40-årsfest


Igår var jag på 40-årsfest i Värna bygdegård. Det var en skojig kväll med god mat, dans, No Excuse på scenen och en massa trevligt folk.
Här ser vi födelsedagsbarnen: Åsa, Lotta och Pierre (med sin nya yx-bas) samt en medlem i Village People.

Lika som bär #98


Tittade på "Lite sällskap" och blev omedelbart störtförtjust i tjejen Jenny som dejtade Stellan. Inte så konstigt, hon är ju en mörkhårig dubbelgångare till Vickan.


6.08 i Ringstorp


Igår lirade 6.08 i Ringstorps Folkets Hus (nere i puben). Helt okej gig och vi hade till och med några fans (ingen aning om vilka dom var) på plats som kunde låtarna.

Simhallen Side Show #5


Twin Peaks-referenserna i simhallen fortsätter. Igår när jag satt i ångbastun kom en enarmad man och satte sig bredvid...

Sveriges bittraste människa


Nu är det officiellt - jag är en av Sveriges bittraste människor.
Igår var jag nämligen med i "Uggla i P4" i inslaget "Sveriges bittraste människa".

Här kan ni lyssna (ca 1.21 in i programmet):
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3915

Frallan på Mörners


Igår gjorde jag intervju med både Sonic Surf City och Frallan. SSC kan ha gjort årets bästa skiva och Frallans nya är också skitbra. Sen på kvällen lirade han på Mörners så jag gick dit och kollade in honom. Bra som satan, särskilt nya "2010" och gamla "Varandras vackra vägar" som är så vacker att man ryser.

Simhallen Side Show #4


Det blir bara sjukare och sjukare. Igår var det någon som hade rullat in en kundvagn från Åhléns (typ årgång 1984) ända in till bassängen. Sant!

Lehmans fredagsfräckis


Ja, så var det drängen som varit ute & jobbat i skogen & blivit lite kall....
Han drog ner byxorna och satte upp ändan mot spisen, men det bar sig inte bättre än att han brände sig på snoppen. Det enda kylmedel som fanns att tillgå var en hink med mjölk. Drängen satte ner snoppen i hinken och samtidigt kom pigan in i köket och stirrade på drängen som frågade:
-Har du aldrig sett en snopp förut....
-Jodå sa pigan... men aldrig när dom laddar den.....
  

Gig i Pickhult


Igår hade vi spelning i Ljungsbro. Vi kom dit, brände av tio låtar, bra spelning, bra publik, fick lite käk och hemma igen med lite slantar på fickan två timmar senare. Så borde alla spelningar vara.

Dagens Simhall Side Show #3


En annan grej som är rätt äckligt i simhallen är att en del folk sitter och äter där. Och då menar jag inte i cafeterian eller ens vid borden högst upp, utan på avsatserna som går ner till bassängen. Vidrigt att behöva kliva över brödsmulor och tomma Festisar för att ta sig ett dopp...

Nytt på DVD (Nolltretton, oktober)

Icarus

 

Dolph Lundgren är en ganska usel skådespelare och har mest medverkat i skräpfilmer, ändå är det av någon anledning nästan alltid roligt att se rullar med honom. I ”Icarus”, där han både har huvudrollen och regisserar, spelar han en före detta KGB-agent som flyttat till USA och extraknäcker åt ryska maffian när han inte sköter sitt dagjobb inom fastighetsbranschen. Men det kan svänga fort när man jobbar som lönnmördare. Plötsligt är det han själv som får ett kontrakt på sig och måste fly, samt försöka skydda sin dotter och sin ex-fru.

I grund och botten är detta en ganska torftig skjut- och slåssfilm, men det går inte att komma från att Dolph är rätt cool att titta på. Samtidigt som man skrattar åt hans stela stil och begränsade skådespelarkvalitéer är det häftigt att vi har en svensk actionhjälte som både ser snygg ut i kostym och kan klubba ner skurkar. Fast manuset hade nog behövts filas lite mer på.

 

 

2/5


Rickfors & Rickfors


Var och kollade på en modevisning med Rickfors & Rickfors igår. Kläderna och musiken skiter jag i, däremot bjöd kvällen på tre andra höjdpunkter: 1. Jag fick träffa min favorit Monika på Speet Spirit.   2. Jag fick se Crescendo, som jag märkligt nog aldrig varit inne i.   3. Jag fick se Mikael Rickfors fru, som visade sig vara oförskämt ung och het. Vilket kap han har gjort!

Dagens Simhall Side Show #2


Kanske ingen stor grej men...jag tycker det är rätt äckligt när folk står och rakar sig i duschen/duschrummet. Som tur är ser man inte intimrakning så ofta (men det händer), men även vanlig ansiktsrakning är rätt ofräscht. Om man nu måste raka sig i simhallen istället för hemma kan man väl göra det på toan och stänga dörrn. Plus spola bort all äcklig skäggstubb i handfatet efteråt!

Gris-Nils


Artisten Gris-Nils har jag skrivit om tidigare. Nu ska han ha julshow på Pumpen i Södra Vi. Det blir man ju lite sugen på att kolla in...

