Bête Noire på Agorafestivalen

Nu på lördag, dvs imorgon, spelar Bête Noire på Agorafestivalen i Skäggetorp. Fri entré!

Hipp i Norpan

Invigningar, mingel och snittar är mitt liv. Jag tar varje chans att frottera mig med parnassen och senast var det invigningen av Nya torget som gällde.
Idag är jag i Norpan igen och hänger med höjdarna på Upplev Norrköping. Inga snittar, men lite gratiskaffe ska jag nog lyckas snika till mig...
 

Lehmans fredagsfräckis

Det var en gång en blondin som var ute i parken och gick, så kom det fram en man till henne och sa: "Du får 100 kr om du klättrar upp i det där trädet och sen ner igen.
"Okej" svarade hon och gjorde det och fick sina pengar.
Nästa dag mötte hon mannen i parken igen och han frågade om hon ville göra det igen för 200kr.
"Visst" svarade hon och klättrade upp och ner.
Sen träffade hon sin kompis och pratade om den mystiska mannen som ville se henne klättra i träd.
"Men han vill ju bara se dina trosor för du har ju alltid kortkort på dej" sa hon då.
Blondinen gick till samma park samma tid för 3:e dagen i rad och mötte mannnen, idag skulle hon få 300kr för att klättra upp och ner. Hon gjorde det med ett leende på läpparna och sen gick hon raka vägen till sin kompis och sa "Hahah, idag lurade jag den där gubben så jävla hårt, jag fick 300kr för att klättra upp i trädet så att han kunde se mina trosor, men jag tog inte på mej några imorse!"

Bioonsdag

Bio igår igen -"The Equalizer 2". Denzel Washington är en superhård ensamvarg som rensar upp bland slöddret. Yeah, sånt gillar vi! Egentligen en rätt ordinär film, men bättre än det mesta liknande i genren.
Betyg: 3 av 5

Skivrecension: Arctic Monkeys

Arctic Monkeys
Tranquility Base Hotel & Casino

Vad hände egentligen med Arctic Monkeys? Det har gått fem år sedan senaste plattan och de har liksom bara sakta vittrat bort från folks medvetande sedan dess. Kanske för att de inte verkar ha några riktiga hardcorefans? Snarare är de ett sånt där band som folk verkar gilla för att man "ska" gilla dem.
Lyckligtvis är jag inte ett av dessa låtsasfans. Jag har aldrig gillat Arctic Monkeys, även om jag har gjort några halvhjärtade försök genom åren. Senast var med plattan "AM", men det blev inget den gången heller. Alex Turner och hans band är helt enkelt för luddiga, för tråkiga och för identitetslösa.
Nu är de tillbaka och fansen rasar över den nya stilen. Vilket ofta är ett gott tecken om ni frågar mig. Istället för brittisk indierock får vi serverat något slags konstig cocktailpop, nästan i stil med The Divine Comedy. Tänk lounge, tänk 60-tal, tänk knasigt. Ibland går tankarna faktiskt till Bowie. Eller hur det skulle låta om Tom Waits hade en fäbless för brittisk retrokultur.
Borta är gitarrerna, borta är hitambitionerna. Kvar är en filmisk känsla, nånstans mellan dröm och djupa avgrunder. Och för första gången tycker jag att Arctic Monkeys känns intressanta. Plötsligt gör de något som sticker ut. Allt är inte superbra, men bara det faktum att folk blir vrålilskna på deras nya stil får mig övertygad om att de är något bra på spåren.

3/5

Grillsommaren är här

Ni säger att sommaren är slut? Ni säger att elgrill inte är en riktig grill?
Vet ni vad? Ni har fel. Nu tjööööör vi!

Musikkrönika

 
Musik att gråta till

Det går inte att hejda. När man lyssnar på vissa låtar stockar sig halsen och ögonen börjar tåras. Och det är inte alltid de låtar man tror som får känslorna att svalla.

De flesta har säkert tjutlåtar, helt enkelt låtar som man börjar böla till - utan att riktigt förstå varför. För det är inte alltid de smäktande balladerna med sorgliga texter som berör oss mest. Själv har jag ett gäng såna låtar som drabbar mig fullständigt utan att jag kan göra ett dugg. Och jag har många gånger funderat på varför det är just de låtarna som får mig att okontrollerat och ohejdad börja att storböla.

