Mera rocklogen

Fler bilder från Rocklogen i lördags + Röbäck i söndags.

Härlig helg


Benny 50 år

Igår hade Benny 50-årsfest i Linghem...oj oj oj...
Jag körde några låtar och gjorde sedvanlig succé...och det gjorde även Ben Kersley.
Vad hände mer? Jo, disko-kurs, Aguson och lite annat sköj. Fest is da shit!

Torget & jag

Tillbaka på torget igen...gööött! Och mina vapendragare på Mörners var också där...ännu göööttare!
Var även nere en sväng på Palatset och kollade in soundchecken. Sista kvällen för säsongen. Nu tar vi sommarlov och drar igång igen den 1 september. Många bra bokningar är redan klara inför hösten och presenteras inom kort. Göööött!

Att ses över borden

Knappt har uteserverandet dragit igång innan det börjar spåra ur. Gick ut vid 15 för att fira brorsan och sen blev han och jag kvar på samma plats tills de stängde, medans olika människor kom och gick. Oj oj oj...

Krogkrönika

Ge mig nåt annat än burgare och caesar

Uteserveringarna har börjat öppna, och det är såklart trevligt. Men man önskar att det fanns mer än bara hamburgare och caesarsallad på de likriktade menyerna.

Under sommarhalvåret lever stadskärnan upp med uteserveringar som fyller gator och torg. Det har blivit ett svenskt folknöje att gå ut och ta en öl och träffa vänner. Många kan säkert skriva under på att det finns få saker som är trevligare än att ge sig ut på stan en skön sommarkväll för att njuta av en härlig dryck och en bit mat i goda vänners lag. Nu är uteserveringarnas tid äntligen här igen med ett halvår av klirrande ölglas i solskenet. Allt borde således vara frid och fröjd - om det inte vore för de torftiga menyerna.

För hur trevligt det än är att sitta på en uteservering så går man knappast dit för den kulinariska upplevelsen. Ska man vara ärlig så är faktiskt matutbudet generellt rätt uselt, men framförallt är det fruktansvärt fantasilöst och likriktat. Även restauranger som i vanliga fall håller bra klass tycks tappa alla ambitioner när de sätter ihop sina sommarmenyer.

Jag har stor förståelse för att krogarna vill ha enkla och lättarbetade menyer som funkar när man har välfyllda uteserveringar. Det ska även vara rätter som känns lite "somriga" och helst är hyfsat billiga, man sitter knappast på en uteservering och äter en sjurätters avsmakningsmeny med tillhörande dryckespaket. Men detta betyder inte att alla restauranger måste vara så trista att de satsar på exakt samma rätter. Framförallt är det två inslag som återfinns på varje sommarmeny i hela staden, och det är hamburgare och caesarsallad.

Jag tror dessa sommarmenyernas Bill & Bull återfinns på samtliga krogmenyer under uteserveringssäsongen, oftast med någon laxrätt som kompletterande inslag. Jag äter gärna en god hamburgertallrik eller en fin caesarsallad, och anledningen till att de finns på menyn är såklart för att gästerna beställer det, men det är å andra sidan inte så konstigt eftersom det inte finns så mycket annat att välja på.

En krog med nyss nämnda meny utstrålar i mitt tycke slapphet och uppgivenhet. Det känns som att kocken inte orkar anstränga sig och saknar ambition. Jag är övertygad om att en del gäster helt struntar i att äta just för att menyerna är så fantasilösa, det har jag själv gjort vid flera tillfällen. Denna sommar hoppas jag att fler krogar vågar skilja sig från mängden och satsa på något annat än hamburgare och caesarsallad, då kan de räkna med mig, och förmodligen många fler, som matgäst.

Fredag i Linkan

Kocken var i stan och tvingade ut mig på en AW. Ja, sen gick det som det gick...

Benny 50

Igår hade Noltretton/Nollelva-gänget en liten fest för vår käre chef Benny som fyller 50. Oj oj oj...

Petterssonklanen gör stan

Firade födelsedagen genom att ta en sväng på stan med brorsor plus brorson. Oj oj oj...mycket trevligt!

Helgen i bilder

Första uteölen, Stry och lite annat.

Krogkrönika

Var tog ni vägen ljuva klubbar?

När framtidens historiker ska skildra nutidens klubbliv får de ett helsicke, för klubbarna dyker plötsligt upp, brinner snabbt och försvinner utan ett spår. Ingen märker när de kommer, ingen saknar dem när de går.

