This perfect day!

Igår var en riktig höjdardag från start till mål.

Efter sedvanlig sovmorgon drog jag till SR Östergötland och gjorde en pilotgrej till P4. Kan bli en grej jag kör varje vecka framöver.

Sen träffade jag min stora idol Pär Wiksten från The Wannadies. Han är ju ute på turné med Amanda Jensen och jag fick hänga med en sväng i hennes lyxiga turnébuss, faktum är att jag till och med fick guida chauffören från Konserthuset till Ekoxen. Har pratat lite med Pär förut och han är en supertrevlig prick. Egentligen skulle jag bara ställa några snabba frågor om Wannadies framtid, men vi snackade en timme om Edith Backlund, hans andra protegé, istället.

Och ute föll årets första snö.

Var förbi 013-kontoret och hämtade lite grejer: en skiva, Jan Stenmarks nya bok (svinrolig, som vanligt) samt det skojigaste pressmaterial jag sett. Rock´n´roll-kungen Sulo:s pressrelease var utformad som en skvallertidning. 24 sidor med Sulo-skvaller, Sulo-korsord, Sulo-idolaffisch, Sulo-serie och Sulo-tävling.

Igår var det även premiär för årets Novemberljus.

Och på kvällen gick jag även på Amanda Jensen-konserten på Konsert & Kongress. Och det var RIKTIGT JÄVLA BRA!
Skivan är helt okej, men live lyfter Amanda till något helt annat. Svinbra sång, utstrålning, kanonbra band och så sidekicken Pära W som på nåt sätt gör att Amanda själv blir ännu bättre. Musiken som på skiva kan låta lite tillrättalagd svängde som fan och lät betydligt fräckare live.
Garden är en svintråkig konsertlokal, men detta kan ändå ha varit ÅRETS SPELNING!

Radio Tobi 99,8 (LKPG)


Dom antog mitt inslag direkt och sänder det idag.

"Ja absolut!
resultatet hör du strax före 4 el efter halv 6, vet inte riktigt var jag kan lägga det än:-)"

...fick jag som svar idag. Så jag antar att ni får sitta där i drygt en och en halv timme framför radion och vänta...


(Senare)
Lyssna här:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1429871&BroadcastDate=&IsBlock=
...jag kommer in typ 15.49

Lehmans fredagsfräckis


"En kvinna kommer in i "dildoaffären" och frågar:
- Vad kostar den gröna?
Expediten svarar:
- 149 kronor
- Den svarta då? frågar kvinnan
- 298 kronor, svarar expediten
- Å den i silver? frågar hon lite generat.
Då ropar expediten in mot lagret:
- Åke, säljer du din termos?"

Världs-scoop!


Jag hängde lite med Wannadies-Pär idag (vilket hår!). Han avslöjade att The Wannadies kommer att släppa en ny EP i början av 2009!

Den 12 november fyller för övrigt The Wannadies 20 år. Mart firar lämpligast genom att lyssna på "Might be stars" på Vanadisplan. Vi andra kör hela "Before and after" på repeat hemma i lägenheten.

Boka in Klubb Krado


Den 22/11 blir det en helkväll med swindie på L´Orient. Det är nämligen premiär för Klubb Krado med Bill och Tobi Krado. Kom dit och dansa!
PURE POP FOR NOW PEOPLE!

Filmkrönika (MT, 23/10)

Ducka skitstövel!

- och andra idiotiska översättningar


Allt färre engelskspråkiga filmer får sin titel översatt till svenska. Denna höst märker vi det på filmtitlar som "The day the earth stood still", "Death Race" "I´m a Cyborg, but that´s OK", "Quarantine" och "Ghost Town". De skulle alla mer eller mindre kunna direktöversättas utan att någon betydelse eller språklig finess gått förlorad. Med exempelvis Bondfilmen "Quantum of Solace" kan det bli knepigare. "Ranson av tröst" låter inte riktigt lika tufft. Men man har ju gjort märkliga översättningar av Bond-titlar förut, "License to Kill" blev "Tid för hämnd" och "The Living Daylights" blev "Iskallt Uppdrag".


På senare år tenderar dock de svenska filmbolagen att behålla de engelska originaltitlarna i allt högre utsträckning. Så har dock inte alltid varit fallet. Den svenska filmhistorien är full av knäppa översättningar av filmtitlar. Vem minns inte "Swingers" som blev "Du, var är brudarna?" eller "Grosse Pointe Blank" som fick heta "Även en lönnmördare behöver en träff".

Ibland har engelska titlar översatts till andra engelska titlar, som Jodie Foster-rullen "The Brave One" från 2007 som blev "The Stranger Inside" i Sverige. "Miss Congeniality" blev "Miss Secret Agent", "Next of Kin" blev "Dirty Fighting" och "Fixing the Shadow" blev "Made of Steel".

Och sen har vi filmserier som "Det våras för..." eller "Tjejen som...", som inte har ett dugg gemensamt mer än en viss skådis - och ibland inte ens det.


Här är några av filmhistoriens mest idiotiska översättningar:

A fistful of dynamite - Ducka skitstövel!

A hole in the head - Livet är härligt!

A hard days night - Yeah, yeah, yeah!

Gigi - Gigi, ett lättfärdigt stycke

Amazon women on the moon - Pang i rutan

Blue murder at St Trinian´s - Skolflickorna slår till igen

The Hudsucker poxy - Strebern

The Shaggy dog - Shaggy ä´de´du de´?

Shamus - Mc Coy, fräck som fan

Another thin man - Gäckande skuggan kommer tillbaka

Another you - Se upp blindstyre

Coast to coast - Har jag gjort bort mig nu igen?

Ball of fire - Jag stannar över natten

They call me bruce - Rent mjöl i påsen

Hollywood or bust - Vi ilar och bilar

Crazy house - Frugan galopperar åter

Designing woman - Förlåt oss, vi är visst gifta

Filofax - Han är jag

My Blue Heaven = Hur jag lärde en FBI agent att dansa marengo!

For Pete´s sake - Nä, dra åt skogen

Getting it right - Jag har i alla fall min vespa

The heart of New York - Hallelujah, jag är en luffare

Pinky - En droppe negerblod

Sabotage - Fåglarna sjunga kl. 14.45

The in-laws - Skjut inte tandläkaren


Tre skrämmande filmsaker i dessa Halloween-tider:

*Saw V - Jigsaws makabra lekar fortsätter på bio

*Arn-filmerna - Man hade 220 miljoner kronor, man fick två halvdana filmer och en budget som ändå sprack

*Indiana Jones och kristalldödskallens rike på DVD - Skrämmande dåligt manus

Mantel-Alex:s Buskisskola #4


Hur gör man för att få igång firmafesten? Buskis-kungen Alex vet - man knyter slipsen runt huvudet!

På skiva: Nordpolen (Nolltretton, oktober)


Nordpolen

"På Nordpolen"

Sincerely Yours


Höstens stora svenska hype är utan tvekan Nordpolen. Och man fråga sig varför, för Uppsalakillen Pelle Hellström (personen bakom Nordpolen) gör inget som inte hans skivbolagschefer The Tough Alliance, eller artister som exempelvis Le Sport, Parken och kanske till och med [Ingenting] redan gjort bättre.

Den monotona sången skulle man även kunna jämföra med Vapnet och det är ju inte heller särskilt smickrande. Och det är just den tonsvajiga och statiska sången med sin brist på riktiga melodier som är skivans största problem. För i musiken finns en del försonande drag. Jag gillar den typ av friska, elektroniska pop som Nordpolen spelar, särskilt när det finns discoambitioner som i exempelvis "Skimret". Med annan sång kunde Nordpolen och hans olyckliga, ångestfyllda depressionstexter blivit riktigt angenäma.

- Jag har ju inga melodier, inga refränger, säger Nordpolen själv och slår lite av huvudet på spiken.


2/5


Påminnelse om Sköna Gröna Gruvan 5/12


Lika som bär #44


Tobi & komikern Per Andersson

I love Hjo


Till Jossi...

På skiva: Oasis (Nolltretton, oktober)


Oasis

"Dig out your soul"

Big Brother


Ja, jag slutade också att bry mig om Oasis nångång kring 1997 och tredje albumet "Be here now". Kritiken verkade stämma, den som sa att bandet bara hade två låtar - en snabb och en långsam. Singlarna "Stand by me" och "All around the world" bekräftade det.

