Filmrecension: Borg

Borg

Det har blivit populärt med svenska biopics på senare år och denna gång är det vårt svenska tennisess Björn Borgs liv som ska skildras. Att berätta en hel livshistoria blir dock oftast inget vidare och lyckligtvis har Ronnie Sandahls manus fokuserat på Björns jakt på sin femte Wimbledontitel med finalen mot John McEnroe som det självklara crecsendot. Helt rätt, inte bara för att det var en oerhört rafflande match utan på grund av de två motpolerna de två rivalerna utgjorde. Den kylige Borg mot den hetsige McEnroe, båda med sina egna inre strider att utkämpa.
Sverrir Gudnason är oerhört porträttlik som Borg, och namn som Shia LaBeoef, Stellan Starsgård och Tuva Novotny i de övriga ledande rollerna är inte heller fy skam. Faktum är att "Borg" håller en förvånansvärt hög kvalitet i varje detalj. Filmen kulminerar i en lång finalmatch som känns spännande trots att alla vet hur det gick. Men allra bäst är nog den fina skildringen av Borgs och McEnroes rivalitet och när matchbollen slås in har även den rebelliske amerikanen på något sätt vunnit publikens gunst.

4/5

Filmrecension: The dark tower

The dark tower

Varningslamporna blinkar frenetiskt. Till att börja med är det få Stephen King-filmatiseringar som blivit lyckade. För det andra är det en bokserie i åtta delar som ska kokas ned till en långfilm på en och en halv timme. Och för det tredje har projektet tydligen kantats av problem och blivit rejält försenad. Med de förutsättningarna har danske regissören Nikolaj Arcel ändå lyckats hyfsat, utan att på något sätt briljera. För detta är en lättsmält rulle som roar en smula för stunden men lämnar få eller inga avtryck.
"The dark tower" är en slags fantasy/sci fi-saga där skurken "mannen i svart", spelad av Matthew McConaughey, åker runt mellan olika världar för att hitta barn med speciella telepatiska krafter som han ska utnyttja för att rasera ett stort torn som på något sätt håller ihop universum. Mot honom står den sista revolvermannen (Idris Elba) och underbarnet Jack (Tom Taylor).
Det bjuds på en del tuffa pang pang-scener, men filmen lider av att den inte hinner bygga upp och förklara mytologin. Det känns som att Arcel bara skrapar på ytan av historien. Det har talats om att göra tv-serie av "The dark tower", och det hade nog varit en bättre lösning.

2/5

Filmrecension: Logan lucky

Logan Lucky

Regissör Steven Soderbergh gjorde stor succé med sina "Oceans eleven"-filmer när det begav sig. Nu har han i princip tagit samma koncept men gjort en slags white trash-variant. Istället för coola kostymsnubbar i glammig Las Vegas-miljö har han ett gäng rednecks i rollerna och förlagt handlingen till den amerikanska södern. Kanske är det ett tecken i tiden, för på senare år har det kommit ett antal filmer om fattigt folk i södern som gör en stöt för att få ordning på tillvaron när jobben försvinner och samhället sviker.
Denna gång är det en racingbana som ska rånas under årets största lopp. Det sker på sedvanligt Soderberghvis med en smart plan som är genomtänkt i varje detalj. Rånarna är en samling udda figurer, vi har Loganbröderna varav en spelas av Channing Tatum och den andra är en enarmad bartender. Och så har vi Bangbrorsorna varav två är byfånar och den tredje spelas av en blonderad Daniel Craig.
Inledningsvis känns "Logan Lucky" lite tillgjord, som om Soderbergh ansträngt sig väl mycket för att skapa en kultrulle, men efterhand får filmen upp farten och landar i rätt tonläge. Mycket humor, en stor dos knasighet, lite smartness och faktiskt smått rörande i en scen mot slutet gör "Logan Lucky" till en lättsmält men väldigt underhållande historia.

