The Summer of Tobi har kickat igång


Efter "The summer of Tobi", "The summer of Tobi - andra sommaren", "The summer of Tobi - Hämningslöst", "The summer of Tobi 4.0", "The summer of Tobi - Återkomsten" och "The summer of Tobi vs Predator" är det nu dags för "The summer of Tobi 2LAX11".

Årets upplaga är redan igång, men mer kommer. På schemat står bland annat: Finland, Hultsfred, Västervik, Munken in the park, Weeping Willows på Knickedick, Maggio på Industrisemestern och SGG.

Även denna sommar tillåter jag mig att drömma lite och på den listan finns bland annat:
*Äta burkskinka med Vickan i Järnvägsparken
*Käka på Allstar Bar med Martin
*Plocka svamp med Tollan
*Dricka vin på Rimås balkong
*Åka räkbåt på Bråviken med The Producer
*Kräftskiva med Putte
*Surströmmingsskiva med Nicke & Åsa
*Göra Norrköping med P:sson
*Grilla med Figge & Stöld
*Dricka vin med Åsa S
*Ta en frostkall på Minges balkong

Djungelklubben


Foto: Jonathan Klittmark

Sommarens häng i Norrköpings terräng börjar på lördag: Djungelklubben!

Sommarfest på Rimforsa Strand


Igår var det sommarfest på Rimforsa Strand med Nolltretton/Nollelva-gänget. Det blev en trevlig kväll som inleddes med fotbollsgolf och avslutades med grillbuffé.

Team Så Att Säga (som jag ingick i) fick en blygsam notering men tog igen det vid middagen. Och till alla er som sitter och funderar på vad ni ska göra i sommar kan jag rekommendera att köra en fotbollsgolf och sen ta en grillbuffé på Rimforsa Strand (även om ni som jag tycker att bufféer överlag är djävulens påfund...).

Nytt på DVD (Nolltretton, juni)

All good things

 

David Marks (Ryan Gosling) är arvtagare inom en mäktig fastighetsfamilj i New York. Han träffar den charmiga tjejen Katie (Kirsten Dunst) som kommer från enklare förhållanden och de flyttar ut på landet för att starta hälsobutik. David dras dock tillbaka till affärslivet i storstaden och samtidigt börjar man ana att allt inte står rätt till med honom. Han pratar för sig själv och börjar uppträda konstigt. Snart står det klart att han har psykiska problem och att de accelererar. Katie försöker lämna honom och en dag är hon försvunnen. Vad har hänt?

Filmen bygger på en sann historia och börjar riktigt bra. Gosling, Dunst och även övriga skådisar är strålande och en tät spänning byggs upp. Nånstans i mitten börjar filmen dock tappa fart samtidigt som den går från drama till thriller. Märkliga saker börjar hända utan att de förklaras eller hänger ihop. Slutet känns rörigt och ofokuserat och drar ner en lovande film till något man snabbt glömmer.

 

2/5
--------------------------------------------------

Ritualen

 

Svenska regissören Mikael Håfström fortsätter sin Hollywoodkarriär, och verkar ha en fäbless för skräckfilmer. Denna gång är det en exorcistrulle där vi får följa unga och tvivlande teologistuderanden Michael Kovak (Colin O´Donoghue) som egentligen tänkt ge upp prästkarriären men som genom ödet (Guds hand?) plötsligt befinner sig i Rom och utbildar sig till exorcist. Som mentor har han veteranen Fader Lucas (Anthony Hopkins) som driver ut demoner i samma takt som andra byter underkläder.

Själv tvekar Michael dock om besatthet existerar och försöker istället hitta rationella förklaringar. Tills hans tro en dag prövas på allvar.

Håfström tillför inget nytt till exorcistgenren, vi har sett det mesta förut. Men hantverket är skickligt, det finns många fina italienska miljöer och Hopkins stjäl showen, fast utan att riktigt briljera som han kan.

De värsta skräckeleffekterna och hoppa-till-reflexerna undviks, vilket uppskattas, men den krypande obehagskänslan som man anar i början av filmen tas inte riktigt om hand om. Lite mer finputsning hade behövts, samt något som skiljer ”Ritualen” från andra filmer på samma tema. Nu får filmen nöja sig med att vara en bra kopia.

 

3/5


Rallarsving


Igår tog jag en sväng på stan och drabbades av akut ångest över att vara i Linköping när det är sommar. Jag mådde fysiskt dåligt och visste knappt vad jag skulle ta mig till. Räddningen blev ett glas vin på Rimås balkong, vilket sedan ledde till att jag sedan följde med ut till Grebo och kollade in sommarteatern "Rallarsving".

Den var riktigt bra och det blev två trevliga timmar. Och inte minst var det skönt att komma bort från uteserveringarna på Stora Torget. I ett huj blev man människa igen. Somrarna ska spenderas i Grebo!

På skiva: Lady Gaga (Nolltretton, juni)

Lady Gaga

”Born this way”

Universal

 

Det brukar ibland sägas att arenaartisternas tid är förbi, att det inte längre är möjligt för nya popstjärnor att ta vid efter giganter som U2, Rolling Stones och AC/DC och åka på utsålda världsturnéer, sälja multum med skivor och vara ett globalt popkulturellt samtalsämne. Men 25-åriga amerikanskan Lady Gaga har visat att det varit för tidigt att dödförklara megapopstjärnan som företeelse. På bara tre år har hon gått från att vara en okänd kabaretartist till att bli världens för tillfället största popstjärna. En stor förklaring ligger i hennes oerhört genomtänkta image i allt från kläder och frisyrer till videos och shower, men den avgörande faktorn har – som alltid – varit bra låtar. Utan hits som ”Bad romance”, ”Just dance” och ”Poker face” hade hon aldrig slagit igenom så stort som hon gjort, hur många köttklänningar hon än hade burit.

