Bråvallarapport 2015

Skrev en Bråvallarapport till Zero Magazine, och den kan ni läsa här:

Almedalstal 2

Måndag: Stefan Löfven
Löfven brukar vara en riktig träbock som mest står och hummar, men här gjorde han riktigt bra ifrån sig. Han hade energi och glöd, och utlovade en hel del satsningar. Dock så var han som vanligt väldigt luddig kring hur det konkret ska gå till. Mycket svepande formuleringar och diffusa ordalag som man inte blir klokare av.
 
Betyg: 3 av 5
 

Biomåndag

Var och kollade på "Terminator Genisys" igår, väl medveten om att det förmodligen skulle bli två bortkastade timmar. Och det fick man nog säga att det blev.
Mycket pang-pang men aldrig särskilt spännande, röriga tidslinjer som aldrig riktigt förklarades, otroligt okarismatiska skådisar som dessutom hade uselt skrivna roller...ja det mesta var riktigt dåligt. Den här filmen har jag glömt om en vecka.
Ändå fanns det saker som kunde ha blivit bra, som när Arnold slåss med sig själv, eller hans roliga repliker. Men filmen blev istället FÖR rolig, och något av en parodi på sig själv. Frågan är om inte Golden Gate hade den bästa rollen.
Betyg: 1 av 5

Rädda Dentus!

Rädda Dentusgrottan!
Figge planerar att stänga Dentusgrottan pga myndighetsstrul och bristande energi. Det får givetvis inte ske, därför har Magnus Sköld initierat "Projekt Rädda Dentus".

OB

Sommar dag 18: Fika och sol
Måste erkänna att jag fuskar lite med sommarledigheten. Igår hoppade jag in och gjorde en intervju trots att det var både söndag och semester. Det ska inte upprepas!

Almedalstal 1

Söndag: Annie Lööf
Först ut på årets Almedalsvecka var Annie Lööf som blir bättre och bättre för varje år. Tyckte hon stundtals kändes lite osäker, särskilt inledningsvis, i själva framförandet men innehållet var kanon. Många bra och konkreta förslag. Kanske kommer det lossna på allvar för Centern till nästa val, det känns som att partiet har en mycket större potential än vad de hittills har fått ut.
 
Betyg: Stark 3 av 5

Bråvalla - igen

Sommar dag 17: Bråvalla och toppväder
På lördagen drog jag tillbaka till Bråvalla. Hade tänkt att se Betnér i ett tält, men precis som med många andra ståuppare fick inte alla åskådare plats och jag var en av dem.
Tog en snabbtitt på Familjen, men han sjunger "för tääskigt" som vi säger i branschen.
Little Jinder...nä, hon måste jobba mer med sitt scenframträdande.
Sen var det dags för det jag ville se helst efter Robbie Williams och Seinabo Sey, nämligen återförenade KSMB.
Otajt, orepat och allmänt svajigt men ändå helt okej och stundtals skitbra. Alonzo och Steppan vid mickarna var svinbra och gjorde att gubbarna kom undan med hedern i behåll. Sen har ju KSMB bra låtar som håller än. De har ju alltid varit mer hittiga och även smartare än andra svenska punkband. Så - klart godkänt.
Kent var proffsiga och felfria, men också lite tråkiga. Kanske ingen skräll precis...
Sen såg jag några låtar med Kite innan det var dags att dra sig hemåt. Som helhet ett ganska svagt år, men det blir nog Bråvalla för mig nästa år också.

Kort om film

Kort om några nya filmer jag sett:
The Interview
Tramsig tv-värd får exklusiv intervju med Nordkoreas ledare, och får samtidigt i uppdrag av CIA att mörda honom. Bra idé och stundtals rolig, men lite för grabbig och fjantig för att kännas lyckad. Hade kunnat gjorts bättre.
Betyg: Stark 2 av 5
 
Prisoners
Hemskt omslag, usel marknadsföring. Någon PR-snubbe borde få sparken, för detta är en riktigt bra thriller med bland annat Jake Gyllenhaal som gått de flesta förbi. Två småflickor försvinner och en spännande jakt börjar. Oj oj oj...
Betyg: 4 av 5
 
Enough said
Rar liten pärla med två av mina favoriter: James Gandolfini och Julia Louis-Dreyfus, som spelar två frånskilda tonårsföräldrar. De börjar dejta, men problem uppstår när Dreyfus inser att en av hennes massagekunder är Gandolfinis ex-fru. En nedtonad och varm film, och ett fint avsked till Gandolfini som gick bort strax efter inspelningen.
Betyg: 4 av 5

Bråvalla 2015

Sommar dag 16: Bråvalla och perfekt festivalväder
Tredje året på Bråvalla och den svagaste artistuppställningen hittills. Men som jag brukar säga: vem bryr sig om artisterna? Den riktiga festivalen äger ju rum på campingen.
Ska dock inte utveckla det mer just nu, för jag har lite bråttom tillbaka till festivalen. En mer utförlig rapport kommer senare.
Tog tåget till Norpan igår och kom lagom till Refused som var okej men inte mer.
Gud, jag är så glad att jag inte sitter i detta rum. Presscentret är alltid det tråkigaste stället på alla festivaler.
Kollade in några låtar med Joel Alme. Gillar honom på skiva, men live vet jag inte vad som hände. Jag stod inte ut med honom utan var tvungen att gå. Inte för att han var dålig, utan för att det blev för mycket...Göteborg.
Wu-Tang Clan...så trötta och ointressanta.
Hittade The Producer inne på VIP:en. Han var i toppform!
Sen blev det en liten sväng till Patas husbil för lite champagne.
Beatrice Eli...som vanligt ojämn, men kanon i sina bästa stunder.
Winnerbäck verkade nykn*llad och gick runt och myste på scenen med ett brett smil.
Seinabo Sey - det bästa som kommit fram i Sverige på tio år. Kan bli bättre på bla scenshow men rösten och låtarna är i absolut världsklass.
Robbie Williams. En storslagen entertainer, men varför måste han fåna sig så mycket? Och varför så mycket tråkiga covers? Kanske för att han inte haft en hit de senaste 10 åren?
Silvana Imam...nej.
Såg lite av Muse innan det var dags att dra sig hemåt. Och nu är det dags att dra sig mot Norpan igen. Tja!

