Biomåndag

Biodags igår igen och...tadaa...ensam i salongen! Var ett tag sen senast, men fortfarande händer det då och då. Göööött.
Såg "Eld & lågor" om de rivaliserande nöjesparkerna Gröna Lund och Nöjesfältet, och den förbjudna kärlek som drabbade ägarnas barn. En visuellt och berättartekniskt intressant och annorlunda film med en riktigt bra historia i grunden. Den färgsprakande filmmagisambitionen är filmens styrka men blir också något av dess svaghet då det visuella stjäl fokus från karaktärer och sidohistorier. Men ett spännande formexperiment.
Betyg: 3 av 5
 

Biotisdag

Bio igår igen. Denna gång "Cold pursuit" med Liam Neeson i huvudrollen som jagar skurkar i snön uppe i Klippiga Bergen. Mer humor och "kultkänsla" än vad man kan tro, och det är lite kul i början. Men till slut tröttnar man på det med.
Betyg: 2 av 5

Biomåndag

Igår kom jag äntligen iväg på "A star is born". När den hade premiär var jag först helt ointresserad av filmen, sen började folk prata om den och då började jag bli motvilligt inställd, men till slut kände jag att jag måste se den för att försöka förstå hajpen.
I grunden är det en rätt banal historia om en alkad rockstjärna som träffar en sångerska som han hjälper att få igång karriären, och så blir de såklart kära i varandra också. Det är en småfånig film som skulle vara ganska ointressant om det inte vore för Bradley Cooper och Lady Gaga och deras samspel. De två är fem plus. Deras relation känns så fin, rörande och äkta - och där sitter hela magin med filmen.
Betyg: 3 av 5
 

Filmrecension: Mile 22

Mile 22

 

Går du och längtar efter en riktigt rå och tuff actionrulle där folk skjuts ner på löpande band? Grattis, då är "Mile 22" något för dig.

Filmen är regisserad av Peter Berg och precis som i sina tre senaste filmer "Lone survivor", "Deepwater horizon" och "Patriots day" har han även denna gång plockat in Mark Wahlberg i huvudrollen.

Wahlberg spelar en slags superagent vars team används som en sista utväg i konflikter och maktspel där diplomati och militära lösningar misslyckats. Här handlar det om att transportera en asiatisk fånge till ett flygplan för att förhindra att radioaktivt material kommer i orätta händer. Uppdraget går dock inte så enkelt som planerat utan Wahlbergs gäng hamnar under ständig attack från start till mål. Vilket alltså innebär högoktanig action med vilda slagsmål, skottlossningar, sprängningar och annat skoj i en aldrig sinande följd.

Wahlberg är rapp i truten och konstant skitförbannad. Hans chef spelas av John Malkovich i asful peruk. Fången, som ska vara en enkel korrupt snut, visar sig vara kampsportexpert och hela tiden känns det som att det är något som inte står rätt till.

Självklart finns det en twist, men varken den eller manuset i stort är särskilt mycket att bry sig om. Här handlar det om tuff action och med det lyckas "Mile 22" riktigt bra. Det är högt tempo och smäller på ordentligt. Efteråt inser man att detta är en rulle som snabbt kommer att vara glömd, men det var kul så länge det varade.

 

3/5


Filmrecension: Slender man

Slender man

 

Slender man är en så kallad "urban legend" som vuxit fram i USA på senare år. Det handlar om en lång och smal man i svart kostym som bor i skogen. Han saknar ansikte och har väldigt långa armar, och så rövar han bort barn. Inget nytt med det kanske, ungefär så brukar olika mytiska figurer skildras. Det som gör Slender man mer intressant är det uppmärksammade rättsfall från 2014 då två tolvåriga flickor åtalades för att ha knivhuggit en jämnårig kamrat 19 gånger. Lyckligtvis överlevde flickan mordförsöket. De två åtalade förklarade att de utfört dådet på order av...just det, en viss Slender man.