Fyra album senare vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig av gruppen, jag har medvetet undvikit deras skivor och har ingen aning om hur Oasis anno 2008 låter. Nånstans fruktar jag ett trött gubband som envist försöker att upprepa det man sysslade med i fornstora dagar. Det är vad den skadeglade djävulen i mig önskar, popromantikern däremot vill höra ett band som gått vidare och utvecklats utan att förlora energin och drivet. Den sistnämnde får nästan rätt.

- Vi kanske inte är störst längre, men vem fan bryr sig? Vi kommer alltid att vara världens bästa band, sa Liam Gallagher nyligen i en intervju. Han har fel, Oasis är inte längre bäst (om de nu nånsin varit det), men de är faktiskt oväntat bra.

Här finns attackerande gitarrpop, psykedelisk flumrock och Beatles-referenser. Ofta låter det riktigt piggt och fräscht och mina fördomar kommer på skam. Men inte helt, för Oasis vore inte Oasis om dom inte fastnade i lite tråkig mellantemporock emellanåt. Men ändå: överraskande bra platta av de gamla britpopveteranerna.


3/5


Dagens Snusk-Pia


Svängde förbi Snusk-Pia igår. Hon avslöjade att hon hade en fribiljett till fredagens 80-talsfest på Konsert & Kongress men att hon inte hade nån att gå med. Så är det nån där ute som vill gå är det bara att slinka in på Lustgården och erbjuda ert sällskap.
Hon berättade också att hon tror på spöken, att hon dyrkar "That 70´s show" och att hon brukar springa omkring naken i lägenheten så att folk utanför kan se henne genom fönstret. Det ni!

Dagens Dinga Värld


För en gångs skull stämde inte riktigt det som stod i tidningen:
http://img119.imageshack.us/img119/229/pict00204zo.jpg

Nu fattar jag...


...varför alltid Lisa är så kylig, nyfiken i en strut och lever ett så glassigt liv.

Två filmer (Nolltretton, oktober)

The happening


Från att ha ansetts vara ett geni sågas nu M. Night Shyamalan slentrianmässigt för varje film. Själv vill jag helst inte följa drevet utan tycker att inte bara "Sjätte sinnet" är lysande utan även "Unbreakable" och "Signs".

"The happening" fortsätter lite i samma stil med tät stämning och skräck som letar sig in i vardagen. Denna gång startar det direkt med att folk plötsligt börjar ta livet av sig i nordöstra USA. Efter att först verkat vara en terroristattack står det snart klart att det är naturen som slår tillbaka mot mänskligheten. Aktar man sig inte för vind och växter slutar det med att man skjuter sig eller slänger sig framför åkgräsklippare.

Att använda klimathotet som bakgrund till en rysare är en bra idé, som dessvärre slarvas bort med slapp regi, dålig dialog och, värst av allt, humor. Ibland glimrar det till och man anar vilken bra film det skulle kunna ha blivit med mer vässat manus och samma intellektuella stuns som i tidigare filmer. Inte ens favoriten Mark Wahlberg i huvudrollen lyckas engagera.


2/5
--------------------------------------------------------------

Indiana Jones och kristalldödskallens rike


Det har gått 19 år och det är en annan Indiana Jones som gör comeback på vita duken. Inte bara är Harrison Ford lite gråare och plufsigare utan hela Indy-konceptet har förändrats. 1930-talet, religiös mystik och ärkefienden Nazityskland har bytts mot 50-tal, kommunistskräck, kärnvapenprov, Elvis-musik och flygande tefat. Så vill inte jag ha min Indy. Inte heller uppskattar jag att humordosen ökats på, att man driver för mycket med sig själv och alla dessa kopplingar till de tidigare filmerna som hela tiden dyker upp. Den krystade historien om en sydamerikansk kristallskalle med märkliga egenskaper är också riktigt usel och borde gått sisådär tio varv till i manusmaskineriet.

Lyckligtvis blir det en hel del bra action också som räddar filmen. En del miljöer och specialeffekter är också riktigt tuffa. Och i sedvanlig ordning bjuds det på mycket spindelväv, skelett, lönndörrar och farliga fällor. Riktigt spännande blir det dock aldrig och slutet är skrattretande dåligt. Synd på en gammal hjälte.


2/5


Hallå - det är 40 år sedan! Släpp det!


Nu måste Lollo göra det bara för att jävlas. Det måste vara ett skämt från hans sida, det finns ingen annan rimlig förklaring.
För hur kan man annars hylla 60-talet i artikel efter artikel utan att ens självrespekt säger ifrån? Det här håller på att utvecklas till det värsta fall av tragik jag någonsin sett.

Popstars på stan #14


Sprang på en av Linköpings absolut största kultfigurer: Kjell "Flying Phantom" Larsson.

Vilken "star quality" har Kjelle? Ge poäng 1-10

Mantel-Alex:s Buskisskola #3


En rolig hatt piggar alltid upp. Lyckas man även få in lite bög-humor blir det klockren buskis.

Tv-krönika (ÖC, 22/10)

Ett svenskt draknäste


I Jay Lenos inslag "Pitch to America" åker han till uppfinnarmässor och letar upp de absolut knäppaste idéerna/personerna och låter sedan publiken gissa om huruvida de lyckades sälja in sina idéer. Roligt, men gapigt och ytligt på klassiskt amerikanskt manér.

"Dragon´s Den" på TV 8 gör i princip samma sak, fast med brittisk skärpa och finess. Och betydligt seriösare, förstås. Entreprenörer försöker att sälja in innovationer och affärsidéer till fem riktiga investerare. Somligt är bara knäppt, somligt är smart och det är intressant att höra hur de fem "drakarna" resonerar kring risker, potential och lönsamhet. En idé som först verkar briljant kan visa sig vara rena bluffen, och tvärtom. Dessutom är "drakarna" själva väldigt färgstarka personer.

"Dragon´s Den" är faktiskt bland det bästa som går på tv för tillfället. SVT har också fastnat för programidén och startar i vår en svensk variant som ska heta "Draknästet". Fredag är sista dag att anmäla sig på om du har en affärsidé eller en uppfinning som du vill få hjälp med finansieringen av.

Det viktiga är bara att man hittar bra svenska "drakar". Skulle Bert Karlsson bli en av de fem investerarna kan man lika gärna skrota programmet direkt.


MYCKET VAKTER NU: Daniel Nyhlén har livvakter i "Virtanen + sällskap" och Fadde avslöjar att han inte skulle ta en kula för 50 Cent.


Lika som bär #43


Vickan & Deborah Meaden i "Dragon´s Den"

Släppfest med Foppa


Var på releaseparty i Norrköping igår kväll. Foppa, eller John Daniel som artistnamnet lyder, lirade låtar från sin platta på Kulturkammaren.

Sen tog vi Eko-bussen till Bomullsfabriken hela gänget där partyt fortsatte. Sprang bland annat på demonproducenten Jögga L i vimlet.

Skivmässa


Var uppe en sväng på skivmässan igår. Kom hem med en bunt...Infinite Mass, Isolation Years, Atomic Swing, Petter, The Mo, Dreamboy, Le Muhr, Tuk Tuk Rally, Björn Karlsson, Håkan Ahlström och CDOASS.

Dagens video

Hittade en riktig britpop-klassiker från -98. Rialto med "Untouchable". Njut!

Sturebaren regerar!


Precis som jag trodde sopade Sturebaren banan med alla konkurrenter och visade hur en riktig after work ska se ut. Liveband, 35 pix för tjeckisk bira och gratis - supergod- buffé. Fullsatt såklart. Boka in nästa fredag också.

Sen hamnade jag på nåt märkligt sätt på Mörners och mötte bland annat Tollan och Lena.

...och Pierre Borell plus polare.

Och det hela slutade givetvis i en efterfest hemma hos Minge.

På tal om det, här kommer en minitävling:
Nämn tre saker som alltid förekommer på efterfester hos Minge

Ustavs kätbild


Käkade lunch med Ustav igår, och han fyllde dessutom år. Som present får han denna kätbild på bloggen. Grattis!

Dagens Tobi


Expressen.se i går


Det är fredag - dags för after work


Och vi syns på Sturebaren - Bête Noires stamkrog - klockan 16.
Buffé, jazzband och billig öl - kan det bli bättre?

