Gott nytt år!


Det räcker med kätbilder nu, Kalm...


Kalm fortsätter att skicka in kätbilder i en rasande fart. Den här kom igår tillsammans med orden:
"Här har du en riktig kätbild att dregla över. Ta på mig, kyss mig, älska mig!"

Tre skivor (Zero, december)

Album

6/10


The Animation: Everest

My Records Sweden


Zero uppmärksammade det här Göteborgsbandet under fjolåret som ett lovande band i den alternativa rockgenren och nu när debutalbumet finns ute kan man nog säga att vi var rätt ute. Skivan är inte sensationell men bandet levererar självsäker och pampig arenarock med indievibbar nånstans i samma musikaliska trakter som grupper som Keane rör sig i.

Bandet bildades 2006 och lyckas att låta storslaget och känslostormande trots att man bara är tre medlemmar. Johan Hasselblom bjuder både på feta gitarrmattor och på en sångröst som han verkar hämta ända nerifrån tårna. Robert Carlsson och Johannes Bramwall fyller på med elbas och trummor som bidrar till en fet och tung produktion.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

EP

6/10


The New Heaven Dieppe: The new heaven dieppe

TNHD/Border


"Kläderna är viktigare än musiken" sa Johan Kinde en gång. Riktigt så långt sträcker sig inte duon The new heaven dieppe, däremot är deras ett projekt som består av både ett band och en klädlinje. På sång och mjuka synthar hittar vi Lizette Nordahl och bakom trummor och flera synthar sitter Andy Annerstad från Bobby och Melody Club. Kläderna sys av Andys fru Mari Miltvedt Öye.

Denna EP innehåller fem softa synthlåtar som låter moderna men ändå har viss 80-talstouch. Behaglig lyssning med öppningsspåret "When I am around" som topp.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Album

5/10


The Bianca Story: Hi Society!

Rodeostar


Jag erkänner utan omsvep att jag inte känner till det minsta om schweizisk popmusik. Därför blir det svårt att skriva nåt om exempelvis The Bianca Storys arv, referenser och kreativa kontext. Men det blir också lite spännande att lyssna eftersom Schweiz som popland är ett helt vit fläck för mig.

Finns det något typiskt schweiziskt drag inom musikvärlden så upptäcker jag det dock inte här. The Bianca Story skulle lika gärna kunna komma från England eller Sverige. Kvintetten säger sig själva spela "New Wave Rock´n´roll", själv skulle jag kanske kalla musiken experimentell alternativpop. Det låter intellektuellt, kreativt och lekfullt, kanske lite för genomtänkt för sitt eget bästa faktiskt. Att pressreleasen talar om konstskolor och musikteori känns naturligt, när intellektet får för stort inflytande över musik blir den ofta ett koncept snarare än något som svänger och berör. De dragen kan man också ana hos The Bianca Story även om de inte faller helt i den idémässiga gropen.  


Dagens Tobi


Richards jakttips


Vad ska man ge för nyårslöfte till 2009? Gör som Richard gjorde och åk till Norrland och jaga björn.

Kalle Kräks kätbild


Åååh, vilken karl...

På skiva: Christian Walz (Nolltretton, december)

Christian Walz

"The Corner"

SonyBMG


Den första skivan, "Christian Walz" från 1999, gjorde inte så mycket väsen av sig. Kanske inte så konstigt, eftersom den inte var särskilt bra. Nog märkte man att den 21-åriga Stockholmaren hade talang i mängder, han kallades också saker som "underbarn", däremot hade inte alla bitar riktigt fallit på plats när det gällde att skapa starka låtar av all sin musikkunskap. Det gjorde de på uppföljaren "Paint by numbers" fem år senare. Grammis och ett flertal storhits, exempelvis "Wonderchild" blev resultatet.

Även nya plattan svänger ganska bra. Ibland tenderar Walz att överarbeta sin poppiga soul och glömma själva låtarna bakom all perfektionistisk produktion, men samtidigt är den experimentella ljudbilden och lekfullheten med ljud och instrument en del av Christian Walz signum. Singeln "What´s your name" är riktigt medryckande, men faktum är att lägstanivån är hög som sjutton. Och även om inte alla snygga ballader, falsettsången, stråkarna och soulvibbarna helt får mig att gå i taket så står Walz för ett imponerande hantverk.


3/5


Dagens Tobi


Tv-krönika (ÖC, 29/12)

Summering av 2008

Ännu ett tv-år går mot sitt slut och det börjar bli dags att summera. Här kommer min syn på tv-året 2008.


Årets:

Program: "Dragon´s Den" i TV8

Tv-personlighet: Magnus Uggla

Roligaste: "Sverige pussas och kramas" i Kanal 5

Värsta 1: "Sanningens ögonblick" i Kanal 5

Värsta 2: TV 4 drar igång "Sveriges värsta..." igen

Värsta 3: Elin Ek

Följetong: Fadde och Linda Rosing

Tv-blogg: Weird Sience

Fiasko: Nya "Beverly Hills 90210"

Fiasko 2: Sverige i Eurovision Song Contest

Bondfångeri: "Hemsökta hus" i TV4 +

Överdos: Trodde inte jag skulle skriva det men det är mycket Gordon Ramsay nu

Comeback 1: Baren-Håkan i "Färjan" på Kanal 5

Comeback 2: Erik Hörstadius

Nytänkande: SVT: s popblogg "PSL"

Pladdrigaste programledare: Filip & Fredrik

Sämst - igen: TV 4

Tack och adjö: "Filmkrönikan"


GOTT NYTT ÅR!


Årets julsång

Snart är julen slut för detta år, men vill man hålla kvar julkänslan kan man alltid lyssna på The Hives & Cyndi Laupers fantastiska julsång. Den är helt klart där uppe i toppen med Onkel Kånkels "Jag sög pappa suga tomten" och The Pogues "Fairytale of New York".

Insnärjd i mina egna lögner


Trodde att jag hade lyckats slingra mig från grejen med thailländska kungen (jag ljög ihop en story om att han är på statsbesök i Burma), när nästa gamla löfte gjorde sig påmint.
Anna är ju en fotbollstjej så jag hade i ett svagt ögonblick lovat att vi skulle hälsa på hemma hos Thaksin (f.d thailändska premiärministern och ägaren till Manchester City). Det var innan vi hade bokat resan och jag lovade vitt och brett eftersom jag inte trodde att hon skulle hänga på.
Jag hade faktiskt glömt bort det hela när hon påminde mig igår.Så hur fan löser jag det? Ett tips, någon?


Dagens Tobi


På skiva: David Sandström Overdrive (Zero)

Album

2/10


David Sandström Overdrive: Pigs Lose

Razzia


Det finns mycket intressant att skriva om David Sandström. Han har ett enormt skägg, han har en studio på sin gård i den lilla byn Brände utanför Umeå, han har legat på sina föräldrars skivbolag MOFAB (Morsan och Farsan AB), han har varit trummis i Refused, av hans fyra tidigare skivor hade en den behändiga titeln "The Dominant Need of the Needy Soul Is To Be Needed", han är smått besatt av Sara Lidman och han har gjort en hel skiva om sin morfars självmord.

Det ointressantaste med David Sandström är faktiskt själva musiken. Den bästa beskrivning jag kommer på är: gubbrock. Ibland brötiga elgitarrer, ibland piano. Egentligen helt okej framfört, men det kvittar, det mesta känns fullkomligt ointressant. Jag försöker att uppbåda ett intresse men det är hopplöst, det finns något i Sandströms musik som rinner av som vatten på en gås.

Alla artister behöver inte uppfinna rocken på nytt, alla behöver inte definiera en genre, spränga gränser eller välta jorden vi står på. Men alla artister måste kunna motivera sitt existensberättigande och någon sån förklaring hör jag inte på "Pigs Lose". Det låter bara urtråkigt.

