Tobis korvtest #8



Eklunds sommargrill
Denna korv har jag inte sett förut så det var ju lite spännande att prova. Den är smaksatt med soltorkade tomater och ost och då går det ju knappt att misslyckas känns det som. Men nja... korven är köttig, lite smågrov och god, men den riktiga smaksensationen uteblir. Så mycket sommarkänsla känner jag inte heller. Det har blivit många treor i betyg och här kommer en till. Vad är det med den svenska korven? De flesta jag provat är medelmåttiga, nu vill jag ha en riktigt höjdarkorv!

Betyg: 3 av 5

Dagens gay-sms


Tobi & Jürgen gör Peking


Oj oj oj...igår var det årets intensivaste partydag i Norrköping, och Jürgen och jag bestämde oss för att försöka hinna med så mycket som möjligt. Jag började med att dra till Musikhuset och träffa Saturdays Heroes och sedan raskt iväg till Dynamo för att kolla in Folkmusikfestivalen där (ovan).

Sen mötte jag upp Jögga på Black Lion Inn för några öl och en matbit. När vi satt där kom det en massa polisbilar och Jögga skämtade "Jaha,nu skjuter dom igen" (eftersom vi satt precis vid platsen för förra skottlossningen). Och det visade sig att det stämde, för strax därpå fick vi reda på att två personer hade blivit nedskjutna utanför Munken.

Efter maten var vi sugna på lite hårdrock och drog till Skandiateatern där bland annat Marduk lirade.

Sedan drog vi till Sam´s och fick lite sköna countrytoner av Trailerpark Idlers.

Därefter sprang vi ner till Laxholmskällaren där reaggebandet Drama Roots hade releaseparty. Som ni märker var det stor spridning på musikstilarna, och det kom ännu mer...

Det blev även en snabbis på Highlander Inn där Chrille spelade, och han tillägnade oss Ramones "Pet Cemetary" när vi kom dit.

Jag hade aldrig varit på Blå Huset tidigare så vad passade bättre än att gå dit när Lakritz hade synthkväll? Men det blev bara en snabbis för vi var tvungna att hinna tillbaka till Musikhuset...

...där Captain Jacks Army lirade. Så då fick vi lite irländskt också...
Sen tog vi sista tåget hem och kunde se tillbaka på ännu en härlig dag i Norrköping!

Frida!


Igår boxades Frida Wallberg i Cloetta Center och det blev en strålande kväll med vinst för både Frida och Naim, mest roligt för Frida givetvis eftersom det var en titelmatch. Publiken var också i högform. 3000 pers i CC lät mer än vad det dubbla brukar göra när LHC lirar. Vilket självklart beror på att denna match betydde nåt, det var på riktigt. Vilket man inte kan säga om omgång 27 i en oändlig hockeyserie.
Dessutom har ju Frida den lokala anknytningen, ett jäkla fighterhjärta och en tilltalande ödmjukhet. Vad av det har LHC?
Starkt jobbat Frida! Nu hoppas vi på den där novembermatchen det talades om (eller varför inte ännu tidigare?)

Lovely Lana


Igår hängde jag med härliga Lana Brunell. Vi har ett hemligt projekt på gång till hösten. Vad kan det vara måntro? Håll utkik här på bloggen så kommer det avslöjas framöver...

En sjuk man


Jag känner många sjuka människor men den som får sägas vara värst av alla är den stalker som ringer mig varje fredag när jag after workar. Exakt klockan 18.18 ringer telefonen och när jag svarar sjunger han X-models gamla hit "Två av oss" och stönar sedan innan han abrupt lägger på. Det där avslutande stönet tenderar dessutom att bli längre och grövre för var gång.
Igår var det fredag så då var det dags igen. Vad driver denna man? Vad förväntar han sig att uppnå? Vad är det för sjukliga begär i hans hjärna som får honom att begå denna märkliga handling?

Ständigt detta Norrköping


Igår var jag i Norrköping igen och det är lika trevligt varje gång. Industrilandskapet (ovan) är ju alltid lika vackert. Där började jag dagen med att kolla in den nya Mumin-utställningen (nedan) på Arbetets Museum.

Eftersom utställningen fokuserar på Tove Janssons politiska illustrationer hamnade den i EWK-museet.

Av någon anledning har jag inte besökt EWK-museet förrän nu, vilket är jättekonstigt eftersom jag:
1. Varit på Arbetets Museum en massa gånger
2. Tycker att EWK var genial
3. Har skrivit om EWK-museet ett flertal gånger

Norrköping är ju en stad som ständigt överraskar. Varje gång man tror sig börja få grepp om staden upptäcker man något nytt. Igår hamnade jag på Café Väster (som jag gått förbi en massa gånger utan att ta någon större notis om). Det är ytterligare ett retrocafé som går i 50-talsstil. Svinmysigt och med en jättetrevlig och cool ägarinna med riktigt härlig Norping-dialekt.

Det har även öppnat tre nya matställen nere på stan, bland annat en thairestaurang som hade riktigt schysst inredning.

Var även förbi mysiga Enoteket och fick en vinlektion av den trevliga sommerliern. Det var förresten inte det enda jag fick under dagen, utan det haglade saker över mig. Förutom tre fika blev det även räkmackor, lunch, två presentkort i en klädaffär (fast det var gage för en spelning) samt två biobiljetter.
Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Lehmans fredagsfräckis


Två par satt och spelade kort. Leif råkade av misstag tappa några kort på golvet. När han böjde sig ner under bordet för att plocka upp dem noterade han att Anders fru, Eva, inte hade några underkläder på sig. Lite chockad av detta råkade han slå i huvudet under bordet och rodna kraftigt. Senare när Leif gick till köket för att hämta lite förfriskningar, följde Eva honom dit och frågade:
- Såg du någonting under bordet som du gillade?
Leif erkände:
– Hmm, ja det gjorde jag.
Hon sa:
– Du kan få det, men det kostar dig 1000:-.

Efter en minut eller två, indikerade Leif att han var intresserad. Hon berättar för honom att eftersom Anders jobbar på fredagseftermiddagar och Leif inte gjorde det, så skulle han komma hem till henne runt två-tiden på fredagseftermiddag. Fredag kom och Leif åkte till hennes hus vid 14- tiden. Efter att ha betalat henne 1000:-, gick de till sovrummet och hade sex ett par timmar, sen gick Leif.

