Bioonsdag

Dåligt bioutbud den senaste tiden, som sagt, så nu är jag nere på "Rough night"-nivå. En slags "Bridesmaids"-copycat om ett gäng brudar som åker till Miami för att ha möhippa och ställer till det. Inledde svagt men tog sig dock succesivt.
Betyg: 2 av 5

Biotisdag

Fan, vilka skitfilmer det har gått på bio den sista tiden. Det gjorde att jag var tvungen att se "The Mummy" igår, den har ju trots allt Tom Cruise i huvudrollen. Nu hjälpte inte det utan den var precis så usel som jag befarat. En 5000 år mumie vaknar och...bla bla bla...
Betyg: 1 av 5

Filmrecension: American pastoral

American Pastoral

Ewan McGregor gör regidebut och spelar själv huvudrollen som "Swede", en gammal sporthjälte som gifter sig med en tidigare skönhetsmiss (Jennifer Connelly), tar över en fabrik från sin far och har ett behagligt liv i den övre medelklassen. De får en dotter som stammar och börjar visa upproriska sidor. När hon är sexton och har blivit politiskt medveten ökar motsättningarna inom familjen, och späs på av att Vietnamkriget pågår och rasmotsättningarna i landet eskalerar. När en bomb exploderar i familjens lilla samhälle misstänks dottern Merry (Dakota Fanning), som dessutom försvinner i samma veva.
Swede ägnar sedan år åt att finna sin dotter medan hustrun får mentala problem.
Filmen bygger på en Pultzerprisad roman av Philip Roth och skildrar en omvälvande politisk tid och en lycklig familj som rasar samman. Där finns något intressant att berätta och här och var glimtar "American pastoral" verkligen till, men det känns som att McGregor fegar ur lite och inte riktigt vågar ta denna tragiska historia på det allvar som den kräver. Filmen känns lite för polerad och präktig, och skrapar mest på ytan. Med en modigare regissör och ett skarpare manus hade denna film kunnat bränna till betydligt mer än vad den gör.

2/5

Filmrecension: American honey

American honey

Shia LaBeouf är det enda kända namnet i rollistan, och kanske är det anledningen till att den här filmen inte fått något större genomslag trots genomgående översvallande recensioner. Regissör är brittiskan Andrea Arnold som tidigare hyllats för "Fish tank". Denna gång tar hon oss med på en nästan tre timmar lång roadmovie genom USA. Vi får följa den 18-åriga Star som lämnar sitt miserabla liv för att följa med en minibuss med ungdomar som åker runt och säljer tidningsprenumerationer. Med i gänget finns den charmige men oberäknelige Jake (LaBoeuf) och det uppstår omedelbart en attraktion mellan de två, trots att Jake verkar ha någon form av relation med den hårdföra ledaren Krystal.
"American honey" är till viss del en solig sommarroadmovie om ungdom, uppväxt, drömmar och stök, men ännu mer är det en berättelse om dagens USA och den segregation som växer sig allt starkare där. Arnold visar upp alla samhällets sidor och genom Krystals olika säljråd för olika bostadsområden berättar Arnold på ett smart sätt om tillståndet i landet.

4/5

Bioonsdag

Var och såg "Alien: Covenant" igår. Höll uppe hoppet i princip hela filmen men måste ändå till slut konstatera att...nja, den var nog inget vidare ändå. Inget jättemagplask dock, med bara lite finjusteringar hade filmen kunnat bli riktigt skaplig.
Betyg: 2 av 5

Filmrecension: Passengers

Passengers

Ett rymdskepp är på väg på en 120-årsresa mot en annan planet där mänskligheten ska starta en koloni. Ombord ligger 5000 personer nedsövda och en av dem är mekanikern Jim (Chris Pratt) som av misstag råkar vakna alldeles för tidigt, när det fortfarande återstår 90 år av resan. Efter ett år väcker han författaren Aurora (Jennifer Lawrence) och de två börjar undersöka vad som är fel med skeppet.
Filmen har en hel del futuristisk estetik och rymdstämning att gotta sig i för sci fi-fantaster, men framförallt är detta ett romantiskt drama om två människor som är fast i en 90 år lång resa med bara varandra som enda sällskap. Utsattheten, ensamheten, universums storslagenhet - här finns en riktigt intressant grund som regissör Morten Tyldum gärna hade fått gräva i mer. Han gör det bra, men de filosofiska resonemangen hade gärna fått ta ännu större plats.
"Passengers" är riktigt snygg och fantasieggande, och bygger upp en nyfikenhet kring vad som egentligen pågår på det mystiska skeppet. Som publik spekulerar man vad som ligger bakom uppvaknandet, och det är egentligen filmens enda svaghet: att slutet inte riktigt levererar den smarta twist eller raffinerade upplösning som man trodde skulle komma.

