Tobbas

Nu kan Täckling, Figge, Plåtis, Borell och alla ni andra som saknat Tobbas gatukök snart andas ut. Den 9/5 öppnar nya Tobbas gatukök i Åtvid. Jag var inne och förhandskikade lite och blev besviken - det var ju alldeles för fräscht!
Inte ett flottstänk så långt ögat nådde, och så kan vi ju inte ha det...

Det är i Grebo det händer, som sagt

Var firar man Valborg bäst? Ja, varför inte i Grebo? Där är det ett fullspäckat schema med både majbål på ängen och bluesnight på DG.

Vår

Dalamonbacken kommer mer och mer...

Veckans ordstäv

Det finns få saker jag avskyr så mycket som "tänkvärdheter", aforismer och visdomsord. Att reducera en komplicerad fråga till en klatschig enradare är fördummande och attraherar bara korkade människor som söker enkla lösningar på stora problem, typ Sverigedemokrater och New age-folk. Varje gång man ser någon kommentera ett FB-inlägg med orden "Tänkvärt!" får man ju spy. Aforismer får dumma människor att känna sig "djupa", trots att det egentligen bevisar hur grunda de är.
Men ingen regel utan undantag. Det finns faktiskt en aforism som jag hörde häromdan som känns klockren och som jag själv kan relatera till på en mängd olika sätt. Det är ett slags oxymoron/paradox, en aforism som motsäger aforismens inneboende dumhet och istället startar tankar kring ambition, umgänge, bildning, kritiskt tänkande och personlig utveckling.
 
"Är du den smartaste personen i rummet är du i fel rum"
 
Tänkvärt!

Tobi & Tedebro Inc.

Har repat lite pianolåtar med Tedebro igen. Vi brukar ju spela allt annat än det vi ska, men igår var vi hyfsat fokuserade och nu siktar vi på att hinna spela in fyra låtar innan sommaren. Sen blir det förhoppningsvis fyra till under hösten och sen...sen väntar världen!

Macke Kruna

Sitter och lyssnar på Krunegårds nya. Den släpps först den 4 juni, men den är så jäkla bra att jag måste hajpa den lite redan nu. Titeln "Rastlöst blod" är rätt kass, men i övrigt är det i mitt tycke hans bästa platta. Samma stil som förut, men han har tagit ytterligare ett kliv. Kanon!

Tobis facebook


Nytt på skiva

Singel

6/10

Red Mecca: Love and hate
Massproduktion

Red Mecca består av Jan Strandqvist (före detta Brända Barn) och vokalisten Frida Madeleine, och denna trespårssingel öppnar med låten "Love and hate" som är just en cover på en Brända Barn-låt. Det är en dansant, dunkande nattklubbsrökare i retrostil som gör jobbet utan att glänsa.
Detta är andra singeln från gruppens debutalbum som kom förra året. Spår två är en remix av en gammal, egen låt som känns mer synthig och som tredje spår kommer en stillsam och avskalad låt. Mörk och dyster den också, precis som de föregående, men där har duon i princip tagit bort all elektronik och bara behållit rösten.
--------------------------------------------------------------------
Album

4/10

EMA: The future´s void
City slang

Trots sitt svenskklingande namn Erika M. Anderson hittar jag ingen svensk koppling, utan hon kommer från South Dakota och solodebuterade 2010 med skivan "Little sketches on tape". Detta är tredje plattan från sångerskan som ofta beskrivs som noiserock, vad det nu är. Visst dyker det upp lite skrammel ibland och då och då höjer hon även rösten en smula, men särskilt mycket skrän och oväsen hör jag inte på denna platta. Jag tycker tvärtom att hon sjunger riktigt bra och att musiken är ganska lättlyssnad, om än lite tråkig.
I botten finns ett mörker och en tyngd som känns intressant, men man anar också att det finns en del pretentiösa konstrockambitioner, vilket gör att EMA drar mer åt hipsterindustri (en genre jag precis uppfann själv) än åt det Nine Inch Nail-håll jag hade föredragit. Men den tama ljudbilden och det mot slutet av skivan rätt energilösa uttrycket är inte det stora bekymret, utan att låtarna helt enkelt är för svaga.

Tobis Facebook


Vårtecken

Tydligaste vårtecknet i Åtvidabergs kommun är här: vitsipporna vid Dalamon. Vänta nån vecka till, sen är det helt vitt!

Jäkla AW!

Kocken var i stan, så det blev självklart en AW vid klockan 4. Sen sprang man på den ena efter den andra och plötsligt var det natt. Som vanligt alltså. Det måste bli ett slut på dessa evighetslånga after worker. Från och med nu ska jag bara gå på BW, dvs Before Work. Då har man en bra anledning att avsluta och gå hem!

Where´s the music?

Jag tjatar ju om allt spännande som händer i Norrköping och här kommer ytterligare en grej. I februari startar den nya festivalen Where´s The Music?, som är ännu ett led i att göra Norrköping till Sveriges musikstad 2020.
Igår var jag på presskonferensen i Louis De Geer, och det är alltså Folkert Koopmans, som arrangerar Bråvallafestivalen, som ihop med Upplev Norrköping nu drar igång ännu en festival.
Eller snarare branschträff/showcasefestival liknande exempelvis SXSW, Live at heart och By:Larm. Alltså precis det jag efterlyste i en krönika i februari.
Kul och spännande!

Lehmans fredagsfräckis

Fröken visar en bild på en penis.
-Vad är det här, frågar hon klassen.
Olle:
-Jag kan inte namnet men pappa har två, en liten som han kissar med och en stor som mamma borstar tänderna med!

Uteserveringstajm

Och så kan vi utse Linköpings omysigaste uteservering. Priset går till Alanya i Tannefors...

Det är i Grebo det händer 2

Igår var det även pubafton i Grebo hembygdsgård, och Zeijlon lirade. Jag åkte dit direkt efter Rösten - och tror ni inte att Figge var där också! Antingen var han jäkligt snabb eller också är det ett bevis på att min tes i förra inlägget stämmer. Mysteriet tätnar...

Det är i Grebo det händer 1

Vart får man gratis hamburgare? I Grebo såklart! Igår hade Rösten gård öppet hus, så jag tog en sväng dit och hälsade på tjurarna. Och vem tror ni var där och gratis-åt? Jo, Snål-Figge såklart.
Denna Figge fascinerar mig, hur kan en man vara så snål och så bjussig på en och samma gång? Kan det vara så att det egentligen finns TVÅ Figge? En ond och en god tvilling som separerades vid födseln? Måste forska vidare i detta...

