Gott nytt år!


Världen är mitt mål

Har landat ett nytt jobb som jag är riktigt nöjd med. Linköpings Flygplats har fixat en ny hemsida och där kommer jag att skriva resereportage varje månad. Kul, eftersom resereportage är det jag helst jobbar med och dessutom har jag nästan enbart flugit från Linköpings flygplats de senaste fem, sex åren så jag har ju en naturlig koppling dit.
Redan nu ligger det ute resereportage från Lissabon, Buenos Aires och Singapore, och fler kommer att komma. Gå in och kolla på: http://www.linkopingcityairport.se/restips/

Lehmans fredagsfräckis

Ett av de värsta oväder som tänkas kan drog fram över den trakt som handelsresande Tage besökte. Alla rum var upptagna - men en säng på pigkammaren gick att få. Löfte om att lämna pigan ifred och gå tyst avlämnades. På väg upp gick ljuset ut och i kolmörke trevade Tage sig fram till sängen. Mellan sängarna var det inte längre än att kunde trycka handen på pigan - hon tryckte tillbaka och snart var han över.
Någon timma senare hördes små kvidande från pigan och Tage fick dåligt samvete och sade tröstande: "Lugn lilla vän - så här blir det alltid efter första gången."
"Det är nog sista - jag är 80 år gammal." : kom svaret.

God helg i Norpan

Var i Norrköping några dagar och hann bland annat beta av några ställen på att-gå-till-listan: Babyl House, Oliver Twist, Kupolen...men framförallt nyöppnade Mateo Xavier som är en sydamerikansk köttrestaurang, dvs rakt upp i min gränd. Inte riktigt som köttkrogarna i Palermo Soho men fullt godkänd och det lär bli flera gånger. Ceviche, Malbec och saftigt kött + salsa i högtalarna och mysig inredning. Biffarna kostade en del men för- och efterrätter var oväntat billiga.

Musikkrönika, december

Musikåret 2016

Springsteen, Silvana och Samir. Tiden har kommit då det är dags att sammanfatta skivsläpp, konserter och skandaler. Här är min syn på musikåret 2016.

Årets...
Bästa: Johan Kinde "Ett halvt sekel av sex"
Sämsta: Britney Spears och alla andra artister som saknar musikalisk identitet
Lokala: Ghost "Popestar"
Konsert: Svårt att komma förbi Håkan Hellström på Ullevi...
Vet-hur-man-slutar-på-topp: Kent

Nörderi: Lundellbunkern
Mest irriterande på sociala medier: R.I.P-andet
Musikbråk 1: Bob Dylan tilldelas Nobelpriset
Musikbråk 2: Avbokningen av Peter Jezewski
Musikbråk 3: Alice B fick inget gage som förartist till Håkan

Folkliga genombrott: Miriam Bryant
Internationella genombrott: Zara Larsson
Bästa på Bråvalla: Fin-ölen
Nordpolen: Pascal
Julskiva: Rickard Söderberg "Make the juletide gay"

Inhopp: Axl Rose blir sångare i AC/DC
Mest tragiska: Bilolyckan med Viola beach
Störst och bäst, ingen protest: Beyoncé
Vinnare: Frans
Uppfinning: Sko med inbyggd effektpedal

Rockstjärna: Little Jinder
Farväl: David Bowie, Leonard Cohen, Olle Ljungström, Freddie Wadling, Josefin Nilsson, George Martin, Prince, Merle Haggard och Glenn Frey
Hopp inför 2017: Skivor med Depeche Mode, Charli XCX, Dropkick Murphys, The Jesus and Mary Chain och Säkert!

Filmkrönika - Filmåret 2016

 
Filmåret 2016

Stålmannen och Läderlappen pucklade på varandra, Mowgli lattjade runt i djungeln och Quentin Tarantino meddelade att han bara kommer göra två filmer till. Det är dags att sammanfatta filmåret 2016 och här är lite av det som hände.

Årets...
Bästa: Att Alicia Vikander vann en Oscar för sin roll i "The danish girl"
Sämsta: "Independence Day - Återkomsten"
Konstigaste: "The Lobster"
Mest nyskapande: "Hardcore"
Tystaste: "Jason Bourne", där Matt Damon bara hade 25 repliker

Äntligen: Leonardo DiCaprio vann en Oscar
Har vi inte sett det förut? "Point break", "Ghostbusters" och "Ben-Hur"
Sjukaste: "Grimsby"
Viktigaste: "Spotlight"
Moraliska dilemma: "Eye in the sky"

Lokala: Linköpingskillen Ludwig Göransson gjorde musiken till "Creed"
Blickfång 1: Stellan Skarsgårds pung i "Our kind of traitor"
Blickfång 2: Alexander Skarsgårds magrutor i "Tarzan"
Fanns det verkligen ett sug hos publiken?: "Mitt stora feta grekiska bröllop 2"
Blodigaste: "Hacksaw ridge"

Rymden regerar: "Arrival", "Rouge One", "Passengers"
Mest självklara publiksuccé: "Hundraettåringen som smet från notan och försvann"
Mest bortslarvade publiksuccé: "Inferno"
Blir aldrig inaktuellt: Jultomten och Andra världskriget
Socialrealism: "Morran & Tobias"

Förhoppning: Att SVT gör en bättre sändning från Oscarsgalan än senast (för sämre går knappast att bli)
Farväl: Alan Rickman, George Kennedy, Bud Spencer och Gene Wilder.
Några filmer att se fram mot i vår: 27/1 "La La Land", 17/2 "The Dark Tower", 10/3 "Kong: Skull island"

Krogkrönika, december

Mer vinterkänsla på krogen

Glöggsäsongen är här. Hur märks det på krogarna? Inte alls.
Det är dags att ändra på det och skapa mer vinterkänsla på stadens uteställen.

