Dagens fynd på hallmattan

Har börjat prenumerera på Vagabond igen, men ångrar mig redan så smått. Anledningen till att jag slutade var att det var en massa strul med trasiga tidningar och annat. Och även denna gång har det varit massa problem. Det tog dem över två månader att hitta min inbetalning, men nu har i alla fall första numret kommit. Får se hur länge det håller denna gång...
Sen damp det även ner en inbjudan till ett bröllop. Jag ringde och OSA:de på en gång - innan de hinner ångra sig...
Nu har jag alltså börjat casha in på min 40-årsfest. Figge brukar tjata om det:
- Knepet är att anordna en fest då och då för att få folk att bjuda igen. Har man en stor fest kan man leva på den i tio år. Den riktiga utmaningen är att fixa till en fest som verkar påkostad men som i själva verket är skitbillig, då kan man gå riktigt mycket plus när det är dags för andra att bjuda igen.
- Ett annat knep om man vill bli bjuden på många fester och äta gratis är att erbjuda sig att vara toastmaster. Folk brukar tycka att sånt är lite jobbigt och därför är toastmastrar eftertraktade. Det gör att man ofta blir bjuden trots att man egentligen kanske inte skulle ha blivit det. Där har du lite att lära Tobbe, brukar Figge säga.
 
Vem som är toastmaster på bröllopet? Figge såklart...

Krogkrönika (Nolltretton, april)

Gamla kvarter blir nya och fräscha
Gamla industribyggnader och lagerlokaler blir till restauranger och butiker. Trenden är tydlig över hela världen och visst är det bra. Fast lite förväntat. Fast ändå trevligt och mysigt. Men lite fantasilöst …eller? Äh, jag vet inte längre.
Det är något med gamla tegelbyggnader och fabrikslokaler som passar utmärkt att göra restauranger och caféer av. Grova bjälkar, en rustik känsla, metallbeslag, ruffigt, högt i tak och stora ytor. En känsla av forna tider med dess historik, och vad kan vara bättre än att bevara miljön genom att fräscha upp och renovera, och hitta nya användningsområden istället för att riva?
I Norrköping har vi Knäppingsborg och hela Industrilandskapet, men trenden är tydlig över hela världen. Gamla hamnar, industriområden och nedgångna kvarter som tjänat ut får nytt liv genom restauranger och butiker. Hela kvarter blir turistattraktioner som hålls levande om kvällarna genom attraktiva restauranger och pulserande nattliv.
I Auckland har hamnen blivit stans största krogområde med mängder av moderna restauranger, men man har även behållit gamla järnvägsspår och bjälkar, och gjort bänkar av tjocka timmerstockar. Samma sak i Toronto där det gamla bryggeriområdet blivit ett kanadensiskt Knäppingsborg med unika butiker som flyttat in i de gamla tegelbyggnaderna. Aker Brygge i Oslo är ett gammalt varvsområde och går i samma stil, liksom Waterfront i Kapstaden.
Varje modern storstad värd namnet har ett krogområde som mer eller mindre utnyttjar gamla miljöer, ofta i anslutning till vatten. Till och med Bangkok, som inte direkt kan sägas symbolisera det genuina och äkta, har byggt om ett gammalt hamnområde vid floden Chao Phraya och skapat Asiatique, som går i samma stil med gamla tegelbyggnader, bronsstatyer av forna tiders hamnarbetare och såklart en massa trevliga restauranger. Och till och med i lilla Åtvidaberg finns det planer på att göra om Åssa-områdets gamla industribyggnader till ett slags kulturcentrum (för övrigt av samma personer som bland annat ligger bakom Knäppingsborg).
Jag tycker alla dessa exempel och flera därtill är mysiga, trevliga och bra på alla sätt och vis, men vi måste snart dra i handbromsen. Det unika och genuina kommer gå förlorat om alla städer härmar varandra. Kanske finns det andra sätt att skapa restaurangområden? Allt behöver kanske inte andas tegel, metall och gammal industri? Man kan tänka sig art deco-kvarter, futuristiska månbaser eller en mängd andra stilinriktningar. Om alla städer profilerar sig på samma sätt går snart det unika förlorat och vi kommer tröttna på dessa krogkvarter på samma sätt som Domusvaruhus eller miljonprogram känns oerhört daterade idag.


Dagens gay-sms


Fån telefån

Funderar på att skaffa ny mobil. Vilken ska jag välja tycker ni?