Anders kom hem vid 6-tiden på eftermiddagen och frågade sin fru:
– Kom Leif förbi under eftermiddagen?
Helt överraskad av frågan svarade Eva:
– Ja, han kom förbi i ett par minuter.
Nästa fråga Anders ställde var:
– Gav Leif dig 1,000:-?
Eva trodde nu att Anders visste om allt, så hon svarade:
– Ja, han gav mig 1,000:-.
- Bra, säger Anders, Leif kom förbi kontoret i morse och lånade 1,000:- av mig och han sa att han skulle åka förbi vårt hus i eftermiddag och betala tillbaks pengarna till mig. Det är skönt att ha vänner man kan lita på…


6.08 på Pub Grebo


Igår lirade 6.08 på Pub Grebo. Det blev som vanligt en höjdarkväll, men nog måste det ses som ett svaghetstecken för ungdomen när Rolf, 79 var den sista som var kvar på festen?
Första avdelningen körde vi musikquiz. Vann gjorde lag "Hen" som bestod av min morsa, min blivande svärmor och Vickan. Vickan drog dock innan prisutdelningen vilket innebar att bandet istället fick ta del av priset (öl). Om detta kan man tycka:
1. Onödigt att ge öl till Persson som ändå inte får dricka för Gonzo.
2. Onödigt att ge öl till bandet som ändå hade fri bar under kvällen.
Dock är det alltid en fin gest att ge öl till bandet så det är synd att klaga.

Avdelning två blev en hitparad som även bjöd på 6.08:s sedvanliga nakenchock på slutet. Oj oj oj...

F&F&T i LP


Var med i en liten grej i Linköpingsposten igår...

Bandmöte med 6.08


Igår hade 6.08 bandmöte inför spelningen på Pub Grebo ikväll.
6.08 är nog världens enklaste band att vara med i. Vi repar i snitt en gång om året och dessa rep går till ungefär så här:

Vi dricker lite folköl.
Vi väljer ut vilka låtar vi ska spela (vilket är exakt samma låtar som vi spelat sedan 1995).
Vi dricker folköl.
Vi gör en spelordning (vilken till 98% ser exakt likadan ut varje gång, det kan vara någon låt i mitten vi byter plats på).
Vi dricker folköl.
Vi kör genom spelordningen EN gång. Inför hälften av låtarna säger vi "äh, den kan vi hoppa över, för den kan vi" och den andra hälften larvar vi oss genom fram till första refrängen, sen avbryter vi och säger "äh, den kan vi".
Vi dricker lite folköl.
Vi enas om att "Xyloproct" är den bästa låt jag skrivit, och kanske den bästa låt som någonsin gjorts.
Gonzo ringer, varpå Persson fort som fan beger sig hemåt.
Phalén och jag dricker några folköl till.

Så ser det alltså ut de gånger vi repar, men inför de flesta spelningar repar vi inte det minsta. Då bestämmer vi en låtordning strax innan vi går på scenen, sen går vi bara upp och kör den. Sen dricker vi folköl.

Dagens gay-sms


Just det, Judas lirade i Cloetta Center...

Nytt på skiva (Zero, april)

EP

 

5/10

 

Hökartorget: Landet, mörkret och livet

Flyktsoda Productions

 

Skivtiteln kommer från namnet på de tre låtarna som den består av. Tre låtar indiepop på svenska som hittat näring från de samtal och möten som äger rum på Hökartorget, Hedemoras centrala samlingsplats.

Tydligen kan alla som vill vara med i bandet, men gruppens kärna består av fyra killar med känsla för fartfyllda och lättrallade melodier som de ramar in med gitarrslingor och skön energi. Hökartorget är kanske i snällaste laget för att riktigt få igång mina juicer men ger lite trevlig lyssning som höjer humöret.
------------------------------------------------------------------------

2/10

 

Snutjävel: Allt ert är vårt

Heptown/Sound Pollution

 

Falköpingspunkarna Snutjävel har funnits sedan 2004 och släppt ett antal skivor i skiljda format sedan dess. På denna fullängdare bränner trion av 10 låtar på en kvart med typiska punktitlar som ”Fascist i kostym”, ”Håll din käft” och ”Hjärndöd”.

Musiken är också klassisk punk med ilskna elgitarrer, högt tempo och gapig sång, men trots energin låter det mesta ändå trött. Jag växte upp med band som Ebba Grön och KSMB, och senare Asta Kask och Strebers men slutade bry mig om punken när alla nya band och punkgeneration bara upprepade samma slagord och musikaliska uttryck som sina föregångare. Snutjävel är inget undantag. Denna skiva skulle lika gärna kunnat vara släppt 1986. Det är samma gitarrer, samma sångstil, samma retorik, samma allting och därför känns det helt ointressant.


Filip & Fredrik & Tobi #2


Det blev ytterligare en dag på jakt efter den försvunna staden igår. Kul att se showen igen och se likheter och skillnader mot kvällen innan. Precis som jag tyckte att Norrköpings slogan (Dä swinger dö!) och hur den kom till sa mycket om den staden, tyckte jag detsamma om Linköpings slogan. Publiken snöade in på Bosses glassbar och kom fram till "Linköping - En glass för sig". Pinsamt givetvis, men det berättar ganska mycket om vilken typ av stad Linköping är.
Hur som helst ännu en trevlig kväll. Nu ser vi fram mot podcasten på torsdag. GAPA!

Dagens gay-sms


Även Uffe Jenderborn alltså??

Filip & Fredrik & Tobi


Filip & Fredrik är ju ute på sin turné genom landet där de ska hitta det unika med varje stad de besöker. Igår var de i Norrköping och jag var med som deras guide. På kvällen kollade jag in föreställningen som var riktigt bra.

Idag ska jag visa dem Linköping, och även gå och se showen här. Känns som att Linköping blir svårare att göra en föreställning om än Norrköping, men träffar vi bara Smiling Gayman på stan så borde det vara lugnt. Kolla in F&F ikväll om ni har möjlighet - och vill att Linköping ska få en ny, bättre slogan.

6.08 på puben


På onsdag klockan 19-22 är det Pub Grebo i Klockaregården. På scenen står 6.08.

