Lyssna på rock - bli gay!

Sekten Love Gods Way har listat en massa band som gör dig till gay om du lyssnar på dem. Dessa är:

  • The Spores (endorse suicide)
  • Scissor Sisters
  • Rufus Wainwright
  • Merzbau
  • Ravi Shankar
  • Wilco
  • Bjork
  • Tech N9ne
  • Ghostface Killah
  • Bobby Conn
  • Morton Subotnik
  • Cole Porter
  • The String Cheese Incident
  • Eagles of Death Metal
  • Polyphonic Spree
  • The Faint
  • Interpol
  • Tegan and Sara
  • Erasure
  • The Grateful Dead (AIDS)
  • Le Tigre
  • Marilyn Manson (dark gay)
  • The Gossip
  • The Magnetic Fields
  • The Doors
  • Phish
  • Queen
  • The Strokes
  • Sufjan Stevens
  • Morrissey(?questionable?)
  • The Pet Shop Boys
  • Metallica
    • Judas Priest
    • The Village People
    • The Secret Handshake
    • The Rolling Stones
    • David Bowie
    • Frankie Goes to Hollywood
    • Man or Astroman
    • Richard Cheese
    • Jay-Z
    • Depeche Mode
    • Kansas
    • Ani DiFranco
    • Fischerspooner
    • John Mayer
    • George Michael (texan)
    • Angel Eyes
    • The Indigo Girls
    • Velvet Underground
    • Madonna
    • Elton John
    • Barry Manilow
    • Indigo Girls
    • Melissa Etheridge
    • Eminmen
    • Nirvana
    • Boy George*
    • The Killers
    • Lou Reed
    • Lil' Wayne
    • Motorhead
    • Jill Sobule
    • Wilson Phillips
    • DMX
    • Lisa Loeb
    • Ted Nugent (loincloth)
    • Dogstar
    • Thirty Seconds to Mars
    • Lil' Kim
    • kd lang
    • Frank Sinatra
    • Hinder
    • Nickleback
    • Justus Kohncke
    • Bob Mould
    • Clay Aiken
    • Arcade Fire
    • Bright Eyes
    • Corinne Bailey Rae
    • Audioslave
    • Red Hot Chili Peppers
    • Panic at the Disco
    • Elton John(really gay)

    Det finns några "säkra" band också:

  • The Right Brothers (the list!)
  • Dresden Dolls
  • UnderOath
  • Cyndi Lauper
  • Falling Up
  • Flyleaf
  • THE TURNING
  • Disciple
  • P.O.D
  • Evanescence
  • By The Tree
  • Scott Reed
  • Michael W. Smith
  • Jars of Clay
  • DC Talk
  • Danielson

  • Kolla själv på: http://www.lovegodsway.org/GayBands


Lefflers fest!

Lefflers fest!

Jo, just det - Leffans fest!
Det var i lördags på Platens och var skoj som fan. Mycket folk man kände.
Sprang annat på Ninnen (på bilden) och påminde henne om den där tavlan jag skulle få. Och Ninnen om du läser det här - jag vill ha den! Försök inte att smita undan!
Sprang även på den fantastiska Lisa K (och det är inte Lisa Kjell om nu nån tror det). David Drejstam erkände att han har lirat i mantel, Lehman lärde mig lösenordet till hur man fick mer bål och Kräks...ja, han kräktes mest. Som vanligt.

Mer rapporter finns på Lefflers egen blogg: http://tobbeleffler.blogg.se/

Lite tungt lastad...?

Lite tungt lastad...?

Krogkrönika

Som vanligt är det folk som egentligen inte bryr sig som klagar mest.

Linköpings nöjesliv är ett ständigt ämne för diskussion. Nedläggningen av biografen Astoria och konsertarrangörer som har svårt att locka folk är två saker som har gjutit extra liv i debatten på senare tid.

När Östgöta Correspondenten på sin hemsida ställde läsarfrågan ”Hur är Linköping som nöjesstad?” kom det in en mängd synpunkter. De flesta var kritiska och menade i en raljerande ton att nöjeslivet var under all kritik.

”Nöjestad? Hahhahhah *jag kiknar*”, skrev signaturen Hjalmar.

”Helt värdelöst! Urtrist ställe! Det sämsta jag bott i”, menade signaturen Patrik.

”Nöjesliv!?Finns det något sådant i vår gulliga lilla stad. Måste vara något som jag missat totalt”, skrev en som kallade sig Hjulsbro.

 

Jag tror inte det finns något bättre tillfälle än nu att plocka fram det gamla uttrycket ”Man har inte roligare än man gör sig”. För det är ju precis det som inläggen ovan handlar om. Personerna som skrev meningarna skulle inte ha roligt om nöjesutbudet så vore det tiodubbla.

 

Och framförallt avslöjar man sin okunskap och sitt oengagemang på ett oerhört pinsamt sätt. Som jag skrev i inledningen: det är folk som egentligen inte bryr sig som klagar mest.

Hur många av er som klagar på nöjesutbudet brukar gå på konserter på Skylten, Herrgårn, Flamman, Platens, Konsert & Kongress, Cloetta Center, Elsas Hus och andra ställen?

Hur många av er ser film på Astoria, Filmstaden, Cinemax, Kårullen eller Filmklubben på Elsas Hus?

Hur många ser pjäser på Östgötateatern, Ung Scen/ Öst, Sagateatern, Arbis, Forumteatern eller någon av de andra scenerna?

Hur många dansar på Socialen, Club Casbah, Inflight Entertainment, Bagdad Antisocial, Spanky, John Doe, Nuclear Nation, Club Sessions, Fever, We Got Soul eller någon annan av stadens klubbar?