4/5

Filmrecension: Imperium

Imperium

När FBI upptäcker att det radioaktiva ämnet cesium-137 smugglats in i USA riktas misstankarna nästan slentrianmässigt mot muslimska terrorister. Agenten Angela (Toni Collette) är av en annan uppfattning eftersom alla tidigare erfarenheter visar att det snarare är högerextremister som brukar ligga bakom liknande dåd. Hon värvar Nate (Daniel Radcliffe), en av byråns mer tillbakadragna agenter, till ett uppdrag som går ut på att han ska infiltrera den amerikanska vit makt-rörelsen för att stoppa det kommande terrordådet. Det är en otäck miljö, men också snårig och spretig, så Nate får kämpa hårt för att nå fram till toppen och hamnar i otrevliga situationer längs vägen.
Radcliffe har på senare år börjat söka sig bort från den snälla rollen som Harry Potter och lyckats rätt bra, och här gör han en strålande insats. Överlag är skådespeleriet det bästa med "Imperium". Filmen är okej och bitvis riktigt bra, men det känns som att den aldrig når sin fulla potential. Historien puttrar på men det tänder aldrig riktigt till som det skulle kunna ha gjort med en vassare regissör. Man saknar de där riktigt laddade scenerna som en film av denna typ borde ha. Det handlar trots allt om en infiltratör inom den högerextrema världen, så det borde vara upplagt för spänning och obehag.

2/5

Filmrecension: Underworld - Blood wars

Underworld: Blood wars

Underworldserien har en del hardcorefans men tillhör du inte dem finns egentligen ingen anledning att se denna femte rulle i filmserien. Det är en tunn och fånig historia om det eviga kriget mellan vampyrer och varulvar. Klaner, blodslinjer och rättmätiga arvingar till tronen. Intriger och svek. Allt filmat i ett konstant mörker och med irriterande usla effekter. Den stressiga klippningen gör inte heller filmen enklare att stå ut med.
Handlingen, i den mån man kan kalla det en handling, går ut på att det pågår inre stridigheter bland vampyrerna. Samtidigt har varulvarna fått en ny farlig ledare och då måste vampyrerna kalla in Selene, som vanligtvis är persona non grata, för att rädda situationen. Sen följer en massa tråkiga actionscener och sen är det slut för denna gång. Som tv-serie om natten på någon av lågstatuskanalerna hade det kanske funkat, men som långfilm håller "underworld: Blood wars" inte måttet. I en lättglömd biroll ser vi svenske Peter Andersson, men roligare än så blir det tyvärr inte.

1/5

Biomåndag

I brist på annat kollade jag in "Ghost in the shell" igår, med Scarlett Johansson i huvudrollen. I en framtid går det att förbättra sin kropp genom att byta ut delar men Scarlett är ett experiment där hon fått sin hjärna transplanterad in i en hel robotkropp. Hon är en superagent, men vem är hon egentligen?
Visuellt fantastisk film, men känns ganska innehålls- och själlös och jag hade svårt att uppbåda något större engagemang.
Betyg: 2 av 5
 

Filmrecension: Flykten till framtiden

Flykten till framtiden

Både titeln och handlingen för såklart tankarna till "Tillbaka till framtiden", och då kan man välja att se denna film som en lågbudgetvariant av Robert Zemeckis klassiker eller också kan man se den som ett självständigt verk utan en massa jämförelser, och då är Ulf Malmros rulle en underbar liten pärla som både charmar och berör.
Året är 1973 och Elias Palin spelar Svante, en ung kille med hjärtfel som jobbar i skivaffär ihop med Bengan (Henrik Dorsin). En dag kliver han på en tunnelbanevagn som tar honom till 2016 där han träffar tjejen Elsa (Victoria Dyrstad), och sedan börjar en snurrig historia med tunnelbaneresor fram och tillbaka i tiden för att fixa Svantes hjärta och hans framtida relation till Elsa.
Har man överseende med att det magiska tunnelbanetåget aldrig förklaras och att det finns vissa brister i logiken bakom tidsresorna så är "Flykten till framtiden" en varm och rolig film som med ganska enkla medel lyckas åstadkomma överraskande mycket. Historien är föredömligt koncentrerad och filmen har såväl bra musik och snygga miljöer som en stor dos humor och underhållande (tids)kulturkrockar.