I pressreleasen skriver Sandström: "Jag vill bara att folk ska älska refrängerna".

Själv tröttnar jag redan halvvägs in i första versen.


Gott Nytt År!


Igår var det Nyårsafton i Landeryd. P:sson och Amanda slutar ju med Systrarna P vid golfbanan och avslutade med middag och bartömning.

Fyrverkeri, fyrverkera, fyrverkeri - HURRA!

Henke Hahnes kätbild


Mötte Henke Hahne igår. Han ville gärna vara med på en kätbild.

Dagens Dinga Värld


Äh, jag bränner av en hela radda dinga dinga artiklar, så är vi av med dom!
http://img286.imageshack.us/img286/8678/dingdingsatan7wh.jpg

http://img286.imageshack.us/img286/4757/dingdingsamlaren1xg.jpg

http://img181.imageshack.us/img181/4650/dingdingoljeborr0of.jpg

http://img321.imageshack.us/img321/6048/flytbojar0yz.jpg

På skiva: Hellbilly Boys

Hellbilly Boys

"Hellbilly Boys"

Killer Cobra Records


Egentligen kan jag inte säga något illa om Stockholmsbandet Hellbilly Boys och deras klassiska rockabillymusik. Kvartetten spelar sina 50-talsdoftande låtar med svajarmsgitarrer, ståbas och ett sväng som går hem i både slott och koja. Det låter precis som det ska göra om sån här musik.

Men det finns en anledning till att betyget inte är högre. Rockabilly som musikstil är av naturen konservativ och har väldigt fasta ramar. Det gör att man alltid vet vad man får men att man heller aldrig bjuds på något extra. Inom blues och surfrock, två andra musikstilar som lider av samma problem, har exempelvis Jon Spencer Blues Explosion respektive Robert Johnson & Punchdrunks visat att det går att förnya en genre om man bara anstränger sig. Och det behövs något nytt och fräscht om en så nostalgisk stil som rockabilly ska kännas intressant. Hellbilly Boys är dock inga fräcka förnyare, bara fina förvaltare.


2/5


Anna och Kungen


Tror jag kanske har lovat lite för mycket...
Igår såg nämligen Anna G och jag filmen "Anna och kungen" (från 1999 där Jodie Foster hänger med den thailändska kungen) för att komma i rätt "mood" inför resan. Och det slutade med att jag sa att jag kunde fixa en träff åt henne med  Thailands nuvarande kung Bhumibol. Då skulle det ju bli "Anna och kungen" på riktigt så att säga...
Det var kanske ett något förhastat löfte? Hur ska jag klara mig ur den här knipan?
Jag funderar på att be en thaiare jag känner i Bangkok att helt enkelt klä ut sig i mantel och krona. Tror ni hon går på det?

Dagens Tobi


Krogkrönika (Nolltretton, december)

Varma vinterdrinkar


Kall pilsner eller en grogg fylld med isbitar på vintern? Nej, tack! När man kommer in från kylan vill man ha något varmt i kroppen. Något som får upp blodcirkulationen och får kinderna att blossa igen.


Restaurangernas drycker är av tradition kylda. Ölen ska vara kylskåpskall, vitt vin serveras svalt och i drinkar och groggar guppar isbitarna mot varandra.

Det är faktiskt svårare än man tror att få tag på något varmt att dricka på krogen. Utbudet är ganska risigt, åtminstone om man inte gillar kaffe.


För olika kaffedrinkar finns det rätt många av. Irish Coffee är kanske den mest kända, men även drinkar som Kaffe Karlsson, Café Normandie och French Coffe är hyfsat etablerade. De flesta kaffedrinkar är ganska likartade, de innehåller varmt kaffe, vispgrädde och nån form av sprit - ofta Cointreau, Calvados eller Cognac.

Min personliga favorit efter en heldag ute i kylan är att hälla 4 cl whiskey i ett ölglas och sen fylla på med varmt kaffe. Då är man snart med i matchen igen.


För den som inte tycker om kaffe blir det svårare att hitta något som värmer de frusna lederna. De flesta bartendrar kan enkelt fixa ihop nån form av spetsad chokladdryck, och så här i juletider brukar det inte heller vara några problem att beställa varm glögg. Men oftast har man bara en enda glöggsort, och besläktade drycker som exempelvis Glühwein och varmt rödvinsbål brukar vara svårt att beställa.

Egg Nog och olika sorters Toddy är populärt utomlands men i Sverige finns inte riktigt den dryckeskulturen. Möjligtvis kan vi ta oss lite varm punsch, åtminstone om det är torsdag och det serveras ärtsoppa till.


På Systembolagets hemsida hittar jag dock flera exempel som visar att det går att göra spännande varma drinkar om man bara anstränger sig lite. Dessa ser jag gärna på krogen i vinter:


Nyponmums

Amaretto, varm nyponsoppa, vispad grädde


Lingonlycka

Varm lingondricka, calvados, kanelstång, kryddnejlikor, pressad citron, farinsocker


Het cider

Varm äppelcider, calvados, saffranshonung


Varm Sambucus

Koka upp outspädd fläderblomssaft, enbär och timjan. Sila bort krydorna. Tillsätt torrt vitt vin och gin och värm utan att det kokar.


Joannas kätbild


Även Joanna är med i kätklubben.

Juldagen


Blev ett litet minipartaj hos mig på Juldagen. Åsa, Bill, jag och Samuel käkade julmat och drack vin.

Sen hamnade vi på L´Orient (som vanligt)...

Dagens Dinga Värld


http://img286.imageshack.us/img286/3370/dingdinglerklump3fv.jpg

På skiva: Division of Laura Lee

Album

7/10


Division of Laura Lee: Violence is timeless

I made this/Bonnier Amigo


Det var några år där som jag trodde att Division of Laura Lee skulle bli det nya Sator. Förhoppningen grundades kanske mer på en längtan efter ett nytt Sator snarare än att Division of Laura Lee skulle ha några större likheter med det gamla Borlängebandet. Killarna från Vänersborg var brötigare, skitigare och saknade de snygga popmelodier som Sator alltid byggde sin ångvältsrock kring. Och titeln som arvtagare var det snarare Randy som gjorde anspråk på.

När Division of Laura Lee nu är tillbaka efter fyra år har jag insett att det aldrig kommer något nytt Sator, men om någon skulle aspirera så är det förmodligen detta band. Fortfarande har man punken, de ilskna gitarrerna och rockattacken i botten, men jag tycker även att bandet har en ny finess, melodisinne och popkänsla. Det låter mer lättillgängligt utan att på något sätt bli mesigt. Det känns som att bandet har mognat och förfinat sin stil och det är en utveckling jag gillar.


Jul, jul strålande jul!


Igår var det jul och tomten dök upp hemma i det Ackerhuska hemmet i Grebo. Det var första anhalt på denna Eriksgata av svullande som julafton 2008 innebar.

Ebba, Arvid och Louise hade tydligen varit snälla, för dom fick julklappar.

På kvällen hamnade jag hos min andra brorsa (jägaren, ni vet...)

..och sen på natten avslutades Julafton lite oväntat hemma hos Sami. Det var då en välsignad jul...

En julhälsning från Snusk-Pia


Snusk-Pia firade jul i Åtvid igår. Jag mötte henne på bussen och hon sa att hon ville skicka en stor julhälsning till alla bloggens läsare.
Hon dementerade också att hon hatar barn. Hon tycker bara väldigt illa om de små äckliga jävla vidriga asen.