 

Och ja, signatur Hjulsbro – du har missat en hel del. Som att vi har ett strålande restaurangutbud med mat från Turkiet, Karibien, Thailand, Indien, Japan, Frankrike, Vietnam, Italien och ett otal andra länder. Vill du göra mer än bara äta kan du dansa salsa, spela biljard, bowla, gå på vernissage eller besöka något av stadens museum.

 

Vad kräver ni mer? Vad exakt är det som fattas i Linköpings nöjesliv?

Vi som verkligen bryr oss stödjer de bra sakerna och har kul istället för att klaga.


Residenset...

Residenset...

Tjurig granne, element som inte funkar, dragigt toa-fönster, gnäll i tvättstugan...vilket a-hus man bor i.

Ser lite rangligt ut...

Ser lite rangligt ut...

På skiva: New Moscow

Betyg: 5 av 10
New Moscow: Verse chorus worse
Flagstone 


Division of Laura Lee är ett hårt rockband. Lite för hårt för mig faktiskt. Då gillar jag David Franssons soloutflykt bättre. Till vardags är han gitarrist i bandet ovan, men när han solodebuterar kallar han sig New Moscow.

Musiken är traditionell indiepop, inte uppseendeväckande på något sätt men helt okej. Jag hör spretiga gitarrer i samma skola som Last Days of April och jag hör sång och musik som varit på släktträff med (svenska) The Kooks. I singeln ”C´mon Up” hör jag till och med lite Bob Dylan.

Lite kul och överraskande också att electronicakungen Andreas Tilliander producerat, det bor nog en liten indiepoppare i honom också.


Veckans Page 3 Girl

Veckans Page 3 Girl

Japp, visst är det A.G.

Vidrigt!!!

Vidrigt!!!

Så vidrigt!!! Den här bauta-spindeln attackerade mig i min bunge i Lamai en kväll.  Som ni ser är han enorm, benen var minst fem centimeter.

Burra Aktersnurra mejlar från Fillippinerna

tjena din gamla hudare,
   har du hudat nat pa sistonde jag hudaR UTAV bara helvete ar kvar i angeles an halsa allla arlene fragar om du har lyft dig an

tv-krönika (24/1)

Märkligt på tv 

Det händer mycket märkligt på TV just nu.

”Sopranos”, SVT:s och hela västvärldens flaggskepp bland dramaserier under de senaste åren visas i repris, och det är ju bra. Tiden kunde dock varit något bättre, måndagar 00.50 – 01.45 och dessutom efter reprisen av ”Bingo Royale” är som att tigga om låga, eller knappt mätbara, tittarsiffror. Obegripligt.

Lika obegripligt är att skitprogrammet ”Bingo Royale” faktiskt repriseras. Både måndagar och torsdagar.

I Femman går många märkliga ”dokumentärer”. I tisdags var det ”Hjälp, jag onanerar för mycket!” som visades. Där ”avslöjades” att 95% av alla män tillfredställer sig själva ibland. Det märkliga är inte programmet i sig eller den fåniga titeln utan vad de sista 5 procenten sysslar med. Ljuger, verkar det som.

Och vad är det för fel på Alexandra Pascalidou? Igår i ”Förkväll” satt hon och skrattade under hela intervjun med Johan Staël von Holstein. Hon verkade antingen dyngad eller bara knäpp.

I samma program satt resereportern Markus Larsson och sa att Saigon var en genuin, oexploaterad asiatisk stad. Sen guidades han runt av en Vingreseguide och kollade italienska designmärken.

Märkligt var ordet.


IN MED: Tobbe Leffler, Kimmen, Mattias Kamijo

UT MED: ”Simpsons”, ”Guldbaggegalan”

VISA I REPRIS: ”Oss skojare emellan”, ”Det var en gång”


På skiva: Nicola Sarcevic

På skiva: Nicola Sarcevic

Album
Betyg: 4 (10)
Nicola Sarcevic”Roll roll and flee”
Burning Heart 


Det är alltid skoj när artister provar att göra något nytt. Kanske inte alltid så bra, men per definition spännande och uppfriskande.

Här är det Millencolin-sångaren Nicola Sarcevic som är ute på soloutflykter. Att sjunga på egen hand började han med på 2004 års ”Lock-sport-krock”. Där precis som här handlade det om akustiskt orienterade sånger med ett mjukare anslag än det vi oftast hör från honom.

Jag kan helt och fullt sympatisera med att Sarcevic vill testa sina vingar, variera sig och göra något annat än att bara lira elgitarr-stinn punk med Millencolin. Men varför måste han, likt så många andra artister som vill testa något nytt, hamna i ett överbefolkat och svintråkigt singer/ songwriter-fack? Varför kan inte Sarcevic, Peter Dolving, Niklas Hillbom(!), Kristoffer Åström, Dennis Lyxzén och alla de andra sjunga blues, hip hop eller barbershop istället? Gitarrbaserad, organisk, vemodsrock har vi redan fått en överdos av. Vill man få en kick av det krävs starkare grejer än Sarcevics traditionella konster.