Man glömmer så snabbt. Det är bara några år sedan jag dansade på Bon Bon och Multipass, ändå känns det som ett annat liv. Bon Bon och Multipass, vad i hela friden är det, frågar sig kanske vän av ordning. Jo, det var två klubbar i Norrköping respektive Linköping som var populära inom sin genre. Idag är de dock så bortglömda att jag knappt själv minns dem. Jag måste rota runt i gamla reportage jag skrivit för att fräscha upp minnet, och när jag gör det dyker mängder av klubbnamn i både Linköping och Norrköping upp: Club Casbah, Hip hop Invasion, Klubb Domus, Club Uprising, Maybe you know it, Atmosfär, Club Pulse, Bagdad Antisocial och Klubb Universe för att nämna några.

Större städer har haft ett klubbliv sedan 60-talet och de kunde vara väldigt nischade och kortlivade redan då. En skillnad när man läser eller hör skildringar om forna tiders nattliv är att dåtidens klubbar verkade göra ett betydligt större bestående intryck. En bra klubb kunde man prata om i åratal efter att den lagt ned. Men hur många Linköpingsbor idag pratar om Club Royal, Funkit, SWEAT! och Mi casa es su casa? Hur många Norrköpingsbor pratar om Club 2 fingers, Klubb Rammin och Girls with bangs?

Och det är inte forntid det handlar om. Alla klubbar jag nämner här har funnits de senaste tio åren. Jag startade själv en klubb, Klubb Krado, ihop med en kompis för några år sedan. Nu blev det bara två kvällar, varav den ena var ett riktigt bottennapp, så att just den klubben är bortglömd är kanske inte så konstigt.

Det kan finnas en poäng i att klubbar är kortlivade. Klubbar ska vara extremt nischade med DJ: s i absolut framkant inom en viss genre. Då kan klubbar presentera nya artister eller stilar, hitta och till och med vara med och skapa nya trender innan de sugs upp av mainstreamkulturen. Det som är synd är att minnet av klubbarna också är så kortlivat. Det är hög tid att vi hedrar minnet av klubbar som Socialen, The Crash, Club Molly och Parklife och skriver in dem på allvar i historieböckerna.

Sista semlan?

Igår blev det semla igen. Kan det vara årets sista? Nääää va...

Från BN till BB

Det var full fart även denna helg. På fredagen lirade jag med Bête Noire på Palatset.
Fast först hade jag varit uppe på Konserthuset och kollat in prisutdelningen av Nyponet. Sen ner och soundchecka och sen upp till Konserthuset igen för lite mingel. Sen tillbaka till Palatset för att gigga och sen kolla på Factory, som var oväntat bra!
På lördagen drog Miss B och jag till Norrköping och hamnade på Burgarbaren, och jag känner att det är dags att göra en topplista över Linkans & Norpans burgarställen och i dagsläget ser den nog ut såhär:
1. Burgers & Bangers
2. Burgarbaren
3. Pitchers
4. Beer & Burger
5.Taket
6. Angry Bull
7. Flott
Sen drog vi till Matteo Xavier för lite rödvin och latinomusik. Och sen avslutades helgen, tro det eller ej, på BB på Vrinnevisjukhuset! Härlig helg.

Krogkrönika, februari

Vilken rumstyp är du?

Det roligaste med att gå på krogen är förfesten. Och det går av avgöra gästernas personlighetstyp genom att studera i vilket rum personen befinner sig. Testa dig själv, vilken rumstyp är du?

Ska man vara ärlig så ser de flesta fester tämligen likartade ut till sin struktur. De är uppbyggda runt ungefär samma schema, och det brukar se ut ungefär så här:
1. Gästerna kommer
2. Till en början är stämningen lite stel. Småpratet går i stil med: ”Jaha, hur går det på jobbet?”
3. Sakta lättas saker upp, ofta av att någon säger ”Nä, nu sveper vi”, alternativt att några killar försvinner ut i köket och börjar blanda konstiga mixturer.
4. Musiken höjs stegvis, i sovrummet har akustiska gitarren åkt fram, folk har lämnat soffan och står upp. Vissa har börjat smådansa och plötsligt pratar okända med varandra.
5. Schlagerklassikerna åker på
6. Taxin har kommit och det är dags att gå.
7. Meningar som ”Bara en sista låt” och ”Vänta, jag ska bara dricka upp mitt glas”.
8. Värdinnan tjatar: ”Nä, nu måste vi gå”.
9. Gammalt tjafs kommer upp till ytan.
10. Folket går till krogen