Dagens gay-sms


Inte en dag utan att Prutten håller på...

Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal


Beställde en smörgåstårta till min födelsedag från min stammisbutik. Personalen där är känd för att vara lite sjuk så jag var lite orolig för vad de skulle hitta på. Allt verkade dock vara frid och fröjd tills natten innan jag skulle hämta min smörgåstårta, för då dök detta sms upp...

Ny spelning med Bête Noire i Motala


Efter succén vid senaste spelningen i Motala har vi nu åter blivit bokade till Kulturakademin och deras kulturnatt den 12/5.
http://www.kultur-akademin.se/
http://www.facebook.com/events/170942493028634/

Så ung, så fräsch


Varje dag hör det av sig läsare som berättar hur ung och fräsch jag ser ut. "Fyller du verkligen 39? Det kan man inte tro!" tillhör de vanligaste kommentarerna.
Många brukar få ångest och hamna i någon form av livskris när de närmar sig 40, men jag har tagit till mig de visdomsord som Nicko Palme yttrade på sin 30-årsdag:
- Jag ser fram mot att bli 40. Titta på alla 40-åringar, de har bra jobb, fint hus, är gifta och har barn. De har ett välordnat och bra liv. Jag vill också bli 40!

Tobis korvtest #7


ICA:s Chorizo

Chorizo är en riktig favorit när det gäller lite kryddigare korvar, och har oftast så mycket smak att det inte behövs ketchup eller senap. ICA:s variant är helt okej, men är lite för slapp i köttet och lite för mesig i smaken för att vara en riktig höjdarchorizo. Den får godkänt (det är ju trots allt en chorizo), men det märks att det är en Svenssonvariant.

Betyg: 3 av 5

Dagens gay-sms


Suck...

10 000-metersklubben


Ända sedan jag fick mitt Flying Blue-kort för fyra år sedan har jag försökt att få KLM att ändra mitt namn så att det står likadant som i passet. Jag har mejlat, ringt, skickat brev, faxat, telegraferat, twittrat, bloggat och skypeat, men de lyckas ändå alltid strula till det på något sätt. Nu har jag fått mitt fjärde kort hemskickat och givetvis var det fel denna gång också...
Men - det tar sig. Nu står det iallafall likadant på kortet som på hemsidan och det enda som ska till nu är att de ska byta plats på förnamnen. Spännande, spännande...tror ni KLM fixar det till nästa gång?

På skiva: Casablanca (Nolltretton, Mars)

Casablanca

Apocalyptic Youth

Rocket songs/Sound Pollution

 

Space Age Baby Janes andra album ”The Electric Love Parade” från 2002 är en av tidernas bästa svenska skivor. Tyvärr är den sorgligt bortglömd och Baby Jane själv också, men elegant dekadente Anders Ljung som han egentligen heter är menad att stå på en scen och med nya ”supergruppen” Casablanca är han tillbaka där han hör hemma.

I gruppen ingår förutom Ljung: Sahara Hotnights trummis, ex-fotbollsspelaren Mats Rubarth, Alice Cooper-gitarristen Ryan Roxie och Erik Stenemo från Melody Club.

Debutskivan bjuder på schysst rock som drar en smula åt glamrocken på Space Age Baby Janes första album ”The Electric Light Parade” och i något spår dras tankarna till västkustrocken på tredje skivan ”Penthouse Rock”. Här finns singeln ”Downtown” men den berömda covern på Malena Ernmans ”La Voix” har utlämnats.

Musiken är kanske inte den mest originella men riktigt snyggt framförd. Om rockmusik kan vara lyxig så är Casablanca det. Och så är ju Anders Ljung dessutom en ypperlig sångare så jag sitter och njuter förtjust åt denna cocktail av party, energi och elegans.

 

 

3/5


Lehmans fredagsfräckis


En kvinna kommer hem och säger till sin man:
- Kommer du ihåg huvudvärken jag har haft alla dessa år? Nu är den borta!
- Ingen huvudvärk längre, frågade mannen. Hur gick det till?
Hon svarade:
- Eva rekommenderade en hypnotisör till mig. Han sa att jag skulle ställa mig framför en spegel och säga:
- ”Jag har ingen huvudvärk, jag har ingen huvudvärk, jag har ingen huvudvärk, jag har ingen huvudvärk…”
- Det fungerade! Huvudvärken är borta!
Mannen svarade:
- Det är ju fantastiskt!

Kvinnan:
- Du vet ju att du inte har varit Tarzan direkt i sängen dom senast åren. Du skulle kanske också besöka hypnotisören och se vad han kan göra åt det.
Mannen gick med på detta. Efter besöket hos hypnotisören kommer mannen hem, lyfter upp sin hustru och lyfter henne in i sovrummet, klär av henne, lägger henne på sängen och säger:
- Rör dig inte, jag är strax tillbaka.
Han går in i badrummet och kommer tillbaka en liten stund senare och hoppar ner till henne i sängen och älskar passionerat som aldrig förr.
Hans fru säger:
- Wow, det var ju fantastiskt!
Mannen svarar:
- Rör dig inte, jag är strax tillbaka.
Han går tillbaka in i badrummet, kommer ut igen, och dom älskar ännu en gång.
Frun säger:
- Wow, det var ju ännu bättre!!!
Då säger mannen:
- Rör dig inte, jag är strax tillbaka.

Efter det går han in i badrummet igen. Denna gången följer hans fru tyst efter honom, ser honom stå framför spegeln och säga:
- ”Hon är inte min fru, hon är inte min fru, hon är inte min fru…”


Tobis korvtest #6


Tillbaka till grillkorven...

Scans vanliga grillkorv
Detta är faktiskt en av de korvar jag köper mest, trots att det på intet sätt är särskilt imponerande vare sig i smak, utseende eller konsistens. Men visst är det en okej korv. Saftig och god, även om den saknar den riktigt genuina korvkänslan.

Betyg: 3 av 5

Hus på Hultan


Jag är ju av den uppfattningen att när man är på rockfestival så ska man bo i tält, eller möjligtvis i bilen. Men så fick jag se Hultsfreds nya grej och blev faktiskt lite sugen...