Släppet av Blossas årgångsglögg har med åren blivit en stor händelse som många ser fram mot med spänning och nyfikenhet. Vi svenskar är ett glöggdrickande folk och det brukar till och med vara kö utanför Systembolaget när årgångsglöggen börjar säljas.
Årets smak är Kråkbär och beskrivs som "klassiska glöggkryddor tillsammans med frisk syra från kråkbäret, rund sötma från björksav och en lätt rökighet".

Ju närmare vi kommer jul desto mer fyller glöggångorna våra hem. Det dricks glögg på julfester och hemma i köket, i köpcentrum och på torgen. På krogen, det ställe där vi vanligtvis inmundigar alkoholhaltiga drycker, lyser dock glöggen av någon anledning med sin frånvaro. Här och var kan det gå att beställa men generellt har krogarna ett väldigt dåligt (om ens något) glöggutbud och är dessutom usla på att marknadsföra det.

Varför behandlas denna svenska nationaldryck så illa av stadens etablissemang? Här finns mycket kvar att göra. Storslagna glöggpremiärer, glöggprovningar och glögg-after work är några inslag som borde varit etablerade för länge sen. Krogar kan arrangera ölskummande oktoberfester, champagneprovningar, roséverandor och olika cocktailsatsningar, men glöggen behandlas fortfarande styvmoderligt.

Överhuvudtaget är svenska krogar dåliga på att skapa vinterkänsla. Var är fårskinnen, bras-dvd:erna och snösprayet? Med en större satsning mot varma drycker som glögg och irish coffee skulle vi kunna ha öppna uteserveringar året runt. Halva nöjet med att åka till fjällen och alperna är att sitta på toppstugans terrass eller gå på after ski. Jag hoppas att våra lokala krogar snart ska förstå den outnyttjade potentialen och skapa mer vinterkänsla under den kalla årstiden.

Juldagsröj

Grebo, Skeda, juldagsröj på Palatset och nu fortsätter julen i Norrköping. Underbart.

På skiva: Måns Zelmerlöw

Måns Zelmerlöw
Chameleon

Att Måns Zelmerlöw är en bra allroundartist vet vi redan. Han kan programleda, spela musikal, dansa och sjunga. Ställer man honom på en scen så kommer han att leverera ett proffsigt jobb. Kanske inte alltid jättespännande, men tryggt och stabilt. Han är en entertainer, inget snack om saken.
Men han har också förtvivlat svårt att hitta sin egen identitet som musikartist. Är han en Idol-deltagare, en schlagersångare, en modern Sinatra, en julshowartist, en popstjärna, en allsångsledare? Och kanske är det skälet till att han döper sin nya platta till "Chameleon", för han är verkligen en kameleont som skiftar färg efter sammanhang.
Denna gång är färgen grå. Grå som i generisk radiopop utan egen själ. Grå som den grå massa av likartade artister som väller fram med samma ljudbild, samma röst, samma brist på egen personlighet, samma typ av låtar och ibland även samma låtskrivare.
Rent tekniskt och produktionsmässigt låter det förstås som det ska, men det gör alla andra skivor också. Visst är låtmaterialet svagt och visst saknas det sväng, men det som verkligen stör är den totala bristen på eget uttryck. Färglöst är ordet.

1/5

Julen på Palatset

Juldagen: Captain Jacks Army och Saturdays Heroes
Annandagen: Blues Cats

God jul!


Lehmans fredagsfräckis

- Hej, svarar en liten flickas röst i telefonen.
- Hej vännen, det är pappa. Är mamma i närheten? säger Gunnar.
- Nej, pappa. Hon är uppe i sovrummet med farbror Bosse.
Efter en kort paus säger Gunnar:
- Men du har ingen farbror Bosse, vännen!
- Jo det har jag, och han är uppe i sovrummet med mamma!
- Okej då. Jag vill att du gör en sak åt mej. Lägg ned luren, spring uppför trappan, knacka på dörren och ropa åt mamma och farbror Bosse att min bil precis körde upp på garageuppfarten.
- Okej pappa!
Några minuter senare kommer den lilla flickan tillbaka till telefonen.
- Jag gjorde som du sa pappa.
- Och vad hände?
- Mamma hoppade upp ur sängen utan några kläder och sprang omkring och skrek hysteriskt. Sedan snubblade hon på mattan och föll nedför trappan. Nu ligger hon bara där och hennes nacke har vridit sej konstigt.
- Åh herregud! Farbror Bosse då?
- Han sprang också upp ur sängen utan några kläder. Han var jätterädd och hoppade ut genom fönstret och ned i swimmingpoolen. Men han måste ha glömt att du tömde den på vatten för att rengöra den. Han slog i botten och ligger där utan att röra sej.
Efter en lång paus säger Gunnar:
- Swimmingpool? Har jag kommit till nummer 854739?

