Linghemsvargen


Det har ju siktats en varg kring Linghem, och i lördags natt när Greboneserna åkte hem från giget i Dentusgrottan fick vi faktiskt syn på den. Det var vid 70-sträckan efter Bankekind. Först såg Zelle några ögon som glimmade till vid vägkanten, så vi saktade ner och då fick vi syn på den. Den stod precis vid vägkanten. Först trodde vi det var en räv men den var så stor så vi insåg att det var en varg. Stenhårt!

Lika som bär #107


Thomas Östros & skådisen Magnus Mark

På skiva: Lisa Miskovsky (Nolltretton, januari)

Lisa Miskovsky

”Violent sky”

SONY

 

Det finns många artister som är riktigt hyfsade men där man tänker: vem lyssnar egentligen på det här? Cardigans är ett praktexempel. Vem köar för att köpa deras skivor, vem betalar dyra pengar för att gå på konserterna? Samma sak är det med Lisa Miskovsky. Hon skriver bra låtar, verkar jättetrevlig och är i det hela sammantaget en helt okej artist. Men jag har svårt att tro att hon har särskilt många hardcorefans som bor i hennes trappuppgång eller reser runt landet för att se henne. Faktum är att det är sällan man hör någon säga saker i stil med: ”Lisa Miskovsky, gud vad hon är bra”. Ändå lyckas hon på något sätt sälja multum med skivor, toppa listor och tilldelas utmärkelser.

Nu är hon tillbaka efter fyra år och på nya plattan har hon samarbetat med Björn Yttling. Resultatet har blivit en samling snälla poprocklåtar som håller sig i mittfåran utan risk att sladda iväg åt något håll. Det är snyggt producerat och alla från lågstadieelever till gammelfarmor kan digga med. Själv nickar jag också i takt till låtar som ”Got a friend” och ”Lover” och uppskattar hantverket, men i slutändan är Lisa Miskovsky tämligen ointressant.

 

 

3/5


Gissa skägget!


Vilket tjusigt skägg. Vem tror ni det är som odlat fram det?

Musikkrönika (Nolltretton, januari)

Piffa upp låten

 

I dagens musikvärld gäller det anstränga sig för att märkas. Enligt uppgift lär det ges ut 40 000 skivor om året (låter lite lågt räknat om ni frågar mig) och vill man upptäckas i den mängden gäller det att krydda sin musik med lite uppseendeväckande detaljer som får lyssnaren att haja till.

Det finns en mängd olika sätt för en artist att ”piffa upp” en låt. Just D lade in hästgnägg i ”Vart tog den söta lilla flickan vägen?”, AC/DC satsade på kyrklockor i ”Hells bells”, Sator kryddade låtarna med röstsamplingar ur ”Robocop” och bland svenska hip hop-grupper verkar det finnas en fäbless för barnvisor.

Jag har tittat på några av de vanligaste musikgimmickarna för att avgöra om de funkar eller ej.

 

Barnkör

Skapar en pompös känsla. Att det ofta är halvfalskt anses charmigt.

Lyckad användning: The Sonnets ”A thousand summers”, Strip Music ”Sugar and lime”

Misslyckad användning: Cornelis ”Turistens klagan”

Betyg: 2

 

Börja med slut

Fast ofta förstår nog inte folk att det är ett slut, utan tror bara att det är allmänt skrän.

Lyckat exempel: Ebba Grön ”800 grader”

Mindre lyckat exempel: Valfritt emoband från 90-talet

Betyg: 3

 

Räkna in ”roligt”

Som band kan det vara roligt att variera det klassiska ”en, två, tre, fyr” men för lyssnaren är det rätt ointressant.

Lyckat exempel: Eddie Meduza “Glasögonorm” (en, två, fyra och sextiofem)

Mindre lyckat exempel: KSMB ”1X2” (en, kryss, två)

Betyg: 2

 

Roligt slut

Samma här. Roligare för bandet än för lyssnaren.

Lyckat exempel: Bernt Dahlbäck ”Nu är den slut”

Mindre lyckat exempel: Ugly Kid Joe ”Everything about you”

Betyg: 2

 

Vissling

Svårt att få till bra live utan att fuska. Kan dock funka väldigt bra i vissa låtar.

Lyckat exempel: Kent ”Dom andra”, Roxette ”Joyride”

Mindre lyckat exempel: Scorpions ”Wind of change”, Per Gessle ”Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)”

Betyg: 4

 

Telefonröst

Det låter som att sångaren sjunger genom en telefonlur. Låter i princip alltid tufft.

Lyckat exempel: Montt Mardie ”Phonecall drama”, Johan Kinde ”Telefonsvarare”

Misslyckat exempel: Nja, det finns nog inget

Betyg: 5


Greboneserna i Dentusgrottan ikväll


Ikväll kör jag och Zelle (dvs Greboneserna) några låtar i Dentusgrottan, Grebo.
Det öppnar 19 och jag kan tänka mig att vi går på runt halv nio, nio.

Mer info: http://www.dentusgrottan.se/

Intervju med Johan Kinde (Zero, januari)


Dekadens under influens

– Lustans Lakejer är tillbaka med nya skivan ”Elixir”

 

Det legendariska new romanticsbandet Lustans Lakejer 30-årsjubilerar och firar genom att släppa sin nya skiva ”Elixir”. Där utforskar Johan Kinde åter nattens lockelser, men genom den åldrade dandyns blaserade synvinkel.

 

Den 26 januari släpps ”Elixir”, Lustans Lakejers nya skiva. Det har gått över ett decennium sedan den senaste (Åkersberga, 1999), men Johan Kinde har inte vilat på lagrarna. Tvärtom har hans senare år varit de mest kreativa på decennier. Han har medverkat i Melodifestivalen, skrivit en bok, spelat på ”Forever young”-turnén, återutgett nya versioner av de gamla skivorna, skrivit texter till Orup och nu även fått ur sig en egen ny skiva.

– Det var väl hög tid. Jag har ackumulerat material under årens gång. Att allt händer just nu är lite tillfälligheter, det var inte meningen att det skulle ta så lång tid mellan förra skivan och denna, förklarar han när vi pratas vid på telefon några dagar innan 2010 säger adjö och slår över till 2011.

 

Tanken känns absurd men det betyder att det gått hela 30 år sedan Lustans Lakejer skivdebuterade. Det kommer att firas på Debaser Medis i Stockholm med en jubileumsspelning den 17/2. Där kommer bandet att framföra hela den nya skivan, som faktiskt ges ut på det återuppståndna Stranded Rekords.

Lustans Lakejers texter om elegans, dekadens och nattliga nöjen har gjort bandet till landets kanske mest mytologiserade popgrupp. Om man nu ska kalla det grupp, för egentligen handlar allt bara om en person – den småmystiska, glamorösa dandyn och lebemannen Johan Kinde. Underbarnet som sedan 17 års ålder har skapat svensk pophistoria och byggt sig en egen värld av extravagans, syndiga lockelser och god smak. Som 19-åring hade han skapat tre album som idag ses som svenska skivklassiker. Som 26-åring hade han gett ut ytterligare tre plattor med Lustans Lakejer, försökt sig på en utlandssatsning samt släppt två soloskivor. Och, det som gör saken extra imponerande, tagit en paus på fyra år (!).