Nytt på skiva (Zero, april)

Album

4/10

Elodrama: Elodrama
Margitproduction Music

Camilla Bondesson har blivit kallad Halmstads Lady Gaga, och själv har hon döpt en låt till ”Just like Lady Gaga”. Men någon större likhet de två emellan mer än att de spelar någon slags elektropop är svår att finna. Dessutom skiljer sig deras elektropop också ganska mycket åt. Elodrama, dvs Camilla Bondesson, är mörkare, lugnare och mer nedtonad även om något enstaka spår sticker iväg en smula.
Och ja, det låter väl okej. Själva hantverket är det inget fel på. Men samtidigt låter det ganska anonymt och musiken stannar inte kvar i skallen när de tretton spåren tonat ut. Och säga vad man vill om original-Lady Gaga, anonym är hon i alla fall inte.
---------------------------------------------------------------------
Album

Betyg: 4/10

Everett Parker: Irrevocably human
Lucky Duck Music

Trots sitt namn och sina jordiga gitarrlåtar är inte Everett Parker jänkare utan håller till i Stockholm och heter Daniel Börjesson. Musiken består i princip av hans sång och gitarr och rör sig i en mix av folk, country och singer/songwriter. Det låter lite lagom kantigt och smutsigt, en gubbe som sitter och spelar på verandan, en luffare som spelar sig fram på grusvägarna.
Det finns inget direkt uppseendeväckande eller unikt som gör att man spetsar öronen lite extra, men å andra sidan finns inget som gör att man vill stänga av heller. Det låter helt okej, men vi har hört det förut.

Dagens gay-sms


Städmusik

Lite kort om några nya skivor jag lyssnade på igår när jag höll på att fixa i lägenheten:
 
DunDun: DunDun
Betyg 3/5
Lite Cardigansfolk mfl flummar gungar loss i 90-talsflum, typ Easy.
 
The Dimestore Junkies: With no permission to land
Betyg 1/5
Anonym vuxenrock som andas 80-tal och låter okej, men är skittråkig.
 
Tysta mari: Musiken
Betyg 3/5
Klassisk svensk punk i stil med Stockholms Negrer och Ebba Grön.  Lättlyssnat och poppigt fast med energi och attityd.
 
 
 
 
 

Fest med Figge

Har jag berättat om Figges 40-årspresent? Han skulle bjuda mig på en heldag med fotboll och lyxmiddag.
Så vi åkte ner till Kopparvallen i Åtvid. Men när vi skulle gå in drog Figge med mig upp på snikhyllan uppe vid kanalen.
- Man ser lika bra härifrån. Och så är det gratis, sa Figge.
Ja ja, jag är inte den som är den. Sen skulle vi äta finmat, och eftersom vi var i Åtvid tänkte jag att vi antagligen skulle till Trädgårdshotellet eller Villan. Så döm om min förvåning när vi åkte tillbaka till hans hus i Grebo. Där rotade han i kylen och hittade varsitt gammalt grillspett som blivit kvar sen kvällen innan. Fast värst var nog när han ville ha 40 kr i bensinpengar till fotbollsmatchen. Då fick jag nog och drog hem.
 

Dagens gay-sms


En dag i Norpan

Jaha, då har man varit i Norpan igen. Började dagen med att kolla in båten Saga Lejons planer för sommaren. Bland annat kör dom nattklubb fre/lör och så blir det räkkryssningar, så denna sommar känner jag att det lutar åt en räkfrossa i Bråviken istället för på Roxen.
Var även en sväng på Arbetets Museum, som verkligen håller högsta toppklass. De har alltid nya utställningar och det är alltid bra/intressanta grejer. Just nu visas bland annat "Speak truth to power", en fotoutställning om mänskliga rättigheter.
Kollade även in Schlagerutställningen och utställningen om politiska affischer i EWK-museet.
På Valborg är det även premiär för den nya, stora Titanic-utställningen i Värmekyrkan, som förmodligen blir skitbra.
Sen gick jag och Lina på invigningen av Titans, en ny sportbar i gamla Olaipuben/Sangrias lokaler.
Och efter det rusade vi till en VIP-kväll för butiken Rhode Island i Spiralen. Förutom champagne och snittar hade de även en hörna med Greta Garbo-memorabilia, ex originalmanus till "Mata Hari".
Sen mötte jag upp The Producer och lite annat folk och gick till "Levande" på Arbis där Blå Häst och Drivvedsfolket spelade. Ännu en härlig dag i Norrköping. Nu ska jag läsa Bennys ledare i nya Nolltretton som kommer idag.
 

Lehmans fredagsfräckis

En kvinna kom in på apoteket och ville köpa arsenik. Apotekaren undrade vad hon skulle ha det till. Jo, hon skulle ta livet av sin man...
- Men jag kan ju inte sälja arsenik till dig när du ska ta livet av din man!
Då tog kvinnan upp ett foto ur väskan och visade det för apotekaren. Fotot visade hennes man, naken och i sängen med apotekarens fru...
- Åh, sa apotekaren, inte visste jag att du hade recept.

Dagens gay-vin


Syriansk skönhetssalong

 

Kontoret på fickan

Ja, så här har mitt vardagsrum sett ut senaste månaden. Men nu ska det bli ändring. Snart är mitt nya kontor klart och då ska jag inte bara installera en espressomaskin och en massagefåtölj utan även anställa en sekreterare. Ojojoj...

Stoppa pressarna!

NEWSFLASH!
Talibanen/Skäggmurveln har rakat av sig skägget! Jag såg honom igår på stan - slätrakad!!!

Dagens gay-sms


Jubilaren

Jag kan inte få nog av att fylla 40, så jag slänger in en bild till från festen.

