BN opluggat på gården

Igår var det pubafton på Klockargården i Grebo och jag körde lite Bête Noire-låtar i akustisk tappning. Som alltid blev det en bra spelning där uppe, även om det var ganska ovant att lira låtar som "Förbjudet", "Cape Royale" och "Les Nouveaux Riches" med bara gitarr och sång (trots att jag har skrivit dem på gitarr).
Dessutom var det många nya låtar som spelades. Bland annat tre kupletter och min senaste låt "Argentina". Det måste varit den mest varierade och udda BN-låtlistan någonsin, och därför också den roligaste att spela. Klämde även in BN:s enda jullåt (alla band måste ha en sån) samt den kommande hiten "Fin de sìecle". Och historien bakom "Flickan i Savannah" fick till och med ögonen att tåras på åtminstone en i publiken.

Damn äckligt coffee

Var och besiktade bilen igår, och tusan vet om inte kaffet var en aning mindre vidrigt i år. Bilprovningen har fortfarande stans äckligaste kaffe, men kanske, kanske att det var ett litet, litet snäpp mindre vidrigt denna gång. Såhär kan det ju inte fortsätta, om sju, åtta år kanske det till och med är drickbart - och så kan vi ju inte ha det!

Lehman allt närmare lösningen

Igår ringde Lehman igen. Han har ju gett sig fanken på att lösa Palmemordet som jag har berättat om tidigare. Nu hade tydligen GW uttalat sig i Aftonbladet om att det fanns en koppling till Kanarieöarna, vilket är själva grunden för "Lehman-spåret". Så Lehman är nu ännu säkrare på att den där belöningen snart blir hans, och kommer därför bränna en jättesumma på sin 40-årsfest i vår.
Fortsättning följer...

Per på Palatset

På fredag kör Per Kardell på Palatset igen. Det är opluggat och fri entré. Gå dit och njuuuuut!

Jul, skynda dig!

Det har blivit hög tid att börja ladda för julen. Så nu har jag varit och köpt en tidning för att få lite inspiration...

Biomåndag

Vad roligt det är när förväntningar infrias. Eftersom det var måndag gick jag på bio ikväll och såg "Gravity" som har hyllats av allt och alla, och den var också riktigt bra. 5 av 5 och årets bästa film.
Fotot är fullständigt fantastiskt. Ljudsättningen och specialeffekterna likaså. Man får verkligen en äkta känsla av hur det är att sväva runt i tyngdlöshet och man sitter liksom och parerar med hela kroppen i actionscenerna. Trots storslagenheten finns det en realistisk ton och en slags minimalism som jag gillar. Dock var det mer action och mindre filosofi än vad jag trodde det skulle vara. Rymden slutar aldrig att fascinera. Så "Gravity" är en film jag varmt kan rekommendera.

Lika som bär #145

Klara i "Vi är bäst" & Marina

På skiva Babyshambles (Nolltretton, september)

Babyshambles
"Sequel to the prequel"
Parlophone/Warner

Tredje plattan med Pete Dohertys band - Ja
Sex år sedan senaste skivan - Ja
Opera - Nej

Tappat melodikänslan - Nej
Överraskande bra - Ja
Funkar uselt på puben - Nej

Smågubbig gitarrindie - Ja
Hippt som sjutton - Nej
Småtråkig på ett bra sätt - Ja

3/5

Oktoberfest igen!

Jag gillar Oktoberfester mer och mer och igår var det dags igen. Det var den årliga Oktoberfesten i Vårdsberg och det var som vanligt kanon.
Ein prosit - der gemütlichkeit!
Oktoberfester har ju många plus - korv, öl, Jägermeister, de anordnas på hösten när det inte är så många andra fester samt att man får vara en högljudd tysk för en kväll. Oj oj oj...mera Oktoberfest!
Inte nog med det, igår fick jag även den där asadon jag tjatat om...

På skiva Trummor & Orgel (Nolltretton, september)

Trummor & Orgel
"Departure/Arrival
Introspection/Cosmos

Precis som filmtiteln "Snakes on a plane" exakt förklarar vad filmen handlar om utgör även Trummor & Orgels namn en klockren programförklaring. Visserligen fuskar de två Uppsalabröderna Anders och Staffan Ljunggren med såväl gitarr som slagverk, men gör det så subtilt att det inte märks. Grunden är, precis som hos förebilderna Hansson & Karlsson på 60-talet, enbart instrumenten trummor och orgel, och det kan man faktiskt komma rätt långt på.
Här på sin femte skiva fortsätter duon att leverera instrumental trum- och orgelmusik som låter överraskande fyllig och vital trots det lilla antalet ingredienser. Peter Morén har producerat och fått till en riktigt snygg ljudbild.
Bandet har dragit sig en smula bort från sitt tidigare sound med tydliga inslag av jazz och psykelika. Dessa beståndsdelar finns fortfarande kvar, men duon har blivit poppigare och mer melodiinriktade. I mitt tycke har de även blivit bättre och (ännu) trevligare att lyssna på. En riktigt stark platta!