Efter den andra soloplattan ”Valona” som kom 1990 blev det sedan åter tyst om Kinde under nästan ett decennium.

– I den ålder när de flesta debuterar hade jag redan gjort sju, åtta skivor. Men 90-talet var inget bra årtionde för mig. Jag tycker båda soloskivorna är bra, och även ”Lustavision”, men det kanske inte borde ha varit jag som skulle ha sjungit på dem.

 

Med ”Åkersberga” (1999) hittade han rätt igen. Det klassiska Lustans-soundet och Lustans-estetiken återuppstod och Kinde själv började bli bekväm i rollen som erfaren dandy. Texterna skiftade fokus från naiva drömmar om det vackra livet till blasé betraktelser av en man som sett och hört allt förut. Från att alltid ha varit yngst är det nu Kinde som är läromästaren.

– Det var inte så svårt. Vissa texter var så redan när jag var 17, men nu kan jag sjunga med facit i hand. Saker jag drömde om då har slagit in, på gott och ont. I den musikstil jag sysslar med har det varit hanterbart, jag tror det är svårare att som till exempel punkare åldras med värdighet.

– Och Orup är fortfarande äldre, ha ha…

 

Har det varit svårt att leva upp till myten om dig själv?

– Nja, delar av myten är ju sann. Jag ser mig själv som både vivör och vardaglig och vill kunna leva både ett glamoröst och vanligt liv. Det skulle bli en gyllene bur om man inte kunde göra vanliga saker.

 

Du är förtjust i Erland Josephsons gamla uttryck: ”alkohol ger en falsk känsla av aktivitet”. Beror de senaste årens kreativitet på att du dricker du mindre nu?

– Det gör jag nog faktiskt. Men jag dricker inte så mycket som det ofta framställs. Man måste balansera upp det där. Alkohol kan ge många upplevelser, men man måste också bearbeta dem.

 

En tidning skrev lite skämtsamt att du varit ute varje helg sedan 80-talet. Stämmer det?

– Det är nog nästan sant. Jag var nia på Nöjesguidens lista för något år sedan över de personer som går ut mest. Rebecca & Fiona toppade.

 

På tal om ”Valona” som nämndes förut. Var ligger den staden?

– När jag skrev låten handlade den om en fiktiv stad och svunnen ungdomstid. Det finns ju Valetta på Malta och Verona i Italien, och så tog jag även Avalon från historien om Kung Arthur och satte a: t först. Bryan Ferry sjöng även om Avalon som en fantastisk plats man gärna vill vara på. Då visste jag inte det, men det finns faktiskt en otroligt vacker stad vid Medelhavskusten i Albanien som heter just Valona.

 

2008 visade Kinde upp en ny sida av sig själv och romandebuterade med den smått självbiografiska boken ”Någon sorts extas”. Att skriva fantastiska låttexter är en sak, att skriva en bok något helt annat. Men Kinde fick bra recensioner och överraskande många med sin nyupptäckta talang.

– Jag har alltid velat skriva, men aldrig kommit mig för. Och jag hade nog inte lyckats om det inte hade funnits datorer, där man kan sitta och ändra i texter på ett smidigt sätt.

– En bok kräver en fokusering som är lite annorlunda mot att göra en skiva. Då kan man göra en sång och låta den vila, en bok är mer av en helhet som kräver koncentration.

 

I ”Någon sorts extas” finns ett fiktivt band som heter Bête Noire. Nu finns ett riktigt band från Linköping som heter så och som har inspirerats av boken. Hur känns det?

– Jag blev otroligt rörd och glad när jag hörde det. Dom har väl gett ut två EP:s? Jag fick skivorna under ”Forever Young”-turnen i somras men de råkade försvinna under mystiska omständigheter. Det vore roligt att ha de skivorna hemma. Jag är jättesmickrad.

 

Du har en ny bok på gång. Kan du avslöja något om vad den handlar om?

– Jag vill inte göra det. När man pratar för mycket om något, tömmer man projektet på energi. Men jag har kommit en bit.

 

I ”Någon sorts extas” heter Bête Noires första singel ”En enda kyss” och uppföljaren ”Förbjuden frukt”. På ”Elixir” finns intressant nog också två låtar med dessa titlar.

Skrevs ”En enda kyss” innan eller efter boken?

– Den skrevs parallellt med boken. Skelettet till låten fanns innan boken, sen ändrades den något med tiden. Tanken var att skivan skulle komma lite tätare inpå boken och att det skulle ge en slags metaupplevelse.

 

Varför döptes plattan till ”Elixir”?

– Jag tyckte det var en titel som sammanfattade skivan. Elixir kan vara så mycket: kärlekselixir, livselixir…och det hade en snygg klang.

– Ett tag skulle skivan heta ”Lyx” men jag tyckte det var lite tråkigt, det ordet hade synts i så många andra olika sammanhang.

 

När skrevs låtarna?

– Det är olika, ett par har legat ett tag, de äldsta är några år till och med. ”Tills gryningen skiljer oss åt” är helt ny. ”Jag borde vetat bättre” är äldst, den har några år på nacken.

 

Min favorit är ”Fascinerad”…

– Den är lite ”over the top”, men det är lite Lustans Lakejer att göra så, bombastiskt med pukor och stråkar.

 

Utmärkande för Lustans Lakejer har alltid varit vikten av det estetiska. De senaste skivomslagen är inget undantag. Singeln ”Det verkade så viktigt då” har fått ett omslag med den klassiska LL-loggan över leopardskinn och nya skivan har svart ormskinn som fond.

Hur mycket påverkar du skivomslagen?

– I det här har jag varit involverad väldigt mycket. Jag tycker det är viktigt att omslag och bildestetik ska hänga ihop med musiken och den stämning man vill förmedla.

– LL-loggan gjorde jag redan när jag var runt 14 i min skolanteckningsbok, sedan har den givetvis förbättrats.

 

Ett annat utmärkande drag hos Kinde är det språk han använder sig av, där han har byggt upp ett eget universum av ord och fraser som återanvänds eller gör kopplingar till varandra.

– Det finns säkert något enstaka tillfälle när det kan vara lathet, men i ”Det verkade så viktigt då” ville jag återknyta till ”Unga Moderna”. De som var unga och hippa då och de som är unga och hippa nu – det är inte så mycket som har förändrats.

– Man hittar saker man är bekväm med. Leonard Cohen är i mitt tycke världens bästa textförfattare och han återanvänder ofta fraseringar och textrader.

 

Precis som med ”Åkersberga” finns det i ”Elixir” ett tema kring dandyn som blickar tillbaka i sitt liv. Men många texter kretsar också kring drömmen om den sanna kärleken.

– Det är ett genomgående tema i hela min karriär, att det finns två sidor av myntet. Samtidigt som man längtar efter det dekadenta livet söker man renhet och äkta kärlek. Det är en svårighet som mänskligheten brottas med. Man vill leva här och nu och inte tänka på morgondagen, men det förstör det långsiktiga som exempelvis äkta kärlek.

 

 

Facit enligt Kinde:

Bästa bok: En bra bok jag läste nyligen var ”Den stygga flickans rackartyg” av Mario Vargas Llosa.

Bästa film: ”Lost in translation”

Bästa skiva: ”Ten new songs” av Leonard Cohen

Bästa sångare: Frank Sinatra

Godaste vin: Röd bourgogne

Godaste sprit: Speyside single malt

Stamkrog: Riche. Jag har suttit där sedan 1983 och var där senast igår. Jag är född på Riche och kommer att dö på Riche.