Ett märkligt sådant exempel är Sahara Hotnights "Hot night crash", en tuff och energifylld rocklåt som borde få kroppen att hoppa och dansa men som istället sätter igång en gråtreflex hos. För det är ju så med tjutlåtar att gråten är en reflex som man inte kan hindra hur hårt man än stålsätter sig. Bara tanken på låten kan få tårarna att flöda. Jag antar att det måste vara kopplad till personliga minnen, en tid i livet eller en situation som omedvetet väcks till liv av låten i fråga.

När jag tänker på "Hot night crash" kan jag inte minnas någon stark händelse som skulle gjort ett speciellt avtryck men nånting måste finnas där, fastetsat i min hjärna. För redan när jag hör de inledande gitarriffen börjar något bubbla i kroppen. När vi kommer till bryggan innan refrängen börjar ögonen vattnas och när vi kommer till sticket, det där jävla sticket, är det helt kört. Då sprutar tårarna. Och jag begriper inte ett skvatt.

"There´s your trouble" med Dixie Chicks är ett annat exempel. En fin låt visst, men varför måste jag alltid börja storböla när jag hör den? Vad tusan är det som pågår?
Eller Sanna Carlstedt "30-årskris". Hon har en fantastisk röst och bryggan har en fin harmoniföljd, men även om texten har en del allvar i sig tror jag de flesta ser det som en skojig skämtlåt. Inte jag, jag tjuter.

Länge skrattade jag åt alla människor som tjatade om CajsaStina Åkerströms "Av längtan till dig". Jodå, det var en fin låt men lite töntig. Och det förväntades mer eller mindre att man skulle tycka den var vacker. Idag skrattar jag inte längre, jag stortjuter. I just detta fall kan jag lista ut vad kroppen gör för kopplingar, jag kan härleda känslorna, men reaktionen står ändå inte i paritet med hur bra jag intellektuellt tycker låten är.
Och kanske är det just detta mysterium som är tjusningen med musik. Den tar oväntade vägar och alla försök att förstå den är mer eller mindre fruktlösa. Och förmodligen är det just så det ska vara.

Biomåndag

Var och såg "The Meg" igår. Kände på mig att den skulle vara korkad och det var den. En förhistorisk jättehaj som levt i en djuphavsgrav kommer upp till ytan och är ilsken. Så långt är väl allt okej...men resten: manus, repliker, skådisar, utförande, logik...kort sagt, detta är en riktigt idiotisk rulle.
Betyg: 1 av 5
 

Min måndag

Mina dagar är rätt lika egentligen. Jag vaknar, hämtar Corren, läser den i sängen (där jag även äter frukost)...
...slår på datorn och börjar med att kolla Trumps tweets.
Kollar mejl...alltid är det nåt jobbrelaterat. På onsdag ska jag till Norrköping och skriva om invigningen av Nya Torget.
Sen blir det en sväng till simhallen och simma lite.
Denna dag var jag kvar på stan och fixade lite grejer. Gick bland annat och förtidsröstade.
Tog en sväng förbi Nolltrettonkontoret, men där var det tomt. Men i mitt postfack låg en bok som jag ska skriva en grej om.
Sen hem och jobba lite. Boka in intervjuer, skriva en resegrej, en krönika och en skivrecension. Styra med bandbokningar. Kanske dags att sätta igång...tja!

Zelle och Marina forever!

I lördags gifte sig Zeijlon och Marina, och det blev både ett fint bröllop och en hejdundrande fest!
Jag och Willy Dahlqvist hade fått äran att spela lite mingelmusik vid ankomsten till festlokalen.
Många bra tal under kvällen. Jag höll också ett tal och avslutade med en liten trudelutt.
Brudparet dansade på borden...
Sen fick jag hoppa in och kompa lite på ett annat nummer också.
Japp, en riktig höjdarfest. Årets bästa kväll hittills!

Söndagsintervjun: Susanne Boll

Motalabördiga författaren Susanne Boll har tidigare gett ut böckerna "Morgongåvan", "Det enda rätta" och "Hitta hem". Nu är hon aktuell med sin fjärde bok "Eldsystrar" som är den första delen i en trilogi om psykologen Vera Lilja.

Susanne Boll, som själv är utbildad psykolog, har tidigare rört sig i den världen i sina böcker och i denna thriller låter Motalaförfattaren oss möta Vera Lilja som är en erfaren och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon är en skicklig psykolog, men har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja.
I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd eldsvåda, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När hennes favoritklient Ayana inte kommer till den avtalade terapitiden oroar hennes frånvaro Vera. Det visar sig vara en berättigad oro.
När det visar sig att Ayana är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel och det handlar om liv eller död. Där har ni utgångspunkten för "Eldsystrar".