Nu har den mytiska figuren blivit film, även om manuset knappast har några större likheter med originalhistorien. Istället får vi följa fyra unga tjejer som dras in i Slender mans garn och utsätts för hans psykiska terror. Dessvärre blir det aldrig riktigt skrämmande, utan mest en b-skräckis i mängden, vilket är synd för här fanns ett gyllene tillfälle att skapa något bra. Det fanns ett verkligt fall, det fanns ett internetfenomen, det fanns en hype och det fanns en tajming, så förutsättningarna kunde knappast vara bättre. Ändå lyckas regissör Sylvain White endast åstadkomma en blek standardrysare som inte bidrar med något eget utan bara plockar vanliga ingredienser från andra skräckfilmer.

 

2/5


Biotisdag

Blev bio igår igen. Denna gång "Hunter killer", Micke Nyqvists näst sista film. Lite halvkorkad ubåtsaction som funkar om man vill rensa skallen under två timmar, men lämnar såklart inga bestående spår.
Betyg: 2 av 5

Biomåndag

Måndagkväll betyder bio, och igår blev det "Vice" om George W Bush vicepresident Dick Cheney. Lite för lång, kunde ha berättats rappare. Sminket fantastiskt och en del bra rollprestationer, framförallt Christian Bale som Dicken. Bitvis intressant men led av det vanliga biopic-problemet: att det inte finns någon riktig story.
Betyg: 3 av 5

Filmrecension: Hereditary

Hereditary

 

Ari Asters debutfilm "Hereditary" är årets mest hyllade och omtalade skräckfilm, men det tar faktiskt sisådär två tredjedelar in i filmen innan skräckinslagen börjar dyka upp på allvar. Fram tills dess har filmen mest byggt upp en obehaglig stämning med sin ruggiga ljudsättning, sina kamerapanoreringar och sina antydningar om att något hemskt är att vänta.

Jag gillar rysare som inte tar den enkla vägen med blodsplatter och hoppa-till-effekter, och även om "Hereditary" har en smula sånt bygger den i huvudsak sin skräck på det psykologiska och stämningsskapande planet.

En familj med redan dåliga familjeband drabbas av två dödsfall och efter det börjar saker verkligen gå åt skogen. Det finns en del brister i handlingen, som halvt byter riktning ungefär halvvägs in i filmen, men det döljs väl genom det skickliga hantverket som gör att man sitter som på nålar större delen av filmen - utan att veta riktigt varför.

För länge är "Hereditary" mer av ett obekvämt familjedrama i lågt tempo där man mest sitter och väntar på att något ska hända. Sakta stegras dock handlingen och den obehagliga stämningen, så mot slutet måste jag erkänna att jag knappt vågar titta.

"Hereditary" lyckas komma under huden mer än de flesta andra rysare och det är roligt att konstatera att det fortfarande görs skräckfilmer som kan förnya genren och skapa kalla kårar längs ryggraden.

 

4/5


Filmrecension: The Meg

The meg

 

Nu har det kommit så många hajfilmer att det nästan blivit en genre i sig, från "Hajen" via "Deep blue sea" och "The shallows" till mängder av "Sharknado"-varianter. En annan trend de senaste åren är det övertydliga kinesiska inflytandet på Hollywood, som gjort avtryck i såväl rollbesättning som miljöer och manusskrivande. I "The meg" får man båda dessa ingredienser. Men det är inte det som är problemet, utan att denna film är så fruktansvärt korkad.

Grundidén är egentligen inte bättre eller sämre än många andra rullar. Ett gäng forskare upptäcker att en, som de trott utdöd, jättehaj har lyckats överleva i miljoner år på botten av en djuphavsgrav utanför Kina. Plötsligt kommer denna megahaj upp till ytan och visar sig vara en riktigt blodtörstig best. Japp, det låter fånigt men vadå, det kan man väl köpa?