Nytt på skiva: Pale Honey

Pale Honey
Pale Honey

Denna indieskramlande duo består av göteborgstjejerna Tuva Lodmark och Nelly Daltray och släppte förra året EP:n "Fiction" som fick viss uppmärksamhet. Nu är debutalbumet här och trots den minimalistiska sättningen med i princip bara trummor och gitarr (samt en och annan blippsynth) låter det på intet sätt tunt eller tråkigt. Tvärtom märker jag hur jag långsamt sugs in mer och mer i Pale Honeys drömska rockvärld. Låten "Bandolier" är exempelvis rent hypnotiserande.
Att beskriva duon som kärleksbarnet mellan Nina Persson och Velvet Underground är både förenklat och småfånigt, men det ger åtminstone en fingervisning om hur det låter. Sval sång och repetitiva fuzzgitarrer som skrapar och skär är en kombination som skulle kunnat bli rätt enahanda och seg, men Tuva och Nelly lyckas med känsla och stil att få sina på ytan enkla låtar att bli hippa, coola och snygga. De har helt enkelt starka låtar, en tuff ljudbild och modet att inte låta perfekta. Mixen mellan mjukhet och mörker är både bedårande och brutal, kort sagt: en riktigt bra skiva.

4/5

Biotorsdag

Har inte blivit så många biobesök den sista tiden (mest beroende på att det inte gått nåt intressant, som vanligt är det mest barnfilmer som visas), men nu är jag igång igen. Har tänkt att se nya Terminator, Jurassic World, San Andreas och Mad Max. Inte så värst sugen på någon av dem egentligen, men det får duga i väntan på höstens riktiga filmer. Det kommer ju en del spännande grejer framöver, tex Mission Impossible, Southpaw och vidriga The Walk (kan knappt se trailern utan att svimma). Men framförallt ser jag fram mot Spectre och The Martian i höst.
Igår var jag och kollade in The Age of Adaline, som handlar om en kvinna som slutade åldras vid 29. Nu är hon över 100 år, men den eviga ungdomen medför även problem med att hålla identiteten hemlig, passa in i samhället och inte minst när det gäller relationer. Intressant grundpremiss, men filmen är ganska lättviktig och lyckas varken med att beröra eller väcka tankar.
Betyg: 2 av 5

Lehmans fredagsfräckis

En vacker kvinna körde sin bil genom en öde del av Texas när motorn lade av och det blev tvärstopp.

En indian kom ridande och erbjöd kvinnan att sitta upp bakom honom för en ritt till närmaste stad.

Det blev en lugn färd bortsett från att indianen var femte minut ropade ut ett ”Yahoo”, så att det ekade bland bergen.

Väl inne i staden lämnade indianen kvinnan vid en bensinstation med ett sista ”Yahoo”.

Servicemannen undrade vad kvinnan gjort för att få indianen så uppspelt?

- Ingenting. Jag bara satt bakom honom med armarna runt midjan och höll i sadelhornet för att inte ramla av.

- Damen lilla, indianer använder inte sadel!


Rimforsa Strand levererar igen

Sommar dag 14: grillbuffé, musikquiz och halvmulet
Igår var det dags för den årliga grillkvällen på Rimforsa Strand, så Jossi, jag, Nicke och Anna drog dit - och det var lika gött och trevligt som vanligt. Vädret var lite osäkert så i år fick vi sitta inomhus, men det gick lika bra det med.
De kör grillkvällarna varje onsdag i sommar men detta var premiären och precis som förra året så var Lotta Källström där och körde ett musikquiz. Jossi och jag är ju regerande mästare så vi var sugna på att försvara titeln.
Efterrätten och quizet hölls inne i salongen, och det blev en jämn kamp där segern avgjordes efter extra svarsgranskning av domaren. Och tjohoo! - Jossi och jag vann igen!
Vinsten bestod av två platser till vinterns julbord. Dessutom har jag ännu inte löst in fjolårets vinst som består av två platser på ytterligare en grillkväll. Och i vintras vann jag faktiskt en tävling med jobbet på just Rimforsa Strand så man kan säga att det är min turarena. Rimforsa Strand - vilket ställe!

SSC öppnar hela skiten

Idag drar Bråvalla igång och först ut är Norrköpings stolthet Sonic Surf City. De lirar kl 13 på Juno. Bra grejer, missa inte det om ni är på festivalen.

Renee i Linkan

Sommar dag 13: Bira, BBM och blandad väderlek
Efter en dag i Norpan kom Renee till Linkan igår för att se om stan håller samma krogstandard som grannstaden fyra mil norrut. Svaret är givetvis nej, eftersom Linköping är en ganska medioker krogstad.
Ja, det finns väldigt MÅNGA krogar, särskilt runt Ågatan, Stora Torget och Platensgatan men matkvalitén är sisådär och det är generellt ganska tråkiga och profillösa ställen. Alla har likadana uteserveringar och menyn består på nästan samtliga ställen av burgare och caesarsallad.
Hur som helst så käkade vi på Mörners. Sen blev det bira på Storan med Phalén och Martin, och sen dök glidaren The Producer upp så han och jag gick till Pitchers och gjorde upp lite planer för hösten.
Får jag önska så vill jag se ett ställe som serverar burkskinka - då skulle Linköping bli en sommarstad att räkna med!

