Mera Västervik 2018

På lördagen gick vi in på Visfestivalen, men innan dess spa:ade vi såklart...
Och åt räkmacka och hängde runt på stan...
Slarvade bort mitt pressleg på Slottsholmen kvällen innan, men lyckades lyckligtvis slarva fram det igen. Inne i urinen var de flesta ur visgänget på plats: Martin, Vickan, Jossi, Phalén, Ronnny, Anna, Nicke mfl. Däremot saknades P:sson i år men det blev ju guld därborta i Kuala Lumpur för de svenska kockarna så hon är väl förlåten.
Bröderna Berg värmde upp och var som vanligt roliga.
Mika Olavi var bättre än senast men har fortfarande en bit kvar...
Maia Hirasawa var bra, men kanske inte riktigt rätt scen för henne, vilket gällde flera artister denna festival.
Jack var kanon och fick kvällens varmaste applåd. Visfestivalen när den är som bäst!
Peace Conspiracy rockade på, och var ett av de tydligaste exemplen på hur Visfestivalen ibland kommer väl långt bort från sin grundidé. Även Krunegård poprockade rätt flitigt men sjunger åtminstone på svenska, har personligt mellansnack och texter som berättar något, så honom kan jag gå med på inne i urinen. Sen var han jäkligt bra också.
Efteråt nakenbadade vi vid nya bryggan och en ny tradition är född!

Västervik 2018

Västervik vecka 28. Tror det är 26:e året på raken jag är där. Och i år ha det hänt grejer minsann. Björn Ulvaeus-hotellet är klart, strandpromenaden och gästhamnen har fixats till men framförallt har det byggts ett stort, snyggt och coolt soldäck/brygga utanför ruinen. Ett riktigt lyft, på min ära.
Checkade in på Statt och sen var det musikquiz, där mitt lag tog hem segern och vann en vinare.
Sen dök även Bella upp och vi gick och spa:ade...
Sen var det dags att dra ut på stan och vi började givetvis med en Sir Smokey på Burger Shack.
Kollade in Slottsholmen lite innan vi mötte upp de andra på nya bryggan för lite nattligt raj-raj.
Jag var även inne en sväng i ruinen och kollade in Sabina Ddumba. Härligt att vara tillbaka i Västervik!

Skivrecension: The Vaccines

The Vaccines
Combat sports

Hur står det egentligen till med den brittiska indierocken nuförtiden? Nja...sisådär, skulle nog de flesta säga. Många musikälskare drömmer sig nostalgiskt tillbaka till britpopens glansdagar på 90-talet med band som Suede, Blur, Pulp och Oasis och hoppas att det någon gång snart ska bli likadant igen. Då vällde det hela tiden fram nya, bra pop- och rockband (och i ärlighetens namn även en hel del dåliga, men strunt samma - de vällde fram i alla fall). Men på den här sidan millennieskiftet har det varit mer tunnsått.
Då och då har det dykt upp något enstaka kanonband som tänt hoppet, men varje gång det kommit ett Glasvegas eller Franz Ferdinand har det istället för att kicka liv i den brittiska indiescenen snarare visat på de stora bristerna i densamma.
Jag gör mig inga illusioner om att The Vaccines plötsligt ska få popscenen i Storbritannien att börja blomstra igen, men "Combat sports" är utan tvekan en riktigt bra platta. Alltid något. Det är Londonbandets fjärde album och de fläskar på rejält med gitarrerna, men utan att glömma bort popmelodierna, indiekänslan och slyngelattityden. Det är glädjande. Tänk om nu bara flera brittiska band kunde haka på.

4/5

Söndagsintervjun: Alexandra Ekelöf

Den 30 maj avgörs den östgötska delfinalen av P4 Nästa i Åtvidabergs Folkets park. De fem finalisterna kommer att spela live och vinnaren har chans att ta sig till den stora riksfinalen i Linköping i augusti.