Lite Bête Noire-bilder


Här finns lite bilder från Bête Noires spelning på Nuclear Nation: http://nuclearnation.org/2010/10/bilder-fran-2010-10-23-bete-noire-och-spark/

Tisdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping igen och styr.
Här tror folk att Zarah Leander och Nina Hagen är samma person.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Dagens fynd på hallmattan


Fick OKEJ-boken och fastnade i några timmar. Dag Finns kuk, Samatha Fox bröst, Carola pratar snusk, Blackie Lawless bresar upp sin håriga röv, Madonna visar rubbet, Anna Book pratar om sina pattar...en sån här ungdomstidning skulle aldrig tillåtas idag.

Ett lejon i dig

Spark som Bête Noire körde ihop med i lördags har en av de bästa videos jag sett till sin låt "Ett lejon i dig". Kolla in den

Simhallen Side Show


Har kommit igång med simmandet igen och måste säga att det är rena freakshowen att gå dit. Där finns enarmade, brännskadade och gubbar med stora bölder på magen. Afrikanska tjejer med helkroppsbaddräkt, gubbar som gör armhävningar på trampolinen, invandrare med päls. Och nu senast var det en gubbe som snodde den flytande tvålen i duschen. Det händer alltid något intressant när man är där, som han som borrade hål till solarierna för att glo på tjejer. Vem behöver dokusåpor?

Bête Noire på Nuclear Nation igår


Igår spelade Bête Noire på Nuclear Nation (L´Orient). Här kommer lite bilder från spelningen.



På skiva: Carl-Johan Vallgren (Nolltretton, oktober)

Carl-Johan Vallgren

”Nattbok”

Metronome/Warner

 

Förra skivan ”Livet” var visserligen en av 2007 års bästa skivor, men det inte som musiker jag egentligen uppskattar Linköpingsfödde Carl-Johan Vallgren. Inte som författare heller, trots att det förmodligen är inom den konstarten han är mest känd. Snarare är det hela hans person som fascinerar: hans välformulerade sångtexter, hans egensinniga klädstil, hans intellektuella framtoning, hans snygga hår och skägg, hans trevliga personlighet och för all del…han gör rätt bra låtar också.

”Livet” var en samling vispopsånger där lyckan sken igenom och lyssnaren mötte en sökande man som till slut hade hittat hem. ”Nattbok” har en något mer välproducerad och kanske rockigare ljudbild. Den låter också mörkare än föregångaren, både i texter och musik, och kräver mer jobb för att hitta in i, men har några riktigt starka spår som belöning för den som gör jobbet. Kan dock tycka att texterna känns anonymare och därmed inte engagerar lika mycket som på ”Livet”.

 

3/5


Bête Noire på Nuclear Nation ikväll


Ikväll spelar Bête Noire på Nuclear Nation (L´Orient) ihop med SPARK. Vet ej när vi går på scenen, men typ elva, tolv skulle jag tro.

Fredag i Limpan


Yogi har fortsatt med sin goda AW, så det var vi ju tvungna att gå på. Fast egentligen var tanken med fredagen att Greboneserna skulle repa så jag drog ner till Zelle. Så mycket repa blev det dock inte, däremot blandade vi till vår egen variant av den där goda chilisnapsen jag köpte i Australien.

Grannfejden


Jag undrar vad som egentligen händer i min grannlägenhet. Jag sitter ofta upp och jobbar till 2-3 på nätterna och då är det knäpptyst i huset så man hör allt. Först bodde det ett äldre par vägg i vägg. Gubben låg och hostade hela nätterna, sen blev det plötsligt tyst och jag fick höra att han hade dött. Sen började kärringen hosta hela nätterna och plötsligt var hon också borta och en ung kille flyttade in. Han blev dock inte långvarig och nu har en annan kille bott ett tag. Honom hör jag ofta på nätterna skrika typ "NEJ, NEJ, AAAAAH!" svinhögt (senast igår). Så man undrar ju vad som egentligen försigår där på andra sidan väggen...

Lehmans fredagsfräckis


En liten diskret gubbe kom insmygande i kyrkan efter gudstjänsten och ville bikta sig.
-Det är nämligen så att min hustru böjde sig fram över frysboxen, när hennes kjol gled upp då brast det för mig. Jag drog upp kjolen, ner med trosorna och satte på henne allt jag orkade.
-Det är ingen synd att ha det trevligt med frun, svarade prästen.
Gubben tackade och gick lättad därifrån.
Efter en stund kom en försynt gumma och ville även hon ha syndernas förlåtelse.
-Jo igår när jag böjde mig fram över frysboxen, kom min gubbe och satte på mig. Jag skäms så.
-Det är inget att skämmas för svarade prästen, din man har nyss varit här och jag sade att man måste ha det trevligt inom äktenskapet.
-Så då är vi fortfarande välkomna till kyrkan?
-Javisst svarade prästen.
-Det var skönt att höra, sa gumman, för på ICA är vi inte välkomna längre.

Första snön


Då var vintern här. Igår kom första snön.

Mot Riga


Visst är det Riga jag ska till. Wester som var först med att gissa rätt vinner ett nummer av nya Nolltretton som kommer idag.
Om en månad blir det Ryanair till Riga (55 kr för flyget, 110 kr i VISA-kortsavgift!) och några nätter på Old Riga Palace. Göööööttt!!

Dagens fynd på hallmattan


Kom lite skivor igen: Last Days of April (yes!), The Radio Dept (yes!) och Simon Norrsveden (yes!). Och så Bahnhof som inte ger sig. Det här var tredje gången jag fick deras skiva.

