MISSA INTE! Snusk-Tobbe i radion 10/10 kl17.00-17.45

image1313
Stressig dag i dag:
09.00 - 10.40 var Marina och jag ute och gick som vanligt.
10.40 - 11.05 frukost, kolla mejl, duscha
11.15 - 13.00 Radioinspelning
13.00 - 15.30 Jossi och jag springer runt på stan och fixar till Jockes inflyttningsfest (ska dock inte avslöja nåt eftersom han troligtvis läser detta) - men lyckas klämma in en lunch på Sukothai (inklusive en stor Chang).
16.00 - ? Anders kommer förbi på bira, skivlyssning och eventuellt lite affärer

Viktigt! Skriv in den 10/10 klockan 17.00 - 17.45 i kalendern
Då kommer nämligen dagens radioinspelning med Snusk-Tobbe/ Torbjörn & Nykomlingarna sändas i P4 (typ 99,8 eller nåt sånt på FM-bandet). Torbjörn kör "Astoria" live i studion och ytterligare sex (tror jag) låtar från Snusk-Tobbe / Torbjörn & Nykomlingarna plus eventuellt en cover kommer att spelas. Och så blir det även en massa prat förstås.

Mustasch eller ej?

ser ut exakt som farsan gjorde på 70-talet
Funderar på att göra mig fin till helgen och således raka av mig muschen. Vad tycker ni, är det dags eller ska jag behålla den? Framförallt är jag intresserad av vad ni tjejer tycker...

Veckans facelift

image1310

Vad fan har hänt med Eva Rydberg? Hon har ju inget ansikte kvar. Undertecknad, som har ett på gränsen till besatt intresse för ansiktslyftningar och plastikoperationer, tillåter sig några kvalificerade spekulationer.
Det råder ingen tvekan om att hon stramat upp plytet. Kolla bara hur tajt skinnet sitter runt kinder och mun. Uppenbart har hon velat göra nånting åt de charmiga rynkorna kring munnen, med (som vanligt i dessa sammanhang) ett totalt misslyckat resultat som följd. De redan tunna läpparna har nästan försvunnit och precis som alla andra som lyfter sig har hon glömt att tänka på att kontrasten mot halsen blir supertydlig vid såna här ingrepp.
Hela ögonpartiet har också restaurerats. "Kråksparkarna" är borta och vecken under ögonen likaså. Hon verkar dock inte ha använt botox till "missnöjesrynkan" och inte heller verkar hon ha lyft ögonbrynen/locken utan bara ha stretchat huden åt sidorna, med gigantiska ärr bakom öronen som följd.
Hur som helst ser hon vidrig ut. Jämför med den vackra damen på bilden nedan. Den bilden togs för bara några år sedan, innan hon började förstöra sitt ansikte.

image1311


Tv-krönika (25/9)

En helt ny karriär


Ibland känner man för att skita i allt, byta bransch och satsa på nåt helt annat. Då är det TV 8 man ska ringa.

Kanalen är ett av de intressantaste nya inslagen i den svenska tv-världen på senare år, dels genom att nischa sig mot "tyngre" ämnen som ekonomi och politik men också genom att plocka in nya, spännande personer som programledare. Ofta är det helt oprövade tv-namn som får chans till en ny karriär.

Imorgon visas exempelvis teknikmagasinet "Metro Teknik" med Anna Olin. Hon har jobbat som föreläsare, lärare, personlig coach och manager, men är ny inom tv.

I "Rättens tjänare" har vi sett Monique Wadsted, som är advokat.

Och "Studio Virtanen" igår leddes som vanligt av Fredrik Virtanen, som tidigare bara jobbat som skrivande journalist.  Även om tv och tidning är två närbesläktade medier kräver de ändå vitt skilda kvaliteter hos dem som jobbar med det.

När "Middag med Bildt" startades för några år sedan gjorde politikerna sin entré som programledare, och i söndags var det dags för Gudrun Schyman att slå in på samma väg. Under åtta veckor leder hon det självbetitlade samhällsprogrammet.

Tror jag ska ringa TV 8: s programdirektör Thomas Hall. Det vore kul att leda ett reseprogram.


FEMMAN IGÅR: Filip & Fredrik tillbaka med "Boston Tea Party".

TVÅAN IGÅR: "Hockeykväll" tillbaka med Niklas Wikegård

Kalms blogg

Kalm
Ni är många som undrat vem den där Stefan Kalm egentligen är.
Han har faktiskt en egen blogg, kolla in: http://kalm.blogg.se/.
Fast just nu verkar det vara nåt vajsing, förhoppningsvis öppnar den snart igen.

Pub Grebo!

Phalenin
Tro det eller ej, men 6.08 repade faktiskt in hela TRE nya låtar till kvällens gig på Pub Grebo. Dessa var The Pogues "Rainy days in Soho", Towa Carssons "Alla har glömt" och Stefan Sundströms "Det måste löna sig att leva". Här ses Phalenin sjunga upp sig i replokalen på övervåningen på Greboaffären.

Dagens fynd på hallmattan

Hey, Mr Postman
Yeah! Det rasslade till och så damp nya Vagabond och en laddning Zeroskivor (särskilt kul med Hot Hot Heat och Fine Arts Showcase) ner på hallgolvet.

Pub Grebo imorgon


Imorrn kväll, onsdag, är det pubafton i Grebo Klockargård igen. Och på scenen (golvet...) står inga mindre än 6.08.

Lite sur

Hatlista just nu:
1. A-kassan
2. Bilmekaniker
3. Datorer
4. Spisar som inte följer standardmått
5. Krånglande intervjuobjekt

Du och jag döden 36

image1306
image1307
Två båtar

På skiva: Jens Lekman



Jens Lekman

"Night falls over Kortedala"

Service


Lekmans debutalbum "When I said I wanted to be your dog" var en omtalad och hyllad start, men ganska splittrad och tvekande så som debutalbum ofta tenderar att vara. Även uppsamlingsskivan "Oh you´re so silent Jens" led av samma spretighet. Nu när han fått ur allt det gamla ur systemet kan han starta om med blanka kort och resultatet blir ett album som känns betydligt mer sammanhållet. Nu tar Lekman steget fullt ut med stråkar, pukor, fingerknäpp, blås och hela baletten.

Skivan öppnar i bästa Sinatra-stil med den pampiga och ödesmättade "And I remember every kiss" och följs av den luftigt disco-aktiga "Sipping on the sweet nectar" och den svängiga "The opposite of halleluja", och det känns som att Lekman håller på att skapa en svensk klassiker.

Andra halvan tappar skivan dessvärre lite fart och lyfter inte riktigt så som vore önskvärt. Jag saknar de klockrena hitsen som kunnat göra detta till mer än bara en skön platta med snygg produktion och ambitiösa arrangemang.


Betyg: 3/5


Veckans Page 3 Girl

image1305

Alla andra är chanslösa mot Angelica


Veckans skivomslag

Kalm

SGG-fest igår

partygänget
Igår var det som sagt SGG-fest. Jolle Lundgren spelade lite låtar och Nina (inte tjejen på bilden, för det är Marina) fick utmärkelsen "Årets medarbetare".
Jolle

Kill-listan

Veckans Kill-lista ser ut som följer:

image1301

1. Putte - en kanonkille som har allt:  glatt humör, en trevlig tjej och ett hus med sjöutsikt
2. Tjolla
3. Peter Rimås
4. Håkan Maas
5. Gula Gubben
6. Zelle
7. Lehman
8. Fredriksson
9. Pelle
10. Pierre Borell

Bubblare: Skäggtotten, Persson, farsan, Jocke Lundemo, Dick Zeijlon och Bäckman.