På sitt andra riktiga album känner man igen mycket av hennes musik, ibland lite för väl. Singeln ”Judas” påminner nästan pinsamt mycket om ”Bad romance”, och även i andra spår känns Lady Gagas moderna, elektroniska poprock tämligen välbekant. Även denna gång har svenska RedOne varit inblandad och man börjar kunna hans stil nu. Har hon ambitionen att vara en av världens största artister måste det gälla låtarna också. Inledningsvis känns denna platta lite tråkig och förväntad, men den kommer mer och mer och mot slutet inser jag att den är fullproppad med hög energi, full fart och storslagna låtar som gjorda för att spela live. Det finns hopp om arenarocken. Även om den numera kommer med dansgolvssviden på.

 

4/5


Lika som bär #115


Rimås brorsa Thomas & skådisen Bill Duke

Sommarcafé


Snart dags för sommarcafé vid Klockaregården i Grebo. Datum är onsdagarna 6, 13, 20 och 27/7, klockan 17-21.


Midsommar


Så har det varit midsommar igen, och i år var vi en udda samling människor. Förutom jag och mina föräldrar var det en tysk rysskapitalist, en amerikanska som hänger i Zambia, en svensk-amerikansk korgflätare och en belgisk fotomodell.

Efter sill och potatis blev det en sväng upp till ängen. Sen grillning hos Phalén där det även bjöds på hemmagjort snus. Här står Martin och fixar till blandningen

Årets SGG-affisch


Så här blev den visst till slut.

Glad midsommar!


Glad midsommar - nu drar jag ut till Grebo!

Surf´n´turf...nja


Var på Allstar Bar igår och käkade. Tittade i menyn länge och väl, det fanns mycket gott att välja på. Av nån jävla anledning slog jag till på en surf´n´turf för 299 spänn.
Varför äter man surf´n´turf? Vem kom på skiten? Och varför i helvete beställde jag det igen när jag har sagt tidigare att jag aldrig mer ska äta det?
Vill härmed klargöra att jag inte klagar på Allstar Bar utan på surf´n´turf som maträtt och på mitt eget dåliga omdöme.
Visst, hummer är gott och oxfilé är gott men det betyder ju inte att de bör ätas ihop. Snacka om konstruerad och onödig maträtt.
Sen kom Bill och beställde in en fet hamburgertallrik och jag insåg att det var det jag också skulle ha tagit. Surf´n´turf - aldrig mer!

Jessicas fredagsfräckis


Lehman har tagit midsommarledigt och kallat in semestervikarien Jessica:

"Nisse hade lite problem med för tidig utlösning och uppsökte en doktor för att komma till rätta med problemet:
- Det är inget som du behöver skämmas för, sa doktorn. Jag har haft många patienter före dig som haft samma problem. Jag brukar säga åt mina patienter att så fort de känner att något är på väg att hända, innan det är dags, så ska de göra något som får dem att komma av sig. Eller bli skrämda, kanske man ska säga.

Nisse tyckte att det lät som en väg att gå. På vägen hem stannade han vid en sportaffär och köpte en startpistol som kunde uppfylla hans önskemål. När han kom hem låg redan frun i sängen utan en tråd på kroppen. Nisse tyckte att han lika gärna kunde testa med en gång. Han klädde av sig och kröp ner till kära hustrun och började gosa. Pistolen
smög han in under kudden. Efter fem minuter i en 69:a kände Nisse att nu var det nära, så han tog fram pistolen och brände av ett skott. Nästa dag satt Nisse åter i doktorns väntrum. När han väl kom in till doktorn sa han:
- Rådet du gav mig var alldeles åt helvete!

- Vad hände? Undrade doktorn.

- Jovisst skrämde jag mig så att det inte gick för tidigt.

- Men det var väl bra? sa doktorn.

- Jovisst, men frugan sket mig rakt i ansiktet, bet av mig ollonet och ut ur garderoben hoppade brevbäraren fram och skrek:

- Skjut mig inte! Skjut mig inte!"

Rundtur i Sockna


Igår var jag en sväng nere i Åtvid och kollade in vad de har för spännande sommarnöjen. Bland annat finns ju musikbåten Vågspelet som man kan ta en sväng med på Bysjön.

Det blev även en sväng till Bersbogruvorna. Och sist men inte minst ett besök vid Lakviks museejärnväg där de denna sommar har byggt en ny bana ner till badplatsen. Där har ni en trevlig dagsutflykt i sommar - som med fördel avslutas med några kalla bira på Dentusgrottans terass.

Gustaf Kjellvander i mitt hjärta #3

Så här skrev jag om "Modern Love" i Zero 2007. The Fine Arts Showcase Modern Love Betyg: 8 [singel, Adrian Recordings] The Rough Bunnies är en Malmöduo som består av kusinerna Anna och Frida Vermina och har gjort sig ett litet namn inom den svenska lo-fi-scenen men knappast är kända utanför denna krets. Du behöver alltså inte skämmas om du inte känner till dom. Jag tror inte Gustav Kjellvander håller med, han har nämligen gjort en hel coverskiva på gruppen. Och den låter helt okej. Allra bäst låter ”Modern love”, som nu släpps som andra singel från plattan. Redan i original är låten bra, men Kjellvander tillför extra kraft och tyngd och lyfter den upp till samma höjder som ”Chemical girl” och ”Mock Ivory”. Det blir en trio låtar som är mina absoluta favoriter, inte bara bland Gustav Kjellvanders sånger utan överhuvudtaget.

Finn Z rockar fett


Var på Finn Zetterholm i Knäppingsborg igår. Han håller fortfarande stilen bra och gjorde en helt okej spelning. Men allra bäst var mellansnacket där han berättade en massa anekdoter från sin karriär, det skulle man kunna lyssna på i timmar.

Gustaf Kjellvander i mitt hjärta #2

I min förra mobil hade jag bara en enda låt inlagd. Det var "Chemical Girl" med The Fine Arts Showcase.

Veckans dubbelmacka


Var i Norrköping igår och såg att jag och mina kollegor har fått en egen macka på Brödernas!