På skiva: Caroline af Ugglas (Nolltretton, mars)

Caroline af Ugglas
”Jag har katten”
Siloton/Universal

Caroline af Ugglas har en riktigt bra rockröst, men har på senare tid blivit lite för medveten om det. Hennes sångstil har blivit ett manér där rösten darrar och spricker stup i kvarten, och det som förr var charmigt börjar nu bli irriterande.
Det känns också lite konstlat att så många låtar handlar om otrohet och diverse relationsproblem när man vet att de är skrivna tillsammans med Heinz Liljedahl, make sedan många år.
Med detta sagt har Caroline af Ugglas ändå gjort en helt okej platta, fast om det är någon ny ”Exile on Main street” som hon utlovat vete tusan. ”Mamma” bjuder på skönt soulgung och överlag har hon ett väldigt bra band i ryggen som får musiken att svänga.
Här finns Melodifestivallåten ”Hon har inte”, men mest spännande är att hon gjort svenska nyversioner av ”Nothing left to say” och ”Egoistic” från skivan ”Mrs Boring” från 1999. Originalen tillhör Caroline af Ugglas absolut finaste stunder och även de nya versionerna är bra även om de känns aningen mesigare.

3/5

40 och en dag

Lägenhet snart klar, 40-årsfest avklarad...nu börjar man snart ha tid med normala saker igen, så nu går det bra att börja lämna in önskemål på olika tillställningar ni vill delta i. Vet att Rimås är sugen på att inviga köket och att Jögga vill äta vol-au-vent till exempel...

40-årsfest

Oj oj oj...i lördags hade jag 40-årsfest och det var kanon på alla sätt. Den bästa fest jag varit på! Tio poäng!
Välkomstdrinken var en folkölsbuffé som sköttes av Ebba och Louise (som också stod i baren senare på kvällen).
Sen blev det tipspromenad med frågor om gästerna och sen var det dags att dra sig inåt och sätta sig till bords.
P:sson skötte maten (allt var jättegott). Förrätten var självklart vol-au-vent!
Under kvällen blev det det en lång radda olika uppträdanden. Zeijlon,Phalén och Stöld gjorde ett svinroligt skådespel som handlade om födelsedagsbarnet under skoltiden.
Stöld gjorde även en repris av Johnny Führs gympingpass - en gammal SGG-klassiker!
Jag hade önskat mig tal och det fick jag. Rebecca, morsan, brorsan, P:sson, Marina (har jag glömt nån?) höll allihopa bra tal.
Figge, som äntligen skaffat sig en anständig frisyr, körde en "fin" låt om hans och min relation.
Och så har vi den sjukaste av dem alla: Lehman. Alla som tvivlat på att han är norra Europas sjukaste individ blev definitivt övertygade i lördags. Han gjorde nog det mest sjuka som någonsin gjorts på en svensk 40-årsfest.
Sen körde Bête Noire några låtar som fick hela lokalen att dansa och festa loss. Bland annat var det världspremiär på nya låten "Flickan i Savannah". Sen blev det fest natten lång...
En mängd fina presenter blev det. Blommor, vin, folköl, stereo, bokhylla, stol, vinprovning, middag, med mera. Men favoriten är ändå denna onepiece!
En annan höjdare är JK-fototavlan.
Jag fyller gärna 40 flera gånger!

På skiva: Suede (Nolltretton, mars)

Suede
”Bloodsports”
Warner

Att det skulle komma en skiva med Suede har man haft på känn ett tag, efter att bandet (som lade av 2003) återförenades för några år sedan. Men skulle bandet leverera eller skulle Brett vara lika tråkig som på sin soloplatta från 2007? Det var den stora frågan.
Egentligen gör Suede allt rätt här på återkomsten. De låter exakt som de ska, låtarna är okej och det här är en skiva som hade kunnat komma nånstans kring ”Dog man star”. Det låter klassiskt Suede med gitarrer och ekon. Dramatisk pop med snygg indiekänsla, och stundtals riktigt härliga melodier som dåtidens hippaste britpopband inte hade behövt skämmas över.
Men det har gått 20 år sedan storhetstiden och tio år sedan senaste skivan, och hur mycket jag än vill älska det jag hör är det något som hindrar mig. I någon slags objektiv bemärkelse är musiken fantastisk, men märkligt nog händer det inte så mycket i vare sig i kropp eller knopp när jag lyssnar på ”Bloodsports”. Kanske har jag gått vidare, kanske låter det för nostalgiskt för att vara verkligt intressant? Synd, för Suede gör ett riktigt starkt försök att vrida tillbaka tiden. Men jag blickar hellre framåt.

3/5

En dag senare

39...
...40

Dagens fynd på hallmattan

Igår kom en ny Lonely Planet-bok med posten. Tanken var ju egentligen att åka till amerikanska södern, men så börjar man bläddra och så sätter tankarna igång. New England har jag varit sugen på länge, Chicago och svenskbygderna har också legat där och skvalpat, liksom Pennsylvania/DC-området. Eller också blir det inte USA överhuvudtaget. Hmm...får fundera lite till.