Alf Robertsson R.I.P


Tidigt på julaftonsmorgonen förlorade Sverige sin största countryartist Alf Robertsson.
Jag skrev en hyllningskrönika till honom i oktober, den kan ni läsa här:
http://tobi.blogg.se/2008/november/musikkronika-nolltretton-oktober.html
Fem nya låtar finns inspelade av den skiva som han arbetade på tillsammans med Björn Olsson, dessutom har Bert Karlsson en massa outgivet material och det finns även en nyskriven bok som snart ska ges ut.
En liten tröst.

God Jul!


God Jul önskar Greboaffärstomten med sin nya nisse.

God Jul igen!


På Julafton måste det spelas julmusik på bandaren. Och som alla sanna julälskare vet finns det bara en riktig julskiva som gäller, nämligen Onkel Kånkels "Gammeldags jul".
Turn on, tune in drop out!

En extra god jul till Martina!


Tror jag glömde skicka julkort till Mart så min favorittjej får en specialhälsning här på bloggen istället.
GOD JUL!

Jul med Bête Noire


Ser ut som att Julafton kan avslutas som en Bête Noire-afton. Vem vet, kanske gör vi även en jullåt?

Richards jakttips


Imorgon är det dags för julbord igen. Gott, men oftast lite förutsägbart. Vill man variera sin julskinka lite kan man göra som min brosa Richard: skjut ett vildsvin. Vildsvinskött är bara hälften så fett och den goda viltsmaken gör att man knappt behöver griljera i senap. Dessutom har djuren levt fria i sin naturliga miljö vilket gör att det smakar extra gott.

Tobis o-kätbild



Det har varit så mycket kätbilder här på sistone att det behövs en motvikt. Här är min o-kätbild.

Vidrigt!


Jossi och Martina kom på en grej som är svinvidrigt. Tänk er att man en dag går ut för att handla mat eller vad som helst och alla personer man försöker prata med står lite som halvzombies och svarar bara "blablablabla-blabla-blabla". (Det ska vara en speciell melodi där...)
VIDRIGT!

Tv-krönika (ÖC, 20/12)

Så var julen förstörd...


Sällan känns väl julen mer julig än vad den gör i tv-rutan. Kanalerna har speciella julvinjetter, hallåorna tänder adventsljus och tv-reklamen svämmar över av glögg, tomtar och julklappstips. Det har jag inget emot, tvärtom älskar jag varje minut.

Jag burrar in mig i en varm pläd med en Alladin-ask och njuter framför "Julkalendern", "Karl-Bertil Jonssons Julafton", "Jullovsmorgon", "Astrid Lindgrens jul" och "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul".

Häromdagen höll jag dock på att sätta glöggen i strupen när jag hörde att Lasse Kronér skulle bli SVT: s julvärd i år. Jag vet att julen ska vara en tid av försoning men där går definitivt gränsen. Mår man inte illa efter all julmat gör man det garanterat när man slår på tv-apparaten och får se den göteborgska jättebebisens otäcka flin. Det vilar något ytterst obehagligt över Lasse Kronér. Jag kan faktiskt inte tänka mig någon person som mer effektivt skulle kunna döda all mysig julstämning. Denna julafton kommer min tv-apparat inte bara att vara avstängd utan dessutom inlåst i garderoben - med dubbla hänglås.


VILL SE SOM JULVÄRD 2009: Magnus Uggla


Roy Star is alive and kicking!


Ni kommer inte att tro detta, men jag har fått kontakt med självaste Roy Star!!!
Denna Linköpingslegendar hade fått reda på att jag undrade på bloggen vad han sysslade med nu och skrivit ett långt svar där han bland annat bemöter några av de anklagelser som gjorts mot honom. Bland annat var det en kvinna som mejlade mig och påstod att han bland annat hade lurat av henne en massa pengar. Hur det är med den saken får dom två reda ut, jag är mest lycklig över att veta att denna Linköpingsprofil och stjärna lever och verkar ha det bra.
Och bäst av allt, han avslutar med att säga: "I will Be Back!"

Här kan ni läsa Roy Stars kommentar: http://tobi.blogg.se/2007/november/pa-spaning-efter-den-roy-star-som-flytt.html

Kalms nya kätbild


Kalm var inte riktigt nöjd med sin senaste kätbild så han skickade in en ny. Håll till godo!

Musikkrönika (Nolltretton, december)


2008 var tjejernas år


2008 är det mest de kvinnliga artisterna vi har pratat om. Charlotte Perelli vann Melodifestivalen, Anna Bergendal gjorde succé i "Idol", Madonna skiljer sig, ur radioapparaterna strömmar Duffy, Miss Li medverkar i "Allsång på Skansen" och Maia Hirasawa blir folkkär när hon framför en pianoversion av The Arks "The worrying kind".

Och så har det kommit en massa bra skivor också, framförallt av svenska tjejer. Några som har imponerat är Veronica Maggio, Jonna Lee, Hello Saferide, Amanda Jensen, Anna Ternheim, Frida Hyvönen och Anna Maria Espinosa.

Men allra bäst var en 26-årig Umeåfödd rocktjej som gick och fikade med Pär Wiksten från The Wannadies och kom ut från cafét med ett fantastiskt andra album...


Årets svenska skiva:

Edith Backlund - "Death by honey"

Annat bra svenskt:

Hello Saferide - "More modern shorts stories from Hello Saferide", Kristian Antilla - "Lille Napoleon", Veronica Maggio - "Och vinnaren är..."


Årets utländska:

Glasvegas - "Glasvegas"

Annat bra utländskt:

Wendy McNeill - "A dreamers guide to hardcore living", Nick Cave - "Dig Lazarus Dig!"


Årets hajper:

Detektivbyrån, Okkervil River, Glasvegas, Kleerup, Vampire Weekend, Nordpolen


Årets lokala:

Firstnighter


Årets besvikelse:

Lasse Lindh - "Pool"


Årets succé:

Nya "Idol"-juryn


Årets hejdå:

Hellacopters

Årets har han sagt hejdå?

Ulf Lundell

Årets borde säga hejdå för gott:

Patrik Isaksson


Årets grattis-på-50-årsdagen:

Madonna, Michael Jackson, Prince


Årets kompband:

Magnus Ugglas


Årets på tok för tidigt 1:

Esbjörn Svensson

Årets på tok för tidigt 2:

Anders Göthberg (Broder Daniel)


Årets festival:

Way Out West - så fräsch att det tar ett halvår innan man fattar vilka bra band de bokat

Årets hallå, var är festivalen?

Nykvarnsfestivalen

Årets festivalflytt:

Hultsfred flyttar till samma datum som Visfestivalen i Västervik. Synd för oss som brukar åka till båda.


Årets ta en bira och slappna av:

Pelle Ossler


Årets mest slagfärdiga:

Papa Dee


Årets mastodontgenombrott:

Duffy


Årets fiasko:

Sverige i Eurovision Song Contest (som vanligt på senare år)

Årets ja vad ska man säga?

Christer Sjögren - "I love Europe" i Melodifestivalen

Årets coolaste i Eurovision Song Contest:

Sebastian Tellier


Årets hoppsan:

Lasse Winnerbäck talar ut i Sonic


Årets tårar:

Anna Bergendal i "Idol"


Årets comeback 1:

AC/DC är tillbaka efter 8 år

Årets comenback 2:

Metallica (men har inte dom comebackat ända sedan svarta albumet?)


