Munken in the park 2011


Årets Munken in the park kommer bli en riktig höjdare. I startfältet hittar vi namn som The Soundtrack of our lives, Markus Krunegård, Niclas Frisk´s Chinatown, Kajsa Grytt, Sonic Surf City, Sahara Hotnights, Stefan Sundström och Camela Leierth. Och allt är gratis.
Boka in 8-9/7, för det har jag gjort. Jag har även bokat in mig på Grand Hotel - två nätter för 874 kr!
Läs mer på: http://munkeninthepark.se/

Två skivor (Zero)

Album

4/10

The Happy Hippo Family: Monacoville

Jacqueline Music

Spretigare skiva än detta debutalbum var länge sedan jag hörde. Örebrobandet The Happy Hippo Family blandar akustiska visor, körsång, reggae, pop och mer därtill och även om de enskilda delarna bitvis är rätt bra blir det till slut outhärdligt att lyssna på.

Skivan öppnar med 80-talsdoftande synthar men redan i nästa låt växlar de över till baktakt, blås och åhåhåh-körer. Lyckligtvis är inte de jobbiga Hoffmaestro-vibbarna ett genomgående tema även om baktakten återkommer flera gånger. Frågar ni mig borde bandet skippa sina skainfluenser helt, för det är i popen de har sin styrka.

Nu blandar istället bandet stilarna hejvilt så man inte riktigt vet var man har dem. Jag gillar som sagt popen men har svårt för reggae-och skainslagen, och framförallt när de dyker upp i samma låt. Renodla stilen är mitt råd.
----------------------------------------------------------------------------------------

Album

6/10

The Bell: Great Heat

Badman Recordings

Fler och fler svenska band har hittat en genväg till att slå i USA, nämligen genom att få med sin musik i olika tv-serier. Stockholmstrion The Bell är ett sådant band och har haft med låtar ibland annat ”Vampire Diaries”, ”Jersey Shore” och ”Greek”.

Men gruppen hörs på skivor också. Debuten ”Make some quiet” kom 2007 och nu är uppföljaren här. Musiken är poppig med taktfasta beat och en hel del synthinslag. Det låter riktigt trevligt, men ännu trevligare för en gammal Skellefteåpop-diggare som jag är att se att den forna Hardy Nilsson-sångaren Janne Pettersson fortfarande är i farten.


Tisdag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Där åker man omkring i såna här bilar.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Gaytest


Krogkrönika (Nolltretton, maj)


Olivens kärnkraft

 

Vissa hatar den, andra älskar den.

Jag talar om oliven – bartillbehöret nummer ett.

 

I höstas gick skådespelaren Tony Curtis bort, 85 år gammal. Det var genom honom jag lärde mig olivens betydelse.

Det var i inledningen av den lysande tv-serien ”Snobbar som jobbar” (förfärlig svensk översättning) som han och Roger Moore kom i handgemäng angående hur många oliver det skulle vara i en drink. Moore ville ha en medan Curtis insisterade på att det skulle vara två så man kunde se dem ”guppa mot varandra”.

Efter den dagen har jag förstått att oliven är något oerhört viktigt. Men det tog mig 30 år att uppskatta den.

 

Många har svårt för oliver, men det finns ett knep att ta till, fantasifullt döpt till ”Olivtricket”. Det går ut på att man lägger upp 13 oliver på rad, sen börjar man helt enkelt i ena ändan och tvingar i sig oliv efter oliv. Lyckas man få i sig hela raddan kommer man därefter att bli frälst. Men man måste klara att äta alla 13, ger man upp efter nummer 12 är det bara att försöka igen till man klarar allihopa.

 

Jag skrev att jag efter 30 års plåga lärt mig att tycka om oliver, men det är inte riktigt sant. Visst, idag tycker jag om oliver, men det jag verkligen lärt mig älska är olivkärnan. Själva fruktköttet kan nästan kvitta, men kärnan kan jag sulta på i en evighet.

 

Tar man en olivkärna till ett glas vin exploderar gommen av ett fyrverkeri av smaker. Njutningen är fullständig och jag kan bli sittandes i eoner med den hårda kärnan rullandes över tungan. Smakerna är så många och de sitter så djupt att man kan suga och sulta nästan hur länge som helst innan kärnan blir urlakad på fräschör och arom.

 

Problemet är bara att man måste ta sig genom det tråkiga köttet först. Enligt mig ska det egentligen inte ätas som det är utan passar bäst som tapenade. Olivens verkliga väsen sitter ju i kärnan. Den krog i stan som blir först med att man kan beställa en skål olivkärnor vid bardisken kommer få mig som stamkund.

 


Rocklogen 2011


Igår var det Rocklogen. Henke inledde...

...sen lirade No Excuse...

...sen gick filmen av...

SGG i Klippet


Klippet skriver om SGG i nya numret. Läs artikeln på: http://klippetiatvid.se
Där finns även en intervju med Dick Zeijlon om Respexets sommarteater "Rallarsving".

Dapony Bros

Dapony Bros är alltså bokade till årets SGG. Kommer bli kanon! Lyssna på hela skivan här: http://daponybros.bandcamp.com/album/v-rlden-kommer-aldrig-f-rst

Sjuk spelning


Igår hade 6.08 en spelning på en fest på sjukan, eller RiL som vi brukar säga. Ja, ni ser ju själva...

Lehmans fredagsfräckis


Det var Kenny och Martin som var på väg till Stockholm från Åre. Plötsligt blev Martin kissnödig och sade:
- Kan vi stanna ett tag?
-Jo det kan vi, sade Kenny.

De två vännerna stannade och kissade i en skogsdunge.
Plötsligt bet en huggorm Martin i snoppen.
- AAJJJ! skrek Martin.
- Vad fan hände! skrek Kenny.
- Huggorman bet mej i ballen!

Kenny sprang till bilen som hade biltelefon, han ringde doktor Bergquist och sade:
- Min kompis har bitits av en huggorm i snoppen, vad ska jag göra??
- Du måste suga ut giftet! Annars kommer din vän att dö!

Kenny slängde på telefonen och sprang till Martin och sade:
- Jag är ledsen, men du kommer att dö!

Tobbas gatukök #10


Häromdagen testade jag något som jag faktiskt aldrig lagat tidigare: Isterband & stuvad potatis.
Min stuvade potatis liknade visserligen mer potatismos, men smaken var det inget fel på.

Gör så här:
Stek isterbandet. Stuvad potatis gör man genom att göra en stuvning på smör, mjöl och mjöl (och helst lite dill också) och sen har man i bitar av kokt potatis och låter det puttra ihop. Serveras med senap och rödbetor, om man har det.