Tjejlistan

Om ni undrar så nollställs tjejlistan varje år. Därför kan det stå (Ny) på vissa även om de har varit med året innan. Dom hetaste tjejerna just nu:

1. Lisa K (Ny)
2. Bea Johansson (2)
3. Johanna F (1)
4. Ninnen (Ny)
5. Jenny (Ny)
6. Marina (3)
7. Maria Elissa (Ny)
8. Kimmen (Ny)
9. Anna G (8)
10. Therese (Ny)


Bubblare: Nina, Sandra Ishall, Janni, Erika, Petra K, Åsa Tedebro, Åsa Melefors

Veckans Lehman-skämt

Veckans Lehman-skämt

Det var tre bröder som var trötta på sina jobb och ville göra nåt annat.
Den första var stenhuggare. En dag gav han fan i allt och gick ut på stan och började tigga pengar med en skylt där det stod: "Blind på grund av sten-flis".
Han fick in en massa kulor så nästa dag gjorde bror nummer två samma sak. Han var snickare och på hans skylt stod det: "Blind på grund av trä-flis".
Det funkade också. Men när den tredje brorsan provade samma sak gick det inget bra. Han var skräddare, och på hans skylt stod det: "Blind på grund av sy-flis".

Schysst BH

Schysst BH

Den perfekta Mors Dag-presenten

På skiva: Shoot Charlie

Album
Betyg: 6/10
Shoot Charlie: Junior & Senior
Plastilina Records 


I sina bästa stunder, och det finns ett gäng såna på denna debutskiva, spelar Älmhultsbandet Shoot Charlie fräck treminuterspop med ungdomlig, naiv känsla, distad sång och pang på-attityd. Då tar de det bästa av band som Stella Rocket, Bring me the fucking riot…man! och De Stijl.

Det låter garage, fritidsgård, indieklubb och rockfestival om vartannat, och det låter coolt som fan. Valpigheten är lite av grejen.

Allt är dock inte klockrent. Ibland låter det lite väl tunt och likartat. Tidigare har bandet släppt tre singlar och kanske skulle man släppt ytterligare några innan man samlar sig på album. Jag har också svårt att hitta bandets särart, det som skiljer dem mot liknande band i genren.

Shoot Charlie är inget livsviktigt band som kommer att förändra världen, men man har gjort en helt okej debutskiva.


Schysst jobb!

Schysst jobb!

Lär dig skjuta och träffa nya vänner

Nazismen har intagit Tallboda

Nazismen har intagit Tallboda

Historia på skolschemat...?

Brrr...buktalardockor, så vidrigt...eller vänta, förresten

Brrr...buktalardockor, så vidrigt...eller vänta, förresten

På skiva: Loveninjas

På skiva: Loveninjas

Betyg: 3
Loveninjas”The secrets of the loveninjas”
Labrador 


Loveninjas är ett utmärkt litet popband. Där nånstans finns också problemet. Loveninjas är bara ett utmärkt litet popband, inget mer. Det är inte ett fantastiskt popband, inte ett uppseendeväckande popband, inte nånting mer än just ett utmärkt litet popband om man ska vara lite elak.

Jag är å andra sidan den första att hylla små utmärkta popband, alla grupper behöver inte skriva om musikhistorien. Men just Loveninjas har jag svårt att se som någon evig livsföljeslagare, bandet är lite för vagt i konturerna. Jag har svårt att veta var jag ska placera in dem i min indiebokhylla.

Öppningen, singeln ”I wanna be like Johnny C” skriker arenarock, men redan i nästa spår är man i den Sambassadeur-fåra man verkar trivas bäst i även om man gör vissa avsteg, som i gamla roliga och fartfyllda ”She broke his penis in two” eller ”The end of a dream” där man återuppväcker 80-talets aussie-rock.

Det känns som att Loveninjas funkar för stunden, men kom tillbaka nästa vecka och de är redan glömda.


Ingen AW?

Eftersom det inte verkar bli nån After Work idag så börjar jag lobba redan nu för nästa vecka.

Alltså: Från 17 och framåt är det AW på Wokhörnan nästa fredag. Nu ska vi slå rekordet på 26 pers!

Anna G live in Åtvid!

Anna G live in Åtvid!

Den 23/3 är ett datum som inte får missas. Då lirar nämligen Anna Gunnarsson på Pubaftonen i Åtvids Hembygdsgård. Mange Sköld  - du och jag ska se till att det blir ett stort jävla gäng på plats!!!

Vidrigt - ännu en buktalardocke-skiva

Vidrigt - ännu en buktalardocke-skiva

Berg-listan

Grebos hårdaste berg:

1. Kärringberget
2. Ormberget
3. Lennart Berg
4. Grebostupet
5. Berget ovanför Jernby (vad heter det?)
6. Berget bakom Phaléns torp (och vad heter det?)
7. Katrineberg
8. Uffe Berg-ström

Inte ens nära: Garpberget - finns inte och har aldrig funnits nåt som heter.


After Work?

After Work?

Eftersom det återigen börjar dra sig mot fredag väcks ju den naturliga frågan: After Work imorgon?
Nån som är på? Wokhörnan igen? När? Helkväll?

Glöm aldrig David Gest

Glöm aldrig David Gest

David "Kräket" Gest är i hångeltagen igen...

På Skiva Fredrik Johansson & Hundarna

På Skiva Fredrik Johansson & Hundarna

Betyg: 2

 Fredrik Johansson & Hundarna

”Habors bro”

Troglodyt

 

Jag har sett Skärblackabandet Fredrik Johansson & Hundarna live några gånger (jag har till och med bokat gruppen själv en gång) och har kommit på vad som är bandets stora problem, nämligen att bandet är så mycket bättre än sin musik.

På scen har gruppen en energi och nerv som inte hörs när man hamnar på skiva. Då avslöjas istället låtarna som medioker 70-talsrock som aldrig borde ha lämnat fritidsgården.

Kapellmästare Johansson har själv beskrivit musiken som ”valsprogg” och ”en blandning mellan Cornelis och gubbrock” och det är en rätt träffande beskrivning som åtminstone tyder på självinsikt.