Nu när Wokhörnan har gjort sitt som AW-ställe känner jag på mig att Sturebaren kan bli det nya haket att hänga på.

Mantel-Alex:s Buskisskola #2


Ett enkelt sätt att bli buskis är att toka till det med olika former av skojiga glasögon. Ju större och knäppare, desto roligare.

På skiva: Sulo

Sulo

"Hear me out"

Legal Records


Tredje soloskivan - Ja

Klassisk soulrock - ja

Elektroniskt - nej


Duetter med Louise Hoffsten och Sara Löfgren - ja

Nyskapande - nej

Engelsk variant av Wilmer X-låten "Om en hund mådde så här" - ja


Piano, saxofon och varma gitarrer - ja

Hörs annars i gruppen Diamond Dogs - ja

Osvängigt och deppigt - nej


3/5


Lehmans fredagsfräckis


"Drängen på bondgården hade varit utan kjoltyg i flera månader. Till slut kunde han inte hålla sig utan frågade bonden - med mössan i hand - om det inte skulle vara möjligt att få låna hästen och droskan och ta en tur in till Målilla där han visste att det fanns lössläppta kvinnor.
Bonden gick snabbt ut på trappan och stängde dörren bakom sig och sa som den snåle bonde han var att det var helt otänkbart att han skulle få slita på häst och vagn för sådana bagateller.
- Du ska inte tro att jag har det lätt heller, Agda vill inte lika ofta som jag så då tar jag grisen som står på dynghögen. Det är inte det bästa men det slutar i alla fall klia.
Drängen dröp av och gick och lade sig kåt som Kilimanjaro på natten. Dagen efter mötte han bonden på lagårdsbacken och hade vant sig lite vid tanken och frågade sökande...:
- Så du säger att du tar grisen?
- Ja visst, gå och prova direkt nu, sa bonden.
Drängen dröp av och det blev ett jävla liv bakom lagården. Grisen skrek som en ....just det...stucken gris, drängen vrålade och stönade. Bonden trodde att drängen hade tagit livet av grisen och var på väg runt hörnet på ladan för att se vad som stod på när han så när sprang ihop med drängen som var skitig från topp till tå med ett fånigt leende på läpparna.
- Vad har du gjort människa, lyfte du inte bara på svansen och körde på?
- Lyfte bara på svansen? Vaddå, en måste la få kyssas lite också."

Mantel-Alex:s Buskisskola


Som alla vet är Mantel-Alex kungen av Linköpings buskis. Alla här på bloggen verkar dock inte riktigt bekanta med vad buskis egentligen är, därför kommer nu Mantel-Alex:s Buskisskola.

"Buskis - en humorgenre. Tokrolig humor med skämt som bygger på situationskomik, anspelningar på sex är vanliga inslag. Karakteristisk som landsbygdshumor. Utspelas ofta i arbetarmiljöer tidigt 1900-tal (svensk buskis).

Fräckisar är exempel på buskishumor. En teatergenre som ofta stämplas som undermålig och enkel."


Millas mirakelblogg


Och så har Emelia en blogg. Den hittar ni på:
http://emelia.wblogg.se/

Veckans uppgift

Fortsätt meningen: "Bor du i närförort..."

Veckans Tobi


Popstars på stan #13


Nämen, är det inte Move från OldTown och Bettlare&Lösfolk....

Vilken "star quality" har Move? Ge poäng 1-10.

På skiva: Björn Kleinhenz (Zero, oktober)

Album

Betyg: 6/10


Björn Kleinhenz: Quietly happy and deep inside

Tomt Recordings


Björn Kleinhenz tredje album "Quietly happy and deep inside" är en trevlig bekantskap som smeker och kryper nära. Kleinherz blandar vemodig country och popglädje och kryddar med stråkar, blås och banjo. Det passar bra såhär på hösten att sitta inne under filten och dricka te till. Ett gott hantverk som kanske inte revolutionerar altcountryn men är en bra förvaltare av genren.


Nätskojeri (Nolltvå, oktober)


Hade med en grej i senaste Nolltvå, Dalarnas nöjestidning. Lite för plottrigt dock för att läsa här på bloggen.

Grebobuskis


Vem sa att Mantel-Alex saknade humor? Igår mejlade han över den här fina bilden.

Lika som bär #42


Mange Fjantzén & Björn Ranelid


Dagens Dinga Värld


Det gäller att vara försiktig med motorsågen...
http://img114.imageshack.us/img114/8796/dingdingbrevpress5rz.jpg

Veckans lista

Hittade en lista över de mest spelade låtarna av svenska kompositörer i utlandet 2007. Intressant att konstatera att 20 år efter Roxettes storhetstid och ett år innan Mamma Mia-filmen är det ändå Gessle och Björn&Benny som ligger i topp. Och så Max Martin förstås.

"Listen To Your Heart" (Roxette)
Per Gessle/Mats MP Persson

"Dancing Queen" (Abba)
Benny Andersson/Björn Ulvaeus (Buma/Stemra)/Stickan Anderson

"Since U Been Gone"  (Kelly Clarksson)
Max Martin/Lukasz Gottwald (Ascap)

"Hung Up" (Madonna)
Madonna (Ascap)/Benny Andersson/Björn Ulvaeus (Buma/Stemra), Stuart
Price (BMI)

"Who Knew" (Pink)
Max Martin/Lukasz Gottwald (Ascap)

"Behind These Hazel Eyes" (Kelly Clarksson)
Max Martin/Lukasz Gottwald (Ascap)/Kelly Clarkson (Ascap)

"It Must Have Been Love" (Roxette)
Per Gessle

"Mamma Mia" (Abba)
Benny Andersson/Björn Ulvaeus (Buma/Stemra)/Stickan Anderson

"Gimme Gimme Gimme" (Abba)
Benny Andersson/Björn Ulvaeus (Buma/Stemra)

"The One" (Backstreet Boys)
Max Martin/Brian Littrell (Ascap)

Stölds allra kätaste bild


Kom ett mejl häromdan från Stöld. Han var tydligen inte riktigt nöjd med den senaste kätbilden heller.

"Tjena,

Det här är min riktiga kätbild. Tjejer älskar killar som tränar sig till en fit och smärt kropp"


Två skivor (Zero, oktober)

Album

6/10


Melpo Mene: Bring the lions out

Imperial Recordings


Enligt den grekiska mytologin var Melpo Mene en av de nio muserna, närmare bestämt sångens och tragedins beskyddarinna. Men Melpo Mene är också en kille från Stockholm som nu har släppt sitt andra album.

Ibland småjazzigt, ofta försiktigt tassande med gitarr och piano, hela tiden stillsamt, mjukt och behagligt. Lite bossa här, lite softad sång där. På det stora hela trevlig lyssning utan att på något sätt vara sensationellt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Album

4/10


Kidbrother: Wait for the light

RMI Sweden


Jag har suttit i juryn för olika lokalbandstävlingar och dessutom skrivit om några för en dagstidning. Det här skulle kunna vara soundtracket till en av dom.

Inte för att musiken är särskilt dålig men för att den känns intetsägande och uddlös. Dessutom befinner sig Kidbrother i den där typiska lokalbandsgenren där man spelar nån slags svårdefinierbar rock som är både pop, hårdrock, AOR, ja allting och ingenting på en gång. Jag vet liksom inte vad jag ska ha musiken till.

Ska ändå inte hacka för mycket på Kidbrother, en låt som "For one last time" är faktiskt riktigt medryckande och bra.


Sköna Gröna Gruvan!


Boka in den 5/12 i kalendern. Då är det nämligen dags för Sköna Gröna Gruvan på Platinagruvan i Åtvidaberg.
På scen: John Stridh
                 Guldgossen
                 No Excuse
                 Snusk-Tobbe

Tid: 20-02. Första band på scen redan kl 21.
Biljetter kommer att säljas på Willys i Åtvid, JAM i Linköping och affären i Grebo.
Mer info inom kort.

Svaret på gåtan: Käter


Precis som Nils Bildt gissade direkt så är alltså namnet på Snövits åttonde dvärg givetvis: Käter
Applåder och visslingar!

Lokalblaskan


Nytt nummer av Åkerbobladet ute. Vilken A-tidning!