3/5

Filmrecension: American made

American made
Klassiska uppgång-och-fall-historier är inget nytt på Hollywoodhimlen, och särskilt inte när de handlar om knarkaffärer. Att de bygger på verkliga händelser är inte heller något ovanligt. Så vad har "American made" som gör att vi ska ägna tid åt den här filmen? Tja, Tom Cruise i huvudrollen. Lite coola flygscener och...faktiskt inte så mycket mer. Det känns som att man sett denna typ av film mängder av gånger tidigare, och ofta fräckare berättad och mer engagerande.
Cruise är en riktig hejare till pilot som flyger vanligt reguljärflyg. Tack vare sina unika flygkunskaper blir han värvad av CIA för att utföra hemliga uppdrag i Centralamerika. Där blir han snart värvad till att smuggla med sig knark tillbaka till USA, och efter det blir uppdragen bara fler och fler tills allt bara är en enda stor röra av vapen, knark, spionage och andra skumraskaffärer så man inte längre kan avgöra vilken sida som är god eller ond.
"American made" roar gott för stunden men är alltför hurtig, bekymmerslös och ytlig för att riktigt kännas. En del av det tokroliga hade gärna fått bytas ut mot mer allvar och fördjupning. Filmen har viktiga saker att berätta kring USA:s politiska roll under tidigt 80-tal men vågar inte gå på djupet i ämnet.

2/5

Filmåret 2017

Filmåret 2017

Tom Cruise smugglade droger, Wonder Woman kickade röv och världen gick under i en geostorm. Det är dags att sammanfatta filmåret 2017 och här är lite av det som hände.

Årets...

Bästa: Den obekväma apmannen-scenen i "The Square"
Sämsta: "The mummy" ligger bra till...
Frisyr: Daniel Craig i "Logan Lucky"
Barnfilm: "Vaiana"
Lokala: "Småstad"

Vinnare 1: Ruben Östlund vann Guldpalmen i Cannes
Vinnare 2: Linus Sandgren vann en Oscar för bästa foto
Vinnare 3: "La la land"
Comeback: "Blade runner"
Krigsscener: "Dunkirk"

Trend: Svenska biopics och dokumentärer
Trend alltid: Superhjältar
Kulturgärning 1: "Ingen tid för kärlek - En film om Johnny Bode"
Kulturgärning 2: "Tom of Finland"
Upprepning: "Alien: Covenant"

Reboot: Spindelmannen
Reboot på anabola: Kong
Mest porträttlika: Sverrir Gudnason i "Borg"
Internationella genombrott: Bill Skarsgård i "Det"
Mest sågade: "The Emoji movie"

Sämsta tajming: "Sameblod" hade blivit svenskt Oscarsbidrag alla andra år. Jäkla "The square".
Farväl: Gösta Ekman, Miguel Ferrer, Björn Granath, Bill Paxton, Sam Shepard, Jerry Lewis, Mikael Nyqvist, Roger Moore, Janne "Loffe" Carlsson
Några filmer att se fram mot i vår: "Downsizing" 19/1, "Ready player one" 30/3, "Han Solo" 23/5

Filmrecension: Dunkirk

Dunkirk

Ännu en film om andra världskriget. Går det att verkligen att hitta någon ny vinkel eller något nytt sätt att skildra detta krig som det redan gjorts film om så många gånger? Ja, är det någon som ska lyckas är det väl Christopher Nolan som varit en av 10-talets bästa regissörer med filmer som "Inception", "The dark knight rises" och "Interstellar" på meritlistan.
I "Dunkirk" koncentrerar sig Nolan på händelserna vid franska Dunkerque där 400 000 engelska och franska soldater var omringade av tyskarna och väntade på att evakueras till England. Vi får följa tre historier som går in i varandra, på land, till sjöss och i luften.
Det är en intensiv och suggestivt berättad film som med snyggt foto, fantastisk ljudläggning och hushållning av repliker skapar en tät stämning som verkligen känns. Nolan har ett mer personligt anslag än i många andra krigsfilmer. Dunkirk har också explosioner och stora masscener men framförallt en kamera som kryper nära och skapar en realistisk och förtätad känsla.
Den upphackade tidslinjen tillför egentligen inget, karaktärerna lyckas inte riktigt intressera, det blir lite utdraget på slutet och den riktigt effektfulla finalen saknas. Det gör att "Dunkirk" inte når upp till Nolans tidigare mästerverk, men det är ändå en riktigt bra film som håller publiken på helspänn ända fram till slutet.