Betyg:3
Enkelt, snabbt och gott...fast lite tråkigt.

På skiva: Veronica Maggio (Nolltretton, maj)

Veronica Maggio

”Satan i gatan”

Universal

 

Jag har varit förtjust i Veronica Maggio sedan jag såg henne sjunga ”Dumpa mig” i Studio Virtanen för fem år sedan. Men även om det första albumet var charmigt så var det bara en artist i vardande vi såg, det var när Veronica började att samarbeta med Oskar Linnros som bitarna verkligen föll på plats. Albumet ”Och vinnaren är…” radade upp snygga svenska poplåtar som ”17 år” och ”Stopp” och det var där som Veronica hittade sin stil och sin röst. I efterhand kan man konstatera att det var en av de skivor jag spelade mest den sommaren.

På sin tredje platta har hon slagit sig ihop med Christian Walz och Markus Krunegård, och det är naturligt att undra hur hon ska klara sig utan samarbetet med Linnros, men musikaliskt passar de nya låtarna in perfekt med det gamla materialet.

Om Veronica på debuten mest kändes som en sångerska som sjöng Stefan Gräslunds låtar känns det numera som att det är hon som håller i taktpinnen. Hon kan jobba med olika låtskrivare men ändå behålla sin särart. Kanske för att det inte finns så många svenska tjejer som gör denna typ av modern och begåvad pop som både är smart och lättillgänglig på samma gång.

Nya skivan är faktiskt ännu bättre än föregångaren, låtmaterialet är starkare och sångerskan har blivit ännu tydligare i sin artistroll. Jag är kär i Veronica Maggios röst och frasering, men framförallt vill jag lyfta fram hennes texter. De är konkreta, känns äkta och går rakt in i hjärtat. Det här är en av årets hittills bästa skivor. Satan i gatan, vad jag gillar Veronica Maggio.

 

 

4/5


Linköpingsposten är på alerten igen


Igår var ett reportage i Linköpingsposten om SGG. Jag fick även vara med på "Veckans fråga".

Rocklogen på lördag


På lördag smäller det i Melskog. Då är det dags för årets upplaga av Rocklogen. På scenen: No Excuse och Henrik "Hetingen" Kjellberg.

På skiva: Nicke Borg Homeland (Nolltretton, maj)

Nicke Borg Homeland ”Chapter 2” Versity/Warner Backyard Babies-sångarens soloprojekt – Ja Innehåller Melodifestivallåten ”Leaving home” – Ja Låter som hans tidigare garagerock – Nej Debutfullängdare – Ja Gitarriff, distpedaler och yl – Nej Hårdrockscountry – Ja Tufft och ondskefullt – Nej Bra men oorginellt – Ja Superintressant – Nej 2/5

SGG i pressen


Här är lite pressklipp om årets SGG. Corren lägger som vanligt ingen större vikt vid den lokala nöjesbevakningen utan hade bara en pyttenotis (nedan). Nolltretton hade en lite större grej (ovan) men bäst var Linköpings Tidning (längst ner) som intervjuade mig och körde artikeln två(!) dagar i rad.

I nästa Klippet kommer också ett SGG-reportage och även i denna veckas Linköpingsposten. Så kolla in dem.
Kanske har jag missat nån? Extra Östergötland? Länstidningen Östergötland? Motala Tidning? NT? Säg till i så fall.

Godfather of SON


Igår var det presskonferens för att presentera SON:s (Norrköpings symfoniorkester) nya chefsdirigent Michael Francis. Verkade vara en trevlig prick som säkert är ett bra val.
En märklig sak inträffade dock. Norrköping är som bekant förseningarnas förlovade hemstad, men presskonferensen började hör och häpna för tidigt!

Nytt på DVD (Nolltretton, maj)

127 Timmar

Det är mycket sanna berättelser på film nu och här är ännu en. En annan trend är klaustrofobi, som i exempelvis ”Buried” och Danny Boyles nya rulle ”127 timmar” kombinerar båda dessa teman. Boyle har tidigare gjort filmer som ”Slumdog Millionaire” och ”Trainspotting” och även här lyckas han bra, trots att förutsättningarna är tämligen begränsade. I huvudrollen ser vi James Franco, känd från bland annat ”Spiderman”-filmerna. Han är en friluftsmänniska som gillar att cykla mountainbike och klättra bland klippor. En helg ger han sig ut i ödemarken för att leva loppan bland stenblocken, men olyckan är framme och han fastnar med armen under en stor sten. Och blir sittandes där. Inte en människa på flera mil – vad göra?

Vi får följa hans kamp mot klockan, utmattning, paranoia och vattenbrist. Tiden går, han sitter fast och ingen vet var han är. Kommer han inte loss kommer han att dö och nej…han kommer inte loss. Ett svårt utgångsläge att bygga en film kring, men Boyle lyckas hålla uppe spänningen trots att vi mest får se en kille som sitter fast med armen.

 

3/5
-------------------------------------------------------------

Änglagård  - Tredje gången gillt

 

Den tredje Änglagård-filmen har blivit ganska hårt sågad och jag förstår varför. Det är inte bara en jättekonstig film, den känns dessutom helt onödig. Vi har ju sett exakt samma sak i de två föregångarna. Fanny och Zac åker till Änglagård-byn, alla blir upprörda över utbölingarna och det tvistas om faderskapet tills allting reder upp sig på slutet. Hur många gånger kan man egentligen älta samma story?

Denna gång vilar dessutom en sorts Åsa-Nissestämning över hela filmen. Tiden verkar ha stannat på 1950-talet, folk åker flakmoppe, handlar mat i en pittoresk lanthandel, tycker paella är exotisk mat och brottas på leriga gårdsplaner. Det känns som en slags parodi med folk som steppar, en person som blivit stum och en prästadjunkt som sjunger gamla schlagers. Och när den irriterande och brådmogna dottern Alice i inledningen säger ”det finns faktiskt nåt som heter Facebook” fattar man vilken övertydlig och fjantig film det kommer att bli.

Manuset håller inte, klippningen är konstig och inte minst känns dialogen jättemärklig. Varför gjordes denna film?

 

1/5


Mitt CV


Jag tänkte berätta lite vad jag jobbar med, dels för att vissa undrar och dels för att marknadsföra mina tjänster.
Flera gånger har jag fått frågan vad jag tjänar på bloggen, och svaret är ingenting. Den lilla reklam som finns på bloggen gör att jag slipper betala för att blogga, men jag får alltså inte en spänn.