Dagens gay-sms


Mr Tourette

Hade ännu en "Goodfellas"-dag igår och for runt till 013-kontoret, Palatset, Tornby, Tannefors, Borensberg, Hackefors, Ullstämma och Mjärdevi. Sedan avslutade jag dagen med att gå på Mr Tourette på Collegium. Jag var tvungen att gå i paus, men den första en och en halv timmen var riktigt bra. Numera bor han ju i Linköping så ser ni någon på stan som går på ett konstigt sätt och har märkliga tics är det kanske han.

Lehmans fredagsfräckis

Lilla Sally kom hem från skolan med ett leende på läpparna och berättade för sin mamma:
- Olle visade snoppen för mig idag!
- Vad säger du, flicka?
- Mmm.. den påminde om en jordnöt.
- Jaså? sa mamman, aningen lättad, var den så liten?
- Hihi, nej, sa Sally, men lika salt!

Årets vårtecken!

Där kom den!
Ni minns kanske vad jag skrev för två veckor sen om vårtecken i Norrköping.
Annars kan ni friska upp minnet här: http://tobi.blogg.se/2013/april/vartecken-2.html
 

Kan inte titta, inte titta bort

Det går banne mig inte att titta på Depeche Modes pressbilder till nya skivan. Allt man ser är: Den.Manliga.Kameltån.

Festival-Norpan

Mitt hyllande av det kulturella Norrköping börjar snart bli löjlig, men vad ska jag göra? Förutom den "dagliga" kulturverksamheten anordnar ju staden även en radda festivaler. Man har filmfestival, Kulturnatten, animationsfestival, Bråvalla plus några mindre musikfestivaler. Nästa vecka börjar Teaterfestivalen och i maj är det Pridefestival.
I Linköping har vi City Art Link...

På skiva: Ulrik Munther (Nolltretton, maj)

Ulrik Munther
”Rooftop”
Universal

Kanske är tiden över då det bara var flickor i yngre tonåren som hade anledning att följa Ulrik Munthers förehavanden. För när man nu hör den 19-åriga Kungsbackakillen hör man mer än bara en gullig pojke som vunnit Lilla Melodifestivalen. Plötsligt framstår Ulrik som en riktig artist som man bör ta på allvar.
Här på sin andra skiva har han fått hjälp med låtskrivandet av proffs som Erik Hassle, Christian Walz och Andreas Mattson, vilket ger en viss grundkvalitet åt låtarna, men Ulrik sjunger också riktigt bra. Musiken kan bäst beskrivas som pop och låter modern och tidlös på samma gång. I mitt tycke hade man gärna fått ta ut svängarna lite mer, ofta blir det lite för präktigt, tillrättalagt och småtråkigt. Ulrik har visserligen en snäll och söt image, men lite kanter och ruffighet hade inte skadat. ”Rooftop” är inte direkt någon pophistorisk milstolpe, men visar upp ett gott musikaliskt hantverk som man inte kan ignorera. Ulrik Munther är på god väg att lyfta sig över tonårsidolstadiet, men för att bli riktigt intressant krävs att han kommer på vad det egentligen är han vill säga.

2/5

Kung Uggla

Sen jag såg Ugglas krogshow har jag mer eller mindre kört Uggla-maraton där hemma. Men bara de senare skivorna: Karl Gerhard-plattorna, den förra "mörka" skivan, de underskattade 2000-talsalbumen och så nya "Live"-plattan som överhuvudtaget inte uppmärksammats i media men som faktiskt är en av årets bästa plattor.
Men det är som vanligt: mossiga nostalgiker och inskränkta hipsters fortsätter att tjata om hans, i och för sig strålande, 70-tal och missar att Uggla faktiskt blir bättre och bättre för varje år. 
Lyssna nu noga: Uggla har aldrig varit bättre än nu!
 

Min onkel i Norpan

Mjukstartade dagen med lite morgonbio på Cnema, sen blev det en heldag i Norpan med allt från sportbarer till det sedvanliga kånkandet på ljudutrustning. När ska man egentligen slippa det där eviga kånkandet? Jag har kånkat på ljudgrejer fredag, söndag, måndag, tisdag och kommer även att kånka onsdag, fredag, söndag och måndag. Är det konstigt att man får kånkelbär? Va? Va?

Nytt på DVD (Nolltretton, mars)

Argo

Ben Affleck håller verkligen på att få en andra karriär. Från att ha varit hånad i filmer som ”Gigli”, ”Daredevil” och ”Pearl Harbor” har han de senaste åren börjat hyllas för filmerna ”Gone baby gone” och ”The Town” som han också regisserat. Även ”Argo” har han regisserat samt spelar huvudrollen i, och även denna är riktigt bra.
Det är en thriller som lyckas bygga upp en intensiv spänning trots att det varken förekommer slagsmål, biljakter eller (nästan ingen) skottlossning. Istället får vi följa några amerikanska ambassadtjänstemän som blir fast i Iran under revolutionen 1979. Afflecks jobb är att smuggla ut dem ur landet och det sker genom att CIA fejkar en filminspelning. Inte så glamoröst, men så bygger filmen också på en verklig händelse. Och just realismen, den nedtonade spänningen, fångandet av tidsandan och den lågenergiska tonen är det som är filmens styrka.
Det finns även en skön humor som gör att filmen inte blir så tung som den hade kunnat bli. Affleck i sitt 70-talsskägg och långa hår, samt övriga skådisar i ensemblen känns trovärdiga och som helhet är det en gedigen thriller, som kanske inte får mig att trilla av stolen men som uppvisar ett strålande hantverk.