SGG-fest ikväll

Y0! SGG rap
Ikväll ska jag dra ut till Grebo och svulla i mig dom folköl och Bullens varmkorv som blev över från SGG. Det är nämligen SGG-möte/fest - höstens höjdpunkt.

Dagens Tobi

image1298

Två skivor

Album

6/10

Mixtapes & Cellmates: A retrospective

No method


Känner du till Mixtapes & Cellmates:

Då kanske du till och med redan har det mesta på denna skiva. Det är nämligen en samling som består av bandets två tidigare EP:s "Juno" och "If there is silence fill it with longing" från 2005 respektive 2006. Därtill har man slängt in två remixar och en tidigare osläppt låt.


Känner du inte till Mixtapes & Cellmates:

Har du i mitt tycke missat nåt. Denna svenska kvartett levererar nämligen bitterljuv och vemodig shoegaziingpop i en vacker mix mellan indie och electronica. Spröda melodier viras in i knaster, distade gitarrer, synthtoner, rundgångoväsen och små gulliga ljud.


Album

5/10

Hellogoodbye: Zombies! Aliens! Vampires! Dinosaurs!

SonyBMG


Hello!

Sitter här och lyssnar på ert debutalbum och kan inte skaka av mig 80-talskänslan. Ni använder plastiga synthar för att förgylla er plastiga gitarrock, som i grunden kan beskrivas som ganska traditionell amerikansk collegerock.

Ni har visst gått hem både på NRJ och Rix FM och i likhet med många andra såna band försöker ni låta tuffa utan att riktigt veta hur. Ungefär som The Sounds eller Lambretta är ni fast i skarven mellan indieland och den kommersiella världen. Ni spelar rock som ni tror att bra rock ska låta, utan att höra att det blir fel. Insikten och fingertoppskänslan saknas, jag tror ni borde bli mer kommersiella istället.

Goodbye!


Putte i bladet

image1297
Idag kunde man i Corren läsa ett stort reportage om allas vår Putte. Hittar dessvärre ingen länk att lägga upp, så ni får försöka få tag i en vanlig tidning i stället.

Tv-krönika (19/9)

Kristallklart SVT


Igår delades tv-priset "Kristallen" ut för tredje året. Det är stiftelsen "Det svenska tevepriset" som belönar "nytänkande och originalitet samt exceptionellt gott hantverk".

SVT dominerade på förhand med 27 av de 40 nomineringarna, vilket är rättvist men ett underbetyg för svensk television som helhet. Inom exempelvis "Drama" knep SVT alla nomineringar, trots att SVT faktiskt bara brukar göra två riktigt bra dramaproduktioner per år.

När priserna väl delades ut blev det ändå lite spridning. TV3: s Renee Nyberg, Hasse Aro och "Lyxfällan" belönades, liksom TV 4: s "I en annan del av Köping".

Men att "Melodifestivalen" vann underhållningskategorin gav nog kvällens lägsta odds.

Och att Karin Falck fick hederspriset är inte heller mycket att säga om.

SVT:s "Kulturnyheterna" vann pris, men klassades inte som kultur. Och visst är det lite märkligt att "Robins" inte nominerades i humorklassen utan som underhållning? Med "100 höjdare" var det tvärtom. De två borde givetvis ha bytt plats.

Däremot är det helt rätt att hålla galan i september istället för i början av året som alla andra galor. Tv-säsongerna följer ju som bekant sällan kalenderåret.


JA: När Kanal 9 visat alla avsnitt av "Uppdrag: Mord" startade man direkt om med hela rubbet från början igen.

JA: Simon J Bergers frisyr i "Upp till kamp".

JA: SVT goes "YouTube".

NEJ: Sjukhusserier


Du och jag döden 35

image1296
Foton börjar bli allt vanligare i dödsannonser, men oftast är det porträttbilder. Ett sånt här foto symboliserar inte bara att personen gillade motorcyklar utan specifikt motorcykeln på bilden. Materialismen har segrat.

Tävling

NYYYYYY!!!!
Ny tävling!
Vad tänker/ känner/ gör/ säger Lehman på denna bild?
Bästa svar belönas med en skiva.

Lika som bär 12

image1293image1294
James Hetfield & Jerry Prütz

Lite Lustans

image1292
För den som letar dyker det hela tiden upp små livstecken från Johan Kinde.
2004 dök till exempel singeln "Rid i natt" upp utan nån som helst förvarning.
"Rid i natt" ska tydligen vara en gammal outgiven låt som Kinde spelade in i lite modernare, fräsigare tappning. På denna singel finns den i tre versioner, förutom slutversionen även en demoversion och en klubbmix. Vilken man föredrar är väl en fråga om läggning och tillfälle.
"Rid i natt" är en snabb dansgolvshit med en text att försöka slå sig till ro men att alltid ändå dras till nattens förbjudna nöjen. Kanske inte någon av Lustans bästa låtar, men inte heller någon av de sämre. Med en Gauloise i mungipan, en drink i handen och ett välfyllt klubbgolv under ens fötter funkar den faktiskt riktigt bra.

"Rid i natt" finns inte med på något album.

Bäst på Rid i Natt:
1. Rid i natt

SGG on top of the world

SGG on top of the world
Fick nyss ett SMS från äventyraren Peter Rimås: "SGG-t-shirt har nu befunnit sig på 4600 möh. I himalaya".
Vill ni följa han och polaren Hasse Bergs strapatser så kan ni gå in på resedagboken.com och söka på "6767".

Dagens Tobi

image1290

Gest hos Tobi

Gest hos Tobi

David Alan Gest (born May 11, 1953) is an American television producer, concert promoter and TV personality.


Två skivor

Album

6/10


Justin Nozuka: Holly

Coalition Entertainment


Justin Nozuka låter som en klassisk gitarrkille. Han spelar halvakustiska gitarrlåtar med halvbluesig känsla och sjunger med halvhes röst. Det låter ganska skapligt faktiskt, med bra sång, snyggt gitarrspel och mycket känsla, även om det inte är det mest spännande jag har hört. Mer av nåt skönt man har på i bakgrunden medans man väntar på att grillkolen ska få rätt askgråa färg.

Men så läser jag att kanadensaren endast är 18 år och då blir skivan ännu mer imponerande med sin blandning av pop, soul och klassisk gitarr. Jag har faktiskt hört få debutskivor från någon så ung som låter så mogen och färdig som artist. Låt vara att musiken inte är den mest spännande, men jag kan ändå inte låta bli att imponeras.



Album

5/10


Pinto: Hook me up

Krusty Stills


Mannen bakom Pinto och detta debutalbum är göteborgaren Andreas Magnusson, någon kanske känner igen namnet från Hanif, bandet som spelade en slags altcountry, typ Isolation Years och The Perishers, och släppte två plattor, den senaste för snart ett år sedan.

Numera kör han helt solo (förutom några duett-insatser) och fortfarande är det varm, organisk pop/rock som gäller. Möjligen är han lite mer akustisk under namnet Pinto.