Sveriges bästa krogstad?

I Norrköping öppnar det så många nya spännande ställen hela tiden att jag hamnat lite på efterkälken. På listan av krogar att testa finns till exempel Burgers & Bangers, Stadsvakten, Kopparhammaren, Urbane Goat och Il Cibo.
Igår åkte jag till Norpan för att träffa Renee och vi käkade på Härlig Pasta - ett annat ställe jag inte heller hunnit med. Förväntningarna var höga och de infriades - schysst ställe och riktigt gott! Så här ska riktig pasta smaka. Dessutom mysig lokal och egen öl från Centralbryggeriet.
Många tror ju att pasta är det där överkokta, smaklösa klägget man får med en slev ost- och skinksås för 69 kr på olika kebabställen (eller när jag tänker efter...pastan som serveras även på "vanliga" restauranger är också pinsamt dålig). Men riktig pasta är bland det bästa som finns.
 
Norrköping måste vara en av landets absolut bästa krogstäder för tillfället. Det finns många ställen med hög klass, stor bredd i utbudet, fantastiska lokaler och inte minst en slags experimentlusta och ambition i staden som är väldigt spännande. Stockholm och Göteborg har såklart många bra ställen, men det är också betydligt större städer. Åre ska tydligen vara bra och Visby tror jag toppar listan av White Guide-ställen per capita, men dessa två är väldigt säsongsbetonade. Räknar man in bredd, höjd, nåt slags generell standard samt väger in faktorer som miljö, priser och allmän krogkultur (spelningar i Knäppingsborg, Where´s the Music, kulturen kring Saliga Munken, den allmänt urbana stämningen mm) så är förmodligen området mellan typ S:t Persgatan och Saltängsbron landets bästa krogområde just nu.

Liveklubben.se

Nu har Liveklubben fått en hemsida och där kan ni kolla in höstens bokningar och annat smått och gott.
 
Klara bokningar hittills:
28/8 Club Chateau
4/9 Jay Smith + Support
5/9 Ullers Rockbluesband med Lennart Ekdal
11/9 Close Quarters + Instinct
12/9 Bäddat för Trubbel + Kafferep
19/9 Wild Rover + Todt Hill
25/9 Club Chateau
3/10 HYRC: Eyes Wide Open + Blood Of Serpents
10/10 I´m Kingfisher + Gus Ring + Edith Backlund
17/10 HYRC: 220 Volt
23/10 Club Chateau
24/10 Sator + Bad Möthertruckers
30/10 Jamesson + TV-Eye + Lowriders
6/11 Niklas Lind + Lindberg – Sundqvist
7/11 The Vanjas + People + The Manics
14/11 Efterfesten + Roger Karlsson + Indiana Sky
21/11 Sköna Gröna Grebo-fest (Aguson, Grey Bow, Zeijlon)
27/11 Club Chateau
….fler bokningar tillkommer

Veckan som kommer

Midsommardagen fortsatte med grillning hos Patriotelsson. Japp, elgrillen är ute på turné.
"Elgrillen är min bästa vän
och tack vare den
har jag kvar min lem"
...eller hur nu låten gick.
Veckan som kommer:
#Amerikalunch i Norpan
#Rimås balkong
#Rimforsa strand
#Tapastest?
#Jobb-AW?
#Bråvalla
# The Producers terass

Midsommar

Igår var det Midsommarafton och den förflöt ganska traditionsenligt med sill och nubbe hos föräldrarna, en sväng upp till Midsommarängen, sen ängs-efterfest hos mig där vi drack upp Grebo Dränges gage och sen grillning hos Phalén på kvällen och turné på natten. Min amerikanska, Renee, var på besök och allt var tipp topp.
Förutom möjligen vädret, vilket ledde till tre grova missar. 1. Lillis & Marie skippade jordgubbarna på ängen. 2. Tjolla kom inte förbi innan ängen och sjöng "Vårtan". 3. Grillningen fick ske inomhus.
Men nästa år kör vi igen!

Från fiasko till fullträff

Sommar dag 8: Regn och tapas.
Jag har ett uppdrag, det finns ett mål - nämligen att testa stadens tapasrestauranger för att bestämma vilka som ska vara kvar och vilka som borde lägga ner. Till min hjälp har jag tapasexperten Anahi, som för övrigt fyller år idag (Feliz cumpleaños!).
Gårdagens besök förlades på nyöppnade Pinchos, som bäst kan beskrivas med ett ord: katastrof!
Var ska jag börja? Med den där j-a appen kanske? Med personalens pajaskläder (hög hatt och hängslen)? Med den hemska inredningen? Pinchos är en restaurang som inte går att ta på allvar, för det är ingen restaurang utan en korsning mellan Skara Sommarland och Mc Donalds.
Stället heter alltså Pinchos (ska man vara riktigt noga borde det stavas Pintxos), men det märkliga är att det inte finns en enda pintxos på menyn. Knappt tapas heller för den delen. Det de kallar tapas består av hamburgare, pommes, fish´n´chips, dumplings, ribs, plankstek, burrito och liknande. Med en HÖG dos av välvilja kan kanske fem rätter passera som tapas. Och all mat är dessutom hel- eller halvfabrikat.
Betyg: Svag 1 av 5
Vi fick nog tämligen omgående och gick istället till Cava Pintxos som har allt det som Pinchos saknar: fantastisk mat, charm, personlighet och utomordentlig service.
Vi var där för cirka en månad sedan och personalen inte bara kom ihåg oss - utan även var vi satt förra gången. Maten var återigen makalöst god, dessutom fick man mycket och priset är riktigt okej. Kocken kom ut och pratade  - och bjöd även på några extragrejer. Här snackar vi riktiga tapas, gjorda på bra råvaror från Spanien. Och inte minst har Cava Pintxos den där genuina, personliga touchen som man förknippar med en riktig tapasrestaurang.
Jag vill sträcka mig så långt som att säga att Cava Pintxos faktiskt är Linköpings bästa restaurang!
Betyg: 5 av 5

Lehmans fredagsfräckis

En man stod i hotellreceptionen när han helt plötsligt behövde gå på toa. Han upptäckte att det var upptaget på herrtoaletten och smet in på damernas.