Radio rockar


Jag när en oerhörd förtjusning över radio som medium och har lite planer på att börja jobba med det igen. Det senaste året har jag även börjat lyssna mer än någonsin på radio. Det har varit "Uggla i P4" och jag har hittat tillbaka till program som "Spanarna" och "Public Service".
Har även följt Filip & Fredriks podcast och Alex Schulman plus några till på Radio1. Med mera.
Bra radio är helt enkelt väldigt trevligt att lyssna på, och just nu känns det mediet hetare än på länge med ny teknik, nya kanaler, intressanta profiler och så vidare.
Tror det är dags att återuppliva Radio Tobi i någon form.

Gustaf Kjellvander i mitt hjärta

Det är sorgligt att så få svenskar visste vem Gustaf Kjellvander var. Enligt mitt tycke var han en av de senaste årens bästa svenska artister. Lyssna exempelvis på The Fine Arts Showcases suveräna låt "Mock Ivory". Såhär skrev jag för övrigt i Corren om spelningen på Atmosfär den 8/4 -06: "...Huvudakten The Fine Arts Showcase har skrivit två av mina absoluta favoritlåtar de senaste åren, den fantastiska ”Mock Ivory” från debutalbumet och nya plattans förstasingel ”Chemical Girl” där inte minst textraden ”where the should-have-beens mix with the never-wills” är suverän. Men precis som albumen är även lördagens konsert ojämn. Ibland är det lite ofokuserat och låtarna får abrupta slut. Å andra sidan blir det hypnotiskt när det sitter, som i exempelvis sista extranumret ”There is a hurricane”."

Ragga sponsorer till SGG


Som alltid behöver vi sponsorer till SGG.
Har du ett företag som vill sponsra så mejla till skonagronagrebo@hotmail.com eller skriv nåt i kommentatorsfältet.
Kanske känner du någon som har ett företag som vi borde kontakta. Gärna nån med Greboanknytning. I så fall: mejla eller kommentera.

Farväl Gustaf Kjellvander


Musikern, sångaren och kompositören Gustaf Kjellvander avled oväntat i sömnen under natten till lördag i hemmet i Malmö. Han blev 31 år, skriver Sydsvenskan.
Gustaf Kjellvander, bror till artisten Christian Kjellvander, var mest känd som bandledare för The Fine Arts Showcase, som gjorde otaliga konserter både i Sverige och utomlands. Popgruppen gav ut fyra album, den senaste "Dolophine smile" kom 2009.
Gustaf Kjellvander har tidigare spelat i banden Sideshow Bob och Songs of Soil. Han tilldelades 2007 Malmö stads kulturpris för konstnärlig utveckling.


Gustaf Kjellvander var en av mina absoluta favoriter. I maj 2009 skrev jag denna krönika i Nolltretton/Nollelva som jag nu publicerar igen, i något nedkortad version:

Spotify och Kjellvander

Kunde inte bestämma mig om denna musikkrönika skulle handla om Spotify eller Gustaf Kjellvander, tills jag kom på att jag faktiskt kunde skriva om båda.

Ingen har väl missat Spotify...

(.................)

...som med Gustaf Kjellvander. Sökte man på hans band The Fine Arts Showcase fick man för en månad sedan bara upp de fyra spåren "Friday on my Knees", "Modern Love", "Chemical Girl" och "Heaven to me". Det var en ypperlig aptitretare för den som aldrig hört bandet men exempelvis saknades en så känd låt som "Mock Ivory". Nu har dock repertoaren fyllts på, så förmodligen handlar det ibland bristfälliga utbudet helt enkelt om att det tar tid att fixa alla rättigheter.


Själv blir jag mer och mer exalterad över Gustaf Kjellvander för varje skiva han ger ut. Nyligen kom fjärde plattan "Dolophin Smile" som är hans jämnaste och bästa hittills. Gustaf har ju alltid stått i skuggan av den mer kända storebrorsan Christian, men i mitt tycke är det faktiskt Gustaf som är den klart mest intressanta brodern av de två. Jag är förvånad att hans dystopiska mollpop inte fått större genomslag hos landets deprimerade tonåringar, rödvinsdrickande djupingar och ångestfyllda svartrockare.


Kjellvander har dock en viss fanskara, inte så stor men trogen, engagerad och verkligt hängiven. Och den som lyssnar på hans djupa röst, hans stämningsfulla musik och hans fantastiska melodier förstår varför. The Fine Arts Showcase är musik som känns, som betyder något. Den kräver lite av sin publik utan att för den skull vara svårlyssnad. Jag är övertygad om att Gustaf Kjellvander framöver kommer att betraktas med ungefär samma respekt som Reeperbahn gör idag.

Och den dag amerikanska emo-kids upptäcker honom kan han bli gigantisk.




Midsommar


Japp, det blir midsommar i Grebo i år igen...

Grillfest på DG


Igår var det grillkväll på Dentusgrottan med mycket folk, diverse artister och trevlig stämning. Bland annat lirade Sanna Carlstedt, men hade inte någon av sina bästa kvällar. Det hade däremot Bête Noire som avslutade kvällen och gjorde en riktigt bra spelning. Vi körde bland annat de nya låtarna "Gift" och "Les Nouveaux Riches" (som verkligen gick hem) och tillägnade "Fåfängans pris" till Grebo IK som inte bara är östgötafotbollens mest fåfänga lag utan dessutom toppar serien just nu!

Det kom ett vykort...


Bête Noire laddar upp


Ikväll går Bête Noire på Dentusgrottans scen klockan 23.00. Igår fixade vi till musiken i studion och sen firade vi med en supé på Butterfly innan vi gick hem till Bill och repade. Förhoppningsvis kan ni även höra oss i East FM framöver, jag var där igår och intervjuade radioprataren/DJ:n Hugo Kalm och passade på att ge honom några låtar.

Grebo i media


Mycket Grebo i tidningarna nu. SGG i Extra Östergötland och Figge i Corren.

Bokat!


Igår bokade jag resa till Kanada. Helst skulle jag vilja åka direkt men det är först den 25 september det bär iväg.