Två skivor (Zero)

Singel

6/10

 

Jonas Schwartz: Sisyphus

Adore Music

 

I Göteborg håller man fortfarande indiefanan högt. Det här är den andra av tre planerade trespårsskivor som Jonas Schwartz ska släppa i år. Den första tyckte jag lät för mycket Bad Cash Quartet. Lite samma vibbar får jag även här men jag tycker denna skiva har bättre låtar. Burkig slyngelindie står på programmet men Schwartz plockar även in en fiol i sista spåret. En trevlig liten singelpärla.
--------------------------------------------------------------------------------------

EP

4/10

 

Varannan vatten: If you´ve got it, flaunt it

Brünhilde Records

 

I pressreleasen konstaterar Göteborgsbandet att de är ett löst kollektiv av medlemmar från alla möjliga håll och att EP:n är splittrad. Och jag är beredd att hålla med. Det är svårt att få grepp om vilka Varannan vatten är. Bara en sån sak som att man har ett svenskt bandnamn men sjunger på engelska. Eller att man har olika sångare. Eller att det är svårt att hitta någon röd tråd i musiken. Låtarna växlar mellan stillsamma pianoballader och sambarytmer. Möjligtvis finns det en viss loungestämning som binder ihop musiken och kanske skulle man kunna dra liknelser till exempelvis Club 8, men denna EP känns i mitt tycke lite halvfärdig. Bandet hade gärna fått putsa lite till på låtarna.


Lika som bär #97


Bettlar-Fredde & Gubbe i reklam för Östgöta Mjölk

Mera gympingpass SGG 2004


Jag har även kommit över några bilder från det där legendariska gympingpasset 2004 på SGG.

På skiva: Hellsongs (Zero, oktober)

Album

5/10

Hellsongs: Minor Misdemeanors

Tapete/Border

 

Göteborgstrion Hellsong har som specialitet att ta klassiska hårdrockslåtar och strippa ner dom till softa småjazziga versioner, ungefär som Carolina Wallin Perez gör med Kents låtar. Hellsongs väljer att kalla sin genre för loungemetal och på repertoaren hittar man bland annat Guns´n´roses ”Welcome to the jungle”, WASP:s ”I wanna be somebody” och Alice Coopers ”School´s out”. Men medan Wallin Perez renodlar låtarna och håller sig nära originalen tar sig Hellsong större friheter.

Att göra loungemusik av kända rocklåtar, som exempelvis Mike Flowers Pops och Richard Cheese, är ofta skojigt i början men när man vant sig vid den överraskande effekten mattas intresset och så även här. Hellsongs funkar säkert jättebra att hyra in som liveband på en fest, men det känns som att konceptet inte gör sig riktigt lika väl på skiva.


Kortresa bokad


Det går ju inte att vänta ända till Sydafrikaresan i januari utan att röra lite på sig, så igår bokade jag en liten kortis i november till...ja, vad är det för stad på bilden? Några förslag?

På skiva: Caroline af Ugglas (Nolltretton, september)

Caroline af Ugglas

”Vad var det jag sa”

Siloton/Universal

 

Ny bok och ny skiva, i höst är Caroline af Ugglas dubbelt aktuell. Musikaliskt är det inte så mycket nytt, maken Heinz Liljedahl har gjort låtarna, musikerna är desamma och låtarna låter ungefär som de brukar. Själv börjar jag smått tappa intresset för af Ugglas. Kanske för att hon under de senaste åren tappat lite av den rebellanda och katt bland hermelin-känsla som jag föll för i början. Hon har gått från att vara landets kanske mest avskydda artist till att bli omhuldad och folklig och jag föredrar helt klart det förra.

Caroline af Ugglas gjorde några riktigt bra saker på 90-talet och skivan ”Joplin på svenska” var fantastisk. Även Melodifestivallåtarna ”Tror på dig” och ”Snälla snälla” var strålande och fjolårets album ”Så gör jag det igen” var helt okej. Denna skiva känns svagare. Låtar och texter känns anonyma och engagerar inte. Jag trodde aldrig jag skulle skriva att Caroline af Ugglas blivit tråkig och ointressant, men så är det.

2/5


Gympingpasset SGG 2004

Äntligen har vi det klassiska gympingpasset på film. Så här såg det ut:

DVSVD på Spotify


Kan inte se mig mätt på detta skivomslag. Och nu har låten även kommit upp på Spotify. Sök på "Lustans"...

Söndag = högmässa


Glöm inte att gå till kyrkan idag. Djävulen ligger nämligen alltid på lur. Ibland där man minst anar det...

På skiva: Kristian Anttila (Nolltretton, september)

Kristian Anttila

”Svenska tjejer”

Universal

 

Allra roligast med Anttilas fjärde fullängdare är att han i singeln ”Magdalena (Livet före döden)” sjunger duett med självaste Sylvia Vrethammar. Hon var 70-talets stora svenska sambastjärna som haft stora framgångar utomlands, främst i England och Tyskland, men sedan några decennier känts märkligt bortglömd här hemma.

Men Anttila själv är inte så pjåkig heller utan har varit en favorit sedan debuten ”Natta de mina” 2003. På ”Svenska tjejer” bär åtta av tio låtar namn efter tjejer och även om flera låtar känns lugnare och mer stämningsfulla än tidigare finns här också hans gamla kännetecken: den speciella rösten, de ettriga gitarrslingorna, klistermelodierna och den smittande energin. Vårsingeln ”Världens snuskigaste man” är inkluderad och fortfarande en prakthit som får festen att svänga. Som helhet är skivan inte riktigt samma gnistrande euforifest som tidigare utan Anttila visar upp en större bredd, vilket kanske inte ger lika många spelningar på dansgolv eller Trackslistan, men ändå känns som ett steg framåt.