4/5

Filmrecension: Arrival

Arrival

En riktigt bra science fiction ska få oss att fundera kring vår roll i universum, fysikaliska lagar och andra stora frågor, och det gör "Arrival". Plötsligt en dag dyker det upp tolv gigantiska rymdskepp på olika platser på jorden. De bara svävar där utan att på något sätt avslöja sina avsikter. Amy Adams spelar en tolk som får i uppdrag att försöka kommunicera med rymdvarelserna i USA. I andra länder sker motsvarande försök, men när framgångarna uteblir ökar frustrationen och aggressionen. Och när många vill attackera rymdvarelserna är Adams rollfigur en av få som betonar tålamod och samarbete.
Denis Villeneuve har tidigare regisserat "Sicario" och "Enemy", även denna gång bjuder han på ett strålande hantverk som är en fröjd för ögat. En blandning mellan "Interstellar" och "Kontakt" om man vill förenkla.
Länge pekar allt mot ett mästerverk. Hur spänningen byggs upp, fotot, frågorna som hänger i luften. Snart kommer den smarta twisten, snart kommer svaret som förklarar allt, tänker man. Och Villeneuve gör sitt bästa för att knyta ihop trådarna, men lyckas inte riktigt. Åtminstone inte så elegant som man förväntar sig efter den mästerliga uppbyggnaden. Trots denna lilla besvikelse var "Arrival" 2016 års bästa film.

4/5

Bioonsdag

Bio igår igen. Såg "Get out" som nog måste beskrivas som en skräckfilm, fast med mycket humor och en klart annorlunda ton mot det mesta annat i genren. En svart kille ska träffa sina vita svärföräldrar för första gången, men upptäcker snart att allt inte står rätt till...
Betyg: 4 av 5

Söndagsintervjun: Småstad

En småstad full av värme och charm

På pappret låter idén till filmen "Småstad" helknasig: en syskonskara i Vadstena spelar sig själva i en lågbudgetproduktion bestående av vardagsrealism och nostalgiska VHS-klipp. Resultatet blev en känsloladdad filmpärla som hyllats av recensenterna och älskats av publiken.

Bakom det lite udda projektet står regissören Johan Löfstedt som tidigare gjort bland annat den omtalade fejkdokumentären "Konspiration 58". Denna gång har han involverat sin släkt i Vadstena och skapat en vardagsnära film som börjar med att hans morfar dör. Därefter får vi följa Johans mamma och hennes syskon när de minns sin uppväxt och lever sina liv i den mysiga lilla småstaden vid Vättern. Morfarn lever dock fortfarande i verkligheten, men annars är gränsen hårfin mellan fiktion och verklighet eftersom alla personer, arbetsplatser, miljöer och dylikt i princip är äkta.
- Johan ringde mig för fem år sedan och presenterade projektet. Jag behövde inte så lång betänketid utan sade ja direkt. Samma dag läste jag horoskopet i Vadstena Tidning där det stod: idag är dagen som kan förändra ditt liv, berättar Björn Löfstedt som är det syskon i filmen som ges störst utrymme. Och vem vet, kanske kommer den spådomen att slå in nu?

Filmen spelades in sommaren 2015, under totalt sju intensiva veckor. Från början var tanken att det skulle bli en entimmasfilm som skulle visas på SVT, men projektet svällde till att bli en långfilm. Och mottagandet har varit smått lyriskt. Recensionerna har varit strålande och syskonen har fått åka runt till en rad platser för att prata om filmen.
- Det här mottagandet kunde nog ingen av oss tänka sig. När vi hörde att det skulle bli en långfilm som skulle visas på SVT tänkte vi: hur ska det här bli och vad ska folk tycka? Men de flesta är så otroligt positiva så det är bara roligt att gå på Storgatan i Vadstena, säger systern Kina, som spelar en sjukhusbyråkrat som reflekterar över sitt yrkesutveckling och om rätt val har gjorts.
- Jag tror det är äktheten och att det är så mycket igenkänningsfaktor. Det man ser på filmen är vi, det är inget som är pålagt. Vi är väldigt tajta, vi är sex barn på nio år som bor i samma stad, precis som i filmen. Jag tror det är det vanliga som berör, säger Björn.
- Det var ett genialt drag av Johan. Eftersom vi inte är skådespelare så spelar vi oss själva., säger Kina och berättar att de medverkande hölls ovetande om vissa saker just för att skapa en äkta känsla, bland annat har den döde pappan spelat in personliga videohälsningar som de fick se för första gången under själva inspelningen av scenen, just för att behålla autenciteten.
- Vi känner Johan så väl och känner tillit till honom. Vi har litat på att han gör det bästa av oss, säger systern Gunilla som spelar kommunens flyktingansvariga som tänjer på sitt yrkes gränser.
- Filmen har inte förändrat relationen mellan oss i familjen, men kanske lärt oss att man ska vara lite mer rädd om det vi har, att vara lite mer ödmjuk och tacksam över dom man har omkring sig, säger Gunilla.