På skiva: Andreas Johnson (Nolltretton, Mars)

Andreas Johnson

”Village Idiot”

Warner

 

Vi som var med när det begav sig minns Peter Kvint som talangfull låtskrivare i finurliga popbandet Farbror Blå och i rysligt underskattade indiecombon Melony i början av 90-talet. I samma veva började han att samarbeta med Andreas Johnson och de två skapade superhiten ”Glorious” som härjade på de internationella listorna 1999. Sedan dess har de två figurerat en hel del i Melodifestivalen tillsammans med låtar som ”Sing for me” och ”A little bit of love”.

Fortfarande har de två killarna sin grund i någon slags indie/britpop, det hördes inte minst i årets Melodifestivalbidrag ”Lovelight” som i stora stycken var ett plagiat av Suedes ”Beautiful Ones”. Och det musikaliska arvet hörs även på resten av Johnsons sjätte album, även om låtarna har fläskats till och produktionen blivit mer radiovänlig sedan de unga indieåren.

Här finns uppenbara kvaliteter som inte går att förneka, snygga melodier och arrangemang som andra schlagerartister varken kommer i närheten av eller har vett att förstå. Samtidigt känns musiken lite för välpolerad och utslätad för att vara verkligt intressant. Johnson vill vara både kommersiell och konstnärlig men hamnar tyvärr i ett ingenmansland däremellan.

 

 

3/5


Kultur i Berga


Igår var jag och lyssnade på Johan Birath i Berga när han pratade om sina böcker. Han har ju ett visst anlag för att bli lite självgod, men det var en trevlig, lärorik och intressant pratstund och jag blev till och med lite sugen på hans böcker. Bläddrade lite i den om spöken i Östergötland för att kolla in vad det stod om Grebo. Det stycket var dock lite torftigt tyckte jag, så jag kräver en revidering till nästa upplaga. Bland annat har vi ju Ustavs spöke, Lehmans onda docka, allt mysko kring Rösten, spökena kring galgbacken och så en mystisk figur som heter Agge som dyker upp på de mest oväntade ställena.

Ett rent samvete


I orientbutiker kan man hitta det mesta. Jag var inne i den nyöppnade på S:t Larsgatan och hittade denna maffiga haschkaka för tio spänn och slog till direkt.
Sen fick jag höra att det tydligen var en tvål, men det känns som man blir smutsigare efter man använt den än man var innan. Nåväl, den ska vi prova ikväll.

Musikkrönika (Nolltretton, mars)


Soundtracket till ditt liv

Vilket är soundtracket till ditt liv? Under några veckor i januari i år var det ”Miami Vice” som var mitt, men världen är full av strålande soundtrack.

 

Så satt vi där i en cabriolet och gled fram över Seven Mile Bridge på väg mot Key West. Det var jag och Bill Krado, känd vivör och lebeman, solen sken och havet låg blått på bägge sidor om vägen. Vi hade börjat dagen med att åka nedcabbat utmed Ocean Drive i Miami och spelat ledmotivet till ”Miami Vice” svinhögt på bilstereon. Nu några timmar senare var det åter Jan Hammers klassiska låtar som ljöd ur högtalarna och diskussionen började ta fart om vilket som är tidernas bästa soundtrack.

 

Nu ska det i ärlighetens namn erkännas att soundtracket till ”Miami Vice” som helhet kanske inte är det vassaste. Ledmotivet samt ”Crockett´s Theme” är strålande men mycket av det andra materialet är minst sagt ojämnt. Vilket brukar vara ett genomgående drag hos soundtrack-skivor. Oftast är det bara en eller ett par låtar som är riktigt bra. Det är egentligen ledmotivet man vill åt men man tvingas köpa hela albumet med sina utfyllnadsspår.

 

Så var det exempelvis med Pernilla Wahlgrens låt ”Svindlande affärer” till den svenska filmen från 1985 med samma namn. Förutom titelspåret är det soundtracket totalt olyssningsbart. Och för att knyta an till nyss bortgångna Whitney Houston så var det många som köpte ”Bodyguard”-skivan för låten ”I will always love you”. De fick visserligen med bra låtar som ”I have nothing” och ”I´m every woman” på köpet, men tvingades också utstå artister som Kenny G och Aaron Neville.

 

Det känns som att 80-talet var soundtrackens storhetstid med filmer som exempelvis ”Top Gun”, ”Cocktail”, ”Snuten i Hollywood” och ”Flashdance”. Men faktum är att det även idag finns populära soundtrack. Filmer som ”Twilight”, ”Avatar” och ”Inception” har släppt skivor med sina ljudspår som gått hem skapligt hos publiken. Och titeln som svensk mästare i genren måste gå till Oscar Linnros som haft med musik i varenda svensk film de senaste två åren, känns det som.

 

Ett klassiskt soundtrack är musiken till ”Pulp Fiction” som plötsligt fick hippa indiekids att upptäcka såväl Dick Dale som Dusty Springfield. I Sverige tillhör ”Festival” de absolut bästa med hela Sverigeeliten samlad. Skivan innehöll artister som Håkan Hellström, Caesars Palace, Silverbullit och The Ark, men själva filmen var dessvärre något av det sämsta som visats på svenska biografer.

 

Bäst blir soundtrack naturligt nog när det är musikfilmer det handlar om. Klassiker är exempelvis ”Dirty dancing” och ”Grease” som tillhör två av de absolut bästa soundtracken i mitt tycke. Bill Krado hade dock invändningar där under bilfärden till Key West och ville istället lyfta fram den svenska filmen ”Black Jack” som han menade inte bara har ett soundtrack i världsklass utan dessutom är tidernas bästa film. Och varje gång jag ser en packad Reine Brynolfsson stå på scenen och vråla ”Corrine Corrina” är jag böjd att hålla med.

 

PS: Den 4 april släpper för övrigt The Soundtrack of Our Lives sitt nya album ”Throw it into the universe”.


Veckans klipp


Gick förbi L´Orient och såg en affisch för en konsert med Sanna Nielsen som Arenabolaget skulle ha. Hmm...varför sitter den affischen här, tänkte jag. Sen tittade jag lite noggrannare...

Krogkrönika (Nolltretton, mars)

Byt sunkrundan mot slumprunda

 

Börjar ni tröttna på att göra en sunkrunda? Förnya era krogkvällar genom att göra en slumprunda istället. Då vet man aldrig var man hamnar.

