Biomåndag

Var och kollade in "Blade runner 2049" igår. Oerhört snygg och fantastiskt ljud. Regn, mörker och smuts. Stämningsfull. Bättre än föregångaren. Hantverket absolut toppklass men något saknades i själva berättelsen för att jag skulle tända till fullt ut.
Betyg: 4 av 5

Filmrecension: The Circle

The Circle

"The Circle", med Tom Hanks och Emma Watson i två ledande roller, är en film som vill diskutera några av vår samtids viktiga frågor. Vad innebär det när kommersiella aktörer som Google och Facebook samlar på sig enorma mängder information om våra liv? Hur påverkas vi av att ständigt vara uppkopplade och aktiva i sociala medier? Vad händer när företag får en monopolställning? Vad är betydelsen av att ha ett privatliv?
Det är inte första gången såna frågor tas upp, "1984" och "Truman show" är bara två exempel, men ämnet känns mer aktuellt än någonsin. Här får vi följa den unga tjejen Mae som börjar jobba på en supermodernt teknikföretag, som är så populärt bland de anställda att det framstår som en sekt. Snart märker hon dock att kulten, tekniken och den ständiga övervakningen kommer med ett pris.
Det skulle kunna vara jätteintressant men tyvärr är "The Circle" taffligt gjord med slappt manus och rätt mycket b-filmskänsla. Det som skulle kunna vara vass samhällskritik blir närmast parodiskt och trots att Hanks namn finns i rollistan utstrålar detta hafsverk bara lågbudgetvibbar.

2/5

Filmrecension: Wonder Woman

Wonder Woman

Vi fick se "Wonder Woman" dyka upp redan i fjol i "Batman v Superman" och nu har den lassokastande och svärdsvingande amazonen fått sin egen film. Jaha, ännu en superhjältefilm och denna gång med en kvinnlig huvudroll för att locka tjejerna till biografen, tänker måhända cynikern. Men det visar sig lyckligtvis att detta är en av de starkaste DC-filmatiseringarna och att Gal Gadot känns klockren i huvudrollen. Historien ramas in av Första Världskriget och även om det såklart finns övernaturliga inslag ger den historiska realismen denna film ett extra lager som åtminstone jag uppskattar.
Tjejen Diana växer upp på en hemlig ö som befolkas av enbart kvinnliga krigare och tränas till att bli den bästa av dem. Efter att en brittisk spion kraschlandat på ön dras Diana in i kriget som rasar i världen utanför deras skyddade hägn. Hon är övertygad om att det är krigarguden Ares som ligger bakom och tar till sin uppgift att bekämpa honom för att rädda mänskligheten. Snyggt foto, om än lite väl mycket datoranimerade slagsmål och slow motion-scener, en lagom dos humor och en historia som faktiskt berör (åtminstone för att vara en superhjältefilm) gör "Wonder Woman" till en oväntat bra film.

3/5

Filmrecension: Patriots day

Patriots Day

Det finns en rad kända och bra filmer som utspelas i Boston, kanske för att staden har en speciell plats i USA:s historia och hjärta men också för att det är en av de amerikanska städer som har den tydligaste identiteten. Denna gång är det terrordådet under Boston Maraton för några år sedan som står i fokus och är det någon stad som passar för lite äkta amerikansk lokalpatriotism är det just Boston.
Inledningen av filmen gör att man befarar en översliskigt sentimental historia, men från det ögonblick att bomberna smäller av får filmen en helt annan fart och bjuder på en riktigt spännande polisjakt efter de två terroristbröderna och deras eventuella medhjälpare.
Filmer som bygger på verkliga händelser blir ofta ointressanta eller överdrivet tillspetsade men denna gång finns det faktiskt en sann historia i grunden som inte behöver kryddas särskilt mycket. Tvärtom har den en del osannolika inslag som skulle vara svåra att spåna fram på ett manusmöte.
I rollerna ser vi bland annat Mark Wahlberg och Kevin Bacon göra godkända insatser. Och även om regissör Peter Berg inte kan hålla sig helt borta från det sentimentala är "Patriots Day" en bitvis riktigt bra film som ibland skapar den halvdokumentära känsla den vill åt.