P4 Nästa är P4:s rikstäckande musiktävling för nyskriven och nyinspelad musik. Den vänder sig till både nya och etablerade låtskrivare och artister från hela Sverige. I år har över 850 låtar från hela Sverige skickats in till P4 Nästa och under våren och sommaren arrangerar Sveriges Radios 25 lokala kanaler lokala finaler. Av de 25 lokala vinnarna väljer sedan en jury ut åtta finalister som får tävla i den direktsända riksfinalen. Det slutligt vinnande bidraget kommer under en period att spelas regelbundet i P4 och även erbjudas en utmanarchans till Svensktoppen.

Årets riksfinal av P4 Nästa hålls på Konsert & Kongress i Linköping lördagen den 25 augusti.
– Det ska bli roligt att återvända till Linköping i augusti för att presentera de åtta bidrag som tävlar om den slutliga vinsten i P4:s musiktävling. Intresset för P4 Nästa är fortsatt stort bland landets musikmakare och det är inspirerande med alla nyskrivna låtar som skickats in till tävlingen, säger P4 Nästas projektledare Maths Broborg.

Men innan riksfinalen ska den lokala östgötska delfinalen klaras av och det sker i Åtvidabergs Folkets park onsdagen den 30 maj. De fem finalisterna är: 1. People med låten "Chinatown". 2. Emilie Höijer – "OMG". 3. XPlays – "Du gav mig chansen". 4. Albin Wass – "Worry".
5. Alexandra Ekelöf – Letter from Granada.
- Jag tycker att det är kul att det är så olika genrer. Låtarna är väldigt olika och det ska bli spännande att se hur det går, säger Alexandra Ekelöf som skrivit "Letter from Granada" tillsammans med låtskrivaren Niclas Jansson från Linköpings Legender. Resultatet blev en melankolisk pianoballad med Alexandras röst i centrum kryddat med lite stråkar.
- Jag tycker låten är fantastisk. Den känns tidlös och har en stark melodi. Den handlar om att ta sig iväg men längta tillbaka till något som var, men det går inte att gå tillbaka. Det är en väldigt personlig och viktig låt för mig.

Oavsett hur det går i P4 Nästa kommer Alexandra och Linköpings Legender släppa flera låtar framöver, lite i samma stil med starka melodier och berättande texter. Utöver solokarriären har Alexandra dessutom det nya projektet The pigeon & the oaktree tillsammans med Jade Ell, och så ingår hon i de lokala rockhjältarna Captain Jack´s Army som också har nytt material på gång. Men musiken är bara halva Alexandras jobb, hon arbetar även som skådespelare och kan bland annat ses i enmansföreställningen "The ordinairy princess" på Passagen i Linköping den 31/5, dagen efter P4 Nästa-finalen.

"Letter from Granada" är för övrigt inte det första finalbidrag som Alexandra är inblandad i. För två år sedan spelade hon på Patricia Birgerssons "Sommarens sista bris", som också skrevs av Niclas Jansson. I årets tävling har Patricia och Niclas/Linköpings Legender även gått till delfinal i P4 Nästa Kalmar med låten "Här och nu".

Brukar du själv lyssna mycket på P4?
- När jag hade bil lyssnade jag mycket på Radio Östergötland, men nu är den tyvärr paj. Jag tycker om att lyssna på P4 och jag kommer att lyssna mer när jag har köpt en ny bil, säger Alexandra som uppmanar radiolyssnarna att komma till Åtvidabergs Folkets park för att se finalen på plats.
- Det blir alltid en annan nerv i liveframträdanden på ett annat sätt än i en studio. Och vill man även ha den visuella upplevelsen ska man se bidragen framföras på en scen. Det tilltalar mig som skådespelare.