Ibland vill man bara ha en fartfylld actionrulle utan djup eller budskap, och visst lyckas "The meg" bitvis med att underhålla. Men det blir aldrig riktigt spännande eller otäckt. Humorn känns extremt krystad, de "charmiga" inslagen landar helt snett och det "coola" blir bara töntigt. Logik och trovärdighet kan vi hoppa över helt och ofta sitter man bara och skakar på huvudet åt hur urbota idiotisk hela filmen är.

Hade det varit en avsiktlig b-rulle hade det varit helt okej, men det känns som att "The meg" försöker vara bra på riktigt och då blir det nästan outhärdligt.

 

1/5


Biotorsdag

Blev ett biobesök igår igen. Blev "Holmes & Watson" trots att varje cell i mig skrek att det kommer vara en skitfilm, vilket det också var. Orkar inte ens såga den, för den var bara tråkig och korkad.
Betyg: 1 av 5

Biomåndag

Var på bio igår och såg "Lyckligare kan ingen vara". Hade inga högre förväntningar och inledningsvis var den också precis så sopig som jag befarat. Men den tog sig sakta men säkert och hade några fina stunder mot slutet. Fast lättviktig och lättglömd, såklart.
Betyg: 2 av 5

Filmrecension: Mission: Impossible - Fallout

Mission: Impossible - Fallout

 

När det gäller action måste nog "Mission: Impossible" vara den filmserie som levererat på högst och jämnast nivå genom historien. Från starten 1996 när vi första gången fick stifta bekantskap med Tom Cruise som Ethan Hunt och fram till denna sjätte film har varenda rulle hållit absolut världsklass och hela tiden pushat gränserna för tuffa stunts och vad en actionfilm egentligen kan vara.

"Fallout" är en slags uppföljare till "Rogue nation" från 2015 och denna gång ska Ethan och hans gäng stoppa stulet plutonium från att hamna i orätta händer. Storyn är dock inte det intressanta, och den är dessutom lite rörig, men det vägs med råge upp av all häftig action som denna film är fullspäckad med. Ethan hoppar fallskärm, flyger helikopter, kör motorcykel på Paris gator, slåss på en toalett och springer på hustak från början till slut. Han hinner knappt hämta andan och det gör inte vi som tittar heller.

Vi har sett det förut, men ändå inte. För "Mission:Impossible"-serien lyckas på något sätt hela tiden återuppfinna sig själv och komma på nya varianter på slagsmål, biljakter, hur man använder ansiktsmasker, hur IMF misskrediteras och smarta vändningar i manuset. Jag hoppas att inte Cruise pensionerar sig som Ethan Hunt än på länge.

 

4/5


Filmrecension: Tag

Tag

 

Kull, datten, tafatt...kärt barn har många namn och alla har vi väl lekt den leken som barn? Vissa slutar dock inte leka bara för att de blir äldre och inspirerad av ett verkligt kompisgäng i USA har "Tag" kommit till.

Här får vi följa ett killgäng i 40plus-åldern som växt upp ihop och trots att de numera bor på olika platser i landet fortsätter de att leka leken i maj månad varje år. Och de blir allt djärvare i sina ansträngningar att kulla varandra. Begravningar eller förlossningar, deltagarna går inte säkra någonstans.

Förutom Jerry (Jeremy Renner), som lyckats hålla sig undan från att bli tagen under alla dessa år. Men i år ska det bli ändring på det. De övriga killarna får reda på att han ska gifta sig och börjar smida på en plan för att en gång för alla sätta dit honom. Vilket dock visar sig vara lättare sagt än gjort...

"Tag" är utan tvekan en lättviktig och tramsig film, som de flesta förmodligen glömmer bort rätt snabbt. Men bakom den barnsliga humorn, grabbigheten och det låga betyget finns också något fint och smått rörande. För i grunden är detta en film om uppväxt, minnen och vänskap. Den är dessutom ganska rolig, och jag tror faktiskt många blir sugna på att själva starta en liknande lek med sitt eget kompisgäng.

 

2/5


Filmrecension: Ocean´s 8

Ocean´s 8

 

Danny Ocean (George Clooney) från "Ocean´s 11"-filmerna har dött (eller har han det?) och syrran Debbie (Sandra Bullock) får föra familjetraditionen vidare med att göra välplanerade kupper i lyxmiljöer.