Det jag huvudsakligen jobbar som är skrivande journalist. Främst inom nöje, kultur och liknande.
Jag är frilansare och min största uppdragsgivare för tillfället är tidningarna Nolltretton/Nollelva. Jag har även skrivit för Corren, Zero Music Magazine, Östgöten, Nolltvå, Motala Tidning, Klippet, Länstidningen Östergötland, Linköpingsposten, 91:an och säkert någon mer. Jag har även skrivit texter åt några företag.
Vill man ha en text skriven i något sammanhang kan man alltid höra av sig till mig

Jag har även jobbat lite med radio i P4.

Sen håller jag på lite med musik också, i lite olika konstellationer.
Bête Noire är mitt huvudprojekt. Det är ett synthpopband med extravaganta texter på svenska.
Jag spelar även på olika fester, krogar, evenemang osv med olika sättningar: 6.08, Greboneserna, Snusk-Tobbe, solo. Jag har även sidoprojektet Torbjörn & Nykomlingarna som är lite vilande just nu.
Vill man ha musik/underhållning till en fest eller liknande är det bara att höra av sig.

Andra sidoaktiviteter som jag ägnar mig åt är pubquiz och liknande saker.

Ett annat område jag behärskar hyfsat är resor. Jag reser mycket privat och är dessutom reseskribent.

Måste väl även nämna att jag är med och driver festivalen Sköna Gröna Grebo.

Och så har jag den här bloggen...där tror jag att jag fick med det viktigaste.

Tisdag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Här spelar Rådhusets klockor låtar av Depeche Mode.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

På skiva: Thorsten Flinck (Nolltretton, maj)

Thorsten Flinck

”Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern”

National

 

Svensk dramatiks enfant terrible har de senaste åren dragit sig mer och mer mot musiken och gav 2005 ut skivan ”Vildvuxna rosor”, där han tolkade låtar av bland annat Björn Afzelius på sitt eget vis. Bland alla visor klämde han även in Lena Philipssons ”Dansa i neon”.

Nu kommer uppföljaren där bland andra Evert Taube, Perssons Pack, Townes van Zandt och Dan Hylander får sina sånger tolkade. Och så lite mer Afzelius, förstås. Här finns även ”Vildvuxna rosor”, översättningen av Nick Caves ”Where the wild roses grow”, tillsammans med Sanna Carlstedt.

Materialet är lite ojämnt. Ibland känns det som att Flinck mest brölar över komp från ett proggband från 70-talet, vilket är ungefär vad han gör också. I sina bästa stunder kan han dock ge verklig glöd och hetta till texterna. Då kompenserar han sina sångbrister med en närvaro och en intensitet som gör honom till en riktigt stor vissångare. Kanske är inte hans musik i första hand gjord för skiva, utan som den estradör han är gör han sig bäst på en konsertscen.

 

3/5


Himmelsk söndag


Igår var jag på konfirmation i Åtvid. Ebba och tjejerna sjöng Kents "Utan dina andetag" så man blev tårögd.
Sen hann jag även med en snabbis på "Melskogdagen" med loppis, närodlade produkter med mera. Ett trevligt initiativ som gärna får fortsätta.


Henkes kätbild


Kolla - så het! Inte undra på att Henke är Grebos mest eftertraktade ungkarl.

Pub Grebo


Onsdagen den 25 maj ordnas vårens sista pubafton i Klockaregården kl. 19-22. Underhållning denna afton av Bosses trio.

Melskogdagen


Idag klockan 11 är det premiär för Melskogdagen i Melskog i Grebo.
Det blir loppis, försäljning av ekologiska ägg, färska tomater, honung och bröd, kaffe och kaka samt underhållning kl 14.00 av FREDRIK ZEIJLON, kl. 15.00 av Grebos Flickkör.

Musikkrönika (Nolltretton, april)

 Så var det 1993 igen

Pophistorien förnekar sig inte. Den går i 20-årscykler. På 90-talet var det 70-talsrevival, på 00-talet kom 80-talsestetiken tillbaka och nu på 10-talet är 90-talet inne igen.

Tecknen är många, man ser dem överallt. Roxette åker på världsturné, det kom en nostalgisk bok som hette ”90talet.se” och nu i april började Filip & Fredriks nya tv-program ”Nittileaks”. Och inte minst märker man 90-talsnostalgin på landets rockfestivaler i sommar, kollar man vilka bokningar som är gjorda känns det som om 1993 är här igen. 90-talsindien och britpopen är tillbaka.

Själv tycker jag att nostalgi är bland det mest vedervärdiga som finns. Det känns unket, det är för folk som har gett upp. Men ska man vara nostalgisk över något så är 90-talsindie åtminstone den bästa musikstilen att vara det över. Det är låtarna jag växte upp med, det är musiken som formade mig. This Perfect Day, Blur, Hardy Nilsson, Brainpool, Rialto…vilka fantastiska band. Och nu sköljer musiken över oss igen.

Bandet Easy brukar, tillsammans med Happydeadmen, räknas som pionjärerna inom svensk indie och även betraktas som de som öppnade dörren för svenska band att göra internationell karriär, efter att ha fått viss uppmärksamhet i England. Förra sommaren återförenades bandet på Emmabodafestivalen och kanske var det även en start för den 90-talsrevival som nu verkar följa.

Niclas Frisk och Andreas Mattsson har visserligen jobbat som låtskrivare ända sedan deras band Atomic Swing och Popsicle satte ribban för svensk indiepop i början av 90-talet, men jag tar det ändå som ett tecken att båda väljer att släppa soloplattor denna vår. Jag tror inte heller det är en slump att bob hund också är aktuella med en ny skiva. Och när till och med E.M.D gör covers på The Wannadies och Popsicle vet man att något är på gång.

Men det är inte bara svenskt 90-talspop som åter blivit aktuell. De hetaste banden på sommarens rockfestivaler består till stor del av gamla britpophjältar. Största affischnamnet på Way Out West är Pulp och på den återuppståndna Hultsfredsfestivalen har man satt Suede och Primal Scream överst på affischen. Och det är inte Primal Screams nyare 2000-talsmusik som arrangören vill åt, utan hela grejen med bokningen är att bandet bara spelar sin klassiska platta ”Screamadelica” från 1991. Dessutom har Hultsfred bokat Beady Eye som består av Oasis gamla medlemmar, förutom Noel Gallagher. Så är det någon sommar man ska ägna sig åt nostalgi är det denna.