Årets coolaste 1993-2008 och förmodligen så länge han lever:

Niklas frisk


Årets badpojke:

Patrik Jensen i The Haunted. Hängde på beachen i Grebo från maj till september

  

Årets konstigaste:

Att urtråkiga Coldplay kan fylla Globen två dagar i rad


Årets positiva överraskning:

Oasis platta var riktigt hyfsad


Årets gäsp:

Slipknot har fixat nya masker


Årets missar-inte-ett-tillfälle:

Per Gessle släpper skiva lagom till julhandeln


Årets låtar (några av dem):

Hello Kinski - "Summer is a waste of time", Samtidigt Som - "Constant in motion", Edith Backlund - "Amen", Kite - "Ways to dance", Glasvegas - "It´s my own cheating heart that makes me cry"


Årets blä 2009:

Tomas Ledin lär vara på gång med ny skiva


Årets hopp inför 2009:

Thåström lär vara på gång med ny skiva

Depeche Mode spelar på Arvikafestivalen

Jonathan Johansson skivdebuterar


Dagens Dinga Värld


http://img286.imageshack.us/img286/1244/dingdingvulkan3ho.jpg

Klubb Krado igår


Den andra Klubb Krado gick betydligt bättre än premiären. Det var faktiskt rätt mycket folk och kul som fan.

SCHKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅLLLL!!!!

Nästa Klubb Krado blir förmodligen i mars - och då blir det nog även releaseparty för Bête Noire!

Eriks kätbild


Erik ville också vara med på en kätbild. Så här blev den.

På skiva: Per Gessle (Nolltretton, december)

Per Gessle

"Party crasher"

EMI


Gessles stora bedrift på senare år är inte att han hela tiden fortsätter hitta nya popmelodier som blir dunderhits. Det som imponerar mest är istället att han lyckas förnya sig som artist och i en ålder när de flesta artister börjat stelna i sitt uttryck istället är mer kreativ än nånsin. Efter att ha passerat 40 har han uppfunnit sig själv i ett antal nya tappningar: med sina svenska soloplattor, som "Son of a plumber" och nu med en ny engelsk soloplatta där han bygger sina låter mer kring rytmer och groove än kring melodier och popgitarrer.

Det verkar som att Gessle har accepterat att Roxettes världserövring är över och nu istället vågar tänka mer konstnärligt än kommersiellt. Även om jag gillade det mesta Roxette gjorde så känns hans senare skivor mindre plastiga och mer äkta.

Jag har ingen aning om hur "Party Crasher" kommer att tas emot av lyssnarna, men singeln "Silly Really" funkar åtminstone bra på dansgolvet och några spår till har samma potential.

Ibland faller Gessle tillbaka in i sitt klassiska tråkrockande som vi kunde höra på exempelvis "The world according to Gessle" och då känns det rätt ointressant.

Andra låtar är mer softa och tillbakalutade. Det här kan bli både flipp eller flopp.


3/5


AW igår


Visst blev det Sturebaren igår också. Gött!

Klubb Krado igen


Just det, ikväll kör Klubb Krado julfest på L´Orient.
Martina vann för övrigt en fribiljett. Grattis!

Radio Tobi 99,8


Hade en lista i "Äntligen Fredag" igår igen. Du hittar den här:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1509931&BroadcastDate=&IsBlock=

På skiva: Lena + Orup (Nolltretton, december)

Lena + Orup

"Dubbel"

Roxy Recordings


Efter några år av musikaliskt samarbete (Melodifestivalen, skivor och show) tar nu Orup och Lena steget fullt ut och ger ut en gemensam skiva där båda sjunger och båda har skrivit låtarna.

Som vanligt när Orup är inblandad bjuds det på schlager av absolut högsta klass. När det gäller svensk mainstreampop är han i en egen klass och lyckas tillföra grace och finess där resten av den svenska schlagermaffian bara låter platt och klyschigt.

"Dubbel" är en skiva med elegant och tjusig vuxenpop som kanske inte har lika många klockrena dunderhits som parets tidigare plattor, men lägstanivån är ruskigt hög, produktionen är snygg som satan och några låtar sticker ut, som den lugna "Jag måste skynda mig på" och den energiska "Så mycket bättre än dom andra".

Men denna skiva känns snarare som ett sammanhängande album som ska lyssnas på i ett streck mer än bara en radda enskilda låtar.


3/5


Håkan på Harrys


Håkan Maas lirar på Harrys den 26/12. Kolla in det!

Dags för AW igen!


Fredag betyder som vanligt min lista i P4 kl 15.50 och därefter after work på Sturebaren framåt 16.30.
Sköld bad mig också att meddela att han var sugen på att festa loss ordentligt efteråt och undrar om nån vill hänga på...

Pubquiz igår


Tja! Körde min pubquiz på The Champ igår igen. Eftersom det snart är jul så gav jag bort alla priser jag hade. Nästa datum är 21/1 men då är ju jag bortrest och har kallat in en reserv. Jag är tillbaka och håller i quizen i februari igen.

Vinterkräksjukan


Så var den dagen förstörd...
Slog nämligen upp Corren i morse och möttes återigen av Lollo Asplunds korståg för 60-talet. Ytterligare ett uppslag med unken nostalgi...

Dagens fynd på hallmattan


Först damp det ner några skivor från Zero. Christian Walz, Skumdum med flera.

Strax efteråt rasslade det till igen. Denna gång kom posten från Jimmy Uller och innehöll en skiva, en film samt info om två spelningar med honom: Åtvidabergs Hembygdsgård på juldagen och Kulturhuset i Åtvid den 7 februari.

Filmkrönika (MT, december)


Igår sammanfattade jag filmåret 2008 i MT. Så här såg filmkrönikan ut.

Filmåret 2008


Den 12 januari står Johan Glans som värd för Guldbaggegalan och ser till att rätt svenska filmer från 2008 belönas. Men som vanligt de senaste åren har det inte varit kvalitet och innehåll som det talats mest om när det handlat om film, även detta år har den största debatten kretsat kring fildelning.

Jag ska inte orera mer om detta utan nöjer mig med att konstatera att det är en diskussion som kommer att sluta när tillväxtföretag som YouTube, som idag stäms av en krisande filmbransch, kontrar med att köpa upp bolagen som stämmer dem. Den framtiden är närmare än vi tror.

Till dess kommer här min syn på filmåret 2008:


Årets:

Film: "Mamma Mia". Visst, den är smått banal, men man blir ju så oerhört glad.


Svenska film: "Låt den rätte komma in"


Konstigaste recensioner: "Sex and the city". Nästan allt har handlat om trams som "kvinnors rätt till shopping", betydligt mindre om hantverket och kvalitén. Rätt svar: medioker.


Mest krystade manus: "Indiana Jones och kristalldödskallens rike".


Finanskris: "Arn". Filmen blev ett ekonomiskt fiasko trots en budget på 220 miljoner kronor.

Kanske för att man valt landets mest oglamorösa skådespelare till huvudrollen.


Besvikelse: "Righteous kill". En film med både Al Pacino och Robert De Niro borde inte kunna misslyckas, men jodå.


Comeback: Rambo

Halvcomeback: Will Smith. Med på banan igen efter "Hancock" och "I am legend".

Misslyckade comeback: Eddie Murphy - igen.


Zzzzzeghetspris: "En förlorad värld"


Trend: Siffror i titeln. "Patrik 1,5", "21", "10 000 BC", "3.10 to Yuma", "I elfte timmen", "Kärlek 3000".

Mest konstruerade trend: Vampyrer

Fortsättningstrend: Stora premiärer på sommaren

Seglivad trend: Superhjältar. "Hancock", "Hulk", "Ironman", "Superhero movie", "Dark night", "Hellboy".


Farväl 1: Paul Newman

Farväl 2: Heath Ledger


Roligaste alternativt hemskaste: Karaokebio med "Mamma mia"


Okej, men bortglömda om ett år: "Patrik 1,5" och "Rallybrudar".


Mest saknade: Charmen hos James Bond

Fråga igen: Vad göra för att bryta den amerikanska dominansen?