Hanif berörde mig aldrig på djupet och inte heller Pinto når ända fram. Det är heller inte lätt att göra sig hörd i den flod av singer/ songwriters och scandicana-band som kommit fram under de senaste åren. Har man däremot inte så många andra såna skivor i hyllan kan Pinto erbjuda en stunds skön lyssning.


Du och jag döden 34

image1288
Igår bestämde jag mig. Mitt argumenterande anförande (muntlig tenta) på Retorikkusen blir om liberaliseringen av tidningarnas dödsannonser.

Veckans Page 3 Girl

image1287
Efter kvällen på Sjökrogen kan det ju bara bli Louise Lejon.

Dagens Tobi

image1286

Stopp! Har du Multipass?

vilka biceps!
Detta inlägg riktar sig särskilt till Mange Sköld.
Den 5/10 är det nämligen dags för nästa Multipass - och då ska du vara där. Kanske en Wokhörnan innan? Så har du (eller nån av ni andra som läser) något annat planerat då är det bara att avboka det och skriva in "Multipass" i kalendern istället.

TS-statistik

Undrar ni hur många som egentligen läser den här bloggen?
Efter en sommar där siffrorna gick ner till ca 300 unika besökare per dag är bloggen sedan en tid åter tillbaka på vårens siffror kring 500-strecket. Idag var det tex 531 unika besökare.
Riktigt bra, tycker jag. Vad tycker ni?

Dagens Tobi

image1284

Mr Freedom rides again!

image1283
I helgen gjorde The Creeps en återföreningskonsert i Älmhult. Efter succén talas det nu om flera gig och undertecknad kan avslöja att en välkänd bokare här i stan försöker få bandet till Linköping. Hoppas, hoppas...

Upp till kamp mot tunna frisyrer

image1282
Det finns mycket bra med tv-serien "Upp till kamp", men allra bäst är Simon J Bergers (närmast) frisyr. SÅ SNYGG!
Kanske inte framgår riktigt av denna bild, därför bör ni kolla in reprisen på lördag eller nästa avsnitt på måndag.
Han har för övrigt jävligt snygga kläder också.

Lasse Lindh till Limpan

image1281
Den 1 november lirar Lasse Lindh på Atmosfär i Konserthuset. Idag släpptes biljetterna.

Klamydiadagen

image1280
Idag är det den officiella Klamydiadagen. Det måste givetvis firas. Frågan är bara hur man gör?
Går det ut på att skaffa sig klamydia? Skrika när man pissar? Ringa och säga grattis till klamydiasmittade?
Klamydiadagen har ju en ganska positiv ton, skulle man bekämpa klamydiaspridning borde väl namnet vara Anti-klamydiadagen eller nåt liknande?

Rädda T-force!

image1279
Hjälp! T-Force håller sakta på att upplösas. Böglagunen har tömts och slagit igen, Pera New har flyttat till andra sidan ån. Det ska (har?) även Maja och Peter. Leffler drog av ett skrämskott när han bytte lägenhet (samma hus). Flera rykten florerar.
Vad ska vi göra för att rädda T-Force?

Två skivor

Album

3/10


Birgit: True stories I made up

Zip Records


Tittar på Birgits tredje album och har ingen aning om vad jag kan förvänta mig att höra på skivan. Birgit är holländska och mina erfarenheter av holländsk musik är ytterst begränsad. Samtidigt betonas att hon är kvartskinesiska och influerad av den kulturen och mina erfarenheter av kinesisk musik är ja, i princip obefintliga.

Digipak-konvolutet ger heller inga ledtrådar. På omslaget ser hon ut som Jill Johnson med lätt asiatiska drag. Vecklar man upp fodralet kommer först en bild som kunde ha varit tagen från schamporeklam och därefter poserar hon i strumpebandshållare som en pinuppa från 50-talet.

Inget av detta stämmer. Förutom några krystat inslängda andningsövningar finns inget kinesiskt. Inte heller spelar hon countrypop eller rockabilly från 50-talet. Snarare kan hennes musik kategoriseras som ytterst traditionell radiovänlig mainstreamrock av tråkigaste sort. Ibland långsamt och smörigt, ibland rockigt med elgitarrer. Dock alltid identitetslöst.



Album

Betyg: 4/10

  

Sara: Som en vind

Heptown Records


Jan Sigurd har väl aldrig varit en artist som intresserat mig nåt speciellt. Men ifjol släppte han åtminstone skivan "Hallå ja" ihop med Jalle från Wilmer X. Där fanns en låt som hette "Är du omskuren ännu Klas-Göran", som handlade om hur härligt det är att operera bort sin förhud.

Låtarna som han skrivit till debutanten Saras skiva är inte lika skojiga. Här handlar det om rätt traditionella pianoballader och standardjazz, både på engelska och svenska. Kanske försöker han att skapa en ny Monica Zetterlund (som han tidigare haft uppmärksammade samarbeten med).

Han lyckas inte.


Lugn helg

image1278
Inget L´Orient, inget Atmosfär, ingen after work, inget Wokhörnan...vad håller på att hända?

Dagens Tobi

image1277

Kill-listan!

Japp, den famösa Kill-listan är tillbaka.
ETTA!
1. Zelle - en trevlig tjomme som skriver bra låtar, kan skiva cognacsmedwurst som ingen annan och som aldrig säger nej till en liten rackabajsare.
2. Ricke P + Patte P
4. Persson
5. Jerry Prütz
6. Leffler
7. Mantel-Alex
8. Magnus Jönsson
9. Mange Sköld
10. Mangan Andersson

Bubblare: Joelsson, Aguson, Nicke Sixx, David Drejstam, Marcus Nyenger, Ulfsbo, Sop-Johan, Håkan Maas, Dick Dangerous, Pierre Borell & Glassens Brorsa.

Du och jag döden 33

image1275
En nyckelpiga?

Tv-krönika (12/9)

Förhörd av KGB


Arbetsnamnet var kort och gott "KGB", men till tisdagens programstart hade det ändrats till "Rakt på med K-G Bergström". Kopplingar till den sovjetiska civila underrättelsetjänsten saknas dock inte.

I bakgrunden i studion lyste bokstäverna "KGB" i illrött medans K-G Bergström frågade ut statsminister Fredrik Reinfeldt. Stundtals var det rena förhöret. K-G Bergström fyrade av raka, tuffa frågor där statsministern inte tilläts slingra sig eller komma med svävande svar.

Efter "förhöret" kom Högsta Sovjet, i form av Bengt Westerberg och Gudrun Schyman, in och bedömde hur Reinfeldt hade klarat utfrågningen.

"Jag tyckte du ställde bra och tuffa frågor och jag tyckte Reinfeldt svarade bra", sammanfattade Bengt Westerberg. Vilket jag håller med om.

K-G Bergström är kanske inte landets mest karismatiska journalist, men jag har stor respekt för hans kunnighet, rutin och förmåga att ställa intressanta och svåra frågor.

I sann Putin-anda avslutade Bergström med ett "tal till nationen" där han spekulerade kring försvarsministern Mikael Odenbergs avgång. Det kunde han ha skippat, där blev det nästan för mycket K-G Bergström i ett och samma program.