Filmrecension: Ted - för kärlekens skull

Ted - För kärlekens skull

Det finns en väldigt fantastisk grundberättelse i historien om Ted Gärdestads liv, som passar väldigt bra att filmas. Det musikaliska underbarnet som sakta men säkert förlorar fotfästet genom sin mentala ohälsa. De populära låtarna, relationen med brodern, kändislivet. Ändå vill det sig inte riktigt för "Ted". Kanske är det de störande perukernas fel, kanske för att filmen känns lite för lättviktig och lite för mån om att inte förstöra den goda stämningen, kanske för att Adam Pålsson i huvudrollen har svårt att kännas trovärdig.
Ett problem med biografiska filmer är att de ofta försöker klämma in för mycket, och här får vi följa hela Teds liv med tennis, genombrottet som artist, förhållanden, musikkarriären och de sista årens sektliv, Palmemordsmisstankar och schizofreni. En mängd kända personer passerar revy, från ABBA och Stikkan Andersson till Björn Borg, Povel Ramel och Bo Strömstedt (spelad av Niklas Strömstedt!). Ofta, som i till exempel "Borg"-filmen, är det bättre att koncentrera sig kring en specifik händelse eller period, men i detta fall är det faktiskt relevant med det stora perspektivet för att skildra vägen fram till det tragiska slutet. Men det bränner aldrig till på allvar. "Ted" är en mysig och trevlig film, och det är förmodligen där felet ligger.

2/5

Ännu en härlig kväll i Refvens Grund

Jajjebrajje, igår körde vi Sommar i Refvens Grund igen. Verket öppnade, och sen körde John Daniel.
Därefter kom Ackapellen...
...Åsa Sjöberg var konferencier...
...och sist körde Eleonor Leone & KNY. Skön sol, bra musik och god picknick - en riktigt bra kväll...igen!
På tisdag kör vi igen. Men först ska jag ner till Västervik en sväng.

Lehmans fredagsfräckis

Kvinnan var i den exklusiva affären och provade klänningar, där den ena var mer utmanande än den andra. När hon provade en fin, röd klänning frågade hon föreståndaren som stod bredvid:
Tycker ni att den är för utmanande? Är inte urringningen för vågad?
Föreståndaren skruvade lite på sig och sa sedan:
-Har damen hår på bröstet?
-Nej, det har jag verkligen inte!
-Ja, då är urringningen för vågad...

Sommaronsdag

Ledig i Norpan, vad gör man då? Jo, jag gick ner till Refvens grund och kollade så att de skötte sig under aktivitetsdagen. Zumba, salsa och grejer. Själv satt jag och vinade på Santorini med fästmön.
Under torsdagen kör vi musik igen och då är jag tillbaka bakom scenen och håller koll på backstageområdet.

Tillbaka i Refvens grund

Ny vecka och ny tisdag i Refvens Grund. Det började ösregna en timme innan start men ordnade lyckligtvis upp sig och blev en kanonkväll. Jenny Silfvenius var programvärd.
Först ut var Patrik Melin...
...följt av Tinna.
Sen blev det en bra avslutning med Agnes Matsdotter...
...och Saturdays Heroes.
Imorrn är jag ledig men på torsdag kör vi gig i Refvens Grund igen. Välkomna då!

Biomåndag

Bio igår. Var och kollade in "Ocean´s 8". En kvinnlig "Ocean´s 11" med Sandra Bullock som Danny Oceans syrra, som samlar ett gäng expertskurkar för att begå en välplanerad stöt. Snygg och cool film i klassisk "Oceans 11"-stil, men inte lika bra. Borde ha putsat mer på manuset, gjort den smartare och fördjupat karaktärerna. Bitvis helt okej men storyn känns tunn.
Betyg: 2 av 5

Sörmlands heta jord - Del 2

Minisemestern fortsatte på söndagen. Vi checkade ut från hotellet i Nyköping och gick över ån till slottet mittemot. Besökte Kungstornet och kände mig hemma.
Vidare till Trosa, vilket osökt fick mig in på det klassiska gamla skämtet: Vad finns mellan Fittja och Trosa? Handen!
Åt en fantastisk strömming på Fina Fisken och vandrade runt i den trevliga staden. Gamla trähus, kanalen, broar...mysigt.
Strax utanför Trosa ligger Tullgarns slott, så vi svängde förbi det också. Hann alltså med tre slott på denna tripp. Sen bar det tillbaka hemåt. En riktigt lyckad minisemester!

