Aaah...AW


Jodå, det blev en AW igår också. Det var en fullspäckad dag där jag hängde med Speet-Viola, Nettan på Film & Musikgymnasiet, Gaphals-Kaj och Crazy-Chrille. Helt utpumpad hamnade jag på The Champ för att få lite helgkänsla med en AW. Förutom turturduvorna ovan fick jag även med mig Jürgen Krado, denna gigant. Och han lyckades även, efter några öl, lura in mig i att börja boka band till en av stadens krogar. Dessa förbaskade AW:s, som vanligt gick vi dit vid fem och blev kvar till midnatt...

Dagens gay-sms


Efter onsdagens "låt-kupp" på Pub Grebo börjar jag misstänka att Figge ligger bakom de sjuka samtal jag får varje fredag klockan 18.18, när min AW-stalker ringer och sjunger "Två av oss".
Men Figge kan ju omöjligt vara hjärnan bakom denna utstuderade plan. Han måste helt enkelt ha en "partner in crime". Och igår fick jag en viss aning om vem det kan vara...

Bête Noire på Bagarstugan Brasserie & Bageri


Igår spelade Bête Noire på Bagarstugan i Norrköping. Det var en slags kundkväll i samarbete mellan Bagarstugan, No 18 och Speet Spirit som bjöd på musik, mat, modevisning, mingel och makalösa parfymer. En trevlig kväll med andra ord, där vi körde två korta set.
Nästa chans att se oss är imorgon på Kulturakademin i Motala, där även La Fleur Fatale och Weeping Willows spelar.

Dagens fynd på hallmattan


Igår damp det ner lite smått och gott på hallmattan, bland annat Lukas Moodyssons nya bok, Kristian Anttilas nya skiva samt världens manligaste tidskrift Heavy med reportage om Världens Största Maskiner. Å andra sidan var mycket av den övriga posten rosa, så det jämnar kanske ändå ut sig...

Lehmans fredagsfräckis


En man stod i hotellreceptionen när han helt plötsligt behövde gå på toa. Han upptäckte att det var upptaget på herrtoaletten och smet in på damernas.

Det såg lite annorlunda ut där inne, med en massa knappar på väggen precis bredvid toastolen.

På den första stod det VV. På den andra stod det VL. På den tredje PV, och den fjärde var stor och röd. Det stod ATB på den.

När han satt där på toan så kunde han inte låta bli att trycka på VV-knappen, varmt vatten kom sprutande mot hans bak.
- Aaaahh…

Sen tryckte han på VL-knappen, då sprutade det varm luft mot baken.
- Ååååhh…

Därefter tyckte han på PV-knappen, en pudervippa kom fram och ”vippade” hans bak och det började lukta vårblommor.
- Aaaahh… Ååååhh…

Efter det tryckte han såklart på ATB-knappen, och det svartnade för ögonen på honom.

Sen vaknade han upp på ett sjukhus.
- Vad hände?

Sjuksköterskan svarade:
- Knappen du tryckte på var en Automatisk Tampong Borttagare, din penis ligger nu i papperskorgen!


Tobis korvtest #1


Korv är som alla vet det godaste man kan äta. Själv hade jag under många år drömjobbet som korvgubbe och tycker mig ha en viss kunskap inom ämnet. Därför startar nu serien Tobis korvtest och först ut är:

Scans grillkorv Bacon & ost

Bacon är gott, ost är gott...men en bra korv behöver inte piffas till, den är god som den är. Och baconsmaken förresten, var är den? Hursomhelst är detta en ytterst saftig korv som man med glädje vräker i sig. Men den är god på samma sätt som kebab eller chips, det vill säga den talar till våra lägre drifter och nöjer sig med snabbtillfredställelse av våra primitiva behov. En ypperlig bakfyllekorv men inget man serverar på en bjudning.

Betyg: 3 av 5

Pubafton i Grebo


Det var ett tag sedan jag besökte Pub Grebo, men igår var det dags igen. Sillstryparna (Figge & Henke) lirade och tillönskade låten "Två av oss" till "en person i publiken", vilket fick mig att misstänka att de hade något att göra med de sjuka samtal jag får varje fredag kl 18.18...
Nästa Pub Grebo är den 25/4 och då står 6.08 på scenen.

Hälsning från Johan


Igår var jag i Norrköping och träffade bland annat Christian Kjellvander och Johan Johansson som är ute på en turné för att marknadsföra en ny musiktjänst.
Johan bad mig hälsa till allt trevligt SGG-folk när han fick höra att det inte blir nån festival i år. Så då gör jag väl det: SGG-are, Johan hälsar till er!

Dagens gay-mms


Nä nu får det vara nog! Jag kan ta att Prutten terroriserar mig med sina gay-sms, men när han hoppar på min kära Vol-au-vent går det för långt!

På skiva: Rasmus Seebach (Nolltretton, mars)

Rasmus Seebach

”Mer´ end kaerlighed”

Universal

 

Här i Sverige är Rasmus Seebach kanske inte så jättekänd, men hemma i Danmark är han en storstjärna. Rasmus har varit låtskrivare och producent åt andra artister i många år men debuterade i eget namn 2009 med sitt självbetitlade debutalbum. Singeln ”Natteravn” nådde visserligen skapliga framgångar även i Sverige men det är inget mot i hemlandet där albumet sålde nio gånger platina.

De danska artister som blir stora i Sverige lirar oftast antingen rock som exempelvis D.A.D och Dizzy Mizz Lizzy eller någon slags smörpop i stil med Hanne Boel och Michael learns to rock. Rasmus Seebach tillhör definitivt den senare skaran.