3/5

Biomåndag

Måndag = bio. Igår blev det "American Assassin", om en ung kille som ägnar sitt liv åt att hämnas sin döda flickvän genom att infiltrera terrorceller. Och gör det så bra att han blir värvad av CIA. Intressant premiss som dock mynnar ut i en ganska traditionell spionactionfilm. Helt okej underhållning men lättglömd.
Betyg: 2 av 5
 

Filmrecension: Get out

Get out

I en tid när det går tretton likartade standardrysare på dussinet är det kul när det dyker upp en skräckfilm som vågar vara lite annorlunda. "Get out" regisseras av debutanten Jordan Peele och han har verkligen lyckats att hitta en unik och fräsch ton. Det bjuds på mycket skratt och knäppheter, men samtidigt sitter man konstant på helspänn för det ligger en ständig känsla av obehag i luften utan att man riktigt kan sätta fingret på vad det är.
Vi får följa den svarta killen Chris som ska träffa sin vita tjej Roses föräldrar för första gången. De är jättetrevliga, och föräldrarnas vänner likaså, fast brorsan och hushållspersonalen verkar bestämt lite märkliga. Och snart märker Chris att allt inte står riktigt rätt till. Exakt vad det är som pågår är dock länge höljt i dunkel för både honom och publiken.
Peele lyckas skapa spänning på ett gammaldags sätt, genom antydningar och skevhet istället för genom blodsplatter, övernaturligheter och hoppa-till-scener, även om sånt också förekommer till viss del. Och "Get out" skulle även nästan kunna klassas som komedi, inte minst genom bifiguren Rods roliga insatser. Peele håller dock balansen perfekt, och kryddar dessutom anrättningen med några riktigt minnesvärda scener.

4/5

Biotisdag

Var och såg "Det" igår. Bättre än originalet på vissa saker, men sämre på andra. Och det är ju bara första halvan (barndelen) vi får se denna gång, vilket gör filmen okomplett. Ungarna var kanon men skräckbitarna kändes ofta lite B och Pennywise levde inte riktigt upp till förväntningarna. Fast värst var de idioter i biosalongen som skrattade högljutt filmen igenom, ofta på helt omotiverade ställen.
Betyg: 3 av 5
 

Filmrecension: Ghost in the shell

Ghost in the shell

I denna framtidsskildring har gränsen suddats ut mellan människa och maskin, och kroppar uppdateras kontinuerligt genom att byta ut delar. Allra längst har tekniken kommit med en superagent, Major Mira spelad av Scarlett Johannson, där man bara behållit hjärnan och placerat den i en hel robotkropp. Hon är programmerad att skipa rättvisa men buggar i systemet får henne att undra vem hon egentligen var innan hon blev en cyborg.
När personer inom företaget som konstruerat henne börjar mördas en efter en får hon i uppdrag att hitta gärningsmannen, men börjar i samma veva hitta sig själv. Liknande historier har berättats på vita duken tidigare men just denna är en remake på ett animerad mangaäventyr från 1995, och man måste nästan köpa serietidningsestetiken för att det inte ska kännas för fånigt. Det är en visuellt väldigt snygg film, faktiskt en av de coolare jag sett, där Major Mira åker runt i en futuristisk asiatisk storstad med blinkande neon, hologram och vägar uppe i luften. Men snart märker man att innehållet inte matchar den häftiga ytan, vilket gör "Ghost in the shell" till en ganska själlös film där det är svårt att uppbåda något större engagemang för vare sig berättelse eller huvudpersoner. Vilket är lite ironiskt med tanke på att filmen handlar just om hur det finns en "själ" under Major Miras robotskal.

2/5

Biomåndag

På bio igår och såg "Borg". Jag visste att Sverrir var porträttlik som Björnta och trailern kändes lovande, men blev ändå positivt överraskad. Bra kvalitet rakt igenom.
Betyg: 4 av 5

Biomåndag

Bio igår igen. Såg Steven Soderberghs "Logan Lucky" med bland andra Daniel Craig och Channing Tatum. En byfånevarient av "Oceans eleven"-filmerna, skulle man kunna säga, med ett gäng hillbillies som ska råna en racingbana under ett NASCAR-lopp. Anstränger sig lite för mycket att bli kultig, men underhållande och helt ok.
Betyg: 3 av 5

Filmrecension: Going in style

Going in style

"Going in style" är en remake av 1979 års "Seniorligan" och det är nog ingen slump att nyversionen kommer nu för filmen rymmer en hel del kritik mot giriga banker, opålitliga företag och det amerikanska pensionssystemet. Vi får följa tre äldre herrar (Morgan Freeman, Michael Caine och Alan Arkin) som sett fram mot en trivsam ålderdom men upptäcker att deras pensionspengar har gått upp i rök och att banken vill ta deras hus.
Något måste de göra för att överleva och Freeman kommer på den ypperliga idén att de ska råna banken som vill mäta ut deras bostäder. Tanken får han efter att ha sett ett superproffsigt bankrån några dagar innan, och nog skulle väl dessa tre gentlemän kunna upprepa den bedriften? Och skulle de åka fast är det värsta som kan hända att de får tak över huvudet och tre mål mat om dagen i resten av sina liv.
Filmen står helt på gubbarnas sida: banken får vad den förtjänar, de använder lösa skott för att inte skada någon och de ska inte stjäla mer än vad de skulle ha fått i pension. Men man kanske inte ska dra alltför stora politiska växlar av "Going in style", för även om den innehåller samhällskritik så är det till största delen en myskomedi där "griniga gamla gubbar gör tokiga saker". Och som sådan film är den helt okej.