På skiva: The Legends (Zero, oktober)


Singel

7/10


The Legends: Seconds Away

Labrador


Hur mycket går det egentligen att dista en gitarr? Johan Angergård i The Legends gör sitt bästa för att ta reda på det. Bandet måste vara en av landets värsta popkameleonter och byter stil till varje nytt skivsläpp. Senast var det keybords som gällde helt och hållet, nu är det rundgång, skrän och massiva ljudmattor av de ilsknaste elgitarrer du kan tänka dig. Gemensamt för bandets fyra skivor är att de trots sina oerhört udda ljudbilder ändå alltid bygger på mjuka popmelodier i botten. Så även här. Lyssna igenom borrmaskinsljudet och du kommer att upptäcka att "Seconds away" är en strålande poplåt. Samma sak med spår två också förresten.


Guldgossen på Skylten


Det kom ett mejl:

Hej där!
På tisdag den 21 oktober spelar jag på Skylten i Linköping. Kalaset drar igång kl.20.00. Med ett helt nytt band i ryggen kan jag, guldgossen, utlova låtar som aldrig tidigare spelats live, nya personer och ....ja, inte vet jag. En förhoppningsvis bra kväll. Skulle vara kul om du drar med dig ett gäng och kommer dit!
 
OM någon har missat min musik video finns den här; 
http://www.youtube.com/watch?v=wLj6zdrxVCE
 
facebook event; 
http://www.facebook.com/event.php?eid=40533069111
 
www.myspace.com/guldgossen
 
 
mvh/Ludvig, guldgossen

Dagens Dinga Värld


Oj, det här måste jag prova...
http://img256.imageshack.us/img256/7794/pict00258yu.jpg

Bête Noire & Giftet


Bill är inte bara världens magraste man, han är även medlem i synthsensationen Bête Noire. Igår började vi på fjärde hiten "Gift".

Dagens Snusk-Pia


Igår ringde Snusk-Pia på fyllan. Hon hade fått reda på att Metallica-biljetterna släpps på måndag, men som hon påpekade så brukar det vara lögn i helvete att få tag på dom. Det brukar ju bli slutsålt på fem minuter.
Så hon frågade mig som är i mediabranschen om inte jag kan fixa in henne istället. Hon sa att hon gör "vad som helst" för en biljett.
Nu är ju frågan: vad ska jag kräva av Snusk-Pia för att fixa in henne? Nån som har nåt förslag?

Tv-krönika (ÖC, 16/10)

Förtjust i TV 8


Den tv-kanal som jag blivit mest förtjust i på senare tid är TV 8. Det har tydligen även makthavarna blivit eftersom det diskuterats om kanalen till och med ska få public service-uppdrag.

Det känns skönt att en kommersiell kanal inte behöver vara glättig och ytlig utan kan vara seriös och djuplodande och ändå funka. TV 8 vimlar av bra program, exempelvis är "Virtanen + sällskap" landets bästa pratshow, även om programmet blivit klart sämre sedan det flyttade till Spy Bar.

I debattprogrammet "Schyman" senast visade programledaren Gudrun Schyman klasskillnad i proffsighet mot virrige gästen Mats Odell, och påminde om vilken strålande politiker och tv-personlighet hon är.

Nyhetsfördjupande "Adaktusson" är också alltid sevärt. Där har man begripit att bra gäster och bra frågor faktiskt är det enda som krävs, och det har programmet nästan alltid. Senast var det intressant att höra vad förra statsministern Ingvar Carlsson hade att säga om finanskrisen och blockpolitiken.

Men bäst just nu är "Dragon´s Den" där uppfinnare och entreprenörer får söka stöd för sina affärsidéer hos fem investerare. Vilka ska lyckas sälja in idén och vilka är bara lycksökande dårar? Missa inte nästa avsnitt imorgon.


NYFÖDD: 24Corren

GIFTA: Sossarna och Miljöpartiet

DÖDSFALL: TV 4: s kreativitet


Fredagkväll i Limpan


Javisst blev det AW på BK igår. Stöld överraskade genom att ta med Rebecka, Martin & Jossi överraskade genom att vara kvar till tolvslaget, Gertza överraskade genom att spontanjoina och jag överraskade genom att gå efter bara två öl.

Sen gick jag hem till Bill och fixade lite med Bête Noire. I princip ska vi bara lägga riktig sång på "Saint Tropez" så är den också klar. Nästa hit att börja med är "Gift".

Lika som bär #41


Pelle & Fader Fouras

På skiva: Kite (Zero, oktober)

EP

8/10


Kite: Ways to dance

Progress Productions


När The Mo la ner sin karriär innan den knappt hade hunnit börja var jag en av dem som slet mitt hår av frustration. Bandets andra platta "Night at the zoo" var en i alla hänseende magnifik skapelse och borde genererat topplisteettor, grammisar och i slutändan världsherravälde.

Ett annat band i en liknande sits är Strip Music, som efter två fantastiska plattor nu för en tynande tillvaro. Men hav förtröstan, för popartister är som energi. Dom försvinner aldrig utan omvandlas bara. Det är vad som har hänt med Kite.

Kite är en duo bestående av The Mo-sångaren Nicklas Stenemo och Christian Berg från Strip Music och denna fyraspårs debut-EP ger verkligen gott hopp om framtiden. Öppningsspåret är en fartfylld elegant dansgolvshit som bäst beskrivs som elektronisk pop. Riktigt tjusigt.

Även "Say it ain´t so" dunkar taktfast och elektroniskt medan de två övriga låtarna är något långsammare, men fortsatt dramatiska och intressanta. Yvonne/ Strip Music-fantasterna har måhända inte så mycket att hämta av Kite men dom som saknar The Mo lär jubla. Nicklas Stenemos karaktäristiska röst är bibehållen och man känner igen drag från The Mos pampiga ljudbild och låtbyggnad, även om gitarrerna numera är utbytta mot synthar. Det ska väldigt intressant att följa Kite framöver.


Gårdagens fynd på hallmattan


Tjong, så damp det ner en skiva, nya Sonic och Pluras nya bok "Den stora landsvägen" där han och andra kommenterar Eldkvarns låtar mm

Vätternrundan


Vättern är som bekant en förrädisk sjö som kan blåsa upp på en minut (enligt Borell).
Igår åkte Vickan och jag Vätternrundan. Vi körde på ganska rejält till Huskvarna, stannade bara i Gränna som hastigast.

Jönköping måste vara Sveriges tråkigaste stad så det skippade vi helt. Däremot överraskade Huskvarna lite genom att ha både vattenfall, utsiktspunkt, snygga trähus, Smedbyn och Stockmakarbyn.

Sen blev det västsidan upp och ett besök i Habos fantastiska träkyrka med takmålningar, väggmålningar och konstiga gångar.

Sen bar det av till mysiga Hjo med ännu flera trähus, stadsparken, hamnen och dåliga ordvitsar. Allt hette något med Hjo, kommunens slogan är exempelvis "I love Hjo".

Där lunchade vi också, och höll på att inte hitta ut ur stan...

Karlsborgs Fästning, förmodligen Sveriges största byggfiasko genom tiderna, blev nästa stopp. Museet var dock stängt, men vi såg en massa fallskärmsjägare och var uppe på muren i alla fall.

Sen upp till Hammarsundet och hem igen. Det var en trevlig utflykt, men jag fattar inte riktigt de där som åker Vätternrundan varje år. Och dessutom tränar en massa innan, så jobbigt var det ju inte...

Lehmans fredagsfräckis


Pappa hunden tyckte det var dags att lära lilla valpen livets hårda skola. Tog ut den på promenad som inleddes hos slaktare Nilsson. Där hittade de ett fläskben och stack med det.
Utanför en affär stod en pudel bunden.
Pappa hund undersökte henne noga och besteg henne sedan.
De fortsatte och passerade en tjusig Saab. Pappa hund gick runt bilen, nosade på alla däcken för att slutligen pinka på ett av framdäcken. Så vände han sig till lilla valpen och sa:
- Där har du livets väsentligheter, min son. Kan du inte äta det eller knulla det,- pinka på det.

AW-tajm igen


Det var ett tag sen, men nu är det dags för lite after work igen.
16.00 på BK, idag fredag smäller det.
Jag, Stöld, Jossan och Ulfsbo är på, vad jag vet.