 

Att göra en sunkrunda är ett roligt sätt att variera sina krogkvällar. Det innebär helt enkelt att man istället för att gå på de flashiga innerstadsklubbarna väljer de lite mer ”alternativa” krogarna, företrädesvis i förorterna. Vi pratar om pizzerior med utskänkningstillstånd, järnvägscaféer och det som i vardagligt tal brukar kallas ”syltor”. Sunkrundor har jag skrivit om tidigare så det fördjupar vi oss inte i, utan går raskt vidare till det nya konceptet: slumprundor.

 

Förr eller senare tröttnar man även på sunkrundor och då behövs något nytt för att liva upp krogkvällarna, och det är då som slumprundorna gör entré. En slumprunda går, precis som namnet antyder, ut på att man via slumpen bestämmer var man ska ta nästa öl. Det kan göras på många sätt, men går i princip till på följande sätt:

 

Gå till en bar och ta en öl. Den första krogen kan man välja själv, men vill man vara ”hardcore” kan man givetvis slumpa fram även den genom att exempelvis blunda och peka i telefonkatalogens restaurangsidor. När det är dags att gå vidare ber man fem personer ur personalen eller bland övriga kroggäster att skriva varsitt förslag på var man ska ta nästa öl. Sedan drar man på måfå en av lapparna och måste enligt reglerna gå dit för att ta sig en drink. På detta ställe genomför man samma procedur och sedan fortsätter det likadant på varje ställe tills man tycker att det är dags att gå hem.

 

Detta kan givetvis varieras på olika sätt. Man kan förutom krog även slumpa fram exempelvis vad man ska beställa i baren, hur många gånger man får gå på toaletten, diverse ”uppdrag” att göra på krogen och liknande, men sådant är överkurs och tenderar lätt att bli något annat än vad tanken var från början. Själva idén med en slumprunda är ju att bryta invanda mönster och vidga sina vyer. Ofta har man ett fåtal uteställen som man brukar gå till varje helg och tanken med en slumprunda är att man ska besöka etablissemang som man annars kanske inte hade gästat.

 

Dock kan man om man vill sätta upp vissa skäliga regler för vilken typ av krogar som får ges som förslag, exempelvis att de ska vara på gångavstånd eller att de inte ska ha entréavgift. Men sen är det bara att köra på. I vilket fall lär det bli en utekväll att minnas.

 


40-årspartaj


Var på 40-årsfest i Grebo i lördags. Det var roligt, men jag känner att jag får passa mig. Grebo har de senaste åren förvandlats till ett Sodom och Gomorra med vilda spritfester, snusk, skandaler och galloperande 40-årskriser. Dekadens- och rock´n´rollfaktorn är skyhög och smittar av sig på mig varje gång jag är där.
Just när jag trodde jag var ute drog dom mig tillbaka in igen...

Söndagens gay-sms


 Igår fick JP spelet...

Tobis korvtest #5


Äsch, det blev visst ett undantag till. Men i fortsättningen ska jag försöka hålla mig till grillkorv...

Pub Grebos ölkorv (märke okänt)
En ölkorv är aldrig fel när man sitter och njuter av en god bira. Men en riktigt god ölkorv ska det vara lite drag i, och det var det tyvärr inte i denna, vilket gjorde upplevelsen trevlig men ändå tämligen menlös.

Betyg: 2 av 5

På skiva: Renegade Five (Nolltretton, Mars)

Renegade Five

”NXT GEN”

Universal

 

Fem killar från Karlstad – Ja

Andra albumet – Ja

Stillsam och försiktig sång – Nej

 

Har bytt ut medlemmar till denna skiva – Ja

Varierat och spännande – Nej

Tung melodiös rock – Ja

 

Kommer att spelas i min stereo igen – Nej

Passar de som gillar Takida – Ja

Nyskapande och fräscht – Nej

 

2/5


Nkpg vs Lkpg


Igår drog Bill och jag till Norrköping för att kolla in "Påsk" på Arbisteatern. Men vi började med att AW:a, och ja, stalkern ringde igen...
Jag börjar bli lite orolig för Bill. Jag föreslog högklassiga ställen som Durkslaget och Enoteket men han tvingade mig att gå till halvsjaskiga Cromwell. En obetydlig detalj tycker ni säkert, men jag börjar märka ett mönster av förflackning den senaste tiden. Han vill tatuera sig, han märker inte att ölen på L´Orient smakar margarin, han har bytt ner sig från fotomodeller till trampstamps vad gäller kvinnor och till råga på allt tror jag han släppte väder i bilen (fast han skyllde på Skärblacka...).
Jag måste ta tag i detta innan det går för långt. Hela maj kommer jag ägna all vaken tid till att få honom tillbaka till den dandy han egentligen är.

Hur som helst hamnade vi på L´Orient och kollade in Casablanca med Space Age Baby Jane vid micken. Det var den fredagen det.

Nytt på DVD (Nolltretton, mars)

Hysteria

I London i slutet av 1800-talet är inte hygienen eller den medicinska kunskapen den bästa. En ung läkare (Hugh Dancy) vill anamma nya medicinska metoder men får ständigt sparken från sina gammalmodiga chefer. Till slut hamnar han hos en läkare som specialiserat sig på att bota ”hysteriska” kvinnor, vilket är en åkomma halva stan tycks lida av. Idag skulle vi nog ställa diagnosen ”sexuellt frustrerade” istället.

Den stora efterfrågan på behandlingen (som helt enkelt går ut på att smeka kvinnorna till extas) gör att den unge läkarens hand till slut blir helt överansträngd. Tillsammans med en excentrisk vän uppfinner han då den första elektriska massagestaven, vilket gör enorm succé bland stadens kvinnor. Samtidigt dras han mellan två systrar, som är så olika man kan vara.

”Hysteria” är underhållande och charmig, och innehåller både mycket humor, en kärlekshistoria och lite allvar. Finfina miljöer och en strålande Maggie Gyllenhaal som den godhjärtade och spännande kvinnosakskämpen är höjdpunkterna i denna film, som visserligen är något lättviktig men ändå bjuder på en trevlig stund i soffan.