3/5


Vol - au - vent-fest #3


Igår hade Bête Noire bandmöte vilket resulterade i Vol-au-vent-fest för tredje helgen på raken. Denna gång var även ordningen återställd, dvs vi körde räkstuvning vilket Mr Bill fann oerhört delikat.
En detalj har dock Vol-au-vent-tillverkarna missat. På förpackningen står det "8-10 personer" och var de har fått den siffran från vete fan. Vi klämde i oss en på två personer, och mer än högst fyra bör man absolut inte vara.

I övrigt kan jag avslöja den förmodat kommande låtordningen på nästa Bête Noire-EP:

1. Dansa tills döden hämtar dig
2. Les Noveaux Riches
3. Gift
4. Allt flyktar här

Uggla i P4


Lyssnade på Uggla i P4 igår och fick bland annat reda på att Uggla nu både blivit seriefigur i Bamse och legogubbe. Men det var inte det jag tänkte skriva om utan en helt annan sak. Jag brukar bli småretad för att jag säger att jag "varit Visby" istället för "i Visby". Men tydligen har jag haft rätt i alla år för när jag lyssnade på Uggla så sa han att han hade sett bandet Hoffmaestro Visby i somras. Så nu vet ni vad det heter!

Sinnessjukt med Figge och Fexeus


Igår åkte Figge och jag till Norrköping för att kolla in Henrik Fexeus "Sinnescirkus" på Skandiateatern. Vi laddade upp med mat och några bira på Black Lion Inn innan föreställningen.

Även om inte Fexeus är helt klockren när det gäller själva framförandet (jämför med Derren Brown, som är kungen på området) så var det en fascinerande show kring "tankeläsning", manipulation, slump och "mind control". Kolla gärna in honom nästa gång han är ute på vägarna.
Sen hann vi även med en öl på Munken efteråt...

Det kom ett brev...

 
Jag fattar ingenting av detta, men igår fick jag ett brev med denna bild och ett hjärta på baksidan...

Lehmans fredagsfräckis


En man och en kvinna sitter bredvid varandra på en bar och börjar bli rejält packade, båda är djupt deprimerade. Mannen frågar kvinnan varför hon är så deppig, hon svarar:
-Min man lämnade mig, han tyckte jag var för kinky i sängen.
-Vilket sammanträffande, sa mannen, min fru lämnade mig och sa precis samma sak om mig.
De börjar prata och finner att de har ganska mycket gemensamt, och beslutar sig för att gå hem till henne och ha kinky sex. När de kommit dit säger hon att hon behöver ett par minuter för att byta om till något bekvämare.
Hon kommer ut ur badrummet klädd i en tajt svart läderoutfit med en piska, handbojor och en räfflad 30 cm gummikuk, hon skyndar ut i köket och plockar med sig tabascosås & grädde. Då ser hon att mannen sätter på sig ytterrocken och går mot dörren.
-Vart ska du, frågar hon, jag trodde vi skulle ha kinky sex ?!?
Han vänder sig om och säger:
-Jag har just våldtagit din hund & skitit i din handväska, jag är klar.  

Musikquizvinnarna försvarade titeln


Javisst, igår var det musikquiz på Saliga Munken i Norrköping igen och Team Benny Nilsson (från vänster Jürgen, Tobi och Uno, samt lekledaren Johan längst till höger) lyckades återigen kamma hem segern. Två segrar på två försök alltså.

Det blev en hektisk dag där jag for mellan Linköping, Grebo, Åtvid och Norrköping för diverse möten och grejer. Inför quizen laddade jag och Jürgen upp med mat och en öl på Oliver Twist (2 för 1 på onsdagar, samt ett jäkla trevligt ställe).

Sen blev det Munken där vi mötte Uno och körde musikquiz. Nästa quiz är den 17/11, då är vi på plats igen och börjar med att inkassera kvällens vinst.

Torsdag i Norrköping

Senare idag är jag i Peking för tredje dagen i rad.
Här kan man flyga till...Peking...för 5390 kr.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Musikkrönika (Nolltretton, september)


Det är ingen ordning längre

 

I femtio år såg skivbranschen ungefär likadan ut, men de senaste åren har något ändrats. Gamla regler har slutat att gälla och numera är allting tillåtet.

 

Artister har kommit och gått men själva upplägget för skivutgivningen har varit ungefär detsamma sedan 50-talet. Man har släppt några singlar som sedan följts upp av ett album och därefter har man turnerat ett år innan samma rutin åter upprepats.

Det var så det brukade se ut, men inte längre. För numera är de mest skilda upplägg tillåtna i musikbranschen. Kort sagt: allting går.

 

Vår och höst har traditionellt varit de stora skivsläpparsäsongerna, och särskilt har det matats ut fler och fler nya album ju närmare jul man har kommit. Men precis som sommaren sedan ett decennium är den stora biopremiärperioden håller nu även skivbranschen på att lägga om sina säsonger. Denna sommar har vi exempelvis fått nya skivor med stora artister som Iron Maiden, Robyn, Darin, Eminem, Ozzy Osbourne, Scissor Sisters, Tokio Hotel, Tom Petty och Kent.