Det såg lite annorlunda ut där inne, med en massa knappar på väggen precis bredvid toastolen.

På den första stod det VV. På den andra stod det VL. På den tredje PV, och den fjärde var stor och röd. Det stod ATB på den.

När han satt där på toan så kunde han inte låta bli att trycka på VV-knappen, varmt vatten kom sprutande mot hans bak. – Aaaahh…

Sen tryckte han på VL-knappen, då sprutade det varm luft mot baken. – Ååååhh…

Därefter tyckte han på PV-knappen, en pudervippa kom fram och ”vippade” hans bak och det började lukta vårblommor. – Aaaahh… Ååååhh…

Efter det tryckte han såklart på ATB-knappen, och det svartnade för ögonen på honom.

Sen vaknade han upp på ett sjukhus. – Vad hände?

Sjuksköterskan svarade: – Knappen du tryckte på var en Automatisk Tampong Borttagare, din penis ligger nu i papperskorgen!


Sommar-BBM

Igår hade vi bandbokarmötet på Palatset och kikade på lite nyheter inför hösten. Ungefär hälften av datumen är redan klara, men jag håller på bokningarna ett tag till.
Men - några smakprov kan ni få. Vi samarbetar med Hell Yeah Rock Club vissa kvällar och de har redan gått ut med några bokningar så då blir det ju fånigt om jag skulle försöka hålla det hemligt. Så dessa är:
3/10 Eyes Wide Open + Blood of Serpents
17/10 220 Volt
24/10 Sator + Bad Möthertruckers

Nytt på DVD: Fifty shades of Grey

Fifty shades of Grey

Böckerna har beskrivits som tantsnusk, men det kan man verkligen inte säga om filmen. För jag kan inte tänka mig att någon över 25 eller som har haft ett någorlunda aktivt sexliv kan tända på denna film, varken i erotisk eller intellektuell mening. Hela tonen och tilltalet påminner mer om en banal ungdomsfilm, om än med "laddade" scener. Ungefär som en erotisk version av "Twilight", en liknelse som stärks ytterligare av att båda filmerna utspelas i Seattle.
Vi får träffa den unga studenten Anastacia som träffar den 27-årige miljardären (!) Christian Grey, som har ett kontrollbehov av enorma proportioner och gillar att dominera tjejer. "Jag sysslar inte med romantik", säger han. Men romantik är ju exakt det han ägnar sig åt hela filmen, kryddat med att han binder hennes handleder med slipsen. Mycket värre än så blir inte det omtalade BDSM-sexet.
Att gilla Ana är inte svårt, men vad är det som får miljontals kvinnor världen över att gå igång på Grey? Han är fullkomligt okarismatisk och levererar så fåniga repliker att man skrattar högt. Det finns en spännande grund i manuset, men regissör Sam Taylor-Johnson lyckas dessvärre inte ta tillvara på den.

2/5

Sommarfest i Norpan

Sommar dag 6: Norrköping, solsken och Samuel Adams.
Igår hade 013/011-gänget sommaravslutningsfest i Norrköping. Det började med Äventyrsgolf i folkparken och sen blev det käk och bira på Brooklyn Bar.
The Producer visade var skåpet ska stå och tog hem vandringspokalen.
Norpan levererar ännu en gång! Och mer lär det bli i sommar: Bråvalla, Knickedick, Industrisemestern, Knäppingsborg, Jürgens terrass, Munken in the park...ses på andra sidan skilsmässodiket!

Uggla tillbaka i etern

Hade missat att Uggla är tillbaka i radion, men så gött! Riktigt bra är programmet också, där Uggla ska lära sig att bli en riktig journalist. Lyssna på: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4818
 

Deadline blues

Sommar dag 5: Blandat fix och trix, solsken.
Det är inte klokt vad sommaren rullar på, redan inne på femte dagen men lyckligtvis återstår det sisådär ytterligare 60 dagar. Kollegorna på kontoret sitter dock inne och sliter med att få klart sommarnumret som kommer i veckan. Så i vanlig ordning går jag dit i flipflops och med en klädsam solbränna för att reta dem lite i deadlinestressen. Lika roligt varje gång. Vilken härlig sommar!
 

Tjolla for president

Ni tror kanske att mina förebilder heter saker som Kinde, Uggla eller Monty, men det är helt fel. Min allra största idol är Tjolla (ingen vet vad hans riktiga namn är). Han kan egentligen bara tre saker här i livet, nämligen sjunga "Fritiof i Arkadien", sjunga "Yngling från Ödeböl" samt dra fräckisar på löpande band. Men dessa färdigheter behärskar han å andra sidan till fullo.
Vill ni se Tjolla live rekommenderar jag ett besök på Klockarängen i Grebo på midsommarafton eller räkbåten på Roxen den 28/8.

På skiva: Mumford & Sons

Mumford & Sons
Wilder Mind

De senaste åren har det talats en del om den nya trenden "normcore", som helt enkelt går ut på att inte utmärka sig. Enkla enfärgade byxor och tröjor, inga accessoarer, frisyrer eller övriga attiraljer som lockar till sig uppmärksamhet. Man ska helt enkelt klä sig som Seinfeldgänget.
Normcore är främst en modetrend men märks också inom andra områden, och lyssnar man på dagens populärmusik känns det som att många av 2010-talets stora band, som exempelvis Coldplay, spelar en slags normcorepop.
Dit kan även engelska Mumford & Sons räknas in, åtminstone nu när de på sin tredje platta lämnat folkmusiken och istället gått över till ganska intetsägande arenaindie. Ja, bandet bjuder på ett rysligt gott hantverk och ja, de har starka låtar, men när det gäller att tillföra något nytt eller unikt till muskhistorien så står de sig slätt. Det finns inget på "Wilder Mind" som inte drösvis av band gjort innan dem eller drösvis av band som kommer efter kommer att göra.
Mumford & Sons räddas av att de är så eleganta låtsnickrare, hur tråkiga de än är så finns det kvalitet i deras material som inte går att förneka. Men nog fasiken var musiken intressantare förut, innan den blev normcore?