 

3/5
----------------------------------------------------------------------

Niceville

Var man svart var 60-talets Mississippi ingen särskilt trevlig plats att bo på med sina raslagar och sitt förtyckande av svarta. Lika illa som i ”Mississippi brinner” går det inte till i ”Niceville”, men vi får se hur rika vita hemmafruar inte låter sina svarta hembiträden använda samma bestick eller samma toalett.

Emma Stone spelar Skeeter, en ung tjej som vill bli journalist och börjar skriva på en bok där hon skildrar hur stadens svarta kvinnor egentligen har det. Rädda för repressalier är det till en början svårt att få kvinnorna att ställa upp och berätta, men Skeeter lyckas till slut få med två hembiträden på det farliga projektet som måste hållas superhemligt.

De fisförnäma vita hemmafruarna skildras inte särskilt smickrande, även om det skönt nog finns undantag. Den charmiga men utstötta grannfrun Celia Foote måste man exempelvis bara älska. Överhuvudtaget vimlar denna helt kvinnodominerade film av sköna och välspelade karaktärer, Viola Davis Oscarsnominerades även för sin roll som hembiträdet Aibileen.

Detta är en riktigt bra, rolig och rörande film om livet i den amerikanska södern. Ondskan finns runt knuten, men det som fastnar mest är värmen och hjärtat. ”Niceville” är en må-dåligt-film som man märkligt nog mår riktigt bra av.

 

4/5


Tobis modeblogg


Detta är alltså Kuna Yala-folkdräkten (Panama), och som ni ser är den skitsnygg. Jag vet inte riktigt vad jag vill med denna bild, jag var bara tvungen att slänga upp den på bloggen.

Lehmans fredagsfräckis


En kvinna låg i koma. En dag när en sköterska tvättade hennes privata delar noterade hon att det gav en liten respons på EKG när hon rörde kvinnan. Hon prövade igen och då rörde kvinnan på sig en aning. De tillkallade hennes man, förklarade läget och sa:
- Hur galet det här än låter så kan lite oralsex vara rätt metod att väcka henne.

Hennes man var skeptisk, men sköterskorna gav sig inte. Maken gick till slut motvilligt med på det och gick in i kvinnans rum. Efter några minuter planade kvinnans EKG ut helt. Sköterskorna rusade in och skrek:
- Vad hände??

Mannen svarade:
- Vet inte, hon kanske kvävdes?


Nytt på skiva (Zero, april)

EP

4/10

 

Drivvedsfolket

”Vilket gäng!”

Egen produktion

 

Från början hette detta Norrköpingsband Driftwood people, men sedan en tid tillbaka har man bytt namn till Drivvedsfolket. Kvartetten lirar poppig rock med svenska texter och odlar en fäbless för 60- och 70-talsartister som The Kinks och Pugh Rogefeldt.

Här har man knåpat ihop en EP med fem låtar med kantiga gitarrer och hög energi. Första spåret ”Smak av blod” har lite av Franz Ferdinands studsiga pop i sig. De övriga låtarna följer samma stil men har kanske något mer retrokänsla i sig. Inte oävet, men bandet måste fila bort replokalskänslan om de ska börja bli riktigt intressanta.
--------------------------------------------------------------------

Album

5/10

 

Jonas Lundqvist: Så e de me de

Moondog/Universal

 

Vi känner honom som medlem i Bad Cash Quartet och som soloartisten Jonas Game som 2007 proklamerade att han har ADHD, åtminstone var det vad han döpte solodebuten till.

Numera har han gått tillbaka till dopnamnet Jonas Lundqvist och sjunger på svenska, mestadels om Göteborg (såklart…).

Musiken kan bäst beskrivas som pop, men det finns inslag av något som påminner om både dub och disco. Det svänger, men på ett småputtrande sätt. Och det funkar i några låtar men när man närmar sig spår tio sitter åtminstone jag och hoppas på lite mer attack, driv, variation och vilja.


Ny spelning med Bête Noire


Så har Bête Noire fått ännu en spelning, nämligen på Dentusgrottans stora grillfest den 4/8. Mer info om detta kommer senare, men datumet kan ni boka in redan nu i kalendern.
Fler nyheter, spelningar etc vad gäller Bête Noire hittar ni på hemsidan: http://betenoire.se/

Dagens gay-sms


Det bara fortsätter...

Dagens fynd på hallmattan


Kom en laddning skivor igen. Mest skit - förutom Joel Almes nya (som jag redan har). Den släpps 9 maj och är i mitt tycke årets hittills bästa skiva!

Tobis korvtest #4


Hade egentligen tänkt att bara testa grill-/kokkorv men gör ett undantag idag.

Delikatesskungens vitlökssalami
Vitlöksalami är ju alltid gott, men jag tycker att denna sort har en lite frän smak när man äter den "rå". Däremot blir den jättegod om man lägger den på exempelvis pizza eller varma mackor.

Betyg: 3 av 5

Photoshopping gone wrong


Såg Lisa Nilsson (eller?) på en musikalaffisch...

Dagens gay-sms


Another day, another textmessage...

BN på film


Igår hade Bête Noire bandmöte och besökte Jürgen i hans studio. Där passade vi på att tömma hans vinförråd samt kolla på lite film han spelat in på en av våra konserter. Där fanns en hel del godbitar som kommer att läggas ut på YouTube samt användas i vår kommande, hemliga höstgrej. Så håll utkik.

Angående den där hemliga höstgrejen, så börjar det snart bli dags att avslöja den, men det tar nog minst en månad till innan alla bitar är på plats.

Påskens gay-sms


Även Prutten har tydligen fått påsk-feeling...

Tisdag i Norrköping

Japp, då var man på plats i Norrköping igen.
Här ropar man: Ståplats - sätt er ner!

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Påskens bästa löpsedel


Jag tror den gör sig bäst i egen prakt, okommenterad. Någon form av analys skulle nog bara förstöra det absurda och fascinerande.

(...men man undrar ju, precis som Panama-Johanna gjorde i helgen, om det satt likadana över hela landet där man bara bytt ut ortsnamnet)

Tobis korvtest (påskspecial)


Påskspecial: Prinskorv

Slänger in en liten bonus-korv så här i påsktider, nämligen en stekt prinskorv. Jag vet inte märket men skulle tro att det är Scan. Och visst är prinskorvar söta men smakmässigt är de oftast inte så spännande och det gäller även denna. Ofta luras man att tro att prinskorven är godare än den verkligen är eftersom den brukar ätas ihop med exempelvis Janssons frestelse, äppelmos eller rödbetssallad. Men nej, prinskorven är i grund och botten en ganska intetsägande barnkorv, förvisso gullig men kulinariskt ganska trist.