 

Och apropå Kent, så släppte de sin senaste platta endast åtta månader efter sin förra, och dessutom utan någon som helst förvarning eller marknadsföring. Det hade aldrig hänt i det ”gamla” Musiksverige.

Nu är ju inte åtta månader något rekord i täta skivsläpp, minns att Miss Li gav ut sina tre första album inom endast elva månader. Samt en samling ytterligare två månader senare. Så tätt släppte man inte ens skivor på 70-talet.

 

Just täta skivsläpp verkar vara en trend i tiden. Robyn släppte sitt album ”Body Talk Pt.1” i juni och redan nu i september kom uppföljaren ”Body Talk Pt.2”. Innan året är slut ska även sista delen i trilogin komma, själklart betitlad ”Body Talk Pt.3”.

Docenterna följer samma modell och gav på försommaren ut EP:n ”Vanligt folk”. Den ska tydligen följas av ytterliggare två EP:s under hösten.

 

Det finns givetvis många förklaringar till den här utvecklingen, exempelvis skivbolagens minskade betydelse, billigare och enklare inspelningsmöjligheter, minskad skivförsäljning och hela den digitala revolutionen med allt vad det innebär.

Jag kan uppskatta lekfullheten och fräckheten i att artister numera kan strunta i att följa gamla invanda mönster, samtidigt blir det svårare att hänga med i svängarna. Det finns ett värde i att gå och längta efter en speciell skiva. Att ett band som Kent plötsligt släpper ett nytt album utan förvarning förtar lite av spänningen och förväntningarna som normalt föregår ett skivsläpp. Och om artister släpper skivor för tätt hinner man inte lyssna in sig tillräckligt och skapa ett förhållande till de gamla låtarna innan man översköljs med nya. Dagens experimentlusta inom musiken känns uppiggande och fräsch, men det är samtidigt en balansgång som känns som att den både kan hjälpa och stjälpa artistkarriärer.


GÖÖÖÖÖTT!


Mattoppen hösten 2010:
1. Smörstekta kantareller på macka
2. Vol-au-vent
3. Raggmunk och fläsk





Ingen Vallgren men väl Fexeus


Äsch! Egentligen skulle jag ha gått på Carl-Johan Vallgren imorrn i Norrköping. Men så gick han och ställde in. Men på torsdag blir det Norpan ändå, då ska jag på Henrik Fexeus, vilket jag faktiskt ser fram mot ännu mer. Tror det blir skitbra!


Dentusgrottan goes birthdayparty


Dentusgrottan fortsätter satsa framåt. Går du till Dentusgrottan samma vecka som du fyller år har du halva priset på mat och dryck. Enda haken är att man måste bära denna hatt hela kvällen...

Tisdag i Norrköping

Idag är jag i Norpan på jobb igen.
Här går folk omkring mitt i stan och härmar höns.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Skandal-Extra!


Bloggen kan idag avslöja en het romans mellan...ja, vilka är det egentligen på bilden?

På skiva: Hoffmaestro (Nolltretton, september)

Hoffmaestro

”Skank-a-tronic punkadelica”

Chraamofon/Warner

 

Ett av de senaste årens största och mest överraskande svenska genombrott har kommit från Stockholmsbandet Hoffmaestro (som numera verkar ha skippat tillägget ”& Chraa”). Elvamannabandet lirar en svängig mix av ska, pop, reggae, punkattityd och elektroniska tongångar till modern produktion med energi, mycket blås, dansvänliga takter och ett sjuhelsikes drag. På nåt märkligt sätt har media helt missat bandet och istället har man på egen hand fått fäste i svenskt musiklivs undervegetation och vuxit sig allt större genom flitigt turnerande och mun-till-mun-metoden. Idag drar man fullt hus var man än spelar, och inte så konstigt eftersom partyfaktorn är skyhög, experimentlustan imponerande och svänget fullkomligt. Live kommer bandet kanske ännu mer till sin rätt som partyhöjande bombnedslag, men även här på skivan skapas sväng som får benen att spritta. Sången och den musikaliska briljansen funkar nog till och med faktiskt bättre här i studioform.

När man flirtar med kletzmer är jag inte så förtjust, men i övrigt diggar jag med i både vackra ballader och veritabla humörhöjare som ”Round it goes”.

 

4/5


Vol - au - vent-fest - igen!


Inget event utan Vol-au-vent. Igår hade Jossi, jag och Jocke Vol-au-vent-fest igen. Den blev dessvärre lite bränd (som ni ser), men gick ner ändå. Vi var också lite "wild and crazy" och bytte ut räkstuvningen mot champinjon/skink-stuvning. Det var inte lika gott men funkade.
Om en vecka är det helg igen...kan det bli Vol-au-vent -fest då också måntro?

På skiva: Säkert (Nolltretton, september)

Säkert!

”Facit”

Razzia

 

De artister som blir folkkärast i Sverige är människor som sjunger om Sverige på svenska. Efter att Annika Norlin hade debuterat med engelskspråkiga Hello Saferide trodde inte jag att hon skulle bli något mer än en småcool indietjej som mest intresserade en liten popintresserad klick. Två år efter överraskade hon inte bara mig utan en stor del av Musiksverige när hon bytte språk till svenska och gjorde braksuccé under namnet Säkert!

Tanken vara att det bara skulle bli ett enda svenskt album. Nu tycks hon ha tänkt om och det är åtminstone jag oändligt glad över, för Sverige behöver en artist som Annika Norlin – både på engelska och svenska. Hon skriver fantastiska texter, hon har en personlig röst, en egen ton och så skriver hon strålande popsånger. Att hon gett bitterheten ett ansikte är en del av charmen, även om den ibland känns som en pose.