3/5

Rocklogen 2015

Sommar dag 3: Grillning, solsken och Rocklogen.
Måste säga att sommaren har börjat bra så här långt. Igår var det Rocklogen och vi laddade upp med lite grillning vid Phaléns torp.
Sen knallade vi bort till Melskog där Taliqua (sångare i Close Quarters) öppnade kvällen.
Grebo har numera två heta coverband: Grey Bow och No Excuse och båda lirade. Fast annars är ju det bästa med Rocklogen att träffa alla dessa människor som man halvkänner men inte pratar så mycket med annars.
Det har ju även funnits en risk att det inte skulle bli nån mer Rocklogen pga strul med gården, men den saken är ju fixad sedan en tid tillbaka så nu kör vi tio år till!

Ikväll ligger era döttrar på rygg för här kommer grabbarna från bygg! 2:an var värst, det tyckte hon också!

Sommar dag 2: Studenten och strålande sol. Var på Ljunkan för att kolla på när min brorsdotter tog studenten samt efterföljande studentmottagning i Grebo.
Sen på kvällen blev det äntligen premiär för båten Esperanza där jag och Josefina provade deras AW.
Mycket trevligt, så där hamnar jag säkert igen. Bredvid ligger Strandgatans pråm, som ser ganska tråkig ut för att uttrycka det milt, men de har ju sina skaldjurstallrikar så någon fredag får man väl gå dit också.
Och vad är det man ser bakom ryggen på mig? Jo, härliga Tannefors - Linköpings juvel!

Ladda för Rocklogen

Ikväll är det dags för en av årets höjdpunkter: Rocklogen.
Lirar gör No Excuse, Grey Bow och en hemlig gäst (som jag vet vem det är).
Be there or be square, som man säger på ren svenska.

Sommarens första kväll

Nu har jag lämnat in, checkat ut och korkat upp. Igår var det officiell invigning av The summer of Tobi - The next level. Att årets tema är "The next level" beror på att jag ska ta alltihop ett snäpp till och därför chocköppnade jag med att ta en AW med kulturgiganten Jimmy Uller. Och det började omedelbart smidas planer för gemensamma projekt. Steg ett var att jag bokade honom till Palatset i höst och steg två var att han blir min ingång till Thorsten Flinck. Men den verkliga kanonen kommer förmodligen framåt vintern eller så, och inbegriper även Lana Brunell och Lollo Asplund i viss mån. Men det får jag återkomma till...
 

Monty - the weddingcrasher

Hade väl egentligen inte tänkt att titta på prinsbröllopet men nu står det klart att David Pagmar alias Monty alias Montt Mardie ska sjunga så då måste man ju glo.
Jag har ju vrålhajpat Monty sedan första singeln "Highschool drama" som kom 2005 och gav hans skiva "Skaizerkite" 10 av 10 i betyg 2009. Jag tror det är enda gången jag gett en skiva det betyget.
 

Lehmans fredagsfräckis

Det var en man som plötsligt blivit impotent. Efter flera veckors frustration bröt han till slut ihop och gick till läkaren. Efter efter grundlig undersökning säger doktorn:

- Jag har dåliga och goda nyheter. De dåliga är att musklerna runt din penis har förtvinat, och det är tyvärr obotligt.

- Och de goda nyheterna? frågar mannen, med paniken i halsgropen.

- Det finns en experimentell behandling, men det kan slå fel. Den går ut på att man implanterar musklerna från en elefantsnabel i din penis.

Mannen tänker över saken och säger så: – Tja, jag kan inte tänka mig ett liv utan sex, och jag skulle ångra mig för evigt om jag inte försökte någonting, så vi prövar!!

Så läkaren utför ingreppet och allt går som planerat.

Några veckor senare går mannen ut med sin flickvän till en restaurang för att fira sin nya utrustning.

När de sitter till bords, känner han hur det rör sig i skrevet, mer och mer, tills det gör riktigt ont.

För att dämpa smärtan bestämmer han sig för att dra ner gylfen.

Plötsligt snor sig mandomen ut ur gylfen, glider över bordet och greppar en källarfranska från brödkorgen, innan den försvinner ner i byxorna igen.

- Wow! säger den chockade flickvännen. Det var häftigt! Kan du göra det igen?

Med tårar i ögonen och högrött ansikte svarar mannen: – Kanske, men jag vet inte om jag får plats med en till fralla i röven!


The Summer of Tobi - The next level

Nu är det bara några dagar kvar, kanske bara EN faktiskt, sen är det dags att dra igång The Summer of Tobi - The Next Level! Tjoho!