Sörmlands heta jord - Del 1

I helgen tog Bella och jag en liten minisemester, och inledde lördagen med att åka till Mariefred.
En mysig liten stad, med gammaldags stadsbild, fint läge vid vattnet och Gripsholms slott. Vi åt gott på Slottspaviljongen och hade det trevligt.
Sen stannade vi till i Skottvångs grufva som jag varit nyfiken på ett tag, inte minst eftersom jag sett namnet som spelplats för många av de band jag bokar. Coolt och intressant ställe med mysig restaurang. Blev sugen på att komma tillbaka och se ett band nån gång.
Efter det drog vi till Nyköping och checkade in på hotellet. Kom lagom till matchen, spa:ade och käkade middag. Sen ner till hamnen för att kolla in draget. Drack vin och diggade till coverband. Bra dag.

Kultursidan skriver om Refvens grund

Blev intervjuad av Kultursidan.nu om Sommar i Refvens Grund.

Söndagsintervjun: Sam Anlér

Lasse Winnerbäcks kulturpris Nyponet har delats ut för tredje gången. Efter Babettes Kafferi 2016 och Gaphals/City to city 2017 blev det i år Sam Anlér, ansvarig för NärConfestivalen som tilldelades det ärofyllda priset.

Årets pris är tillverkat av konstnären Mattias Frisk som är känd för sina skivomslag till bland annat Ghost. Arbetsbeskrivningen från Winnerbäck löd "gör vad du vill" och resulterade i en urfräst mdf-skiva målad med akryl.
Priset delades ut på Nypongalan i Konsert & Kongress den 20 april och Winnerbäck själv passade även på att framföra tre låtar med gitarren. Senare på kvällen blev det mingel och buffé samt en återförening av det gamla Linköpingsbandet The Pusjkins.

Årets vinnare av Nyponet blev Sam Anlér som är ansvarig för spel- och cosplayfestivalen NärCon. För tillfället bor han i Stockholm, men inom kort bär flyttlasset tillbaka till Linköping. Dels för att få närmare till NärCon men också för att han var "så jäkla trött på Stockholm", som Sam uttrycker det. Sam är dock inte Linköpingsbo från början utan har sina rötter i Närke.
- Jag växte upp i Odensbacken. Det är en liten håla utanför Örebro med cirka 1500 invånare och tre pizzerior. Jag var en person som tyckte om rollspel, anime, manga, tv-spel - jag var en tvättäkta nörd. Det var inte riktigt så som var det normala att vara i Odensbacken, och jag ville inte heller smälta in där för jag ville inte ha någon EPA-traktor, det var inte riktigt min grej.
- Jag var ganska hårt mobbad under högstadieperioden, det var inte najs, men det ledde till att jag tog all energi jag hade och lade in i att starta en förening. 2001 åkte jag på mitt första konvent, till Linköping och LinCon och kände: "shit, här är jag hemma". Där fanns massa andra människor som var lite som jag, och det var så himla fint att jag bestämde mig för att skapa någonting eget.

Det ledde till NärCon, som först arrangerades i Örebro 2002-2010 men som sedan 2011 anordnas i Linköping.
- NärCon är mitt barn och mitt hem. Jag har ett barn som är tre och halvt år men Närcon är också mitt barn. Och att få ha en plats där man kan känna sig välkommen och träffa andra som är som en själv eller precis tvärtom, oavsett vad man har för etnicitet, sexuell läggning eller ekonomisk bakgrund, det är just det som är vad NärCon handlar om. Jag tycker det behövs många fler såna platser i samhället.

Hur känns det att få Nyponpriset?
- Det finns inget större pris som jag känner att jag skulle kunna få. För mig har Lars varit en idol, om man kollar min historik över spelade låtar så är Lars översta artisten av alla. Hans musik har följt mig ända sedan högstadiet. Att en person som jag har sett upp till i massa år, nu plötsligt sett det jag har skapat och erkänner det och tycker det är bra, det är häftigt.
- Jag och alla andra hundratals arrangörer som är engagerade i NärCon och alla tusentals besökare, vi är nördar och tycker om saker som inte är supermainstream alla gånger. Och när våra grejer lyfts upp så här: i Corren, på E4-skylten, i SVT eller genom det här priset - det erkännandet betyder så himla mycket.