Bästa resa: Någon av mina resor till Paris

Favoritgift: Alkohol

Favoritsvordom: Kuksugare. Det är ett jävligt mustigt ord. Jag såg Iggy Pop live en gång och det första han sa när han klev ut på scenen var ”Hey, beautiful cocksuckers”.

Tidernas sexigaste kvinna: Vanessa Ferlito

 

16 snabbfrågor till Kinde:

Vad smugglade du senast in i landet?

– Antagligen för mycket alkohol eller cigaretter

Vilken är din sämsta affär?

– Jag köpte ett designparaply för 2000 spänn, det är löjligt mycket pengar för ett paraply. Men jag har det kvar så det kanske inte var så dålig affär ändå.

Vilken är din käraste ägodel?

– Min Pierre Cardin-tändare

Vilket är det konstigaste stället du vaknat upp på?

– Jag brukar ta mig hem i ganska gott skick, men för länge sedan vaknade jag upp i en grannflickas lägenhet. Det var den närmsta bortamatch jag haft.

Vad är det närmaste du varit att dö?

– Jag var extremt nära att bli överkörd utanför min egen port nyligen. Nej, jag säger när jag var på semesterresa för några år sedan på Madeira och var nära att störta. Då fick jag höra efteråt att det hade varit väldigt nära att vingen slog i landningsbanan. Nej, vänta! Under en Lustans-turné fick vi soppatorsk på ett enmotorigt Cessnaplan mellan Gotland och fastlandet. Hade piloten inte fått igång motorn hade vi varit döda idag.

Vilket karaktärsdrag uppskattar du mest hos en man?

– Lojalitet.

Vilket karaktärsdrag uppskattar du mest hos en kvinna?

– Samma sak.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Min lättja.

Vilken är din största olycka?

– Min mors för tidiga död.

Vilken är din största framgång?

– Att jag lyckades avsluta min första roman.

Var vill du bo?

– I Paris, faktiskt.

Vilken är din största fiktiva hjälte?

– Humphrey Bogarts karaktär ”Rick” i filmen ”Casablanca”.

Vilket är det märkligaste rykte du hört om dig själv?

– Dels att jag är gay och dels att jag livnärt mig på att sälja knark.

Vilken talang skulle du vilja ha?

– Jag skulle vilja vara en ännu bättre sångare.

Vem är din bästa vän?

– Jag har tre bästa vänner. Orup, Richard Häger och Magnus Lindholm (inte känd).

Vem är du om fem år?

– Jag är en framgångsrik författare och sångare. Som nu, fast mer framgångsrik, ha ha…

 (TP)


På skiva: Hanna Turi (Nolltretton, januari)

Hanna Turi

”Some old tapes”

NAZ/National

 

Jag kan förstå varför Hanna Turi vann ett genrepris i Musik Direkt 2008. Hon sjunger riktigt bra, hon har en klar musikalitet och framför snygga pianolåtar som kryddas med stråkar och annat. Men Musik Direkt och andra liknande musiktävlingar premierar också präktig, ofarlig mittfåremusik som oftast är lite för ”duktig” för sitt eget bästa. Det är en musikalisk beskrivning som även passar in Falutjejen Hanna Turi när hon nu skivdebuterar med detta 14-spårsalbum.

Många opponerar sig säkert och menar tvärtom att Hanna spelar känslig musik med själ och hjärta. Och jag kan hålla med om att hon bygger upp en viss stämning och att det hon gör är något helt annat än utsmetad ”Idol”-pop. Hon besitter onekligen vissa kvaliteter som inte ska förnekas. Det låter vackert och äkta om hennes pianotoner, snyggt framfört och producerat är det också.

Samtidigt fladdrar musiken förbi som en vindpust utan att lämna några större spår efter sig. Man minns inte låten man nyss hörde, uttrycket är för luddigt i kanterna och musiken blir mer en ljudkuliss än något att verkligen engagera sig i.

 

 2/5


Skid-VM


Visst, jag kan gå och smågnälla över jobbet, men en klar fördel är att jag kan se alla stora mästerskap på tv. Som exempelvis Skid-VM som började igår.

Men villket är egentligen det bästa mästerskapet? Så här ser min ranking ut (OS och VM):
1. Vinter-OS
2. Sommar-OS
3. Friidrotts-VM
4. Skid-VM
5. Fotbolls-VM herrar (om Sverige är med)
6. Hockey-VM herrar
7. Handbolls-VM herrar
8. Alpina VM
9. Sim-VM (långbana)
10. Skidskytte-VM

Hur ser er lista ut?

Krogkrönika (Nolltretton, januari)

Tricks med dricks

 

Att ge dricks eller inte – det är frågan. Men inte den enda. För om man väljer att ge dricks, hur mycket ska man då ge?

 

I Sverige är ju som bekant dricksen officiellt borttagen sedan man 1993 bakade in serveringsavgiften på 12,72 % i priset och införde fasta löner. Ändå väljer många att betala dricks ”en gång till” när man är ute på restaurang. Och frågan är då hur mycket som är rimligt att ge.

 

I exempelvis USA förväntas man alltid ge ungefär 15 % i dricks. I Sverige blir inte personalen stött om man inte dricksar, men många restauranggäster väljer ändå att runda av uppåt, åtminstone vid större krognotor.

 

Står man vid bardisken och beställer en öl lämnas generellt ingen dricks. Åtminstone inte vid jämn summa eller kortbetalning. Många krogar tar dock exempelvis 39 kronor för ölen för att dom vet att det låter billigare än 40 samtidigt som många gäster dricksar den där enkronan de får tillbaka i växel.

 

Köper man en runda till hela bordet med exempelvis tre öl och ett par drinkar förväntas heller ingen dricks. Möjligen kan man lämna 10-20 kronor om det gör så att det blir en jämn totalsumma.

 

Äter man en lunch är det priset på menyn som gäller. Det är ovanligt att gäster lämnar dricks när de äter lunch.

 

Går man ut och äter en romantisk middag för två som går på en tusenlapp kan en femtiolapp vara lagom att ge i dricks. Några tior kan funka om det gör så att slutsumman blir jämn. De flesta väljer nog att runda upp till nästa hundralapp. Men mer än hundra kronor behöver man absolut inte dricksa.

 

Vid en firmafest som går på mellan fem- och tiotusen, där man betalar med jobbets kontokort kanske en femhundring är lagom. Generellt kan sägas att 5-10 % är en rimlig nivå.

 

Sen tar du kanske taxi hem och även där handlar det om att runda av uppåt. Tio procent kan vara ett bra riktmärke, men mest handlar det om att få till en jämn summa.

 

Bonustips:

Vill man vara extra elegant på krogen kan man gå in i köket och ge dricksen direkt till kocken!


Lehmans fredagsfräckis


En 92-årig man flyttade in på ett ålderdomshem där han mötte en 90-årig kvinna - de två fann varandra på direkten. Efter att ha tillbringat ett par veckor tillsammans sa mannen:
- Vi har ju passerat våra sexuellt aktiva år, så jag undrar om du skulle tycka att det var okej att bara hålla min penis i din hand?