3/5
---------------------------------------------------------------
Killing them softly

Två killar rånar en illegal spelklubb. Precis som de räknat med blir spelklubbsägaren (Ray Liotta) misstänkt eftersom han gjort samma sak själv tidigare, men denna gång är han faktiskt oskyldig. Även om stans gangsters kanske tror honom nöjer de sig inte med svaret. Någon måste ställas till svars och man kallar in en tuffing (Brad Pitt) som får i uppdrag att rensa upp i härvan.
”Killing them softly” är en film lite i samma stil som exempelvis ”Snatch” och ”Lock, stock and two smoking barrels”, men betydligt pratigare och inte lika actionfylld. Inte lika charmig och rolig heller, för den delen. Regissör Andrew Dominik visar klipp med Obama och finanskrisen, men jag fattar inte riktigt kopplingen till filmens handling, om det nu finns någon sådan koppling.
Lite putsande på detaljer hade gjort filmen gott. Här finns en antydan till bra manus och många bra skådisar i rollerna, men det känns som om man ansträngt sig lite för mycket för att försöka skapa en kultfilm.

3/5

Anna är granne med Gud

Nu har Lakritz-Anna och jag varit trolovade i ett halvår, men inte fasiken har vi kommit närmre ett bröllop för det. Och det är inte distansförhållandet som är den stora boven utan det ständiga tjafset om vilken kyrka vi ska välja. Jag vill naturligtvis gifta mig i Grebo kyrka, men kan i nödfall även acceptera Värna. Anna däremot propsar på att vigseln ska ske i Hedvigs kyrka i Norrköping, eftersom den också går under namnet Tyska kyrkan, vilket skulle vara mer synthigt.
Vilken ska vi välja? Kan det finnas nån bra kompromisslösning? Tips emottages tacksamt.

På skiva: AC4 (Nolltretton, mars)

AC4
”Burn the world”
Ny Våg Records

Andra skivan sedan starten 2008 – Ja
Frontas av Dennis Lyxsén från Refused och T(I)NC – Ja
Vinner Melodifestivalen nästa år – Nej

Harpa och panflöjt – Nej
Klassisk 80-talshardcore à la Dead Kennedys och G.B.H – Ja
Varierat och dynamiskt – Nej

16 låtar på en halvtimme – Ja
Nyskapande och fräckt – Nej
Snabbt och intensivt – Ja

2/5

Don´t gay for me Argentina

Prutten har tack och lov tacklat av en smula på sista tiden med sina gay-sms. Men jag har fått en ny gay-stalker. Varje månad får jag nya numret av QX av Anahi - fast så länge det levereras i plym och tutt-tofsar är det väl okej...

Palatset igår

Igår hade vi blueskväll på Palatset och det blev, precis som jag haft på känn, svinbra. Först ut var Lisa Lystam som är ett nytt stjärnskott som är bra redan nu men förmodligen kommer att bli strålande inom några år.
Mellan banden körde Lady von Lee sina uppskattade burlesknummer. Först i rött...
Trailerpark Idlers gjorde ännu ett stabilt gig, som dom alltid gör. Aaah, vilket band...
...sen i vitt.
Skanky Fred hade vi redan i höstas på Palatset Live. Nu var de tillbaka som huvudband. De var bra redan förra gången men nu var de kanon, de har utvecklats jättemycket på det senaste halvåret.
Nästa Palatset Live är den 11/5.

Blues på Palatset

Ikväll kör vi en blueskväll på Palatset. På scen: Trailerpark Idlers, Lisa Lystam, Skanky Fred och Lady von Lee.

Jag & Ray & Chrilla

Ni vet scenen i "Maffiabröder" där Ray Liotta åker runt knarknojig i sin bil jagad av en helikopter och ska hämta en pistol samtidigt som har måste vara hemma och röra i köttfärssåsen. Snudd på så kände jag mig igår förmiddag. Skicka jobb, hämta trumset, förbi kontoret, lämna trumset, ut till Tornby och köpa grejer, upp till Brigaden och fixa en sak, hem och kolla till målaren, snacka med Riksbyggen, boka in några möten...
Men sen blev det plötsligt knallugnt och jag gick på after work. Kom på att Crazy-Chrilla skulle spela på First Hotel så tog en sväng dit och där satt Palatset-Peter. Sen kom Lena och Vilsén, och sen kom en massa annat folk också. Så det blev en klassisk AW där man går ut för att ta EN öl och blir kvar ute hela kvällen.

A&S

På fredag är det podcast igen, jag har väntat hela veckan...

Filmtajm

Nä, tror det får bli en lugn filmkväll ikväll. Hittade en rulle som på nåt sätt talade till mig...

Lehmans fredagsfräckis

En man kommer fram till baren och beställer 6 stycken whiskey.
Bartendern frågar om det är av någon speciel anledning. 
Då svarar mannen: Jag har varit med om min första avsugning.
Då säger bartendern: Jag får bjuda på den sjunde då.
Då säger mannen: Tar inte dom sex första bort smaken så gör nog inte den sjunde det heller...