Här på sin uppföljarskiva sjunger han kärlekssånger till pianokomp som går från ballader till popsånger och i något fall till och med slår över till dansmusik. I Danmark beskrivs han som den största artisten som kommit fram på tio år, men så illa ställt kan det väl ändå inte vara med musiklivet på andra sidan sundet? För detta är ju inte mycket att hänga i julgranen. Rasmus tjatiga pianospel och lättsmälta hissmusik är inget som tilltalar mig i alla fall.

 

2/5


Pop på Babettes


Tänkte bara passa på att tipsa om att Firstnighter och Clay Allison spelar den 31/3 på Babettes Kafferi.
Om ni inte tänkt att gå på Bête Noire/Weeping Willows/La Fleur Fatale i Motala alltså...

Dagens fynd på hallmattan


Så fick jag lite filmer och skivor igen. Bland annat nya plattor med Joel Alme och Carolina Wallin Pérez. Om några dagar kommer även 10 o´ clock postman med ett gäng böcker och Anttilas nya. Gött! Det är alltid kul att få post.

Tisdag i Norrköping

Idag är jag och njuter av våren i Norrköping.
Här flyter det döingar i centrala stan en gång om året. Och det är inget särskilt konstigt med det.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Sillstryparna på Pub Grebo


Oj oj oj...på onsdag spelar Sillstryparna, dvs Figge & Henke, på Pub Grebo. Nej, inte i Dentusgrottan utan i Klockaregården, vi har nämligen två pubar i Grebo (tre med Värna...). Ryktet går att de både ska spela "Kerstin" och "Trea på listan"...

Dagens gay-sms


Prutten fortsätter att förpesta mitt liv...

På skiva: In the hidden (Zero, mars)

Album

6/10

 

In the Hidden

”Cold”

Hide Publishing

 

Detta femmannaband från Boden bildades 2006 och släppte i december sitt debutalbum. I pressreleasen nämns tre gånger vilket unikt sound de har, själv tycker jag att gruppen spelar ganska typisk hårdrock, möjligen med något mer progressiva inslag än brukligt men ändå i grund och botten traditionell hårdrock. Bandet nämner också grupper som The Cure och Depeche Mode som två inspirationskällor, men det är inget man kan ana i musiken.

Detta förstlingsverk består av sju låtar med ilskna elgitarrer och intensiv sång. Framförandet är oklanderligt och det finns även ett tilltalande mörker i musiken som jag gillar hos In the hidden. Bandet får dock passa sig så det inte bara blir uppvisning av det hela. Nu ligger man på precis rätt sida, och personligen tycker jag att gruppen är bäst när de satsar på raka melodier och bara blåser på, och håller nere på ekvilibristiken.


Dagens Bête Noire


Så har Bête Noire fått visitkorten vi beställde. Och med tanke på färgen lär det väl snart dyka upp ett nytt sms från Prutten...

Jag och Jockiboi


Jag intervjuade ju Jockiboi häromdan. Här är två frågor som inte kom med i Nolltretton-intervjun:

Jag läste att du ska till Thailand. Kommer du sätta på en thailändsk ladyboy då?
- Nu har jag skaffat flickvän (Hanna Widerstedt) Så hon skulle nog klippa av mig mitt könsorgan om jag ens tänkte den tanken. Men får försöka lura med henne på en 3-kant

Du är känd för att vara en kåt jävel. Om du skulle göra en sexighetslista över de kvinnliga deltagarna i Den Sista Dokusåpan, hur skulle den se ut?
1. Sibel
2. Kräk-eva
3. Vania
4. Jane Timglas
5. Meral Tasbas

AW och bandmöte


Igår var det fredag vilket betyder AW. Och som vanligt ringde stalker-stollen exakt klockan 18.18 och sjöng "Två av oss". Denna gång lade han även till ett stön på slutet...
Sen hade Bête Noire bandmöte, och Bill överraskade genom att ha slitit som ett djur med VRIT, så den är nästan färdig. Vi har även börjat så smått på två andra låtar. Eller egentligen flera. Vi jobbar nämligen simultant med tre olika skivor, med olika inriktning. Men prio nummer ett är att få klart skivan med VRIT på, förhoppningsvis till slutet av sommaren.

Dagens gay-sms


Det kom ett sms...gissa från vem...

MILF galore


Igår var jag på L´Orient en sväng och kollade in Lana Brunell & Lotta Källström som lirade. Bill och jag försökte värva Lana till Bête Noires hemliga höstprojekt, och när Lotta fick höra om planerna blev hon också nyfiken. Så nu har vi alltså plötsligt två MILF:ar som slåss om platsen. Dessutom finns det en tredje soon-to-be-MILF som vi också slängt ut en förfrågan till. Så vad gör vi? Vem ska vi satsa på - eller ska vi rent av ta med alla tre?

Jag och Montan #2


Igår dök det upp en ny bild på mig och Montan som snabbt spreds över nätet. Hur ska detta sluta? Folk kanske tror att vi har ett förhållande...

Lehmans fredagsfräckis


En man kommer hem och finner sin fru packandes sina väskor.
- ”Vart ska du?” frågar mannen.
- ”Till Las Vegas! Jag har fått reda på att där betalar männen 500 dollar för det som jag gör för dig gratis!”

Mannen funderade en stund och började sedan packa sina egna väskor.
- ”Och vad tror du att du håller på med?” skrek frun.
- ”Jag åker med dig till Las Vegas…..Jag vill se dig överleva på 1000 dollar i ett år!”


Bête Noire på YouTube

Hoppsan! Såg precis att Bête Noire tydligen har ett fan därute som lagt upp en video med "(I krokarna kring) Saint Tropez" på YouTube. Så mycket till video är det kanske inte, men det har ändå blivit 121 visningar sedan den 19 november.

Dagens gay-sms


Japp, idag igen...