Nytt på DVD: Birdman

Birdman
"Birdman" blev den stora vinnaren unders årets Oscarsgala, och det är en film som skiljer sig en smula mot det sedvanliga utbudet vi ser på biograferna. I huvudrollen ser vi Michael Keaton som skådisen Riggan Thomson med framtiden bakom sig. 20 år tidigare var han stor i en filmserie om figuren "Birdman", något han hela tiden påminns om när han nu ska sätta upp en ny pjäs på sin teater. I princip hela filmen utspelas på teatern och vi får följa förberedelserna inför premiären. Riggan har mycket att handskas med: en skådis som skadas och hotar med att stämma teatern, en excentrisk ersättare, en dotter utkommen från rehab, en exfru, en sur recensent och inte minst att få färdig pjäsen i tid. Dessutom verkar han lida av vanföreställningar.
Tunga ämnen, men detta är i första hand en komedi och en väldigt rolig sådan. Den är annorlunda filmad med långa kameraåkningar, som att allt nästan var gjort i en och samma tagning. Såväl Keaton som hans motspelare är genomgående strålande, och det känns som att minnesvärda scener staplas på varandra. Möjligen känns det som att regissör Inarritu vill få in lite för mycket. Ex-fru/dotter-tråden tas exempelvis inte helt tillvara på. Och personligen tycker jag de sista fem minuterna är de svagaste i filmen, men det kanske mest är en smaksak.

4/5

Resekrönika, maj

Vi är mer lika än olika
Ju mer jag reser i världen desto tydligare står det klart för mig: det är inte det annorlunda som ger den största upplevelsen, utan tjusningen finns i att upptäcka hur lika vi är.

Dragningen till det exotiska har funnits i mitt blod så länge jag kan minnas. Den har yttrat sig på många sätt genom åren, men det senaste decenniet har det framförallt handlat om att resa och upptäcka nya platser, kulturer och fenomen. Jag har vandrat bland vinrankor i Sydafrika, besökt tempel i Laos, spanat in glaciärer på Nya Zeeland och njutit av tango på torgen i Argentina. Man skulle kunna tro att alla dessa möten och upplevelser får mig att förundras över hur olika världen är beskaffad, men det är precis tvärtom, för varje resa blir det istället allt tydligare hur lika alla människor och samhällen på jorden är.

Vid en hastig anblick kan det för den oinvigda säkert finnas mycket som verkar konstigt när man kommer till främmande länder. Djur, växtliv och klimat är annorlunda. I affärerna säljs andra varumärken än de man är van vid. Det talas andra språk, lyssnas på annan musik och äts andra maträtter. Jag älskar det, det känns exotiskt och spännande. Men det jag älskar ännu mer är när man kan se förbi det som finns på ytan och upptäcka alla de där vardagliga sakerna som förenar människor oavsett land.

Det kan räcka med att se en gul skolbuss i Malaysia en morgon för att drabbas av insikten att saker fungerar på samma sätt där som hemma. Eller bo på en enslig ö utanför Panamas kust och inse att ungdomar spenderar dagarna framför sin smartphone även där. Par blir förälskade på samma sätt i Lissabon som i Linköping, de grälar på samma sätt i Taipei som i Tranås och varje gång jag är utomlands och ser något som får mig att skratta och jag byter en blick med en främling som också skrattar värmer det lite extra i bröstet.
Jag blir till och med lite småglad när jag går in på herrtoaletten på någon internationell flygplats och upptäcker att jag uträttar mina behov bredvid en rad av män från andra kulturer. Vi må ha olika kläder och hudfärg men på herrtoaletten är vi exakt likadana.
Så är det något som fascinerat mig under mina resor är det inte olikheterna i världen, utan de slående likheterna.

Bra burgare

Standarden på hamburgare är generellt väldigt låg i det här landet och inte minst i Linköping. Beer & Burger hade bra burgare (innan deras leverantör kursade, sedan dess har jag inte varit där och kan uttala mig) men i övrigt kommer jag inte på ett enda ställe som serverar högkvalitativa burgare.
I Norrköping är det lite bättre med Lingonfabriken och Askens burgarbar. Och nu har även Burgers & Bangers öppnat, vilket blir sommarens stora projekt att testa. Snälla Östgöta Kök...låt mig inte bli besviken.

Sörpingbabesen fortsätter rocka

Igår hängde jag i Sörping hela dagen och det var som vanligt en underbar upplevelse. Finns många sköna karaktärer där, och faktiskt är det av få ställen jag skulle kunna tänka mig att bo på. Sprang på Snygg-Johan också, bara en sån sak!
Testade en av galetterna på Bondens Creperie, vilket märkligt nog var första gången. Jag har ju käkat där ett antal gånger tidigare, men inte provat deras specialitet förrän nu. Där blir det som vanligt musik- och författarkvällar i sommar. Även La Uva, som nu är tillbaka i stan, kommer att satsa på musikkvällar.
Så om ni letar efter mig i sommar och inte hittar mig på Rimås balkong, Dentusgrottan, Restaurang Ros eller Tannefors slussar, då vet ni var ni ska leta - Sörping!

Nytt på skiva: My Morning Jacket

My morning jacket
The Waterfall

Kritikerfavoriterna My Morning Jacket med Jim James i spetsen lyckas skapa en ganska ovanlig kombination av att låta precis som alla andra, samtidigt som de absolut inte låter som några andra.
Och samma sorts splittring går jag själv genom när jag lyssnar på Kentuckybandets folk- och countryinspirerade mjukrock. Å ena sidan tycker jag att gruppen lyckas skapa en spännande, varierad och genomgående bra platta. Å andra sidan har jag rysligt svårt att tända till, att verkligen gå igång på det jag hör. Jag vet att jag borde gilla detta band, men hur mycket jag än anstränger mig börjar juicerna aldrig flöda.
"The waterfall" är bandets sjunde album och kommer fyra år efter senaste plattan "Circuital". Denna skiva känns softare, mer luddig i kanterna och mindre direkt. Det låter trevligt och snällt, som att ystert skutta fram över en mjuk sommaräng med solen i ögonen och gräs mellan tårna. Jättemysigt på alla sätt, men var finns det där som får blodet att hetta till? Jag måste tycka om My Morning Jacket, jag kan inte göra annat. Men jag gör det ytterst motvilligt.