Hon har suttit i fängelse i fem år och när hon nu kommer ut samlar hon sitt gäng av kvinnliga experter för att stjäla ett svindyrt diamanthalsband som bärs av en stjärna på den superglamorösa MET-galan. Och samtidigt ska hon hämnas på sitt ex som satte dit henne. Ett snudd på omöjligt uppdrag, men Debbie har filat på alla detaljer under fängelsevistelsen och nu ska stöten bara verkställas.

En snygg och cool film i sann "Ocean´s 11"-anda med snygg musikläggning, lyxiga miljöer, humor och en känsla av smarthet. Ligan består av ett gäng sköna typer (exempelvis Rihanna, Cate Blanchett och Anne Hathaway), som vi förhoppningsvis får lära känna bättre i de två kommande uppföljarna. Där hoppas jag vi även får ett mer genomarbetat manus. "Ocean´s 8" verkar dessvärre ha nöjt sig med att göra en kvinnlig variant av "Ocean´s 11" och sen fick det vara bra med det. Storyn vill vara smart men är i själva verket ganska korkad och tunn.

Här finns bra scener men det är irriterande att regissör Gary Ross inte fick ut mer av de utmärkta förutsättningarna. Hade manuset haft mer stuns och finess kunde "Ocean´s 8" blivit riktigt bra.

 

2/5


Från Connery till Craig. Del 7

Då har jag och Plenty O´Toole även sett "Diamantfeber", där Sean Connery kommer tillbaka efter Lazenbys försök att ta över rollen som den brittiska agenten. Connery är bara 40 år men både känns och ser ut att vara gammal och trött. Filmen är heller ingen höjdare, men det görs ändå en del försök att hotta till den, exempelvis genom det homoerotiska mördarparet och den småcoola inledningsscenen där Bond klubbar ner folk utan att man får se hans ansikte. Men mer fantasifullt än att Blofeld än en gång är skurken blir det inte.
"Diamantfeber" är liksom de flesta tidigare filmerna i serien oerhört seg och handlingen tar en massa onödiga vändningar som dock inte leder framåt det minsta. Nånstans i det usla manuset känns det som att det finns en hyfsad Bondfilm med Blofeld som tillverkar dubbelgångare av sig själv och diamanter som används i en rymdlaser som spränger stormakternas kärnvapen, men själva utförandet är för dåligt gjort.
Detta var sista (officiella) Bondfilmen med Connery och det är som sagt bara "Goldfinger" som är riktigt bra, men även de två första framstår nu som bättre än vad jag först tyckte. Nu ska det bli roligt att gå in på Roger Moore. Som jag minns det är han något av en pajas men att filmerna blir lite vassare, men mitt Bondminne har ju sviktat förr så vi får väl se. Men jag känner mig klar med Connery, så det ska bli kul att gå in i ett nytt skede.
Betyg: Stark 2 av 5

Biomåndag

Ovanligt tunnsått med bra biofilmer nu runt jul så det fick bli "Aquaman". DC:s superhjältar suger ju generellt och inte heller denna rulle var någon höjdare. För lång, för mycket effekter och tja...för mycket av allt. En typisk superhjältefilm - fast under vatten.
Betyg: 2 av 5
 

Filmrecension: Skyscraper

Skyscraper

 

En skyskrapa som brinner. Terrorister som skjuter folk. Och en hjälte som klättrar på fasaden för att rädda sin familj som finns där inne i höghuset. Ingredienserna i Dwayne Johnsons nya actionrulle är välbekanta och det lånas friskt från filmer som "Skyskrapan brinner", "Die hard" och "Mission: Impossible - Ghost protocol".

Visst, som filmskapare behöver man inte alltid uppfinna hjulet på nytt och "Skyscraper" är en spektakulär och actionfylld film som bjuder på rejäl underhållning för stunden. Synd bara att den är så fånig.