I texterna sätter hon ord på vardagssituationer, känslor de flesta känner igen och den gråa trista verkligheten. Det är inte de stora drömmarna, de episka känslorna och de uttjatade klyschorna hon väljer, tvärtom är hon oftast väldigt konkret och personlig. Något som jag uppskattar, det gör att orden känns mer på riktigt.

Musikaliskt ligger formen fast sedan tidigare, det är landsbygdspop med medryckande melodier som växer med antalet lyssningar. Det finns något i rösten, texterna och hela framförandet som drabbar mig hejdlöst. Jag älskar varje minut.

 

 

4/5


SGG-fest


Igår hade vi SGG-fest i Dentusgrottan. Det blev som vanligt en höjdarkväll. Johan Johansson och Sanna Carlstedt lirade och var kanon.


Hyllningssång till SGG


Igår framförde Figge och Henke en härlig hyllningssång till SGG. För den som inte riktigt uppfattade texten kommer den här:
(Mel. Junibacken)

Ni lever i en värld som ingen annan ser
planerar festival, när ingen annan hör
ni bygger upp en scen för främlingar som ler
och folk som klankar ner på dom saker som ni gör

men ni vet det finns en dag
och ingen ska få ta
dom drömmar ni har kvar

På en klockaräng i byn, ganska nära där vi bor
i solsken som i regn, festivalen har blitt stor
För inga pengar alls, kommer liten kommer stor
ni bjuder upp till fest, på samma gräsplätt år för år

för ni vet det finns en dag
och ingen ska få ta
dom drömmar ni har kvar


Dags för höstmys


Japp, nu åker P:sson-planschen fram igen. Nu är det dags för HÖSTMYS 2010!
För att riktigt förstå konceptet Höstmys ringde jag upp P:sson för att få hennes bästa tips på hur man höstmysar till det. Så här ser hennes lista ut:
1. Rödvin
2. Levande ljus
3. Hoppa i höstlöv
4. Härliga middagar
5. Varma halsdukar
6. Te
7. Lite rödvin till

Nytt på DVD (Nolltretton, september)

Iron Man 2

 

Den första ”Iron man”-filmen från 2008 är enligt mitt tycke den bästa av Marvels superhjältefilmer. Den var, i sammanhanget, realistisk och hade en fantastisk Robert Downey Jr i huvudrollen. Uppföljaren är lika bra av samma skäl. ”Iron man” känns inte som vanliga superhjältefilmer utan snarare som science fiction och satsar på bra skådespeleri och manus. Efter att Tony Stark erkänt att han är Järnmannen vill militären åt hans teknologi. Han jagas av både industrikonkurrenten Hammer (Sam Rockwell) och en rysk hämnare (Mickey Rourke) som båda gör starka rollprestationer. Samtidigt håller Starks rustning långsamt på att döda honom och han börjar tappa förtroendet både som hjälte och företagare. Downey Jr är åter strålande som charmig playboy som bygger högteknologi i källaren. Svagast i filmen, precis som i ettan, är faktiskt slutuppgörelsen och det vittnar väl om att ”Iron Man”-rullarna är mer än bara vanliga superhjältefilmer.

 

4/5


Lehmans fredagsfräckis


En nyfiken man går med i en nudistklubb, han skriver in sig, tar av sig kläderna och börjar strosa runt lite på området. Efter en stund får han syn på en yppig blondin vilket resulterar i att han får ett praktstånd.

-Blondinen: Ville du mej något ?
-Mannen: Nej jag kom precis...
-Blondinen: Du måste vara ny här.
Enligt våra lagar här betyder ståndet att du kallar på mej och vill ha sex med mej, vartefter hon lägger sig ner och låter mannen ha sex med henne.

Efter akten går den rödblossige mannen in i bastun sätter sig. Han är otroligt nöjd med sitt medlemskap, så nöjd att han lyfter på sin ena skinka och släpper en fjärt. Då kliver en riktigt stor och muskulös man fram till honom.

-Muskulöse mannen: Ville du mej något ?
-Mannen: Nej jag kom precis...
-Muskulöse mannen: Du måste vara ny här. Enligt våra lagar betyder fjärten att du kallar på mej och vill ha sex med mej, vartefter han kastar omkull mannen och trycker in den i krysset.

Efter akten rusar mannen tillbaka till receptionen.

-Här!!! Ta tillbaka medlemskortet och nyckeln och behåll de 5000 kr jag betalt.
-Receptionisten: men herrn ni har ju bara hunnit se en bråkdel
av våra aktiviteter.
-Lyssna nu fröken, jag är en man på 55 år jag får stånd 1 gång i månaden, men jag fjärtar 14 gånger om dagen, så NEJ TACK!!!!!


Fåret Shaun


Enligt Sara L är Fåret Shaun det bästa som går på tv just nu. Bättre än "The Event", "Simma lugnt, Larry" och allt vad det kan vara. Har hon rätt eller är hon helt ute och cyklar?

http://svtplay.se/t/108522/faret_shaun

Gårdagens fynd på hallmattan


Igår kom ett gäng skivor igen, bland annat nya Parken (svinbra!) och The Bear Quartet.
Fick även en Vol-au-vent. Ska jag vara helt ärlig så kom den inte genom brevinkastet, utan det var en present från chefen. Han kallade det "ett alternativt julbord" och sa:
- Det har gått lite knackigt i år, du vet finanskris och allt. Så vi har bestämt att dra in på julbordet i år. Personalen får Vol-au-vent istället. Jag vet ju att du gillar det, så det blir väl bra?