Tobis Facebook

Dags för en ny serie här på bloggen: Tobis facebook. Det vill säga: foton jag tagit på saker som ser ut som ansikten. Vi börjar med ett handfat i Cordoba...

Nytt på skiva

Album

8/10

Archipelago: Archipelago matters
Luxury

Pop och dans i härlig symbios, det är vad Göteborgsbandet Archipelago bjuder på här på sitt debutalbum. Tydliga melodier och ett tilltal hämtat från popvärlden mixas med en ljudbild som ofta får det att spritta i benen. Stundtals anas en fäbless för 80-talets finaste stunder, men här finns också en känsla, precis som bandnamnet antyder, av arkipelag. Det låter luftigt och man får känslan av glittrande vatten som slår mot karga bohusklippor. Musiken andas den fräschör som bara solbrända seglare kan sprida och i takt med att denna platta får spridning lär antalet skepparexamen i landet öka explosionsartat.
-----------------------------------------------------------------
Album

3/10

Cure-a-phobia: What´s kind about mankind
Åddbåpp

Någon beskrev Malmöbandet Cure-a-phobia som en blandning mellan Kate Bush och kabaretmusik, och det är en beskrivning som jag snor rakt av. Debuten "Water" kom 2012 och detta är gruppens andra skiva. Ett jazzigt anslag, teatral sångröst och pretentiös framtoning, där har ni saker som kännetecknar denna platta och det är samtidigt tre saker som jag helst undviker när jag lyssnar på musik, så betyget blir därefter.

Baron Tobi

Ännu en födelsedag har passerat och ett nytt år har börjat. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att börja ett nytt kapitel i livet. Från och med nu vill jag att alla ska kalla mig "Baronen".
Bra, då säger vi så.

Memoria de nosotros se desvanecerá

Todos estos días pedimos prestado
Todos estos días, de dónde han venido?
Todos estos días, quién sabe dónde nos conducirán
Todo desaparece

Todos estos días desperdiciados
Todos estos días que el tiempo ha sido
Todos estos días, que son sólo una quimera
Todo desaparece

Todos estos días, ¿qué queda?
Todos estos días, en los que desaparecieron?
Todos estos días, los recuerdo bien
Todo desaparece

Todos estos días, que eran todo lo que tenemos?
Todos estos días, sólo un momento
Todos estos días, ¿cuánto se sirven?
Todo desaparece

.

"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta"

På skiva: Yohio

Yohio
"Together we stand alone"
Universal

Att se Yohio framföra Amy Diamonds "Welcome to the city" i tv-programmet "Alla tiders hits" var ett riktigt halleluja-moment. Särskilt slutet när han fyrade av ett hysteriskt psykskratt. Då var jag övertygad om att han skulle kliva upp en nivå och bli Sveriges egen Marilyn Manson. För Yohio har nästan allt som krävs för att bli en riktigt stor rockstjärna. Men bara nästan. För det viktigaste, det enda som egentligen betyder något, saknas: låtarna.
Visserligen är Yohio bara 18 år, så man kanske inte ska ha för höga krav, men medan han lyckats perfekt med den visuella biten famlar han fortfarande efter en egen stil musikaliskt. Här varvas finfin Peter Kvint-pop med nån slags Creed-hårdrock, nämnda Amy Diamond-låt och en folkmusiklåt med svensk titel för att röra till det ytterligare. Själv är jag oerhört förtjust i Kvints utsökta popmelodier, som Melodifestivalbidraget "To the end", men jag vet inte om det är rätt väg för Yohio att gå. Och egentligen struntar jag i vilken musikinriktning han väljer, bara att han väljer. Nu spretar musiken lika mycket som hans frisyr och det blir ingenting av något. Och det vore för jäkla synd, för Yohio har potential att bli något riktigt stort.

2/5

Sci fi-fest

Eftersom det är påsk tänkte jag på Jesus, hans mirakel, återuppståndelse och himlafärd, och bestämde mig för att en gång för alla söka svaren. Så jag tog en riktig science fiction-helg och hyrde fem filmer.
Sci-fi är nog min favoritgenre vad gäller film. Några bra filmer är exempelvis: Sunshine, Tillbaka till framtiden, Inception, District 9, Den fantastiska resan, Gattaca, Kontakt, Gravity, The Matrix, Minority report, Alien, Starship troopers...ja, det finns hur många som helst.
Jag gillar ofta även de som är lite halv-b, som Mission to Mars, Red planet eller nya The last Days on Mars (tre Mars-filmer!), vilket inte är så konstigt. Styrkan med sci-fi är ju inte actionscenerna och liknande, utan de filosofiska tankar de väcker.
Kort om filmerna:
Event Horizon
"Deras uppdrag är att finna och rädda det förstklassiga rymdskeppet. Men istället finner de förstklassig, interstellär skräck". Lite som "Sphere" fast i rymden, och sämre.
Betyg: 2/5
 
Apollo 18
Apollo 17 var officiellt den sista bemannade månfärden. Varför slutade de åka?
"Blair witch projekt", fast i rymden.
Betyg: 3/5
 
The Objective
Ingen riktig sci-fi, utan handlar om en grupp militärer i afghanska öknen, som stöter på en slags oförklarlig kraft.
Betyg: 2/5
 
The Core
Ett gäng vetenskapsmän måste åka in till jordens inre kärna och spränga atombomber för att återuppstarta jordens elektromagnetiska fält. Skitfilm, fast med visst underhållsvärde.
Betyg: 2/5
 
Moon
En kille jobbar ensam på ett treårskontrakt för ett energibolag på månen. Men det är nåt skumt som pågår... Riktigt bra!
Betyg: 4/5

Glad påsk!