 


Sjöberg & Dahlberg


Igår var jag med i "Sjöberg & Dahlberg" i 24 Corren/NT24. Kolla här:
http://www.corren.se/24corren/#category=5600405&date=latest&clip=5647475&startTime=0m0s

Sen körde även Bête Noire en låt. Kolla här:
http://www.corren.se/24corren/#category=5600405&date=latest&clip=5647458&startTime=14m10s


Snuskquiz i Dentusgrottan


Igår körde jag och Jerry Snuskquiz i Dentusgrottan. Det blev en kväll jag sent kommer att glömma...

Sjöberg & Dahlberg


Kolla in "Sjöberg & Dahlberg" på NT24/24Corren ikväll kl 19.30 och 21.30. Går även att se på nätet i efterhand.
Jag sitter i en nöjespanel och kör en låt med Bête Noire.

Team Benny Nilsson gör Norrköping


Igår var jag och The Producer i Norrköping och kollade in Dinosaurieutställningen som visas i Värmekyrkan hela sommaren.

Där kan man kolla in 250 miljoner år gamla dinosauriusar. Kan rekommenderas som utflyktsmål i sommar.


Sen drog vi till Munken för säsongens sista (och kanske sista någonsin?) musikkryss.

Team Benny Nilssons tredje länk Uno hade fått förhinder men vi lyckades ragga upp en ersättare som inte gick av för hackor: Evve på Skivlagret. Vilket dreamteam - en musikskribent, en skivbutiksföreståndare och en producent/DJ! Och mycket riktigt blev det seger. Med 31,5 poäng av 42 möjliga slog vi närmsta konkurrent med 1 poäng och vann äran och en middag på Munken.

På skiva: Pascal/Mattias Alkberg (Zero)

5/10

Pascal/Mattias Alkberg: Allt det här

Novoton

 

För ungefär fem år sedan skrev jag en krönika som handlade om den nya svenska punken, där jag exemplifierade med både Pascal och Mattias Alkberg. Att det verkligen fanns något gemensamt mellan de två akterna, mer än i min hjärna, visar sig nu när de valt att släppa en splitskiva.

Pascal inleder med fem spår, varav fyra egna samt lite oväntat en cover på Peter Le Marcs ”Håll om mig”. Den är i mitt tycke ”sisådär”. Mer en kul grej än en framtida klassisk cover. I övrigt skramlar bandet på ungefär som förväntat. Alkberg gör även ett inhopp och sjunger på titelspåret ”Allt det här”

På ”B-sidan” kör Alkberg sedan tre egna låtar plus en cover på en Conny Nimmersjö-låt. Och har man inte märkt det tidigare så blir det nu klart hur nära Pascal och Mattias Alkberg ligger varandra musikaliskt. En oinsatt skulle förmodligen inte märka skillnaden.

Sången är ganska udda och svajig både hos Pascal och Alkberg och jag är inte förtjust i någon av dem, låtmässigt är Alkberg något mer lättlyssnad men Pascal lite vassare utan att riktigt övertyga.


Lehmans fredagsfräckis


Det var en gång en kille med en snopp som var 50cm. Han undrade hur han skulle göra den mindre så han gick till en klok man som sa:

- Gå till grodan i skogen och säg att du vill gifta dig med grodan, och varje gång grodan svarar nej minskar din snopp med 10cm.
Killen gjorde som han hade blivit tillsagd och när han kom till skogen frågade han grodan:

- Vill du gifta dig med mig?
Då svarade grodan:

- Nej!
Så minskade snoppen till 40cm men killen tyckte fortfarande att hans snopp var lång så han gick till skogen igen och frågade grodan:

- Vill du gifta dig med mig? Grodan svarade:

- Nej! och snoppen blev då 30cm men alla andra killarna hade 20cm och killen beslutade sig för att han ville ha den ännu mindre så han gick till skogen igen och frågade grodan en gång till:

- Vill du gifta dig med mig?
Grodan svarade:

- Nej, nej, nej, och åter NEJ har jag ju sagt!


Sunkrundan 2011


Igår genomförde jag, Rimås, Kim, Henke och Figge en sunkrunda.Vi började på Valdemars i Tannefors med en öl, men redan efter det började det spåra ur...

Pizzeria Venezia i Ekholmen Centrum visade sig vara en riktig besvikelse. Dom hade fräschat upp stället som sjuttsingen och tappat all sunk-status.

Ännu värre var det med Grinden i Åleryd. Trots att det står Kvarterskrog på skylten sålde de inte öl. Nu började vi få panik!

Tanken var att ta bussen från Grinden till Guldfisken, men på grund av tidsbrist fick vi skippa Skäggetorp och hamnade istället på Järnvägscaféet. Där beställde Figge en Plankstek, som var en av sunkmarkörerna på vår lista. Andra saker vi kollade efter var bland annat träpanel, Jack Vegas, felstavad meny och tygblommor.

Därefter tog vi karaoketaxi till Skeppet. "Bad romance" - kvällens höjdare!

Skeppet visade sig motsvara våra krav och blev en riktig höjdare.

Vi hade lite planer på att gå till La Luna men det blev Hamlet istället. Även det en höjdare.

Sen avslutade vi kvällen på Ågatan där Tre O Comp lirade.

Och här har vi Sunkrundan-protokollet. Vinnare: Skeppet!

Torsdag i Norrköping


Idag är jag är jag i Norrköping en sväng igen.
Där står det så här på gatan.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Gårdagens fynd på hallmattan


Igår kom det en laddning skivor med posten och vad fick jag se? Jo, ännu en John Daniel-skiva! Jag har ju redan fått en, eller rättare sagt två för vid intervjun jag gjorde med JD fick jag en "riktig" platta av honom istället för det förhandsex jag tidigare hade fått. Först Åsa, sen John Daniel - ska varenda Norrköpingsbo börja stalka mig?

Första artisterna till Sköna Gröna Grebo 2011!


Det har blivit dags att presentera de första artisterna till Sköna Gröna Grebo 2011!

Årets Sköna Gröna Grebo är den åttonde upplagan av Grebos härliga musikfestival och den kommer som vanligt att äga rum vid Klockaregården i Grebo. Årets datum är lördagen den 27/8. Starttid 15.08.

Som vanligt kommer vi att köra med frivilligt bidrag i entrén, som vanligt ligger tyngdpunkten på visa och pop på svenska och som vanligt räknar vi med en trevlig musikfest för alla åldrar. De senaste åren har vi haft 2500 besökare och med lite bättre väder än fjolårets ösregn hoppas vi att slå det i år.