Betyg: 2 av 5

På skiva: Diamond Dogs (Nolltretton, Mars)

Diamond Dogs

”Set it all on fire”

Legal Records

 

Diamond Dogs är ett coolt band som har fungerat lite som ett slags uppsamlingsband för alla partysugna Stockholmsrockers. Det startades av boogierocknestorn Sulo och Anders Lindström från The Hellacopters och har genom åren innehållit medlemmar som punkfarfar Johan Johansson, Stefan Björk från Wilmer X och Robert ”Strängen” Dahlqvist från The Hellacopters.

Nu fyller man 20 år som band och firar med en skiva där man även kan visa upp lite internationell stjärnglans från namn som Spike från Quireboys, Ryan Roxie från Alice Coopers band och Dan Baird från Georgia Satellites.

Musiken är på intet sett nyskapande eller unik. Det handlar om traditionell rock´n´roll med boogiesväng och viss retrokänsla. Såklart. Ingen hade väntat sig något annat och ingen vill ha något annat när det gäller Diamond Dogs.

Så alla är nöjda. Bandet får parta loss med det de kan bäst och publiken får perfekt musik att dricka öl till. Skål!

3/5


Tobis korvtest #3


Oj oj oj,det har blivit dags för en riktig klassiker, nämligen:

Bullens pilsnerkorv

Börja med att tejpa för innehållsförteckningen, för läser ni den lär ni tappa aptiten. Sen är det bara att börja svulla. Detta är som sagt en riktig klassiker, som skiljer sig ganska mycket från andra kokkorvar genom att ha en mer rökig, köttig, gammaldags smak. Bullens är utan tvekan den godaste kokkorven. Enda felet med pilsnerkorven är att den är för liten.

Betyg: 4 av 5

Dagens gay-sms


Ännu en dag med ett Prutten-SMS...

Årets hårmode 2012


Uno Friedner är inte bara bandbokare utan även en stilikon av rang. Här presenterar han Årets Hårmode 2012.
Se, lär och boka klipptid - så kanske ni precis som Uno snart hänger med den svenska popeliten.

På skiva: Markus Krunegård (Nolltretton, Mars)

Markus Krunegård

”Mänsklig värme”

Stranded/Universal

 

Det går inte säga annat än att musiker med rötterna i Norrköping är hett just nu. Eldkvarn, Slagsmålsklubben, Den Svenska Björnstammen och Markus Krunegård har måhända inte så mycket gemensamt rent musikaliskt men på topplistor, musikgalor och konsertscener visar de vilken stad som regerar för tillfället.

Likt Plura har också Krunegård för varje skiva sedan Laaksos senaste börjat snöa in alltmer på sin hemstad, och inte mig emot, det har varit hans bästa och mest personliga låtar. Även här på tredje (eller fjärde beroende på hur man räknar) albumet är det just Norrköpingslåtarna som sticker ut lite extra. Singeln ”Everybody hurts” där han sjunger om sin uppväxt har redan snurrat flitigt på radion. I ”På promenaden” ger han en blinkning till Lundells klassiska låt och går bokstavligt talat längs minnenas allé. Det är skivans bästa spår.

Men det är inte bara Norrköping som Krunegård ger målande beskrivningar av. Här finns ögonblicksbilder från Champs- Élyssées, Ringvägen i Stockholm  och en bilresa i USA. Det är denna konst, att fånga en känsla genom att bara nämna små detaljer, som är Krunegårds absoluta styrka.

Alla låtar känns inte lika intressanta även om plattan som helhet är snyggt producerad och håller jämnhög kvalitet. Men det är roligt att Krunegård är tillbaka som soloartist efter de olika musikaliska utflykter han ägnat sig åt de senaste åren.

3/5


Bettan i bladet


Linköpingsposten hade en liten grej om Bête Noire i senaste numret...

Dagens gay-sms


Så fint, en liten sång...

Lehmans fredagsfräckis


Två snubbar satt och delade ett flak öl i mörkret vid ett litet campingbord. Dom blev efter ett tag skapligt på arslet och den ene var tvungen att kissa. Han gick då bakom tältet för att uträtta sina behov. Efteråt glömde han dra upp gylfen å när han satte sig ner föll hela snorren över bordet. Kompisen såg det hela lite vagt i mörkret, grep tag i en flaska och ropade:
- ”PASS PÅ – en huggorm!”, och slog till den allt han kunde!

Hans kompis skrek:
- ”AJ SOM FAAN!
Slå den jäveln igen! Den bet mig i kuken!!

Tobis korvtest #2


Alla korvar i detta test äts så som korv ska ätas, det vill säga med bröd, ketchup och senap. Tvåa ut är:

Eklunds tjocka grillkorv

Eklunds är berömda för sin prisbelönta korv och visst är det bra kvalitet. Den vanliga grillkorven smakar kanske inte så jättemycket men vilken spänst! Den här är gjord av riktigt kött och inte en massa utfyllnad. Bra skinn, bra konsistens, men som sagt lite smaklös.

Betyg: 3 av 5

Lika som bär #127


Mathias Florén & Jacob Öqvist

Nytt på DVD (Nolltretton, mars)

I melt with you

 

En gång om året träffas fyra killar i 40-årsåldern i ett strandhus för att festa och komma bort från vardagslivet i en vecka. Trevliga dagar av fiske, semester, öl och vänskap väntar, men det finns en melankoli i luften. Livet blev inte riktigt som de hade hoppats. På ytan har de tämligen hyfsade liv, men var och en av dem har en smärta inom sig.

Läkaren (Rob Lowe) har skrivit ut droger och under några dagar festar de och har det ganska bra, även om ett mörker bubblar under ytan. Under en stor fest med lite inbjudna gäster händer dock något som förändrar allting, och sedan bär det bara utför.

”I melt with you” är ett suggestivt filmat drama med en lite annorlunda ton. Det börjar riktigt intressant men halvvägs in börjar logiken halta och absurditeten tar över. I grunden finns en bra berättelse om medelålderskris och en ömsint skildring av manlig vänskap, men historien urartar och trots en del bra beståndsdelar håller inte filmen som helhet.