Jag och Montan


Upptäckte att jag hamnade på bild på Maria Montazamis blogg
http://blogg.amelia.se/maria-montazami/2012/03/21/hej-hej-norrkoping/
Hon skrev även: "Kool kille som intervjuade mig innan vi öppnade dörrarna"
(Ja, cool stavas egentligen med C...)

Lika som bär #126


Snubben i Mange Makers i videon till "Mange bjuder" & Original-Mange

Musikkrönika (Nolltretton, februari)


Glöm inte mikrofonstativet

 

Många artister lägger ner otroliga mängder tid på kläder, frisyrer och andra oväsentligheter, men det enda som egentligen betyder någonting är ju ett tufft mikrofonstativ.

 

Den 25 februari i år skulle Svullo ha fyllt 53 om han inte hade tagit sitt liv för drygt sex år sedan. Enligt mig var Svullo ett komiskt geni som kunde göra något roligt av vad som helst i sin närhet. Bara genom att sätta sig i en soffa eller dricka en kopp kaffe kunde han skapa stor humor. Ett exempel var när han hade inslaget ”Micke Nyfiken” i tv-programmet Söndagsöppet. Då åkte han runt i Sverige och gjorde reportage om platser och saker som han var intresserad av och allra bäst var hur han då till och med lyckades göra humor av sin mikrofon. Han gick helt enkelt omkring med bommen (överdelen) på ett mikrofonstativ och pratade med folk. Jättefånigt men skitskoj.

 

Det finns fler artister som försökt att göra något annorlunda med denna anonyma scendetalj. Ett mickstativ ser ju annars ganska lika ut vilken artist det än gäller, oftast beroende på att det är arrangören på spelstället som brukar stå för dem. Även när Lena Philipsson juckade runt i Melodifestivalen i låten ”Det gör ont” var det faktiskt ett tämligen ordinärt stativ hon hade. Men hon ska ändå ha en eloge för att hon försökte upphöja mickstativet till något mer än bara en plats att fästa mikrofonen på.

 

På 80-talet var det vanligt (och är kanske fortfarande) i hårdrockskretsar att knyta scarves och annat runt stativet för att få den rätta glamkänslan. Mästare på området är utan tvekan Steven Tyler i Aerosmith. Det är snudd på omöjligt att hitta en bild på Tyler där han inte har ett stativ med massa tyg som fladdrar.

 

Andreas Grega har också ett särskilt förhållande till sitt stativ och lät specialtillverka ett när han skulle vara förband till Lasse Winnerbäck på en turné, för att känna sig trygg med de nya musikerna och på de stora scenerna.

– Stativet är en viktig grej för mig, det är gjort i linoljad amerikansk valnöt och har en ganska organisk form, förklarade han i en intervju.

 

Andra som tillverkat egna mikrofonstativ är bland annat Al Jourgensen i Ministry som använt sig av lite olika märkliga varianter med handtag. Och alla som såg Korn på Metaltown i somras kunde se att sångaren Jonathan Davis hade ett mikrofonstativ som såg ut ungefär som en blandning mellan en egyptisk kvinna och en alien.

Och sen har vi Blackie Lawless i W.A.S.P som såklart ska vara värst och har ett stativ som ser ut som skelettet av en fastkedjad människa.

 

Andra väljer att välja bort. Bob Log III skippar stativet och kopplar mikrofonen rakt in i den pilothjälm han har på sig när han spelar. Gamla folkrockaren Traste Lindén brukade även skippa mikrofonen och istället sjunga i en tratt i början av karriären. Det är också ett slags ställningstagande i mikrofonstativsfrågan.


Glamour & misär


Ja, jag kan ju inte klaga på omväxlingen i jobbet i alla fall. Igår var jag i Norrköping och snackade lite med Maria Montazami som håller på att lansera sitt nya läppstift.
En annan person som också började sitt kändisskap i en dokusåpa är Jockiboi (Kungarna av Tylösand), som jag också gjorde en intervju med igår. Man kan väl säga att deras karriärer tagit lite olika vägar efter deras tv-framträdanden.
Maria Montazami designar väskor, gör reklamfilm, har en egen sminkserie och gör böcker medan Jockiboi har "Sveriges sjukaste blogg" där han bland annat pissar sig i munnen och visar udda sätt att onanera på.

Dagens gay-sms


Ja...Prutten igen...

Bête Noire & Weeping Willows i Motala


Det är klart med en ny spelning för Bête Noire. Vi spelar på KulturAkademin i Motala den 31/3 cirka kl 19.
Huvudband är Weeping Willows, och även La Fleur Fatale lirar.

Dagens gay-sms


Nytt på skiva (Zero, mars)

Album

6/10

 

Alice B: Alice B

Capitol/EMI

 

Det är ju så lätt att gilla gitarrtjejer och –killar som sjunger trevliga popsånger på svenska, gärna med någon slags lokalpatriotisk touch, och det gäller även Göteborgstjejen Alice B. Hon kallas ofta en kvinnlig Håkan Hellström, och även om det är lätt att förstå referensen är det att göra det väldigt enkelt för sig. Visst, hon sjunger lättillgängliga låtar om Göteborg, ibland med Hellströmsk frasering och ton, men herr Håkan har väl knappast patent på att sjunga om spårvagnar? Snarare känns Alice B som en artist som skulle ha kunnat bli svinstor typ 1992, när en massa svenskspråkiga artister som Staffan Hellstrand, Toni Holgerson och Lisa Nilsson vällde fram. Med det inte sagt att Alice B:s musik känns gammal och tråkig, snarare framför hon en tidlös svensk pop som funkar lika bra idag som 20 år sedan. Vi har hört det förr och vi kommer att få höra det igen. Det är både styrkan och svagheten hos Alice B. Hon gör klassisk svensk pop som har lätt att gå hem hos lyssnarna men det finns även en risk att hon känns för ospännande och bara blir en parentes som inte lämnar något större avtryck efter sig.
--------------------------------------------------------------

Album

6/10

 

Pulpa: 333

Lefty Records/Border

 

Umeåbandet Pulpa har funnits sedan 2005 och debuterade med ”Fightmusic” 2008. Nu är uppföljaren med det kryptiska namnet ”333” här, och precis som förra gången har Andreas Tilliander skött mastringen.