Men varför har man inte samma koll när det gäller att få liv i den monotona sången, ha lite finess i de politiska texterna eller anstränga sig lite med låtarrangemangen? Här finns ju potential till större saker, så varför nöjer man sig med att låta ABF-kurs?

Höjd blick och höjda ambitioner är mitt enkla råd.


Grattis Pålle!

Grattis Pålle!

Idag säger vi grattis till Paul Stanley som har namnsdag!!!

Första banden till Hultsfred

Första banden till Hultsfred

Årets Hultsfredsfestival äger rum 14-16/6 och dom första banden har släppts, kolla här: http://www.rockparty.se/content/festivalinfo/klara_artister.asp

Ännu är alltså inte Roy Star bokad, men det kommer säkert.
Bloggen fick förresten en pratstund med Ölandsbron (bilden):

Hej Ölandsbron. Vad tycker du om Roy Star?
- Jag såg honom redan 1992 på Trädgårdstorget i Linköping. Det var en enastående upplevelse. Jag hoppas att Rockparty bokar honom till Hawaiiscenen som ryktet gör gällande.

Vilket är hans bästa move?
--Han sätter både plié, releve och piruetterna prickfritt så det är svårt att säga.

Vilket är DITT bästa move?
- Det måste vara min raggningsreplik "Hej, jag kysste Kalle tills han kräktes. Inte illa va?"

SGG-överraskning på gång...

SGG-överraskning på gång...

Minns ni Sköna Gröna Grebo i somras? Minns ni hur kul det var? Vill ni uppleva det igen?
SGG:s interimstyrelse (dvs jag) håller på att jobba på en liten överraskningsgrej som kommer att bli en riktig höjdare.
Hela grejen kommer att avslöjas inom kort. Tills dess får ni gärna komma med förslag på band, förbättringar och annat till nästa SGG, som är inbokad till 25/8 -07.
Mejla till: skonagronagrebo@hotmail.com

Efterlysning!

Objekt found!

(Hallå! Detta är en efterlysning.
En "kompis" till mig var inne och skulle köpa te på Tebladet typ i början av december. Då stod denna småländska skönhet i kassan - men sen dess har hon inte synts till i butiken. Är det nån som har sett henne?)

Hoppsan, en grej på denna blogg som faktiskt funkar!!!

Min kompis, vi kan kalla honom "Tåten", har nu hittat sin småländska skönhet - som visade sig vara mer skön än het - och där med avslutar vi efterlysningen.

Buktalardocka på skiva - vidrigt!

Buktalardocka på skiva - vidrigt!

Fan, nu har buktalardockorna börjat släppa skivor också. Dom är överallt - brrr!

Tre skivor

Några Zerorecensioner jag gjort. Därav det tiogradiga betyget.

EP
4 av10
We are soldiers we have guns: To meet is murder
Stereo Test Kit/ Border 


Douglas Heart och Laurel Music är två mjukpoppiga Labrador-band som jag halvgillar. Malin Dahlberg ingår i båda dessa och tillsammans med Göteborgskamraten Jocke Rosén ingår hon även i ”We are soldiers…”.

Tycker dock inte att detta projekt (som hittills genererat två EP:s och ett kommande album under 2007) känns riktigt lika spännande.

Mjukpop - ja.

Organiskt och varmt – ja.

Minimalistiskt och intimt – ja.

Men jag saknar personlighet, den unika charmen och det gamla klassiska recensionsönskemålet – ”något som sticker ut”.

Album

Betyg: 3 av 10 
Charlie Persson: Tjänsteman
Cut the mustard


Allt Jens Back rör vid försöker han förvandla till Springsteen: Lars Winnerbäck, Hovet, Ulf Lundell, Hjärtats Orkester… Det ska vara orglar, pianon, tjejkörer och en ”organisk ljudbild”.

Charlie Persson lyckas han dock inte förvandla helt. Här och där sticker blåset och folkrocksoulen fram sitt fula tryne, men mestadels tvingas Back hålla sig i bakgrunden.

Charlie Persson föredrar sin musik slickad och stram, mera soft soul än fläskiga effekter.

Jag gillar den kyliga och stilfulla tonen, men de svenska texterna känns rätt tråkiga. Och det gör förresten musiken med.


EP
Betyg: 1 av 10

 

Raymond & Maria: Hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar

Warner


En tradig akustisk gitarr öppnar fyraspårs-EP:n och jag tänker ”Hej – Björn Rosenström!”.

Snart visar det sig dock att det är Raymond & Maria, nyproggbandet som sjöng om den där förbannade tröjan för några år sedan, som jag lyssnar på. Så helt fel ute var jag ju inte, dom stinker ungefär lika illa.

Ska inte hacka för mycket utan koncentrera mig på det som stör mest: den monotona kvinnliga sången. Till och med Stefan Edberg skulle skämmas över en röst som är så uttryckslös och känslokall. Som hjärtkurvan på en nyss avliden. Det är sången som drar ner Raymond & Maria från ett halvtaskigt band till katastrof.

Man hör inte texten, och kan än mindre urskilja några nyanser i känsloläge eller temperament. Sången bara maler på, rakt fram i ett livlöst tonfall. ”Dra ur sladden”, tänker jag. ”Det finns ändå inget hopp, personen är ju redan död”.


Leffler har skaffat blogg

Leffler har skaffat blogg

Nu har även min polare Tobbe Leffler skaffat blogg. Jag har lagt in den bland mina länkar till höger.
Går även att klicka här: http://tobbeleffler.blogg.se/

Kinde-fest 10/2

Kinde-fest 10/2

Bill, nu har jag bestämt att det är Johan Kinde-fest hemma hos dig lördagen den 10/2. Tills dess måste du skaffa vidjon till "Vackra djur gör fula saker".
Vilka är på?