KONSTIG STARTTID: "Eftersnack" i SVT 2 igår, som började 22.27

STÄLL KLOCKAN: Se Magnus Uggla i "Gomorron Sverige", 08.15 idag. Och läs hans oerhört roliga blogg på http://www.magnusuggla.nu/


6.08 på Sjökrogen

Sjökrogen - vilket A-ställe!
Igår lirade jag med 6.08 på Sjökrogen i Åtvid. Käkade aborre och drack rödvin och brände av två glödheta set.
Rock i Sockna
I publiken fanns idel kulturella storheter: skådisen Jimmy Uller, demonregissören Magnus Jönsson, spelevinken Claes Klasander, fantomfotografen Nykte, mandolinvirtuosen Marina, den andre demonregissören Luva, groupien Louise Lejon, dansmonstret Kalm mfl.
(observera även min "Jimmy Ullers Bluesband"-t-shirt!)

Ny superblogg

image1272
Kolla in den nya, roliga bloggen "Rockräven".
Den som skriver vill vara anonym, men det är helt klart en person med insikt i Linköpings nöjes- och musikliv. Tycker det är något bekant över det hela...
Du hittar Rockräven på http://rockraven.blogg.se/

På skiva: Sambassadeur

Singel

Betyg 8/10


Sambassadeur: Subtle Changes

Labrador


Låtar som "Between the lines" och, framförallt, "New Moon" har för alltid en plats i den mentala iPod som kallas "min hjärna". Jag förtjusas av gruppens vackra melodier, mjuka produktion och smekande sång.

Med sin nya singel "Subtle Changes" ger sig dock Göteborgsbandet ut på en lite ny väg, den är inte så jätteolik den gamla och leder fortfarande till mitt hjärta, men kantas av ett större arrangemang, en maffigare ljudbild och mäktigare känsla. Låten har ett annat driv mot tidigare och börjar med ett gäng vassa stråkar. Så småningom plockar man även in en saxofon. I min värld är det en klockren hit, och förmodligen Sambassadeurs bästa låt - vilket inte säger lite.


Lika som bär 11

image1270image1271
Nanne Grönwall och Ann-Sofie i Hold Your Horses

Du och jag döden 32

image1267
image1268
image1269
En musikspecialare: trumset, saxofon och gitarr

Veckans Page 3 Girl

image1266
Sandra Fäldt - givetvis!

På skiva: Art Brut

Album

4/10


Art Brut: It´s a bit complicated

EMI


Den Londonbaserade kvintetten Art Brut är tillbaka med sin andra skiva fylld med bråkig britpop nånstans mellan...tja, säg Blur och Babyshambles.

Sångaren Eddie Argos urbrittiska pratsång låter coolt distanserad i öppningsspåret och jag tänker att det verkar vara en bra platta. Felet är att han inte varierar sig utan fortsätter med pratsången skivan igenom vilket snart blir oerhört påfrestande och irriterande. Vid åttonde spåret "Blame it on the trains" har jag fått mer än nog och då dyker det dessutom upp ett hårdrockssolo. Suck.

Nyss nämnda öppningsspår "Pump up the volume" känns förresten mer som en direkt hit än vad singeln "Direct Hit" gör. Den senare är bara tjatig och jobbig.


Linköpings nöjesprofiler

Linköping är fullt av heta kändisprofiler. Men vem är egentligen den hetaste? Rösta på dessa fyra:
image1263
Phalenin
image1264
Jögga L
image1265
Bill (t.v) och Kocken (t.h)


Varsågoda! Lämna era röster och motiveringar bland kommentarerna.


Du och jag döden 31

image1262
En gubbe med kastspö

Schysst pissoar

image1261

På skiva: Lars Demian

image1260

Lars Demian

"Välkommen hit"

Demian/ SonyBMG


Spelat många av låtarna live innan - ja

Engelska texter - nej

Sjätte plattan sedan 1990 - ja


Politiska texter - ja

Svart humor - ja

Lika svängig som 2002 års "Sjung hej allihopa" - nej


Kommer spelas på hippa indieklubbar - nej

Cabarémusik, visor och New Orleans-jazz - ja

Jämn och bra skiva - ja


Betyg: 3/5


SGG -07 och storyn om 6.08

image1258
Nu har det kommit upp lite bilder från årets SGG. Kolla på: www.skonagronagrebo.se
image1259
Dessutom kan ni på samma hemsida även läsa den fascinerande berättelsen om 6.08. Den börjar såhär:
 

"Skönt att semestern äntligen är slut", sa gubben Jönsson till arbetskamraterna på SAAB när han kom tillbaka till jobbet efter sina fyra lediga sommarveckor.

Den här morgonen hade han unnat sig lite sovmorgon. I vanliga fall brukade han åka 05.48-bussen från Grebo, då hann han dricka en kopp kaffe på jobbet innan det var dags att ta itu med dagens uppgifter. Men den här morgonen tog han 06.08-bussen, och det fanns en anledning till det.

Under semestern hade han nämligen hört en poplåt med det kända Grebo-bandet "Amalgam i Käften" som handlade om 6.08-bussen och hette just "Bussen". Sångaren Tobias Pettersson hade sjungit om en tjej som jobbade på SAAB och tog den bussen varje morgon. Gubben Jönsson nynnade melodin för sig själv och försökte minnas texten:

"Jag vänta´ på bussen, hon stod före mig i kön
en svag förnimmelse av doften från hennes kön
Vem var den flickan, henne har jag aldrig sett förut
Försöker dölja bulan som ur byxan putar ut
Ååååh, hon klev på och jag gjorde likadant
Hon slog sig ner i mitten och jag satte mig längre bak
Åh, min Gud - hon är vacker, en kvinna i min smak
Det var innan jag visste att hon jobbade på SAAB
- ja det var innan jag visste att hon jobbade på SAAB"

Läs hela storyn på:
http://www.skonagronagrebo.se/index.php?option=com_content&task=view&id=17&Itemid=36

Hurra - handsken lever!

image1257
Jipiii! Fick häromdagen in färska uppgifter som gör gällande att vår kära vän handsken fortfarande lever (som jag hävdat hela tiden). Ryktet om hans död är med andra ord betydligt överdrivet.
Så här skrev en blogg-läsare:

Postat av: Karlsson

Handskmannen som många kallar honom eller Krister Fante som han igentligen heter kommer inte från Berg utan från Berga (Linköping)och närmare bestämt Prästbolsgatan 17 där han bodde med sin mamma tills hon dog.
Mycket riktigt så flyttades han till Söderköping efter att ha varit på hem i Skäggetorp för att nu vara tillbaks i Linköping och ett vårdboende i Hjulsbro.
Jag var där för lite mer än ett år sedan bara och firade hans födelsedag och har tom bilder från detta!
Självklart fick han ett par nya handskar från mig och grabben!
Krister är fortfarande lika förtjust i ASFALT vilket är det han har gillat mest under hela sitt liv. Maskiner och allt som har med byggnadtioner och anläggning är det han gillar bäst.
Men taxi är inte tråkigt heller att åka enligt honom själv!


Massage vs sex

image1256
Jag och Rektal Käse har en "beef" på hans blogg angående massage och sex.
Båda är överens om att massage är skönt som fan, men sen skiljer sig uppfattningen en smula.


Skapad av Tobi ons, sep 5 2007 21:20

Har jag ju alltid sagt. Hellre en tjej som är bra på att massera än en som är bra i sängen!


Skapad av fredrik tor, sep 6 2007 07:41

Jag är lite osäker på huruvida jag håller med, det är trots allt billigare att köpa massage.