Dags för Klubb Krado


Den 22/11 är det premiär för Klubb Krado på L´Orient. Då kommer det liras nyyyy (Kite, Hello Kinski, Elmo, Sambassadeur mm) och gammal (Wannadies, Popsicle, TPD, Brainpool mm) swindie natten lång.
Det är som namnet antyder Bill och Tobi Krado (från Bête Noire) som står för musiken. Boka in i kalendern.

Gåta!


Dagens gåta:
Vad hette den åttonde dvärgen i Snövit?

Lika som bär #40


Phalenin & Snubbe på Pub Wasa i Norrköping

Bertil Hedman R.I.P


En av Grebos kultigaste personer genom tiderna har tyvärr gått bort, nämligen Bertil Hedman.
Han hade bland annat en av världshistoriens mest uppseendeväckande frisyrer och vi kommer sakna honom.

Två skivor (Zero, oktober)

Singel

3/10


Annika: Without Pride

Reco Music


Annika Isaksson är ännu en svensk artist som har börjat som gatumusikant och nu kommer första singeln från debutalbumet med samma namn. En försiktig gitarr startar, den mjuka sången kommer in och musiken börjar att byggas upp. Trummorna anländer och lalala-refrängen kickar in. Och sen är det slut.

Det känns som att låten tar slut innan den riktigt börjat, allt känns bara som ett långt intro. Trots att "Without Pride" är 3.31 sitter jag bara förvånad när den är slut och undrar vad som hände med andra halvan av låten.
--------------------------------------------------------------------------------------

Album

6/10


Linda Malmström: Shine on

Moody Maraccas/ Black Heart Music


Linda Malmström är inte det minsta hipp. Hon gör inget nytt eller sensationellt. Hon spelar poppig country med drag av folkmusik, använder sig av "Uppsalas mest rutinerade musiker" och låtarna är influerade av hennes "nya roll som gudmor och moster". Ni hör ju själva, det är svårt att komma på nåt som är mer okreddigt.

Nu spelar det ingen som helst roll, för jag sitter och småmyser mest hela tiden när jag sitter och lyssnar på hennes fjärde platta. Musik svänger och är lättlyssnad utan att bli banal. Den är trevlig i ordets positiva bemärkelse. Man mår helt enkelt bra när man hör "Shine on". Att skivan inte hamnar i framtida uppslagsverk över rockhistorien kan man ha överseende med.


Annas Kätbild


Anna Wiström ringde igår:
- Hallå, jag är ju Årets MILF 2008. Borde inte jag ha en kätbild på bloggen?

Okej då, här kommer den.

Tisdag i Norrköping

Var och jobbade i Norrköping igår också. Där är det roligaste man kan säga detta:
"Wänne gate upp o gate ner o glane i skyltfönstera"

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Popstars på stan #12


Nämen, är det inte Phalenin från självaste John Stridh? Jag wallraffade mig till och med ända in i deras turnébuss för att ta denna bild.

Tack google!

Upptäckte världens bästa grej igår: Googles översättningstjänst.
Ibland blir det lite tokigt, men det funkar över förväntan. Kolla till exempel min blogg översatt till engelska:
http://translate.google.se/translate?u=tobi.blogg.se&hl=sv&ie=UTF-8&sl=sv&tl=en

Två singlar (Zero, oktober )

Singel

7/10


The Pains of being pure at heart: Come Saturday

Fortuna Pop


I januari släpper denna New York-kvartett sitt debutalbum och som försmak på det får vi singeln "Come Saturday". Bandet spelar pop som är indie to the bone och droppar referenser som The Pastels och The Ramones. Själv tänker jag direkt på Popsicle. Plocka fram någon av gruppens två första plattor och dra på någon av de snabba låtarna så har du "Come Saturday" i ett nötskal. Det är snabb pop, indiegitarrer, uh uh-körer, twee-aktig sång och shoegazing-attityd. Ge mig fullängdaren nu!
-----------------------------------------------------------------------------

EP

5/10


3107 & Östermalm: Drömmar och sagor

3107 Production


Punkbandet Östermalm hade definitivt sina stunder även om låtkvaliteten kunde svänga mer än en sinuskurva. 2006 lade bandet ner och istället startades gruppen 3107 (sämsta bandnamnet någonsin?). Men att lägga ner Östermalm var svårare än man trodde så därför finns nu båda banden parallellt och släpper denna femspårs-skiva.

Precis som hos Östermalms senare period är grunden poppig punk kryddad med blås och svenska texter. Musiken är också mer rytmisk än vad punk brukar vara. I flera spår ligger man faktiskt närmare ska och reggae och det är nog jag tycker att det låter bäst, "Bakom gränsen" svänger riktigt skönt. Men intrycket är lite splittrat, vill man vara Ebba, Clash eller Girlsmen? Kanske blir det så när det är två grupper som ska samsas på en skiva.


Dagens Dinga Värld


Ännu ett häpnadsväckande reportage:
http://img321.imageshack.us/img321/2529/gacy9jd.jpg

Måndag i Norrköping

Jobbade i Norrköping igår. Där finns en butik som heter Bali House - som säljer polsk och rysk mat.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

French Kiss´s Kätbild


03.20 inatt kom ett mejl:
"Hej! Vi är tre heta brudar som precis har bildat gruppen French Kiss. Så här ska en äkta kätbild se ut!"

Saxat


Det händer ganska ofta att man nämns som referens i olika pressreleaser, ändå är det alltid skoj och överraskande när det händer. Ofta är ju dessutom recensionscitaten något år gammalt så att man inte riktigt minns att man har skrivit det.

Tv-krönika (ÖC, 9/10-08)

Dags att hypa PSL


Undrar ni vad poporaklet Per Sinding-Larsen gör nuförtiden så kan jag berätta att han driver en av landets bästa bloggar. Den heter "PSL" och ni hittar den på SVT: s hemsida. Det är där jag hänger kvällar som igår när det visas program om bönder som söker fruar och män som betalar för att feta damer ska sitta på dem.

"PSL" startade förra sommaren och innehåller intervjuer, musikklipp och annat smått och gott från popvärlden. Framförallt har man gjort till sin grej att låta artister framföra akustiska versioner av sina hits. Här finns fantastiska klipp med Hello Saferide, Anna Ternheim, Shout Out Louds och många fler. Alla med ett intresse av den bästa och nyaste popmusiken bör lägga till "PSL" under "Favoriter" på datorn.

Sedan förra veckan kan man även se "PSL" i SVT-programmet "Hype", där man sist i varje avsnitt har med en av de akustiska musikvideorna. Ikväll är det dags igen klockan 20 i SVT 2. Believe the hype!


TJOHO 1: Ny Gordon Ramsay-serie började i söndags på Femman (Gordon Ramsay´s The F-Word)

TJOHO 2: Dubbelavsnitten av "Sopranos" igår. Följ hela serien från början på onsdagskvällarna.


Bandmöte med Bête Noire


Igår stod krabba på menyn...mums. Och så är vi nästan färdiga med nya hiten "(I krokarna kring) Saint Tropez".

Dagens Dinga Värld


Det är ju konstigt att inga andra medier rapporterade om de häpnadsväckande nyheter som "En Ding Ding Värld" skrev om. Till exempel om den här kvinnan:
http://img321.imageshack.us/img321/1478/laggagg5ri.jpg

Filmkrönika (MT, september)


Hur ser framtidens bio ut?


Från USA rapporteras att 2008 års filmhöst hittills har de lägsta besökssiffrorna på fem år, och genast börjar olyckskorparna att kraxa. Men biograferna har dödförklarats förr utan att profetiorna har slagit in och de lär inte göra det nu heller. För faktum är att det var ungefär de där fem åren sedan som folk faktiskt gick på bio på hösten. Numera är det på ledigheten kring jul och under sommaren som människor besöker sin lokala biograf, under vår och höst när man är inne i vardagslunken med jobb, skola och innebandyträning har man inte tid att gå på bio. Då tittar man på dvd istället, hemma i soffan.


Särskilt sommaren har kommit starkt som bioperiod de senaste åren, och årets biosommar är nog den starkaste någonsin med premiärer på storfilmer som "Mamma Mia", "Sex and the city", "Arkiv X", "Indiana Jones och kristalldödskallens rike", "The Incredible Hulk" och "The Dark Night".