Genom att studera var olika personer befinner sig på festen är det lätt att avgöra vilken typ av människa de är. Det finns vissa kännetecken som aldrig slår fel.
Köket: Här sitter ”djupingarna” som gillar att diskutera
Vid bålet: Här gäller det att vara vaksam, de som blir stående där tenderar att dricka lite väl mycket.
Skivspelaren: Ser du en kille som sitter på golvet framför stereon och bläddrar bland plattor är det festens skivnörd.
Toan: Förr eller senare brukar alltid någon låsa in sig och sitta och gråta där.
Sovrummet: Här är det upplagt för kärleksdramatik. Antingen det nyfunna paret som hånglar loss eller det gamla som grälar och vill göra slut.
Vardagsrumsgolvet: Partyplatsen, här dansar festprissarna loss.
Balkongen: Enligt många festens trevligaste plats. Här står rökarna och pratar.

Så, vilken rumstyp är du?

Bäst i test

Vilket är egentligen bäst: Bellas syltsemla, Crazy-Chrilla på Highlander Inn eller King Kong-maraton? Omöjligt att säga, därför blev det alla tre i helgen.

Semla forever

Många överger semlan när mars gör entré, men inte jag. Igår blev det en från Ronaldos...

Äntligen aw igen

Det har varit dåligt med AW på sista tiden men igår small det till rejält. Provade Flott som hade goda burgare men tråkig lokal. Hamnade på Hamlet där där ett okänt Bête Noire-fan bjöd mig på shots, två gånger. Sen en sväng till Palatset. Ikväll går vi all in med Mello. Nävars, bara skoja...

Gott nytt semla

Klart det blev en semla igår...

Dagens semla

Ni trodde väl inte att jag glömt bort det där med semlor? Nix pix. Igår blev det en wienervaniljsemla.

Krogkrönika, januari

Gott nytt år för den lokala ölen

Intresset för lokalbryggt hantverksöl ökar för varje år, inte bara här i Östergötland utan i hela världen. Redan idag finns ett antal lokala mikrobryggerier men vi ölälskare vill ha mer, mycket mer.

Överallt i Sverige poppar det ständigt upp nya mikrobryggerier. Det är en rolig trend som gärna får bli mer än en tillfällig modefluga, och mycket talar för att hantverksölen är här för att stanna. En del småbryggerier kommer säkert att försvinna längs vägen men intresset för småskalighet, lokalproducerat och mathantverk är del av en större global rörelse så den lokalbryggda ölen borde gå en ljus framtid till mötes.

Ett stort problem är dock att komma in på restauranger och Systembolag, och lyckas man med det måste man sälja hyfsat för att få vara kvar. Egentligen är det inget konstigt med det, så funkar det i de flesta branscher. Finns det ingen efterfrågan finns det såklart ingen anledning att försöka sälja en vara. Och det är här vi ölälskare måste ta vårt ansvar och stötta våra lokala bryggare.

Om jag har räknat rätt har vi idag dessa lokala bryggerier: Nääs gårdsbryggeri utanför Ydre, Norrköpings bryggeri och Knäppingen spiseri & bryggeri i Norrköping, Centralbryggeriet utanför Linköping och Old Town Brewery i Motala. Utöver dessa har vi Bryggeri Fängelset i Västervik, fantombryggeriet Millingstorp i Ödeshög och förhoppningsvis kan även Åtvidabergs bryggeri komma igång på allvar framöver.

Det finns många skäl till varför det är bra med lokala småbryggerier: de ger jobb, de bidrar till en kulturell identitet, de breddar utbudet, de är miljövänliga på grund av kortare transporter, de ger en hantverkskunskap och inte minst är det väldigt roligt att de finns. Nu gäller det bara att vi konsumenter gör vår del och köper produkterna så att de inte försvinner, utan tvärtom blir ännu fler. För visst vore det roligt med ett mikrobryggeri i varenda håla på östgötaslätten? Med bryggerier i Mjölby, Skärblacka, Söderköping, Finspång, Valdemarsvik, Kisa och andra ställen skulle vi kunna marknadsföra länet som "Ölriket Östergötland". Det skulle garanterat locka fler turister än "Fjärde storstadsregionen" eller "East Sweden".

RSS 2.0