Skapad av Tobi tor, sep 6 2007 11:31

Men grejen är att dåligt sex ändå är okej, medans dålig massage är vidrigt. Alltså bättre att satsa på en tjej som är halvkass på sex men superbra på massage än tvärtom. Bra sex är inte så mycket bättre än medelmåttig sex att det kompenserar dålig massage.


Vad tycker ni? Vilket är viktigast hos partnern - bra på massage eller bra på sex?


PÅ skiva: The Perishers

image1255

The Perishers

"Victorious"

NONS


Det senaste året har det pratats en del om "scandicana", som en slags nordisk motsvarighet till musikstilen americana. Det vill säga engelska låtar nånstans mellan folkrock, pop och country. Varm, organisk musik med fötterna i myllan, sjukt stora mängder vemod och en ljudbild som ibland tenderar att bli väl anonym.

Under begreppet kan man i princip knöka in alla singer/ songwriters och melankoliska band från Sophie Zelmani och Kristoffer Åström till Christian Kjellvander och Isolation Years.

Själv börjar jag bli ganska trött på den där, ofta norrländska, vemodsrocken. Den reduceras ofta till bakgrundsmusik och intetsägande, om än behagligt mysiga, ljudfiltar att krypa in i medans man dricker rödvin och gosar med sin raring.

Umeåbandet The Perishers har dock något vackrare melodier och en lenare produktion än sina kollegor. Och så har man Ola Klüfts fantastiska sång långt fram i ljudbilden. Det gör att gruppens tredje platta har starka sånger i exempelvis titelspåret och "Never Bloom Again".


Betyg: 3


Lördagkväll i Rhyme-force

Drog ner till Rimforsa i lördags. Där blev det förfest hos Lemmy och Sandra med tacos och Absinth.
image1253
John Stridh skulle spela på Rimforsa Kulturfestival så jag åkte med dom ner.
image1254
Efter giget drog vi hem till Zelle och svullade kräftor och drack folköl. Mmmm..

Du och jag döden 30

image1252
Hammare och fogsvans

På skiva: Sara Rumar

Album

4/10


Sara Rumar: Why? Because. When? Now.

Dead Frog Records


Det här är den svåraste sortens skivor att skriva om. Inte för att de är överdrivet dåliga eller bra, utan just för att de är så medelmåttiga. Betyget blir lågt, men det ska ni inte stirra er blinda på. Betyget bedömer egentligen inte sånt som framförande, kunnande och kvalitet utan snarare graden av mitt engagemang när jag hör Östersundsfödda Sara Rumars andra album. Och jag har svårt att riktigt engagera mig i hennes mjukpop.

Det låter inte dåligt på nåt sätt, men jag saknar originalitet och något som fattar tag i mig som en gripklo med hullingar. Sara Rumar varvar akustiskt anstrukna sånger med mer modernt elektroniska poplåtar. Det är musik som inte stör någon, men som heller inte attraherar så som bra musik ska göra.


Tv-krönika (6/9)

Äntligen TV 8


Lagom till tioårsjubileet får jag in TV 8 i min burk. Det var den 15 oktober 1997 som kanalen drog igång. Tanken var att ha en seriös profil med inriktning mot ekonomi, politik, samhällsprogram, dokumentärer och vetenskap.

Efter vissa innehålls-, distributions- och ägarmässiga turer har kanalen på senare år hittat rätt både vad gäller innehållet och vägen in i min tv-apparat.

I förra veckan meddelade nämligen Com Hem att TV 8 tar över Discovery Mix plats i kanalutbudet. I samma veva byttes även Eurosport ut mot TV4 Sport, vilket även det känns som ett rejält uppköp.

Tyvärr har både "Middag med Bildt" och "O som i Ortmark" slutat sändas, men å andra sidan har kanalen köpt över Lars Adaktusson som får ett eget inrikesmagasin. Det känns skönt att det finns plats för en lite "tyngre" kanal i den kommersiella svenska tv-sfären. Inte minst kändes greppet att sända nyheter från både Fox News (högerkonservativ amerikansk kanal) och al-Jazira (arabisk kanal) under Irak-kriget både fräscht och vågat.

För egen del gläds jag dock mest åt att jag äntligen kan se "Studio Virtanen" igen. Motalasonen bjuder på landets bästa talksshow med intressanta gäster, igår Jan Guillou och Jens Lekman. Missade du programmet så går det i repris ett flertal gånger idag.

JA: Filippa Bark får en egen tv-serie på SVT

NEJ: "Vilse i pannkakan" släpps på dvd.


Fredagkväll i Limpan

Igår blev det som sagt en fullspäckad höjdarkväll
image1247
Leffan, Jo-Anna, Marina och jag började på Atmosfär @Platå med några rackare
image1248
Simon Dj:ade i - cape!
image1249
Correns sköna vingel-reporter Marcus Nyenger var på plats (stötte även på honom senare på kvällen).
image1250
När nere fanns också en DJ, som kompades av congas och grejer
image1251
Sen gled vi in på Multipass på mat och en bira. Här ser vi klubbens eurodance-älskande DJ:s. Och sen blev det efterfest.

På skiva: Moneybrother

image1246

Monebrother

"Mount Pleasure"

Burning Heart


Pengabrorsan Anders Wendin har aldrig hymlat med sina Bruce Springsteen-influenser och här på fjärde plattan är dom tydligare än nånsin, det är saxofon och bankande pianotangenter på varje låt känns det som.

Men det är inte bara The Boss som får bidra med inspiration, här hörs även mer eller mindre direkta stölder från bland annat Thin Lizzy, Stiff Little Fingers, The Mo - och vad är det nu den där kända smörlåten heter som "It is time for falling apart" snor hela sångmelodin från?

De musikaliska lånen står lyckligtvis inte i vägen för Wendin själv, här finns en radda sköna låtar. Rockiga "Guess who´s gonna get some tonight" (ja, Wendin håller fast vid de långa låttitlarna...) öppnar plattan med högt tempo, i "It might as well be now" sjunger han duett med den fantastiska Ane Brun och singeln "Just another summer" är ju en punkig dunderdänga.

Vid det här laget har Moneybrother jobbat upp en så hög lägstanivå att det vore dumt att klaga, men bland det jämnstarka materialet har jag svårt att hitta dom där sångerna som riktigt får en att gå bananas. Ingen ballad når upp till "It´s been hurting all the way with you, Joanna"-klass och ingen låt skapar riktigt samma direktlänk mellan benen, hörselgången och luftgitarrarmen som "Reconsider me" gjorde.

"Mount Pleasure" förstärker Moneybrothers varumärke, men vinner kanske inte så många nya fans åt Ludvikasonen.


Betyg: 3/5


Du och jag döden 29

image1245
Ett ankare

Dags för AW igen!

Imorrn är det fredag och det betyder ju som bekant after work.
image1242
Planen denna vecka är att gå till Atmosfär, som är fredagsklubben på Platås övervåning, och dricka vin. Start: 19.00. Vid skivspelaren står min (avhoppade?) kurskamrat Simon Tirkel.
image1243
Spelar (klockan 21) gör Linköpingsgruppen Marching Band, som jag faktiskt gav högsta betyg i Correns Demospalt för något år sedan. Det blir med andra ord en kanonkväll, kan vi slå fast redan nu.

Och inte nog med det...
image1244
...för sen på natten är det dags för Multipass också.
Hör av er om ni vill hänga på.