4/5

Filmrecension: Wish upon

Wish upon

Det där med att plötsligt få en massa önskningar som kan gå i uppfyllelse är en gammal dröm som de flesta av oss någon gång fantiserat kring. Det är också ett tema som skildrats på film ett antal gånger och där har sensmoralen ofta varit att man ska se upp med vad man önskar sig för det blir sällan så bra i slutändan som man tror.
Det är också temat för "Wish upon", en high school-skräckis där den unga tjejen Clare, halvt trakasserad av skolans tuffa gäng och med en pappa som försörjer sig genom att leta grejer i soptunnor, plötsligt en dag kommer över en kinesisk speldosa som visar sig ha den magiska förmågan att ge sin ägare sju önskningar. Men det finns också en baksida med speldosan, något Clare snart blir varse.
Så mycket skräck bjuder nu "Wish upon" inte på, och inte spänning heller eftersom man kan räkna ut hela handlingen efter sisådär fem minuter. Faktum är att det mesta är ganska fånigt och trist med denna film. Det är inget totalhaveri men den känns så onödig och fantasilös. Lite coola dödsscener hade piggat upp. Fast allra helst hade jag önskat ett manus som inte skriker lågbudget och idétorka.

1/5

Filmrecension: Superswede

Superswede

På 70-talet var racerföraren Ronnie Petersson en av landets största sportstjärnor och ett av toppnamnen inom Formel 1, även om han aldrig tog hem VM-titeln. Det hela fick dock ett abrupt och tragiskt slut i september 1978 när Ronnie kraschade under ett lopp på Monzabanan. I denna dokumentär berättas historien om den svenska racerföraren på riktigt för första gången. Man kan undra varför det inte skett tidigare, och svaret är nog så enkelt som att Ronnie som person verkade vara ganska ointressant. Trevlig, duktig och allmänt hyvens javisst, det vittnar alla medverkande i filmen om. Kanske lite för hyvens sett ur dokumentärfilmssynpunkt, för det finns liksom ingen story att berätta. Eller också är det bara regissör Henrik Jansson-Schweizer som inte är tillräckligt skicklig för att helt ro hem det.
Styrkan i "Superswede" ligger i skildringen av 70-talets Formel 1-cirkus där förarna var polare men dessvärre förolyckades på löpande band. Ronnie, hans fru Barbro och deras dotter Nina kommer vi dock aldrig in på livet. Mycket, särskilt slutet av filmen, hastas förbi väl snabbt utan att förklaras. Och när filmen är slut inser man att den story som är värd att berättas inte är Ronnies - utan Barbros.

2/5

Filmrecension: Rough night

Rough night

Fyra gamla studentkompisar drar till Miami för att ha möhippa för Jess, en politisk karriärkvinna som nu ska gifta sig med sin mesige man. Jess har även bjudit in en australiensisk knasboll och partyt kan starta. Festen blir dock inte långlivad för efter en tragisk olyckshändelse börjar kvällen urarta när problemen plötsligt kommer slag i slag. Liknande upplägg har vi sett förut, i exempelvis "Bridesmaids", "Baksmällan" och "Länge leve Bernie", och "Rough night" har inte så mycket originalitet att addera till den genren.
Inledningen är svag och har svårt att hitta rätt ton. Det känns töntigt med de grova skämten som ska visa att tjejer kan vara "precis som killar", och rollfigurerna pratar om saker som Skype och Facebook som om publiken inte visste vad det var. Successivt tar sig dock filmen och sista halvan är riktigt rolig. Särskilt unik är måhända "Rough night" inte och upplägget med de ombytta könsrollerna blir emellanåt lite väl övertydligt, men man får en trevlig stund och ett och annat gapflabb, så som lättsam komedi blir slutbetyget godkänt.

2/5

Biomåndag

Var och kollade in "The foreigner" igår - helt själv i biosalongen. Underbart när det händer.
Jackie Chan och Pierce Brosnan. IRA-terrorister som dödar oskyldiga. En pappa som vill hämnas sin dotter. På pappret en ganska ordinär historia, men ändå en helt okej film i det lilla. Förmodligen har jag glömt den om nån vecka, ändå känns det som att den hade något. Men jag vet inte riktigt vad.
Betyg: Stark 2 av 5

Filmrecension: Spiderman - Homecoming

Spider-Man: Homecoming

För tredje gången på 2000-talet har det startats upp en filmserie om Spindelmannen och denna gång handlar det om att klämma in nätsvingarn på ett bra sätt i hela Marvel-franchisen. Byggandet av Marvel-universumet där allt hänger ihop har dock gjort att de enskilda filmerna har blivit svagare och mer fungerar som länkar i en kedja snarare än som fristående verk. Storyn i "Spider-Man: Homecoming är exempelvis ganska poänglös, men räkna med att det kommer fler filmer där saker och ting utvecklas och förklaras.
Huvudrollen som den blott 15-årige Peter Parker spelas av Tom Holland, som dök upp redan i "Captain America: Civil war", och det är verkligen den unge Spiderman det fokuseras på. Han är osäker, klantig och långtifrån en färdig superhjälte. Vi får följa hans bekymmer med skolan, tjejer och vänner, och filmen har en humoristisk och tokrolig ton som gör detta nästan mer till en high school-komedi än till en superhjältefilm. Skurken är Vulture som stjäl högteknologiska vapen, men den som stjäl uppmärksamheten är som vanligt Iron Man/Tony Stark som i vanlig ordning är med och styr i kulisserna.