Familje-listan

Dom coolaste familjena:

1. Familjen Dimitri i Linköping
2. "Familjen" i Borlänge
3. Popbandet Familjen
4. Familjen Borell
5. Family Four

Minge - hårdast i kommun!

Minge - hårdast i kommun!

Castro vs Ruby Muhammed

Castro vs Ruby Muhammed

Sköld har alltså valt Fidel Castro och mitt nya namn på vem som först kommer trilla av pinn är Ruby Muhammed.
Ingen högoddsare precis. Ruby är änkan till Elijah Muhammed, grundaren av Nation of Islam, och hon är 110! Ska nån hinna före Castro är det hon.
Robert - Garderobert gör som han gjort senaste två åren - håller sig undan, och har ännu inte angett nåt nytt namn. Dock har jag för mig att Glassens brorsa förra juldagen drog till med Nisse Liedholm. Stämmer det, GB?
Nån mer som vill vara med? Skriv era förslag i kommentarerna. OBS! När man väl bestämt sig får man inte byta förrän personen tagit ner skylten.

På skiva: Sweptaways

PÅ skiva: Sweptaways

Betyg: 3

The Sweptaways

”OOh AAH”

Hybris


Damkör - ja

 

Instrument - nej

 

Tagit namnet från Madonnafilm - ja

 

Amerikanskor -nej

 

Assnygga dräkter - ja

 

Bildades för tre år sedan - ja

 

Covers på poplåtar - ja

 

Släppt skivor tidigare - nej

 

Låtar av Kate Bush, Vapnet och Pet Shop Boys - ja


Tv-krönika

Tråkigt i rutan
 

Ett av spänningsmomenten med att åka på semester till Asien under vintern har de senaste åren varit att se vilka nya tv-program som har börjat när man kommer hem.

Årets nyheter är dock ingen höjdare. TV 4:s ”I en annan del av Köping” verkar kul. Men det mest spännande i SVT:s utbud är...tja, femte säsongen av ”Kommisarie Lynley”.

Kanske är man lite försiktigare på just SVT i år. För trots att 86 av de 100 mest sedda programmen under 2006 visades i SVT var det också just SVT som fick mest kritik under fjolåret. Man meddelade exempelvis att man skulle satsa mer på lättsamt drama på bekostnad av samhällsprogram. Helena von Zweigbergk, programledare för ”Filmkrönikan” blev någon slags allmän hackkyckling och man fick (rättmätig) skäll för idiotsatsningar som ”Bingo Royale”, ”Veckans president” och ”Den som viskar”.

Gårdagen var ett typexempel på hur tråkigt tv-året inletts. Samma gamla ”Efterlyst”, ”Antikrundan”, ”Jeopardy”, ”Vänner” och ”Simpsons” som alltid. Och Peter Jidhe var lika intetsägande som vanligt. Han överträffas bara av Malou von Sievers på att göra usla intervjuer.


 

IN MED: Roy Star, Lamai-Elvis, Smiling Gayman och Bo Stolpstedt,

UT MED: Ingvar Oldsberg, TBG och Ann Westin

KANSKE KAN BLI NÅT: Komediserien ”Playa del sol” med Henrik Hjelt och Mikael Tornving


Det kom ett brev...

Det kom ett brev...

Hej Tobi!
Jag har ett problem du kanske kan hjälpa mig med. Jag har strulat med två tjejer och har nu kommit till en punkt där det känns som att jag måste välja en av dom. Vem tycker du jag ska ta - Amanda Lepore eller Joycelyn Wildenstein?
Tack på förhand
/ TBG


Ja, vad säger ni läsare? Vilken av dessa två skönheter ska TBG välja?

Tjejlistan

Årets första Tjejlista ser ut som följer:

1. Johanna F
2. Bea Johansson
3. Marina
4. Nina
5. Sanna P
6. Mama på Soi 13
7. Mama på Nice Tour
8. Anna G
9. Hon med glasögonen i Bangkok
10. Den trevliga av ukrainskorna

Bubblare: Den otrevliga ukrainskan, hon lilla i baren i Lamai, Hiroko Kadowaki

Inte ens nära: Sara Lantra

Öppen scen på L´Orient

Öppen scen på L´Orient

Sami fortsätter att vara Linköpings kulturstödjare nummer ett.
Onsdag 24/1 19.00 är det dags för öppen scen på L´Orient. Gå dit och titta eller uppträd själv. Allt är i princip tillåtet. Ingen föranmälan, men arret är opluggat.

OKEJ-listan

1. Shakin´ Fredrik
2. The Pinks
3. KISS
4. Adam Ant & the Ants
5. Duran Duran
6. Kim Wilde
7. Shakin´ Stevens
8. Nolans
9. Hulken
10. Bow Wow Wow

På skiva - Miss Li

På skiva - Miss Li

Betyg: 3

Miss Li
”Late night heartbroken blues”
National


När tivolivagnarna drog bort från stan trillade en 24-årig flicka från Borlänge av och blev kvar.

Tills hon återfinner sina tivolikamrater spelar hon sig runt på barer, caféer och andra ställen där det står ett piano som hon kan hamra fram sina tvåtaktiga burlesque-visor på.

Miss Li, eller Linda Carlsson som hon heter, debuterar med en skiva som påminner om såväl Tom Waits (utan rosselröst) och Wendy McNeill (utan dragspel) som en stökigare Ane Brun. Kabaré-visor i umpa bumpa-takt är grunden, som kryddas med ”Fever”-basgångar och kopplingar tillbaka till amerikansk 60-talspop.