 

3/5
------------------------------------------------------------------------

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

 

Jag var till en början aningen skeptisk till hela Tintin-filmen. Visst, att namn som Steven Spielberg och Peter Jackson håller i trådarna borgar för kvalitet men att göra animerad långfilm av en klassiker som Tintin med sin säregna humor, sin speciella estetik och inte minst den folkliga kärlek och legendstatus som tiden gett serien borde vara oerhört svårt.

Lyckligtvis tar det bara några sekunder in i de fantastiska förtexterna innan lugnet infinner sig. Såväl 3D-formatet som motion capture-tekniken funkar ypperligt och filmen fångar väl känslan och stämningen som serien har. Tekniskt är detta ett mästerverk med imponerande detaljrikedom och häpnadsväckande utförande.

Filmen är en mix av albumet ”Krabban med guldklorna”, ”Enhörningens hemlighet” och ”Rackham den rödes skatt” och lägger till en del eget också. Man har skapat en rapp historia som bör tilltala alla hårdnackade Tintin-fans. Retrokänslan är trots tekniken intakt, humorn finns där, spänningen och charmen också. Tintin är ett stort pojkrumsäventyr på exakt lagom nivå, inte för bullrigt och inte för mesigt. Enda minisvackan kommer sista kvarten, med en häftig men lite onödig slutstrid samt en upplösning som skulle ha kunnat göras bättre, men det är ändå petitesser.

 

5/5


En dag på jobbet


Häromdan var jag och skrev om Film & Musikgymnasiets nya musikal "iLife", och hamnade på deras blogg. Såhär ser det alltså ut när jag jobbar, om någon undrar...

Dagens fynd på hallmattan


Det ramlar in böcker hela tiden. Senaste laddningen var Tursten och Vallgren...

Dagens gay-sms


Man tycker ju att Prutten borde tröttna nån gång, men icke...

...ty det har våran kapten befallt!


Igår var jag på Nya Parken och kollade in IFK Norrköpings premiär i Allsvenskan. De spelade ut svenska mästarna Helsingborg och vann med 1-0. Det blev ju inte sämre av att ÅFF också passade på att slå Örebro borta med 4-3.

Det var fint väder men kallt och ruggigt, så jag värmde mig i Loge 16, som numera går under namnet popstjärnelogen. Där hängde bland annat Markus Krunegård, Henrik "Kisa" Nilsson, Uno Friedner, Niels Nielsen och Den Svenska Björnstammen. Det var bara Staub som fattades, var höll han hus?

Krunegård på Munken


Efter matchen igår hamnade jag på Munken där Krunegård hade releaseparty. Han gjorde en kort men bra spelning, och det var fullpackat. Mycket folk man kände också, och det var givetvis gratis inträde. Det börjar bli tjatigt att säga, men Munken är helt enkelt det bästa stället i Norrköping.

Tisdag i Norrköping

Just nu är jag i Norrköping var och varannan dag, och idag är det dags igen.
Här träffar man fler Linköpingsbor än hemma.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Stoorn


Cissi på kontoret tjatar alltid om Stoorn som eventuellt ska byggas utanför Skellefteå, där hon kommer ifrån. Stoorn är alltså en 45 meter hög älg som är tänkt att locka tyskar till Norrland. Ju mer jag läser om projektet desto mer fascinerad blir jag, även om det nu är lite oklart om det verkligen blir av.
Vill ni stötta Stoorn kan ni gå med i föreningen Stoorns Vänner, det funderar jag på att göra...

Stoorn är en nyskapande turistattraktion, som med sina 45 meter upp till kronan är en imponerande skapelse i limträ. Anläggningen ska utgöra ett centrum för kommersiella turism- och upplevelseaktiviteter, med fokus på skogen och det vilda djurlivet. Stoorn ska inrymma bland annat restaurang, utställningslokaler, konsertsal och moderna konferensutrymmen. Placeringen på det 510 meter höga berget Vithatten erbjuder en milsvid utsikt till både fjällkedja och hav. Den uppseendeväckande träkonstruktionen har i framtiden unika möjligheter att bli ett byggnadsverk med stort nationellt symbolvärde.
http://vimeo.com/2351678

Dagens gay-sms



På skiva: Thorsten Flinck (Nolltretton, mars)

Thorsten Flinck

”En dans på knivens egg”

SONY

 

Om man är intresserad av svensk visa spyr man till slut på alla dessa satans Taube- och Cornelistolkare man ideligen stöter på. Jag vet inte var de kommer från, vad de vill och vem som har något intresse av dem. Jag vet bara att det vimlar av dem och att de genomgående är totalt intetsägande. En av få svenska artister som verkligen kan göra mäster Evert rättvisa är dock Thorsten Flinck. I sina inspirerade stunder är den ökända skådespelaren och regissören faktiskt en av våra bättre vissångare. Han har rösten, artikulationen, känslan och inte minst den personlighet som krävs av en stor vissångare. Ibland kan det teatrala slå över lite för mycket men det finns en inlevelse och en visförståelse hos Flinck som gör att hans musik verkligen känns.

På sin tredje skiva hörs inte så mycket av just Taube, istället är det Totta, Afzelius, Dan Hylander och inte minst Ted Ström som bidragit med låtar. Här finns också Melodifestivalbidraget ”Jag reser mig igen”, där just Ström är involverad. Låtmaterialet är i mitt tycke inte det starkaste, men Flinck och hans Revolutionsorkester gör det bra ändå.

 

3/5


Bête Noire i sitt rätta element


Bête Noire började lördagen med att mingla på Frimis och fira att Frimurarehotellet fyller 100 år. Efter att ha kollat in de nyrenoverade rummen begav vi oss in i det heligaste: Frimurarnas hemliga lokaler. Där fick vi bland annat en heraldisk lektion om olika sköldar och gjorde även ett besök i den pampiga Johannessalen.

Bête Noire i Motala


På lördagskvällen spelade Bête Noire på Kulturakademin i Motala. Weeping Willows var huvudband och vi framförde två set pausunderhållning. Bill trivdes medan jag inte var fullt lika nöjd med kvällen, som var väldigt märklig på många sätt.

RSS 2.0