Kvinnan blev först något förvånad över förslaget, men sa:
- Ja, inte kan det vara till någon skada att bara hålla i den. Och de kommande veckorna kunde man hitta paret på en av parkbänkarna, kvinnan med mannens penis i sin hand. En dag dök dock mannen inte upp. Kvinnan blev orolig och gav sig ut och letade efter honom. Ett par bänkar längre ner i parken fann hon honom tillsammans med en annan kvinna. Den första kvinnan såg att den andra kvinnan höll mannens penis i sin hand, hon blev mycket upprörd och skrek åt mannen:
- Jag trodde att vi hade något speciellt, men nu hittar jag dig i parken med en annan kvinna som håller din penis i sin hand. Vad har hon som inte jag har?

Mannen tittade upp med ett leende och sa:
- Parkinsons.


Negga på Ågatan


Var på Klubb Cortina på Ågatan igår. Lovisa Negga uppträdde och det var en allmänt trevlig kväll.
Omröstning: Vilken stjärnstatus har Lovisa på en skala 1-10?

Multipass


Tjoho - Multipass återuppstår den 23/4 på L´Orient
http://www.multipass.nu/

Nytt på DVD (Nolltretton, januari)

En sydfransk affär

 

Efter 15 år som hemmafru i södra Frankrike bestämmer sig 40-åriga Suzanne för att ta upp sitt gamla jobb som fotterapeut. Hon anlitar några hantverkare för att bygga om ett förråd till mottagning och råkar förälska sig i spanjoren Ivan och inleder en affär. Men det visar sig inte vara så lätt att lämna sin man, inte minst av ekonomiska skäl. Dessutom kommer barnen i kläm. Men även om hon inledningsvis försöker kämpa mot den flammande passionen kan hon till slut inte motstå den. Det som till en början var en oskyldig liten romans börjar snart spåra ur fullständigt.

I grunden är ”En sydfransk affär” inte någon särskilt märkvärdig historia, och den berättas inte heller särskilt raffinerat. Skådespeleriet är dock bra och filmen har en realistisk ton som jag gillar. Det finns en sydeuropeisk sinnlighet som man lätt glömmer bort när man ideligen matas med romantiska dramer från Hollywood. Men berättelsen är dessvärre lite för ointressant för att beröra.

 

2/5
-----------------------------------------------------------------------

The American

George Clooney spelar en lönnmördare som plågas av sina gärningar. Han dämpar sin ensamhet med prostituerade och tvingas hela tiden leva på helspänn eftersom han vet att det kan vara han själv som står på tur nästa gång. Efter ett misslyckat jobb i Dalarna gömmer han sig i en italiensk bergby där de hämndlystna svenskarna snart är honom på spåren. Det vackra landskapet och de ödmjuka människorna börjar så sakta få grepp om honom, men att hoppa av från mördarbranschen är, som vi lärt oss i många filmer, inte det lättaste. Regissör Anton Corbijn (mer känd som rockfotograf) bjuder på vackra vyer som får en att vilja göra som Clooney och bosätta sig på den italienska landsbygden. Filmen berättas stillsamt och lägger mer vikt på det svårmod som tynger lönnmördaren än på att vara en skjutglad thriller. Det känns skönt och jag gillar filmens dystra ton, men det tänder inte till på allvar någon gång och även om hantverket är snyggt lämnar filmen mest ett ”jaha” efter sig.

 

3/5


Laila Westersunds bästa

Laila Westersund har tyvärr tagit ner skylten, men hennes klassiska monolog "Sexobjektet" kommer för alltid att leva vidare. Den var klockren då och funkar lika bra idag.

Hultan is back


Att Hultsfredsfestivalen återuppstår har ju varit känt ett tag, och nu har man även presenterat de första bokningarna. Många band återstår givetvis men första intrycket är ändå att nya Hultan känns lite smalare, fräckare och fräschare än de senaste åren, vilket jag personligen föredrar, sen återstår ju att se om det drar något folk.

Första banden:

Datum: 14-16/7
Hemsida: http://www.hultsfredsfestivalen.se/


Zelle på puben


Idag, onsdag 23/2, klockan 19-22 lirar Fredrik Zeijlon på Pub Grebo (alltså Hembygdsgården, inte Dentusgrottan).

If Tommorrow Comes

Måste bara påminna om världens bästa tv-serie/film: Tracys hämnd
Musiken, vinjetten, skådespelarna, manuset - allt är fulländat!

Günther rockar fett


Hade helt missat Günthers nya singel "Famous" - så jävla bra!
http://www.youtube.com/watch?v=XCErJJSmFbo&feature=channel

På skiva: Minnah (Nolltretton, januari)

Minnah Karlsson

”Minnah Karlsson”

SONY

 

Man undrar ju lite stillsamt vart ”Idol”-finalisten Minnahs musikkarriär ska ta vägen nu när programmet är slut. Denna debutskiva ger ingen som helst vägledning. Hon sjunger ju bra och allt det där, men var ska hon uppträda? Vilken är hennes publik, vilken är hennes musik? Här har hon tolkat ett gäng uttjatade klassiker som Janis Joplins ”Piece of my heart”, Elvis Presleys ”Always on my mind” och The Beatles ”Twist and shout”. Jag menar, vem spelar in ”Twist and shout” 2010? Det var sönderspelad redan för 30 år sedan.

Bonnie Tylers ”Total eclipse of the heart” är visserligen en fantastisk låt (som Minnah faktiskt gör bra), men Bryan Adams ”Everything I do” var vidrig redan när den kom. Båda valen, liksom resten av skivan, känns dock väldigt fantasilösa och adderar knappast personlighet till en redan anonym artist. Som det känns nu, efter en så här platt skiva, kommer Minnah sluta som karaokevärdinna eller på sin höjd sångerska i ett after ski-band. Det vill säga ännu en bra sångröst som ”Idol” raderat bort från popkartan…

 

 

2/5


SGG 2011


Igår hade vi SGG-möte. Vi har en del stora grejer vi måste fixa innan det kan bli en ny festival, men datumet är i alla fall bestämt till 27/8, så det kan ni boka in i kalendern redan nu.

Lika som bär #106


Magnus Johansson & skådisen Anthony LaPaglia

På skiva: Anders F Rönnblom (Nolltretton, januari)

Anders F Rönnblom

”Tambourines & Lovers”

F-Records

 

För min generation är Anders F Rönnblom mest känd för den där tecknade videon till låten ”Det är inte snön som faller”, men redan då var han en veteran som släppt skivor i tio år. Nu, 30 år senare, är hans position fortfarande ungefär densamma. Han kör sin grej lite vid sidan av både musiketablissemanget och den alternativa musikscenen. Musiken är bluesig, nånstans mellan visa och rock, och texterna har hans typiska särprägel som många uppskattar och andra inte förstår ett dugg av.

Jag har vänner som genom åren tjatat om Anders F Rönnbloms storhet, men trots att jag gett honom några chanser genom åren (kanske inte tillräckligt många med tanke på att han släppt runt 30 skivor) har jag aldrig fallit dit.

Och jag gör det inte denna gång heller. Texterna når mig inte och musiken känns skissartad, vilket får sin förklaring när jag läser att det är just det som är meningen. Han har spelat in halvfärdiga låtar för att behålla demokänslan, vilket är en kul idé på pappret men inte blir helt lyckat i praktiken.

 

2/5


Vilken bouquet!