Huvudrollsfiguren Vera är uppvuxen i Motala och har sedan flyttat till Stockholm, precis som Susanne och det förekommer många Motalamiljöer i boken. Men "Eldsystrar" kunde blivit ganska annorlunda. Susanne berättar att tanken från början var att huvudkaraktären Vera var skriven som en man och brorsan egentligen bara var en hallucination, något som skulle avslöjas som en twist i slutet av boken. Det var väldigt dåliga idéer tyckte hennes agent och före detta förläggare som fick läsa manuset, så Susanne ändrade och det var förmodligen rätt val.

"Eldsystrar" lanseras som "En Vera Lilja-thriller", vilket kan kännas märkligt eftersom Vera Lilja än så länge är helt okänd då det är första boken om henne. Men snart är hon måhända ett namn på många bokläsares läppar, eftersom "Eldsystrar" med nya förlaget Bokfabriken i ryggen är tänkt att bli en trilogi. Det finns synopsis på två böcker till och nu när "Eldsystrar" finns ute är Susanne beredd att sätta igång med den kommande uppföljaren.
- Tvåan har jag redan klar i huvudet och jag har idéer som man kan spinna vidare på till tre böcker, så jag tror det löser sig, säger Susanne och avslöjar att hon har ytterligare ett bokprojekt på gång.

Till hösten släpper hon en lättläst romancebok som heter "Hemlösa hjärtan" där två trasiga figurer finner varandra.
- Det var en utmaning att skriva lättläst. Och det var jättekul att skriva romantik. Det har jag inte gjort förut, utan det har varit spänning och relationer, säger Susanne och berättar att "Hemlösa hjärtan" kommer att ges ut lagom till Bokmässan.

Skivrecension: Docenterna

Docenterna
Kritstrecksränder och missiler

Finns det plats för Docenterna 2018? I en tid när all musik ska vara så perfekt, polerad och smart känns det befriande med ett band som Docenterna som liksom spelar pop lite mer med vänsterhanden. De lär knappast locka några nya fans, men det kan vara okej för Joppe och grabbarna har en bred och trogen fanskara som fortfarande minns glansdagarna på 80- och början av 90-talet.
Hur förklarar man egentligen ett band som Docenterna för folk under 35? Det måste låta obegripligt i deras ögon att detta band är något av en nationalklenod. Texterna är fåniga, musiken simpel och Joppe sjunger oftast som en kratta. De senaste 20 åren har bandet gått på sparlåga. De har visserligen släppt några skivor, men de flesta har nog räknat bort Docenterna flera gånger om. Men det spelar ingen roll. Docenterna kan bli sämre och sämre, men i våra huvuden blir de bara bättre och bättre, eller åtminstone mer behövda just för att det inte finns så många band som dem kvar.
Nu har Gaphals plockat upp dem och gjort en ny skiva. Hur det låter? Tja, rätt risigt faktiskt. Men spela roll, för det visste vi ju redan innan. Få band kan låta risigt på ett lika förtjusande sätt som Docenterna.

2/5

Skaldjursfest i Tannefors

Igår hamnade jag på Tannefors slussar igen, ihop med dessa sköna damer. Jajamän, vi körde vår årliga skaldjurskväll som vi alltid kör i augusti och det var som vanligt en trevlig tillställning. Och en riktigt skön kväll, kanske den sista riktiga sommarkvällen?
Vad står näst på tur? Jo, det måste väl vara att åka räkbåt?

Lehmans fredagsfräckis

En 12-årig pojke gick in i en affär med sin pappa. När dem gick förbi kondomerna frågade pojken sin pappa vad det var för något.
Pappa sa "Det där är kondomer, dem använder man när man vill ha säker sex."
Då frågade pojken "Varför finns det bara tre i den där?"
Pappan säger "Jo, det där är för högstadiet-pojkar. En för fredag, en för lördag och en för söndag."
Pojken pekade på ett annat paket. "Varför är det 6 stycken i den där då?"
Pappan säger "Det är för gymnasiekillar. Två för fredag, två för lördag och två för söndag."
Och till slut frågade pojken "Och 12-packet då?"
Pappan blev lite tårögd och sa sedan..
"Jo, min son, det där är för gifta män. Januari, februari, mars..."