Jag har svårt att veta om jag ska kategorisera Pulpa som synth, electro, pop eller dansmusik eftersom duon blandar stilarna lite. De klarar alla varianterna bra men jag tycker nog att Pulpa är som allra vassast när de drar upp tempot lite och får det att spritta i benen hos lyssnaren, eller visar sina popigaste sidor som i ”Pointless”.


Bandmöte med Bête Noire


Igår hade Bête Noire bandmöte igen. Jag cyklade bort till Bill glad i hågen med en bag in box, men till min besvikelse så uteblev kasslergratängen som jag hade beställt. Istället fick jag hålla till godo med tacos. Ovärdigt såklart, men Bill menade att det var nyttigt för oss lebemän att lära känna patrasket och dess osofistikerade matvanor i syfte att bevara vår ödmjukhet.
Sen pillade vi lite på två låtar innan vi drog till salsakvällen på L´Orient. Där blev Bill hastigt uppraggad av en känd lokal kvinnlig poet medans jag intog dansgolvet med en peruanska. Bill var förundrad: var har du lärt dig dansa så förföriskt?
Hallå, jag är ju precis hemkommen från Panama och Kuba, svarade jag.

Dagens gay-sms


Aw-tajm


Fredag betyder AW. Och det betyder stalker. Idag ringde min sjuka aw-stalkare igen klockan 18.18 och sjöng "Två av oss" när Bill och jag satt och aw:ade som bäst. En helkväll alltså: mat, öl och underhållning.

Lika som bär #125


Försvarsminister Sten Tolgfors & Julian Assange

Mode, mat och Bête Noire


Den 29/3 spelar Bête Noire på Bagarstugan - Brasserie & Bageri i Norrköping.

Välkommen på en fantastisk kväll med Make-up Mode & Mat! Vi presenterar Spring/Summer 2012 och dess nyheter inom just mat mode och make-up.

Kvällen bjuder på livemusik från Bëte Noir, modevisning med senaste modet från Speet Spirit, vårens m
ake-up från NoArton och smaker från Brasseriets vårmeny samt ett glas vin.

Speet Spirit har butiken öppen till kl 19.00 så du enkelt kan komma in till oss och shoppa loss bland nyheterna som även visas på modevisningen. DU SOM GÄST PÅ DETTA EVENT, HAR 25% RABATT PÅ HELA SORTIMENTET kl 18-19. Passa på!

Under kvällen har du även chans att vinna fin-fina priser! Så...var på plats, ta del av modenyheter till SS2012, sätt fart på smaklökarna med utsökt mat och vinn unika priser!

Kostnaden är 100 kr per person och antalet platser är begränsade. OSA därför senast 26/3 till info@bagarstugan.se

Välkomna till SS2012! Välkomna till Make-up, Mode & Mat!

--------------------------------------------------------------------------------------
(Ja, jag vet. Det är märkligt att ingen någonsin klarar av att stava Bête Noire rätt, men skitsamma. Detta kommer att bli en höjdarkväll)

Lehmans fredagsfräckis


En man gick till en bordell och frågade vad de hade.
- Jo, en negress kostar 500 kr, och en blondin 400 kr, sa damen i receptionen.
Han hade bara 400 kr så det fick bli blondinen. 20 år senare kom han tillbaka till samma bordell. När han kom in fick han syn på samma kvinna han för tjugo år sedan hade köpt lite kul av, och hon sa:
- Du har en son, han är bartender i baren här på bordellen och väntar på dig.
Mannen gick till baren och förklarade hur det gick till, men hans son sa irriterat:
- Jag är son till en hora, bartender på en bordell, och ser min far för första gången vid 19 års ålder.
- Nu ska du FAN inte vara oförskämd, hade jag haft 100 spänn till så hade du varit neger!!!!

Nytt på DVD (Nolltretton, februari)

In time

I framtiden betalar man inte med pengar utan med tid. Ingen blir kroppligt äldre än 25, de välbeställda kan leva som unga i evighet, men de fattiga dör inom ett år om de inte lyckas skrapa ihop pengar, förlåt tid. I denna desperata och absurda värld lyckas arbetaren Will (Justin Timberlake) träffa överklasstjejen Sylvia (Amanda Seyfried) medan han försöker vara Robin Hood och fördela tiden jämnare mellan befolkningen.

”In time” bygger på en lysande idé. Genom att byta ut pengar mot tickande klockor på armarna tydliggör man på ett skrämmande och lättförståeligt sätt orättvisorna i världen. De rika lever i sina särskilda reservat för att undgå rånrisk medan tillvaron för de fattiga är en ständig jakt på minuter och timmar för att överleva ytterligare en stund. Dessvärre tas inte potentialen till vara, främst på grund av en rad logiska missar i manuset. Borde inte ett sånt högteknologiskt system vara betydligt säkrare? Nu kan vem som helst råna, dvs döda, vem som helst genom ett enkelt handslag. Varför har ingen kommit på att man kan råna banker? Varför startades överhuvudtaget tidshandeln?

Men lite justeringar av storyn hade detta kunnat bli en lysande film och ett viktigt inlägg i debatten om vår tids ekonomiska system.