Hela artistprogrammet är inte 100%-igt spikat än, men de första helt klara bokningarna är:

*Emil Jensen - popartist, poet, stå uppare, aktuell med nya skivan "Rykten"

*Gösta Linderholm - en legendar inom svensk visa och jazz

*Dapony Bros - supersvängigt popband med skainfluenser som gjort årets hittills bästa skiva: "Världen kommer aldrig förstå"

*Bonnkapälle - Linköpings kultigaste studentorkester - genom tiderna!

*Zackarias - popsensationen från Norrköping

*Aguson - folkrockbandet från Linköping, med ny skiva klar lagom till SGG

*Roger Karlsson - sångaren från Tuk Tuk Rally, aktuell med nya skivan "In i äventyrets vilda labyrint"

*6.08 - husbandet från Grebo

Vi kommer inom kort att presentera ungefär lika många artister till.
För mer info om festivalen, kolla in vår snygga hemsida: http://www.skonagronagrebo.se/

NYHET! Sköna Gröna Grebo får förfest
I år blir dessutom Sköna Gröna Grebo dubbelt så långt och utökas till två dagar.
Fredagen den 26/8 kommer det att anordnas en förfest vid pub Dentusgrottan i Grebo. Där kan man äta och dricka gott på uteserveringen och ett antal band kommer att uppträda under kvällen. Gratis entré!
Dessa band kommer att presenteras senare. Främst kommer det att handla om bra lokalband i skilda genrer.
Mer om förfesten och Dentusgrottan hittar man på: http://dentusgrottan.se/

Succé för snuskquizet


Igår var Snusk-Jerry och jag och åt raggmunk och planerade helgens snuskquiz (Figge vet inte vad han har gett sig in på...).
Och vi kan meddela att det blivit en succé redan innan det ägt rum. Under lunchen fick vi nämligen en bokning för ytterligare ett snuskquiz på en krog i Linköping senare i sommar. Mer info om det kommer senare...

Ska jag eller ska jag inte?


Jag funderar på att skaffa en Male Edge Basic.
Dom skriver bland annat:

Male Edge Basic är den senaste uppfinningen för penisförlängning. Du kan få en penisförlängning med Male Edge Basic genom dragningsprincip. Dragning är en välkänd princip inom modern medicin som används för tillväxt och förlängning av olika kroppsdelar som exempelvis penisen.
Med Male Edge Basic i ditt liv betyder det inte att du behöver nöja dig med minimum i dina sexuella relationer.
Självklart får vi inte glömma utseendet av penisförlängnings apparaten – så att du aldrig skall skämmas ifall någon upptäcker vad det är du använder.

Och bäst av allt: det räcker med att ha på sig den 9 timmar om dagen, hela veckan i fyra månader för att den ska ge resultat!
Så vad tycker ni, ska jag slå till?

Dagens Åsa


Jag trodde det skulle bli lugn och ro efter tv-inspelningen, men icke sa Nicke. Igår kom det SMS och telefonsamtal igen. Och det är ingen idé att kämpa mot längre, utan bara acceptera att Åsa och jag är som gjorda för att stalka varandra.
Eventuellt kan det faktiskt bli så att vi blir kollegor framöver, och dessutom försökte jag värva henne till Bête Noires management (Norrköpingsavdelningen) så snart är vi så insnärjda i varandra att ni inte kommer att kunna skilja oss åt.

Lustgården sponsrar snuskquizet


Vi har ju utlovat fina priser på fredagens snuskquiz i Dentusgrottan och nu är det klart att Pia på Lustgården sponsrar oss.
Gå gärna och handla hos henne på Badhusgatan i Linköping. Och glöm inte att komma på snuskquizet på Dentusgrottan kl 18 nu på fredag.

Bête Noire på Soundcloud


Nu finns Bête Noire på Soundcloud också. Där kan man lyssna på några av våra låtar.
Gå in på: http://soundcloud.com/betenoire_se


Snusk-quiz i Dentusgrottan


Så här skriver Dentusgrottan på hemsidan:

110520

"Prütz & Snusktobbe musikquiz Fredag!"

Kom och delta i vår syndiga snuskquiz afterwork!
Jerry Prütz och Tobias "Snusk-Tobbe" Pettersson underhåller(?) och gäckar på vår afterwork.
Det här är nog en kväll då man lämnar bort barnen.

Vi har öppet 18-21 och kör igång frågesporten klockan 19. Fina priser finns att vinna och det är gratis att medverka - kom som du är!
Frågesporten varvas med hemskt vismaterial av vår alldeles egen mästare på området, "Snusk-Tobbe".

Fri entré & frivillig bordsbokning

Multipass kätbild


Aaaaah....vilken härlig kätbild på Bill och Samuel, dvs Multipass-killarna. Det är så att det vattnas i munnen...

På skiva: Glasvegas (Nolltretton, april)

Glasvegas

”Euphoric Heartbreak”

Columbia/SONY

 

Glasgowbandet Glasvegas är varje rockkritikers våta dröm. De destillerar ner i princip allt som är bra med rockmusik till ett enda band. Man har en sångare som ser ut som Joe Strummer, en ljudbild med influenser av Phil Spector och svärtan hos The Jesus and Mary Chain.

Jag älskade den självbetitlade debuten från 2008, men faktum är att uppföljaren faktiskt kanske är ännu bättre. Grunderna är de samma men allt – ljudet, känslorna, melodierna – känns ännu större och ännu maffigare. Och jag tycker även låtmaterialet som helhet är starkare.

Vissa kritiker har klagat på att Glasvegas blivit mer elektroniska. Själv är det en utveckling jag uppskattar, även om skillnaden är marginell. De som hajpade debuten men inte gillar nya skivan är de som alltid faller för ”Månadens smak” men som egentligen inte bryr sig om annat än att dölja sin trendängslighet. För här finns en hel radda starka låtar. Lyssna på spår som ”Whatever hurts you through the night”, ”Shine like stars” och “Euphoria take my hand” och säg att Glasvegas inte är ett kanonband, om du kan. Det är låtar som kommer att få folk i extas på Europas festivaler i sommar.

Enda invändningen är kanske smått fånig, men det låter nästan FÖR bra. Skulle man sätta ihop det perfekta rockbandet i ett laboratorium skulle det förmodligen låta ungefär som Glasvegas. Och det finns något i det som får mig att intellektuellt älska bandet, men som inte riktigt tillåter hjärtat att öppna sig ända på vid gavel. Med detta sagt kan man ändå konstatera att ”Euphoric Heartbreak” är en riktigt bra skiva som befäster Glasvegas position som det stora arenarockshoppet för 2000-talet.