Kultgrej: Att "sweda", som i "Be kind rewind".


Bra trailer, dålig film: "The Happening"


Bästa skräck: "Barnhemmet"


Coolaste vapen: Slaktmasken i "No country for old men"


Vissa gör sig bättre som tv-serie : "Arkiv X"


Konstaterande: Man hade bättre tur med vädret förr


Genialisk reklamfilm: 50-talsskräckfilmen för batteriinsamlingen



Några filmer att se fram emot 2009:

Män som hatar kvinnor (27/2)

Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser (8/4)

X-Men Origins: Wolverine (1/5)

Änglar & Demoner (15/5)

Avatar (12/12)


...och en vi gärna hade sluppit:

Göta Kanal 3 (25/12)


Tisdag & onsdag i Götelaborg


Var i Göteborg igår och gjorde bland annat en tv-grej. Kommer i rutan i januari. Christine Meltzer var programledare.

Bodde på hotel Odin och fick ett riktigt stort och lyxigt rum.

Träffade även min gamla favorit-tv-tjej Lotta Malm som även denna gång charmade allt och alla.

På onsdagen var Pelle och jag på Liseberg och kollade in nya Taube-muséet och julsmyckningen.

På skiva: Eldkvarn (Nolltretton, december)

Eldkvarn

"Hunger Hotell"

EMI


Det är nästan osannolikt vilken hög kvalitet Eldkvarn har levererat på skiva efter skiva i decennium efter decennium. Och här är en utmärkt platta till.

Eldkvarn har ju för vana att ge ut jämnstarka skivor i en strid ström för att emellanåt blixtra till med några mästerverk. Och under de senaste åren verkar Plura befunnit sig i ett sällsynt kreativt stim med de två vrålstarka föregångarna "Atlantis" och "Svart blogg", sitt bloggande och ett gäng böcker.

Förra skivan "Svart blogg" håller jag som en av gruppens starkaste plattor nånsin, inte minst tack vare de fantastiska "Blues för Bodil Malmsten" och "Fulla för kärlekens skull". Nya plattan känns mindre episk och Plura har sagt att producent Haapalainen denna gång tvingat honom att skriva kortare, snärtigare låtar. Till viss del har den ambitionen lyckats men det låter fortfarande omisskännligt Eldkvarn.

Riktigt når man inte upp till förra plattan men även "Hunger Hotell" har många ruggigt bra låtar, som titelspåret, den vackra "Bröllopssång" (som kommer två gånger), den rappa "Änglarna är här" och så förstås det traditionella Carla-bidraget.


4/5


Bara en kväll i Tannefors


Igår hade jag, Jossi och Vickan videokväll hos mig och drack vin och såg "Bara en natt" och "Bara en dag". Det var så romantiskt att vi inte kunde hålla tårarna borta.
"- Baby, you´re gonna miss that plane
- I know..."

Tv-krönika (ÖC, 13/12)

Hemska hemsökta hus


Tidningen "En Ding Ding Värld" var ett pocketmagasin på 90-talet som skrev om nyheter av det mest häpnadsväckande slaget. Det kunde handla om kvinnor som lade riktiga ägg, arkeologer som hade hittat satans kranium och bilister som plockade upp liftande varulvar. Det allra märkligaste var dock att alla dessa fantastiska nyheter helt tycktes gå den övriga världspressen förbi.

Likadant är det med "Hemsökta hus" i TV 4 +. I programmet besöker ett engelskt tv-team olika byggnader som det sägs spöka i. De spenderar en natt i varje hus och försöker spela in övernaturliga händelser med mörkerkamera och mikrofon. Och det är otroligt vad gamla engelska ruckel verkar vara hemsökta, i varje program spelar man in flera "tecken" på spökerier. Och givetvis handlar det inte om kråkor på taket, kamerareflexer, ren inbillning eller ljud som uppstår av att ett tiotal personer klampar omkring i gamla hus...

Och visst är det lite märkligt att alla etablerade medier har missat dessa världsnyheter?


IN MED: Lucia, Magnus Uggla och Lana Brunell

UT MED: Pontus Gårdinger, Fadde och Agneta Sjödin


Misty i rutan


Jag har ju sprungit och spanat lite på en trevlig tjej som heter Bella. Hon spelar även i ett band som heter Misty och häromdagen var dom med i Kanal Lokal. Kolla in Bella (gitarr), hennes tvillingsyrra Teresa (bas) och sångerskan Marielle här:
http://www.kanallokal.tv/webb-tv/ostidag/2008-12-11

Deras myspace hittar ni förresten här:
http://www.myspace.com/mistysweden

Nyårsafton?


Jag har ingen aning om vad jag ska göra på Nyårsafton. Faktum är att jag inte hört nån annan som heller har några planer. Så vad händer? Nån som har nån idé?

Dags för pubquiz igen


På torsdag kör jag pubquiz på The Champ igen. Tid: 19.30 -21.00.
Anmäl er på The Champ (om det finns platser kvar).

På skiva: Fredrik Johansson & Hundarna (Nolltretton, december)

Fredrik Johansson & Hundarna

"En svensk idyll"

Troglodyt



Band från Skärblacka - Ja

Kreddigt och modernt - Nej

Vänsterpolitiska texter - Ja


Debuterade 2006 med "Habors bro" - Ja

Visprogg - Ja

Experimentellt producerat - Nej


Storstadspulserande och fräckt - Nej

Återkommande figurerna Pär Misär, Klas och Lasse Lagom - Ja

Svängigare och bättre än förra skivan - Ja



3/5


Fribiljetter till Klubb Krado!


Hallå!
Jag har lyckats komma över ett gäng fribiljetter till L´Orients julfest den 20/12. Nu har ni bloggläsare chansen att vinna dom.
Kom bara med en bra motivering varför just du ska vinna en, så kan den bli din.
Tävlingen pågår till onsdag 23.59

Lördag på Fillingerakan


Var ute och cruisade lite igår och mötte bland annat Tomten i Greboaffären. Lyssnade mer ordentligt på Parken som blivit liggande ett tag. Och njöt av det vackra vinterlandskapet.
 

Pissdåligt namn


Vid tordagens Stockholmsresa stannade vid en mack (tror det var Sillekrog) där vi såg denna skylt på herrtoaletten.
Pissoar vet vi vad det är, men vad fan är en "Urinal"? Nån som har hört det namnet förut?

Två filmer (Nolltretton, december)

En förlorad värld.


Jag har varken läst boken eller sett tv-serien, men eftersom arbetsnamnet på Lustans Lakejers senaste skiva var just "En förlorad värld" kan man ändå ana sig till åt vilket håll historien drar.

Jag gillar verkligen inledningen med den unge Charles som lämnar sin bittra far och sin medelklass för att börja på Oxford. Han börjar umgås med rikemanssonen Sebastian på godset Brideshead och förlustar sig med vin, cigaretter och homoerotiska vibbar. Samtidigt finns en dragning till Sebastians syster och en viss konflikt med finfamiljens stränga katolicism.

Jag hade gärna sett mer av lättsinnet, internatmiljön och den naiva hedonism som finns i filmens första del. Även det magnifika slottet, som är filmens egentliga huvudperson, slarvas bort lite.

En del fantastiska miljöer blir det ändå i detta episka drama, och fotot är väldigt storslaget och filmiskt. Men känslan av att det är en komprimerad tv-serie finns också, sista halvan känns lite jäktad trots sin stillsamhet. Så mycket lämnas obesvarat för publiken.


2/5
----------------------------------------------------------------------------------

Righteous Kill


Det var mycket snack kring filmen "Heat" 1995 om att det var första gången som giganterna Al Pacino och Robert De Niro spelade mot varandra. Nu, 13 år senare, sker det igen och förväntningarna är givetvis högt uppskruvade.