3/5
-----------------------------------------------------------------------

Maktens män

Det är amerikanskt primärval och George Clooney (som även regisserar) spelar den ena av två demokrater som gör upp om att bli presidentkandidat. Till sin hjälp har han kampanjledarna Ryan Gosling och Philip Seymor Hoffman. Bakom kulisserna pågår det vanliga politiska rävspelet och snart visar det sig att Clooneys på ytan så perfekta kandidat kanske inte är så fläckfri som han först verkade.

”Maktens män” är en ganska nedtonad politisk thriller som på ett trovärdigt och elegant sätt visar det hemliga spelet i maktens korridorer. Det handlar om att försöka hålla fast vid ideal, om lojalitet, svek och brutna löften. Går det att behålla sin integritet i politikens värld? Skådespelarna är överlag strålande och hela filmen är skarp och genomtänkt i minsta detalj. Ändå har jag svårt att till fullo engagera mig. Historien känns inte speciellt unik, det finns inga specifika scener som etsar sig fast och även om helheten är riktigt bra befarar jag att jag har glömt denna rulle redan om ett halvår.

 

3/5


Babettes


Igår var jag och kollade in Babettes Kafferi på St Badstugatan. Har varit lite nyfiken på det ett tag men inte tagit mig dit av någon anledning. Förutom att det är ett riktigt mysigt café har de även en del kulturaktiviteter. Just nu pågår exempelvis deras vårsalong och den 31/3 spelar Clay Allison och Firstnighter där. Så veckans tips är att kolla in Babettes.

På skiva: Thåström (Nolltretton, februari)

Thåström

”Beväpna dig med vingar”

Razzia/SONY

 

Så var det åter dags att bli febrig och exstatisk. Varje skivsläpp med Thåström har ju den effekten. Man kan glömma bort honom, räkna ut honom och få för sig att hans bästa tid har varit, men så släpper han en skiva och visar att han fortfarande står i en klass för sig.

Med ”Beväpna dig med vingar” gör inte Thåström någon besviken men överraskar heller inte särskilt. Det var denna skiva vi visste att han skulle göra, det är i princip samma skiva han redan gjort två gånger under det senaste decenniet. Han levererar mörk, stämningsfull och långsam rock som likt en industipistong repetitivt och enformigt stöter fram och tillbaka. Det är inte variationsrikt eller fantasifullt men det är fan så bra. Och det finns en stillsam dramatik mitt i det malande och svarta, ett olycksbådande muller som aldrig riktigt blåser upp till storm, men vars hotfulla mörker gör att man sitter på helspänn.

Att bedöma denna skiva utan att relatera till de två föregående ”Skebokvarnsv. 209” från 2005 och ”Kärlek är för dom” från 2009 är omöjligt, det är en svit som sitter ihop och utgör en helhet. Precis som på föregångarna är texterna självreflekterande och, åtminstone på ytan, personliga. Och välskrivna förstås, som alltid med Thåström. Han har, och har alltid haft, ett eget oefterhärmeligt språk, ett eget universum som han låter oss få en inblick i.

Vissa spår, som ”Samarkanda” och ”Nere på maskinisten” tillhör det bästa han gjort. Stundtals sjunger han också bättre än någonsin. Några låtar är inte fullt lika intressanta, men som helhet är det ännu en stark platta från den svenska rocklegendaren.

4/5

 


Strindberg avslöjar sina musikhjältar


I senaste Klippet finns en intervju med Edith Strindberg Trio, där Jan-Olof levererar ett scoop genom att avslöja sin musiksmak...

Lika som bär #124


Lotta på Bråkmakargatan & DJ Emma

Dagens gay-sms


Bête Noire på Brasseriet


Nu är det klart att Bête Noire spelar på Bagarstugan Brasserie & Bageri i Norrköping den 29/3. Det blir bland annat modevisning och starttiden är kl 17. Jag återkommer med mer detaljer framöver.

Tisdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping igen.
Där tror man inte på att Burger King micrar sina hamburgare.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Helgens gay-sms


Prutten ger sig inte...

På skiva: Den svenska björnstammen (Nolltretton, februari)

Den svenska björnstammen

”Ett fel närmare rätt”

Universal

 

Ja, vad hände egentligen? Från ingenstans dök plötsligt de sju Norrköpingskillarna upp och lade i ett svep nästan hela Sverige under sig. Hur det gick till var det ingen som riktigt fattade. De hade ett konstigt bandnamn, ett stiliserat björnansikte som symbol, bodde i ett kollektiv ute i en halvmurken stuga och fick för sig att bygga en zeppelinare. Låten ”Vart jag mig i världen vänder” blev en prakthit och snart haglade nomineringarna till diverse musikpris, varav gruppen även vann somliga.

Efter två digitala EP:s kommer nu debutalbumet som säkert innehåller ytterligare några kommande P3-favoriter i bästa Suburban Kids with Biblical Names- anda. Fast på svenska.

Skivan öppnar med titelspårets medryckande refräng, som man dock väljer att släppa rätt omgående av någon anledning. Som tur är finns det fler starka refränger, exempelvis hos de båda singlarna ”Vart jag mig i världen vänder” och ”Svalkar vinden”.

Bandet jobbar mycket med stämmor och har sinne för snygga melodier, det finns dock några utfyllnadsspår som gör att skivan inte håller hela vägen.

 

3/5


Kalms bröllop


Igår var jag i Åtvid på Jessica & Stefans bröllop. Det blev en lyckad dag som avslutades med stor fest där Bête Noire även spelade. Oj oj oj...