På skiva: Kaliffa

Kaliffa
Kalibrera

Det var i partymaskinen Hoffmaestro som vi först hörde talas om Kaliffa Karlsson, och sen dess har han bland annat samarbetat med Näääk & Nimo. För två år sedan släppte han sin första singel "Det strålar så om dig" under eget namn och nu är det dags för den första fullängdaren.
Musiken kan beskrivas som en eklektisk mix av reggae, hip hop, soul och arabiska toner. Beaten är ofta ganska enkla och minimalistiska och sången inbäddad i femton lager bomull. Det låter trevligt och svänger bitvis helt okej, men samtidigt har musik och texter stundtals en ganska banal ton och personligen har jag väldigt svårt att gå igång på detta. Kaliffa har hittat ett sätt att sjunga och arrangera som han upprepar i låt efter låt och det blir till slut rätt tjatigt och ointressant.
Fortfarande är det "Det strålar så om dig" som är vassast. Det är helt enkelt den bästa låten och känns dessutom mest genomarbetad. Övriga låtar skulle behöva lite mer kanter och sprickor för att inte bara passera hörselgången och sen ut igen.

2/5

Bioonsdag

Vid sidan om "Arrival" var "Passengers" den film som jag sett fram mest mot under 2016, och igår var jag och såg den.
Chris Pratt och Jennifer Lawrence ligger nedsövda på ett rymdskepp på väg mot en avlägsen planet. De råkar dock vakna lite tidigt...sisådär 90 år! Aj aj, vad gör vi nu?
Kanske mer romantik än filosofisk sci fi, men en riktigt bra rulle. Även om jag tycker att slutet skulle haft en mer raffinerad upplösning.
Betyg: 4 av 5
 
2017 då? Ja, av vad jag vet nu så ser jag mest fram mot "Life" och "Kong: Skull Island".

Nytt på DVD: Mike and Dave need wedding dates

Mike and Dave need wedding dates

Man måste imponeras över amerikanernas förmåga att hela tiden kunna ösa ur sig nya gapiga komedier om korkade personer som festar, har sex och gör bort sig. Även om man sett det mesta förr lyckas de alltid hitta på små variationer för att förnya konceptet. Man kan visserligen fråga sig varför de är så fascinerade av bröllop, urblåsta personer och under bältet-skämt men så länge publiken fortsätter titta lär det dyka upp fler filmer liknande denna.
Mike och Dave (Zac Efron och Adam DeVine) är två omogna bröder som alltid lyckas förstöra alla fester de bjuds på. Nu har föräldrarna fått nog och när deras syster ska gifta sig på Hawaii får de i uppdrag att hitta två skötsamma tjejer som de ska ta med som sällskap, annars får de inte komma på festen. Nu visar det sig dock att brudarna de hittar (Aubrey Plaza och Anna Kendrick) i själva verket är ännu vildare än killarna och det hela spårar ur totalt.
Det är knappast någon sofistikerad film, men har man rätt inställning så är det en ganska kul rulle. För är det något som jänkarna kan är det att göra roliga idiotkomedier som talar till publikens lägre drifter.

2/5

Årets kätbild

Fick ett mejl av Figge igår:
"Hej, min hjälte! Ville bara säga att du är den störste för mig och jag beundrar dig ofantligt mycket. Nu till saken: när jag bläddrade igenom min kätbildsmapp på datorn så hittade jag denna fantastiska bild som jag härmed utser till Årets Kätbild 2016 / Med vänlig hälsning Figge"

Nytt på DVD: The Lobster

The Lobster

I denna absurda historia gäller det att köpa premissen, annars blir filmen ännu mer obegriplig än vad den redan är. I framtiden, eller om det är alternativ värld, hyllas tvåsamheten så till den milda grad att människor bara får vara singlar i 45 dagar. Efter det förvandlas de till ett djur. Ja, bokstavligen förvandlas. Exakt hur det går till, varför det sker och liknande frågor besvaras inte utan man måste som publik helt enkelt bara acceptera upplägget. Djuret kan vara vilket som helst, det bestämmer personerna själva. Colin Farrell, som har huvudrollen som en dyster man som nyss övergivits, vill bli en hummer, men helst vill han fortsätta vara människa och letar efter en partner med ett matchande lyte på det dejtinghotell där singlarna bor.
Medan tiden tickar ner, hjärntvättas han och de andra gästerna med tvåsamhetens fördelar. Många försöker lura systemet, och det visar sig finnas en rebellstyrka i skogarna som vägrar att stadga sig. Och den världen är lika absurd den, fast på motsatt sätt. Fast när filmen under andra halvan flyttar från hotellet till skogen byter den stil och det blir svårare att hålla uppe intresset.
"The Lobster" är inte årets bästa film men förmodligen den konstigaste och kanske en av de mest intressanta. Det känns som att regissör Giorgos Lanthimos har ett viktigt budskap åt oss, även om det är svårt att lista ut vad det är. Eller så är allt bara trams, vem vet?