På skiva: Kim Wilde (Nolltretton, september)

Kim Wilde

”Come out and play”

SONY

 

The Sounds med den blonda bomben Maja Ivarsson i spetsen har gjort sig en karriär på att imitera Kim Wilde. Nu känns det som att Kim Wilde försöker härma The Sounds med en blandning av 80-tal och modern pop, kryddad med en fet och fartig ljudbild.

Sedan återkomsten 2006 har Kim Wilde blivit lite småhet med sånginsats på ”Fibes, Oh Fibes låt ”Run to you”, uppträdande på Peace and Love och nu ett nytt album. Men det är en svår balansgång som Wilde inte riktigt klarar. I rätt sammanhang, som i ”Run to you”, blir resultatet klockrent. Där var hon rätt artist till rätt låt i rätt läge. Då blev det coolt.

Albumet är inte lika lyckat. Här varvas några låtar som är okej med en hel del material som känns rätt unket och ointressant. Musiken andas osäkerhet om vad man vill göra. Oftast känns Wilde som en gammal tant som försöker vara hipp igen och sånt är alltid dömt att misslyckas

Det låter 80-tal på det dåliga sättet, det vill säga: det låter 90-tal. För Wilde är det decenniet det moderna och där slutar hennes referensramar.

 

1/5


Heldag i Norpan


Igår blev det en heldag i Norpan. Började med ett långt möte med Sensus om SGG, som var väldigt bra på många sätt. Sen jobbade jag stenhårt några timmar innan det blev en AW på O´learys.
Därefter gick jag på Flimmer på Harlekinen och kollade in "Easier with practice", en amerikansk indiefilm om en ung novellförfattare som får en telefonsextjej på halsen. Riktigt bra faktiskt.

Sedan bar det iväg till Flygeln där mediumet Benny Rosenqvist pratade med andar. Bland annat sa han till min jobbarkompis Jessika att hon skulle ha barn och gifta sig snart, förmodligen med mig, för han trodde att jag var hennes kille. Och vi hade ett mycket nära förhållande, sa han. Där ser man, det verkar som att det är slut med ungkarlslivet snart!



Kikka forever

Idag ringde Stöld och frågade: Vad hette den där fantastiska låten på årets festivalband?
Det var alltså "Mä haluun viihdyttää" med Kikka som han menade. Och det är i sanning en fantastisk låt - så medryckande, så svängig.
Videon är också helt otrolig. Vilka svinsnygga kläder Kikka har! Hon kallades "Finlands Samantha Fox" med när man ser denna video går tankarna snarare till Sabrinas klassiska poolvideo...

("Mä haluun viihdyttää" betyder för övrigt typ "Let me entertain you", vilket Kikka minst sagt gjorde. Hon dog tyvärr 2005, 41 år ung.)


Surf´s up again


Fick nya Sonic Surf City-skivan för ett tag sen och kan konstatera att Norrköpings surfkungar inte har legat av sig under de tio år dom varit mer eller mindre borta. "Pororoca" är riktigt bra och låter precis som SSC ska: soligt, somrigt och med mycket surfkänsla.
Skivan släpps 19/11. Tills dess kan ni surfa(!) in på hemsidan http://www.sonicsurfcity.com/ och lyssna på lite gammalt material.

Tävling!


Vilka är personerna på bilden?
Lämna era förslag under kommentarer.

Tisdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping igen.
Här visar man porrfilm på vanliga biografer.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...


Flimmer


Norrköpings filmfestival Flimmer började i helgen och pågår hela veckan. Jag var där igår och såg tre filmer (plus en kortfilm):
"Avsked" - svinbra. Japansk film om en ung...tja...liksvepare. Fick Oscar för årets utländska film.
"A boy called dad"- om en 14-årig kille som blir pappa. England. Otextad (svårt att hänga med i den grötiga dialekten).
"The Orgasm diaries" - brittisk indiefilm med mycket kukar, piss, sex och hundbajs. För lång och seg, kunde blivit svinbra om den kortats.

Tänkte klämma några filmer på tisdag också och eventuellt någon mer dag.

Anmäl dig till Bobby Ho:s gitarrskola


Vill du bli en metalgud? Vill du lära dig att bända strängar som Yngwie? Då ska du anmäla dig till Bobby Ho:s gitarrskola. Gå in på Jam och ryck en lapp, första deltagaren har som synes redan gjort det.

Kiss me quick!

Jag hängde lite med Crazy Records-Chrille Johansson. Han tipsade om denna coola reklamfilm... Finns en tvåa också:

Nytt på DVD (Nolltretton, september)

Valentino: The last emperor

 

Modelegenden Valentino Garavani anses ibland vara den ”sista stora modeskaparen” och har gett världen haute couture i nästan ett halvt sekel. Här får vi följa honom bland fotomodeller, modevisningar och syateljéer. Kändisar som Elton John, Karl Lagerfeld och Uma Thurman flimrar förbi. Det är flådiga fester och bakom kulissen-inblickar i modevärlden. Valentino själv framstår ibland som lätt excentrisk och knepig att ha att göra med och det pågår maktspel i bakgrunden i företaget för att få bort Valentino. Hans älskare och kollega, Giancarlo Giammetti verkar mer sansad och får hålla reda på modekungen. Handlingen går mot en stor final där Valentinos 45-årsjubileum firas i Colosseum i Rom och frågan alla ställer sig är om han ska dra sig tillbaka.