4/5

Rvösvtet

Tyvärr Rörsvets. Jag ser inte ert firmanamn när jag läser denna skylt, utan ett helt annat ord...

Veckans höjdpunkt

Jag brukar vara nere i Åtvid och greja ungefär en gång i veckan och igår var det dags igen. Jag slutade ju snusa i april eller när det var, men varje gång jag är i Åtvid brukar jag tigga till mig en snus av Matte på Klippet. Det är veckans höjdpunkt!
Varför gör jag då det? Jo - för njutningen, för spänningen!

Milagro i Kuna Yala

Idag fyller Milagro 20 år. Det är en tjej som Kocken och jag träffade när vi var i Kuna Yala i Panama för snart två år sedan. Vi bodde i deras hydda på en liten ö och hade bunkrat upp med mängder av vin för att stå ut. Men de där dagarna på ön blev helt kanon. Vi hade en galen papegoja i huset, vi besökte en massa paradisöar och vi träffade ett gäng andra svenskar som jag fortfarande har lite kontakt med. En av tjejerna hamnade i en Bête Noire-låt, en annan var från Vadstena och reser mer än vad jag gör. Det roliga är att jag och Anna-Cajsa, som hon heter, reser till samma ställen, exempelvis Boston, Nya Zeeland, Panama och Argentina. Vi hade roliga fester på kvällarna i Kuna Yala och träffades sedan även i Panama city och Bocas del Toro.
Jag kan varmt rekommendera att åka till Kuna Yala och hela Panama. På bilden har Milagro för övrigt på sig deras fina folkdräkt. Kanske den finaste folkdräkt jag har sett.

Lehmans fredagsfräckis

Den stressade hantverkaren kommer instörtande på stadens bordell.  - Jag vill ha en negress och brådis är det!  Bordellmamman ler lite och säger att han ska kila upp på rum 504 så kommer det en kvinna det om en stund.  Sagt och gjort, hantverkaren väntar på rummet och efter 5 minuter kommer en riktigt vacker negress in på rummet. Hon frågar lite försynt vad han önskar göra med henne.  Han svarar kvickt: - Ta av dig alla kläderna, ställ dig på alla fyra och puta rejält med röven mot mig.  Hon gör som han säger och hon hinner inte fundera så mycket mer innan han talar om för henne att hon ska sära på skinkorna och sina blygdläppar.  Kvinnan gör som han bett om och frågar om han gillar det han ser. Han svarar kort att det blir utmärkt och att hon kan klä på sig igen. Hon blir ytterst förvånad och frågar om han inte gillade vad han såg och om han inte önskade att göra något mer med henne.
- Nej det behövs inte, jag ville bara se om rosa fog passade till mörkbrunt kakel.

På skiva: Clas Yngström & Big Tex Three

Clas Yngström & Big Tex Three
"Svenneblues"
Pike Records
 
Säger man namnet Clas Yngström till dagens musikkids har de inte minsta aning om vem man pratar om, men 60-årige Yngström är faktiskt en institution inom svenskt musikliv. Framförallt är det med sitt bluesdoftande rockband Sky High som han, främst under 80-talet, skrev in sig i rockhistorien. Även om han och bandet verkade lite vid sidan om den vanliga rockbandsfåran.
Denna hyfsat nya konstellation som Big Tex Three utgör tolkade Bob Dylan-låtar på sin första skiva från 2012. Nu följs det upp av en platta med det passande namnet "Svenneblues", dels för att det handlar om svensk blues, dels för att låtarna är skrivna ihop med Lars Wanfors, mer känd som Svenne Rubin.
 
3/5
 
(TP)

Mera öl

Ja, ni ser ju själva. Jag känner att det är dags för en AW imorrn.
PR, du är på va?

Rockabilly på Liveklubben

Japp, på lördag kör vi lite rockabilly nere på Liveklubben på Palatset. Chris & The Goosebumps + TeenRockers lirar. Kom dit och digga!