3/5

Veckans Tobi


Nytt på DVD: Jason Bourne

Jason Bourne

Varför ändra ett vinnande koncept? Har man en bra story kan man berätta den gång på gång. Vi har sett det i bland annat Terminatorrullarna och i senaste Stjärnornas Krig-filmen och nu ser vi det i Bourneföljetongen också.
Matt Damon gör comeback som den forna CIA-agenten med minnesförlust som vill veta mer om vem han egentligen är och hämnas de som förvandlat honom till den mördarmaskin han blivit. Han far runt i smutsiga europeiska storstäder och skjuter och slåss och ser allmänt plågad ut. Så långt inget nytt, allt är som det brukar. Det nya är att Alicia Vikander har en framträdande roll och att manusförfattaren lite halvhjärtat försöker få in en diskussion om övervakning och personlig integritet. Tror jag, för faktum är att jag har svårt att minnas vad filmen egentligen handlade om.
Nu uppvägs dock bristen på originalitet och nyskapande ganska bra av det snygga hantverket och en radda tuffa actionscener. Det är full fart nästan hela tiden och man har definitivt inte långtråkigt när herr Bourne är ute på äventyr. Så kontentan av det hela är att den femte Bournefilmen är en bra och underhållande film, precis som de tidigare, men känns som en upprepning och är i ärlighetens namn ganska onödig.

3/5

Resmål 2017

En av årets höjdpunkter är att reta upp sig över Vagabonds lista över det kommande årens bästa resmål, och häromdagen kom 2017-listan.
De har gjort en liten uppryckning de senaste åren, men fortfarande är listan undermålig. Dels är resmålen för luddiga och ospecificerade och man vet ju också att de bara valt resmål som de har egna reportage från.
Vinnare blev Kapstaden, som är ett ypperligt resmål. Men varför just 2017? Det känns ju snarare 2010.
Själv kan jag bocka av många av platserna: Kapstaden, Patagonien, Kanada, Lissabon, Island, Filippinerna...och har även många av dem på min kommande reslista: Sri Lanka, Hawaii, Slovenien. Kalifornien.. men det spelar ingen roll. Vagabonds lista suger som vanligt och nu väntar vi istället på New York Times i januari.

På skiva: Leonard Cohen

Leonard Cohen
You want it darker

Man älskar ju artister som låter musiken utvecklas med deras ålder och därmed lyckas hålla sig relevanta livet ut och kanske till och med bli bättre med åren. Här hemma har vi till exempel Thåström och Johan Kinde som lyckats med det och generellt är vis- och countrysångare bra på det. Men mästaren får nog ändå Leonard Cohen sägas vara.
Många räknar hans tre senaste album som något av det bästa han gjort, och det beror på att han anpassat arrangemang, låtval, ljudbild, teman och texter efter den fas i livet han är. Han vet att döden väntar runt knuten och det är ingen idé att försöka förneka faktumet. Snart kommer hans nummer upp och det är bara att acceptera och kanske till och med omfamna. Här rosslar 82-åringen fram texterna till sparsmakade, ödesmättade komp. Nästan varje text handlar om att allt snart är slut och innehåller rader som "I´m ready my Lord" och "I´m leaving the table, I´m out of the game". Sen finns det såklart även ett mått av humor och poserande i det, kanske mer än vi tror. Och det måste erkännas, det ett jäkligt stiligt poserande.

4/5

Julbordens glada tid II

Igår var det julbord på The Champ. Vilket även var Eventkoordinatorernas Julfest. Gertza saknades men jag, The Producer, Benny och lite annat löst folk var där.
Precis som dagen innan på Söderköpings Brunn blev det quiz, och precis som dagen innan ingick jag i det vinnande laget. Två segrar på två dagar alltså.
Sen avrundade vi med Abramis Brama på Palatset. Hej!

Söndagsintervjun: Amplified

Amplified - ösrock med glimten i ögat

Norrköpingstrion Amplified skippar sitt vanliga singelsläpp och satsar istället på ett julmedley i december. Sedan åker de till Zagreb för att rocka röven av kroaterna. Och på sin önskelista till Tomten står det: ännu fler spelningar under 2017.

Grunden till Amplified lades när killarna, som idag är 25, 27 och 27 år, gick på gymnasiet. Men det var 2012 som det nuvarande bandet fann sin form och tog sitt namn. Sättningen består av Jakop Kallenbäck på bas och sång, Todd Kling på trummor samt Johan Karlsson Lobos på gitarr och "bröl". Musiken beskriver de som "ösrock".
- Vi kan vara de som myntat den genren, säger Todd.

Musiken må vara hård och ösig men medlemmarna är avslappnade och brukar exempelvis släppa en humoristisk promovideo inför varje gig. En återkommande karaktär är "Rocker dude", en stentuff rockare som åker båge, tar sig i skrevet och räddar världen med rockmusik.
- Vi försöker göra allt med glimten i ögat. Foo Fighters är en förebild. Det avspeglas kanske inte i musiken, men vi inspireras av dem när det gäller trovärdighet och att vara sig själv, säger Johan.

