppskattning? Obegripligt.

När det gäller originalartister som inte längre finns med oss skulle en invändning kunna vara att hyllningskonserterna ger en möjlighet för publiken att få höra låtar som de inte annars skulle kunna få höra. Men en artist är väl så mycket mer än bara sin musik? Vill man bara höra musiken finns den tillgänglig på skiva eller streamingtjänster, och då dessutom i originalversion. Går man på en konsert vill man åt något mer än bara musiken, då vill man se artisten levande på scenen framför sig och får man inte det faller ju hela konceptet. Att se en Elvisimitatör kommer aldrig att vara samma sak som att se den riktiga Elvis. Även om plagiatet gör sitt bästa för att härma röst, utseende och rörelser kommer han aldrig att bli originalet, och därmed är hela idén fullkomligt poänglös.

I höst tycks hyllningskonserterna vara fler än någonsin tidigare. I Linköping kan vi bland annat se Hitmen Beatlemania lira låtar av The Beatles. Det blir en hyllningskonsert till Ted Gärdestad, en Sammy Davis Jr-show, en Glenn Miller-spelning, ett Led Zeppelin-tributeband, en Hasse & Tage-föreställning, en hyllningsturné till David Bowie och så The Legends som framför låtar av Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Roy Orbison. I Norrköping ser det ungefär likadant ut, men där har man även bokat en Rolling Stones-show och en Simon & Garfunkel-hyllning.

Vad är det för drivkrafter som får folk att stödja en industri som bygger på imitationer och plagiat? Självbedrägeri som gör att man verkligen tror att det är originalet man ser? En undermedveten dröm om att försöka stoppa tidens gång, genom att låtsas förflytta sig till en svunnen tid? Avsaknad av grundläggande kvalitets- och äkthetskrav? Jag vet inte, men något är väldigt fel i en musikvärld där kopiorna snart är större än originalen.

Men visst, jag ska inte vara sån. Det kan finnas hyllningskonserter som även jag uppskattar. Jag skulle gärna gå på en spelning där den svenska musikeliten tolkar Onkel Kånkel eller Johnny Bode. Eller varför inte en nyversion av Svullos och Eddie Meduzas famösa turné "Griståget" från 1993? Och då kanske få höra en tolkning av "Han eller jag. Vem ska du ha?"...

T-force day

Kent i SAAB Arena. Kulturnatten i Norrköping. Crazy-Chrilla på Queens. Det händer mycket på lördag.
Men störst av allt är såklart att det är dags för Tanneforsdagen igen! Enda stadsdelen i Linköping med en egen dag. T-Force forever!

Septembertisdag

Börjar snart bli löjligt det här...
Bitvis sol och + 20 i Tannefors

Biomåndag

Igår hamnade jag på en förhandsvisning av "Love & friendship". Jane Austen, kostymer, intriger. Pratig och händelselös. En historia som helt enkelt inte höll för en långfilm. Rena sömnpillret.
Betyg: 1 av 5
 
Nästa måndag blir det förhandsvisning av "Jag älskar dig - en skilsmässokomedi". Hoppas den är bättre...

Septembermåndag

Ska sommaren aldrig fly sin kos? Nä, det verkar inte så.
Sol och +19 i Tannefors

Lustans Lakejer 2/12 på Palatset

Nu är det klart att Lustans Lakejer kommer till Palatset 2 december. Bête Noire är såklart förband.
Mer info på: https://www.facebook.com/events/309980136033107/