 

Mr Shields schlagertips


Mr Shield brukar ju alltid tippa Melodifestivalen här på bloggen och nu är det dags igen. I år blir det dock ett litet snabbtips som blivit lite framstressat i sista minuten. Vi är nämligen på väg till ett bröllop i Åtvid.
Men här kommer i alla fall årets tips:

Tjena folks,

Hinner tyvärr inte ge några motiveringar, de har många av er fått inför varje deltävling.
Kriterier är ju som vanligt: Låten, uppträdande, scenkläder, massmedial uppmärksamhet, agerande vid intervjuer, repitition, vilka som sitter i juryn och startordning.
Har varit blandande framgångar i år på tippandet. Började fantastiskt bra med alla rätt i Växjö och Göteborg. Sedan kraschade jag i Leksand på Björn Ranelid men satte de andra tre. I Malmö hade jag Lisa till andra chansen så det sprack lite där när hon gick direkt, men fick in Danny och Dynazty iaf.
Andra chansen gick helt åt skogen, trodde stenhårt på Dynazty, men tippade kanske lite väl mycket med hjärtat och emot oddsen där.

Dagens snabbtips blir ju lite klurigt med tanke på det nya röstningssystemet, men tror folket kommer få avgöra ganska mycket. Avgör juryn helt kommer t ex Thorsten och Ranelid få det betydligt tyngre.
Notering: Björkman placerade Danny som sist ut - platsen som procentuellt leder överlägset följt av startplats ett rent statistiskt sett. Loreen mitt i, men det bör fungera iaf för henne om juryn dessutom är på humör.

1: Loreen "Euphoria"
2. Danny Saucedo "Amazing"
3. Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern "Jag reser mig igen"
4. Lisa Miskovsky "Why Start A Fire"
5. Björn Ranelid feat. Sara Li "Mirakel"
6. Molly Sandén "Why Am I Crying"
7. Dead by April "Mystery"
8. Top Cats "Baby Doll"
9. David Lindgren "Shout It Out"
10. Ulrik Munther "Soldiers"

Erik Wallsten...suck


Erik Wallsten är Correns tunga nöjesskribent med en krönika i tidningen varje fredag. Han bor i Norrköping och jobbar i Linköping och har dessutom betalt för att hålla koll på det lokala nöjeslivet så man tycker ju att han skulle ha en uppsjö av idéer att skriva om i sina kolumner.
Han har givits en unik möjlighet att lyfta fram, kritisera, debattera och påverka lokala nöjesföreteelser - men väljer att skriva om "Idol", julskivor och SF:s filmutbud, det vill säga samma saker som all riksmedia skriver om.
Men Corren är ju en lokaltidning vars geografiska spridning begränsas till södra Östergötland, och vem ska skriva om nöjeslivet där om inte ens den enda lokala morgontidningen gör det?

De senaste månadernas krönikor har fått mig att på allvar ifrågasätta Wallstens omdöme och rentav förstånd.
Det började med en krönika där han skrev om hur Melodifestivalen stjäl uppmärksamheten från landets övriga musikliv.
Därefter kom en krönika om - Melodifestivalen.
Efter den kom en krönika om - Melodifestivalen.
Sedan kom en krönika om Hassangänget (men nog fan lyckades han ändå referera till Melodifestivalen på ett ställe).
Efter den kom en krönika om - Melodifestivalen.
Veckan efter kom en krönika om - Melodifestivalen.
Fredagen efter det kom en krönika om - Melodifestivalen.
Och nu i fredags kom en krönika om - Melodifestivalen.

Att det kommer ytterligare en krönika om Melodifestivalen efter finalen är knappast någon vild gissning, och sen är det ju snart dags för Eurovision Song Contest...

Men det räcker inte med detta, för redan i november när programledarna avslöjades, kom en krönika om - Melodifestivalen.
Och därpå, när artisterna presenterades, kom en krönika om - Melodifestivalen.
Sedan hoppade han över en vecka innan han åter nämnde - Melodifestivalen.
Och just det, i en januarikrönika med titeln "Nu satsar vi lokalt och på filmen", lyckades han redan i första meningen klämma in - Melodifestivalen...

Här hade jag tänkt att slänga in en elak slutkläm, men jag tror inte det behövs...

På skiva: Van Halen (Nolltretton, februari)

Van Halen

”A different kind of truth”

Universal

 

Första skivan på 14 år – Ja

Klassisk hårdrock – Ja

Nyskapande – Nej

 

Tuffa gitarriff och solon – Ja

Synthar och sånt – Nej

Vissa låtar bygger på 70-talsdemos – Ja

 

Tolfte albumet – Ja

Oväntat piggt – Ja

Growl och moderna konstigheter – Nej

 

3/5


Kvinnor är mitt liv!


Igår var jag i Norrköping och firade internationella kvinnodagen genom att fika med en kvinnlig DJ, hänga med brudarna på kontoret, intervjua en härlig dam som har en butik, besöka en annan tjej som har en butik med sin syster, fika med Speet-Monkan och slutligen gå till Arbetets Museum och kolla in deras Kvinnodags-program.
Oj oj oj, för mig får det gärna vara Kvinnodag varje dag!

Lehmans fredagsfräckis


Makarna hade varit gifta i 20 år. Allt var bra, utom att hustrun retade sig på att mannen alltid ville ha ljuset släckt när dom älskade.
Hur hon än tjatade, bönade, bad, vädjade och argumenterade, så var han benhård på den punkten – ljuset skulle vara släckt, och där med basta!

Till slut var hustrun så trött på att älska i kolmörker, så hon bestämde sig – nästa gång skulle hon tända lampan mitt i akten.
Sagt och gjort, när kvällen kom och makarna var mitt uppe i en helt fantastisk session, sträckte sig hustun ut och tände sänglampan.

Döm om hennes förvåning och ilska när hon upptäckte att hon blivit påsatt med en latex-dildo. Naturtrogen, stor och skön, men likväl en atrapp…..
- Ditt impotenta kräk! skrek hustrun. Nu får du förklara dig, hur fan har du mage att i alla år sätta på mig med en jävla gummikuk!
Mannen svarade lugnt:
- Jag förklarar dildon, du förklarar barnen…….