När det gäller rent musikaliska förebilder nämner Amplified band som Offspring, Danko Jones och The Hives. Under de två senaste åren har det lossnat på spelfronten och bandet har giggat ett flertal gånger i både Linköping och Norrköping, i Stockholm, Nyköping, Riddarhyttan samt två gånger i Finland. Närmast på spelschemat står Club Peking 3/12, Zagreb 14-18/12 och Varberg i april. Och de tänker leverera bra framträdanden.
- Vi vill att det ska vara en show när vi spelar, säger Jakop.
- Vi känner oss trygga på scenen och har fått en del komplimanger att det syns att vi har roligt när vi spelar, säger Johan och fortsätter:
- Målet är att ha fler gig för varje år. Nu har vi i snitt en spelning per månad. Nästa steg är att få kontakt med nån bra bokare för att se om man kan komma in på festivaler och större klubbar.

Hittills har bandet släppt två EP:s och tre singlar som finns att streama på Spotify. Upplägget med singlarna har varit att de släpper en låt varannan månad med en video till.
- Nästa planerade släpp skulle vara nu i december, men vi skjuter på det eftersom vi ska iväg till Zagreb. Istället släpper vi ett julmedley, säger Johan.
- Vi skrev ett medley på så många jullåtar vi kom på. Från början skulle vi livestreama, men det blev en video istället, säger Jakop.

Vilken är den bästa jullåten?
- "X-M@$" med Corey Taylor, enas bandet om.
- Eller "Gläns över sjö och strand". Den spelas baklänges på första låten på första Ghost-skivan, säger Todd.

Julbordens glada tid

Igår Söderköpings Brunn...

Krogkrönika, november

På jakt efter bra burgare

Nästan alla restauranger har hamburgare på menyn. Ändå är det svårt att hitta burgare som håller måttet. Varför är nivån så låg på landets vanligaste restaurangrätt?

På senare år har intresset för hamburgare verkligen rakat i höjden. På nätet finns mängder av bloggar, recept och betygssidor. Folk åker runt och testar hamburgare och det öppnar ständigt nya restauranger som specialiserat sig på just hamburgare. I Norrköping har vi Burgers & Bangers och Askens Burgarbar som två exempel på det och i Linköping finns Beer & Burger och nyöppnade Taket. Åker man till Stockholm kryllar det av nischade burgarställen och ett av dem är välkända Flippin´ Burgers, som efter sin start 2012 satte en ny standard för svenska hamburgerrestauranger. Sedan dess har hamburgare varit den kanske hippaste maträtten i landet

Därför är det så märkligt att de flesta krogar helt väljer att ignorera det ökade intresset och de höjda kraven hos dagens matgäster. De fortsätter att servera sina frysta, industriellt tillverkade och långväga fraktade köttpuckar utan skam i kroppen och tror sig komma undan med det. Nu är det hög tid att vi konsumenter på allvar säger nej till grå, pressad, köttsmet och istället gynnar de ställen som satsar på kvalitetsburgare.

Hamburgare är världens enklaste maträtt att laga, så jag vet inte vad krogarna har för svepskäl för att servera sina undermåliga produkter. I princip handlar det om att ta en näve nötfärs, forma den till en biff och lägga på grillen. Placera den mellan två skivor gott bröd och addera lite garnityr. Det borde alla klara, ändå misslyckas så många.
Man kan finjustera detaljer som färsfibrer, fetthalt, stekning och komposition men i grund och botten handlar allt om bra råvaror och respekt för maträtten.

En undermålig hamburgare brukar man enkelt kunna genomskåda bara genom en hastig blick. Det brukar räcka med att titta på brödet och pommes fritesen, som snabbt avslöjar väldigt mycket om kockens ambitioner. Är brödet bra håller oftast även köttet hög kvalitet, får man hamburgerbröd från ICA ger det en tydlig fingervisning i andra riktningen. Samma sak med pommes frites, där man ofta får en smak av oengagemang redan innan man stoppat dem i munnen.

Enda sättet att få svenska krögare att upphöra med att servera usla hamburgare är att vi matgäster slutar köpa dem och istället går till restauranger som satsar på kvalitet. Ett sätt att hitta bra burgarställen är att gå in på Sveriges största burgarsajt Burgerdudes.se där man kan få många bra tips. För det finns få saker som slår en riktigt god hamburgare.

Veckans julklappstips

Här är fyra lokala böcker ni kan ge i julklapp: "En får inte roligare än en gör sig" av Jimmy Uller, "Förlust" av Lotta Lexén, "Den utbytbare" av Daniel Söderqvist och "I en annan del av Åtvid, Del 3" av Christer Engström och Bläxx...förlåt, Daniel Carlberg.