Kanske lite för högt visar det sig, för trots att "Righteous Kill" är en thriller över medel känns filmen ändå som en liten besvikelse. Pacino och De Niro spelar två rutinerade poliser som jagar en seriemördare som dödar brottslingar som gått fria. Därför misstänker de att det är en kollega de jagar...

Alla filmer med Pacino eller De Niro är sevärda, men här önskar man att manuset hade varit lite skarpare. När man nu åter lyckas föra ihop de två filmlegendarerna önskar man lite rappare dialog, scener som var mer välskrivna och ett smartare upplägg, det vill säga något som höjer filmen över standardnivå. Det får man inte, men man får Pacino och De Niro - och det räcker ganska långt.


3/5


Fredag i Limpan


Blev en mini-after work i går på Sturebaren med mig och Bill. Vi tog några bärs och åt ingefärakyckling, hej svejs.

Vi gjorde även ett stopp på nya puben De Klomp och konstaterade att alla i lokalen var datanördar.

Sen blev det även några bira på L´Orient där vi smidde planer för nya klubbkvällar. Vi diskuterade bland annat med Sami om att köra lite speeddating i vår. Vad tror ni om det?

Radio Tobi


Ny lista igår i Radio Östergötland. Jag satte ihop mitt eget Luciatåg 2008.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1500005&BroadcastDate=&IsBlock=

Richards jakttips


Brorsan Richard vill förtydliga lite när det gällde hans senaste tips. Han menade inte att man ska sitta och glo ner i diket när man kör bil i mörkret, för då kan det ju gå ganska snett,  utan bara att man ska vara lite mer uppmärksam på vad som händer bredvid vägen. För det är ofta där rådjur, vildsvin och annat står och plötsligt kan de hoppa upp på körbanan.

Lady & Kalufsen


Vad har Benny nu hittat på?
Har han börjat bredda verksamheten och gett sig in i frisörbranschen?

Torsdag i Stockholm


Drog upp till Stockholm igår med J&Ph för lite raj raj. Först plockade vi upp Johan och Mart i Midsommarkransen.

Sen hamnade vi på KGB på Malmskillnadsgatan. Och där dök även Linda upp.

Sen drog vi vidare till Stureplan för att svulla lite mat.

Och sen blev det Cirkus där vi glodde på Uggla, Ulvesson & Rheborg. Sprang även på Kocken i vimlet, och senare hängde vi faktiskt med självaste Peter Foppa Forsberg på Östermalm en timme.

After work


Fredags, dags igen.
För vadå? Jo, för after work på Sturebaren såklart.
Lyssna på mig i "Äntligen Fredag" kl 15.50 i P4, sen ses vi på AW-stamstället sisådär en halvtimme senare. Skål!

Tv-krönika (ÖC, 8/12)

Domare Judy har hårda nypor


För oss svenskar framstår det ofta som att det amerikanska systemet med stämningar till höger och vänster har gått helt överstyr. Och inte blir intrycket mindre när man tittar på ett program som "Judys domstol" i TV 4 +.

Där får man följa en rad riktiga rättegångsfall som döms av den minst sagt karismatiska domaren Judith Sheindlin. Hon visar att det trots allt finns en hel del sunt förnuft och god moral inom det amerikanska rättsväsendet. När hon skäller ut de grälande parterna blir det dessutom väldigt underhållande tv. En stor del av tjusningen ligger också i att det verkligen är riktiga personer och riktiga domutslag.

Fast i grunden är det ganska tragiska fall som tas upp. Nästan uteslutande handlar det om olika familjemedlemmar som stämmer varandra. Det är vårdnadstvister, föräldrar som slänger ut sina bråkiga tonårsbarn och liknande. Men att det finns domare som Judy gör att man ändå blir lite hoppfull.


VINTERNS HÖJDPUNKT: Längdskidåkning i SVT, bästa frukost-tv:n på helgerna

TOTALT INTETSÄGANDE: Helgens Britney Spears-dokumentär i TV 4


Sara Lejons kätbild


Sara vill också vara med och käta sig. Här är hennes kätbild.

Dagens Tobi


Dagens Dinga Värld


http://img184.imageshack.us/my.php?image=pict00261ws.jpg

På skiva: The High Fives (Zero, november)

Album

7/10


The high fives: Work of art

Show Me The Money Recording


Om två år är det tänkt att kärnkraften ska avvecklas i Sverige. Det är i alla fall vad vi röstade om. Frågan är vad vi ska ersätta den med? Än verkar ju inte de förnyelsebara energikällorna vatten-, vind- och solkraft kunna ta över. Mitt förslag är att koppla en kabel rakt in i Katrineholmsbaserade bandet The High Fives, där finns det energi så det räcker och blir över. Hyfsat miljövänlig är den också, de enda utsläppen är i princip bara en massa svett.

Bandet spelar nämligen popig rock med sån frenesi och gåpåanda att man bara måste ryckas med. Punkattityden har säkert hängt med sedan sångaren Tommi Levins hardcoredagar, men mest känns det poppigt. Jag hör till och med spår av Atomic Swing i en låt som "Together when we´re gone".

Jag gillar det mesta här: den uttrycksfulla sången, den halvskramliga ljudbilden och de starka låtarna. Och framförallt är det skönt att höra musik som inte fegar ur, utan kör på ända in i kaklet.


Sköna Gröna Grebo 2009


Här kommer de första bokningarna till Sköna Gröna Grebo 2009 som äger rum den 22/8.
 
Klara band hittills:
Bête Noire
Svensk Punk
6.08
No Excuse
Hylands Orkester
Jonny Gladh
 
Fler band och mer info kommer framöver.
Ny hemsida är också på gång, tills dess får ni hålla till godo med den gamla:
http://www.skonagronagrebo.se/

Dagens Snusk-Pia


Gled förbi Snusk-Pia igår.  Hon berättade följande:
*Att Sabaton-konserten var skitbra
*Att hon stod uppskriven som "Snusk-Pia" på gästlistan
*Att hon hellre ligger med Lemmy än med Jerry Prütz
*Att hon hatar barn
*Samt att hon försökte lura i mig att hon inte alls är Guldnunna som hon sa senast utan att det tydligen "hände nåt" förra helgen

Popstars på stan #19


Bobby Ho!!!
Vilken rockstar, eller vad säger ni?

Vilken "star quality" har Bobby Ho? Sätt betyg 1-10

Richards jakttips


Min brorsa Richard är en riktig hejare när det gäller jakt, natur, viltvård och liknande. Hans första tips har inte så mycket med jakt att göra men kan vara viktigt att tänka på om man är ute och kör bil på skogsvägar med mycket vilt.

"Titta inte på vägen, titta i dikeskanterna när ni kör i mörkret"

På skiva: Titiyo

Titiyo

"Hidden"

Warner


Sedan 1990 har Titiyo släppt en skiva ungefär var fjärde år och har nått både viss internationell framgång samt märkligt stor respekt här hemma. Själv tycker jag att hon är ganska ointressant som artist, även om hantverket oftast varit av hög klass.

Likadant är det här, på hennes första "riktiga" skiva, som hon säger eftersom hon denna gång varit med som låtskrivare, textförfattare och medproducent från början till slut. Visst, hon sjunger bra, men låtarna är intetsägande och jag vet inte vad jag ska ha dem till mer än eventuellt som ljudinredning till min nya designsoffa. Vill man vara hipp 2008 ska man samarbeta med Kleerup och det gör även Titiyo med låten " Longing for Lullabies". Hon sjunger även duett med Moto Boy i "If only your bed could cry". Men inte hjälper det. "Hidden" funkar möjligen som soft loungemusik på lyxiga takbaren "Vertigo" i Bangkok, men inte på så många fler ställen.