Bjud-Figge is back

Oj oj oj...igår slog Bjud-Figge på stort med både lunch och grillning! Han och Bjud-Linda hämtade upp mig, uppklädda och granna, och skulle överraska mig med en högklassig lunch. Jag befarade det värsta och tänkte att nu blir det nån kinakrog igen. Men icke! Färden gick mot Abisko och jag var orolig att vi skulle till Skeppet, vi fortsatte mot Skäggetorp och jag tänkte "herregud, han tar mig till Guldfisken", vi svängde in på Tornby och nu var allt hopp ute. Nivån bara sjönk och sjönk och jag var övertygad om att vi skulle till IKEAS:s lunchrestaurang. Men det gick faktiskt att komma lägre ändå, och det slutade med fyrakronorskorven på IKEA.
Ja ja...jag ska inte gnälla för mycket. Och på kvällen tog Bjud-Figge igen lunchfiaskot med råge. Då blev det grillning på altanen med oxfilé och massa annat gott.
Bjud-Figge sa: "Från och med nu är det grillning hos mig varje helg. Kosta vad det kosta vill!"

Lehmans fredagsfräckis

Bonden står och sätter på kon när frugan kommer in:
-Det här ska jag berätta för hela byn, säger hon.
Bonden svarar:
-Då ska jag berätta vem som var bäst!

Sanna på Palatset

Boka in den 3/5, för då kommer Sanna Carlstedt till Palatset.
 
Just nu håller jag på med höstens Palatsetbokningar och det ser ut att bli en fullmatad höst. Redan är nio konsertkvällar inbokade och vi siktar på att köra band nästan varje helg från september till nyår. Vissa helger kan det till och med bli spelningar både fredag och lördag.
Dessa bokningar återstår under våren:
31/5 Kassettrelease med Grizzlyman, Southern Line + support
7/6 Rockabillykväll med Chris & The Goosebumps och Dennis & The Rocktones

På skiva: Pharrell Williams

Pharrell Williams
"G.I.R.L.S"
Columbia/SONY

Det går knappast att anmärka på meritlistan. Pharrell Williams har varit med i både producentduon The Neptunes och bandet N.E.R.D. Han har producerat låtar åt Madonna, Snoop Dogg, Justin Timberlake, Gwen Stefani, Jay-Z, NSYNC, Britney Spears, Nelly, Shakira och en hel drös andra artister. Till och med The Hives har nyttjat hans tjänster och han har även samarbetat med Swedish House Mafia. 2013 blev ett höjdarår, där han bland annat gästade på Daft Punks superhit "Get lucky", som förmodligen var fjolårets mest spelade låt i världen.
Här kör han dock solo, och det har faktiskt gått hela åtta år sedan han släppte ett album i eget namn. Mycket på "G.I.R.L.S" går i samma stil som Daft Punk-samarbetet. Det är samma eleganta och luftiga produktion, samma supermoderna nostalgi och samma potential att slå på bred front. Musiken är en mix av pop, r´n´b, funk och disco, och trådar kan dras till såväl Prince som Stevie Wonder. Ibland kan man önska sig mer variation i den slicka ljudbilden, men som helhet är det en väldigt trevlig skiva där solen skiner och de fräscha drinkarna är upphällda.

3/5

Vår i Norpan

Har varit i Norrköping i två dagar nu och fixat lite. Våren ligger i luften, fotbollen är igång och påsken står för dörren. Det är egentligen bara en sak som saknas...
Så här års brukar det alltid flyta upp minst ett vattenlik i Strömmen. Det har till och med talats om att sätta upp nät för att fånga in alla döingar som flyter omkring i vattnet. Men i år är det knäpptyst. Inte ett lik har hittats, vad jag vet. Vad har hänt, håller kommunen på att mörklägga för att förbättra stadens rykte? Detta måste jag luska mer i...

Dagens fynd på hallmattan

Kom lite skoj post igen. Skivor med Alice Boman och Class of kill´em high, men framförallt Jan Gradvalls nya bok. På baksidan kan man läsa raderna "Alla som är bra på att skriva förenas av att de hatar att skriva och gör allt för att slippa det. Jo, det är kul när man får idén och det är kul när artikeln går i tryck. Men allt däremellan är bara hårt och utmattande arbete".
Det är klockrent formulerat och något jag verkligen kan känna igen mig i!

Biotisdag

Var på bio igår kväll och såg "Hundraåringen". Stundtals anade man en potential till något större men det blev ändå bara ren buskis till slut. Betyg: 2 av 5.
Kom på att det faktiskt gått över en månad sedan jag senast var på bio, vilket måste vara rekord i avhållsamhet på åtminstone fem år (om man räknar bort när jag varit ute och rest). Men nu ska det bli skillnad, för den närmsta tiden kommer "Enough said", "Godzilla", "Edge of tomorrow", "Locke" och "Transcendence". Samt "Europa report" på DVD. Ses i biomörkret!

Pattis by night - fylla och fight!

Kom igen nu Patte Joelsson  - nu drar vi!

Krogkrönika (Nolltretton, mars)

Fortfarande finns tröskeln till krogen kvar

För vissa människor är kebabbaren runt hörnet det närmaste de kommer ett restaurangbesök. Hur kommer det sig att vissa aldrig vill eller vågar gå på krogen?

Uteserveringarna blir bara fler för varje sommar. Utskänkningstillstånden ökar och bredden på restauranger tilltar ständigt i vårt land. Det finns en mängd sätt att gå ut och äta: lunch, after work, pizza och öl, fine dining och så vidare. Varje småstad i landet kan numera erbjuda maträtter från världens alla hörn. Ändå finns det fortfarande många människor som aldrig sätter sin fot på krogen. Varför?

Vissa går bara ut när de blir bjudna på julfest av jobbet, och somliga knappt ens då. För många är det otänkbart att gå ut och äta på lokal, särskilt om det är en veckodag. Det finns någon slags mental spärr som gör deras syn på sig själva och omgivningen inskränkt och begränsad. Jag har människor i min närhet som upplever tröskeln till krogen som oöverstiglig. Det finns helt enkelt inte i deras världsbild, de vågar knappt tänka tanken att man faktiskt som "vanlig medborgare" kan gå ut på restaurang och äta. Och man behöver inte ens någon anledning. Det går att ta en öl och en biffstek med lök en vanlig tisdag bara för att man är sugen på det. Herregud, tanken svindlar...

Visst, det kan bli ett besök på McDonalds om de är hungriga och går på stan. Och under en semesterresa till Medelhavet kan de äta ute varje kväll, men de skulle aldrig kunna tänka sig att göra det här hemma mer än någon enstaka gång om året. Då klär de upp sig, slår på stort och får en jättetrevlig kväll, varpå de säger de klassiska orden ”Det här borde vi göra oftare”.
Men gör det då! Vad är det som hindrar er?