När är det dags för nästa NärCon?
- Nästa gång är vårt största evenemang, det är NärCon sommar den 26-29 juli. Det blir 10 000 personer och pågår dygnet runt. Det är spel, cosplay, rollspel, föreläsningar och arkadhallar. Av de 10 000 personer som är där så är det ungefär hälften av dem som cosplayar så det är som en festivalstämning. Vi har ungefär 500 aktiviteter som man kan delta i men det är just det här mötet med andra människor som är det häftiga. Drömmen för mig är att vi någon gång blir 20 000 deltagare. men storleken är inte det viktigaste utan för mig är det energin och glädjen tillsammans med de som är där.


Motivering:
"Lars Winnerbäcks stiftelses pris Nyponet 2018 tilldelas Sam Anlér för arbetet med NärCon-festivalen. Sedan 2011 har Sam berikat Linköpings kulturliv genom att möjliggöra för människor att leva ut sitt intresse för populärkultur, spel och cosplay. Festivalen, som lockar tusentals besökare varje år, gör Linköping till en mötesplats för framförallt unga entusiaster från hela landet. NärCons inkluderande värderingar och dess färgsprakande kortege illustrerar hur Sams engagemang bidrar till att göra Linköping till en gladare och öppnare stad".

Partners in style


Torsdag i Refvens grund

Igår körde vi Sommar i Refvens Grund igen. Claes Martin Hoffsten var programvärd och vädret var kanon.
Jacob Huddén öppnade och sen körde Todt Hill.
...efter det kom Melonkvartetten...
...och sist And We Should Die Of That Roar. Nu tar vi paus fram till tisdag, då lirar bland annat Agnes Matsdotter och Saturdays Heroes.

Lehmans fredagsfräckis

Den ena blygdläppen till den andra:
– Jag är så förbannat trött på korv och sås!
Den andra blygdläppen tröstade och sa:
– Men snart är det lördag – då blir det ju tunga!

Burkskinkepremiär 2018

Igår hade Bella och jag en lunchdejt i Olaiparken och frossade på sommarens delikatess nummer ett - burkskinka. Lika delikat som alltid!
Otroligt att det dröjt ända till juli innan vi käkade burkskinka denna sommar, men nu när vi äntligen är på gång kommer vi aldrig att sluta.
Sen hade vi en middagsdejt också, på Enoteket. Inte illa det heller.

Premiär för Refvens grund

Underbar kväll i Norrköping igår. Först vann Sverige i fotboll och sen var det premiär för Sommar i Refvens grund. Foppa var programvärd, och både han och banden gjorde bra ifrån sig.
Kevin H öppnade med lite skön och tajt reggae.
Sen var det Flora Marmefelt: singer/songwriter med trombon.
Sen hip hop med 18 Horses.
Och sen avslutade The Only Animal Left med typ folkrock. På torsdag kör vi igen!

Från Connery till Craig. Del 4

Hade för mig att "Åskbollen" var en av de bättre Sean Connery-Bondfilmerna, men ack vad jag bedrog mig. Både jag och Domino hade svårt att hålla intresset uppe under denna tämligen menlösa historia.
SPECTRE är tillbaka och snor två atombomber som de utpressar Nato med. Bond åker till Bahamas och träffar skurken Largo med lapp över ögat. Mycket dykscener.
Rätt hafsigt och fantasilöst manus, stundtals nästan lite B-känsla. Men ska man hitta nåt bra är det väl att Bond åker jetpack, Tom Jones ledmotiv och första halvan av filmen som är klart godkänd, sen börjar det bli rätt segt. Connery är okej. Riktigt cool i några scener men sämre i andra. Den övriga ensemblen känns ganska färglös.
Betyg: Svag 2 av 5

Sommarmjölk och Länstidningen

Skrev en grej om Sommarmjölk till Länstidningen. Det föll sig så att intervjuobjektet blev min kusin Torbjörn (en av cirka 50 kusiner, jag har tappat räkningen...). Författaren Göran Redin, som jag också har intervjuat några gånger, gillade artikeln och skrev en hyllning till mig som ni kan läsa här:
 https://goranredin.wordpress.com/2018/06/29/nu-och-da-och-kor/
Så, vad vill jag då säga med detta? Jo:
1. Köp Arlas Sommarmjölk och stöd Torbjörn
2. Köp Göran Redins böcker
3. Läs Länstidningen. Testa fyra veckor helt gratis på:
http://lanstidningen.se/5657-2/