Lika som bär #138

Kalm & Carro

Musikkrönika (Nolltretton, mars)

Dags för nytt musikprogram

Melodifestivalen är över för denna gång och en ny runda av Idol väntar runt kröken. Är det inte dags för något nytt snart?

Vad än kvällstidningarna vill få oss att tro är det inte Melodifestivalen och Idol som är navet inom svenskt musikliv. Det är inte via musiktävlingar på tv som vi byggt det svenska musikundret med band som In Flames, The Knife, Dungen, The Hives, Robyn, Shout Out Louds, Mando Diao, Opeth, Teddybears och alla de där andra namnen som nått internationella framgångar. Hjärtat och själen inom svensk musik hittar man istället i replokaler och på lokala spelställen, där riktiga band gör riktig musik och sakta men säkert arbetar sig uppåt. Är det inte på tiden att vi struntar i alla plastartister och istället lyfter fram de som verkligen borde uppmärksammas?

Vore det inte roligt om SVT eller TV 4 gjorde en storsatsning på ett nytt musiktävlingsprogram där landets bästa lokalartister tävlade mot varandra? Man skulle kunna tänka sig ett upplägg där olika städer eller landskap väljer ut det absolut bästa ur den lokala musikfloran som först gör upp i en lokal deltävling för att sedan gå till en riksfinal på Friends Arena. Skillnaden mot exempelvis Livekarusellen och Musik Direkt är att det hela sänds i en stor tv-kanal och att allt har en stor produktion i klass med Melodifestivalen så att alla de bästa lokala förmågorna verkligen vill medverka.

Bort med Fredrik Kempe, Ingela ”Pling”Forsman och Thomas G:son. Bort med ungdomar som står och sjunger covers. Och bort med plojartister som Sean Banan, Ravaillacz och Swedish House Wives. In med äkta, genuina artister med lokal anknytning som gör riktig musik. Men det ska inte vara någon amatörtävling, utan det är viktigt att de bästa banden är med. Lokala grupper som exempelvis P.G Lost, La Fleur Fatale, Sarea och Ghost har turnerat och börjat göra sig namn utomlands, och det är på den kvalitetsnivån det måste hållas.

Deltävlingen i Linköping skulle exempelvis kunna innehålla namn som Lovisa Negga, Aguson, Firstnighter, Ulrika Windolf och Slidin´ Slim, och Norrköping skulle kunna ställa upp med namn som Sonic Surf City, Nifters, Year of the goat, Miss Behaviour och Northern Upbeat. Kanske med utflyttade stjärnor som Lasse Winnerbäck och Markus Krunegård som jokrar.

Det skulle bli ett musiktv-program jag skulle följa slaviskt.

Beach 2013

Nu jäklar ska kroppen trimmas till sommaren. Så jag funderar på att köpa en Skate Bike på Johans Cykel på Djurgårdsgatan. Sen blir det en tur till Bertil Banks bank (om den finns kvar...).

Dagens gay-sms


Sista rummet

Sådär, nu tar vi sista rummet...

Krogkrönika (Nolltretton, mars)

Vart tar den gamla maten vägen?

Mattrender är spännande. Nya influenser livar upp vår svenska mat och moderniserar restaurangbesöken. Men det gör också att gamla maträtter glöms bort. Vart ska man gå för att äta Flygande Jacob, hawaiikassler och kalops?

Jag vet inte om det finns en matkyrkogård dit gamla rätter går för att dö. Men om det gör det vill jag dit. För där kan jag njuta av ostfondue, fylld paprika och grönpepparkyckling. Och öl i sejdel, varför måste man numera åka på Oktoberfest i Tyskland för att få njuta av en öl i en riktig sejdel?

I tv-programmet ”Historieätarna” har vi kunnat följa de svenska mattrenderna genom århundradena. Att trender kommer och går är inget nytt. Nya råvaror, kryddor och tillagningssätt influerar ständigt vår matkultur. Så har det varit och så ska det också vara, men det är trist att många goda maträtter glöms bort bara för att det kommer nya. De borde kunna existera sida vid sida, och gör det också delvis. Vår svenska husmanskost har fått ett rejält uppsving på senare år och visar att folk uppskattar klassiska rätter som en kontrast till det nya och moderna. Men många rätter faller också i sorglig glömska, särskilt på krogen.

Hemma lagar vi kanske smördegsinbakad fläskfilé, chili con carne, drömskinka och mandelfisk då och då, men går man på restaurang är dessa rätter snudd på omöjliga att hitta på menyn. Räkcocktail är en klassiker som överlevt länge, men håller alltmer på att fasas ut, förutom möjligtvis på turistorter vid Medelhavet. En annan förrätt som många minns och älskade när det begav sig är avokadotoast. Det är märkligt hur en rätt kan gå från superpopulär till hånad, från ett decennium till ett annat.