3/5

Biotisdag

Bio igår igen - "Mordet på Orientexpressen". Det är ju en sån tågresa på ett sånt tåg man vill göra (minus mordet). Snygga miljöer, stjärnspäckad rollista men ändå tänder det inte till. Kanske för att filmen inte har tid att presentera ledtrådar, tidslinje och rollfigurer på samma sätt som i boken, och om man som publik inte har möjlighet att själv fundera över fallet tappas en dimension.
Betyg: 2 av 5
 

Filmrecension: Song to song

Song to song

Det går inte säga annat än att "Song to song" har en imponerande rollista. Eller vad sägs om Ryan Gosling, Natalie Portman, Michael Fassbender och Rooney Mara? Här finns även Holly Hunter och Cate Blanchet, och regissör Terrence Malick hade till och med råd att helt klippa bort Christian Bale och Benicio del Toro. Lägg till det en rad rockstjärnor som spelar sig själva, bland annat Patti Smith, Iggy Pop, Johnny Rotten och Red Hot Chili Peppers.
Men dessvärre är det i stort sett det enda som filmen har. Malick har tidigare gjort udda filmer, exempelvis den suggestiva "Tree of Life", men denna gång känns han pretentiös på ett sätt som slår över till rent fånig.
Någonstans bland alla inre monologer, fragmentariska nedslag, kvällssol i motljus, märkliga klippningar och udda kameravinklar finns det en luddig historia om musikbranschen i Austin och ett triangeldrama mellan en flummig tjej (Mara), en musiker (Gosling) och dennes musikproducent (Fassbender), men exakt vad Malick vill berätta är svårt att lista ut. Det är drömskt och stämningsfullt, men oerhört ansträngande att titta på. Repliker som inte leder någonstans, sexscener utan syfte, händelser utan sammanhang. Gosling har sagt att inspelningen skedde utan manus. Jag tror honom.

1/5

Biomåndag

Var på bio igår igen. Kollade in "En obekväm uppföljare", som mycket riktigt är en uppföljare till Al Gores omtalade "En obekväm sanning" från 2006. Vi får se vad som blivit värre och vad som blivit bättre sedan dess, och följa Al Gores när han reser runt och engagerar sig i klimatfrågan. Som film betraktat ingen jättehöjdare men man får en trevlig och informativ stund, och dessutom tog jag en dagbio och det är ju nåt visst med det.
 
Betyg: 3 av 5

Filmrecension: Baywatch

Baywatch

"Baywatch" lär vara en av världens mest sedda tv-serier. Märkligt med tanke på hur usel den var, och inget tyder på förhand att denna film som kommer 16 år efteråt skulle vara bättre. Och det är den inte heller. Handlingen är grund som en familjevänlig badstrand, skådisarna verkar ha fått solsting och det hade behövts många livräddare för att få upp pulsen på denna flams-och-trams-rulle. The Rock gör rollen som den rättrådige och muskelflexande badvaktschefen Mitch Buchannon, och Zac Efron är den nya killen Matt Brody som är ett egoistiskt rövhål som fått badvaktsjobbet via samhällstjänst. Tillsammans med sina kollegor hamnar de i en härva av droger och korruption...zzz...snark.
Det som ändå räddar filmen hjälpligt är att den har en stor dos humor och halvt driver med hela Baywatchkonceptet. Dessutom är det alltid underhållande att se The Rock på vita duken. Det finns även en kultfaktor genom att såväl David Hasselhoff som Pamela Andersson gör snabba inhopp. Som helhet är det dock en ganska idiotisk rulle med pubertala skämt och lövtunn intrig. Ett riktigt lågvattenmärke, skulle man kunna säga.