Veckans Tobi


Jag & Monty


Hittade en gammal recension på Montt Mardies skiva "Skaizerkite"som jag gav högsta betyg i Zero för några år sedan. Det är den bästa - och definitivt den längsta - recension jag skrivit. Jag är väldigt stolt över den, det är en sån recension man själv vill ha. Inte nödvändigtvis med samma höga betyg, men lika lång, uttömmande, analyserande, välskriven och kunnig. Dock gick den väldigt snabbt att skriva minns jag. Jag befann mig i ett flöde och klarade av den på en timme.
Ni kan läsa den på: http://www.zeromagazine.nu/rec.asp?id=2566

Monty gjorde i mitt tycke även 2011 års bästa skiva (1000 år senare). En fascinerande sak med honom är att han ligger i popmusikens absoluta framkant, och driver på utveckligen så fort att hans gamla skivor känns ganska daterade när nästa kommer, hur nyskapande de än var när de kom. Visst är "Skaizerkite" fortfarande en klassiker och en måttstock, men Monty har redan lämnat den bakom sig och håller redan på att sätta en ny, ännu högre standard.
Montys hemsida: http://www.entillhimmel.se


Torsdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping och jobbar igen.
Här kan man prestera noll, och då menar jag NOLL, och ändå hävda att man är överkvalificerad för jobbet.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Lika som bär #123


Filmaffischerna till Casino Royale & Snabba Cash

Krogkrönika (Nolltretton, februari)

Är du en +1:are?

Kan man inte bli den som bjuds in till olika evenemang får man satsa på att bli en +1:are. Vissa personer lyckas bygga hela sin karriär på det.

 

I mitt jobb blir man ofta inbjuden till en massa invigningar, evenemang, VIP-kvällar och liknande. Man går dit, dricker champagne, äter snittar och nickar åt folk. De flesta brukar man oftast känna igen, det är politiker, kulturutövare, mediapersoner, entreprenörer och allmänna (lokal)kändisar. Sen finns det alltid ett antal personer som alltid tycks vara inbjudna – men man har ingen aning om varför. Det enda man vet är att de inte tillhör nämnda kategorier människor. Jag talar om +1:arna.

 

Termen +1:are kommer från att inbjudna gäster brukar få ta med sig en gäst på evenemangen. ”Du +1” står det på inbjudan, och likadant när man bockas av på gästlistan i entrén.

 

Och är man en +1:are och rör sig i de rätta kretsarna kan man gå på nästan varenda premiär i stan utan att någonsin själv vara den som är bjuden. Tro mig, jag känner till dem. Länge undrade jag varför dessa anonyma snickare eller butiksbiträden alltid syntes på diverse invigningar, tills jag insåg att de var just +1:are.

 

Dock är det inte vem som helst som klarar att bli en lyckosam +1:are. När jag själv får dessa inbjudningar där jag får ta med mig en vän gör jag en noggrann analys, och det antar jag att alla andra inbjudna också gör. Vem skulle uppskatta just denna bjudning? Vem har tid att gå? Vem skulle uppskattas av arrangören att jag tar med mig? Vem passar in?

 

Snart märker man att utbudet av bekanta som duger som +1:are inte är så stort. Att bli en +1:are är också en kvalitet som kräver sin person. Man måste vara tillgänglig, social och nyfiken. Och gillar man även champagne är det inte direkt något minus…

 

 


Dagens fynd på hallmattan


Det kom två Lonely Planet-böcker på posten. Så nu är det bara att börja planera för nästa två resor: Lissabon i maj och Nya Zeeland i vinter. Och så blir det nog någon/några kortisar däremellan också...

På skiva: Kristofer Åström (Nolltretton, februari)

Kristofer Åström

”From eagle to sparrow”

Startracks

 

De som går och hoppas på att Luleårockarna Fireside ska återförenas får nog börja vänja sig vid tanken på att det aldrig kommer ske. Kristofer Åströms singer/songwriter-karriär rullar på och nu är hans åttonde soloskiva här.

Bland svenska gitarrkillar har han aldrig varit mitt förstaval. Han kan hantverket och är helt okej, men har aldrig känts lika intressant eller begåvad som exempelvis Christian Kjellvander och Lars Bygdén. Och ungefär i samma veva som han dumpade sitt kompband Hidden Truck (till skivan ”Loupita”) dumpade jag honom från mina spellistor. Det kändes som att Åström stod och stampade och aldrig lyfte så som man hoppades att han skulle göra några plattor in i solokarriären.

Nu har det gått tre år sedan senaste plattan och snart väntar ytterligare en Tysklandsturné, och jag var faktiskt lite nyfiken på hur Åströms nya material skulle låta. Några större överraskningar blev det dock inte. Åströms sjunger sina gitarrsånger ungefär som tidigare – inte på något sätt dåligt, men inte heller överrumplande bra.

3/5


KLM, eller är det LKM dom heter?


Nu för tiden flyger jag nästan uteslutande med KLM om jag ska ut i världen. Framförallt, givetvis, för att de flyger från Linköping, men det är också ett allmänt bra bolag med en hemsida som är smidig att boka på.
En sak har dom dock kapitalt misslyckats med och det är att lära sig stava. Ända sedan jag blev Flying Blue-medlem (deras bonusprogram) för en massa år sedan har jag försökt få dem att stava mitt namn rätt. Det började med att jag skrev mitt namn som jag brukar och inte exakt som det står i passet och sedan dess har det varit kört.
Stämmer inte namnet kan det bli krångel vid bokning och man får dessutom inte ut sina bonuspoäng.
Jag har mejlat, ringt och skrivit brev och visst har de ändrat namnet flera gånger, men aldrig som det ska vara. Trots att jag skickat en kopia av mitt pass ett flertal gånger lyckas de inte få stavningen rätt. Och det handlar alltså bara om två vanliga förnamn och ett vanligt efternamn med enkel stavning som ska stå i rätt ordning och stavas på rätt sätt.
Vid min senaste bokning hade jag tre olika namn: ett på biljetten, ett på hemsidans konto och ett på mitt Flying Blue-kort (där heter jag numera bara T Pettersson av någon anledning)...