Från Connery till Craig. Del 5

Jag måste ju gilla "Man lever bara två gånger" på grund av Lustans-låten, men ska jag vara ärlig så nickade både jag och Kissy Suzuki till mot slutet. För även om första halvan är okej, så blir det riktigt segt mot slutet med långa utdragna scener, en stillastående handling och ett allmänt tunt manus.
Jag gillar SPECTRE, det kalla kriget och rymdkapplöpningen, och här får vi se ännu en Bondvariant med de beståndsdelarna. SPECTRE snor rymdskepp för USA och Sovjet för att de ska starta krig, så att SPECTRE kan ta över världen när supermakterna förgört varandra. Ja, handligen är snarlik den i en rad andra Bondfilmer. En skillnad är att denna film till största delen utspelar sig i Japan.
Blofeld är cool, men som helhet är detta en ganska dålig film.
Betyg: 2 av 5

Er man i Bangkok

Har fått ett nytt gig. Jag har börjat skriva för hemsidan Bangkok.nu. De första texterna ligger redan uppe och fler är på gång. 
Här har jag tex listat de bästa takbarerna: https://bangkok.nu/takbarer/

Avengers S.T.A.T.I.O.N

Var på Avengers-utställningen i Norrköping igår. Kul om man är ett Marvel-fan, och har ni tänkt att gå så visas den fram till den 2 september.

Filmrecension: Molly´s game

Molly´s game

Molly (Jessica Chastain) är något av ett underbarn som tycks född för att lyckas i livet, men när hon ska kvala in till OS i puckelpist skadar hon sig och alla planer går i stöpet. Nere på botten i L.A. halkar hon in i pokervärlden och snart arrangerar hon sina egna pokerturneringar. Sen rullar det på. Insatserna ökar men i takt med framgången drar hon också till sig personer man bör undvika, och snart får hon FBI på halsen.
Hon anlitar en advokat (Idris Elba) och man skulle kunna säga att "Molly´s game" är en mix av rättegångsdrama och en klassisk uppgång-och-fall-historia. Filmen är Aaron Sorkins (manusförfattare till "Vita huset") regidebut.
Förutsättningarna att bli en kanonfilm finns absolut där, och stundtals är det riktigt bra stuns i rullen, särskilt i pokerscenerna. Men det finns också brister som gör att det inte håller hela vägen. Första tredjedelen har rappt tempo och fräck berättarteknik, sedan tappar filmen fart och intensitet och blir dessvärre småseg. Det kan vara svårt att hänga med i de juridiska turerna och än värre är det för den publik som inte kan regler och uttryck inom poker. Den ansträngda relationen med pappan (Kevin Costner) bränner aldrig till och hela rättegångsbiten känns ointressant. Kanske för att man aldrig riktigt får grepp om vem Molly är och vad hon vill.

3/5

Kräftskiva

Jajjamen...igår hade vi kräftskiva med äkta Vin-kräftor, nubbe, Västerbottenpaj och annat gött. Men jag fick inte nog så vi måste nog köra en kräftskiva till inom kort.

Han fick ingenting

Här är den den rockvideon jag var med i tidigare i somras. Aguson & Stormen - Han fick ingenting
 

Västeråssvängen del 2

Världens fulaste gatupratare?
Och det var bara början...för om första dagen var kanon så blev andra dagen rätt misslyckad.
Av skäl jag inte orkar gå in på så skippade vi spa:t på The Steam Hotel (vilket var en av anledningarna till att vi valde att åka dit). Dessutom mådde både Bella och jag lite konstigt (senare kom vi på att det kanske berodde på åskan).
Ett annat skäl till att vi åkte till Västerås var att vi skulle till Sala silvergruva. Och länge var allt frid och fröjd, men precis när vi började guidningen kom det värsta och mest intensiva skyfall jag varit med om. På bara några sekunder kom en hagelstorm/regnoväder från ingenstans och gjorde alla dyngblöta. Nere på 155 meters djup är det bara +2 grader, så guidningen ställdes helt enkelt in eftersom alla var så blöta. Och just det: efter bara nån minut sken solen för fullt igen.
Så vi drog till Fagersta istället och hälsade på Kicki & Bosse - och fick en guidad tur genom Hälleskogsbrännan.
Det var intressant, men inte riktigt det vi tänkt oss när vi vaknade på morgonen. Sen blev det lite ändrade planer för kvällen också...ja ja, det blev väl en okej dag ändå och Sala silvergruva får vi väl ta en annan dag.