I andra nummer, som den rökigt jazziga ”Give it to me” är det mer klassiskt barsångerska-läge som gäller. Det sprakar livfullt och spännande.

Ett aber är att uttrycket är ofta bättre än låtarna i sig. Lite märkligt dras man omedelbart med i den yviga musiken men har svårt att minnas en ton efteråt.

Förmodligen är Miss Li fantastisk live. Kolla in själva den 21/12, då kommer hon till Skylten i Linköping.


Veckans Page 3 Girl - A.G.

Veckans AG

Att Jernbys son ska sabba för alla...

Att Jernbys son ska sabba för alla...

ICA Grebo-listan

Grebolistan

De hårdaste personerna i Grebo Hushållsförenings historia:

1. Målar´n - tillbringade varje dag i 40 år på en pall bredvid kassan
2. Urban - "var det nåt mer?"
3. Barbro Gadd - freofrutti, kling!
4. Majken - varför döps ingen till det numera?
5. Tomten - kommer alltid kring jul och delar ut pepparkakor
6. Jocke Prickigkorvs farsa - var inte Conny ordförande ett tag i Grebo Hushållsförening?
7. Per-Erik Jernby - skrek "ut ur mitt hus" när sonen kom ut ur garderoben
8. Gunnar Nordström - köpte Treo Comps gamla turnébuss för 500 kr och en platta folköl
9. Persson - har gjort affären till replokal
10. Chrilla Gigolo - dyker alltid upp fem i sju på fredagarna

Bubblare: Disas morsa, Zelle, Lange & Peter Fransson, Monika, Pilla Gustavsson (för övrigt dotter till nr 10)

Wokhörnan igår

Folk som aldrig hängt på Wokhörnan fnyser hånfullt åt det, men oj oj oj - vilket ställe!
Igår blev det en helkväll igen i trevligt sällskap. Mange, jag Nina, Marina och Sanna hade skrattkalas och pratade raggningsteknik och tics. Bland annat.

Plus med Wokhörnan:
Billig och god öl
Billiga och goda grillspett
Mysig asien-miljö med bambu och blinkande ljusslingor
Fortfarande ganska oupptäckt av allmänheten
Roliga namn på maträtterna (Wok on the wild side, Scary Spice osv)

Minus med Wokhörnan
Dragigt vid fönstren
Personalen

På skiva - Orup

På skiva - Orup

Betyg: 2

 
Orup

”Faktiskt”

Roxy Recordings

 
Orup har oförtjänt dåligt rykte bland ”musikkännare”, men samlingen ”Flickor förr & nu” är faktiskt ett måste i varje svensk skivsamling värd namnet.  Orup är väl den enda nutida låtskrivare som tål att jämföras med Jules Sylvain och Peter Himmelstrand när det gäller att leverera högklassiga schlagers till Svenska folket.

Men arvet från Ubangi och Intermezzo lyser hela tiden igenom, även om Orup är på sitt mest kommersiella humör har han ett ”alternativt” drag, som på debuten var mer än ett drag. För övrigt något Orup gör upp med i skojiga ”Indiedrottning”.

Det finns några andra ljusglimtar på ”Faktiskt”.  Singeln ”Måndag – fredag” är väl som helhet inte Orups största stund, men sticket mot slutet höjer hela låten ett snäpp. Parmiddagsdiskolåten -  ”Sjung halleluja (och prisa Gud)” svänger rätt skönt och ”Sibyllan” har rena Kinde-vibbarna och för tankarna till Lustans Lakejer-låten ”En natt som denna natt”. Skivans avgjort starkaste spår!

Resten av plattan känns däremot svagare, och när Orup inte levererar klockrena hits känns han ointressantare än de flesta. ”Ett regnigt regn” låter partyband på något högfjällshotell och ”Någon måste ha lagt nåt i min drink” väcker minnet av Joakim Hillson till liv igen (på mer än ett sätt).


Wokhörnan?

Det har kommit önskemål om after work på Wokhörnan idag vid femtiden. Nån som är på?

Kill-listan

Ni har väntat, här är den - Kill-listan!

1. Kimmen
2. Nikke Sixx
3. Wester
4. Palmér
5. Patte P
6. Glassens brorsa
7. Glassens halvbror
8. Zälle
9. Lemmy
10. Walter


Bubblare: Magnus S, Magnus A, Magnus F

Inte ens nära: TBG, Roy Star, Håkan D

Portad från Kill-listan: Jerry Prütz

På skiva - Laleh

På skiva - Laleh
Betyg: 3

 Laleh

”Prinsessor”

Warner


När Lalehs självbetitlade debutskiva dök upp 2005 höll jag på att spy rakt ut. Det blir lätt så när kulturetablissemanget slår klorna i någon, hyllar reservationslöst och bestämmer att ”nu är den här personen som gäller – och hör sen”.

Laleh hade ju allt, hon var den uppvuxna proggvänsterns våta dröm. Ung, tjej, invandrare (född i Iran), förortsbarn (uppvuxen i Hammarkullen i Göteborg) och som grädde på moset lät hon som Cornelis i hiten ”Storebror”. Hon skrev sina egna låtar (…som om det numera skulle vara någon merit), bjöd på improvisationsfyllda liveshower och var allmänt charmig.

Hyllningarna kom som ett brev på posten: tre grammisar, Taube-stipendium, Rockbjörn och två guldmickar från P3.

Egentligen var Laleh en ny, trevlig bekantskap som jag gärna lånade ett öra, men tokhyllande får ofta en distanserande effekt och så även med Laleh.

Debuten hade trots allt en viss charm även om den var ett spretigt misch-masch av etnotoner, reggaetakter, svenska visor, engelsk softrock och persiska sånger.