Det kan knappast handla om pengarna. För det behöver inte vara särskilt dyrt att äta ute. Särskilt inte när man ser vilka pengar som ofta läggs på dålig snabbmat. Det måste bero på att det fortfarande finns osynliga trösklar för många. Folk är rädda för att göra bort sig, de saknar traditionen att gå ut, tror att restaurangbesök är för "andra". De kan bo ovanpå en krog i flera år utan att någonsin sätta sin fot där.

Det är dags att ändra på det. Att äta ute ger nya matintryck, man får äta vällagad mat och det är en social upplevelse. Det är roligt att komma ut istället för att bara sitta hemma och glo. Så ta chansen, era plånböcker kanske blir något tunnare, men man lever definitivt ett rikare liv med restaurangbesök.

Rätt person på rätt plats

Det finns få saker som gör mig så genuint lycklig som när rätt person hamnar på rätt plats. När man känner att en person har en uppgift den liksom är född till. När uppdraget och personen lever i symbios och tar fram det bästa i varandra. Personen kan vara helt fel på andra platser, men i en särskild position klickar det till, bitarna faller på plats och allt känns bara rätt. Några exempel är Fredrik Reinfeldt som moderatledare, Jan Helin som chefredaktör för Aftonbladet, Kristoffer Triumf som programledare för Värvet och Victoria som prinsessa. Men det kan också handla om det lilla formatet, som exempelvis min fastighetsskötare som är helt perfekt för sitt jobb.
Men lika lycklig som jag blir av rätt person på rätt plats, lika smärtsamt är det med fel person på fel plats. När symbiosen inte finns där och allt blir liksom bara fel. Som exempelvis Jerry Prütz som "journalist" på Linköpingsposten, Annie Lööf som ledare för Centerpartiet eller Johan Pettersson som komiker i "Partaj".
Så då är frågan - är jag rätt man på rätt plats?
Ja, när det gäller Bête Noire har jag definitivt hittat hem musikaliskt. Och får jag justera vissa delar av Nolltretton-jobbet är det också något som passar mig som hand i handske. Frilansandet överlag är nog min grej. Men jag är inte riktigt där jag vill vara än. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag har börjat kika på två olika, samverkande riktningar för hur jag vill utveckla min "karriär". Kanske kommer de första stapplande stegen tas redan under detta år.
Och jag kan lugna er med att jag inte ska gå tillbaka till tidigare jobb som att vara korvgubbe eller städa på sjukhuset - där var jag helt fel man på fel plats!

Nytt på DVD

Escape plan

Sylvester Stallone spelar en rymningsexpert som jobbar med att låtsas vara en vanlig fånge för att hitta brister i olika fängelsers säkerhetssystem och sedan bryta sig ut. Det är ett tufft jobb, men Sly har sina personliga orsaker att frivilligt ta plats innanför fängelsemurarna. Plötsligt dyker ett specialjobb upp och även om ha anar oråd så antar han utmaningen, vilket visar sig vara ett fatalt misstag.
På pappret låter det riktigt spännande: Stallone och Schwarzenegger i samma film, dessutom kryddas rollistan med fler fina namn som Sam Neill, James Caviezel och Vinnie Jones. Lägg till det att svenske Mikael Håfström regisserar och det tuffa grundupplägget i historien. Inledningsvis lyckas Håfström bra med spänningen, men sakta men säkert tappar filmen sedan sin skärpa och blir mest en ordinär actionrulle. Sly sköter sig dock bra filmen igenom, men Arnolds roll känns märklig och hans agerande är heller ingen höjdare. Här finns också en kritik mot exempelvis odemokratiska fångläger som Guantanamo och mot privata affärsintressen inom fångvården som dock inte heller blir så träffsäker och skarp som den kunde ha blivit. Men trots sina brister är det ändå en underhållande, och ganska rolig, film.

3/5
------------------------------------------------------
Last Vegas

Att ett grabbgäng åker till Las Vegas för att ha en svensexa är knappast något nytt på vita duken. Denna gång är det dock ett gäng gubbar i 70-årsåldern som ska festa "som om det vore 1959". Vi har Michael Douglas som spelar den blivande brudgummen, en skämtande playboy som ska gifta sig med en tjej i 30-årsåldern. Vi har Kevin Kline som får en kondom och en viagratablett av sin fru för att "få tillbaka glöden". Vi har Morgan Freeman som rymmer från sin överbeskyddande son. Och vi har Robert DeNiro som är allmänt sur, inte minst på Douglas rollfigur som han har något gammalt groll med.
Pensionärsskämten haglar, på ungefär samma sätt som i "Space Cowboys", och hela filmen går egentligen ut på poängen att det är roligt med gamla människor som inte beter sig som gamla. Och nöjer man sig med det är det en ganska trevlig och gemytlig film. Möjligen lite väl gubbsjuk, men ändå en rar liten historia om vänskap och kärlek. Och det är faktiskt rätt roligt med pensionärer som beter sig knasigt.

2/5

60-talet kommer tillbaka, modsen dyker upp överallt

Igår hade vi 60-talskväll på Palatset. Get Back med flera kända Greboprofiler öppnade kvällen och sen kom LRB och rockade fett. De var faktiskt överraskande tajta och bra, även om jag personligen är aningen trött på låtarna de körde.
The Producer var hur som helst lyrisk och sa:
- Så här ska musik låta! Jag önskar jag var född på 60-talet!
Innan han kom på sig själv:
- Javisst ja, det är jag ju...

På skiva: Kylie Minogue

Kylie Minogue
"Kiss me once"
Parlophone/Warner

Det känns som att Kylie Minogue varit med hur länge som helst. Och ja, hon har ju faktiskt levererat hits i 25 år. Ändå finns det fortfarande något fräscht över den lilla australiensiskan, det pirrar faktiskt lite i magen när hennes nya, tolfte platta dimper ner i min mejlbox.
Det har gått fyra år sedan hennes senaste studioalbum "Aphrodite", och sedan dess har hon blivit coach i både Englands och Australiens upplaga av tv-programmet "The Voice". Men det är ju Kylies röst vi vill höra och nu får vi äntligen det.
Materialet är till stora delar helt okej. Jämnstarkt men kanske utan de där prakthittarna man vill ha. I många spår finns en lätt nostalgisk känsla som för tankarna till hennes tidiga år, och när hon väljer det spåret tycker jag att Kylie är på helt rätt väg. Det är när hon lämnar sin retrobetonade danspop som svackorna kommer.
Det känns även lite onödigt att hon har tre låtar med ordet "sex" i titeln, och allra fånigast är låten "Sexercise" som är bland det värsta dravel jag har hört. Hon borde haft bättre omdöme än att plocka med den låten på skivan.