Nytt på DVD: Bastille Day

Bastille day

Bastille day syftar på Stormningen av bastiljen den 14 juli 1789, vilket blev startskottet för Franska revolutionen och sedermera Frankrikes nationaldag. I denna actionrulle är det dags för det franska folket att ännu en gång resa sig mot makten, men denna gång är det centralbanken i Paris som ska stormas. Anledningen är en terrorattack som lett till trakasserier av muslimer, polisvåld och upplopp. Men som så ofta är inte saker riktigt vad de synes vara. Det upptäcker Briar (Idris Elba), en CIA-agent stationerad i den franska huvudstaden. På egen hand tar han upp jakten på terroristerna och upptäcker att det verkar finnas en konspiration inom den franska poliskåren.
Det finns potential till något skapligt här. Elba ser tuff ut, Paris har snygga miljöer och filmen berör aktuella ämnen som terrorism, nationalism och uppiskad stämning med muslimer som syndabockar. Dessvärre håller inte storyn ihop och Briar tar lite för många ologiska beslut för att filmen ska kännas det minsta trovärdig. Resultatet är ingen katastrof, men det borde ha filats en del på manuset om detta skulle ha blivit en film som stannar kvar i minnet efter att popcornen och läsken är slut.

2/5

Lyra kommer igen!

16 år efter hans död släpps nu boken "Lyra kommer igen!", och igår var det releasefest på Passagen.
Den handlar alltså om kulturpersonligheten Sven Lyra som säkert många av er minns.
Jag tror att arrangemanget var en del av kulturfiaskot City Art Link. Men vem vet? Är det nån som vet nåt om City Art Link överhuvudtaget? Är det någon som bryr sig det minsta? Det enda jag kan säga om City Art Link är detta: lägg ner skiten!

10, 9, 8...

Nedräkningen har börjat. En vecka kvar av sommaren.
Sol och (bara) +18 i Tannefors

AW och Jezz

Vad är en fredag utan AW? Ingenting! Så jag stämde träff med AW-järngänget på Mörners och njöt av denna ljuva septemberkväll. Är det inte konstigt att en AW alltid är så himla trevlig? Nån gång tycker man ju att det borde bli fiasko. Men nej.
Sen gled jag ner på Palatset för att kolla in viskvällen som vi körde. Davina var först ut och sen lirade Princess Jezz. Sen kom det fyra andra, men då hade jag redan smitit...
Ja, det var det det.

Sommarens sista skälvande dagar

Okej, nu går vi in i sista sommarveckan.
Sol och (endast) +19 i Tannefors

Lehmans fredagsfräckis

Den unge brudgummen hade för säkerhets skull gömt en flaska brännvin under kudden, för att stärka sig med om modet skulle svikta. När brudparet drog sig tillbaka till sovrummet så smög mamman till bruden med och ställde sig med örat mot dörren där brudparet befann sig för att höra vad som hände. Efter en stund stack brudgummen handen under kudden och tog fram flaskan med brännvin, och fick han då se att det var någon som hade tullat på innehållet. Han blev förstås förbannad och skrek:
– Vem fan har varit här förut?!?
Mamman som stod och lyssnade vid dörren blev förskräckt och ropade:
– Det är ingen som varit där, vi har stora fittor i vår familj!

Härliga september

Som jag skrev 22/8 så pågår den svenska sommaren ända fram till Kulturnatten 24/9. Ville bara påminna om det...
Sol och +26 i Tannefors igår.

Helgen på Palatset

Fredag - viskväll med Håkan Maas, Princess Jezz mfl
https://www.facebook.com/events/198601337221524/
Lördag: Peking Punk, TV Eye och Suicide Syndicate
https://www.facebook.com/events/999275583502692/

Strage i etern

Ännu ett podcast-tips. Denna gång är det Fredrik Strage som startat en podd, och den är såklart svinbra.
http://hemmahosstrage.se/

Sol i september

40 är det nya 30.
Surfarna är de nya dykarna.
September är det nya augusti.
Sol och +25 i Tannefors.