 

4/5


Tony Hawk i Cloetta Center


Var på Tony Hawk Grand Jam igår. Visst var det stort att denna skateikon kom på besök och det bjöds på en hel del bra åkning, men när 013-Henrik senare frågade om det var bra upptäckte jag mig själv säga: njaäe...
För när man tänker efter är det tveksamt om det egentligen var så mycket att hänga i julgranen. Och det hänger givetvis - som alltid - ihop med förväntningarna. Det hade utmålats som en stor, häftig megashow med skateboardingens superstjärna men var en ganska ordinär skateuppvisning. Då blir det att man nästan känner sig besviken trots att man egentligen hade en ganska trevlig stund.

Utanför spelade Captain Jacks Army sin keltiska rock (typ Dropkick Murphys). Jag hade inte hört Pära och gänget innan men det lät riktigt bra.

Hann även med lite kristen rock i Trädgårdsföreningen där One Way-festivalen ägde rum. Ingen höjdare dock...

Tony Hawk Grand Jam


Bête Noire i studion


Bête Noire gör Norrköping


Igår blev det ännu en toppendag i Norrköping. Drog dit på morgonen och fixade några jobb, sen hämtade jag Bill vid stationen och sen bar det av till Hageby Centrum för tv-inspelning. Ovan ser man mig, Ragnar Dahlbergs orre och Åsa Sjöberg.

Först var jag med som "nöjesprofil" i soffan och pratade lite om vad som händer i länet i sommar. Tyckte inslaget blev ganska rörigt och dåligt, men skit samma. Sen körde Bête Noire "Förbjudet".
Kolla in "Sjöberg & Dahlberg" kl 19.30 nästa fredag på NT24/24Corren.

Efter det drog Bill och jag och hälsade på trevliga Lina på Norrköpings konstmuseum. Vi fick en guidad förtitt på Marie-Louise Ekman-utställningen och kollade även in samlingen på övervåningen. Till vänster på bilden ovan hänger för övrigt originalet till konstmuseets logga.

Var en sväng förbi kontoret och fixade några småjobb till och sen kollade vi läget i Knäppingsborg. Det blev käk på Bagarstugans nya brasserie.

Efter det var det dags att dra till studion där demonproducenten Jürgen Krado väntade. Vi lade sång på både "Les nouveaux riches" och "Dansa tills döden hämtar dig". Bara två låtar kvar nu, sen är nya skivan på gång...

På skiva: The Sounds (Nolltretton, april)

The Sounds

”Something to die for”

Warner

 

På The Sounds fjärde album känner man igen en del av gruppens kännetecken, här finns refrängstark tuggummipop som hottats upp med skinnjacka och kajal. Men bandet har även fått en delvis mer elektronisk ljudbild som gör musiken mer klubb- och dansorienterad. Trummaskiner, synthar och konstiga elektroniska ljud blippar och bloppar, och den raka rocken som tidigare utmärkt bandet får maka på sig en smula.

Helsingsborgsbandet har alltid varit förtjust i 80-talets estetik och musik och här slår det genom mer än någonsin. Men retrokänslan känns aldrig nostalgisk utan bara fräck och fräsch. Och jag vet inte vilket jag gillar bäst, rocken eller det elektroniska. Jag tycker de samsas rätt bra sida vid sida. Framförallt har The Sounds bra, gedigna låtar, och då kvittar det nästan hur de framförs. Låtmässigt tycker jag detta är bandets jämnaste och bästa skiva. Bandet kan möjligen få svårare att härja på listorna som man gjorde med ”Living in America” och ”Seven days a week” men jag föredrar bandet som de låter nu.

4/5


Ännu en toppdag i Norpan


Javisst, igår var det ännu en härlig dag i Norrköping. Jag och Henke var över på lite jobb och hamnade bland annat i mysiga Gubbens Trädgård på Saltängen (ovan). Provade även Saltängsbullar på Nelins och var med på en ögonlaseroperation. Sen skulle vi även gå och kolla in dinsaurierna men märkte att det var nästa vecka...

Lika som bär #114


Anna of Australia & Jenny Östergren

Lehmans fredagsfräckis


En dag kom det in en ung dam på apoteket. Hon gick fram till disken och väntade på sin tur.
När det väl var hennes tur frågade hon exepediten om de sålde kondomer i stor storlek.
"Ja, det gör vi. Vill damen köpa några?"
"Nej, men går det bra om jag står kvar här och väntar tills någon gör det?"

Dagens Åsa...


Det här med Åsa Sjöberg börjar spåra ur...jag vet inte längre vem som stalkar vem. Igår ringde hon i alla fall igen och imorgon ska vi ses vid tv-inspelningen. Efter det är det läge att reda ut hela stalkningsgrejen...kanske över ett glas vin?

Linköping skateweek


På lördag ska jag på Tony Hawk, och som ni kanske märkt pågår Linköping skateweek hela veckan som uppladdning inför det. Igår var det bland annat uppvisning på Gyllentorget.

Sen blev det säsongspremiär för att hänga i Trädgårdsföreningen...

Torsdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping igen.
Här bokar man Pontiac att spela på skolavslutningarna.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Toppdag i Norrköping


Igår var förmodligen årets varmaste dag hittills och jag hade en höjdardag i Norpan. Var runt på bla Hugo, Trägårn och mysiga Kafé Kuriosa (ovan).

Framåt kvällen hamnade jag i Knäppingsborg där det var Tjejkväll, så jag var i princip enda killen bland hundratals tjejer. En riktig höjdarkväll med modevisning, föreläsning, smakprover och annat. Mötte Bella, Teresa, Monkan och andra pinglor jag känner.

Och vem tror ni var konferencier? Just det - Åsa Sjöberg.

Rosa himmel med John Daniel


John Daniels nya rockvideo!

På skiva: Brolle (Nolltretton, april)

Brolle

”Burned by the fire”

Cosmos Music Group

 

Det är ingen idé att förneka det längre – vi är ett land fyllt av raggare. Vi är lite småstolta över att RedOne och Max Martin skriver hits åt världsstjärnor men det vi gillar allra bäst är att ta bilen till folkparken och lyssna på Eddie Meduza. Trots iPads, Thailandssemestrar och internet har 50-talets raggarkultur vuxit sig allt starkare på senare år. The Baseballs, Nisse Hellberg och The Playtones toppar listorna, vi klär oss i skjortor från Steady Clothing och Da Vinci och tatuerar in klassiska pin-uppor på armarna.