Själv älskar jag vol-au-vent och njuter gärna av en efterrätt bestående av päronhalvor med after eight eller glass med cocktailblandning, men jag har inte sett dessa på någon restaurangmeny de senaste 20 åren. Janssons frestelse lyser också med sin frånvaro (förutom vid julbord) och Elefantöra kanske uppfattas som osmakligt, men det är ändå goda rätter som jag inte skulle tveka att beställa om jag gick ut för att äta på krogen.

Jag vill helt enkelt se en större historiemedvetenhet i matutbudet när jag går på krogen. Vi får hela tiden nya internationella restauranger men vi glömmer ofta bort vårt svenska matarv. Öppnar det en restaurang med inriktning på 70- och 80-talsmat kommer jag att bli stammis direkt. Och jag är övertygad om att många skulle följa mitt exempel.

Stockholmshelg

I fredags drog jag upp till Stockholm för att förlusta mig några dagar. Det blev ett sammelsurium av högt och lågt: krogshower, gamla stan, 24-kronors-STÖL, kändisgravar på Adolf Fredriks kyrkogård, bra mat (Gastrologiks bakficka, hotellfrukost till kl 14(!)), dålig mat (Hamburger Börs, TGIF)...
Halva bekantskapskretsen verkade för övrigt vara i Stockholm denna helg. Bill kom på lördagen, Benny med familj bodde på samma hotell som mig, Figge och Linda dök upp och så var det en massa folk på SLF-konserten (mötte exempelvis Skate-Jögga på centralen).
På fredagen var det Ugglas nya krogshow som gällde. Han var som vanligt bra, men denna gång knasigare än normalt. Bäst var de supersnabba klädbytena i inledningen, raggningsscenen med Uggla som tjej och låten "Nallebjörn". Storyn kanske inte riktigt höll ihop, men skit samma, man blev underhållen, hade roligt och fick en proffsig show med bra låtar.
På lördagen var det "Älska mig" med Alex Schulman som stod på programmet. Alex var imponerande säker i sin scendebut och visade igen att han är en ruskigt skicklig berättare, vilket vi som följt podcasten från dag ett fått prov på många gånger. Hans enmansshow gick en svår balansgång mellan humor och allvar (humorbitarna var bra men gifte sig inte till 100% med allvarsbitarna, som var showens bas) och kunde ha tajtats till en smula (korta en kvart och skit i pausen). En helt okej föreställning där framförallt Alex själv var överraskande bra.
På söndagen blev det en sväng till Moderna muséet innan tåget rullade tillbaka hem till Linkan...

På skiva: Tandem Sky (Nolltretton, mars)

Tandem Sky
”Tandem sky”
Warner

Jag vet inte hur många musikprojekt Magnus Carlson från Weeping Willows har haft genom åren, men de är otaliga. Han verkar inte kunna stå still utan måste hela tiden utforska nya musikaliska marker, och Tandem Sky är det senaste i raden.
Bandet är en duo bestående av Magnus och Mikael Nordgren, mer känd som Tiger Stripes i housekretsar. Det som förenar de två på ytan ganska olika musikerna är en kärlek till den tidiga indierocken och band som My Bloody Valentine och The Jesus and Mary Chain.
Tandem Skys debutalbum låter dock vare sig Weeping Willows, house eller shoegaze, däremot låter det som man kan föreställa sig att en soppa på dessa ingredienser skulle låta. I grund och botten får väl musiken kallas för pop, men här finns inslag av såväl postpunk, psykedeliska gitarrer, 60-talstamburiner, lite modern elektronik, depprock och en massa annat. Magnus sjunger lika bedårande som vanligt, och kanske är det hans röst som binder samman musiken till en fungerande enhet. För på något sätt får de ihop det utan att det låter splittrat och konstigt. Tvärtom låter det rätt bra.

3/5

Torsdag i Linkan

Igår hamnade jag på pubquiz på BarBQ. Det vimlar ju av pubquiz i stan för tillfället, men just detta har jag inte testat innan.
Sen kilade jag upp till Backstage och träffade Anahi och kollade in Al Pitcher på Lkpg Ha Ha. Han var bra som vanligt och det var mycket folk.
Nu väntar ytterligare två dagar av krogshower: Uggla och Schulman. Vilken helg!

Dagens gay-sms


Lehmans fredagsfräckis

En blondin sade till sin tillsfälliga sängpartner:
- Idag träffade jag en mycket snäll kille som gav mig 5 kr, bara för att jag skulle klättra upp i ett träd!
- Dummer, han ville ju bara se dina trosor!
Nästa dag:
- Idag träffade jag en mycket snäll kille som gav mig en glass bara för att jag skulle klättra upp i ett träd!
- Dummer, han ville ju bara se dina trosor!
- Ha ha, idag lurade jag honom, jag hade inga!