Flyget Linköping - Toronto (ovan) går 06.15, vilket kan bli lite jobbigt med tanke på att Bête Noire eventuellt har en sen spelning kvällen innan.

Sen hem från Quebec (ovan) två veckor senare.
Men det är ju inte den enda resan på g. Jag bokade även flyg Norrköping - Helsingfors (nedan) den 3/7, för nån vecka sedan.

Det blir bara en liten kortis, men ska bli kul att se lite av vårt östra grannland.

Det blir en sväng till bland annat Åbo (ovan) och Björneborg (nedan).

Men inte nog med det. Nu när de två bokningarna är klara är det dags att ta tag i vinterns långresa som är lite knepigare att få till. Huvudtanken är att i alla fall att åka till Panama!

Panama City (ovan) verkar vara en häftig stad, sen finns ju även kanalen (nedan) och en hel del annat.

Bland annat en massa vackra öar...

Sen är tanken att kombinera Panama med något mer. Det lär bli ett stopp i Havanna också och för tillfället lutar det även åt en sväng till Florida. Måste fundera vidare...

Fredag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Här parkerar de visst hur som helst.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Lehmans fredagsfräckis


Bonden Enok skulle få sin ko, Rosa B241, inseminerad. Tyvärr kunde han inte vara hemma den aktuella dagen. På morgonen innan han åkte sa han till sin dräng Helge:
"Nu har jag gjort så här Helge: När gubben från Insemineringstjänst kommer så får du visa honom till rätt ko. För att det inte ska råda något tvivel om vilken ko det är så har jag slagit in en tolvtumsspik i båsstolpen"
"Ja, ja, det ska nog gå bra", svarade Helge.

Enok satte sig i bilen och for till staden för att ta hand om sina affärer. Klockan gick och framåt eftermiddag kom inseminatören. Drängen visade honom till rätt ko.
"Det är Rosa här som ska ha't" sa Helge.
"Jaha", sa inseminatören och tittade sig omkring. Han tittade fundersamt på spiken och frågade Helge:
"Varför sitter det en spik här?"
"Ja, ska han inte hänga byxorna nånstans?"

Lkpg vs Nkpg i sommar


Folk undrar varför jag hänger så mycket i Norrköping. En förklaring kommer om man jämför Linköpings och Norrköpings konserter i sommar.

Norrköping har bland annat Knickedicks gårdsfester (bild ovan), Industrisemestern (gratiskonserter med bla Petter och Veronica Maggio), Knäppingsborg (massa gratiskonserter hela sommaren) och Munken in the Park (tvådagars gratisfestival med ex Sahara Hotnights och The Soundtrack of Our Lives), samt Pompom i Parken, konserter i skulpturparken och Augustifesten.

Linköping har Linköpings Stadsfest (gratiskonsert med bla Orup och Petter), Movitz! på Keep it Loud, ett gäng lokalband i Trädgårdsföreningen och Europe/Takida utanför Cloetta Center.


JJ har blivit gubbjävel


Nyligen fyllde Johan Johansson 50! Fira jubileet och ladda upp inför SGG med att köpa denna hyllningsskiva.

Nyligen fyllde hela Sveriges punk-farfar Johan Johansson 50 år och firas med hyllningsplattan "Världens bästa Johansson" som släpps den 15 juni. På skivan medverkar bland annat Lars Winnerbäck, Kajsa Grytt, The Nomads, Staffan Hellstrand och Kjell Höglund.
Till hösten är ett nytt album i antågande och förväntningarna på punkfarfar är skyhöga. Som Per Sinding Larsen sa en gång: "Johan Johansson, en dag kommer Götgatan i Stockholm bära ditt namn."

Cruising i Sörping


Igår blev det en heldag i Söderköping - denna härliga stad.
Vi började med att kolla in Thorstorps Gård som har en inredningsbutik och ett supermysigt Bed & Breakfast.

Sen blev det ett besök på Fixpunkten, detta märkliga shoppingområde, där vi sedvanligt var tvungna att kolla in saluhallen. Och som vanligt köpte jag med mig lite godsaker hem: denna gång makrill och ostsalami. Göööött!

Jag har ju en teori om att man ska bo i Linköping, hänga i Norrköping och ha en tjej från Söderköping. Vi letade på Å-Caféet, men fick dessvärre inte napp...

Bondens Crêperie är ett annat favoritställe. Tänkte jag skulle försöka ta mig till någon av deras författar/musikkvällar i sommar. Är nån sugen att hänga på är det bara att säga till.

Sen blev det även en snabbis in till Norrköping, där jag praktiserade min nya hobby att ta kort på Henrik när han tar kort.


Årets SGG-affisch


Webmaster Fredriksson har fixat lite i år igen. Affisch ser ut som ovan.
Kolla även in den snygga hemsidan: http://www.skonagronagrebo.se/

Bête Noire på Dentusgrottan


Nästa spelning för Bête Noire är på Dentusgrottan i Grebo på lördag den 18/6.
Mer info här: http://dentusgrottan.se/

Måndag i Norrköping


Igår var jag i Norrköping.
Där firar de midsommar två veckor för tidigt.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Dags att boka Kanada


Några av er bloggläsare har fått förfrågan om att hänga med till Kanada i höst, och är det nån som vill hänga på är det hög tid att säga till nu för jag tänkte boka resan inom kort.
Är riktigt laddad för Kanada! Ju mer jag läser på desto bättre verkar det.
Tanken är att flyga från Linköping till Toronto (ovan) i slutet av september. Två veckor tänkte jag vara borta, men skulle gärna stanna längre...

Toronto verkar vara en riktigt cool stad. Därefter kolla in Niagarafallen och vingårdarna.

Tanken är att bila från Toronto till Quebec (nedan), och däremellan ligger ju även Montreal och Ottawa och en hel del annat. Sen flyg hem Quebec - Linköping.

Så är det nån som vill haka på måste ni säga till ganska bums, för nu rycker det i bokningsnerven.