2/5


Lika som bär #47


Aguson & Morgan Alling

Dagens Tobi


Emelias kätbild


Oj oj oj, den här kätbilden kom från Emelia i Kristianstad (som kommer vara hemma två veckor över jul och nyår om nån undrar).

På skiva: Suede-Brett (Zero, november)

Brett Anderson

"Wilderness"

Playground


Jag kan förstå om Brett Anderson, Suedesångaren som på 90-talet var hela britpopvågens kanske största ikon, vill lämna den glammiga indiepopen och gå vidare. Jag kan förstå om han som 41-åring inte vill spela svåråtkomlig och androgyn under en lång, svart lugg utan istället spelar in en nedtonad pianoskiva. Jag kan till och med sympatisera med det.

Men det betyder inte att jag behöver gilla det jag hör. Ärligt talat är Bretts andra soloskiva svintråkig.

Plattan spelades in på bara sju dagar och består nästan enbart av dystra pianosånger. Ibland tittar en gitarr eller stråke in på besök, men tempot är hela tiden lågt och sången är teatralisk och påfrestande. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte har anlag för självmord, för i så fall skulle denna skiva kunna vara det som knuffar mig över gränsen. Något mer nattsvart, deppigt och ångestfyllt var länge sedan jag hörde.

Samma ord skulle visserligen också kunna ses som beröm, men då krävs det starka låtar som sätter sina hullingar rakt i hjärtat och det har inte Brett. Det här mår jag bara dåligt av att höra.


2/10


Julfest på L´Orient med Klubb Krado


Japp, den 20/12 kör Klubb Krado igen på L´Orient. Indiepop runt granen!

Musikkrönika (Nolltretton, november)


Britpopen - vart tog du vägen?


Får man önska sig nåt i julklapp? I så fall önskar jag mig ett stort, hårt paket fyllt med ny, spännande britpop. För det verkar vara något som ramlat av tomtens släde de senaste åren.

Utan att gräva ner sig i mossig nostalgi kan man konstatera att det på just den punkten var betydligt bättre förr.


Vi som var med på 90-talet minns hela "Cool Brittania"-epoken, när unge, fräsche Tony Blair lanserade "New Labour", James Bond gjorde comeback, Geri Halliwell klädde sig i Union Jack och England var det coolaste stället på jorden. Inte minst tack vare den lysande musiken. Ett tag dök det upp nya fantastiska band varje vecka. Att brittiska musiktidningar spådde att samtliga skulle bli "större än Beatles" kan i efterhand te sig lite fjantigt men då kändes det helt naturligt.


Blur och Oasis (eller åtminstone deras fans) krigade i pressen och släppte sina singlar "Country House" respektive "Roll with it" samma dag. Som musiklyssnare "tvingades" man välja vilket av banden man gillade. Precis som musikfans tidigare "tvingats" välja mellan Elvis eller Tommy Steele, synth eller hårdrock, Beatles eller Rolling Stones.

Men det handlade inte bara om Blur och Oasis. Britpop-eran fick fram en mängd spännande band, exempelvis Suede, Pulp, Supergrass, Menswear, Rialto, Echobelly, Salad, Elastica, Sleeper, Northern Uproar, Gene, The Verve och Radiohead.

Jämför det med dagens motsvarigheter Keane, Coldplay och Travis, som är så utslätat urtråkiga att man somnar innan de ens kommit till första refrängen.


Även om den stora britpopvågen tog slut nångång runt 1998 har många av de gamla hjältarna på sista tiden varit mer aktiva än på länge.

Oasis släppte under hösten sin nya platta "Dig out your soul", som faktiskt var riktigt hyfsad. Alex James från Blur har i år gett ut boken "Inget annat sätt: Blur, britpop och jag".

Supergrass släppte ett nytt album i våras.

Suede-ikonen Brett Anderson är aktuell med sin soloskiva (som dessvärre är riktigt kass) och Jarvis Cocker från Pulp (som för alltid har sin plats i pophistorien sedan han försökte nita Michael Jackson på Brit Awards 1996) jobbar med ett soloalbum som kommer under 2009.

Killarna i Menswear verkar dock mest intresserade av att hjälpa fram nya band. Simon White är manager för Bloc Party, Pigeon Detectives, Fields och Les Savy Fav medan Chris Gentry promotar Noah and the Whale.


Men jag tror varken de gamla britpopparna eller deras nya protegéer är de som de närmaste åren kommer att sätta Storbritannien på popkartan igen. Istället är det från norr som räddningen kommer, närmare bestämt från Glasgow. En stad som tidigare levererat band som Belle & Sebastian, Teenage Fanclub, The Jesus and Mary Chain, Lloyd Cole, Texas och Primal Scream.

Stadens nya popsensation heter Glasvegas och lindar in 60-talsmelodier i skrän, oväsen och stora känslor. Bandet har gjort en av årets absolut bästa skivor och är en hype som definitivt håller. Lägg till det Franz Ferdinand som släpper sitt tredje album i januari och det är uppenbart att det är Glasgow som regerar popvärlden i vinter.


Popstars på stan #18


Dragspels-Henka: dödsmetallare och folkrockare i ett.
Egentligen ville han att detta skulle vara hans kätbild - men ICKE!

Dagens Dinga Värld


http://img219.imageshack.us/img219/1606/pict00249sk.jpg

Här vill jag bo!


Robbans kätbild


Robban är 30 och hetare än nånsin. Här är hans kätbild.

På skiva: TSOOL (Nolltretton, november)

The Soundtrack of Our Lives

"Communion"

Warner


Ännu ett mastodontverk från Göteborgs största flumrockare. Det där med "less is more" har aldrig varit ett uttryck som Ebbot och grabbarna tagit till sig, så när man nu ger liv från sig igen efter tre år fläskar man givetvis på med ytterligare ett dubbelalbum. 25 psykedeliska låtar som gjorda för att gå på repeat bland rökmolnen på Roskildefestivalens camping.

Bandet rullar fram som en ångvält med rökelsedoftande gitarrer, mullrande trummor och flummiga orglar. TSOOL rockar på i sin karaktäristiska stil och kan sin grej bra vid det här laget. Det gör att lägstanivån är ruggigt hög.

Andra skivan av denna dubbel känns lite softare och mer akustisk och personligen tycker jag att de mjuka gröngräsvibbarna där ger lite behagligare lyssning än snetripparna på CD 1, men det är säkert en fråga om dagshumör.

Hur som helst är ett dubbelalbum nästan alltid för mycket, och så även här. Det finns många bra spår men de drunknar i mängden, till slut kan man inte skilja låtarna från varandra utan hör bara ljud.


3/5


Fredagkväll på Gruvan

Igår var det "Sköna Gröna Gruvan" i Åtvidaberg.

Snusk-Tobbe inledde och gjorde en kanonspelning med delvis nytt band och delvis nya låtar.

Guldgossen var tvåa med också ganska nytt band.

John Stridh provade också lite nytt material.

Sedan avslutade No Excuse kvällen. Det var dock oväntat få Åtvidabergare (förutom den vanliga JS/Aguson-klungan) på plats, istället var det som vanligt Grebo och Rimforsa som visade vart skåpet ska stå. Så försöket att överbrygga rivaliteten mellan Åtvid och Grebo gick väl sisådär. Fast det var ändå en kul kväll med bra spelningar.