3/5

Utepremiär

Eftersom det var fredag igår blev det en AW och till och med utepremiär! Så nu väntar ett halvårs huttrande på stans uteserveringar. Man kanske skulle återuppväcka den där tävlingen om Årets Uteservering som dog redan efter första året när Yngves skandalöst gick och vann?
Det finns väl egentligen bara två som är verkliga titelaspiranter: Tannefors slussar och Restaurang Ros, om vi inte räknar Dentusgrottan för det är en självklar vinnare! På Valborg slår DG upp portarna för säsongen, sommarmenyn är redan släppt och inom kort avslöjas även årets artistprogram. Spännande!

På skiva: Laibach

Laibach
"Spectre"
Playground

Slovenska synthveteraner - Ja
Rockiga gitarriff - Nej
Politiska texter om Snowden, Assange och arabiska våren - Ja

Märklig militärestetik - Ja
Opera och skönsång - Nej
Går att ta på allvar - Nej

Fylld med hits - Nej
Som Günther med depression - Ja
Första studioalbumet sedan 2006 - Ja

1/5

60-tal på Palatset

Imorrn kör vi 60-talskväll på Palatset med Get Back och LRB.

Lehmans fredagsfräckis

 
Vet du skillnaden på en ståkuk och disken?
- Disken kan stå till imorgon!

På skiva: Weeping Willows

Weeping Willows
"The time has come"
Razzia records

Debuten "Broken promise land" skakade mitt liv i grundvalarna när den kom 1997. Weeping Willows utsökta croonerpop stormade in med storslagna arrangemang och fantastisk sång av Magnus Carlson som förmedlade en känsla av att varje bitter stavelse i texten var på blodigaste allvar. Bandet radade upp underbara låtar inspirerade av gamla hjältar som Elvis och Scott Walker. Det var helt enkelt musiken mitt sargade hjärta väntat på.
Uppföljaren var också helt okej, men till tredje plattan bytte bandet stil och blev mer elektroniska och poppiga. Därmed var också magin förlorad. Det var inte längre musik som fick vuxna män att gråta i ölen. Men nu, sju svåra år efter senaste plattan, är den magiska känslan på väg att återuppstå.
Bandet har sökt sig till sina rötter och de stora känslorna och den klassiska ljudbilden är tillbaka. Låtmaterialet håller dock inte riktigt samma nivå som i bandets största stunder på 90-talet, och skivan har några såsiga spår för mycket för att hjärtat på riktigt ska börja banka som det brukade.

3/5

Blänkare

Jag skäms! Igår gjorde jag nåt jag aldrig gjort förut och nåt jag aldrig kommer göra igen - jag använde ordet "blänkare".
- Vad bra, då kommer jag förbi och skriver en liten....äh...blänkare, sa jag.
Jag gjorde det för att personen skulle fatta vad jag menade, och inte tro att det rörde sig om ett långt reportage. Men vad f-n är en blänkare egentligen? Under de snart 20 år som jag skrivit för totalt ett dussin olika tidningar har jag aldrig hört någon journalist eller annan tidningsperson använda uttrycket "blänkare", det är något som bara används av läsare eller folk utanför tidningsbranschen.
Nu glömmer vi detta och går vidare, det skall aldrig upprepas!

RGB

På senare år har jag börjat bli intresserad av hästar, inte att tävla eller så utan mer för att det är vackra djur som det vore mysigt att ha runt knuten. Som i Bête Noire-låten "Argentina":
"Jag ville ha en gård nånstans i Argentina, ett par ungar och en båt, några hästar på mitt land"
Nu kommer det nog aldrig ske eftersom jag är så jäkla allergisk mot kräken, men jag var i alla fall och lyssnade på Rolf-Göran Bengtsson igår...och det är ju en tråkig fan. En sån hästmänniska vill man ju absolut inte vara. Nä, ska jag ha hästar ska jag vara mer som Steven Biller som jag träffade på en clinic i Kungsvikstorp förra året. Han håller på med pleasure och sånt och är lite mer rejäl än RGB. Så ska en äkta horseman vara!

Mediabråk? Icke!

Det verkar som sagt vara helt omöjligt att dra igång ett mediabråk i den här stan. Igår hörde jag av mig till Mera Linköping om en märklig annons de hade i tidningen, och tänkte att nu jädrar ska det väl äntligen ta hus i helvete. Men icke!
Jag fick ett trevligt och korrekt svar där de utan omsvep erkände felet och lovade bättring.
Men tro inte att jag ger upp. Kom gärna med tips på fler lokala mediabråk, så ska jag se vad jag kan göra. Annars får jag väl ta ytterligare en runda med Erik Wallsten...fast det är ju öppet mål, så det känns lite väl enkelt...

På skiva: Ison & Fille

Ison & Fille
"Länge leve vi"
Hemmalaget/SONY

Är lite sväng för mycket begärt? När Bredängduon Ison & Fille är tillbaka med sitt femte album, tre år efter framgångarna med "För evigt", är det med en platta som står lika tung som en betongsugga på en parkeringsplats i förorten.
Det här är ingen platta att partaja till, jag skulle till och med säga att det är omöjligt. Istället verkar duon ha gjort en resa tillbaka till när seklet var ungt och svensk hip hop var dyster, mörk och hade svårt att röra på höfterna.
Både sound och beats har visserligen fått sig en uppgradering med hjälp av en stor del av landets producentelit, men det tas inte tillvara så bra som det hade kunnat göras. Istället finns så mycket melankoli på "Länge leve vi" att man blir deprimerad av att lyssna. Texterna har blivit personligare, men jag tycker det finns brister i rapen och det saknas finess i språkbehandlingen. Jag är inte heller särskilt förtjust i överdosering av autotune.
Några ljuspunkter finns dock. Både "New shit" och "Levande legender" höjer sig över mängden, förmodligen för att de har nåt som påminner om sväng.