Vissa problem med trovärdigheten accepterar man som publik med en film som denna, men ibland blir det helt enkelt för mycket, och det gör att man har svårt att uppbåda något större engagemang för karaktärerna och handlingen (som ärligt talat är riktigt svag).

Dwayne Johnson spelar en säkerhetsexpert som ska inspektera världens högsta skyskrapa som byggts i Hong Kong. Snart utökas hans uppgifter dock till att överleva, jaga skurkar och rädda sin familj från det brinnande infernot. Filmen har ett antal scener som får höjdrädda tittare att rysa och den som nöjer sig med en stunds fartfylld action blir nog tillfreds, men konstnärligt når dessvärre "Skyscraper" aldrig några svindlande höjder.

 

2/5


Biomåndag

Var och såg "The Wife" igår. Björn Runges film med Glenn Close och Jonathan Pryce, där han spelar den uppburne författaren som får Nobelpriset fast det egentligen är hon som skrivit böckerna. Har mycket på pluskontot: Christian Slater, Stockholmsmiljöer och samspelet mellan Close och Pryce. En bra liten film.
Betyg: 4 av 5

Filmrecension: Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer

 

När filmkollektivet Crazy Pictures nu satsar på långfilm finns det många lokala personer och detaljer som Norrköpingspubliken kan känna igen. Det är såklart kul, liksom att det är kul att Crazy Pictures överhuvudtaget gjort en ambitiös långfilm.

Handlingen går kortfattat ut på att Sverige utsätts för en mystisk attack. Det är oklart av vem och vad som egentligen händer. Och mitt i det kaos som uppstår får vi följa några människor och deras mer eller mindre komplicerade relationer.

Den konspirationsteoretiske pappan gör en intressant resa från halvgalning till hjälte, medan hans son Alex, filmens verkliga huvudperson, förblir oerhört osympatisk filmen genom. Det, tillsammans med ett svagt och ologiskt manus där i princip alla beter sig som idioter, gör att filmen inte greppar tag så som den kunde ha gjort.

Jag hade förväntat mig en annorlunda film som skiljer sig mot traditionell svensk film och det fick man bitvis, och de omtalade actionsekvenserna stod utan tvekan för filmens höjdpunkter. Riktigt hög klass där, och det vore kul att se Crazy Pictures utveckla den sidan ännu mer framöver.

 

2/5


Filmrecension: Mamma Mia - Here we go again

Mamma Mia - Here we go again

 

Uppföljare blir sällan lyckade, så jag måste erkänna att jag suckade djupt när jag fick reda på att det skulle komma en "Mamma Mia 2 ", tio år efter originalet. Glatt överraskad kan jag dock konstatera att "Mamma Mia - here we go again" klarar sig riktigt bra och bjuder på samma glädjesprudlande upplevelse som ettan.

Persongalleriet är till stor del samma men denna gång utspelas halva filmen på 70-talet där vi får se hur det gick till när den unga Donna (spelad av charmiga Lily James) mötte de tre män som sedan blev potentiella fäder till Sophie. Det är ett lyckat grepp för en uppföljare och för in ungdomlig energi i en film som lätt hade kunnat bli en trött upprepning.

Ettan hade en tydligare och bättre ramberättelse, men "Mamma Mia - here we go again" håller absolut jämna steg, även om det svajar lite på vägen. Stundtals står berättelsen och stampar och det känns också som att man ibland behövt jobba hårt på manuset för att få in låtar och karaktärer och för att handlingen inte ska kännas alltför krystad.

Tvåan har dock lika mycket charm, ännu mer humor och dessutom en nostalgisk ton som gör att den berör mer. Så även om den har sina brister går det ändå inte att värja sig i slutändan. Filmen är härlig och levnadsglad, på gränsen till fånigt naiv, och man kan välja att vara en surpuppa som gnäller över det eller så kan man omfamna det, ryckas med och må riktigt bra för en stund. Jag väljer det senare, det blir helt enkelt roligare att leva då.

 

4/5


RSS 2.0