Att Brolle syns i ”Körslaget”, på ”Diggiloo”-turnén och i ”Ladies night” är givetvis också ett tecken i tiden. Musikaliskt är han kanske mer pop än rockabilly, men estetiskt är han den perfekta moderna raggaren med sin lugg, sin röst, sina polisonger, sina tatueringar och sina poser.

Jag tillhör de som inte tyckte att Melodifestivallåten ”7 days and 7 nights” var så pjåkig, och den finns också med här på hans femte platta. Det finns ytterligare några light-rockabillyspår men mest handlar det om ganska traditionell poprock som visserligen höjer sig över schlagerskvalet men ändå är tämligen ointressant.

 

 

2/5


Dagens Åsa...


Jodå, det kom ett SMS igår också, fast 11.56 vilket var i senaste laget. Helst vill jag ju ha dem innan 10, så SMS:et ligger och blinkar på skärmen när man vaknar. Måste bli skärpning på den punkten...

(sen kom för övrigt ytterligare 2 SMS och 1 mejl...)

Den osynlige Kocken


Igår var jag på Stora Torget och tog en bira med Kocken. Som ni känner till fastnar inte han på bild och samma visa var det igår. Jag smygtog en bild men när jag tittade på displayen efteråt så syntes han inte, trots att jag vet att han satt där. Mycket märkligt...

Tisdag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Här kan man inte vara tydlig nog.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

SGG...


Hade SGG-möte igår och bitarna börjar som sagt falla på plats. Vet att vi sagt det ett tag, men SNART presenterar vi de första artisterna...

Mystiskt hus


Det har dykt upp en mystisk liten byggnad bakom Kärringa Lindströms gamla hus. Vad är det för hus? Ett utedass?

Åtvidaberg 600 år


2013 firar Åtvidaberg 600 år, och har inför jubileet tagit fram denna logga (som förmodligen inte var gratis).
Men vad fan är det för logga?
Förmodligen har man velat vara lite "fräck och modern", men man undrar vem som godkände denna styggelse.
Loggan är ju fel på så många plan.
Varför har man skrivit "600" så konstigt? Eller står det "68"? Varför är färgerna blått och vitt när kommunens vapen är grönt och gult? Varför står "Åtvidaberg" på snedden? Varför står "År" inuti den undre ringen? Ska formen av "600" bilda någon symbol som jag inte förstår?

Nån som har svar på frågorna ovan?

Henke Hahnes kätbild


Kolla Henke Hahne. Så het, så tilldragande...

Åsa och jag


I morse när jag vaknade såg jag att jag hade fått ett SMS, och ja - det var från Åsa. Det visade sig att hon även följer min blogg med stort nöje. Visst, hon stalkar mig men jag måste säga att jag tycker det är en ganska skön känsla att vakna upp till ett Åsa Sjöberg-SMS varje morgon. Det är en tradition som gärna får fortsätta. Så Åsa, nu förväntar jag mig ett SMS varje morgon!

Vi flytt int´


Oj oj oj..hamnade på inflyttningsfest hos Stöld i fredags. I Grebo alltså. Säger bara oj oj oj...

Jag missade 00.46-bussen (vilket kan bero på att jag gick till busshållsplatsen 02.20), så jag sov kvar och det resulterade i att vi hamnade på Dentusgrottan när de öppnade klockan 15. Sen vart vi kvar där...

Tobi & Åsa


Efter en dag utan vare sig telefonsamtal, SMS, mejl eller annan kontakt började jag bli lite orolig. Tänk om det hade hänt Åsa nånting?
Jag erkänner, jag hade drabbats av "Stockholmssyndromet" och börjat känna sympati för min stalker. Så jag skickade ett SMS (med ett fånigt svepskäl som anledning), men inte hjälpte det. Åsa som brukar vara blixtsnabb på att svara hörde inte av sig. Tiden gick och jag blev mer och mer orolig. Tänk om hon hade krockat med bilen eller låg misshandlad i en gränd...
Så - efter vad som kändes som en evighet - plingade det till i mobilen och en stor smiley dök upp på skärmen. Strax efter kom ett SMS till och jag kunde känna mig lugn, ordningen var återställd, hon levde och mådde bra.

Vip-kväll på Allstar Bar


Igår var jag på invigningen av nya Allstar Bar i gamla Kikkobars/Maxims lokaler. Alltså en sportbar i två våningar, vilket kändes väldigt stort, men samtidigt givetvis nytt och fräscht. Riktigt god mat hade de i alla fall: kryddiga kycklingvingar, hamburgare, chili cheese...

Rösten i posten


Sen Jerry Prütz började på Linköpingsposten har det varit mycket Grebo i tidningen. Igår var det en artikel om Röstensgubben.
Nu väntar vi på reportage om Pub Grebo, Rolf Gordon, badplatsen, Grebovallen, nya skolbygget, Lanthandelns dag, No Excuse och Strindberg. Där Jerry fick du några tips!

Lehmans fredagsfräckis


En man är ute på stan och springer på sin exfru med hennes nya pojkvän.
"Jasså du..", säger han till pojkvännen, "så du har fått ta över mitt gamla slitna hål?"
Pojkvännen är inte sen att kontra:
"Nä för fan..det var ju bara de första fem centimetrarna, resten är tamejfan i nyskick!"

Krado & Sjöberg


Igår blev jag åter väckt av Åsa Sjöberg, fast denna gång av plinget från hennes SMS. Sen fortsatte det att plinga hela dagen. Vad är detta? Har jag fått en stalker på halsen? Eller kan det vara "love in the air"?
Fortsättning följer...

Nygges kätbild


Suget i blicken....Nygge är het!

På skiva: Electric Boys (Nolltretton, april)

Electric Boys

”And Them Boys Done Swang”

Supernova Records

 

Conny Bloom är en av våra få riktiga rockstjärnor. Han ser vrålcool ut och spelar gitarr som en gud, och när han dök upp med sina elektriska pojkar i slutet av 80-talet var det fler än jag som trodde på världsherravälde. Nu blev det inte riktigt så. Electric Boys gjorde några riktigt bra skivor och nådde vissa internationella framgångar men deras funk-o-metal carpet ride lyfte inte riktigt som de flesta hade räknat med och efter skivan ”Freewheelin´” 1994 lade bandet ner verksamheten. Conny Bloom har sedan dess provat på en solokarriär, lirat med Hanoi Rocks och en hel del andra artister, men 2009 samlade han originalmedlemmarna i Electric Boys för att turnera och nu kommer även ett nytt album.