3/5

Söndag i Sockna

Igår tog jag en sväng ner till sommarstugan för att kolla läget och äta stekt salt sill med löksås. Uj uj uj...det är grejer det.
Sen fortsatte jag till Åtvid för att gå på filmpremiär på Mässen. Där visades "I väntan på livet", en film om människorna på  Stallets asylboende, som gjorts av SSU i Åtvid. Det var fullproppat i salongen och filmen var kanonbra. Inte minst blir man varm av att se hur mycket hjärta och engagemang som finns nere i Sockna. Precis som med Filip & Fredriks film "Trevligt folk" är det så här man besegrar den rädsla, inskränkthet och främlingsfientlighet som manifesteras i SD:s framgångar - genom att helt enkelt visa upp flyktingar som riktiga personer.
Under kvällen bjöds det också på kenyansk dans, och plötsligt kände jag att det kanske är dags att ändra vinterns resplaner. Jag har ju varit inne på östra Afrika några år, och vafan...det kanske är läge att slå till nu?
This time for Africa!

Rock på DG

Igår åkte jag ut till Dentusgrottan för att kolla in vad det egentligen är för band jag bokat. DG öppnade redan förra helgen med Spare Ribs Trio eller vad de hette och igår körde Tråkaderos. Fick även reda på att det nu trots allt blir skaldjurskvällar i augusti på DG, så nu finns det ännu större anledning att hänga där i sommar.
På hemvägen blev det ett stopp på L´Orient där Edith Strindberg Trio och Trailerpark Idlers lirade. De sistnämnda kommer för övrigt till DG den 15 augusti. Outlawcountry och räkor - kan det bli bättre?

Kenta levererar

Många av mina favoritskivor är såna som egentligen inte är särskilt märkvärdiga men som ändå på nåt märkligt sätt får mig att fastna. Sator-Kents solodebut är en typisk trea, en egentligen ganska ordinär platta med countryrock på svenska. Ändå tycker jag den är skitbra, ungefär som med hans gamla Speed of Sound Enterprise-skiva.
Har ni inget annat för er kan ni låna den ett öra. Och skulle ni inte gilla vad ni hör - skyll på mig.

Grillpremiär

Ja ja ja, jag vet...ni andra har hållit på att grilla sen mitten av april, men för min del var det premiär igår. Jossis o jag drog upp till Marty & Vice för att testa hans (obs - "hans")  nya 899-kronorsgrill från ICA Maxi för att se om den höll måttet. Svaret blev ett rungande "nja".
Inte mycket mer att säga om det än:  nu har sommaren börjat!

Här har sprungit en hare! Har´e?

En annan sak med Tannefors är att det kryllar av harar, åtminstone i kvarteren runt mitt hus. Där ser jag harar varje dag.
I sommar ska jag testa en sak som jag har hört, nämligen att det går att springa ifatt en hare. De ska tydligen ha så usel uthållighet att de bara orkar ge järnet några hundra meter och sen ligger de och flämtar med kaninpuls helt utmattade. Så om ni ser nån idiot springa runt bland kåkarna i Tannefors i sommar så är det jag.

Musikkrönika, maj

Festivalsommar...gäsp

Den där festivaldöden som folk kraxat om i ett par år verkar aldrig komma. Istället startas det hela tiden nya festivaler, den ena tråkigare än den andra. Det kanske är dags att börja hjälpa festivaldöden lite på traven?

Utbudet av festivaler är idag större än någonsin men tyvärr är likriktningen det också. Kollar man på de uppställningar som exempelvis Siesta, Uddevalla Solid Sound, Peace & Love och de andra svenska festivalerna hittills presenterat är det en uppvisning i fantasilöshet. Alla festivaler bokar samma namn, det är samma artister på alla affischer: Veronica Maggio, Love Antell, Maskinen, Familjen, Beatrice Eli, Little Jinder, Silvana Imam. Gäsp, gäsp och åter gäsp.
Behöver vi verkligen tre festivaler per dag under sommaren när det ändå är samma artister på allihopa? Svaret är givetvis nej. Lägg ner hälften av landets festivaler och så ses vi allihopa på Bråvalla istället och bockar av alla de där återkommande artisterna, så är det avklarat.

Förr var festivalerna inte bara färre utan även tydligare. Gillade man synth åkte man till Arvika, var man indie var det Emmaboda som gällde och tyckte man om hårdrock drog man till Sweden Rock. De som ville ha lite av varje åkte till Hultsfred. Enkelt och smidigt.
Men det var på den tiden som festivaler startades och drevs av föreningar eller engagerade kompisgäng med själ och hjärta. Idag har den svenska festivalscenen till stor del tagits över av stadsfester, företag eller bokningsbolag, och det är förmodligen därför som allt blivit så utslätat och likartat.
Bråvalla har en mängd styrkor, men charm och genuinitet är knappast två av dem. Till och med überhippa Way Out West känns avslagen. När detta skrivs är de stora dragplåstren Pet Shop Boys, Beck och Patti Smith - och hur hippt känns det 2015? Stockholm Music & Arts ska vi inte tala om: Van Morrison, Thåström, Timbuktu och Hello Saferide...snacka om opepp.

Bra festivaler består inte av slentrianbokningar där man försöker tillfredställa alla och ingen. Bra festivaler är nischade och har en idé. De vill skilja sig från mängden och erbjuda ett alternativ. På bra festivaler är varenda bokning genomtänkt och förstärker helheten. Det är därför jag kan uppskatta ett arrangemang som den elektroniska festivalen Volt i Uppsala, trots att jag inte gillar musiken. Andra festivaler med själ och hjärta är exempelvis Festival del Mar i Göteborgs skärgård och Visfestivalen i Västervik som i år firar 50 år. Jag kan till och med gilla Summerburst för att det har sin egen nisch och gör något annat än traditionella festivaler.
Nyligen anordnade Klubb Röv "En kväll i könsrockens tecken" på Bröderna Olsson i Stockholm. Till nästa år hoppas jag att de tar ytterligare ett kliv och gör en tvådagars festival av det hela. Det vore precis den injektion som festivalsverige skulle behöva.