Biotisdag

Var på bio igår igen. Såg "Don´t breathe", en skräckis som var riktigt bra.
Tre ungdomar bryter sig in i ett hus där en blind man bor, men inbrottet går såklart inte så lätt som de tror. Inte jätteäcklig, snarare spännande. Men många vändningar och en lite udda rysare mot vad vi vanligtvis brukar se.
Betyg: 4 av 5

Baba Yaga

Var på en pressvisning igår där Ung Scen/öst visade upp höstens föreställningar. Man har ju sett en del riktiga bottennapp på Ung Scen/öst genom åren, men Baba Yaga var riktigt bra. Det är nog första gången jag blivit verkligt intresserad av att se nån av deras pjäser. Manus, scenografi, skådisar - den var briljant i varje detalj. Och svinrolig! Så den blir det garanterat att se. Spelas på Elsas Hus 30/9-28/10 och i Norrköping 10/11-16/12.
Fick även en förhandsglimt av klassrumspjäsen Komma Hem. Var väl okej, men väckte knappast något större begär.
Läs mer på: http://www.ungscen.se/

Minns i november

Minns i november, den ljuva september,
den tid då äpplet faller moget.
Grå är november men ljus är september,
för den som bara väntar troget.
Mörk är december men ljuv är september,
då livet är öppet och redoboget.
Dofter vi anar och vinden oss manar att följa.

 

Minns i november, den ljuva september,
då solen styrs med silkestömmar.
Grå är december, men ljuv är september,
då natten ger oss gyllne drömmar.
Ljuv är september – en helt annan timbre
får fåglarnas drill och vart källsprångs bölja.
Hösten vi anar och vinden oss manar att följa.

 

Mörk är december, men ljuv är september.
Du vet att vintern kommer åter.
Minns då september, den ljuva september,
då bara tårepilar gråter.
Grå är november och kall är december,
men ljuv är september, då råg ses bölja.
Spar dina tårar. vi vet ju att vårar ska följa.

 

(Sol och +26 i Tannefors)


Biomåndag

Filmaffischer, trailers, den stora duken...ja, jag är en sucker för biomagi. Det finns en hel del att se fram emot i höst men allra mest intressant är "Arrival" som kommer i november och lär bli årets stora bioupplevelse.
Men igår var jag och kollade in "The shallows", som handlar om en surfartjej som blir anfallen av en haj och blir fast på en klippa bara 200 meter från land. Så nära men ändå så långt borta...
Jag kan gilla dessa kammarspelsliknande filmer med sina tydliga begränsningar, och "The shallows" var helt okej. Kunde filat lite på effekterna, kunde putsat lite på manus och regi, men ändå bra i det lilla formatet.
Betyg: 2 av 5

Sommaren fortsätter...

Sommaren ringde:
- Vi kör den här veckan också.
Sol och +21 i Tannefors

Kinde i Manspodden

Tänkte bara tipsa om att Johan Kinde är med i senaste Manspodden:
https://soundcloud.com/manspodden/61-johan-kinde-viker-ut-sig
(Hans inslag är inte långt - men svinbra!)

Helg i Norpan

"Allt du nånsin drömt om, allt du velat ha
Sommar i september eller regn en solig dag"
...som Johan Kinde sjöng...
Helgen i Norpan fortsatte med att vi gick till marknaden vid Färgargården på lördagen. Det blev en rökt röding och en flaska Kombucha.
Det blev en sista-minuten-avbockning av punkter på sommarens att-göra-lista som vi inte hunnit med, som att gå runt Strömmen och hänga på Trädgårn. Oj, råkade visst bli en charktallrik också...
Sen på kvällen gick vi till Angry Bull, ett ganska nyöppnat ställe som vi inte hade hunnit med att prova än. Camilla (som tillverkar Kombuchan) hängde också på.
På söndagen käkade vi upp rödingen...GÖTT!
Nästa helg blir det dillkött. Skål!
 

Härlig kväll med härlig musik på Härlig pasta

Härlig Pasta i Norrköping är nog min favoritrestaurang. Det är ett trevligt ställe med riktigt god pasta till bra priser. I fredags gick Bella och jag dit och käkade och lyssnade på musik. Först lirade Markus de Beshe (ovan)...
...och sen John Daniel. Det lät riktigt bra, och vill ni veta hur John Daniel låter så finns hans nya skiva på Spotify.