John Stridh på lördag

image1241
Jag tänkte åka till Rimforsa på lördag och glo på John Stridh och förfesta med Lemmy. Nån som är på? Hör av er i så fall.

Musikkrönika augusti

Därför har svensk punk en svacka


Jag trodde att det var nånting på gång med grupper som Pascal och Hets, men den där svenskspråkiga punkrevivalen som jag och många i min generation går och hoppas på verkar aldrig komma.

Och det kanske man ska vara glad över, punken var ju en reaktion mot saker som var dåligt i samhället och ett samhälle där det inte finns behov av punk borde därför vara ganska bra.


Å andra sidan har mycket av den bästa och viktigaste svenska musiken varit just punk. Ebba Grön, Asta Kask, KSMB, Stockholms Negrer, Kriminella Gitarrer och Strebers för att bara välja några band. Fast när jag tänker efter har nog även mycket av den SÄMSTA svenska musiken också varit punk. Det blir lätt så när huvudbudskapet är att "alla kan spela".


Jag tänkte skriva om den senaste stora punkvågen, kring mitten av 90-talet, men ju mer jag tänker på det desto tramsigare framstår den perioden. Räserbajs fick en hit med en låt om att fina flickor inte fiser och De Lyckliga Kompisarna sjöng om hockeyfrillor. Dia Psalma lirade folkmusik och Johan Johansson gjorde en cover på "Med ögon känsliga för grönt".


Jag har inget emot något av dessa fyra exempel, tvärtom, men särskilt mycket "punk" vet i tusan om det var.

Visserligen skulle man kunna säga att punkens Do It Yourself-ideal faktiskt är mer levande än nånsin. Nu för tiden spelar folk in skivor i vardagsrummet och distribuerar via nätet medans de stora "elaka" skivbolagen går på knäna. Digitalkameror, ordbehandlingsprogram och färdiga hemsidesmallar gör att det aldrig varit enklare att starta ett fanzine.


Det stora problemet för punken är att man inte längre har någon att vara arg på. Det har helt enkelt varit högkonjunktur lite för länge. Ett punkband som sjunger om dålig täckning på mobiltelefonen eller att hyresvärden vägrar dra in bredband skulle ju framstå som ganska löjligt.


Och hur skulle exempelvis ett gäng Linköpingskillar kunna vara arga på samhället? Bara den här sommaren har kommunen bjudit på gratis utomhusbio, Nykvarnsfestival, en sandstrand vid Stångån samt spelningar i både Trädgårdsföreningen och Tages Hörna. RIX FM ordnar en gratisfestival, det finns ett flertal gratistidningar och är man sugen på att spela beachvolley, boule eller discgolf finns det gratisbanor till det. Ur fritidssynpunkt har det nog aldrig varit lättare att vara ung än nu. Och så länge det är så får vi nog vara utan bra svensk punkmusik.

Du och jag döden 28

image1240
Aaah...! Dagens dödsannonser i Corren är ett härligt sammelsurium av fantasifulla symboler. En ren njutning för oss lätt nekrofila döds-fetischister.
Titta bara:
Tre kors, klassiskt och värdigt
En ros, också det traditionellt
Tre liljekonvaljer, inte heller mycket att säga om
En solnedgång, fångar vackert känslan av vemod och saknad

...sen börjar det...

Två roddbåtar (symboliserar åtminstone stillhet om man ska hitta något försvar)
En talgoxe (samma sak som alltid med djur: är det fågeln som har dött?)
En dunge med tre tallar (träd kan visserligen symbolisera liv och död, men knappast tre maskätna tallar va?)
En gitarr bredvid ett hjärta med en g-klav i (ful och plottrig, varför inte nöja sig med hjärtat?)
En rubank (jag har sagt det förr: det är väl verkligen att förminska en människas livsgärning och minne?)

Dagens fynd på hallmattan

image1239
Idag kom mitt Mecenat fulladdat med rabatter. 2 för 1 på Mc Donalds, 60 spänn för biobiljett, studentrabatt hos SJ mm mm.

Några nya singlar

James Blunt: 1973

Warner

Betyg: 4/10

Visst var 2005 års låt "You´re beautiful" en okej radioballad, men jag svårt att förstå vad det är hos engelsmannen James Blunt som gjort att han förtjänat alla miljoner sålda skivor, topplisteettor och utmärkelser.

Nya singeln "1973" är ytterligare en halvsmörig, halvlångsam myspyslåt som förmodligen kommer att spelas nonstop i reklamradion utan att vi knappt märker det. För det finns inget som sticker ut och hugger tag, bara välproducerad pianobarsmusik som ingen hade saknat om den inte givits ut.



The book of Daniel: Death caps and moonshine

Black star foundation/ Bonnier Amigo

Betyg: 5/10


Bakom namnet döljer sig Daniel Gustafsson, en göteborgare som i januari släppte debuten "Song for the locust king".

Här får vi tre låtar med glatt humör, fart och fläkt, lite blås, jazzkänsla och folkrockvibbar. Det låter trevligt men sätter inga djupare spår. Däremot tror jag att bandet kan vara smått fantastiska live.



EP

5/10

Industri Royal: You broke my nose but I broke your heart

Strepnjec Records


Umeåtrakten fortsätter att leverera politiska rockband i stadig takt.

Men ärligt talat bryr jag mig inte så mycket vad denna kvartett sjunger om på sin 5-spårs debut-EP. Däremot tycker jag om bandets musik, som låter frisk och pigg.

Man spelar ganska traditionell poppig rock, inte nyskapande eller superoriginell på nåt vis, men helt okej i sin anspråkslöshet.



Markovic: Makebeliever

Wonderland Records

Betyg: 5/10

Andra singeln från Göteborgskvintettens kommande debutalbum innehåller tre låtar med lätt dyster känslorock. Förstaspåret, tillika titellåten, är episk och elektrifierad arenarock medan de två andra spåren är lugnare låtar som för tankarna till ett nedtonat Eskju Divine.

Markovic är pampiga och vackra, men ändå kantiga och mörka. Bra, men inte tillräckligt bra för att jag ska falla hejdlöst.



Richard Hawley: Tonight the streets are ours

EMI

7/10

Erkänner villigt att jag har en fäbless för åldrande dandys som sjunger crooner-musik. Johan Kinde är min husgud, Kevin Rowland är en skön typ och Dino & Sinatra måste man ju bara gilla. Det är nåt speciellt med välskräddade kostymer, martiniglas, cigarrer, bitterhet, depraverat sex och allmän elegans - särskilt i kombination med storslagen musik i strålkastarljuset på en röddraperad scen.

Richard Hawley har visserligen spelat gitarr i Pulp men numera har han sällat sig till namnen i inledningen. Denna singel är en klassisk crooner-låt med stråkar och känslosam sång, som gjord för cocktail-partyn, Las Vegas-shower eller fester i The Playboy Mansion.


Pur pop i mitt öra

image1238
Foto: Jesper Frisk

WOW!
Lyssnar just nu på Sambassadeurs nya singel "Subtle Changes". SÅ JÄVLA BRA!
Bandets pop har blivit större och luftigare men behåller gruppens melodikänsla och mjuka sångstil. Sambassadeur bekräftar också den tes om dagens popmusik som jag driver i min musikkrönika i nästa Nolltretton/ Nollelva (kommer 21 september). Håll utkik efter den.
Tills dess, lyssna på singeln: www.myspace.com/sambassadeurtheband

Lustans - allt jag nånsin trott på

Vi fortsätter Lustans Lakejer-granskningen med Raffel i Rangoon och En popklassiker
image1236

En popklassiker


1993 och 1994 släpptes två samlingar med Lustans Lakejer och det kändes som det definitiva slutet. Snart visade det sig dock istället vara något av en nystart för bandet (som jag skrev om under "Åkersberga"-avsnittet).