Filmrecension: Downsizing

Downsizing

Alexander Paynes nya film har en riktigt bra grundidé. Norska forskare kommer på en teknik för att kunna krympa människor till 13 centimeter, vilket skulle vara en perfekt lösning på problemet med utarmningen av jordens resurser. Dessutom för det med sig den fördelen att de krympta människorna även blir väldigt rika och får leva i inhägnade lyxsamhällen. Några som nappar på idén är Matt Damon och Kristen Wiigs rollfigurer, som bestämmer sig för att slå till.
En perfekt öppning för en skojig men samtidigt tankeväckande sci-fi-rulle känns det som. Men just när filmen borde bli intressant vete tusan vad som händer. Då ändrar "Downsizing" plötsligt karaktär och blir något helt annat. Alla de praktiska, moraliska och filosofiska frågor som borde avhandlas glöms helt bort. Ja, det glöms nästan bort att Matt Damon överhuvudtaget är krymt och lever i en miniatyrvärld. Istället kommer det in märkliga bifigurer som gör konstiga saker, filmen får ett annat tonläge och börjar handla om helt andra saker än den gjorde i början. Jag försöker lista ut vad det är Payne vill säga, men landar i slutsatsen att han nog inte vet det själv. Storyn hänger helt enkelt inte ihop och sista halvtimmen är rent ut sagt usel. Hur kunde det gå så fel?

2/5

En tripp till Västerås

Västerås har ju alltid känts som en tråkig och intetsägande stad, men sen ett år tillbaka eller så har de ju det berömda The Steam Hotel, så nu var det dags att kolla in staden.
Vi började med en kanonlunch inne i centrum, på Nya Hattfabriken. Sen drog vi och checkade in på hotellet.
Började med en öl uppe i skybaren...
Sen svidade vi om och laddade upp med en fördrink innan middagen.
Riktigt snygg inredning, men deras spakoncept har stora möjligheter till förbättring. Hur som helst - en riktig trevlig dag.

Lehmans fredagsfräckis

Det finns 70 sätt att tillfredställa en kvinna.
En 69:a och en tur till Ullared.

Filmrecension: The Post

The Post

Det fria ordet är under ständig attack och måste likt demokratin återerövras varje dag. Och vissa dagar mer än andra, som när USA:s president utser media till sina fiender och vill hindra nyhetsorganisationer från att informera allmänheten. I "The Post" handlar det om Richard Nixon, men filmen skulle lika gärna kunna handla om Donald Trump - och gör väl egentligen det också.
I "The Post" tar sig Steven Spielberg an den sanna historien om hur president Nixon ville stoppa tidningar från att publicera hemliga dokument om Vietnamkriget, och vi får följa personerna på The Washington Post (bland annat Tom Hanks och Meryl Streep) när de våndas över frågan om de ska publicera de känsliga uppgifterna och i så fall riskera åtal.
Det är en viktig film, särskilt i tider som dessa, och för de som gillar gamla tryckpressar och murvelromantik är det en fröjd att titta. Men filmen har också en del smärre brister. Den känns ibland lite hafsigt gjord och det är svårt att riktigt engageras av den lite luddiga historien. Det är en film som har många viktiga saker att berätta om journalistik, demokrati och yttrandefrihet men som är lite för lättviktig för att nå ända fram.

3/5

14 augusti

Äntligen dags!

Krogkrönika

Monopol på alkohol

I debatten framstår ofta Sverige som det enda landet i världen med monopol på alkohol men hur ligger det till egentligen?

Det har hänt mycket de senaste decennierna med den svenska alkoholförsäljningen. Större utbud, självplock, bag in box, flera importörer, kändisviner och längre öppettider för att ta några exempel. Många tycker dock att liberaliseringen ska gå ännu längre och att Sverige ska tillåta alkoholförsäljning i mataffärerna som i många andra länder. Det är en gammal fråga som diskuteras med jämna mellanrum men just nu tyder inte särskilt mycket på att det skulle ske. De senaste åren har det pratats mer om så kallad gårdsförsäljning och där känns det som att chanserna är något större att det skulle kunna bli tillåtet så småningom.