Helgen på Palatset

Fredag: Sven Pop
Lördag: Abramis Brama och Lugnet

Lehmans fredagsfräckis

Gården hade haft besök av en man från facket. Nu var det ordnat så - drängen Johan skulle ha avtalsenlig lön - tre dagars semester omedelbart. Någon ledighet hade Johan aldrig haft - hade inte varit utanför byn längre än cykeln bar. På biblioteket hade han lånat och läst - därför var han klar över - en resa till Göteborg skulle företagas. Nu kom lärdomen från böckerna tillpass.
Hotell ordnades - middag på Gamle Port - därefter en promenad på Avenyn. Här blev han tillfrågad an en kvinna om inte det var tid för lite skoj. Johan hade läst att sådant inte var gratis. Efter att detaljerna var undanstökade - befann sig Johan i en liten vindskupa helt avklädd - tittande på den helt nakna flickan i sängen började han så smått med det han hade betalat för.
Efter en stund började Johan ge ifrån sig läten så rädsla för att grannar skulle störas uppstod. Flickan avbröt aktiviteterna samt frågade: "Vad är detta - har Du aldrig pippat förr"
"Många gånger" : svarade drängen Jonas - "men aldrig med en människa".

Årets julskyltning

Nä, det här är sista året jag kollar in Linköpings julskyltning, för precis som tidigare år är den även i år snudd på obefintlig. Vissa mindre butiker julskyltar men hos de större kedjorna är det total katastrof. Clas Ohlson med sin ynka gran tillhör faktiskt en av de bättre, och då fattar ni hur genomusla de andra är.
Ja, ni ser ju själva. H&M ovan och Gina Tricot nedan. Noll, zero, nada. Som sagt, det här var sista året. Vinnare blev...ingen!

Nytt på DVD: Star Trek Beyond

Star Trek Beyond

Måste man vara en fullblods-Trekkie för att få ut något av Star Trek-filmerna? Ja, jag tror faktiskt det. Som fristående verk är de i ärlighetens namn inte så mycket att hänga i julgranen. Storyn i "Star Trek beyond" är exempelvis inte särskilt rafflande. Kapten Kirk och hans besättning är ute och utforskar universum med rymdskeppet USS Enterprise. Kirk själv har börjat tappa sugen och funderar på att göra något annat i livet. Detsamma gäller Spock. Snart får de dock annat att tänka på när den ondsinte skurken Krall, spelad av Idris Elba, attackerar dem och har som högsta dröm att krossa Federationen.
Det är rätt fånigt, med rymdvarelser som bara är människor i smink och svåra tekniktermer som enbart genom sina konstiga namn ska kännas trovärdiga, men ska man få ut något av Star Trek-koncepten måste man acceptera fånigheterna, det ingår liksom i kontraktet med publiken.
Den stora invändningen när det gäller både denna och andra Star Trek-filmer är istället att de inte är gjorda för filmformatet. När det gäller såväl tempo, manusbyggnad och berättarteknik känns de mest som långa tv-serieavsnitt, och det gäller särskilt "Star Trek Beyond".

2/5

Love actually - igen

Igår visades "Love actually" igen, så det var bara att bänka sig i soffan. Igen. Och den var fantastisk. Igen. Nu kan julen börja!

På skiva: Tove Lo

Tove Lo
Lady Wood

Alla har säkert inte förstått det, inte jag själv heller, men Tove Lo är förmodligen den svenska artist som är störst ute i världen just nu. Miljardströmningarna på Spotify talar sitt tydliga språk. Och ändå är detta bara hennes andra fullängdare.
"Tove Lo, vem tusan är det?" undrar säkert en hel del 30-plussare ute i stugorna, som inte har haft riktig koll på dansgolv och topplistor de senaste tre åren. Kort sammanfattning: 28 år och uppvuxen i Stockholm. Hon plockades upp som låtskrivare av Max Martin, ingår i låtskrivargänget Wolf Cousins och har gjort låtar till bland annat Ellie Golding och Zara Larsson. Har även en egen artistkarriär med ett album och ett antal hitsinglar, exempelvis "Talking body" och "Stay high".
Musiken kan beskrivas som modern radiopop med visst vemod och ett stänk av techno. Fast allra bäst gör sig nog låtarna på nattklubbar och dansgolv, även om de inte är renodlade danslåtar utan även går utmärkt att "lyssna aktivt" på. Särskilt på uppföljaren vars andra halva är mer nedtonad.
"Lady Wood" låter proffsig och internationell, modern och fräck. Tove Lo ligger i framkant av samtida popmusik, men i den genren är det också svårt att kännas unik och personlig och där har hon fortfarande saker att jobba på.

2/5

Musikkrönika, november

Kan poptexter stå fria?

Bob Dylan tilldelades årets Nobelpris i litteratur, och det väcker frågan om man verkligen kan bedöma poptexter som självständiga verk, fristående från musiken. Svaret blir ett rungande...nja.

Efter Astrid Lindgren är nog Bob Dylan den person som det tjatats mest om borde tilldelas Nobelpriset i litteratur. Och nu när han har tilldelats det var det tydligen också fel. Det ska fan vara Nobeljury i det här landet.

Att juryn inte endast belönar episka författare är inget nytt, bland tidigare pristagare finns såväl sakprosa som poesi och dramatik, och att då tilldela en vissångare priset borde inte uppröra någon. Det muntliga berättandet är den äldsta formen av berättande och ordet lyrik kommer från att texten ursprungligen framfördes kompad av lyra. Men kan verkligen sångtexter bedömas helt fristående från musiken? Är det inte i själva verket Bob Dylans musik de belönar? Motiveringen är sedvanligt luddig och talar om att Dylan "skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen", vilket inte ger någon större ledtråd om hur juryn funderat.