Nytt på DVD: 10 Cloverfield lane

10 Cloverfield Lane

2008 släpptes sci-firysaren "Cloverfield" där en grupp New York-bor flyr undan en monsterattack. "10 Cloverfield Lane" sägs vara en fristående uppföljare till den, men ärligt talat är den kopplingen väldigt svag, för att inte säga obefintlig.
Denna rulle börjar med att en kvinna vid namn Michelle är med om en bilolycka och vaknar upp inlåst i en källare. Enligt bunkerns ägare Howard (John Goodman) har det skett en "attack" och luften är livsfarlig att andas, så han räknar med att de måste stanna där nere i två år. I bunkern finns även en tredje person, Emmett, som snart blir Michelles förtrogne.
Men varken Michelle eller publiken vet riktigt vad de ska tro. Något verkar ha hänt på utsidan, men vad? Går det att lita på Emmett? Och vad är det för konstigt med Howard och dottern som han inte längre har någon kontakt med?
Det är en helt okej film i det lilla formatet, även om ingen lär minnas den om ett år. Mary Elizabeth Winsted gör en bra insats som Michelle och bitvis råder en förtätad stämning nere i bunkern. Men det som verkligen håller intresset uppe genom filmen är ovissheten kring hur det egentligen ligger till med världen utanför.

2/5

Soliga september

Efter svackan i torsdags var sommarvärmen tillbaka på fredagen och jobbade sig upp till +24. Och det syns inget slut i horisonten...

Lehmans fredagsfräckis

I baren:
– Får jag bjuda damen på en whisky?
– Tack men jag avstår, jag känner av det i benen.
– Hur då? Svullnar dom??
– Nej. De går isär…

Helgen på Palatset

Idag fredag lirar Conny Bloom och AfterNine:
På lördag lirar Kings & Queen och Bleeding Tom:

Ein weissbier bitte!

Kräftskivor och födelsedagskalas, javisst. Men frågan är om inte Oktoberfester är de bästa festerna. Nu går vi in i Oktoberfestsäsongen och jag har laddat upp. Så är det nån som är sugen på en rejäl Oktoberfest är det bara att höra av sig!

Sköna september

Sol och +22 i Tannefors. Säger ju att det är här man ska bo.

PG, JK och MA

Jaha, vad gjorde jag igår då? Jo, tog med Knivdahl och började dagen med att kolla in nyöppnade Pappa Grappa, ett välbehövligt tillskott till Linköpings halvtaskiga restaurangutbud.
Sen fick jag klart med höstens bästa bokning på Palatset. Det handlar om ett 35-årsjubileum, som jag kommer släppa inom kort...
Efter det drog jag till Borensberg för att ta ett snack med Melinda Ackeräng som bland annat medverkar på allsångskvällarna på Gästis. Så var det med det. Idag tar vi nya tag.

Sommar i september

Sol och + 22 i Tannefors. September fortsätter leverera!

Nytt på DVD: Spotlight

Spotlight

På årets Oscarsgala prisades "Spotlight" som årets bästa film och att det verkligen är en riktigt bra film går snabbt att konstatera. Men framförallt är det en viktig film i denna digitala era när journalistiken utsätts för flerfrontsangrepp och får allt svårare förutsättningar att utföra sitt livsviktiga uppdrag att granska makten. Här visas hur nödvändigt det är med god, oberoende journalistik och förhoppningsvis blir det en ögonöppnare för människor.
"Spotlight" skildrar den sanna historien som utspelades 2001-2002 när tidningen The Boston Globe avslöjade den utbredda pedofilkultur som rådde inom katolska kyrkan. Spotlight är namnet på tidningens speciella grävavdelning, där Michael Keaton, Mark Ruffalo och Rachel McAdams rollfigurer grottar ner sig i dokument, intervjuar offer och försöker få kyrkan att uttala sig. Arbetet skildras verklighetstroget och ganska nedtonat. Bra journalistik är ofta ett slitgöra där man tar på sig blåstället och når fram till sanningen inte genom snabba scoop utan bit för bit genom tålamod, och det lyckas filmen visa. Som murvelfilm är det en av de bättre i genren, men den är så hantverksmässigt skickligt gjort att även människor utanför mediavärlden kan uppskatta den.