Igår var jag på en trevlig supé och passade även på att ha lite vinprovning, så där rök det andra Sydafrika-vinet. Bara en flaska kvar nu...

Dagens Tobi


I sommar blir det semester i Köln!

På skiva: Wanda Jackson (Nolltretton, januari)

Wanda Jackson

”The party ain´t over”

Warner

 

73-åring som kallas ”Queen of rock” – Ja

Inspelat i Nashville ihop med unga musiker – Ja

Intetsägande listmusik – Nej

 

Producerat av Jack White från White Stripes – Ja

Skulle komma med i ”Idol” - Nej

Retro fast skitfräscht – Ja

 

Rockar röven av 50 år yngre kollegor – Ja

Skitigt, röjigt och svinbra –Ja

Misslyckas att förnya klassisk rock´n´roll – Nej

 

4/5


Bandmöte med Bête Noire


Igår hade Bête Noire bandmöte med en delikat supé och ett av mina Sydafrika-viner (bara två flaskor kvar nu...). Pillade även lite med de nya låtarna och mjaa...det kan nog bli en ny EP framåt försommaren med lite flyt.

Mello-dags


Ikväll är det Mellodags igen. Själv tycker jag dock att det är på tok för lite glamour och extravagans i Cloetta Center så jag hänger istället i Mello-tältet på Stora Torget, där känner man den riktiga partystämningen!

På skiva: Jay Smith (Nolltretton, januari)

Jay Smith

”Jay Smith”

Columbia

 

Det sägs ofta att “Idol” är ett sätt att hjälpa fram musiktalanger, men det är ju faktiskt precis tvärtom. Man undrar ju hur många begåvningar som tv-programmet förstört genom att strömlinjeforma deltagarna, blåsa upp förväntningarna, hasta ur sig en snabbt inspelad skitskiva och sen låta artisterna falla i total glömska medan man letar nya deltagare till nästa säsong.

När årets vinnare Jay ger sig på Madonnas “Like a prayer” lyckas han inte förstöra en bra låt, men det låter ”Idol”, eller snarare Black-Ingvars. Det vill säga som en tokrolig hårdrocksparodi.

Visst, Metallicas ”Enter Sandman”, Lady Gagas ”Bad Romance” och Primal Screams ”Rocks” är jättebra låtar, men vem vill höras dem brölas fram av en ”Idol”-deltagare? Vad tillför det musiksverige? Vad tillför det våra liv?

Och man undra vad Jay själv får ut. Både han och vi inser att det gäller att smida medan järnet är varmt, men jag är övertygad att han har högre mål än att bara stressa ur sig en tafflig coverplatta med ”gamla godingar”. Han hade säkert mått bättre av att få göra en riktig skiva i lugn och ro, och framförallt hade vi gjort det.

 

1/5


Nolltretton på nätet


Tror inte att jag har sagt det, men sedan en tid tillbaka kan man läsa Nolltretton/Nollelva på nätet.
Hemsidor:
Nolltretton
Nollelva

(Nytt nummer för övrigt ute idag. Kan dock ta någon dag innan den kommer på nätet)

Lehmans fredagsfräckis


"Ett par gick för att sova.Efter ett par minuter släppte mannen en fjärt och utbrast:" 1-0 " !
Frugan vände sig om och undrade: " Vad i all världen var det?"
Mannen svarade: " En fotbolls-fjärt ! " Någon minut senare släppte kvinnan en brakare och tjoade glatt: " Måål!........Nu är det oavgjort ! "
5 minuter senare fes mannen igen och sa: " 2-1 "
Kvinnan ville inte vara sämre och någon minut senare släppte hon en riktig rökare så att täcket lättade: " Mål, nu är det lika igen ! " Sekunderna senare släppte hon en liten prutt och sa nöjt: "Jag fick trycka ut den. 3-2 till mig ! "Mannen ville absolut inte förlora, inte under några omständigheter. Han kämpade och vred sig men inget hände. Han kunde inte acceptera en förlust.
Framförallt inte mot en kvinna! Nu var det prestige i det hela!Han bestämde sig för att sätta allt på ett kort och tryckte så hårt han bara orkade!
Men istället för en fjärt sket han ner sängen!
Kvinnan vände sig om och tittade på sin man: " Vad i helvete var det !?!"
Mannen svarade: " Halvtid, det är sidbyte" ... "

Nytt på DVD (Nolltretton, januari)

Wall Street: Money Never Sleeps

 

I spåren av finanskrisen kommer lägligt nog uppföljaren till den ikoniska börshajsfilmen “Wall Street” från 1987. Den förra filmskurken Gordon Gekko (Michael Douglas) kommer ut ur fängelset och verkar ha blivit en ny, mer humanistisk människa. Eller?

Hans dotter (Carey Mulligan) vill inte veta av honom men hennes fästman (Shia LaBeouf), som också jobbar i finansvärlden, söker upp Gekko för att lära sig ett knep eller två om hur man lyckas på Wall Street.

Det är två underhållande timmar, men samtidigt svårt att förstå vad regissör Oliver Stone, som annars brukar vara strålande, vill säga med filmen. Han lyfter fram grön teknik och ideella hemsidor, men att bara övertydligt mosa in i publiken att spekulationsekonomi är dåligt är att göra det lätt för sig. Han kunde vara mycket skarpare och smartare i sin kritik. Här blir han allt för övertydlig och svepande. Man väntar på en tempostegring, en poäng eller något slags crescendo, men tvärtom tappar filmen istället fart ju längre den pågår och slutet är riktigt dåligt.

 

3/5
---------------------------------------------------------------------

R – Slå först, slå hårdast

 

Det finns ofta en äkthet i dansk film som jag beundrar. Dialogen känns naturlig och det överspel som svenska Dramatenskådisar brukar leverera lyser med sin frånvaro. Manusen är inte tillgjort smarta utan har självförtroende nog att våga vara enkla. Allt detta stämmer även på ”R – slå först, slå hårdast” som är en riktigt bra fängelsefilm.

Rune är en ung kille som hamnar på kåken bland en massa riktigt tuffa gangsters. Där gäller det att snabbt anpassa sig till det hårda fängelselivet för att överleva. Samtidigt får man inte heller visa sig allt för svag. Lyckligtvis kommer Rune på en smart grej som gör att livet blir lite enklare, tills han en dag fuckar upp det…

Vi har sett liknande filmer förr, men denna har en ton som känns realistisk och trovärdig. Obehaget finns hela tiden i luften men det tuffa fängelselivet beskrivs mer som en ständigt närvarande oro än som de där uttjatade klichéerna vi brukar se, med våldtäkter i duschen och plitar som bankar på internerna.

4/5


Munkens musikquiz


Igår var det dags för Munkens musikquiz igen. Min favorit Alexandra Jardvall körde livequiz och Wallenbergarna smakade gott.
Partynissarna i Team Benny Nilsson var på plats. Vi var tre poäng från segern men missade ändå pallen...