Blandningen av språk återkommer även på ”Prinsessor”, bara fyra av låtarna är på svenska. Synd, eftersom det är då det känns som att hon har något att tillföra och skulle kunna vara en injektion i skinkan på den svenska visan.Som helhet är kanske "Prinsessor" en bättre skiva än debuten, men jag saknar överrumplingen. Det känns ospännande och tamt. Mysig parmiddagsmusik har redan Dilba (nån som minns henne?) gett oss på flera skivor.

Lyckligtvis har tokhyllandet avtagit, det gör att man nu kan börja bedöma och uppskatta Laleh för vad hon är istället för vad hon förväntas vara.


Club Molly på fredag

!Club Molly!

På restaurang L'orient 19/1 22-03

Musik:Pop-Rock-Indie
Gäst Dj: Romeo Moore
Live på scen: Sonic Circus

Nice price i baren. halva priset på fatöl & mat 22-23
Entré: 40 kr (ålder 18 år)

//Crew

Efterlysning: hustruämne

Efterlysning: hustruämne

Tack Gud för goda vänner som kan ge bra råd. Ofta vet andra bättre än en själv vad det är man behöver.

Så här skrev Mange idag i ett mejl:

Idealprofilen på din tjej:

28-32 år

Social och öppen

Älskar musik

Fast jobb

Planer på att stadga sig, men kan tänka sig att bo kvar centralt. Inte villa, husvagn och hund.

Gillar att resa

Älskar mysiga hemmakvällar med god mat och hångel


Utgå från att minst 4 av 7 punkter är uppfyllda, så är hon den rätta.


Äktenskapsrådgivaren

/Magnus

Så frågan är helt enkelt: är det nån där ute som känner igen sig i beskrivningen? Hör av er i så fall.


La Fleur Fatale

La Fleur Fatale

Linköpingsbandet Planet Superfly meddelar att man har bytt namn. Numera kallar man sig La Fleur Fatale.

Bra eller dåligt? Straight eller gay? Vad tycker ni?

Hemma igen...

Hemma igen...

Fräsch solbränna, stomatol-leende och thaifrisyr. Kan en man bli mer fulländad?
Hur som helst: nu är man hemma igen (fy f-n) och det är "business as usual".

Sista brevet fran LOS

Sa frasch!!!!!!!
Legat vid poolen hela dagen och nu har jag varit hos tandlakaren och frisoren. Sa snygg, sa frasch! Nya klader ocksa forresten.
Nu ska jag bara hem och packa och sen ut och ata indiskt innan det ar dags att dra sig mot flyget.
Fan, precis nar man borjar komma in i skiten. Maste bli langre nasta gang igen.

Kungen och kronprinsen

Kungen och kronprinsen

Kungen lever! For en vecka sedan lirade han i Lamai och har ar beviset.

For mig ar det sista riktiga kvallen i Bangkok ikvall, imorgon natt gar flyget hem. Fan.
Skulle inte ha nat emot att stanna ett tag till. Nu ska jag hem till Bullshit Plaza och svida om och ta en chang, sen "ut i natten for att se vad staden har" som den kanda sangen gar.

Anda in i kaklet!

Jag vet att det finns manga besvikna blogglasare darute som tycker att de tva senaste veckornas uppdateringar varit, ja rent ut sagt - at fanders. Det stammer, men har sin forklaring i att jag som ni vet ar pa semester.
Nu ar det dock inte manga dagar inan jag kommer hem och allt blir som vanligt igen.
Men forst ska tre harda dagar (eller snarare natter) i Bangkok klaras av. I kvall ar det Mr Daengs fodelsedag, sa jag gar nog bort dit en svang. Ska aven hinna med Soi Cowboy tankte jag innan natten avslutas i sedvanlig ordning med stora Chang pa Soi 13.
Igar och idag lag jag mest vid poolen och pressade for att forsoka fa lite farg de sista dagarna. Annu markligare ar att jag pallrat mig upp till frukost (10.30) bagge dagarna. Jamfor det med nar vi kom, da man aldrig kom upp innan 15 och vid nat tillfalle sa sent som 19.
Nu kor vi anda in i kaklet!

Back in Bangkok

Kom tillbaka till Bangkok igar. Kochen drar hem om nagra timmar, jag stannar nagra dagar till. Sen har jag inget mer att saga for idag...

Halli hallo

Hojdarkvall igar, pigg, sol och traffade Leif bornhed. Och sa var vi pa en fantastisk Elvisshow med en fyllekarring pa 72 som dansade runt och blottade sig. Och traffar nagon Kochen far ni garna fraga vad han tycker om Ukraina.

Mao mak mak

Idag kom solen, och kroppen borjar ocksa komma igang. Dricker en Spy Blue och laser dikten nedan.
Klockan ar snart nio, har kakat rod curry och tagit chang. Vad hander nu? Katoyshow eller girliebar?

Kvar i misaren...

Fortfarande ingen sol, men nu ar man med i matchen igen efter att ha sovit bort hela gardagen. Misstanker dock att fraschheten blir kortvarig, eftersom jag redan nu har varit uppe i over tio timmar och klockan bara ar halvtolv pa dagen. Ligger namligen lite fel i dygnsrytmen...

Statistik

Resan i siffror sa har langt:

Antal soldagar pa Samui: 0
Antal spykaskader: 4
Antal Chang: Orakneligt
Antal tagna kort: 1
Antal bad: 1 (i poolen)
Antal goda maltider: typ 2 om man inte raknar diverse grillspett och liknande

Veckans dikt

Det kom en dikt fran J.F. haromdagen. Det ar den vackraste och mest poetiska dikt som nagon nansin skrivit till mig. Bruno K Oijer och Bob Hansson - slang er i vaggen!