Men än så länge är det Systembolaget som gäller om man vill köpa sig en flaska starkt till helgen. Och det svenska alkoholmonopolet har gamla anor. Redan 1855 kom de första regleringarna och dessa har under åren ändrats lite fram och tillbaka till det upplägg vi har idag. Ibland kan det låta som att Sverige är det enda landet i världen som försöker begränsa sin befolkningens drickande. Detta är dock inte sant, utan många länder har regleringar kring sin alkoholhantering.

Det kan handla om begränsningar i allt från tillverkning och import till detaljhandel och servering. Den vanligaste lagen rör åldersgränser, men det kan även handla om exempelvis höjda skattesatser för alkoholreklam. Traditionellt har alkoholmonopol varit förknippat främst med de nordiska länderna, Kanada, delar av USA och vissa mellan- och östeuropeiska länder, men när det gäller tillverkningsmonopol finns det faktiskt (åtminstone när det gäller vissa alkoholslag) i en rad länder världen över, såväl i Latinamerika som Asien och Afrika.

När det gäller detaljhandelmonopol är det inte riktigt lika utbrett men finns ändå i ganska många länder. Förutom Sverige, Norge, Island och Finland även i Kanada, Colombia, Franska Polynesien, Gambia, Kambodja, Kirgizistan, Makedonien, Malawi, Mauritius och Mongoliet. Även Australien och Nya Zeeland har begränsningar. Men "värst" är det faktiskt i USA (främst i södern) där det finns hundratals så kallade "dry counties" där det råder totalförbud mot alkoholförsäljning. Och jämför man med det så kanske det inte är så illa med Systembolaget ändå?

Zvenzexa

I helgen hade vi svensexa för Zeijlon. Och det är allt jag tänkte säga om det - för det som händer på svensexor stannar på svensexor!

Sommar i Sverige del 7

Det blev bara en dag på Böda, sen var det dags att börja röra sig hemåt igen. Men först stannade vi till i Kalmar och åt småländska kroppkakor.
Där träffade vi även en kompis till Bella. Sen blev det E 22:an hemåt. En härlig sommarresa i södra Sverige. Och sommaren är ju inte slut än på långa vägar...

Skivrecension: Taken by Trees

Taken by trees
Yellow to blue

The Concretes hade några fina år där på 00-talet när de till och med fick till en hyfsad internationell karriär. Strax efter andra skivan, när de stod på toppen, valde sångerskan Victoria Bergsman att lämna bandet, och efter det började luften så sakta gå ur The Concretes. Och kanske var det även den sista sucken för den svenska indiepopen.
Bergsman då, vad hände med henne? Jo, hon startade soloprojektet Taken by trees och albumdebuterade med skivan "Open field" 2007. Den följdes upp av "East of Eden" 2009 och "Other worlds" 2012, men efter det har det varit mer eller mindre tyst i sex år.
Men nu är hon tillbaka med en ny platta fylld med halvskör indiepop nånstans mellan The Concretes och Club 8. Luftig, mjuk, smekande, med strålande melodier och den där sköna indiekänslan som åtminstone jag har saknat ganska mycket inom svensk pop det senaste decenniet.
Redan vid första lyssningen fastnar jag för inledningen med "Wait", "Vibrant colors" och "Once", men tänker att mycket av det övriga materialet är lite för dystert och långsamt för att "Yellow to blue" ska vara en helgjuten skiva, trots den lätta 80-talstouch som svävar över albumet. Skivan växer något med antal lyssningar och fyran står hela tiden och knackar på. Men nja, den får vänta utanför denna gång.

3/5

Sommar i Sverige del 6

Nä, efter Karlskrona var det dags för lite sol- och bad, kände vi. Så vi körde mot Kalmar och sen över Ölandsbron.
Min bror Patrik hänger ju en del på Böda Sand om somrarna, så vi drog dit och hälsade på honom i husvagnen.
Sen ner på beachen...
Tror det var 25 år sedan jag senast var på Böda, så det var hög tid att åka dit. Och det var riktigt fint.
På kvällen blev det amerikansk buffé...
...och sen en titt på området. Böda Sand - solklart!

Lehmans fredagsfräckis

Rödluvan var på väg till mormor, korgen med dagens nybakade bullar höll hon under armen.
Rätt vad det var så får hon syn på vargen som sitter bakom en stor sten vid sidan av stigen.
Rödluvan går fram till vargen och säger:
- Hej, vilken fin päls du har.
Vargen tittar storögt på henne, reser sig och springer iväg längst stigen.