Radio Tobi


Min senaste lista från "Äntligen Fredag" i P4 hittar ni här:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1488562&BroadcastDate=&IsBlock=

På skiva: Norma (Nolltretton, november)

Norma

"Book of Norma"


Jag är naturligt allergisk mot pretentiösa band som försöker vara något mer än de egentligen är. Därför blir jag lite nervös när jag läser pressreleasen som medföljer Normas fullängdsplatta "Book of Norma". Där står det nämligen saker som: "Konstnärer har tolkat deras musik och live är dom närmast teatraliska" och "Genom att använda sig av videoprojektioner, atmosfäriska ljud och en balans mellan ljus och mörker ger de åhörarna en flerdimensionell upplevelse". Man skriver att första videon innehåller ett hästhuvud och en tysk tv-stjärna och beskriver sin ljudbild som "ett kuperat landskap" där ambient, kraut, noise, electronica och indie samsas.

Det ryser i hela kroppen och jag drar öronen åt mig. Hade de tre medlemmarna istället nöjt sig med att konstatera att de gjort en rockplatta med lite elektroniska inslag hade jag tyckt att Norma var ett okej band med självinsikt istället för renässansmänniskowannabes med svårartad hybris.


2/5


Ikväll smäller det!


Just det, dags för Sköna Gröna Gruvan. Vet ej hur det ligger till med biljetter men gå till Gruvan och kolla.
Kan avslöja att Snusk-Tobbe och hans nya band har repat in några nya låtar...

Gig igår


Igår lirade jag och Phalén på en julfest på Sturebaren. Gött!

Tv-krönika (ÖC, 1/12)

Vilken blir nya söndagsserien?

Söndagar är kanske den mest inrutade och konservativa tv-dagen. År ut och år in ser tablåerna exakt likadana ut. Det är "Sportspegeln" i SVT 20.30 och "Parlamentet" i TV 4 samma tid. TV 4 är även kända för sina "Beck" och "Wallander"-filmer just på söndagarna. Och TV 3 kör en långfilm vid 21, för att ta några exempel ur söndagarnas statiska tv-tablåer.

En sak har dock förändrats det senaste året. SVT har sedan många år tillbaka alltid visat en högkvalitativ serie runt tiotiden på söndagskvällarna. Några exempel är "Sopranos", "Six feet under", "Uppdrag: Mord" och "Seinfeld". Det är dock en tradition som man slutat med under 2008. Kanske surar man för att Femman snodde "Dirty Sexy Money" som skulle passat ypperligt på just den tiden.

Men SVT har flera andra serier som skulle kunna ta över som söndagsserie, exempelvis "Entourage" och "Tell me you love me". Eller varför inte "Simma lugnt, Larry" som behandlats så styvmoderligt i flera år.


MYCKET GORDON RAMSAY: Igår kväll var han nästan samtidigt i TV 3, Kanal 5 och TV 8


HAR KARLN INGEN SJÄLVRESPEKT? Hur kan Pontus Gårdinger leda "Sanningens ögonblick" utan att skämmas?


Lehmans fredagsfräckis


En man tog sin hustru till en lantbruksutställning en eftermiddag. De gick till tjurarna och tittade när en bonde kom fram till dem och sa:
- Denna tjur parade sig 80 gånger förra året.
- Ååååhhh, svarade frun och tittade menande på maken.
Nästa tjur hade parat sig 120 gånger förra året och frun utbrast:
- Oj oj oj , det är ju 10gånger i månaden, den skulle du lära dig av. Nu surade maken till ordentligt, men sa ingenting. Nästa tjur hade parat sig 365 gånger enligt bonden, och frun blev helt stirrig och skrek:
- Aahhh, den tjuren borde du lära av ! Då sa maken, som nu var alldeles röd i ansiktet, till sin fru:
- Tror du att han måste sätta på samma KOSSA varje dag!

"När jag kom till Vesterbro var det som att komma hem..."


Efter att ha hört Thåström sjunga om Sönder Boulevard var det inget att tveka på, jag var bara tvungen att dra till Köpenhamn. Kallt och blött som fan men jag var ändå sjukligt aktiv och hann med massor: Amalienborg, Rosenborg, Ströget och givetvis Pusher Street i Christiania.

...och inte minst Den Lille Havfrue.

Kollade även in mysiga Nyhavn, där det satt en japansk(?!) tomte.

Och så "Bodies"-utställningen. Så vidrig! Fast intressant.

Fyllna även till inne på Tivoli på glögg och gammeldansk.

Första kvällen avslutades förresten på Istedgade bland porrbutiker, sprutnarkomaner, kamerunska luder, uteliggare och nedgångna ölbarer.

Hver gang!


Nä, nu skiter jag i det här och drar till Köpenhamn istället. Syns på Gruvan!

Käts kätbild


Vem kan vara mer passande för en saftig kätbild än Käts? Hon heter ju till och med så.

Tv-krönika (ÖC, 29/11)

Svenskar i pratshower

En av fördelarna med mitt playboy-liv är att jag kan börja varje dag med frukost till reprisen av "Jay Leno". Pratshowen, som nu är inne på sista säsongen med Leno som programledare, visas varje vardagskväll runt midnatt på Kanal 9 och går i repris vid 11 dagen efter.

Igår låg jag i morgonrocken i soffan och såg hur Leno knackade dörr i ett hyreshus och fick de boende att parodiera kända musikvideos. Bakom en dörr stötte han på ett svenskt filmteam och i vanliga fall hade man nog höjt på ögonbrynen, men när det gäller amerikanska talkshower känns det som att svenskar förekommer i vart och vartannat program.

Häromdagen medverkade exempelvis The Hives i Jimmy Kimmels pratshow. Andra svenska band som då och då dyker upp är Shout Out Louds, Dungen och The Soundtrack of Our Lives. Man märker också i inledningsmonologerna hos såväl David Letterman, Jay Leno och Conan O´Brian att de har en märklig fäbless för Sverige. Skämt kring IKEA, ABBA och vår "frigjorda sexualitet" är väldigt överrepresenterade.

För att vara "landet lagom" verkar vi ha ganska mycket personlighet och originalitet ändå.


LENOS TRE BÄSTA INSLAG: "Rubrikerna", "Mannen på gatan" och "Fråga tanten med fruktkakan".


Gruvan närmar sig...


Japp, på fredag smäller det! För att vara säker på att komma in kan det vara bra att köpa förköp (Greboaffären, JAM i Lkpg och Willys i Åtvid). Första band går på 21.00.

Fredrikssons kätbild


Egentligen ville han vara "Rockstar på stan", men icke!  Kätbild får det bli.

Klubb Krado 20/12


Visst blir det ett andra Klubb Krado på L´Orient, nämligen den 20/12.
100 % svenskt spelas i högtalarna!

På skiva: Pink (Nolltretton, november)

Pink

"Funhouse"

SonyBMG


Pink är ett sånt där musikfenomen som är omöjligt att förstå. Hon kan vara världens mest ointressanta artist (efter Patrik Isaksson). I en popvärld som är mer nischad än någonsin sticker hon inte ut åt något håll, utmärker sig inte på något sätt, har inget unikt säljargument. Ändå hade hon vid senaste räkningen sålt 22 miljoner skivor sedan starten 2000. Vilka är alla dessa människor? Man ser ju aldrig några Pink-affischer på folks väggar, man hör aldrig någon prata lyriskt om henne och hon syns inte heller särskilt mycket i tv och tidningar. Det måste vara lagen om minsta gemensamma nämnare som styr, för visserligen har hon haft radiohits som "Get the party started" men hennes poppiga, r´n´b-kryddade rock befinner sig ju i mittfårornas mittfåra. Här har Max Martin producerat fyra spår, men inte blev det mer hitkänsla eller spännande ljudbild för det. Inledande singeln "So What" har en klatchig refräng, men i stort är Pink lika intetsägande som vanligt - aldrig genomusel, men aldrig heller riktigt bra.


2/5


RSS 2.0