2/5

Och vinnaren är...

Jaaaa! Kommande Mando Diao-skivan tar hem titeln som världens fulaste skivomslag. Grattis!

Figges kätbild

Kolla suget i blicken! Kolla den moderiktiga skinnjackan! Jodå, Figge är en stilig karl!

På skiva: Panetoz

Panetoz
"Det blir vad du gör det till"
Warner

Låten "Dansa pausa" från 2012 blev en superhit och den sommarens stora sommarplåga. Nu gäller det för Panetoz att inte fastna i att vara ett "one hit wonder" och ett steg i det är att delta i Melodifestivalen med "Efter solsken" och släppa detta debutalbum.
Här bjuder Jordbrokvintetten på samma typ av glädjesprittande musik som förut, en dansant blandning av hip hop, afro, latino, pop och dancehall. Mycket rytmer och mycket fest, kanske exakt vad svenska folket behöver för att inte glömma bort sommaren och solen.
Det svänger och är glatt. Panetoz har hittat sin stil och kör den stenhårt, lite för hårt enligt mig som gärna hört lite mer variation än ett dussin låtar som är stöpta i nästan exakt samma form. Musiken måste beskrivas som tämligen lättviktig, något som även gäller texterna. Öppningsspåret svänger rätt bra, men en refräng som "Jag bubblar, hej, tills jag snubblar" lär knappast ge något Nobelpris. Enda låten med någon form av substans i lyriken är "Mama Africa", i övrigt handlar det bara om att dansa och vara glad vilket blir lite väl hurtigt i längden.

2/5

Musikkrönika (Nolltretton, mars)

 
Wilmer gav mig exotismen

Vi har knappt kunnat höra Wilmer X bakom år 2000 och jag saknar det något enormt. Jag tycker det är hög tid att bandet, som på allvar förde in exotismen i svensk popmusik men framförallt i mitt personliga liv, yppar de efterlängtade orden: Hallå världen, här är vi igen!

"Från kungen av Zulu till norra Peru, ända till Honolulu, Oahu. Flyg till Fujiyama mitt på Honshu, sen till Ouagadougou med en 707".

Många av Nisse Hellbergs Wilmer X-texter kan måhända beskrivas som namndroppande nonsenstexter, men de öppnar även dörrar till en spännande och exotisk värld utanför den trygga svenska vardagen. En värld där Mississippi flyter fram och där männen på Kuba svettas i solens sken.

Många gamla stötar har låst sig vid bandets tidiga, punkiga år och har inte förstått att gruppens storhet hittas på skivan "Teknikens under" och framåt. Det var då den legendariske Kjell Andersson på EMI tog bandet under sina vingar och tvingade dem att höja sig en nivå. Det ledde 1991 fram till den fullkomligt makalösa dubbelplattan "Mambo feber", och därifrån och framåt var varje skiva (förutom den sista "13 våningar upp" från 2005) ett smärre mästerverk.

Själv fullkomligt älskar jag den eklektiska genremix som bandet visar upp, där de på ett naturligt sätt knyter samman pop, rock, blues, frälsningssånger, mambo, country och andra stilar, men kanske framförallt den oförblommerade exotism som Hellberg kryddar sina texter med. Inte minst på "Mambo feber" med låttitlar som "Möt mig i din djungel", "Brev från de sju haven" och "Mambo blues". Jag förstår numera att det format mig mer än jag trott och när jag nu själv reser runt i världen är det ofta med Hellbergs romantiskt skimrande textrader klingades i huvudet.

Men Wilmer X hittar även exotismen på hemmaplan och sjunger exempelvis om Radio Syd och ställen i Malmö. Precis som med Evert Taube, Plura, Per Persson och Cornelis är det den som skildrar sin närmiljö bäst som också ser klarast på omvärlden. Just Cornelis har för övrigt Hellberg nämnt som den ende svenske artist som han känner ett släktskap med.

Under året kommer Nisse Hellberg att släppa en ny soloskiva samt ge sig ut på turné. Det blir säkert ännu en kanonplatta, men hur mycket jag än gillar honom på egen hand är det något helt annat med Wilmer X. De behövs mer än nånsin, inte bara musikaliskt utan även för att visa hur världen hänger ihop.
Avståndet mellan gatorna i Malmö och Blå Kongos djungel är kortare än vi tror - och ibland faktiskt helt obefintligt.

Nytt på DVD

A late quartet

I en av hans sista roller får vi här se Philip Seymour Hoffman som violinisten Robert. Han ingår i en framstående stråkkvartett som är en del av New Yorks kulturelit och har en internationell karriär. När cellisten Peter (Christopher Walken) plötsligt börjar bli darrig på handen och det uppdagas att han fått Parkinsons sjukdom, börjar det ställa till saker för kvartetten. De måste hitta en värdig ersättare och samtidigt kommer gamla konflikter upp till ytan. Framförallt är det Robert som vill få en mer framträdande roll. Och borde de inte prova att spela utan noter? Saker blir inte enklare av att relationen till hans fru Juliette, som också ingår i kvartetten, börjar bli allt mer ansträngd. Den fjärde medlemmen är perfektionisten Daniel, som dessutom undervisar parets dotter. När det uppstår en attraktion de två emellan kompliceras saker ytterligare.
"A late quartet" är en nedtonad men trevlig liten film som man inte behöver uppskatta kammarmusik för att gilla, även om det säkert adderas ytterligare en dimension om man har koll på stråkföring och noter. Philip Seymour Hoffman? Han är som vanligt fantastisk. Det är oerhört tråkigt att han inte längre är bland oss.

3/5
--------------------------------------------------
Counselor

Regissören Ridley Scott har ju en del mästerverk på meritlistan så självklart blir man nyfiken när han släpper en ny film. Att två av rollerna görs av Michael Fassbender och Javier Bardem minskar ju inte intresset, de är två av de senaste årens hetaste manliga skådisar. På den kvinnliga sidan har Scott kryddat med Cameron Diaz och Penelope Cruz, även det två publikdragande namn och då har jag inte ens nämnt att även Brad Pitt är med i denna rulle. Nu hjälper inte det, för "The counselor" är ett helt ointressant bottennapp som engagerar noll och intet. Jag fattar faktiskt inte ens vad den handlar om.
Att Fassbender är något slags fläckfri advokat som dras in i knarksmuggling över den mexikanska gränsen är jag med på, men sen är det svårare att...zzzzz...förlåt, jag råkade somna. Och det lär ni också göra när ni upptäcker att filmen till största delen består av lågt tempo och evighetslånga, meningslösa dialoger. Då och då kommer någon actionscen som livar upp en smula, men mest står det stilla. Märkligt, med så stark rollista.