Rödluvan traskar något förvånad vidare på stigen och efter en liten stund ser hon vargen igen sittandes bakom en sten och grinar illa.
- Hej varg, vilka stora, vassa tänder du har, säger Rödluvan.
Vargen studsar upp och pinnar iväg så att kottar och barr yr längs stigen.

Återigen traskar rödluvan iväg, ännu mer förvånad än tidigare.
Efter en liten stund ser hon vargens öron sticka upp bakom en buske i ett dike.
Nu hade hon blivit riktigt nyfiken och säger:
- Hej varg, vilka fantastiskt långa öron du har.
Då svarade vargen:
- Nej nu får du fan ge dig, kan jag få skita ifred eller?

Sommar i Sverige del 5

Lämnade Lund och drog till Jakriborg, som jag varit sugen på att se i flera år. Var lite kul, men nja...var inte så häftigt som jag hade önskat/trott.
Så vi drog oss mot Österlen istället. Första stopp: Tomelilla med Hasse & Tage-museet.
Sen Ale Stenar...
Äggakaga i Simrishamn...
...och Fritiof Nilsson Piratens grav i Ravlunda.
Härliga Österlen!
Tog en milkshake på Bella´s Place i Bromölla...
...innan vi avslutade dagen i coola Karlskrona. Nu ska vi se om brorsan är kvar på sitt sommarställe!

Sommar i Sverige del 4


Började dagen med en helvetesvandring till Lars Vilks konstverk/republik Nimis. Kul att se, men var det värt besväret? Tveksamt...
Så vi drog tillbaka till Helsingborg och tog färjan över till Helsingör. Blev två röda och en grön på båten. Hygge!
Tog ett smörrebröd med rejer och en lille en på torvet...superhygge!
På båten hem blev det danska wienerbröd och sen mot Bjärred för att kolla in Sveriges längsta brygga!
Hamnade till slut i Lund. Vart bär det imorgon? Ja, det får vi se...

Sommar i Sverige del 3

Vi checkade ut från Särö Hus och fortsatte söderut, mot Hotell Havanna i Varberg. Har hört mycket om det så det var man ju tvungen att kolla in.
Sen mot Falkenberg. Egentligen hade vi tänkt att ligga och pressa på Skrea, men vädret var inget vidare så det blev silltallrik istället.
Ett snabbstopp i Kärleken i Halmstad, sen tog vi in på hotell i Helsingborg. Gick ut en sväng på stan och sen hem igen. Nästa stopp? Vem vet? Inte ens vi själva.

Bildskön i Mjölby

Kan ju passa på att göra lite reklam för Jessicas fotoutställning. Enligt rykten kan det även vara så att undertecknad eventuellt dyker upp på nåt av fotona...

Sommar i Sverige. Del 2

Efter Jönköping fortsatte vi mot Götelaborg för att hälsa på Pelle och Frida. Vi tog färjan till Öckerö och sen möttes vi upp på Fotö hamncafé. Härligt att komma ut i skärgården!
Fick en bra deal med räkmacka och massage. Sen en snabbis till Billdal för att kolla in deras nya radhus och sen vidare till Särö...
Där spa:ade vi järnet...

Och sen blev det middag, massagestolar, rödvin och mys.
Härlig havsutsikt från rummet, men imorrn är det dags att lämna skärgården och dra sig söderut.

Sommar i Sverige

Vi hade tänkt att dra iväg på en liten semester på söndagen, men fick ett ryck och drog redan på lördagen. Första stopp: Jönköping. Vi tog in på hotell, käkade gött och sen ut på stan för att kolla in det nya, häftiga området nere vid vattnet.

Är ju inte så ofta man hänger i Jönköping och det har kanske haft sina orsaker, men jag gillar uppfräschningen som skett och det nya strandpromenadsområdet.
En perfekt mjukstart på semestern...nu bär det vidare västerut.