83 procent av Sveriges befolkning tycker enligt en färsk studie av SOM-institutet att film fortfarande är bäst på bio. Och siffran är faktiskt ännu högre bland dem som äger en hemmabioanläggning. Det är också de som laddar ner mest filmer som också går mest på bio, enligt undersökningen som även slår hål på myten om att biobesöken skulle ha minskat kraftigt de senaste åren. Tvärtom har antalet besök varit konstant, runt 15 miljoner besökare årligen, ända sedan 1990. Mellan 2000 och 2004 hade man till och med en topp på 18 miljoner, tack vare "Sagan om ringen"-filmerna.


Trots illegal nedladdning, flera tv-kanaler och billig dvd-försäljning ser det alltså ganska ljust ut för biograferna. Och med tanke på att bions digitalisering än så länge bara börjat i Sverige finns det all anledning att vara hoppfull för framtiden. Särskilt med tanke på att det även börjat att slå igenom en ny trend inom biografvärlden som åtminstone jag är riktigt förtjust över.


Det nya är att utveckla det som finns i och kring salongen. Det satsas på sköna biosoffor med fotpallar, på dvd-filmer och annan kringförsäljning i foajén, på barer och restauranger där man kan äta innan bion och diskutera filmen till ett glas öl efteråt. Och i England har exempelvis biografkedjan Picturehouse Cinemas till och med förbjudit popcorn, som många stör sig på genom lukten, smaskandet och nedskräpningen.

Nicolas Kent på London-biografen Tricycle håller med:

- Popcorn är rent vidrigt och jag skulle aldrig drömma om att ha det i mina lokaler. Det är skräpmat som uppmuntrar skräpfilm, och det distraherar och irriterar folk enormt.


Jag tror att utvecklandet av den nya tidens biografer bara börjat. Inom några år är jag övertygad om att vissa salonger har bås där man både kan äta oxfilé under förreklamen och dricka vin till själva filmen, precis som hemma. Jag längtar redan.



Tre biotips den kommande månaden:

  

Righteous Kill - Det var 13 år sedan "Heat". Nu spelar Robert De Niro och Al Pacino mot varandra för andra gången någonsin.

Quantum of Solace - Daniel Craig är tillbaka i rollen som Agent 007 i en film som tar vid där "Casino Royale" slutade.

Baader-Meinhof Komplex - Film om den berömda terroristorganisationen RAF som uppstod i slutet av 60-talet. Filmen är Tysklands Oscars-bidrag.


En ding ding värld!


Världens bästa tidning genom tiderna är förmodligen En Ding Ding Värld. Dom avslöjade märkliga konspirationer och berättade om udda och övernaturliga fenomen som inga andra nyhetsmedier vågade skriva om.
Exempelvis detta:
http://img191.imageshack.us/img191/6335/pict00210lc.jpg

Gattaca!


Filmtips: Missa inte "Gattaca" på SVT1 ikväll 00.00.
En av mina favoritfilmer med Ethan...åh...Ethan Hawke i huvudrollen och Uma Thurman & Jude Law som support. En mörk framtidsskildring som ställer viktiga filosofiska frågor om saker som genetik, identitet och övervakningsamhället. 1997.

Daniel Karlsson Kristus!


Inte visste jag att Daniel Karlsson...Kristus! sjöng, men det gör han tydligen. Och det bästa är ju att debutsingeln heter "Would you believe". Fast jag tycker även att Daniel Karlsson...Kristus! ser lite annorlunda ut mot vad han gjorde när han bodde på Hackspettevägen.
Skit samma, vi säger grattis till Daniel Karlsson...Kristus!

Hårdaste generalsekreteraren i FN!


FN:s generalsekreterare har alltid haft svintuffa namn, exempelvis: Tryggve Lie, Kofi Annan, Boutros Boutros-Ghali, Sir Gladwyn Jebb, Ban Ki-Moon och så självklart burmesen U Thant.
Jag har alltid trott att det där U:t var en initial och undrat varför dom inte skrivit ut hela namnet. Men det ska tydligen bara vara ett U - men vänta, det kommer mer.
U:et är bara en sorts titel och ska egentligen inte ingå i namnet. Alltså heter han bara Thant!
Och inte nog med det. Titeln U betyder ungefär "herr" så vi har alltså gått och sagt Herr Thant i alla år. Stenhårt!

Stölds nya kätbild


Markus Stöld var inte riktigt nöjd med den förra kätbilden, så han skickade in en NNNYYYYY.

Popstars på stan #11


Vem möter jag på Jam om inte Kamijo, känd från bland annat Pain, Algaion, Hipocrisy och Snusk-Tobbes band.

Veckans fynd på hallmattan


Det väller in skivor i brevinkastet, idag kom ytterligare än laddning. Lite av det jag fått under veckan är Hello Saferide, Brett Anderson, The Legends, Kite, Mattias Hellberg och David Sandström.

Sushi? Nej tack!


Var på sushi & sake-provning igår. Sake minns jag inte om jag har provat tidigare, men sushi har jag ätit några gånger och tyckt varit hyfsat, men nu vet jag bättre - DET ÄR JU FÖR FAN SVINÄCKLIGT!
Fick lära mig att sushi är så mycket mer än bara de där räk- och laxbitarna som faktiskt kan vara ok, men i Japan äter de till och med rå kyckling!
Det gjorde inte vi, men vi åt bland annat rå tonfisk, råa hjärtmusslor och rå lax - och det var bara förrätten. Sen kom fem tallrikar till. Och sju glas sake, som också är en vidrig dryck.
Så vad är grejen med sushi? Det är kallt, det är rått, det är inte gott, det ser ut som sniglar, det är inte mättande, det har äcklig konsistens och det ska drickas tillsammans med sake.
Nej, det går, som de säger i Japan, fetbort!

Lehmans fredagsfräckis


"Det finska vinterkriget var slut.Alla kom hem,och en kväll skulle
det vara lite festligheter på torget i staden.Radion var förstås
där för att interjuva dessa modiga män.
Radioreportern väljer ut en kraftig och viril karl som heter Pekka
(det heter visst alla finnar)
-Välkommen hem!
-Tack!
-Vad var det första ni gjorde,när ni kom hem?
-Jag knullade käringen.
-Jo,jo,säger en rodnande reporter,men efter det då?
-Då spände jag av mig skidorna."

Pers kätbild


Det kom ett mejl igår:
"Tja! Snyggt kort på ex-frugan häromdan, men hon var ju, hur otroligt det än kan verka, faktiskt inte den vackraste i familjen. Kolla på den här kätbilden så fattar du vad jag menar/ Per K"

Obama - oh, mama!

Det är ju liksom inget snack, det måste bli Obama. Inte av något slentrianmässigt skäl att han är Demokrat, utan för att han, om han tillåts, kan bli en av de stora amerkanska presidenterna. Han har visionerna, han har utstrålningen och han är inte minst en lysande retoriker. Det visar exempelvis Virginia-talet nedan. Vid en analys hittar man alla tänkbara retoriska grepp: upprepningar, emotiva ord, vi-tricket, skämt, bemöta motargument, attitydmarkeringar, med flera...och inte minst det lysande sättet som han utnyttjar regnet på. Ett strålande movere-tal där han mixar pathos- med logos- och ethosargument, driver change-tesen hårt och har en tydlig handlingsuppmaning.

På skiva: Uno Svenningsson

Uno Svenningsson

"Jag sjunger för dig"

Warner


En lokal rockstjärna som jag känner sa en gång "han har en personlig röst men sjunger opersonligt" och ringade därmed rätt bra in hela grejen med Uno Svenningsson.

Det går inte att komma ifrån att rösten är Unos största tillgång, men han har använt den lite slarvigt genom åren. Hans kvaliteter som låtskrivare når ju inte samma höjder. Och särskilt inte hans texter, något plattare och innehållslösare får man leta efter. Titlar som "Du är en del av mig", "Jag sjunger för dig" och "Kom och känn hur mitt hjärta slår" säger inget om Uno som artist, det skulle ha kunnat vara låtar med valfri melodifestivaldeltagare eller svensktoppsartist.