På skiva The Crunch (Nolltretton, september

The Crunch
"Busy making noise"
Legal Records

Sören "Sulo" Karlsson kan vara landets mest okända rockstjärna. Det känns som att han har ett finger med i tusen olika musikprojekt och spelar med alla gamla rockers som finns därute. Samtidigt är han sannolikt totalt okänd för det allra största antalet svenskar, och ska man vara ärlig så har hans band Diamond Dogs, Blanceflor och alla olika projekt ihop med Idde Schulz inte nått någon större framgång. Ändå står han alltid där och rockar vidare med halva branschen.
Denna gång har han samlat punklegendarer från klassiska band som The Clash, Sham 69 och Cockney Rejects och bildat det nya bandet The Crunch som nu albumdebuterar. Sulo och grabbarna levererar ett jämnstarkt album med poppig punk och klassisk rockn´n´roll. Singeln "Down by the border" ekar av The Clash, men det finns många låtar att digga med i. Hela plattan faktiskt. Det är Sulo som skrivit text och musik, och det låter på intet sätt nyskapande, men hantverket är så bra och denna typ av rock är så tidlös att humöret går rakt upp i topp hos lyssnaren.

3/5

LKPG LAB #3

Igår var det stå upp på Duxe igen. Många komiker (typ tio) men få som var nåt att ha, ungefär som det brukar vara på Lab-kvällarna. Men modigt att gå upp och det vore ju kul om vi fick igång en aktiv - och bra - samling stå uppare  i staden. Roligt att Lkpg Lab finns i alla fall
Sen dök även Anahi upp - men asado ? Nej, inte heller denna gång...
 

En tisdag i oktober

Jag är ute och går på stan. Ska byta ett par byxor, göra några ärenden. Kommer till Stora Torget som ligger grått och öde. Jag stelnar till.
"Men herregud, är det här centrala Linköping en tisdag klockan två?", tänker jag. "Är det här staden där jag valt att bo?"
Tio sekunder senare går jag nästan in i Carl-Einar Häckner som pratar i telefon (han körde en show i Mjölby igår), och skäms å stadens vägnar. Var han tvungen att se Linköping just idag, när staden är som gråast, livlösast och tråkigast?
Men man får göra vad som går av tillvaron. Så jag går in på Filmstaden och hämtar två förhandsbiljetter till Persbrandts nya film. Dock ska jag inte gå själv så är det nån som vill ha dem, säg bara till.
Gör även ett besök på Bokmedia. Man har ju hört till leda om Alex Schulmans pappa och fru, men så slår det mig att jag faktiskt inte läst böckerna. Tänkte att jag skulle ge dem till mig själv i julklapp, så om ni träffar mig - berätta inte vad jag kommer att få.
En annan julklapp till mig själv får bli den skiva jag beställde på Bengans idag . Lustans Lakejers "Elixir". Jag har den på datorn och som nåt slags halvdant förhandsex utan omslag, men nu är det dags att skaffa ett riktigt ex.
Evve blev helt chockad, han har försökt att sälja en skiva till mig i fem år utan att lyckas - men nu kan han äntligen dö i frid.

Nautic

Varför lägger jag upp en bild på en vattenklosett här? Jo, det är en hyllning till Grebobandet Nautic. Denna toastol heter nämligen Gustavsberg Nautic. Så nu vet vi vad de fått sitt namn ifrån...
Den 15/11 spelar Nautic förband till Mary´s Creek (utan den legendariska Bobby Ho) på L´Orient.

Kort om tre skivor

Kaja: Tre trappor upp
Kakafoni
Instrumental folkmusik med drag åt klezmer och liknande, framförd på violin, dragspel och kontrabas. Lite likartade låtar men helt okej som stämningshöjande bakgrundsmusik.
3/5
 
Grammofon: Grammofon
Gramtone
Den här plattan innehåller 17 låtar av några av de artister som ingår i musikkollektivet Grammofon i Norrköping. Populärmusik med rejäl edge, genomgående bra, även om en sån här samling givetvis spretar en del. Men en bra chans att upptäcka nya artister.
3/5
 
Knivderby: Olösta gåtor ur mänsklighetens historia
Novoton
Femte skivan från detta punkband är nog den mest polerade men också den bästa. Energin är bibehållen men popmelodierna kommer fram bättre.
4/5
 
 

Biomåndag

Var på bio igår igen. Trodde jag skulle lyckas även denna gång att få salongen för mig själv, men nja, inte riktigt. Attans också!
Jag såg Lukas Moodyssons nya - "Vi är bäst!" - och den var svinbra, så den kan jag rekommendera.
Nu går jag mest och väntar på "Gravity" för den är jag riktigt sugen på.

Veckans babe

Då är det dags att rösta fram Veckans babe. Här är de tre finalisterna.
Vem är hetast av dessa heta brudar?
1. Hello Goodbye
2. Tjejen på skärmarna på Östgötapendeln
3. Statyn vid Nationernas Hus

Rockabilly på Duxe

Igår hade Chris & The Goosebumps releaseparty för sin nya skiva på Duxe. Chris är ju från Åtvid, men har faktiskt bott i Grebo under en period. Bandet lirar klassisk rockabilly och kör ihop med TeenRockers på Liveklubben@Palatset nästa lördag.
Ganska packat inne på lilla Duxe. Bra spelning och en trevlig kväll. Vill ni köpa skivan så finns den på Bengans. Annars kommer ni till Palatset på lördag och köper den direkt av bandet.