Det är något av en karikatyrvärld man möter med små hundar som flyger privatjet och 70-åriga män med solbränna och tonade glasögon, och man skulle lätt kunna tro att det är en parodi eller en ny Sacha Baron Cohen-rulle. Själv har jag inget större förhållande till Valentino och har svårt att engagera mig.

 

2/5
--------------------------------------------------

Suck

 

Vampyrtrenden börjar bli riktigt tröttsam nu, här är ytterligare en film på temat. Och en riktigt usel sådan dessutom. Jag småfnissar visserligen då och då, mest för att Iggy Pop, Alice Cooper, Moby och Henry Rollins dyker upp i rollistan men även åt att filmen är så fjantig att det nästan blir roligt. Kan det bli annat med en film om ett vampyrrockband?

The Winners är ett tredje klassens rockband som kuskar runt på vägarna utan att egentligen komma någonstans. De spelar skitgig på syltor och borde egentligen ha gett upp för länge sen. När den kvinnliga basisten träffar en skum typ i publiken en kväll börjar dock turen vända. Det visar sig att hon blivit vampyr efter dejten och plötsligt har blivit svinsnygg, cool och attraktiv, något som publiken uppskattar. Samma öde delar så småningom även resten av bandmedlemmarna och plötsligt är man uppe i smöret. Problemet är att det inte alltid är så roligt att vara vampyr och dessutom har de en vampyrjägare efter sig. Ska bandet välja vampyrrocklivet eller livet som dödliga?

1/5


Vol - au - vent-fest!


Så blev den, mot alla odds, ändå av: min Vol-au-vent-fest. Komplett med vinprovning, Rhode Islanddressing och musiklek.

Några röster från kvällen:
"Fantastiskt, utsökt, delikat! Jag är hänförd"

"Hädanefter blir det Vol-au-vent varje helg"

"Va, finns det räkstuvning på burk?"


AW-säsongen igång

 
Dom där jäkla after worken man går på....det slutar ju alltid likadant. Tanken är att gå ut och ta två snabba öl  och sen hem, men av nån anledning blir man alltid kvar ute på krogen.
Igår gick jag, Martin, Sara, Jossi och Anna till Yogi (ovan) för att testa deras Tapastallrik och öl/vin för 69 kr. Det var bra på alla sätt och vis, men sen började vi prata om Afrodites bakficka (nedan) och det slutade givetvis med att vi gick dit. Och åt lite till.

Sen kom även Kugge och då kom vi på att det kunde vara mysigt att gå till Sangria (nedan), så det gjorde vi.
Därefter lyckades jag pallra mig hem, men känner jag brudarna rätt gick de säkert vidare...

På skiva: Lloyd Cole (Nolltretton, september)

Lloyd Cole

”Broken Record”

Tapete/Border

 

90-talshjälte tillbaka i gammal god form – Ja

Folkpop med countryvibbar – Ja

Inslag av hårdrock, hip hop och synth – Nej

 

Varmt, vuxet och vackert – Ja

Mormor håller för öronen – Nej

Sverigevän från England som numera bor i USA – Ja

 

Hippt för kidsen – Nej

Solo fast med band – Ja

Nyskapande och supermodernt – Nej

 

3/5


Lehmans fredagsfräckis


En man kom in på en bar, lutade sig över bardisken för att beställa en dubbel, och sade sedan till bartendern: "Jag är så förbannad!"
"Jaså? Vad har hänt?" frågade bartendern artigt.
Jo, jag träffade en vacker kvinna, som bjöd med mig hem till sig. Vi klädde av oss och hoppade i sängen, och skulle precis börja älska då hennes förbannade man kommer hem. Därför var Jag tvungen att hoppa ut genom fönstret, och hänga på fingertopparna från kanten."
"Oj, jobbigt!" sade bartendern medlidsamt.
"Precis, men det är inte vad som gjorde mig riktigt upprörd", fortsatte gästen.
"När hennes man kom in i rummet sade han ' Toppen, du är redan naken! Jag ska bara slå en sjua ', och jävlar om den late fan inte pissade ut genom fönstret, rätt i huvudet på mig?"
"Uusch!" Bartendern skakade på huvudet. "Inte konstigt att du är på dåligt humör."
"Ja, men då har du ändå inte hört vad som verkligen, verkligen,irriterade mig. Sedan tvingades jag lyssna på deras stönanden, och då de var färdiga kastade mannen ut sin kondom genom fönstret. Och var landar den? På MIN jävla panna!"
"Fan, det var verkligen för jävligt!" sade bartendern.
"Åh, jag är inte färdig. Du förstår, vad som verkligen gjorde mig förbannad var när mannen behövde skita. Tydligen är deras toalett trasig, så han
stack ut röven genom fönstret och släppte lasset rätt i huvudet på mig!"
Bartendern bleknade. "Nåt sånt skulle verkligen sabba min dag."
"Visst, visst, visst" fortsatte killen upprört, "men vet du som VERKLIGEN, VERKLIGEN, VERKLIGEN gjorde mig förbannad?
Jo, när jag tittade ner, och såg att jag bara hängde en HALVMETER från marken!!"

RSS 2.0