Mera lördag i Grebo


Jo, jag hamnade ju på grillkväll hos Wallinarna på lördagen. Göööött!
Och sen ner till Dentusgrottan där Bro´s Irish lirade. Där försökte jag och Elin ta hål i örat på mig, men mitt 15 år gamla hål hade märkligt nog växt igen...
Ännu en höjdarkväll i Grebo med andra ord.

Lördag i Sockna


Igår började jag dagen med att kolla in invigningen av Åtvidabergs ridhus (åtta år efter att det stod klart...) och sedan blev det även en snabbis till sommarstugan. Sedan blev det grillning hos Wallinarna och Dentusgrottan - vilken skräll va?

Dags för muche igen?


Hittade den här gamla bilden på nätet och insåg hur jävla snygg jag är i en rejäl raggarmustasch. Vad säger ni, är det inte dags att jag börjar odla igen?

Sköna Gröna Grebo 2011 - alla bokningar!


Årets Sköna Gröna Grebo är färdigbokat. Här följer alla artister:

6.08
Husbandet 6.08, bestående av de tre Greboprofilerna Michael Phalén, Mattias Persson och Tobias Pettersson, inviger traditionsenligt festivalen klockan 15.08

Bonnkapälle
Trots att Bonnkapälle lirat musik i 150 år vet Linköpings kultigaste studentorkester fortfarande hur man håller igång festen. Vad vi kommer att få uppleva på Sköna Gröna Grebo vet inte ens vi arrangörer. Kommer de att stå på scenen eller ligga i gräset? Detta kan sluta hur som helst...


Gösta Linderholm
Gösta är en legendar inom svensk visa och jazz. Med låtar som "Rulla in en boll och låt den rulla", "Näktergalens ö" och "Ängarnas vals" har han gjort avtryck i den svenska folksjälen. 70-årsjubileet firar han genom att sjunga på Sköna Gröna Grebo.

Zackarias
De fyra unga Norrköpingskillarna i Zackarias är begåvade låtmakare som vet hur man skriver snygg pop med refränger som fastnar. Bandet har precis byggt klart sin egen studio där de sitter och jobbar med nya låtar till sin kommande platta.

Roger Karlsson
"Tumbas Bruce Springsteen" skriver låtar i gränslandet mellan pop, rock och visa och har inget emot att kallas "rödvinspoet". På 90-talet sjöng han i folkpopbandet Tuk Tuk Rally men de senaste åren har han kört solo. I våras gav han ut sin nya skiva "In i äventyrets vilda labyrint".

Aguson
Lokala folkrockhjältarna är förmodligen det band förutom husbandet som spelat flest gånger på Sköna Gröna Grebo. Nu har man stuvat om lite i sättningen och laddar för ännu en höjdarspelning på Sköna Gröna Grebo. Och till alla fans stora glädje har man en ny skiva på gång.

Emil Jensen
Mångsysslande Emil Jensen blandar musik, stå upp, spoken word och en hel del annat under sina hyllade uppträdanden. År för år har han byggt upp ett allt större rykte och hans nya skiva heter just så: "Rykten".

Tre O Comp
För 20 år sedan släppte Grebobandet en omtalad demokassett innan man lade ner verksamheten. Legenden om bandet växte med åren och på något märkligt sätt har gruppen idag fler fans än någonsin. Nu återförenas Tre O Comp på Sköna Gröna Grebo och kommer även framföra en del nytt material.

John Daniel
John Daniel kommer från Norrköping och var tidigare sångare i bandet Plusgrader. I maj släppte han sin andra soloskiva, "Nu är när det händer", med rockig pop på svenska.

Sulo & Idde
Sulo är en rocker som dyker upp i alla möjliga sammanhang och verkar ha lirat med de flesta från Ernst Brunner till Kikki Danielsson. Han är även frontfigur i Diamond Dogs. Idde Schultz är välbekant som soloartist och medlem i Docenterna. Nu är de två aktuella med en ny skiva och gör ett gemensamt uppträdande på Sköna Gröna Grebo

Sanna Carlstedt, Johan Johansson & Dan Viktor
Grebofavoriten Sanna Carlstedt gör ännu ett efterlängtat besök tillsammans med punkfarfar Johan Johansson som precis hyllats med en skiva där andra svenska artister tolkar hans låtar. I höst släpper han dessutom ett sprillans nytt album. Dan Viktor har under 2000-talet slagit sig in i den svenska viseliten och tillsammans lär de tre bjuda på en spännande show.

Dapony Bros
Enligt festivalledningens tycke är Dapony Bros debutalbum "Världen kommer aldrig förstå" årets bästa skiva. Live är Göteborgsbandet om möjligt ännu bättre och lär bjuda på en svängfest utan dess like med sin skainfluerade pop på svenska. Bättre avslutning på Sköna Gröna Grebo går inte att få!



På skiva: The Moniker (Nolltretton, maj)

The Moniker

”MAKTUB”

Warner

 

Visst, Eric Saade vann den svenska uttagningen och fick representera Sverige i Eurovision Song Contest, men det känns ändå som att det var The Moniker som var årets stora Melodifestivalvinnare. Hans låt ”Oh my God” kom trea i finalen men stack ut i den likriktade schlagersörjan och har varit den låt som de flesta har gått och nynnat på efter tävlingen.

Låten bar tydliga spår av 60-talspop som The Beatles och var trallvänlig och fartfylld. Och nu när 29-åriga Daniel Karlsson, som han egentligen heter, albumdebuterar bjuder han på mer av samma sort. Det finns en 60-talskänsla i de flesta låtarna och hans falsettsång dyker upp här och där. Gillade man ”Oh my God” kommer man även att gilla albumet.

Men det är en sak att sticka ut i Melodifestivalen och en helt annan sak att göra det i den riktiga musikvärlden. I schlagervärlden räcker det nästan med att undvika tonartshöjning, glittriga paljettkläder och hjärta-smärta-rim för att ses som intressant. The Moniker behöver dock inte skämmas för sig, hans skiva är helt okej även med verkliga mått mätt, även om jag själv har lite svårt att tända på alla cylindrar.