2/5

Biotisdag

Var och såg "Snömannen" igår. Ett riktigt bottennapp. Trots Tomas Alfredson som regissör och en stjärnspäckad rollista. Rörig, fånig och hafsig. Det enda som var bra var de vackra snötäckta norska landskapen.
Betyg: 1 av 5
 

Biomåndag

Var och såg "Jigsaw" igår, den åttonde filmen i "Saw"-serien. Ettan var svinbra, men sen har det som vanligt gått stadigt utför. Det känns som att vi redan sett "Jigsaw" sju gånger innan...och det har vi ju. Men visst, den var inte svindålig. Utan den kändes mest fantasilös, trots att manusförfattaren kämpat med att försöka få den att kännas "smart".
Betyg: 2 av 5

Filmrecension: The Mummy

The Mummy

Mumien som skräckfigur har förekommit på filmduken ett antal gånger genom filmhistorien och nu är det dags för en vända till. Tydligen ska Universal försöka skapa sin egen franchise med filmmonster som korsbefruktar varandras filmer och förmodligen är det förklaringen till att Dr Jekyll/Mr Hyde dyker upp i en roll som annars skulle varit ganska förvirrande. Å andra sidan är hela The Mummy ganska förvirrande. Den har svårt att hitta rätt ton och verkar inte veta vilken sorts film den vill vara. Matinéäventyr, skräck, actionrulle, fantasy, verklighetsnära thriller? "The Mummy" plockar lite av allt och slänger för säkerhets skull in lite humor också, och det är nog trots allt småfnissen som räddar filmen från totalt haveri i slutändan. Det finns scener och miljöer som med rätt handlag hade kunnat göra detta till en helt okej film men ojämnheten och inkonsekvensen gör att "The Mummy" nog borde ha stoppats redan i sin linda.
Storyn är lite oklar men handlar om en 5000 år gammal mumie som vaknar till liv och av nån anledning blir så betuttad i Tom Cruises huvudrollsfigur att hon gör allt för att döda honom. Vilket kanske hade varit lika bra, för då hade vi sluppit denna osammanhängande och fåniga smörja.

1/5

Filmrecension: Alien: Covenant

Alien: Covenant

Ridley Scott följer upp "Prometheus" med denna andra del i den trilogi som ska föregå originalfilmen från 1979. Tio år efter händelserna med Elizabeth Shaw (Noomi Rapace) färdas ett nytt skepp genom rymden på jakt efter en planet för mänskligheten att kolonialisera. Plötsligt dyker det upp en annan planet med till synes bättre livsbetingelser och kosan styrs istället dit, vilket snart visar sig vara ödesdigert. Japp, ni gissade rätt - det dyker upp monster ur bröstkorgarna.
Både "Prometheus" och "Alien: Covenant" vill ge en bakgrund och berätta en större historia om monstren och skapelsen. Det känns mest överdrivet filosofiskt, krystat och pretentiöst, och när jag ser "Alien: Covenant" är det svårt att avgöra om filmen vill för mycket - eller ingenting alls. Kanske är det bara så att berättandet inte är tillräckligt bra? Manuset förvirrar mer än vad det klargör, karaktärerna känns ointressanta och det blir egentligen aldrig särskilt spännande. Det blir bara en rymdactionfilm av standardmått, vilket känns synd. För det hade behövts så lite för att "Alien: Covenant" skulle kunna bli så mycket bättre. Hoppet hålls ändå uppe i princip hela filmen, men mot slutet kan man ändå konstatera att: nja, den var nog inget vidare ändå.

2/5

Filmrecension: King Arthur

King Arthur: Legend of the sword

Behövs det verkligen ännu en film om Kung Arthur? Nej, tycker nog de flesta, men inte Guy Ritchie som bestämde sig för att göra en riddarsaga som skulle vara både cool och proppad med effekter. Arthur spelas här av Charlie Hunnam, som i unga år får se sin far mördas av sin farbror Vortigern (Jude Law). Vortigern blir kung medan Arthur växer upp på en bordell i London. Så småningom kommer dock stunden då Arthur drar svärdet ur stenen och gör anspråk på kungakronan. Ritchie öser på med svärdsvingande fighter och trollkonster, och kryddar med sin fräcka klippning och patenterade berättarstil men frågan är om han egentligen tillför så mycket till en berättelse som redan filmats ett antal gånger. Bland alla effekter glömmer han ofta bort rollfigurerna så även om det är en snygg film så lämnar den inga djupare spår. Ritchie skippar också en del bärande inslag i den berömda Arthurlegenden och känslan är att det snart kommer en uppföljare som fördjupar historien. Det skulle behövas för att ge mer djup till berättelsen, men jag kan inte direkt påstå att det är något jag längtar efter.

2/5

RSS 2.0