Dagens gay-sms


Ojdå, här är visst två gay-sms från Prutten som jag har missat...

Fullspäckad lördag


Det blev en fullspäckad lördag som började med svensexa i Åtvid där den intet ont anande Kalm (bilden ovan)snart ska få en otrevlig överraskning...
På kvällen hamnade jag i Norrköping och premiären av Franz Jäger som också var en riktig höjdare.

Bandmöte med Bête Noire


Igår tog Bête Noire en AW på The Champ och fick celebert besök av såväl Gertza som Rimås och Newranger. Strax efteråt ringde den sjuka stalkern och sjöng "Två av oss" och sedan var det bandmöte för hela slanten. Vi grejade lite med VRIT samt fixade med höstens hemliga projekt som nu börjar ta form. Skulle tro att vi kommer avslöja planerna om cirka en månad...

På skiva: Full of keys (Nolltretton, februari)

Full of Keys

”Traces of a human”

Qi Music

Full of Keys kan sägas vara ett andra namn för sångerskan Anni Bernhard. Detta är Stockholmstjejens albumdebut som följer upp singlarna ”All the roses” och ”Desolate” som jag tyvärr missat, men de finns med här också så ingen skada skedd.

Anni säger sig vara uppfödd på Madonna och sägner om skogsväsen och slår man ihop de två delarna kommer man ganska nära hur hennes musik låter. Full of Keys väver in snygga popmelodier i snåriga ljudlandskap som känns elektroniska och organiska på en och samma gång. Bland referenserna nämns såväl Nightwish som Björk och Twin Peaks och då anar man att det handlar om dramatisk och mörk musik och det stämmer till viss del. Full of Keys är storslaget och pretentiöst men till skillnad från många andra i genren glömmer inte Anni bort melodierna utan skapar låtar som är mer lättillgängliga än vad man först kan tro, utan att tappa den svärta och den dystopiska känsla som utgör kittet i hennes musik.

 

3/5


Torsdag i Norrköping


Igår var det en sån där riktigt härlig vårdag när jag åkte till Norrköping. Klar vårsol, gamla E4:an, gott om tid, bra musik på bilstereon, på väg mot en spännande dag i Norrköping. Ett härligt välmående spred sig i kroppen.
Hamnade sedan uppe i Holmentornet och fick se den fantastiska utsikten över staden. Köpte en snygg skjorta på 70%-rea på Speet Spirit. Hängde med Kicki, Bettan och Lotta...förlåt, Lina på kontoret.

På kvällen hamnade jag på Arbis och repetitionen av Strindbergs "Påsk" som Johan P sätter upp där. Har inte varit inne där förut, men vilken fantastisk lokal! Och pjäsen verkar också bli bra.

Stalker nr 2


Efter JP:s sms-terrorism har jag nu fått ännu en stalker på halsen. Varje fredag EXAKT 18.18 ringer det någon sjuk människa på min mobil och sjunger "Det finns bara en av mig och det är jag, det finns bara en av dig och det är du, det finns bara två av oss och det är vi" - och sen lägger på.
Så jag antar att det är dags ikväll igen...

Lehmans fredagsfräckis


En läkare hade uppfunnit en maskin som kunde överföra smärtorna under en förlossning till barnets far. Ett äkta par tog chansen att prova maskinen. Då födseln satte igång, blev maskinen inställd på att föra över 25 % av smärtorna till fadern, men mannen märkte ingenting överhuvudtaget.

Läkaren tyckte att det verkade märkligt och höjde inställningen till 50 %. Mannen märkte fortfarande ingenting, men kvinnan mådde märkbart bättre. Efter som det gick så bra, överförde man 100 % av smärtorna till mannen. Förlossningen fortgick utan att kvinnan hade några som helst smärtor och ett välskapt barn föddes.

Då mannen kom hem från BB, fann han brevbäraren liggandes död vid ytterdörren.


Nu ska skiten väck


Dags för vårstädning. Jag håller på att rensa bort allt skit på nätet man är med i. Paypal, StayFriends, olika paneler, Arbetsförmedlingen (när var jag inne där senast? 10 år sedan?), bonusprogram man aldrig använder, Spraydate(??? måste också vara tio år sedan), Myspace, Pokersidor...
Bort med alla konton och lösenord!

Och det är inte bara min mejl och min dator som rensas, framförallt blir mitt sinne och min själ så mycket renare. Prova själva får ni se!

Mera NT


Det finns en viktig anledning till varför jag prenumererar på NT och inte på Corren. Det beror inte på innehållet, som ändå är till stora delar desamma numera, utan på hur de tar hand om sina kunder.
Efter att jag avslutat min Correnprenumeration tog det ett år innan de hörde av sig igen, och då med ett skampris och en snorkig attityd. Sedan dess har jag inte hört något mer (ungefär ett halvår sen).
Hos NT har jag fått kanonpris varje gång, de är flexibla när det gäller exempelvis startdatum och de är mer framåt. Där ringer de innan prenumeration tar slut (oj, kan man göra så?) och erbjuder förlängning, fortfarande till samma låga pris. Så nu är det klart med tre månader till!

Där kanske även förklaringen ligger till varför det var NT som köpte upp ÖC och inte tvärtom, trots att ÖC var större...

RSS 2.0