2/5

Ännu en Palatsetkväll

Ja, så har vi kört lite band nere på Palatset igen, och dom gjorde bra ifrån sig alla tre. Det brukar de flesta band vi bokar göra, förresten. Snake Oil Salesmen öppnade...
Håkan Maas körde tvåa...
...och sen avslutade Riding Backwards.
Fast tyvärr måste jag säga att bästa bandet denna kväll fanns hon konkurrenten The Crypt. Där lirade The Manics (som jag hajpar i senaste Nolltretton), så jag var ju tvungen att springa dit en sväng också.
Två dar på raken på The Crypt alltså. Herregud, vad är det som håller på att hända?

Frukostfasa

Ännu en söndag, ännu en hotellfrukost. Jag fortsätter att, så att säga, våldtäktsduscha magen efter sockerchocksfrukostarna i Sydamerika.
Men idag såg jag till min fasa att även Scandic hade ställt fram en skål med sockerkakor och andra sötsliskiga bakverk. Håller den latinska matkulturen på att nästla sig in bland våra svenska hotellfrukostar? Detta måste undersökas vidare...

Liveklubben ikväll

Ikväll kör Liveklubben lite gig på Palatset igen. Håkan Maas, Snake Oil Salesmen och Riding Backwards lirar.

AW

Igår gick Pata, Jögga och jag och tog en AW och skulle kolla på hockey, men tja...det gick sådär. Såhär fick vi se matchen...
Sen gick vi på The Crypt för att kolla på Haunted by Destiny. Kan faktiskt bli en sväng dit ikväll också, för då spelar The Manics.
Nere på Palatset körde Funky Loco klubbkväll, så jag och The Producer var där och stuffade lite, och det gör vi för övrigt ikväll igen. Kanske du också?

Mera mediabråk

Offentliga mediabråk är bland det bästa som finns. Den senaste veckan har man exempelvis kunnat följa Filter vs Sigge Eklund, och självklart blir jag lite sugen på att dra igång ett eget mediabråk. Problemet är bara att det är så jäkla svårt om man är verksam i Linköping, det finns helt enkelt inte så många att bråka med.
Det självklara förstavalet är såklart att ge sig på Corren, och där finns det sannerligen en del att störa sig på. Men dels är de så självcentrerade/insnöade att de inte ens märker om man angriper dem i något annat forum än just själva Corren, dels är de så självgoda att de inte ens förstår kritiken och dels känns det så förväntat. Alla går ju och muttrar över Corren, liksom.
Radio Östergötland är knappast heller någon bra kombattant. De är så formella, präktiga och tråkiga att det inte finns något att riktigt bråka om. Detsamma gäller Östnytt och TV 4:s lokala nyheter.
Nolltretton blir också lite svårt. Eftersom jag skriver där har jag redan dagliga diskussioner med chefen, och de riktigt stora konflikterna brukar vi samla ihop och beta av en gång per år - framåt småtimmarna på den årliga julfesten.
Linköpingsposten har jag faktiskt ständiga smågnabb med. Efter varje nummer brukar jag upplysa Jerry Prütz om hans många stavfel och dåliga grammatik, men ett riktigt mediabråk måste vara på en högre nivå än så. Nyligen hade jag en liten dispyt med Linköpingsposten angående en bildrättighet, men det löstes utan större problem och handlade mer om slarv från deras sida än om avsiktligt konfliktsökande, varför det inte heller platsar på listan.
Extra Östergötland: hur startar man ett lokalt mediabråk med en tidning som bara består av TT-material?
Mera Linköping: det måste väl finnas nån form av själ eller personlighet att rikta sin ilska mot?
Radio Linköping: Ingen skulle bry sig
East FM: Visserligen spelar de skitmusik, men det känns lite futtigt att ge sig på.
Affärsstaden Linköping: Helt ointressant tidning och därför ointressant att bråka med.
 
Ni ser, det är snudd på omöjligt att starta ett vettigt mediagräl i Linköping. Så kom gärna med tips på en person/mediakanal jag kan bråka med, och en bra anledning till varför.

Lehmans fredagsfräckis

På ett kvinnomöte uttalade sig en av damerna:
-Vi är emot försäljning av kvinnokroppen!
En gammal man reste sig upp och sa:
-Instämmer helt, mus ska vara gratis!

På skiva: Ida Redig

Ida Redig
"Thou Shall Not Be A Pussy"
SoFo Records

På sin debutskiva "Standing here" från 2010 var göteborgskan Ida Redig en stillsam gitarrtjej som sjöng och spelade finstämda gitarrsånger. Inför denna uppföljare sa hon i en intervju: "Det är verkligen två helt olika skivor. Jag är jättenöjd med min första platta men nu ville jag göra något annat, något större, fetare och mer poppigt". Och det kan man verkligen säga att hon gjort.
Det enda gemensamma är att hon även här har skrivit och producerat allt, men i övrigt är det, som hon säger, två helt olika skivor. Där debuten bjöd på lugna och rätt intetsägande gitarrvisor fläskar hon nu på med synthar, feta trummor och en betydligt större ljudbild. Kristofer Östergren från Melody Club har hjälpt till och fått till ett sound som andas en hel del 80-tal. Och jag föredrar denna nya Ida Redig framför den gamla alla dagar i veckan. Låtarna är starkare, hon har mer energi och musiken känns inte längre livlös och tråkig. Plötsligt rockar hon fett, och det är en utveckling jag gillar.

3/5

Lika som bär #163

Cissis termos & Rösten

Gammal skåpmat 9: Kommunslogans

Knäppa kommunslogans

Ett vanligt sätt för Sveriges kommuner att marknadsföra sig är att använda en klatchig slogan. Nyligen släpptes boken ”Var femte invånare är en häst” där författarna gjorde en grundlig genomgång av landets märkligaste kommunslogans.