Filmrecension: The greatest showman

The greatest showman

En bra musikalfilm får alltid upp humöret. Och "The greatest showman" har fart och fläkt, riktigt bra låtar och är visuellt njutbar med sina 1800-talsmiljöer, sitt färgstarka persongalleri och sina snygga nummer.
Vi får följa P.T. Barnums (Hugh Jackman) resa från den fattiga barndomen till framgången som "världens största showman". Det börjar med en freakshow med siamesiska tvillingar, skäggiga damen, en dvärg och andra udda figurer och leder till att han ordnar en USA-turné med den svenska näktergalen Jenny Lind (Rebecca Ferguson). Men trots att han tjänar stora pengar och får träffa den engelska drottningen kommer Barnum aldrig undan sitt klasskomplex.
Historien, som är verklighetsbaserad, är rappt och effektivt berättad och personligen blir jag väldigt positivt överraskad av filmen. Ferguson är magnetisk, Michelle Williams (som spelar Barnums fru) gör också bra ifrån sig och till och med Zac Efron gör en strålande insats. Och Jackman själv är i absolut toppform. En riktigt härlig film som jag ser fram mot att se, och framförallt höra, på en teaterscen framöver.

4/5

Oktoberfestpremiär!

Jawohl! I går var det dags för årets första Oktoberfest. På Tyska Torget(!) i Norrköping. Och fler kommer det att bli...

Linköping Horse Show

Igår var jag en sväng på Linköping Horse Show och vilka sprang jag på i VIP-tältet om inte mingelproffsen P:sson och Jonna! Finns det nån som är bättre än mig på att hittta gratisöl och snittar så är det de där två.

Torsdagtoner #3

Igår körde vi Torsdagstoner så jag cyklade bort till Trädgårdsföreningen och kollade in läget. Och tja...det såg ut ungefär som vanligt. Håkan Maas & Turbulence lirade, ett fyllo dansade framför scenen, Jögga stod vid mixerbordet. Så jag köpte en glass och cyklade hem igen.
Nästa torsdag är sista gången. Då lirar Elin Namnieks, Muskedunderorkestern och The Varitones.

Lehmans fredagsfräckis

En dam kliver in i en zooaffär, får syn på en papegoja och blir genast förtjust i fågeln.
- Ursäkta, kan papegojan prata och är den till salu? frågar hon
- Jadå den både pratar och är till salu. Men jag måste nog varna er. Förre ägaren drev en bordell så gojan kan ha snappat upp lite fula ord och så.
- Jag är inte känslig och mina barn är stora nog att klara ett par fula ord. Jag köper den!
Hon kommer hem med papegojan och placerar den på ett bord i vardagsrummet. När hon tar av skynket från buren kraxar fågeln till och säger:
- Wow! En ny bordell och en ny bordellmamma!
- Jag är inte nån bordellmamma och det här är inte någon bordell, svarar damen och skrattar lite för sig själv.
En liten stund senare kommer damens två döttrar hem och går in i vardagsrummet för att titta på papegojan.
- Wow! En ny bordell, en ny bordellmamma och två nya horor! Kraxar papegojan.
Flickorna blir först stumma av förvåning men efter en liten stund skrattar allihop gott åt det hela, eftersom de trots allt kan se det roliga i situationen. Nån timme senare kommer maken hem och går in till sin familj i vardagsrummet var på papegojan utbrister:
- Wow! En ny bordell, en ny bordellmamma, två nya horor, men samma gamla kunder! Hur är läget Benny ?

Torsdag...betyder toner i Trädgårn igen

Refvens grund är över, men vi kör ju en liknande grej i Linköping också. Ikväll är det tredje gången för Torsdagstoner i Trädgårn (ca 18-21). 

Värmebölja

+35 enligt termometern i köksfönstret. Var det peaken på denna extremsommar?
Nu kommer visst rysskylan med temperaturer på +20-25 grader. Brrr...

Biotisdag

Det blev ett biobesök för tredje kvällen i rad. Denna gång årets mest omtalade skräckis "Hereditary". Och den var verkligen vidrig, fast lite annorlunda. Mer av obehaglig stämning och mindre hoppa-till-effekter och splatter, vilket var bra. Utförandet var top notch, men manuset höll vid en närmare anblick inte riktigt ihop hela vägen. Men ska ni bara se en enda rysare i år så är det nog denna.
Betyg: 4 av 5
 
PS: Själv har jag ju gått och hoppats i flera år på den kommande "Slender man", men efter att ha sett den halvusla trailern kan man nog säga att peppen lagt sig en smula...

Semestern närmar sig

Har hört att rätt många håller på att avsluta sin semester och ska börja jobba igen. Sen finns det några av oss som inte börjat sin semester än...
Hittills har jag mest hållt på att lattja runt, men nu jäklar, nu ska vi semestra så det står härliga till. Vi ses därute i sommarsverige!

RSS 2.0