Om det blir någon fortsättning inom filmbranschen för Löfstedtsyskonen återstår att se, men Björn avfärdar åtminstone inte tanken helt.
- Är det någon som vill hitta på nåt så är jag inte sen att hänga på. Jag har jobbat på samma arbetsplats i 37 år, säger Björn.

Filmrecension: Kvinnan på tåget

Kvinnan på tåget

Paula Hawkins roman blev en succé och har nu filmats med Emily Blunt i huvudrollen som Rachel. För bara något år sedan hade hon det ganska bra med man, hus och ett ordnat liv, men numera bor hon inneboende hos en kompis. Det kanske inte vore så farligt om det inte var så att hon var alkoholiserad och spenderar dagarna med att åka fram och tillbaka till New York för att lura omgivningen och sig själv att hon har någon slags struktur i sin tillvaro. Livet är kaos, hon telefonterroriserar exmaken och hans nya kvinna, och dricker med ständiga minnesluckor som följd.
Tåget passerar hennes gamla hus, och det unga "drömparet" strax intill, som hon diktat upp en egen historia kring. När kvinnan i det unga drömparet försvinner dras hon själv in i historien, dels för att hon blir förhörd av polisen efter att ha vinglat runt på fyllan i kvarteret och dels för att hon kanske bland alla minnesluckor känner till något kring omständigheterna. Vad är sant och vad är fantasier?
"Kvinnan på tåget" är en stabil thriller som sakta benar ut vad som hänt och hur saker egentligen ligger till. Mittenpartiet hade gärna fått kortats en smula, men även om detta är en helt okej film så lämnar den inget större avtryck. Emily Blunt lyckas dock porträttera den plågade Rachel på ett komplext och trovärdigt sätt.

3/5

Filmrecension: Allied

Allied

Ibland blir det tydligt hur mycket rätt marknadsföring av en film betyder, detta är ett sånt tillfälle. Jag har sett två filmaffischer av "Allied" och ingen av dem kommer ens nära att spegla känslan i filmen. Den första trailern var så usel att jag tog ett aktivt beslut att inte se filmen. Lyckligtvis kom det en trailer till som var betydligt bättre och det är jag glad över, för "Allied" är en riktigt sevärd film.
Brad Pitt och Marion Cotillard spelar en brittisk respektive fransk agent som möts på ett uppdrag i Casablanca under Andra Världskriget. Känslor uppstår och efter avslutat jobb flyttar de till England och skaffar barn. Allt är frid och fröjd tills Pitt får reda på att hans fru kan vara tysk spion. Något han först vägrar tro, men snart börjar tvivlet växa i honom. Om det stämmer, är han beredd att döda sin fru för lojaliteten till sitt land?
Det är en riktig stilig film med miljöer, kläder och en epok som väcker romantiska drömmar. Pitt och Cotillard spelar sina elegant kyliga roller med en stram stil som passar perfekt i detta sammanhang. Här bjuds både på action och romantik, och stundtals är det riktigt spännande, men framförallt är "Allied" ett riktigt snyggt filmhantverk som känns stabil i varje detalj.