2/5

Biomåndag

Cruise brukar ju alltid vara underhållande så igår blev det "American made". En ganska klassisk uppgång-och-fall-historia om en pilot som anlitas av såväl CIA som knarkbaroner för att smuggla grejer. Okej för stunden men vi har sett liknande historier många gånger förut.
Betyg: 2 av 5

Filmrecension: Kong - Skull Island

Kong: Skull Island

Originalhistorien om King Kong är en ikonisk berättelse med ett perfekt dramatiskt upplägg som verkligen förtjänar sin plats som ett mästerverk inom filmkonsten. Tyvärr ser vi väldigt lite av de kvalitéerna i "Kong: Skull Island". Och kanske ska man inte ens räkna denna rulle som en King Kong-film, utan som något helt annat, för det enda gemensamma med originalstoryn är att det handlar om en jätteapa som bor på en mystisk ö. Här är Kong sju gånger större än normalt och påminner utseendemässigt mer om en neanderthalare än om en apa. Det är fel tidsepok och Skull Island är placerat i fel hav. Här finns inget brudoffer och inget Empire State building. Och framförallt finns det inget som får publiken känslomässigt engagerad. Detta är en innehållslös monsteractionrulle från början till slut som inte lämnar det minsta spår i hjärta eller hjärna när eftertexterna börjar rulla. Manuset är urtunt och rollkaraktärerna osedvanligt platt skrivna, filmen känns mest som ett försök i att se hur mycket dataskapade effekter man egentligen kan klämma in i en rulle. Vi får följa en militärledd expedition som när Vietnamkriget tar slut åker för att utforska en mystisk ö som bebos av diverse jättemonster varav en är en gigantisk apa. Fotot är snyggt och det finns faktiskt en radda coola scener, men man måste nog se denna film frikopplat från de andra King Kong-filmerna för annars blir man rysligt besviken.

2/5

Biomåndag

Var på förhandsvisning av Ruben Östlunds nya film "The square" igår. Bitvis strålande, bitvis helmärklig. Hela tiden udda och oförutsägbar. Vad den handlade om? Tja...en diskussion kring vad som är konst och funderingar kring klasssamhället...typ.
Betyg: 3 av 5

Biotorsdag

Blev "The dark tower" igår. Ja...näe...
Var väl okej för stunden men lämnade inga som helst spår. Led av att vara en bokserie som komprimerats ner till 1 1/2 timme film.
Betyg: 2 av 5

Biotisdag

Var på bio igår och kollade in "Superswede", dokumentären om Ronnie Petersson. Dessvärre var det ingen superfilm. Den var bitvis intressant som tidsdokument men i övrigt ganska slappt berättad. Det brände aldrig till och inget nytt kom fram. Ronnie P:s liv var helt enkelt för ointressant för en film. Däremot hade man velat veta mer om Barbro.
Betyg: 2 av 5

Skivrecension: Danzig

Danzig
Black laden crown

För två år sedan gav Glenn Danzig och hans band ut coverskivan "Skeletons" som sågades jämns med fotknölarna av de flesta. Många såg skivan som bottennappet i en karriär som dalat stadigt sedan mitten av 90-talet. Logiskt på sitt sätt och föga överraskande med andra ord, men det gör också att manegen är krattad för "Black laden crown", för sämre kan det väl knappast bli? Ett gyllene tillfälle alltså för Evil Elvis att göra en storstilad comeback. Han behöver inte pressa ur sig en ny "Mother" utan fansen har så låga förväntningar att det räcker för den gamla Misfitsikonen att bara släppa en någorlunda acceptabel skiva för att bryta den nedåtgående spiralen och återupprätta sin status. Det är sju år sedan den sista riktiga skivan kom så han har ju i alla fall haft gott om tid på sig att skriva låtar.
Tyvärr kan man inte påstå att han lyckas ta tillvara på chansen. Produktionen är dålig, rösten är tunn och det finns inget i låtmaterialet som fastnat när plattan är slut. Riffen, låtarna och ljudbilden är så brötig, tung och energidränerad att det känns som att lyssna på en man som klafsar runt i en leråker där stegen blir tyngre för varje kliv. Jordkockorna och grästuvorna fastnar i stövlarna och till slut är han så nedsjunken i den blöta leran att det inte ens går att lyfta fötterna.