Men strunta i Nobelpriset, frågan är större än så. Nobeljuryn får väl ge priset till vem de vill, det är därför det finns en jury. Skulle vinnaren utses genom en omröstning hos svenska folket skulle Astrid Lindgren vinna varje år. Eller möjligtvis Zlatan.

Så kan sångtexter bedömas som fristående verk, oberoende av musiken? De flesta artister tycker inte det, de menar att text och musik verkar i symbios och inte går att skilja från varandra. De hänger ihop och gör att ett plus ett blir tre. Separerar man de två och bedömer dem var för sig går något essentiellt förlorat.

Andra, inte minst bokförlag, menar att texter har ett egenvärde och visst kan avnjutas fritt från musiken. En mängd artister har genom åren gett ut sina texter i bokform, bland annat Kent, Lars Winnerbäck, Annika Norlin, Ola Magnell, Nick Cave och Patti Smith. Så kanske kan sångtexter i sina bästa stunder vara en konstform som står på egna ben?

Bra låttexter kan vara vackra, intelligenta, välformulerade och tankeväckande, precis som all form av lyrik. Men sångtexter är inte romaner och bör inte jämföras med det, precis som man inte jämför poesisamlingar med romaner. Så ja, sångtexter har ett eget värde, men det värdet mångdubblas när texten framförs i kombination med rätt musik.

Nytt på DVD: War dogs

War dogs

Det är inte bara de stora vapentillverkarna som kan fixa kontrakt med amerikanska staten och bli leverantörer till landets krigsmakt. Det upptäcker de två unga killarna David Packouz (Miles Teller) och Efraim Diveroli (Jonah Hill). De driver en småskalig vapenhandel, en rörelse som så sakteliga expanderar och snart smugglar de både pistoler till Bagdad genom den irakiska öknen och köper upp Albaniens enorma lager från Kalla kriget-eran.
I grund och botten är detta en klassisk gangsterhistoria med ett traditionellt uppgång-och-fall-tema. Vi har sett varianter på samma berättelse förut och filmen själv hänvisar en del till "Scarface", så regissör Todd Philips (som bland annat gjort "Baksmällan"-filmerna) är medveten om att upplägget har brister i originaliteten.
Nu är det ändå en helt okej rulle. Glimtvis till och med riktigt bra. Och oftast är dessa ögonblick kopplade till Jonah Hill, som utan att behöva anstränga sig särskilt mycket skapar ett magiskt sug kring sig. Men i slutändan har vi sett denna film förut, om än i andra miljöer och med andra personer, så även om den är kul för stunden tror jag att den snabbt faller i glömska.

2/5

Knäpp och salig i Norpan

Hamnade i Norpan i helgen igen. Händer ju då och då...
Northern Upbeat hade releaseparty på Munken, så det var man ju tvungen att gå på. Men vi började kvällen på Knäppingen. Har varit där ett antal gånger tidigare men aldrig ätit. Bakad camembert, burgare och egen bira, helt okej.
Sen ner till Munken som sagt. Brukar alltid vara bra, och även denna kväll.
Sen på söndagen blev det årets bästa jultradition: "Love actually". Som vanligt fantastisk. Nu kan julen börja!

Snart dags för en liten tripp igen

Nähä, det börjar kanske bli dags att ta tag i vinterns resa. Känner att jag ligger lite efter med det. Är ju bara några veckor kvar och fortfarande är allt väldigt luddigt och ostrukturerat.
Än så länge har jag bara klart med dit- och hemresa, men vad jag ska göra månaden där emellan är oklart. Men det ska vi styra upp nu!

Soul från norr

Nä, nu drar vi till Norpan och går på Northern Upbeats releaseparty på Munken. Det är gratis inträde, så kom du också! Gäller särskilt Snål-Figge...

Lehmans fredagsfräckis


Bögen till tatueraren.
- Jag skulle vilja ha en traktor på kuken, men rita en fyrhjulsdriven för den skall köra i mycket skit.

Veckans reklam


Helgen på Palatset

Fredag: Bobby Jr & The Teardrops och Rhythm Ramblers
Lördag: 500 Mil och Spoiled Amigo

80 väldigt spännande podcast-avsnitt

Intervjuade David Sundin igår. Han och en annan komiker ska starta en podcast där de äter alla mackorna i Lasse Kronérs bok "Åttio väldigt goda mackor".
Vill du stödja projektet, så gå in HÄR.
Hade några julfrågor på slutet som dock inte fick plats i intervjun. Men de kommer här istället:
 
Var ska du fira jul?
- Hemma hos mina föräldrar i Gimo
Vad önskar du dig i julklapp?
- Lugn och ro.
Vad är godast på julbordet?
- Revbensspjäll och matjesill.
Vad är äckligast på julbordet?
- Lutfisk.
Vad har du för Nyårslöfte?
- Det har snackats lite om att jag kanske äntligen ska ta körkort, min tjej är på mig om det. Jag kan inte lova något, men det KAN bli så.