 

2/5


Norpan, Norpan...


Vi fortsätter med Norrköpings stadsvandringar. Igår var jag där igen och var bland annat på Visualiseringscenter C (ett utflyktstips i sommar), biblioteket (som både är vedervärdigt fult och lite småsnyggt på samma gång och på mysiga krogen Durkslaget.

Sen åkte Renee och jag runt och kollade in schyssta hus, jag visade henne Kneippen, Röda stan och Nordengatan - tre ställen som också bör ingå i en komplett Norrköpingsutflykt.

Lehmans fredagsfräckis


En ung blondin från Stockholm var desperat och skulle dränka sig från Skeppsbron. Då kom en snygg sjöman förbi och sa att han skulle till Amerika och att han kunde smuggla med henne på båten. Hon följde med sjömannen och smög ombord på båten på natten. Varje natt kom sjömannen med mat till henne o sen älskade de passionerat till gryningen. 3 veckor senare upptäcktes hon av Kaptenen.
-Vad gör du här, frågade han?
-Jag får mat och resa till Amerika mot att en sjöman får ligga med mig.
-Då har han verkligen lyckats, för det här är Djurgårdsfärjan!

På skiva: The Baseballs (Nolltretton, maj)

The Baseballs

”Strings´n´stripes”

Warner

 

Tyska rockabillybandet The Baseballs fick ett stort genombrott i en mängd länder med sitt debutalbum “Strike!”, där de gjorde om moderna pophits till 50-talsdoftande rockabillylåtar. Frågan är om greppet känns lika roligt och fräscht när man nu gör exakt samma sak igen på skiva nummer två. Denna typ av band kan ju lätt bli dagsländor som glöms bort lika snabbt som de dök upp. På nya plattan tolkar man bland annat Britney Spears ”Not a girl, not yet a woman”, Lady Gagas ”Paparazzi” och Meredith Brooks ”Bitch” med sedvanlig finess, och jag måste nog säga att konceptet fortfarande håller.

The Baseballs har valt bra låtar och de är hantverksmässigt skickliga. De känns inte som ett plojband utan som ett band som gillar bra musik och vet hur den ska behandlas. Det är så lätt att såna här skivar mest slutar med ”knäppa covers” men The Baseballs verkar älska musiken och lyfter fram melodierna istället för att dölja dem i ”tokroliga” rockabillyarrangemang.

Så det funkar en gång till, men frågan är hur många skivor till vi vill ha med The Baseballs innan vi tröttnar?

 

 

3/5


Blodstid nr 2


Andra delen av Linköpings egen superhjälteserie "Blodstid" är ute nu.
Läs på: http://www.fivesmellcitycomics.com/

Sista SGG-artisterna klara


Igår blev det klart med de sista artisterna till SGG 2011.
Det återstår några detaljer kring en lokal artist men i övrigt är programmet klart och kommer presenteras inom kort. Så håll utkik här på bloggen och på hemsidan: www.skonagronagrebo.se

BN i LP


Igår nämndes Bête Noire i Linköpingsposten som en lokal musikalisk storhet ihop med band som The Haunted och Ghost. Att Pontiak, WET och John Daniel nämndes i samma andetag förtar dock det hela lite...

Ständigt detta Norrköping...


Var i Norrköping igår igen. Började men en lunch på Fiskmagasinet ihop med Renee, Lill, Inger och Helen. Sen var jag och Henke bland annat på Thai House (Thaifestival där 6/8), Vildmarkskampen och nya parfymbutiken No 18.

Och så fotade vi stolar på Durkslaget. Det vill säga ännu en trevlig dag i Norrköping...


Veckans brev


Fick ett brev igår från en upprörd läsare. Jag hade nämligen skrivit "vart" där det skulle ha stått "var" i en artikel. Förutom vykortet med utskällningen, bifogades även den aktuella artikeln samt ett papper med svenska stavningsregler som förklarade skillnaden mellan "var" och "vart".
Först var jag övertygad om att det hela var ett skämt, men avsändaren hade ändå kostat på sig ett frimärke så jag veti fan...

Nationaldag, vin och Pernilla A


Igår var det nationaldag med härligt sommarväder. Dagen öppnades med att jag höll en liten vinprovning i Trädgårdsföreningen. Det var min sista Sydafrika-flaska, en Boschendal Le Bouquet (en fruktig blandning av muscat, sauvignon blanc och chenin blanc), som vi provade och den fick väl godkänt av vinkännarna Vickan, Jossi och Martin.
Bilden ovan är från vingården Boschendal utanför Stellenbosch vid tillfället då jag köpte flaskan.

Sedan cyklade vi upp till Valla där Pernilla Andersson höll konsert. Scenen var för övrigt den scen vi ska ha på SGG i augusti. En mycket trevlig nationaldag!


På skiva: Roffe Wikström (Nolltretton, maj)


Rolf Wikström

”Istället för tystnad”

Blacklight/Border

 

Sverige har inte många riktiga bluesmän, men Roffe Wikström är definitivt en av dem och enligt mig den största i genren. Sedan 70-talet har han sjungit blues, visor, rock och frälsningssånger med darr i rösten och blues i blodet. Skivan ”Mississippi” från 1994 var ett mästerverk, men faktum är att Roffe aldrig släpper något dåligt ifrån sig. Inte heller denna gång. Redan när man hör de första tonerna i inledande ”Led mig hem, gamla väg” (översättning av John Denvers ”Take me home, country roads”) fattar man att Roffe har levererat ännu en stark skiva. Den fantastiska känslan i såväl gitarrspel som i sång är intakt och verkar bara bli starkare med åren. Dessutom tycker jag att Roffe är underskattad som textförfattare, hur många andra sjunger om kvinnor som ”kommer som ett skott” eller att ”leva på trekvart”?