Det bor en kille,
vid min förra skola.
Han heter tobbe,
den snälla och coola.

Han skriver låtar,
bättre än basshunter.
Raggar på allt,
småtjejer och tanter!

Lamai!!!!!

Sawadee khrap!!!

Efter tre harda dagar i Bangkok har jag och Kochen nu hamnat i Lamai. Som vanligt ar man sliten som fan, och till raga pa allt sa har det osregnat i tva dagar. Dessutom ar uppkopplingen lite sisadar har nere sa bloggen kommer att ga pa sparlaga nagon vecka.

Ska tydligen fortsatta regna sa vi far se om vi blir kvar har eller vad som hander. En bra grej som har  hant ar att barerna har oppet langre igen. Tva istallet for ett ar nya officiella tiden, men oftast ar det oppet sa lange det finns folk. Igar satt vi pa burgarstallet (hornet) till halv sju och kande pa Chang-klubban.

Nu ska vi ut och roja. Hej sa lange.


Bangkok - here I come!!!

Bangkok - here I come!!!


Imorgon, den 2/1 smäller det! Då bär det iväg till Land of Smiles. Kanske springer jag på Na (bilden) nere i Lamai.
Så under perioden 2-18/1 så kanske det blir lite si och så med uppdateringarna på bloggen.

Kanske även vore på sin plats att recitera Tobi & the Katoys superhit "En natt i Bangkok":

Landade i Bangkok klockan ett
solen sken och ryggen var blöt av svett
30 dar i leendernas land
nu ska livet levas in till sista slant

Checka in på rummet klockan två
Hotel 27 på Sukhumvit 22
En dusch och lite mat sen är man klar
ut i natten för att se vad staden har

Tog en tuk-tuk ner till Nana klockan sju
in på närmsta bar som ett jehu
kvinnor, sprit och synd vartän jag ser
jag tog en Chang, sen minns jag inget mer

Vakna dagen efter klockan tolv
nerspydd och helt naken på mitt golv
blodig och med smärtor i min häck
och bruden från igår var redan väck

Men jag kravla in på muggen klockan ett
och märkte snart att någonting gått snett
när jag gjorde mitt behov så var det så
som om någon dragit taggtråd ur mitt hål

Fick en tid hos doktorn klockan fem
och slängde fram min svullna gröna lem
men det fanns ingen bot mot min situation
hans enda lösning löd: amputation

Så nu går jag här längs Sukhumvit och svär
jag har tvingats byta karriär
högklackat och kjol och tuggar Toy
 - jag är Bangkoks enda rågblonda katoy!

Gott nytt 2007!!!!

Gott nytt 2007!!!!

Fyrverkeri, fyrverkera, fyrverkeri - hurra!


Gott Nytt År alla läsare önskar Tobi


Tony Tårta-tävlingen

Tony Tårta-tävlingen

Det verkar inte som att vi får någon vinnare i senaste tävlingen.

Sanna, Thorin och Powerman lyckades dock NÄSTAN få till rätt svar med gemensamma ansträngningar.


Rätt svar:

Den klassiska texten på Tony Tårtas visitkort var "Tony Tårta - festfixarnas casanova. Slickar upp alla brudar i brygga - på stört!"


Två skivor

Hade visst glömt att ta med dom här:

Betyg: 2 
The Divine Comedy
”Victory for the comic muse”
EMI

 

När skivan “Casanova” dök upp för tio år sedan var jag övertygad om världserövring för brittiska The Divine Comedy. Plattan var ett mästerverk där varje låt kändes som en omedelbar klassiker. Instrumentering och arrangemang var fantastiska och Neil Hannon hade en så stilfull röst och attityd att han genast hamnade bredvid klassiska crooners som Scott Walker och Frank Sinatra.

Fortfarande har Hannon helrätt ljudbild och klär sina sånger i en tjusig kostym av stråkar, blås och känslig sång som gjuten för både cocktailparty och Berwaldhallen. Men skärpan och den perfekta fingertoppskänslan i låtskrivandet har sakta klingat av en smula för varje album sedan ”Casanova”. Låtarna är bra, men känns inte längre omistliga.

Och när inte längre låtarna har den gudomliga touchen känns The Divine Comedys storslagenhet alltmer som en oinspirerad pose, där bristen på inspiration försöker döljas i ett dis av överproduktion.


Betyg: 3

 David & the Citizens
”Stop the tape! Stop the tape!
Bad taste Records

Skånska popbandet David & the Citizens slår med sin tredje fullängdare något slags rekord genom att låta det innehålla hela 89(!) spår.

Antalet låtar är dock bara tolv, vilket innebär att varje låt består av sju, åtta spår. Man kan med andra ord klicka sig fram till exempelvis spår 18 och hamna mitt i låt nummer tre. Och så undrar bandet varför man sedan starten beskyllts för att låta studentikost…

De trogna fansen kan urskilja en svag dragning i musiken bort från bandets gamla folkpop mot mer rockiga och experimentella tongångar, men det handlar om smådetaljer. Den som gillar David Fridlunds röst och melodibyggnader kommer att känna igen sig.

Kanske känns låtmaterialet aningen svagare än tidigare. Lägstanivån är hög, men jag har svårt att höra någon ny ”I´ve been floating upstream…”, ”Graycoated morning” eller ”Pink evening”, det vill säga låtar som direkt knockar en av stolen.

Fast ”48h” har ett skönt, långt slut och singeln ”Are you in my blood?” har ett trevligt gung och en medryckande refräng. Så slutresultatet blir ändå helt okej.

 


RSS 2.0