1/5

Filmrecension: Life

Life

Svenske regissören Daniel Espinosa har fått med sig likaledes svenska Rebecca Ferguson samt Ryan Reynolds och Jake Gyllenhaal i detta intensiva rymdäventyr. De tre skådisarna utgör halva besättningen på den internationella rymdstationen ISS som en dag får en leverans från Mars som visar sig innehålla den första utomjordiska livsformen. Forskningen tuffar på bra, ända tills de upptäcker att den bläckfiskliknande varelsen är både livsfarlig, ilsken och synnerligen svårdödad. Snart inser de att de måste göra allt i sin makt för att hindra den ondskefulla utomjordingen att nå jorden, även om det innebär att de måste offra sina egna liv.
Lite som en blandning av "Alien" och "Gravity" skulle man kunna säga, och bristen på originalitet är måhända en svaghet, men å andra sidan gör Espinosa ett sånt gott arbete att man lätt kan förlåta att vi sett liknande historier förut.
Filmen känns trovärdig i hur en främmande livsform skulle behandlas och lyckas även väl med att bygga upp spänningen i rymdstationens slutna miljö. Fotot är snyggt och storyn är effektivt berättad, och en eloge till slutet är också på sin plats. Visst, "Life" är inte särskild unik i sitt upplägg men filmen har något som stannar kvar och oroar. Kanske för att den ligger så nära en tänkbar framtid där vi verkligen hittar liv på Mars inom kort?

4/5

Filmrecension: Dolda tillgångar

Dolda tillgångar

Filmer som bygger på verkliga händelser blir inte alltid så lyckade, främst för att verkligheten oftast inte har samma berättarmässiga upplägg som ett välskrivet drama. "Dolda tillgångar" har dock en inramning som inte behöver kryddas utan utspelas mitt under rymdkapplöpningen och rassegregationen i 60-talets USA, och det är två ämnen som knappast behöver laddas med mer dramatik.
I sin jakt på att hinna före ryssarna i rymden kallar NASA in landets skarpaste hjärnor, och några av dessa visar sig tillhöra svarta människor. Många av dem är dessutom kvinnor vilket inte gör saken mindre problematisk, för detta var en tid när svarta inte fick använda samma toaletter, dricka samma kaffe eller äta i samma matsal som vita. Diskrimineringen mot kvinnor var måhända inte lika uttalad men den fanns också där. Detta blir snart ohållbart inser NASA och det är detta raserande av ras- och könsbarriärer som "Dolda tillgångar" skildrar på ett strålande sätt.
Vi får följa kampen genom tre svarta kvinnor som blir pionjärer när de har kunskap och intellekt som till slut inte längre går att ignorera. Det är en varm och rörande film som hittar en perfekt tonträff på må-bra-skalan. Regissör Theodore Melfi söker positivism istället för konfrontation, och även om filmen ofta är känslosam blir den aldrig störande sötsliskig.

4/5

Filmrecension: Sameblod

Sameblod

Att samerna har behandlats illa genom historien är ingen nyhet, även om mycket har förbättrats de senaste decennierna. Dock är det märkligt att samerna fortfarande har en så undanskymd roll inom den svenska kulturen, och inte minst inom filmen. Därför är det roligt med en film som "Sameblod", inte minst för att den också är väldigt bra.
Handlingen utspelas (mestadels) på 30-talet och kretsar kring unga tjejen Elle-Marja som lever med sin familj som renskötare på fjället. Hon och hennes syster går på en slags internatskola för samebarn dit forskare kommer och studerar dem. Elle-Marja är något av en rebell och vill lämna den traditionella livsstilen för att istället bli "svensk". Hon rymmer till Uppsala, men märker snabbt att det inte bara är att byta kolten mot klänning för att passa in i det svenska samhället.
Långfilmsdebuterande regissören Amanda Kernell gör ett strålande jobb och bjuder på snyggt foto och starka känslor. Men bäst av allt är att "Sameblod" inte bara nöjer sig med att vara ett viktigt debattinlägg, det är framförallt en riktigt bra film. Faktiskt en av de bästa svenska filmer jag sett på senare tid.

4/5

RSS 2.0