De tidiga årens rap-influenser och psykedelia märks inte så mycket av, även om en och annan funkig basgång kan höras, istället är det ganska traditionell hårdrock som gäller. Det låter oväntat fräscht och vitalt och ibland, när bandet vågar ta ut svängarna, blir det riktigt skojigt. Låtarna håller inte alltid hela vägen, men soundet och utförandet är överraskande bra.

 

 

3/5


Krado&Krado hos Sjöberg&Dahlberg


Igår ringde Åsa Sjöberg och väckte mig - sen var den dagen en 10:a!
Efter en massa turer fram och tillbaka slutade dagen sedan med att Bête Noire ska vara med i NT24/24Correns program "Sjöberg & Dahlberg" den 13/5. Inspelningen sker live i Hageby Centrum.
Jag kommer även medverka i en nöjessnackspanel i samma program.


På en räkmacka genom livet...


Igår var jag på årsmöte i min bostadsrättsförening. Jag är föreningens revisor, men det verkliga skälet att jag alltid går på årsmötet är att dom jämt bjuder på räkmackor från Tannefors Hembageri. Jag passade även på att sno med mig en extra hem...göööött!

Zombiesuckers


Foto: Fredric Sommer

Glömde nämna att jag hängde med Linköpings just nu coolaste band i förrgår, nämligen skräckpunkarna Zombiesuckers.
Kolla in dem på: http://www.zombiesuckers.com/
Intervju kommer i nästa Nolltretton/Nollelva...

Strindbergs kätbild


Så här ser en äkta bluesman ut. Strindberg vet hur man får kvinnorna att sukta!

Tisdag i Norrköping


Japp, idag är jag i Norrköping igen.
Här åker folk omkring på Segway på gatorna.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Nytt på DVD (Nolltretton, april)

Somewhere

 

Det händer ingenting. Sen händer ingenting. Faktum är att det inte händer någonting i hela filmen. Och ändå händer så mycket.

Vi får följa filmstjärnan Johnny (Stephen Dorff) när han glider runt i en ensam och meningslös tillvaro. Mellan mediauppdragen ligger han i sin säng, är smått paranoid för paparazzis och raggar brudar på löpande band. Helst skulle han nog vara en vanlig hemmapappa för det är när han umgås med sin 11-åriga dotter Cleo (Elle Fanning) som han verkar trivas bäst. De träffas sällan, men en oplanerad resa till Milano för dem närmare varandra.

Sofia Coppola har skildrat hotelldöd och ensamhet tidigare i ”Lost in translation”, men här känns tonen än mer realistisk och verklighetstrogen. Det pratas väldigt lite i filmen, men det som sägs känns trovärdigt. De flesta repliker sägs dock bäst genom tystnaden i kvardröjande ögonblick och utdragna sekvenser.

”Somewhere” är en nedtonad och minimalistisk film som skildrar en stämning snarare än ett skeende. Det finns både värme och humor, men är knappast något för den som lätt blir uttråkad.

 

3/5
--------------------------------------------------------------------------------

Winter´s Bone

 

Det finns något riktigt obehagligt med bakgårds-USA, där folk bor i ruckel på landsbygden, är halvkriminella och är inskränkta på gränsen till efterblivna.

Det är det USA vi får möta i ”Winter´s bone”, en av det senaste årets mest hyllade filmer. Här är allt höstgrått och det vimlar av udda hillbillytyper som äter ekorrar. De har knappt råd med mat, men knark finns det i mängder. För att ytterligare spä på ”Den sista färden”-kopplingarna så är självklart alla i trakten släkt med varandra och spelar dessutom banjo.

Huvudperson i denna misär är 17-åriga Ree Dolly (Jennifer Lawrence) som tar hand om sina sinnesjuka mor och sina två småsyskon. Hennes pappa kokar crank och har flytt borgen, vilket gör att familjen förlorar huset om inte Ree hittar honom eller kan bevisa att han är död. Men att hitta en knarklangare i en trakt där alla antingen är inblandade eller vägra prata är inte det lättaste.

”Winter´s bone” har en väldigt realistisk känsla och är därför en film som känns. Skådespeleriet är genomgående strålande men det finns en svaghet i det dramatiska upplägget där inte hinner bränna till på allvar innan filmen plötsligt är slut.

 

3/5


Jens Dahlqvists kätbild


Kolla vilken man! Och han vet hur man fångar kvinnor också...

På skiva: Britney Spears (Nolltretton, april)

Britney Spears

”Femme fatale”

Jive/SONY

 

Så ointressant. Det är första intrycket när man lyssnar på Britneys nya album. Och det bestående, visar det sig.

Jag är egentligen ett stort fan av Brittan, utan att egentligen kunna motivera varför. Hon verkar vara en ganska intetsägande person som är helt beroende av de låtar hon tilldelas. Och så länge hon får hits som ”…Baby one more time”, ”(You drive me) Crazy” och ”Womanizer” har hon mig i sitt grepp men när låtarna inte är lika klockrena blir det tydligt vilken tråkig artist hon är. Vad vill hon? Vem är hon? Vad vill hon berätta? Är hon ens med och väljer ut låtarna till sina skivor? Eller är hon bara en skivbolagsprodukt, som sjunger det hon blir tilldelad?

”Femme fatale” ger inga svar, utan ökar snarare frågorna. Låtarna är inte så dåliga var för sig, men det finns ingen helhet, ingen tanke. Ingen personlighet, inget som berättar vilken artist Britney Spears är, var hon befinner sig i livet eller vart hon är på väg. Det låter bara plastigt och intetsägande. Har hon integritet, en egen åsikt, något hon vill säga eller någon form av personlighet så döljer hon det väl.

 

1/5


Valborg i DG


Igår lirade jag med 6.08 på Dentusgrottan (bilden är från ett tidigare tillfälle) och det blev ett partaj utan dess like. Det hände en hel del som kanske inte ska nå allmänheten...Phalen och jag som hade gratis öl tillhörde de nyktraste. Vår tredje medlem stod bland annat och värvade medlemmar till byalaget- mitt i en låt!
Själv fick jag skriva autografer på bussen till spelningen.

Så här ser förresten Dentusgrottans backstagerum ut. Innan spelningen, ska tilläggas...

Blodstid


Idag är det premiär för "Blodstid" - superhjälteserien om Linköping på nätet.
Läs den här: http://www.fivesmellcitycomics.com/

RSS 2.0