En dag i Norpan

Igår var jag en sväng i Norpan igen. Bland annat var jag på en pressträff på Östgötateatern och kollade in pjäsen "Gyllene draken". Den verkade ärligt talat skitdålig.
Så jag pingla upp Jörgen: "tjena, hur är läget? hur var det igår kväll?". Och Jörgen svarade: "Jag fick tag i en biff, hon var fin som fan, hon var fotomodell".
Det är ju skönt att numera ha Jürgen som trendkänselspröt i Norrköping. Han har koll på allt och alla, vilka ställen som gäller, vart man ska gå. Who´s hot and who´s not.
Igår skulle han visa mig stans hetaste uteservering för tillfället. Om ni undrar så är det Fräcka Fröken vid Skvallertorget, och ja, jag får nog säga att Jürgen har koll. Det var eftermiddagssol, fullproppat och allmänt bra.
Och vill ni ha en framtidsspaning av Mr Jürg så är det att ha koll på Bryggeriet, en ny krog som snart öppnar i gamla Våffelmakeriet. Enligt Jögga kommer det bli så bra att han redan utnämnt det till sin blivande stamkrog.
På andra sidan Strömmen från Bryggeriet ligger Manesa och dit gick vi och käkade lite tapas. Sen skulle vi till Enjoy, men det var fullt. Så vi gick till Munken, men det var fullt. Så vi gick till La Uva och kollade in deras gin&tonic-bar. Nettan och Maria Dillon hängde på och allt var kanon. Hej.

Nytt på DVD (Nolltretton, mars)

Bedragaren

Richard Gere spelar en rik affärsman på Wall street, som egentligen borde kanske dra sig tillbaka. Åtminstone är det vad familjen vill. Han är inte längre purung och dottern som jobbar för honom står beredd att ta över. Och kanske skulle han pensionera sig om allt vore frid och fröjd, men affärerna går inte så bra som han vill ge sken av. Efter lite trixande med siffrorna är han är skyldig en enorm summa pengar som kan få firman att gå omkull om de inte betalas de närmaste dagarna.
Samtidigt är kanske inte familjelivet så lyckligt heller som det verkar. En natt händer dessutom en tragisk olycka som gör att Gere även riskerar ett långt fängelsestraff. Han tvingas föra ett tvåfrontskrig mot både poliser och affärsmän för att rädda skinnet, och varje gång en lösnings tycks vara i sikte uppstår nya problem.
”Bedragaren” är en nedtonad men bra thriller med Gere som skickligt gestaltar paniken som ständigt ligger under ytan och väntar på att brisera. Han är helt klart ett svin, men ett charmigt sådant, och som tittare kan man inte låta bli att gilla honom och önska att han ska klara knipan. Även om hjärnan tycker att han borde få vad han förtjänar.

3/5
--------------------------------------
Trouble with the curve

De senaste åren har Clintan fastnat i en typ av roll där han spelar en grinig gammal gubbe som mest går runt och grymtar och svär, och gnäller på nymoderniteter. Här kommer ännu en variant på det temat. Han har rossligare röst än någonsin och muttrar över livet i allmänhet och baseball i synnerhet.
Clintan är nämligen en baseball-talangscout som lyckats hänga kvar i yrket trots att han borde ha pensionerats för länge sen. Nu vill yngre kollegor definitivt bli av med denna gammaldags gubbe, som går mer på magkänsla än på statistik. Dessutom börjar han att bli halvt blind.
Han ger sig ut på en sista scoutingresa tillsammans med sin dotter som han har knepigt förhållande med. Ska han lyckas med sitt uppdrag? Ska han lappa ihop relationen med dottern? Ska dottern falla för den yngre talangscouten spelad av Justin Timberlake?
Ganska sedvanlig historia som vi sett förut, men denna gång utspelas den i baseballmiljö. Många bra skådisar gör att man luras att tro att filmen är bättre än den är. Dock är det en trevlig och sevärd rulle i all enkelhet, men den går knappast till filmhistorien.

2/5

Vårtecken

Det tydligaste vårtecknet av dem alla är att det börjar flyta upp lik vid Revens grund i Norpan. Än tror jag det inte dykt upp nån, men det är bara en tidsfråga. Vårliken i Strömmen är lika pålitliga som tussilagos i dikena.

Sänglar finns dom?

Det ryggsäcksliv jag levt sedan början av januari börjar sakta men säkert gå mot sitt slut. Nu har jag en säng igen!

Dagens gay-sms


Bills aprilskämt

Igår var Bill och jag ute på stan en sväng. Jag tyckte att det låg nåt konstigt i luften hela tiden, men det var först när jag kom hem som jag insåg att jag blivit utsatt för ett tvåtimmars aprilskämt. Först tog han med mig på en lägenhetsvisning där han var lyrisk över en svindyr skitlägenhet. Sen tog vi en fika där han bland annat berättade att han slutat röka, att en konstnär ville riva hela Stockholm, att han gått på bio och sett The Host "av misstag", att han druckit utgången öl på krogen, att en kille ville ta över hans klubb Multipass med mera, med mera. Det var den ena konstiga historien efter den andra. Då lät det konstigt men trovärdigt, men när jag kom insåg jag att han totalblåst mig. Inte ett ord var sant - snacka om aprilskämt!

Dagens gay-sms


Dagens gay-sms


Kärlekslås

Såg att även Stångebro börjat få så kallade kärlekslås. Men nej, det är inte romantiskt, bara fantasilöst. Kom på nåt eget istället, idén är redan upptagen - av sisådär tusen andra broar i världen.

RSS 2.0