"En popklassiker" (1994) är en ganska tråkigt utformad platta i en serie av "popklassiker" med svenska artister. Den är ful, innehåller ingen information och är inget "officiellt" Lustans-släpp. Man kan även diskutera urvalet av låtar.

När den släpptes ägde jag fortfarande inte "Sinnenas rike" vilket fick mig att jubla över låtarna "Brustna hjärtas patrull" och "Stjärna i rännstenen". Märkligt att man även plockat med den medelmåttiga singel-baksidan "Som ett rykte".

I övrigt är låtarna hämtade ganska jämnt fördelat på albumen, med sedvanlig övervikt mot "Uppdrag i Geneve".

Vill man ha en bred överblick över Lustans Lakejers gärning är "En popklassiker" en bra start, men det är inte den bästa samlingsskivan.


Bästa låtarna på En Popklassiker:

  1. Skuggan av ett tvivel
  2. Unga Moderna
  3. Brustna Hjärtans Patrull
  4. Stjärna i rännstenen
  5. Begärets dunkla mål 


image1237

Raffel i Rangoon
"Raffel i Rangoon" (1993) hade föregåtts av potpurri-remixen "Omöjligt Uppdrag" (producerad av Tommy Ekman/Douglas Carr). Det är en riktigt bra samling med förord av Per Hagman och intressanta låtkommentarer av Johan Kinde.

Urvalet av låtar är också spännande. Här finns bland annat den instrumentella "Vår man i Mockba" i polkatakt och med kosack-körer (b-sida på Stilla Nätter), Zarah-Leander/ Jules Sylvain-covern "Sång om syrsor" (b-sida på Diamanter) och en ny - och fantastisk- version av "Tusen och en natt". Allt engelskt saknas liksom bidrag från "Sinnenas rike".


Bäst på Raffel i Rangoon:

  1. Tusen och en natt
  2. Sång om syrsor
  3. Skuggan av ett tvivel
  4. Läppar tiger
  5. Män av skugga

Veckans page 3

image1235
Självklart är man tänd på lärarinnan.
Veckans page 3 måste ju bli söta Elin W.

Krogkrönika augusti

image1234

Dryckestrender kommer och går


Du tror att du väljer drinkar efter eget smak och tycke. Men vad vi dricker på krogen är lika trendkänsligt som våra kläder och frisyrer.


Förra sommaren nekades jag och en kompis att köpa Hot Shots på en krog i Linköping. Det var helt enkelt för ute. Till slut fick vi ändå beställa och i ärlighetens namn kändes det lite pinsamt att stå där med det lilla snapsglaset som var skiktat i gult och brunt med lite grädde på toppen.

15 år efter storhetsperioden tycker jag fortfarande att det är jättegott med en Hot Shot, men ska man dricka kaffe/Galliano-snapsen idag måste man göra det med en ironisk grimasch.


Inget konstigt med det egentligen, våra dryckesvanor är lika känsliga för trender som de övriga val vi gör. I slutet av 90-talet var exempelvis alkoläsken oerhört populär under några år. Idag är alkoläsken nästan helt försvunnen, istället har cidern ökad kraftigt i popularitet, främst bland tjejer.


Och kommer ni ihåg godisshotsen? Dom fanns i gräddkola, hallon, lakrits, viol, polkagris och ett dussin andra smaker. Idag får man vara glad om man hittar en endaste variant när man ställer sig i baren. Om man nu skulle vara sugen på just godisshots.


Hela grejen med helrör på krogen nådde sin kulmen för kanske två år sedan, även champagnetrenden är på väg ut. I sommar har det snarare varit rosévin som gällt.

För fem år sen skulle alla beställa drinken Ragnar, de senaste somrarna har en frozen drink svalkat mest. Bland ölsorter har Staropramen slagit genom på bred front.


Vad blir nästa trend på dryckessidan? Att dricka sherry som gamla tanter? Glögg året runt? För man kan vara säker på att det kommer att komma en ny "inne-dryck". Om fem år gapflabbar vi förmodligen åt att alla skulle blanda sitt vin med fruktsoda i början av 2000-talet.


Det enda det känns som att man är helt säker på är att en "Stor stark" alltid kommer att vara den vanligaste beställningen i baren.


Du och jag döden 27

image1233
Tre tallar

Veckans blogg!

image1232
Kolla in Ugglas hemsida. Så ny, så fräsch!
Bäst av allt är hans blogg med vansinnigt roliga inlägg.
Extra roligt att Mangan (som jag brukar kalla honom) helt plötsligt är så öppen om sitt liv, han som alltid hållt så hårt på sitt privatliv tidigare.
Adressen: http://www.magnusuggla.nu/

Uller Rules!

image1231
Slog på tv:n vid 20 och hamnade mitt i dramatiken i Kanal 5:s "ID" när Jimmy Uller ödesmättat levererade orden "Javisst, jag är Stellan Skarsgårds bodydouble". Det var stort!

Men märkligast av allt är att han lyckades säga det utan ens en antydan till östgötsk dialekt.

På skiva: Oh No Ono

image1229
Oh No Ono

"Yes"

Morningside Records
 

Jag är en melodiman. Jag tycker inte att utsmyckningen av musik är särskilt viktig, finns det en bra melodi i grunden behövs inte så mycket mer. Och finns det inte det kvittar det hur mycket man arrangerar, producerar och på olika sätt klär musiken, det blir inte bättre för det.

Danska femmannabandet Oh No Ono spelar nån slags tokrolig discoindie, lirade bland annat på Hultsfredsfestivalen och är ganska uppsnackade i musikkretsar. På detta debutalbum visar man upp en energi och lekfullhet som känns uppfriskande. Det hörs spår av såväl Interpol som Scissor Sisters, och det finns element i musiken som för tankarna till The Tough Alliance. Men där svenskarna mer litar på sina starka melodier fyller danskarna på med handklapp, 80-talssynthar, konstig sång, udda trumtakter, chic-e-chacgitarrer och annat för att dölja bristerna.

Alla ljudexperiment känns till slut lite påfrestande, och även onödiga. Det vore bättre att koncentrera sig på att skriva odödliga poplåtar istället.

 

Betyg: 2/5


Tv-krönika (30/8)

Friidrottning i tårar
 

Det finns bara en enda riktig idrott och det är den fria idrotten. Den är på nåt sätt grunden för all annan idrott, klassisk och okomplicerad, ren och skön i sin enkelhet. Den som springer snabbast eller kastar längst vinner, inga krystat konstruerade regler och dessutom otroligt vacker när tekniken sitter perfekt.

Under 2000-talet har Sverige vuxit fram till en stormakt inom sporten. Vem hade kunnat tro det i början av 90-talet när medeldistansarna hette Kroon och Koskenkorva, sprinters kallades saker som "Grycksboexpressen" och Erik Josjö såg ut som en rockstjärna?