Musikaliskt är Uno tillräckligt rutinerad och skicklig som hantverkare för aldrig göra bort sig, men det är också sällan han bjuder på något spännande heller. "Har du hört" har visserligen snygga gospelkörer, men annars kör han på med samma halvtråkiga gubbpop som han gjort sedan 80-talet. Patrik Isaksson dör förmodligen av avund, men ingen annan orkar engagera sig nämnvärt.


2/5


Lika som bär #39


Nicko Palme & En person med vit hjälm på en affisch i Thailand

Popstars på stan #10


Oj, råkade springa på Poppojken (från Guldgossen) en dag.

Vilken "star quality" har han? Rösta 1-10.

Rollo = Rolle?


Jag vet inte om jag tror riktigt på det här, men Phalenin hävdar att det är han och Zander som har gett namn åt godiset Rollo.
Enligt dem så utlystes en namntävling när det skulle lanseras en ny kola. De skickade in förslaget "Rolle" (efter Grebo-kultpersonen Roland "Rolle" Mattsson) och strax efteråt dök detta godis upp, med namnet "Rollo".
Enligt Phalenin har godisbolaget bara ändrat den sista bokstaven för att slippa betala ut nåt pris till honom och Zander.

På skiva: Bo Kaspers Orkester


Bo Kaspers Orkester

"8"

SonyBMG


Storheten med det här Piteåbandet är att de tvärtemot många andra artister inte gör musik som man ska lyssna på. Istället skriver de soundtrack till parmiddagar. Musiken ska puttra lite lätt i bakgrunden medans 35-åriga småbarnsföräldrar äter fläskfilé och klirrar med rödvinsglasen på lördagskvällen. Särskilt tydligt är det på detta, deras åttonde, studioalbum. Där de tidigare plattorna stundtals hade spår som bröt igenom ljudkulissen och fick egna identiteter saknas det här enskilda låtar som sticker ut.

Oftast är det något dåligt men Bo Kaspers har hittat sin egen nisch och renodlat den. Musiken må vara snäll, polerad och totalt harmlös men den fyller sitt syfte. Och det går inte komma från att det låter jäkligt elegant och tjusigt. Ingen av låtarna kommer nånsin hamna på ett av mina blandband men produktionen är snygg och slick. Det behöver inte alltid vara fel av vara myspysig och skapa en varm må-bra-stämning. Fast det är svårt för band som Bo Kaspers att på allvar bränna till, det är priset de får betala för sin slätstrukenhet.


3/5


Fest?



Funderar på att ordna lite olika former av  fester framöver. Känner dock att det ofta blir ungefär samma folk man säger till och att det finns en massa personer som glöms bort lite grann.
Därför kan man nu anmäla intresse för lite kommande tillställningar (anmälan är dock bara rådgivande). Detta är fem grejer som är på G under hösten:

* Filmvisning av "Bara en natt" & "Bara en dag" + vin.
(Få platser kvar, Vickan och Jossi är redan bokade)

* Vitt vin och räkor-kväll
(Troligtvis redan nu till helgen)

* Ost och rödvin-kväll
(Invigning av min ostbricka som tyvärr stått oanvänd sedan i julas)

*Paul Stanley-kväll
(Lite osäkert om fjolårets tradition fortsätter)

*Glöggfest

Anmäl intresse under kommentarer.

Petras kätbild


Nu har även Petra K mejlat över en saftig kätbild.
"Varför är det bara killar som får vara med på dina kätbilder. Nä, nu är det dags för lite MILF-power", mejlade hon.

Krogkrönika (Nolltretton, sept-08)

Manlig vänskap kräva dessa drycker


After work, fotbollsmatcher, bandrep. Vid många tillfällen när män umgås ingår alkohol. Varför kan man fråga sig? Och vad skulle hända om man tog bort alkoholen ur ekvationen?


Ju mer jag funderar på det desto tydligare blir det. När killar ska göra saker ihop ingår väldigt ofta alkohol. Vi går ut och tar en öl efter jobbet, vi kollar Champions League-matcher med bira och snacks, vi hinkar folköl i replokalen

Många av de saker vi gör sker som täckmantel att få dricka: semesterresor, grillkvällar, fisketurer. Ja, de flesta saker som män gör tillsammans avslutas ofta med några öl, annars räknas de inte riktigt. Hjälper jag grannen att dra upp båten så visst tusan får man en öl som tack för hjälpen, ska jag och polaren gå på konsert krävs några bira innanför västen och det är klart man ska ta några pilsner efter innebandyträningen.

Man undrar ju hur stor del av manlig vänskap som egentligen består av ett gemensamt intresse av alkohol?


Träffar man en gammal kompis på stan är standardfrasen "vi måste gå ut och ta en öl nångång". Att man sen aldrig gör det är en annan sak, det viktiga är att det reflexmässigt är vad man säger.

Överhuvudtaget verkar män ha svårt att umgås med varandra utan alkohol. Hur ofta händer det att vi som tjejerna träffas och färgar håret på varandra - nyktra? Nu kanske inte killar färgar håret på varandra fulla särskilt ofta heller, men byt ut det mot att spela poker, se på video eller planera för någon kommande händelse och nog tusan finns alkoholen med.


Jag skulle faktiskt tro att det vanligaste skälet till att män ringer till varandra (om det inte finns något annat väldigt konkret skäl) är för att fråga om en fest som varit eller en fest som är på gång. Vad ska man annars ringa om? Att bara ringa för att "kolla läget" händer ytterst sällan. Jag tror också att det vanligaste skälet till att killkompisar kommer ifrån varandra är att de slutar festa ihop.


Visst dricker även tjejer när de umgås men jag inbillar mig att det inte sker i samma utsträckning. Vill tjejer prata med varandra kan de lika gärna fika. När killar går på café gör de det med sin tjej snarare än med killkompisarna.


Att mäns umgänge är så förknippat med alkohol beror säkert på flera saker. Kanske finns något machoideal i botten, kanske spelar traditionen roll, kanske är vi för blyga för att öppna oss nyktra. Främst tror jag dock det beror på två andra saker. Dels att saker blir lite högtidligare. Tar man en öl efter att ha flyttat möbler känns det som att man gjort något viktigt. Och dels är det ett tecken på klassisk manlig effektivitet. Att bara sitta och prata känns som slöseri med tid, tar man däremot en stor stark samtidigt slår man två flugor i samma smäll och känner sig duktig.

Jag tror det var Olle Ljungström som sa "alkohol ger en falsk känsla av aktivitet". Så när män dricker ihop ser vi inte det som bortkastad dötid, det känns tvärtom som att vi utför något viktigt.


Popstars på stan #9


Sprang på Kimmens Hår - nyklippt och fluffigt. Känt från Planet Superfly och La Flöör Fattaru

Vilken "star quality" har Kimmens hår? Ge poäng 1-10

Gest hos Tobi


David Gest blir fräckare för varje dag som går...

Tv-krönika (ÖC 3/10-08)

Rösta ut Jihde


I augusti fick 20 programchefer på tv-kanaler och producenter på de största produktionsbolagen lista de hetaste svenska programledarna 2008. Etta blev David Hellenius, före i tur och ordning: Kristian Luuk, Filip & Fredrik, Carina Berg, Robin Paulsson, Robert Aschberg, Anders Lundin, Peter Settman, Tina Nordström och Mikael Tornving.
Precis utanför listan hamnade Carolina Gynning, Ola Lindholm, Renée Nyberg, Kattis Ahlström och Doreen Månsson. Jag kan sakna namn som Rikard Olsson, Babben och Lotta Engberg på den där listan, men en jag inte saknar är Peter Jihde.
Han var usel på SVT-sporten, han var usel i egna pratshowen "Hos Jihde" och han är usel i "Idol". Jihde har alltid haft mer frisyr än verklig kompetens och igår sa han fler menlösa "Oj!" och "Spännande!" än nånsin och verkar ha tagit patent på frågan "Hur tänker du då?".

Bildgooglar man "slätstrukenhet" dyker Jihde och hans 90-talsviftande händer upp. Hade Jihde varit med i ett "TV-Idol" hade han aldrig passerat första audition.


IN MED: Jonna Lee, Kät-Vickan och Brittsommar

UT MED: Joakim Nätterqvist och "Andra avenyn"


SGG-fest igår


Ja, det var som sagt SGG-fest/möte igår. Som vanligt en trevlig tillställning och i år var det Bettlarna som stod för underhållningen.