Adjö Corren


Vet inte om jag har nämnt det, men innan jag åkte sa jag upp prenumerationen på Corren som jag haft i 13 år. Jag hade fått nog helt enkelt. Nog av Lollos 60-talsnostalgi, nog av den urusla bevakningen av kultur/nöje och nog av den allmänna förflackningen av blaskan. Och märkligt nog har inte säljarna gjort det minsta för att jag ska stanna som prenumerant, vilket säger en del.
När jag var borta skrev Pelle Gunnarsson en "recension" av "De överflödiga" (åtta månader efter att skivan kom) där han stavade bandnamnet fel två gånger samt även missade på mitt namn och inte ens nämnde att Bill var med i bandet. I samma veva passade han även på att såga hela Linköpings lokalmusikliv, när det i själva verket är han själv som är för slö för att gå och titta på band, hålla sig a jour eller ens söka på nätet. På Corren nöjer man sig numera med att recensera sin post.
Bland de tio skivrecensenterna bor förresten flera inte ens i länet och jag tror att bara en är under 30 (29 om jag inte missminner mig).
Man tar in allt mer material utifrån och har gått över från reportage till krönikörer inom varje område (enklare/billigare att sitta på kontoret och tycka istället för att ta reda på hur det egentligen ligger till).
Retar mig även på ledarkommentarerna i samband med artiklar, så läsaren fattar hur de ska tolka nyheterna.
Att hårdingen Lasse Åbom flyttades från kommunbevakningen för att han ställde för kritiska frågor till politikerna är ytterligare ett tecken på tidningens förfall.
Listan kan göras lång.
Fast Sporten är bra, och då undrar man ju varför inte hela tidningen kan hålla samma kvalitet?
Men pengarna läggs visst på att göra förfärlig amatör-tv istället. Det är tydligen flashigare...

Tack för den här tiden Corren.

Onsdag i Norrköping

Igår var jag en sväng i Norrköping igen.
Där har jag fått en ny kollega. Hon heter Kicki och är ballongkonstnär.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Vol - au - ventens revansch!


Det finns dom som har skrattat åt mig efter att jag enträget har hyllat den fantastiska maträtten Vol-au-vent. Men skrattar bäst som skrattar sist, för igår när jag besökte ICA Maxi såg det ut så här på hyllorna!
Efter min ihärdiga kampanj har äntligen folk fattat Vol-au-ventens storhet och plötsligt är det den hippaste maträtten på marknaden.

Figge - detta är väl bevis nog. Ta hem Vol-au-vent till Pepparkvarnen!

Hejdå pappers-Zero


Förmodligen är det väl inte så många av er som bryr er, men jag tänkte ändå berätta att Zero Music Magazine, en tidning jag skriver för, efter 16 år nu slutar att komma ut som papperstidning.
Hemsidan kommer dock leva vidare och utvecklas ytterligare.
Adressen är: http://www.zeromagazine.nu/

På skiva: The Radio Dept (Zero, februari)

Album

7/10

 

The Radio Dept: Passive aggressive: Singles 2002-2010

Labrador

 

Det senaste decenniets mest hypade svenska band samlar sig på ett dubbelalbum där första skivan innehåller bandets singlar och där den andra radar upp merparten av b-sidorna.

Så mycket har sagts och skrivits genom åren om The Radio Dept, och det mesta har varit översvallande positivt. Ofta har man fått intrycket att Malmöbandet är världens bästa band någonsin, och med tanke på hur många årsbästalistor och annat som bandet har toppat borde det dessutom vara ett av världens mest berömda. Men popskribenters värld och verkligheten är inte alltid kompatibla, för ska man vara ärlig är det inte särskilt många svenskar utanför tidningen Sonics läsekrets som vet vilka The Radio Dept är – och än mindre kan nämna en låt med bandet. Går man till den lokala Harrysrestaurangen en fredagkväll och frågar runt om The Radio Dept får man sannolikt bara huvudskakningar till svar. Om man gjorde samma sak med Håkan Hellström eller The Hives, två andra svenska artister som också hyllats kopiöst de senaste tio åren, skulle svaret bli ett helt annat.

Nu spelar inte det någon större roll, kvalitet och kvantitet är sällan bästa kompisar, men det kan vara viktigt att påpeka att släppet av denna samling som för ett antal musiknördar är något av popens heliga graal för de flesta andra är en händelse som kommer att passera fullständigt obemärkt förbi.

Själv tillhör jag också den skara som hyllat bandet, även om jag kanske inte varit fullt så lyrisk som många av mina skribentkollegor. Jag är väldigt förtjust i gruppens lounge-white noise och deras truliga attityd. Jag gillar svårmodet, egensinnigheten och deras vägran att anpassa sig. Popmusik som inte förstås av alla är oftast den bästa, samtidigt är många bandets låtar inte alls så ”svåra” som man kanske inbillar sig. ”Never follow suit” skulle exempelvis lätt kunna hitta en betydligt större publik än vad den gjort. Men det kräver lite av lyssnaren. Inte mycket, men uppenbarligen tillräckligt mycket för att det ska repellera de flesta.

Denna dubbelsamlings första skiva är en herdestund för indiefantaster. Det är en ren hitsamling (om man nu kan använda det uttrycket om The Radio Dept) med låtar som ”Why won´t you talk about it?”, ”Where damage isn´t already done” och ”Heaven´s on fire”. Egentligen inte mycket att säga om.

Andra CD:n innehåller som sagt b-sidorna. Mycket håller samma klass som a-sidorna, men jag inbillar mig att de flesta av gruppens fans är hardcorefans och redan har även de spåren.

Frågan är mest varför man väljer att ge ut en samling just nu, det är inget jubileum som ska firas. För bandet har väl inte, gud förbjude, tänkt att lägga ner verksamheten?


Bangkok - Tannefors


Vad hände egentligen den sista dagen i Bangkok? Jo, jag bröt en gammal vana. Vanligtvis brukar sista måltiden innan flyget vara röd curry eller något annat typiskt för landet för att få en storstilad avslutning som behåller thaikänslan så länge som möjligt.
Denna gång blev det...pyttipanna.

...med efterföljande matkoma.

Sen blev det flyg hem och sisådär 50 grader kallare, men nu är eder skjutjärnsreporter åter på språng. Har ni några idéer på bra reportage jag kan göra till Nolltretton/Nollelva? Kom med förslag!

Nämen va fan...


Nej, det är banne mig omöjligt att bli av med alla j-a postkodsutskick. Jag har NIX-at skiten men de fortsätter att skicka ut de där j-a kuverten ändå.
Nu är jag desperat, hur ska jag slippa Postkodshelvetet?

Två skivor (Zero)

Album

6/10

 

Kokong: Science loves pudding

Gramtone

 

I Norrköping finns en musik- och konstnärsförening som heter Grammofon. De driver även det lilla skivbolaget Gramtone som inriktar sig på att ge ut musik har svårt att få uppmärksamhet på andra håll. Det kan handla om allt från 30-talsjazz till electrosoul. Ett av de nyare tillskotten är Kokong som nu debuterar med ”Science loves pudding”. Bandet består av två killar som har målet att skapa musik utan några ramar, själva beskriver de sina låtar som en blandning av sex och sudoku, vad det nu innebär.

Jag skulle snarare beskriva musiken som en mix av grunge och konstmusik. Tungt gung, hårda gitarrer och ilsket muller utgör grund men fuckas upp av konstiga takter, udda ljud och märkliga toner som bråkar och stör. Som om Chris Cornell blivit utslängd från en cirkus och kryper hem halvpackad i rännstenen. Intressant och annorlunda, och faktiskt inte så illa.