Titeln ”Var femte invånare är en häst” är hämtad från den hästrika Vallentuna kommun, men när man nystar i frågan visar det sig att det aldrig varit en officiell slogan för kommunen utan en mening som härstammar från en konstutställning på Vallentuna bibliotek på 80-talet.
Men även om inte historien bakom Vallentunas slogan riktigt visade sig stämma så är landet fullt av andra kommuner där man stolt står bakom slogans som inte alltid känns helt klockrena. Vad sägs exempelvis om ”Fullt blås – Borås”, ”When in Europé, don´t miss Skurup” eller ”A som i Arboga”.

Det kan vara svårt att bestämma vilken som är en kommuns slogan. Vissa kommuner har flera slogans, vissa har bytt ut sina gamla och vissa har använt slogans för ett specifikt projekt. Andra slogans kan vara såna som mest finns i folkmun. Gemensamt för de slogans som listas nedan är att de någon gång använts i något sammanhang för att marknadsföra kommunen.
Östergötland utgör inte något undantag utan har sin beskärda del av märkliga kommunslogans. I boken intervjuas Kindas marknadsansvariga person som berättar att den något kryptiska ”Nära i Kinda – året om” handlar om närhet till naturen, till kulturen och mellan människorna i bygden. Även bakgrunden till Boxholms slogan ”Ligger bra till” utreds och den ska enligt kommunens näringslivsansvariga person handla om att det är lätt att ta sig till såväl Linköping som Jönköping och Norrköping.

Själv skrev jag för ett antal år sedan ett reportage i just detta ämne och intervjuade bland annat Åtvidabergs näringslivssekreterare om deras epitet ”Trädgårdsstaden”, som syftade på det gamla brittiska begreppet ”Green citys”. Sedan dess har Åtvidaberg dock bytt till ”Läge för lycka”. Ungefär samtidigt hade Mjölby bytt från ”Det är nära nu” till ”Kommunen där hjulen snurrar” som syftade både på de historiska kvarnhjulen och att det var full fart i kommunen. Nu verkar det dock som att Mjölby åter har bytt slogan. Går man in på kommunens hemsida möts man av raden ”Världsvan och hemkär i Mjölby kommun”.

Östgötska kommunslogans:
Boxholm: Ligger bra till
Finspång: Östergötlands bergslag
Kinda: Nära i Kinda
Linköping: Där idéer blir verklighet
Mjölby: Kommunen där hjulen snurrar
Motala: Mötesplatsen vid Vättern
Norrköping: Sveriges Manchester
Söderköping: Medeltidsstaden vid Göta Kanal
Vadstena: Ovanligt vackert vid Vättern
Valdemarsvik: Skärgårdsidyllen i Östergyllen
Ydre: Östergötlands höjdpunkt
Åtvidaberg: Läge för lycka
Ödeshög: Infart Ödeshög

Några udda svenska kommunslogans:
Arvika – kommunen med stake
Enköping – Sveriges närmaste stad
Falköping – Sveriges kotätaste kommun
I love Hjo
Hässleholm –nära till allt, långtifrån dyrt
Karlskoga – en kanonstad
Simrishamn – dörrarnas stad
Tidaholm – här är gräset grönare
Östhammar – rätt in i framtiden
Trelleborg – palmernas stad
Alingsås – utan oss vore korv med mos bara korv
Bjursås – Dalarnas Schweiz
Fagersta – här får du livstid
Gislaved – kommunen på G
Gävle – välkommen ombord
Kristinehamn – Picasso valde Kristinehamn, gör det du också
Lekeberg – lika trevligt som det låter
Mönsterås – här mås i Mönsterås
Nora – så liten stad, så mycket smak
Pajala – makalösa Pajala
Piteå – det är hit man kommer när man kommer hem
Säter – jag är tokig i Säter
Trosa – världens ände
Vaggeryd – ett stenkast från E4:an
Vingåker – en promille kan inte ha fel
Ystad – ja i Ystad

Eriks tips

Det är en dryg månad kvar till Eurovision Song Contest, men det är hög tid att börja ladda. Och det gör man bäst med en riktig expert, såklart. Och en sån finns ju på nära håll...
Dock kan man fråga sig vad det krävs för meriter för att få kalla sig expert. År efter år dyker Erik Wallsten upp i Corren med titeln "schlagerexpert", men hur duktig är han egentligen? Ja, inför Melodifestivalen-finalen tippade han enligt följande i ett inslag i 24Corren:
 
Vem tar hem finalen?
- Det är lätt att säga Yohio, men det var nog lite nyhetens behag (förra året). Helena Paprizou är förstås ett hett namn, men ska jag tippa nån så säger jag Anton Ewald. Han kommer vinna i år!
 
Så hur gick det?
Jo, Wallstens solklara vinnare kom klart sist. Hans två utmanare kom fyra och sexa, och de tre första nämnde han inte ens i förhandssnacket. I rest my case...
Sanna Nielsen - Undo                    212 poäng
Ace Wilder - Busy doin´ nothing     210 poäng
Alcazar - Blame it on the disco       110 poäng
Helena Paparizou - Survivor           84 poäng
Linus Svenning - Bröder                 83 poäng
YOHIO - To the end                       82 poäng
Ellen Benediktsson - Songbird       61 poäng
Oscar Zia - Yes we can                 53 poäng
Panetoz - Efter solsken                 33 poäng
Anton Ewald - Natural                   18 poäng

Life´s a bitch

Gick förbi bibblan igår och kollade in Emelie Wedhälls serieutställning. Hennes serie Life´s a bitch publiceras bland annat i Nolltretton, men vill man se mer kan man gå till Galleri Vända Sida, en trappa upp på biblioteket.
Utställningen pågår fram till den 13/4.

Ord & Bas

Ännu en härlig måndag! Hade inte så jättemycket på programmet (åtminstone inte i den bemärkelsen att jag hade specifika tider att passa) utan masade mig upp framåt lunch för att intervjua Ord & Bas kl 13. Ja, det är en duo från Linköping som framför dikter till baskomp.
Sen hade jag ett möte med chefen efter det, men han satt och fikade när jag kom och trodde mötet var dagen efter, så det hade jag egentligen kunnat skippa och gå hem och lägga mig istället.
Hur som helst: är man intresserad av hur Ord & Bas låter kan man komma till Palatset den 3/5. Då lirar dom förband till Sanna Carlstedt.

RSS 2.0