4/5

Det bara fortsätter...

Sol och +20 i Tannefors...

Septembersöndag

Sommaren dröjer sig kvar och söndagen bjöd på strålande väder. Och jag vet...det är i Tannefors man ska bo, men vi gick på lägenhetsvisning på andra sidan Stångån. Det tog emot, men vi hade iallafall utsikt mot den rätta sidan...
Sen blev det den obligatoriska söndagsölen. Den bästa ölen på hela veckan!
Av nån anledning hade jag inte hunnit kolla in ABBA-bänken, men igår blev det äntligen av. Helt okej.
Sen hem och göra färdigt den där älggrytan som stått och puttrat i två dagar...
Den blev godkänd till slut, efter lite meck. Nästa helg blir det dillkött. September startade suveränt!

Lördag i Linkan

Gäller ju att passa på att gå ut så länge det går innan hösten slår till på allvar, så igår hamnade vi på 1854. Kan det vara Linköpings mest överskattade krog? Nåväl, vi hade trevligt och åt en bit.
'
Blev en snabbis ner på Palatset också för att se vad The Producer sysslade med. Han tyckte vi skulle döpa om stället till Area 51 för att hedra honom (och hans ålder). Sabo var lite tveksam, och föreslog istället namnet Club 23,7. Av någon outgrundlig anledning...

Releasemingel i Motala

Igår blev det en tur till Motala för att gå på releasefest för härliga Lotta Lexéns nya bok.
Småplock, gratisöl och kulturmingel - det är livet det!
Sen tillbaka till Linkan för att kolla in Chris Holmes på Palatset. Ingen höjdare...
Eller säg så här: man vet att det är illa när bandbokaren går till konkurrenten efter halva konserten.

Höststart för Liveklubben

Japp, nu i helgen drar vi igång höstens spelningar på Palatset, och först ut är Chris Holmes från WASP.
Och på lördagen lirar Flush, Turbulence och Fall with grace

Lehmans fredagsfräckis

Efter konfirmationen träffar kyrkoherden lilla nykonfirmerade Britta och säger:
– Är lilla Britta lika vit i själen som hon är i kläderna denna dag, så träffas vi säkert i himlen!
– Är kyrkoherden lika styv i byxorna som han är i kragen, så träffas vi bakom Johanssons ladugård om en halvtimma.

Sommar igen?

Var vi inte överens om att sommaren var slut? Nähä, men då kör vi igen då.
Sol och +23 i Tannefors.

På skiva: Peter Bjorn and John

Peter Bjorn and John
"Breakin´ point"

Jag kommer ihåg när poptrion Peter Bjorn and John dök upp 2002. Jag kommer ihåg hur indie deras debutalbum lät. Jag kommer ihåg hur det hyllades av kritikerna. Jag kommer även ihåg att jag själv var lite skeptisk men att jag ändå fortsatte följa bandet. Och framförallt kommer jag ihåg hur låten "Young folks" med sin karaktäristiska visselslinga blev en världshit 2006. Efter det kommer jag inte ihåg så mycket kring bandet, och nu har det gått fem år sedan de senast gjorde en skiva ihop.
Peter Morén har provat på en solokarriär och Björn Yttling har figurerat i ett antal producentstolar. John? Tja, vem vet vad han har sysslat med?
Nu på sitt sjunde album har målsättning varit att ha tolv potentiella singlar. Lyckas de? Tja, nästan, faktiskt. Inledande "Dominos" svänger friskt och är bevisligen en singel, liksom "What you talking about". Och här finns några till, som dansanta "It´s your call" och inte minst den avslutande pärlan "Pretty dumb, pretty lame".
Sex tunga internationella producentproffs har kallats in och rattat fram tolv refrängstarka indiespår. Bandet har nämnt Abba som förebild och i "Do-Si-Do" och kanske även titelspåret hörs det tydligt, men mest låter det Peter Bjorn and John själva. Här finns kanske inte tolv singlar men en jämn och bra platta med stor chans att ta trion tillbaka till toppen.

4/5

RSS 2.0