 

Album

6/10

 

Le Dupont: North of wherever your from

 

Karlshamnsbördiga Le Dupont är ett enmansprojekt från Pontus Sandevärn som följer upp singer-songwriterdebuten med en lite mer spretig historia. En hel del av det nedtonade och finstämnda finns kvar men musiken studsar även mellan indiepop, folk och ibland kopplas även rockgitarren in. Gemensamt är det vemod och smådysterhet som genomsyrar samtliga spår. Jag gillar låtarna en och en men har svårt att få grepp om Le Dupont, som lyssnare vill man ju gärna kunna kategorisera sina artister, placera in dem i fack, hitta referenser och med Le Dupont hör jag så mycket från så många olika håll. Det handlar måhända om små nyanser, men de är tydliga. Skulle Le Dupont renodla sin stil skulle musiken bli lättare att ta till sig.

 


Dagens Lehman


Lehman i radion del 3

Pontus Enhörning: Jonas, vad tyckte du om Britney Spears nya singel?
Lehman: HÖJ ELLER STÄNG AV!!!

Happy Valentine!


Så här ser min mobil ut idag. Kan inte låta bli att tycka att det är lite gulligt...

Hemma i Linköping igen


Svoosch så var man hemma igen, och som vanligt känns det som att man inte varit iväg. Men jag har med mig saker som bevis. Lite av det roliga med att komma hem är ju att packa upp allt spännande man har köpt. I år blev det dock inte så mycket. Lite skjortor, en keps, glasögon, några flaskor vin och lite annat smått och gott.

Däremot har jag med mig en hel del jobb-grejer hem. Det är resereportage, krogkrönikor och annat nedkluddat på restaurangnotor, hotellräkningar, kvitton och andra papperslappar.

Och här ser vi Vättern/Visingö, på väg mellan London och Arlanda...

Matfråga


Jossi och jag diskuterade lite mat igår. Hon menade att det heter "En entrecôte - flera entrekäter".
Har Jossi rätt?

Två skivor (Zero)

Album

5/10

 

Boeoes Kaelstigen: Tanum teleport

Adrian Recordings

 

Efter två vinyl-12:or och ett gäng remixer har jag fortfarande inte listat ut hur man uttalar namnet.

Nu är debutalbumet här och som man anade handlar det även denna gång om minimalistisk techno nånstans mellan smygande electronica och rytmiska dansgolv. Extravagant och introvert på samma gång. Gåtfull men även öppen som en bok. Stilig men ruffig i kanterna. Ständigt lite av två världar. Det gör det svårt att tydligt kategorisera musik, att stämpla den och låsa in i ett fack, men det är samtidigt också styrkan.

 

Album

8/10

 

KallocaiN: Between two states

Gramtone

 

Jag tycker mig ha hyfsad koll på Norrköpings musikliv men har helt missat Kallocain som gör pop av finaste märke på denna 11-spårs debutplatta. Pur indie strömmar ut, ibland ganska tungt rockande som i ”Oxygen”, ibland mer försiktigt framförd som i ”Genesis”. Men hela tiden stämningsfull och intensiv, mörk och vacker.

Plattan känns sammanhållen och tät, ofta med en akustisk folktouch, och med en sångröst som passar indieattityden i låtarna. Den här kvintetten lär inte bara gubbarna på Sonic gilla, utan det gör även jag.


Slutspurt pa resan


Nu ar det inte langt kvar, men som vanligt nar man varit ivag en svang ska det bli skont att komma hem. Har sett det jag ville se, fixat det jag skulle fixa, skrivit nagra resereportage pa vagen och haft en jakligt bra resa. Imorrn blir det att ligga vid poolen och fixa de sista smasakerna, sen hanger man snart pa Munken igen i vanlig ordning...

Idag har Wee och jag bland annat hangt lite runt Siam Square (nya kortarmade skjortor pa ingang...). Passade aven pa att aka lite griller i WTC. Det var nog 20 ar sen sist, men gick forvanansvart bra. Akte nog faktiskt battre nu an nar jag senast stod pa ett par skridskor.
Nu ar klockan 02, dags att ga ut och kaka nagot och ta nagra chang pa soi 13.

Lehmans fredagsfräckis


Danne gick in på toaletten och kissade i pissrännan.
Då kom en stor mörkhyad man in som hette Sven! Och drog fram den största dolmen Danne någonsin sett.
- Åh jävlar vilken stor k-k du har, sa han till Sven.
- Yo, de ela klart snubben, sa Sven. Jag är stabil som fan.
- Hur fan har du fått en så stor k-k?
- He he, det ska jag berätta. Varje gång jag ska lägga mig i en säng slår jag k-ken tre gånger mot sängkarmen, då blir den stor och stabil.
- Åhh fan det ska ja testa!
När Danne sedan kom hem så skulle han testa det Sven hade sagt. Innan han skulle krypa ner hos sin fru slog han k-ken tre gånger mot sängkarmen så det dunkade.
Då hördes hans frus röst under täcket:
- Nämen är det du Sven!

Bangkok by night


Tjaba! Kom till Bangkok igar morse efter annu en san dar klassisk helvetesresa som man gor da och da. Men sen har det bara varit rajraj. Det har hant en del langs Sukhumvit dar jag bor, manga nya byggnader, restauranger och annat. Mittover gatan har det ex oppnat en amerikansk 50-talskrog med Chang for 29 baht mellan 13 och 01 (kostar 80 annars). Pa Soi 13 har Mama tagit "timeout" pga for flitigt drickande och machokillen kommit ut som gay. Och sa har mitt hotell fatt gratis wifi.
Ikvall var jag och Wee pa Vertigo Bar (en cool takbar pa 59:e vaningen i Banyan Tree med haftig utsikt over Bangkok) och tog nagra drinkar.

Sen drog vi till Sukhumvit Soi 11 for lite mat och mer dryck. Soi 11 ar en trevlig bargata som jag blir mer och mer fortjust i. Dar finns alla mojliga typer av krogar (som bilderna visar), men det ar anda jakligt lugnt.

Aven nattkrogarna (dvs bord och stolar pa gatan, 22-ca 06) pa Sukhumvit ar ju svinbra, fast plotsligt har det kommit en jakla massa svarta knarklangare dit. Igar fragade jag en Nigerian vad han jobbade med och han svarade: I am a "street guy", you know...

Och sa har ser mitt nya, forbattrade jag ut. Solbrand, nyklippt, nya Gucci-glasogon och ny skraddarsydd skjorta. Samt varit hos tandlakaren och putsat lite pa tanderna.


Vertigo Bar i Bangkok


Dagens Lehman


Lehman i radion del 2

Pontus Enhörning: Jonas, vad tyckte du om den här låten?
Lehman: Det var en så kallad VÖR-låt...
Pontus Enhörning: VÖR?
Lehman: Ja, det är bara att vända på bokstäverna så fattar du...

En hemlis


Nu ska jag berätta en hemlis: många av de här inläggen som gjorts medan jag varit ute och rest har lagts in i förhand. När man är ute och reser kan det ju bli lite si och så med bloggandet och det är ju viktigt att ha en levande blogg som uppdateras dagligen.
När detta skrivs är det Juldagen 2010. Klockan är 22.16 och jag har precis värmt lite köttbullar och Jansson från igår. På andra sidan väggen för grannarna ett jäkla liv, dom har nåt juldagspartaj. Själv sitter jag och försöker komma på några "Dagens Lehman" att lägga in om en och en halv månad...