Lehmans fredagsfräckis

MODIGT:

Du kommer hem stupfull mitt i natten och ser din fru ligga i sängen men hon sover inte. Du ställer fram en stol och placerar den precis framför henne och sätter dig i den. När hon frågar vad f-n du sysslar med så säger du bara att du vill sitta på första bänkraden när cirkusen börjar…

MODIGARE:

Du kommer hem stupfull mitt i natten och ser att din fru står och väntar på dig i dörren med en kvast och du säger: ”Städar du eller förbereder du dig på en flygtur till blåkulla?”

MODIGAST:

Du kommer hem stupfull mitt i natten, luktar parfym, har läppstift på kragen och din fru står och observerar dig med mord i blicken. Du går fram till henne, daskar till henne på stjärten och säger ”nu är det din tur gumman!”.


Papa Emeritus III

Igår lirade Ghost på DOOM och här ser vi hur Papa Emeritus III tar över rollen som sångare och frontfigur från sin "imbecille bror", som han uttryckte det.
Som den skjutjärnsjournalist jag är gick jag in på STIM och sökte på upphovsman på Ghosts låtar, men det gav ingenting utan stod bara "A ghoul writer", vilket är lite hårt.
Nästa steg blir att kontakta turnéledaren Niels Nielsen för att hänga med bandet som inbäddad reporter på kommande turnén. Nä, visst fan, det går ju inte. Tråkaderos spelar ju på Dentusgrottan, och det går såklart före...

T-force rular igen

Det är i Tannefors det händer. Här går Bonnkapälle runt och spelar på gatorna.
T-force rules OK!

Esperanza

Igår var jag och kollade in båten Esperanza. Jag måste börja med att göra en pudel. Det var ju inte Esperanza, som jag skrev igår, som har börjat med skaldjurskvällar utan Strandgatan 2:s pråm som ligger bredvid. Däremot har Esperanza en bra AW med räkor och vitt vin. Efter midsommar öppnar de även dagtid och framöver kommer det att vara öppet året om. Verkar vara ett riktigt bra ställe så där blir det att hänga!
Ännu en bra anledning att bo i Tannefors!

Ta en tripp till östra station

Nä, nu har jag varit hemma länge nog. Dags att börja ta tag i kommande resor. Egentligen var allt klart med en tiodagarstripp i september och en längre resa i december-januari, men så var jag i bokhandeln och började bläddra i guideböcker och så började nya planer ta form. Så nu vet jag inte riktigt var det slutar. Jo, vinterresan är även Rimås inblandad i så den blir nog som den var tänkt, men inför höstresan har jag nu några olika alternativ. Som alltid är planeringen nästan roligare än själva resan. Så kanske ska jag skita i att åka iväg och bara sitta hemma och bläddra i guideböcker istället?

Koll på skalbolagen

Planeringen inför årets skaldjurssäsongen är i full gång. Igår var jag vid Tannefors slussar och gjorde ett jobb, men jag har ju ofta dolda agendor när jag är ute på grejer och planen var att luska lite kring deras skaldjurskvällar. De är redan igång på torsdagarna och under juli kommer de även att köra på onsdagarna, kan jag meddela.
Idag ska jag till båten Esperanza som också har börjat med skaldjurskvällar, dock på fredagarna.
Har även lyckats få fram datum för årets räkbåt. Det gäller ju att pricka in de kvällar Chrilla J spelar, och det har jag nu koll på.
Enda smolken i glädjebägaren är att det är tveksamt om Dentusgrottan ska ha några skaldjurskvällar i sommar. Förhoppningsvis kan vagnen komma förbi åtminstone någon kväll, så vi håller tummarna.
Och skulle det skita sig totalt finns ju alltid Fiskaffärn i Tannefors...
Skaldjurssäsongen 2015 - snart kör vi!

Peking Metalheads

Höll på att glömma att säga grattis till Peking Metalheads som vann Metallsvenskan - för andra året i rad. I laguppställningen hittar vi idel lokala rockstars från band som Marduk, Miss Behavour, Sarea, Nifters, Scar Symmetry, Haunted by Destiny, Sonic Surf City och Edge of Sanity.
Grattis!

Lika som bär #180

Jenny Strömstedt & Gunilla Persson
 

Nytt på DVD: Trevligt folk

Trevligt folk

Det var väl bara en tidsfråga innan Filip & Fredrik skulle göra en riktig dokumentärfilm. De har ju rört vid formatet i sina olika tv-program, och när de sprang på historien om den somaliska bandylaget förstår man att de högg direkt. Till sin hjälp har de skickliga Karin af Klintberg (samt Anders Helgesson) som regisserar med stadig hand.
I Borlänge bor en massa somaliska flyktingar, och entreprenören Patrik Andersson kommer på idén att bilda ett somaliskt bandylandslag som ett slags integrationsprojekt. På mindre än ett år ska dessa killar som aldrig stått på ett par skridskor kvalificera sig för Bandy-VM i sibiriska Irkutsk (B-VM, bör tilläggas), och filmen handlar om den osannolika vägen dit.
Historien är bra berättad med många roliga situationer och stora kontraster. Det finns en naturligt inbyggd dramatik som tas tillvara väl, och inte minst verkar det finnas många färgstarka karaktärer i Borlänge.
Vissa kanske tycker att filmen mest känns som ett långt Filip & Fredrik-avsnitt på tv, men som tittare blir man varm i hjärtat och har väldigt roligt, samtidigt som filmen kan ge inspiration. Det är ju exakt såhär vi vinner kampen mot främlingsfientligheten.

4/5

RSS 2.0