Det är en ganska nedtonad skiva i gränslandet mellan blues och visa, med dystra texter kring döden och åldrande. Det är omöjligt att inte drabbas när Roffe Wikströms röst, texter och gitarrspel smälter ihop till en enhet. Detta är definitivt en av hans bästa skivor.

 

4/5


Nu är sommaren här...


...för igår var det burkskinka-tajm!
Så jävla  göööööööttt!!!!

Musikkrönika (Nolltretton, maj)

Rockband – skaffa er en ordentlig hemsida

De kan fila på gitarriff i timmar, de kan lägga ner en förmögenhet på kläder och de kan spendera en evighet på att skapa coola konsertaffischer. Men att ägna en eftermiddag till att skapa en vettig hemsida verkar svårare för många band.

 

Att ha en hemsida är numera nästan lika viktigt för rockband som att göra låtar. Eftersom den traditionella musikbranschen med fanzine, fysisk skivförsäljning och så vidare inte längre är vad den varit är det nuförtiden på nätet det mesta händer. Det är via internet man lyssnar på ett bands musik, får reda på mer om gruppen, kan se var de spelar och hur man får kontakt med dem. Detta vet alla, ändå är det förvånansvärt hur många band det finns där ute som saknar en vettig hemsida.

 

Att skapa en hemsida är varken svårt eller dyrt. Nöjer man sig med enklast tänkbara finns det färdiga mallar och det kan till och med vara gratis. Ändå är det många band som skippar det. Och nu talar jag främst om oetablerade lokalband och band på väg mot genombrottet, de som verkligen behöver det. De stora artisterna är inte i samma behov av att marknadsföra sig, få ut sin musik och vara tillgängliga. Deras musik sprids ändå och det är lätt att kontakta dem genom exempelvis skivbolag och bokningsbolag. Ändå har just de stora artisterna oftast exemplariska hemsidor.

 

Många mindre band nöjer sig med att skapa en Facebook-grupp eller att lägga upp några låtar på sin Myspace-sida, men det duger inte på långa vägar. Andra har måhända en hemsida, men den innehåller bara länkar till nämnda Facebook och Myspace samt kanske Spotify, YouTube och Bandcamp. Och så finns de band som i princip inte gör ett dugg för att visa omvärlden att de överhuvudtaget existerar. Och så undrar de varför inga tidningar skriver om dem, varför ingen bokar dem eller varför ingen laddar ner deras låtar…

 

Som musikentusiast och inte minst som popjournalist stöter jag dagligen på band och artister som saknar eller har en undermålig hemsida. Givetvis påverkar det deras chanser att synas och höras. Särskilt när man gör en tidning är sånt viktigt. Har vi på Nolltretton två alternativ på band att skriva om och det ena har snygga pressbilder, utförlig bandbiografi och tydliga kontaktuppgifter är det självklart att vi väljer det bandet framför en grupp som inte ansträngt sig det minsta för att vara tillgängliga.

 

En ordentlig hemsida bör innehålla information om bandet: vilka som är medlemmar, historik och så vidare. Det måste även finnas kontaktuppgifter så man kan få tag i dem om man vill boka dem, göra intervju eller köpa skivor. Vidare bör det finnas någon form av musikfunktion så man kan lyssna på låtarna. Information om kommande spelningar är också en självskriven punkt. Att ha en flik med bilder är även det att rekommendera, liksom en sida där man lägger ut tidningsartiklar och recensioner. Vill man ha extra lull-lull på hemsidan kan man slänga in en gästbok, en shop, en diskografi-sida, en bandblogg och kanske Twitter.

Givetvis kan och ska man även länka till Spotify och Facebook, men en riktig hemsida har inte länkandet som huvudfunktion, vilket många band tycks tro, utan ska vara en samlingsplats där allt relevant om bandet finns under samma tak. Sidor som Myspace ska bara vara ett komplement. Det är en ordentlig hemsida som ska vara grunden så man slipper surfa runt halva cyberrymden innan man hittar det man söker.

Så alla slöa rockband därute: gå hem och sätt er vid datorn och gör om, gör rätt!


Dejting i Norping


Igår blev det ännu en trevlig heldag i Norrköping. Renee och jag gjorde stan och hann med allt från Knäppingsborg och Trägårn till Durkslaget, Bishops och lite till innan vi avslutade på Munken där Evil-Jerry lirade plattor.

På skiva: Sahara Hotnights (Nolltretton, maj)

Sahara Hotnights

”Sahara Hotnights”

Universal

 

Jag hade riktigt höga förväntningar på den här skivan. Det finns ju så oerhört mycket som är fantastiskt med Robertsforsbandet Sahara Hotnights: allt med Maria Andersson, Animals trumspel, bandets imponerade hitrepertoar och att de bara blir bättre och bättre. Albumen ”Kiss & tell” och ” What if leaving is a loving thing” var i mitt tycke snudd på fullpoängare.

Dessutom hade de den goda smaken att göra en covers på bland annat Anekas ”Japanese Boy” på sin förra skiva. Nu var visserligen deras version tämligen seg och det kanske man skulle ha tagit som ett varningstecken, för även på nya skivan är tempot rejält neddraget.

Maria sjunger bra och låtarna är snygga som sjutton, men var är rock´n´rollen? Plötsligt har bandet tappat all kraft och energi och låtarna lunkar fram i en takt som mest passar för nattradion. Det finns ljusglimtar, som stönen i ”781” eller slutet på ”Lookalike”. Och faktiskt är låtarna överlag ganska bra, det är bara det att det känns så segt och slött. Det hade behövts en röjig ”Hot night crash” eller en svängig ”Cheek to cheek” på plattan.

 

3/5


Snuskquiz på L´Orient


Igår körde Evil-Jerry och jag snuskquiz på L´Orient. Precis som befarat blev det ingen större publiktillströmning men hatten av för Team Benny Banan som släntrade in till fråga 16 (av 20) och tog hem segern genom att vara alerta på snabbgenomgången.
Efteråt lirade Mötligt Crüe och alla frågade sig: var tusan var Nicke Sixx?