Saatana voivitto


Ens reseplaner ändras ju ständigt och jämt. Tänkte skriva ner lite hur mina planer går framöver (mest för att jag själv ska komma ihåg).
När detta skrivs står dessa resmål högst på listan:
*Finland (10 dar i sommar, bila utmed Bottenhavet)
*Australien igen + Nya Zeeland (får se om det blir i vinter, eller nästa)
*Uruguay (vet inte om det blir i vinter, måste tänka genom mer)
*Tallinn (weekend i typ november?)
*Kanada (Bila Toronto/Ottawa/Montreal/Quebec i typ september)

Annat på listan:
*Lissabon (weekend)
*New York (alltid med på listan)
*Baslägret 2012 (som jag berättat om tidigare)
*Polen (hälsa på Sofia F)
*Hamburg (weekend)
*Brügge (weekend, senhöst)



Den vilda jakten pa Silikontyskan


Akte till Maenam idag for att forsoka hitta Silikontyskan. Det var inte sa svart, hon stod dar hon alltid star och gjorde det hon alltid gor: letar efter nagot i vattenbrynet som hon stoppar i en flaska.
Silikontyskan kanns igen pa att hon ar i 60-arsaldern, har blonderat har, ar oerhort solbrand, alltid gar toppless i string och har ett par enorma silikonpattar som inte riktigt stammer overens med resten av kroppen. Eftersom hon ar lite till aren hanger det mesta ganska rejalt pa henne, utom just pattarna som star rakt ut - vilket hon garna visar upp for sa manga som mojligt.
Daremot ar jag inte langre saker pa att hon ar tyska, det har vi nog mest trott for att alla andra som bor i Maenam ar tyskar, men efter att hort henne pratat idag skulle jag gissa mer pa spanjorska eller liknande.
Efter att idag ha spanat in henne pa en meters hall maste jag nog aven saga att hon var fraschare an pa manga ar. Ny, snygg frisyr och jag tyckte aven att kropen som helhet sag lite "stramare" ut an vanligt. Kan hon manne ha gjort fler operationer?

Bad i maenam


Veckans facelift


I Sydkorea bor Hang Mioku, som såg ut såhär (bilden ovan) när hon började plastikoperera sig. Idag har det fullständigt ballat ur och hon ser ut som på bilden nedan.

Lamai och den forlorade sonen


Lamai2


Lamai3


Lamai4


Lamai5


Lordagkvall i Lamai


Manga undrar kanske varfor jag ar sa fortjust i Lamai, och for att forklara det sa kommer har en liten beskrivning over hur en lordagkvall kan ga till. Hello welcome!
Borja med att ta en oljemassage sa att du kanner dig avslappnad och skon.

Sen kan man ta en bars och kolla lite Thaiboxning.

Darefter gar du tvars over gatan till katoyshowen.

Sen gar du till irlandska puben och kollar in ett rockband.


Dags for matpaus. Ta en pannkaka hos den legendariska pannkaksmannen.

Backstage Rockbar ar ju ett maste. Spela lite Jenga med tjejerna i baren och ta en Chang.

Ga ner i kallaren strax intill och kolla in ett band till.

Avsluta sedan kvallen pa hamburgarstallet. Dom har oppet till typ 7 pa morgonen.

 


Dagens Lehman


Lehman i radion:

Pontus Enhörning: Jonas, vilken musik tycker du riktigt illa om?
Lehman: NYYYYY!!!!

Greboneserna i Dentusgrottan


Ni har väl inte missat att Greboneserna lirar i Dentusgrottan om tre veckor, dvs 26/2.
Mer info på: http://www.dentusgrottan.se/

Pyyyyysscht!

Och DÄR öppnade Svesse en öl...

Saker man gor pa fyllan i Lamai


Jag har ju lange funderat pa att gadda mig, och efter nagra Chang sa slog jag till. Nej, jag lovar att det inte ar nagon henna-tatuering.
Dessa Chang...

Supermao


Pannkaksmannen, Backstage Bar, T&T, Cabaretshowen, hamburgarstallet, potatisgratang pa Ciao, Friendly...Lamai rockar fett.
Supermao igar...

Lehmans fredagsfräckis


En man ville ha sex med en brud på jobbet. En dag var mannen så kåt att han gick fram till bruden och sa:

- Jag ger dig 500 kr om jag får ha sex med dig!
Hon tackade nej men mannen var envis och sa:

- Jag är snabb. Jag slänger pengarna på golvet. Du böjer dig ner och jag är klar när du plockat upp pengarna.
Hon sa att hon måste kolla med sin pojkvän. Hon ringde honom och berättade vad mannen ville göra med henne. Pojkvännen sa:

- Be om 2000 kr och plocka upp dom så fort att han inte ens hinner komma ur brallorna.
Hon gick med på förslaget.

En halvtimme hade nu gått och pojkvännen väntade nervöst på att flickvännen skulle ringa, till slut orkade han inte mer och ringde henne själv:

- Vad har hänt? frågade han.
Hon svarade argt:

- DEN JÄVELEN BETALADE MED MYNT!


Lamai - where my heart belongs


Kom till Lamai idag och omedelbart fylldes kroppen av total lycka. Checkade in pa en lyxbunge pa T&T, kollade in hunden som blivit ANNU fetare, svullade en rod curry och drog i mig en stor Chang. Men tro det eller ej, nu verkar jag bli fast har ocksa, det ar namligen nat fel med tagbokningssystemet, och det kan ta nagra dar att fixa. Skitsamma, vad ska jag harifran for egentligen? Jag stannar!

Raj raj i Lamai


Grattis morsan!


Idag säger vi grattis till lilla mamma som fyller år!

La-la-la-lamai


Raj-di-daj...dags for Lamai!
Det sag ratt hopplost ut igar kvall, alla flyg, tag, bussar och andra transportmedel var fullbokade fram till typ 6-7 feb, sa jag sag ut att bli kvar i KL en jakla massa dar. Kollade en massa olika varianter ex flyg till Phuket/Krabi och sen vidare med buss eller buss till Singapore och sen flyg till Samui osv, men antingen var det fullt, svindyrt, krangligt eller tidskravande och helt enkelt inte vart besvaret.
Men sa hittade jag Berjaya Air, imorrn eftermiddag, 1000 spann direkt till Samui fran KL (Subang airport). Kan ju knappast bli battre. Nej, jag har heller aldrig hort talas om Berjaya Air.
Sa nu ar man med i matchen igen!

Dagens Lehman


När Lehman åker till Loftahammar ute vid kusten säger han att han åker till LO-FITTA-HAMMAR...

Fast i KL - igen!


Samma visa varje ar. Jag blir alltid fast nanstans i Asien nar det ar kinesiskt nyar.
Kom till KL idag och trodde det skulle vara en baggis (for dom yngre lasarna: en bagatell) att ta sig fran KL till Samui (o i Thailand), men ICKE!
Nu sitter jag och ska kolla flyg, far aterkomma i arendet...

Samma gamla visa...


Figges kätbild


Det har varit lite ont om kätbilder på sistone. Den enda som skickar in bilder är egentligen Figge, men han skickar å andra sidan in bilder VARJE DAG!
Så okej då, jag tar väl in en då...

RSS 2.0