På skiva: Sabina Ddumba

Sabina Ddumba
Homeward bound

Sabina Ddumba har under de senaste två åren varit en av de svenska artister som det viskats mest om. Alla som vet nåt har liksom varit överens om att hon är "nästa stora grej". Hittills har hon dock mest smugit med lite i bakgrunden, ändå har hon på kort tid hunnit med en hel och hennes namn har flimrat förbi lite överallt. Hon har samarbetat med en rad artister och synts i tv-program och på galor. I år utsågs hon till Bästa Nykomling på P3 Guldgalan - utan att ens ha släppt ett album.
För detta är faktiskt hennes debutskiva, tidigare har hon bara släppt fyra singlar. Och man kan snabbt konstatera att Sabina Ddumba lever upp till hajpen. Hon är bara 22 år men har det där internationella snittet som finns även hos exempelvis Seinabo Sey (det finns en del som förenar de två, men även sånt som skiljer). Frågar ni mig finns det ingen tvekan om att Ddumba kommer bli en internationell soulpopstjärna, och resan har redan börjat. Hon har sjungit med Kate Perry och singlarna har gett stort gensvar ute i världen. Det här är en av årets bästa skivor.

4/5

BN-kortis från Palatset 2

Och här har vi en liten snutt av "Les Nouveaux Riches"...
https://www.facebook.com/Liveklubben/videos/999810016789809/

Blodskam

Ilse blir värre och värre. Det började med att jag blev akut specialinkallad för att tappas på en halvliter finblod. Sen tvingade hon på mig järntabletterna (gick inte att neka) och slutligen snodde hon alla mina poäng och gav till Musikhjälpen. Pantad och såld, det är min lott i livet...

Biomåndag

Den film jag sett mest fram emot detta år är utan tvekan "Arrival", och igår var jag och kollade in den. Den handlar alltså om tolv rymdskepp som kommer till jorden och hur en tolk (Amy Adams) försöker att kommunicera med dem. Och den var både skitsnygg och skitbra. Länge pekade allt mot en femma, men de lyckades inte riktigt knyta ihop den på slutet. Det hade behövts en starkare twist och ett tydligare slut. Den blev inte så djupsinnig och tankeväckande som den vill vara, men ändå årets bästa film.
Betyg: Stark 4 av 5
 

BN-kortis från Palatset

Ett litet smakprov av "(I krokarna kring) Saint Tropez". Bête Noire live på Palatset 2/12 2016.

Helgen i bilder

Och så veckans godaste öl - söndagsölen!

Östergötlands bokmässa

Var på Östergötlands bokmässa i lördags, och det var som vanligt ett trevligt arrangemang. Lyssnade bland annat på Niklas Orrenius, Klas Östergren, Gerda Antti och Martin Widmark.
Kul att träffa hela östgötska författargänget, jag känner/är bekant/har intervjuat de flesta av dom och fick med mig böcker hem av både Jimmy Uller och Daniel Söderqvist. Och bäst av allt: bokmässan är inte längre en del av City Art Link!

BN och LL på Palatset

I fredags spelade Bête Noire och Lustans Lakejer på Palatset. Mycket folk, bra spelningar och trevligt på alla sätt. Vi i Bête Noire fick även en massa nya fans, så det var kul. Kanonkväll!

Julen 2016 är igång

Japp, då var julen 2016 här! Äntligen!

Helgen på Palatset

Ja! Ikväll kommer Lustans Lakejer till Palatset. Och Bête Noire är förband.
På lördag spelar Pretty Maids.

Lehmans fredagsfräckis

En dag kommer Marcus hem från ostfabriken. Han berättar ångestfyllt för sin fru att han på senaste tiden känt en sjuklig lust att stoppa in sin snopp i ostklyvaren. Hans fru blir givetvis chockad och föreslår att Marcus borde uppsöka en sexterapeut för att prata om sina problem. Marcus säger att han kommer skämmas för mycket om han går till en sexterapeut och bestämmer sig för att ta tag i problemet på egen hand. Ett par veckor senare kommer han hem likblek i ansiktet.
- "Vad är det för fel?", frågar hans fru.
- "Minns du att jag berättade om min lust att stoppa in min snopp i ostklyvaren?"
- "Nä, Marcus, det har du väl ändå inte gjort!?!, svarar frun förskräckt."
- "Jo, det har jag."
- "Men herregud Marcus! Vad hände?"
- "Både hon och jag fick sparken..."

Julbord på Rimforsa Strand

Igår var det dags för årets första julbord, och det blev den karibiska julbuffén på Rimforsa Strand. Som vanligt var det kanonbra. Kan verkligen rekommenderas, särskilt om man har ätit ett antal vanliga julbord och vill ha lite variation.
Hur många julbord kan man hinna med egentligen? Ja, målet är att slå Markus Stölds rekord från 2012 på 16 julbord mellan första advent och jul.

Kinde & Krado i LP

Ni har väl inte missat att Bête Noire och Lustans Lakejer spelar på Palatset imorgon? Jag är med i nya numret av Linköpingsposten och pratar lite om Lustans. Intervjuad av Jerry "korrekturläsarnas mardröm" Prütz.

RSS 2.0