4/5

Filmrecension: The Accountant

The Accountant

Som barn led Christian Wolff (spelad av Ben Affleck) av någon form av autism, men lyckligtvis har han lyckats tygla den som vuxen och till och med vänt diagnosen till sin fördel. Hans fantastiska sinne för siffror har gjort honom till en superrevisor som anlitas när det behövs en räknenisse med extraordinära kunskaper (ofta av gangsters som behöver trixa med bokföringen). Detta tillsammans med det faktum att hans far tränade upp honom och hans bror till veritabla dödsmaskiner har gjort Wolff till en livsfarlig, om än socialt handikappad, skuggfigur som lever ett ensligt liv på samhällets skuggsida.
Vid ett ganska rutinmässigt bokföringsjobb för ett företag upptäcker han oegentligheter och har plötsligt ett gäng mördare efter sig. Men istället för att fly väljer han att själv gå till attack, och ett gäng tuffa och skjutglada actionscener följer.
"The accountant" vill gärna vara lite coolare och smartare än vad den är, och lyckas nästan med att lura publiken. Den innehåller förklarande tillbakablickar, en hel del småskratt, hård action, spänning och psykologi, och är på det stora hela en ganska bra rulle. Men den når aldrig innanför skinnet, så mer än en underhållande film för stunden blir den aldrig.

3/5

Biomåndag

Måndag och bio igen. Veckans film blev "Patriots Day" som handlar om mördarjakten efter bombningarna under Boston Maraton för några år sedan.
Det är ju nåt speciellt med Boston. Stan har en väldigt stark identitet och jag var ju dessutom där året efter bomberna och har en personlig koppling till staden. Det har gjorts många bra filmer som utspelas i Boston och dit får även "Patriots Day" räknas. Början var lite svag men så fort bomberna smäller tar filmen fart ordentligt.
Betyg: 3 av 5

Filmrecension: Hacksaw Ridge

Hacksaw ridge

Andra världskriget går mot sitt slut och många amerikanska unga män anmäler sig till militärtjänstgöring för att tjäna sitt land. En av dem är Desmond Doss, spelad av Andrew Garfield. Han skiljer sig dock från mängden genom sin starka övertygelse att vägra bära vapen. Han vill inte ta liv, utan rädda liv, och blir därför en obeväpnad sjukvårdare. Hans ställningstagande bottnar i hans tro och hans uppväxtförhållanden och det är en besvärlig process att ta sig genom innan armén och hans medsoldater accepterar hans val. Mot slutet är det ändå han som blir hjälten (knappast någon spoiler att avslöja) i denna verklighetsbaserade historia.
Mel Gibson har regisserat och inledningsvis känns filmen lite väl präktig och lättviktig. Det räddas lyckligtvis upp under andra halvan när striderna i Japan sätter igång. "Hacksaw ridge" har några av de råaste och mest realistiska krigsscenerna man sett på vita duken. Kvackelmagade personer bör nog blunda med ena ögat för under sista timmen visas ett överflöd av stympade kroppar, köttslamsor och plågade soldater. Men det är i detta krigets vansinne som filmen får tempo, liv och relevans. Och det är då vi förstår varför Desmond Doss tilldelades en hedersmedalj av den amerikanska militären.

3/5

Filmrecension: Inferno

Inferno

"Da Vinci-koden" fick hela världen att intressera sig för konspirationer, symboler, hemliga sällskap och gåtor. "Änglar & Demoner" följde i samma fotspår och nu är den tredje Dan Brown-filmatiseringen här. Denna gång vaknar professor Robert Langdon upp med minneslucka på ett sjukhus och sedan startar en spännande jakt för att förhindra att ett virus dödar halva världens befolkning. Dantes klassiska verk "Den gudomliga komedin" står i centrum och som vanligt måste Langdon och hans följeslagerska lösa gåtor och dechiffrera ledtrådar och besöka historiska platser på vägen.
Styrkan med Dan Browns berättelser är att de innehåller fantasieggande mysticism samtidigt som publiken får bildning i historia, konst och arkitektur, men handlingen i "Inferno" hade svagheter redan som bok och blir inte bättre som film. Filmen känns hetsig och rörig, och även om det finns en genomtänkt story i botten får man som tittare inget grepp om den. Det är en snygg och påkostad storfilm, men känns nästan som en ordinär actionrulle. Av Dan Brown vill man få kunniga föreläsningar så att man får känna sig lite smart, men efter "Inferno" känner jag mig nästan lika snurrig som Langdon i inledningsscenerna.

3/5

Biomåndag

Var och kollade in "Life" igår, regisserad av svenske Daniel Espinosa och med svenska Rebecca Ferguson i en av huvudrollerna. Lite som en blandning av "Gravity" och "Alien", och handlar om att besättningen på rymdstationen ISS får tag i en livsform från Mars som de undersöker...och sen brakar helvetet loss. Inte så nyskapande eller särskilt unik idé, men en välgjord och spännande film.
Betyg: 4 av 5

RSS 2.0