Söndagsintervjun: Jacob Huddén

Jacob Huddén har musiken i blodet

Storband, soul och Sinatra är tre exempel på den musikaliska bredd som Norrköpingsartisten Jacob Huddén har på sin repertoar.
- Musiken har haft en väldigt stor del i mitt liv och jag har mer eller mindre levt på musik hela livet. Men för att göra det måste man vara flexibel och mångsidig, säger Jacob Huddén som själv är ett praktexempel på de två egenskaperna.

Musiken har liksom alltid funnits där i Jacob Huddéns liv. Redan som treåring gick han runt och blåste i munspel och sedan dess har det bara rullat på. Det första egna bandet Sonic Zone bildade han 1985 och i början av 90-talet var han kapellmästare i en uppsättning av "Trollkarlen från Oz" med musik av Janne Schaffer. Han var med i bandet Pep Talk som kompade artister som Tommy Körberg, Pugh Rogefeldt, Stig Vig och Robert Wells runt om i Sverige, och 1996 stack han till Los Angeles där han gick en musikutbildning och bland annat spelade på legendariska klubben The Roxy på Sunset Strip. När han kom tillbaka lirade han med Norrköpingsbandet Inspector Jeff, som på något sätt plötsligt hamnade i Japan och så var han kapellmästare i SVT-programmet "Booster" där han bland annat kompade Procol Harum-sångaren Gary Brooker i låten "A whiter shade of pale". Bara för att nämna några saker i Jacobs musikkarriär.

Under eget namn har han gett ut skivorna "Se men inte röra" 2011 och "A lovely day" 2015. Den första var lite softare och där använde han sig av lokala musiker, men till den andra tuffade han till musiken en smula och samarbetade med amerikanska musiker som bland annat spelat med band som Earth, Wind & Fire, Toto och David Lee Roth.
- Nu jobbar jag med nytt material och har tio, femton grunder som är tänkta till en ny skiva, men idag är det svårt att veta hur man ska ge ut musik. Jag får se vad det blir av det.
Jag gör även lite produktioner åt andra, till exempel en singer/songwriter som heter Linda Ahlgrimmer. Det finns lite låtar på Spotify att lyssna på, säger Jacob.

Vad lyssnar du själv helst på?
- För mig går det lite i perioder. Jag lyssnar ofta väldigt intensivt på en musikstil ett tag, sen tröttnar jag och går vidare. Det är kul när det blir lite variation, jag blir rastlös annars. Det viktigaste är att det finns en känsla i musiken, att feelingen är där och att det är bra gjort.

Jacob spelar ofta med olika storband, som Söderköpings storband, Hardes och Sandviken Big Band. För ett tag sen fick han göra ett inhopp med de sistnämnda och framträda som "Norrköpings Frank Sinatra" tillsammans med Christer Sjögren, Andreas Weise och Kristin Amparo. Han har gjort shower i Mjölby med Kevin Lehnberg och Joyvoice, och i sommar ska han följa med Mjölby storband och Mjölby stadsmusikkår på spelningar i Tyskland. Utöver detta spelar han regelbundet med Lana Brunell och sitt band Mr Spruce. Han har också dragit igång Open Mic-kvällar på Lock, hop and barrel i Söderköping en gång i månaden där han ingår i husbandet. Nästa datum är den 28/4. På Valborg spelar han med Mr Spruce i Norrköping och den 5/7 uppträder han i Strömparken i Norrköping.
- Jag ser ljust på framtiden. I Norrköping har många scener försvunnit men i exempelvis Söderköping händer det mycket just nu. Men det går i vågor det där. Musik har en väldigt viktig plats i mångas liv och det händer mycket hela tiden. Idag innehåller till exempel alla mobiltelefoner musik när man köper dem, och den musiken är ju någon som har gjort. Det är väldigt lättillgängligt med musik idag, man kan lyssna gratis på YouTube och Spotify, men jag önskar också att folk går ut och lyssnar på spelningar och stöttar sina lokala artister.

RSS 2.0