Kindas stolthet!


Nä, dra på trissor! Tror ni inte att Pierre Borells knep att locka med skumpa funkade. Hägerstad vann med 2-1 och tog säsongens tre första poäng i säsongens sista match. 
Nu hjälpte inte det utan laget slutade ändå ohjälpligt sist i sin division 6-serie med en målskillnad på -132..

Glöggpremiär!


I fredags var det Glöggpremiär. Oj oj oj....så GÖTT!!!!!

SGG-möte/fest ikväll


Så var det dags för årets bästa fest ( i hård konkurrens med Martin & Vickans glöggpartaj, Midsommar hos Phalén & Jossi och Festivalbandsreleasen), nämligen SGG:s årliga höstfest (kombinerat med möte). Ikväll blir det raj raj!

Nyheter från Tannefors


Oj oj oj...det händer mycket i Tannefors nu. Jag vet inte exakt vad dom sysslar med utanför mig, men dom har i alla fall huggt ner pissdungen som var perfekt att uträtta sina behov i om man till exempel grillade och inte orkade gå upp i lägenheten för att gå på toa.

Kärringa Lindström - igen!


Alla som växte upp i Grebo känner till historien om hur Kärringa Lindström stängde av porrfilmen på TV 1000 för hela kvarteret när klockan blev tolv. Nu är det dags igen. Halv tolv blir det svart i rutan på Tärnvägen/ Domherrevägen, men denna gång skyller hon på att det blir vibrationer i väggen!

Lehmans fredagsfräckis


Det var en gång en polis som jävlades med en skurk i finkan.
- Jag ställer dig en gåta, sa polisen. Klarar du den släpper jag dig fri. Förstått?
- Mmm...
- Vad är det som har 4 hjul och rullar?
- Lätt! Det är en bil, svarade skurken.
- Jo, men du svarade inte rätt, för du sa inte om det var en Audi eller Volvo. Vi tar en till. Vad är det som har 2 hjul och rullar?
- En motorcykel?
- Njaaaa.... Du sa aldrig om det var en Yamaha eller Honda.
- Men shit, suckade skurken, okej, här har du en gåta av mig. Vad är det som går runt på gatan och säljer sig?
- Hehe lätt! skrattade polisen. Det är en hora.
- Jo, men du sa aldrig om det var din mamma eller din syster.


Martins kätbild


Martin skickade in denna kät-bild. På baksidan av kortet stod det: "Farsan - vad är det som bränner!"

Gårdagens fynd på hallmattan


Kom en laddning från Zero igen, bland annat Frida Hyvönen och en dvd med Svenska Akademien.

På skiva: Orphan Songs

Orphan Songs

"Orphan Songs"

Pennybags


En musikertyp man tröttnat på för länge sedan är singer/songwriters på engelska. Man undrar hur många olyckliga killar med gitarr det egentligen finns där ute. Kan ingen förbarma sig över dem och bli ihop med dem så vi slipper alla dessa skivor med melankoliska gitarrvisor?

Kalmarkillen Carl-Otto Johansson är en av dessa killar som sjunger höstmusik med känslig röst och ibland låter munspelet ljuda. Jag tycker dock att han lyfter sig lite över snittet, främst på grund av att han ofta har väldigt bra melodier. Särskilt i "Dream on" och "The young and the brave" som är riktigt bra låtar.

Simon & Garfunkel kanske inte är någon riktigt bra referens men det är den första som dyker upp i mitt huvud. Carl-Ottos mjuka röst svävar försiktigt över det smekande gitarrspelet och skapar en angenäm stämning som man gärna befinner sig i.

Detta är hans debutskiva och det kan bli intressant att följa vad det blir av Orphan Songs framöver.


3/5


Popstars på stan #8


Sprang på gitarrtjejen Maja Phalén. Vill du höra hennes låtar kan du göra det här: http://www.yoursound.se/Maja

Vilken "star quality" har Maja? Ge poäng 1-10

Lika som bär #38


Erik Wallsten på Corren & Wolverine

Lyssna för övrigt på Erik här: http://www.myspace.com/erikohls    
Han gör inte direkt något för att motbevisa den gamla sanningen om att popskribenter i grunden är misslyckade musiker...

Musikkrönika


Det är ett skitigt jobb men någon måste göra det


Det kan vara ett helsicke att vara musikskribent. Eller åtminstone väldigt irriterande.

Här skriver man upp en massa bra artister som Sambassadeur, Edith Backlund, Juvelen, Elmo och Irene, men vad har man för det? Folk köper ju ändå bara E.M.D, Takida och Markoolio.


Fanns det någon rättvisa i världen skulle artister som Johan Kinde, Niklas Frisk och Plura vara de som tjänar mest pengar på sin musik, men istället hittar man namn som Carola, Björn Skifs och Robert Wells i toppen på listan över landets dyraste artister.


Det verkar ta tid för allmänheten att vakna, det finns det många exempel på. Lasse Lindh släppte sin solodebut redan 1998 men sen tog det ytterligare sex plattor och ett decennium innan folk fick upp öronen i och med hans medverkan i årets Melodifestival. Ironiskt nog verkade han ha nått sin konstnärliga topp tre år tidigare med plattan "Lasse Lindh" och när chansen till genombrottet väl kom verkade han redan ha sagt det mesta han ville säga.


Ungefär likadant är det för Markus Krunegård. Han hade släppt fyra EP:s och tre album med Laakso samt en skiva med Hets (samtliga strålande) innan folket upptäckte honom med hans soloalbum från i våras. Visst kan man i efterhand söka sig bakåt och lyssna på de tidigare plattorna men jag tror man missar en dimension av musiken då. Vill man förstå artisten Krunegård och hans musik fullt ut tror jag man bör ha följt hans resa från start och framåt istället för tvärtom.


Ska man inte missa något gäller det att vara med från början. Att hela tiden börja i fel ända och söka sig bakåt gör att musiken blir nostalgisk redan innan man har hört den. Musik blir ändå nostalgisk till slut så då kan man väl åtminstone låta den vara ny, modern och en del av sin samtid först.


Ett annat exempel är Kent. Idag är det landets största rockband men det tog dem faktiskt sju år och åtta plattor att få en singeletta. Majoriteten av deras fans upptäckte bandet med albumet "Vapen & Ammunition", men då var de redan ett mainstreamband långt ifrån den trendsättande, übercoola och tidsdefinierande grupp som hypnotiserade musikkonnässörer på de tidiga plattorna.


Om några år är det förmodligen Kristian Anttila och Veronica Maggio som folk upptäcker. Men varför vänta? Köp deras skivor nu när de är som bäst istället för när de passerat sina bäst-före-datum.

Musikrecensenter har inte alltid rätt men man bör inte heller avfärda dem (oss) reflexmässigt. Tipset är att kolla vilka artister som hajpas, lyssna med öppna sinnen och sedan välja vilka band man vill fortsätta följa. Man missar så mycket om man inte är med från början.


Pelles kätbild


Pelle skickade över denna bild från Göteborg igår (med vanlig post!). Han skrev även:
"Hallå ellerrrrr! Nu får de la va noog med fula kätbilder. Här kommer en go gubbe från Götet istället."

Gårdagens fynd på hallmattan


Aaaah! "Svart som silver" med Sveriges bästa poet Bruno K Öijer

Aktion Aguéli lever

Trodde ni Aktion Aguéli hade upphört att existera. Icke!
9/11 smäller det på Länsmuseet.


Sön 9/11 kl 15Ivan Aguéli - konstnär, översättare, essäist och sufi 
  Föreläsning med konstvetaren och författaren Viveca Wessel. I Wallenbersalen. Östergötlands länsmuseum i samarbete med Konsthistoriska klubben. Entré 40:-, medlemmar fri entré.

På skiva: Fatboy



Fatboy

"In my bones"

Fat State/ Playground


Rockabilly och 50-tal - ja

Techno och synth - nej

Andra fullängdaren - ja


För dom som hatar Elvis och Stray Cats - nej

Ståbas och darr på rösten - ja

Rytmiskt och dansant - ja


Gästas av Fläskkvartetten, Sarah Dawn Finer och Baskery (f.d. Slaptones) - ja

För romantiska nostalgiker - ja

Rufsiga frisyrer och slarviga kläder - nej


3/5


RSS 2.0