Denna vecka är rena paradiset för oss friidrottsälskare som äter vår frukost till förmiddagsreprisen av nattens tävlingar i Osaka-VM. Friidrott är ju den perfekta tv-idrotten där det knappt finns några döda stunder och där dramats alla ingredienser ingår: sorg och glädje, succéer och fiaskon, spänning, skönhet, ont mot gott, genombrott och farväl. Igår krossade Johan Svischman det svenska rekordet på 400 meter, Robert Kronberg plockade fram sin berömda mästerskapsform på korta häcken och Linus Törnblad och Stefan Holm var aktörer i den alltid så spännande höjdhoppsfinalen. Men mest berörde Sanna Kallurs tårar som flödade efter ett kanonlopp som ändå bara räckte till en fjärdeplats.

 
ANNAT SKOJ: "Fem myror..." är tillbaka på söndag.

Dagens fynd på hallmattan

image1228
En laddning från Zero idag igen. Och vilken post: Radio LXMBRG och Sambassadeurs nya plattor.

Missa inte på tv!

image1226
Imorgon måndag är det dags för programmet "ID" på Kanal 5. Medverkar i serien gör bland annat personen som står vid siffran 1 på bilden ovan. Men vem är det egentligen?


Kanske Kanal 5:s programbeskrivning ger nån ledtråd?

I det tredje avsnittet av ID löser Deana Benjaman flera kluriga identiteter. Bland annat får vi veta hur en djurkommunikatör kan se ut. Dessutom måste Benjaman lösa vilken av främlingarna som passar ihop med identiteten "dubbelgångare till en Skarsgård" och lista ut vem som gått ner 83 kilo. Till sin hjälp har hon bland andra sin blivande svärfar.


Javisst är det bloggens favoritrocker Jimmy Uller!
image1227
Just nu är Jimmy Ullers Bluesband aktuella med en ny platta med en hyllningslåt till Åtvidabergs FF med anledning av klubbens 100-årsjubileum.
Vill du se mer av Jimmy rekommenderas www.jimmyuller.com
Där hittar du bland annat ett filmklipp från en reklamfilm för Länsförsäkringar


Lustans-genomgången fortsätter

image1225

Åkersberga

 

I mitten av 90-talet trodde vi att vi hade sett och hört det sista av Lustans Lakejer. De sista skivorna hade gått ifrån gruppens grundkoncept och splittringen 1986 kom knappast som någon överraskning.

Johan Kinde släppte visserligen två (suveräna) soloskivor kring decennieskiftet men sedan blev det tyst om honom. Ibland dök hans namn upp, men då endast som låtskrivare till andra artister.

1993 kom det som kändes som sista dödsryckningen. Stranded Records samlingsplatta "Unga Moderna" släpptes, singeln "Omöjligt Uppdrag" (en remix av några Lustans-hits) gavs ut och det släpptes även en samling med namnet "Raffel i Rangoon".

Året efter kom ytterligare en samling i serien "En popklassiker". På det följde 1995 några konserter (jag var själv på en i Göteborg). Sen blev det tyst igen.

 

Men något hade väckts. I maj 1998 kom singeln "En natt som denna natt" och ett halvår senare "Kylan ligger över hela stan". I februari 1999 var det dags för en helt ny fullängdare: "Åkersberga".

 

Johan Kinde talade om den som den skiva som borde ha kommit efter "En Plats I Solen", och det var bara att hålla med. "Åkersberga" hade allt det fansen knappt hade vågat hoppas på: svärta, fantastiska texter, hitkänsla en masse, klockrena låttitlar och den rätta Lustans-känslan. Allt förpackat i en modern och snygg produktion.

Kinde sjunger bättre och trovärdigare än nånsin. 35 år gammal hade han upplevt det han drömde om på de tidiga albumen. Ett genomgående tema är den åldrande dandyns synvinkel.

Johan Kinde hade inte kunnat göra en bättre återkomst. "Åkersberga" är faktiskt Lustans Lakejers bästa skiva.

 

Bäst på Åkersberga:

  1. Vackra djur gör fula saker
  2. För njutningen, för spänningen
  3. En natt som denna natt
  4. En kvinnokarls död
  5. Cynisk

På skiva: Torsson

Gubben Torsson
Torsson

"Det fjärde bästa bandet i Lund"

Rim & reson/ Border

 

Hmm...The Sinners och Brainpool såklart. Tyskarna från Lund, kanske? Ja, och sen kommer nog Torsson. Och det behövs nog en knepig skivtitel att fundera kring när det gäller det här gamla kultbandet, för i musiken hörs inga nyheter.
När man nu släpper en ny platta med det vanliga femårsintervallet spelas det samma tunna boogierock och Bo Åkerström sjunger med samma veka röst nu som han gjort sedan debuten från 1980. Texterna är sedvanligt detaljerade och vardagsnära, ingen kan på samma träffsäkra sätt ge ögonblicksbilder ur verkligheten. Här får vi höra berättelser om grannen som köpte en husvagn, om Rudolf som tog en cigg bakom Lantmännens magasin och om skidpjäxor som skaver.

Jag har också skrålat med i "Det spelades bättre boll" och lyssnat på "Danmark" på full volym på bandaren under Roskildefestivalen, men nu börjar jag tröttna. Bandets enahanda uttryck känns alltmer påfrestande och det som tidigare var töntigt kult är numera bara ointressant

 

Betyg: 1 av 5


Ikväll smäller det: Mantelfestivalen i Maspelösa

image1223


Alternativa Tanneforsdagen

New T-Force Street
Det har kommit in önskemål om en alternativ Tanneforsdag (29/9).
För typ tio år sedan försökte jag, Nicko och Empa dra igång en tradition som dessvärre rann ut i sanden. Idén gick ut på att gå hela Nya Tanneforsvägen, med start vid dåvarande Wik & Wall med en bandare och en back öl. Vid varje korsning måste man stanna och dricka en öl. Sen avslutas allt med en pizza från Bobbys på gräset i Drottningrondellen.
Är det en idé att ta upp igen?

Du och jag döden 26 (djurspecial)

Djur är en annan vanligt förekommande symbol i moderna dödsannonser. Här en liten special:

image1218
En katt
image1219
Två katter
image1220
Två andra katter
image1221
Två hundar

...och precis som i de tidigare exemplen med hundar, katter, älgar och allt vad det är undrar man ju om det är djuren som har dött.

På skiva: Timo Räserbajs

image1217
Timo Räisänen

"Love will turn you around"

Razzia
 

För att vara en bagatell inom svenskt musikliv går det rätt bra för Timo Räisänen. Han har blivit grammisnominerad, legat fyra månader på Tracks med "Fear no darkness, promised child" och fått P3 Gulds pris för "Årets manliga artist".

Efter att ha blivit känd som Håkan Hellströms sidekick släpper han nu sitt tredje soloalbum. Och han överraskar genom att rocka riktigt tungt på en del låtar, något som säkert många av hans popfans inte är helt förtjusta i. Dom, och jag, gillar nog bättre när han spelar fartfylld och enkel pop som i gamla hiten "Don´t let the devil ruin it all" eller som på denna plattas "Sixteen". Då är Timo som bäst.

Jag känner mig mindre bekväm med när han, som han ofta gör, blandar in pretentiösa drag och storvulna ambitioner i sina låtar. Hellre en rak och enkel poplåt än 10 spår med stråkar, jobbig falsett, överdriven dramatik och överarbetat arrangemang.

 

Betyg: 2/5


RSS 2.0