På skiva: Jennifer Lopez (Nolltretton, maj)

Jennifer Lopez

”Love?”

Universal

 

Jaha, så var det dags att damma av den gamla ”Lambada”-låten, det var väl bara en tidsfråga innan någon skulle komma på den lysande idén och Jennifer Lopez hann först. Låten öppnar skivan och texten är ändrad till ”dance the night away”. Redan där tappar jag intresset för den amerikanska sångerskans sjunde platta. Det känns så trött, så fantasilöst. Att låten ”Until it beats no more” låter som tagen från Melodifestivalen och att skivan inspirerats av födseln av hennes tvillingar hjälper inte heller till.

Albumet innehåller dock ett par r´n´b-låtar som säkert kommer att funka bra på dansgolven, men man har hört det förr och var är Jennifer Lopez personlighet i musiken? Skulle man byta omslag med förra månadens Britney-skiva skulle ingen märka skillnaden. Vilket inte är så konstigt eftersom alla dom där stora internationella poptjejerna använder samma låtskrivare och producenter, här medverkar bland annat svenska RedOne som gjort Lady Gagas stora hits. Mycket hitkänsla i låtarna, men noll nyskapande och noll personlighet.

 

2/5


I studion med Bête Noire


Igår var Bête Noire i studion för att lägga sång på de två sista låtarna "Gift" och "Allt flyktar här". Det blev kanon och nu ska det bara mixas lite sen ligger snart nya EP:n på skivhyllorna.
Några av de nya hitsen kommer ni säkert att få höra på vår nästa spelning: 18/6 på Dentusgrottan i Grebo.

Rimås kök


Igår var det premiär för "Rimås kök". Till skillnad mot Plura klär han av sig på underkroppen istället för överkroppen, men maten var god: nån slags curryfläskfilé.
Nästa vecka: helstekt skäggbiff.

Lehmans fredagsfräckis


"En försäljare kom upp till dammsugarföretaget med två stora koffertar och sa:
- Jag har sålt dammsugare för två miljoner kronor!
Mannen öppnade kofferten och visade dom 2.000 tusenlapparna.
- Jösses! hur lyckas du? undrade revisorn.
- Jag sa till alla jag mötte att antingen köper du en dammsugare,
eller så skär jag kuken av dig!
- Ojdå! sa revisorn. Men vad har du i den andra kofferten?
- Tja..., sa mannen. Alla hade ju inte råd"

Hmm...kanske vore nåt?


Var och gav blod igår och fick syn på detta och blev lite sugen.
Vad tycker ni? Ska jag slå till och bli spermadonator?

Fredags-snusk


Snuskquiz på fredag som sagt, med efterföljande rock´n´roll av Mötligt Crüe. Då kan ni även passa på att kolla in Samis nya frisyr.

På skiva: Calle & The Undervalleys (Nolltretton, maj)

Calle & The Undervalleys

”Valley Rally”

Gain/SONY

 

Sångaren Calle Kristiansson känner vi igen från “Idol” häromåret, där han tog sig till finalen. Därefter fick han en hit med en cover på gamla godingen ”Walking in Memphis” och det verkar som att det är den gamla goda soulrocken med barkänsla, saxofoner och sväng som ligger honom varmast om hjärtat. I alla fall när man lyssnar på denna skiva där han efter ”Idol”-äventyret har återförenats med sina gamla bandkompisar i The Undervalleys.

Här finns rikligt med 70-talskänsla, klassiska gitarriff och sydstatsdoftande groove. Calle sjunger med halvskrovlig röst och man anar att han har en whiskeyflaska i bakfickan av de slitna jeansen. Det levereras traditionell amerikansk rock i stil med exempelvis Quireboys och Lynyrd Skynyrd och hade man förväntat sig typisk ”Idol”-musik blir man givetvis positivt överraskad, för det låter helt okej om musiken.

Problemet är väl att vi har hört exakt samma sak tusentals gånger förut. Calle & The Undervalleys tillför inget nytt till genren, de utmärker sig inte på något sätt och jag har svårt att hitta ett vettigt skäl till varför världen behöver den här skivan. I min bok räcker det inte med att vara en hyfsad kopia, tillför man inget eget blir det ointressant.

 

2/5


Alltid roligt i Norrköping


Henrik och jag var i Norrköping igår igen, där är det alltid trevligt. Igår fotade vi bland annat konstverk på stan, kollade in coola Strand Hotell och intervjuade chefen för Grand Hotel. Sen avslutade vi med en utflykt till Jursla för att hälsa på mina Amerika-besökare. På lördag blir det mer USA och Norrköping - vilken härlig kombination!


Snusk-quiz på L´Orient


På fredag kör jag och Prutten snuskquiz på L´Orient.

"Snuskquiz med Jerry Prütz & Snusk-Tobbe. Fräcka frågor och snuskiga sånger!
3 Jun 2011
18:00 - 03:00
L´Orient

Öppet: kl 18-03

Quiz: kl 20-22

Live band efter kl 22: Mötligt Crüe"

 


Nytt på DVD (Nolltretton, maj)

Kings speech

 

Den gamla engelska kungen har dött och slarversonen till tronarvinge tvingas abdikera efter en förbjuden kärleksaffär. Dessutom dras England in i Andra världskriget i samma veva. I det läget får yngre brodern George VI (Colin Firth) ta över tronen och bli kungen som ska ena landet och hela det brittiska imperiet. Men att hålla långa radiotal är inte det lättaste, särskilt inte om man stammar.

Kungen hamnar hos en excentrisk talpedagog (Geoffrey Rush) med något udda metoder. Med en mix av olika taltekniker och samtal för att förstå orsaken till stamningen tar de sig an problemet och samtidigt börjar en vänskap växa fram.

En film om stamning låter kanske inte så kul på pappret, men både manus och skådespeleri håller högsta klass. Filmen har även en hel del humor och framförallt finns en noggrannhet och trovärdighet kring talproblemet som berör. Filmen har fått en mängd utmärkelser och det är den definitivt värd.

 

4/5


RSS 2.0