På skiva Arctic Monkeys (Nolltretton, september)

Arctic Monkeys
"AM"
Domino

Det finns ett antal såna där band man känner att man borde ge en ärlig chans, där man känner att man tillhör den musikdemografiska målgruppen. Band man borde gilla, som passar ens "musikprofil". Men ändå blir det aldrig av. Kanske för att man nånstans vet att lika dåligt som Spotifys tips (Du har lyssnat på X, då borde du kolla in Y) brukar passa in, lika lite är man sugen på att grotta ner sig i vissa band bara för att man borde.
Arctic Monkeys är ett sånt band som jag rört mig i cirklar kring ända sedan debutalbumet "Whatever people say I am, that's what I'm not" kom 2006. Nu är kvartettens femte skiva här och jag gör ett ärligt försök att till slut tända gnistan mellan oss. Det är så mycket som borde passa: de är ett brittisk indierockband, har en cool ljudbild och har hyllats i rätt kretsar. Visserligen har de med åren polerat sin yta och numera bor de i Los Angeles och har fört in influenser av såväl 70-talshårdrock som modern r´n´b i sin musik. Men arvet finns kvar, en Beatlesdoftande låt som "No.1 Party Anthem" känns som att bara brittiska band kan skriva. Ändå bränner det inte till. Arctic Monkeys är bra, men spretiga och otydliga. Hade de haft det där speciella hade förälskelsen redan ägt rum.

3/5

Linda, Figge & Jag

Igår skulle jag visa Figge & Linda MITT Linköping, vilket ledde till att jag fick tänka till en smula. För man vill ju imponera samtidigt som man inte är för pretentiös. Vete fasen om den blev så jäkla coolt, men vi hade i alla fall en trevlig kväll. Vi började med en AW på Hotellet Bar&grill, där vi provade deras Burgare & Bärs för 90 spänn, vilket i slutändan visade sig kosta över 500 inklusive dålig service. Figge gnällde men Linda och jag hade trevligt i alla fall. Sen plockade jag fram mitt triumfkort: restaurang Ros med Figge-quiz, vilket var en riktig höjdare.
En snabbis ner på Palatset där det bjöds på snittar och spelning med Per Kardell, och nu började Figge så sakteliga tina upp. Vi prövade även golfsimulatorn och efter att Sabo riggat maskinen lyckades Figge vinna, och plötsligt var han på tipptopp-humör.
Sen hamnade vi på Riva och deras pianobar en snabbis, men plötsligt hade Figge och Linda försvunnit...
 ...de hade nämligen tagit in på bröllopssviten på Best Western strax intill. Så vi hamnade i jacuzzin med en flaska vin. Sen minns jag inget mer...

Jultajm?

Jag står i valet och kvalet. Ska jag gå in för höstmyset eller gå direkt på julen redan nu?
 

Lehmans fredagsfräckis

Anton var ute en kväll på dans och hade förhoppningar på att hitta en söt flicka som kunde följa med hem. Han dansade med flera och så träffade han plötsligt Lisa som var villig och sugen.
De går tillsammans hem till honom och börjar mysa i sängen.
Anton stammar plötsligt fram att han inte har några kondomer hemma. Lisa funderar ett tag o säger sen: - Säg "Nu" precis innan du ska komma så sparkar jag av dej och så kommer du utanför.
Anton tycker det är en bra ide och de börjar ha sex.
Efter ett tag så känner Anton att han inte kan hålla sig längre och stammar fram:
- N.. n... n... nyss!!

Duxe de luxe

Mycket häng på Duxe just nu. På lördag har Chris & The Goosebumps releaseparty och på tisdag är det dags för Lkpg Lab igen. Be there or be Square!

Kungliga individer

Gjorde en intervju med Individen & Kungarna igår. De är tillsammans med Zackarias och Lovisa Negga regionens mest lovande pophopp för tillfället, skulle jag säga.
Individen (sångaren Benjamin alltså) är ju från Ödeshög och det får mig att fundera på vilka mer band/musiker som kommer därifrån, om några?
Hawkey Franzén är väl från Ödeshög, va?
Sen blir det tunnare...
Lyckas luska ut att Shurebrothers Band (jag vet, inget household name precis) är från trakten och även John Chopper Harris (ännu mer okända skulle jag tro) har tydligen nån anknytning dit.
Luskar lite till och hittar även Fertilizers och Den Inre Striden som inte ens JAG hört talas om. Är inte säker på att de är från Ödeshög men de spelade i alla fall på Ödeshögsfestivalen i somras.

Bioonsdag

Var på bio ikväll. Själv. Alltså - ensam i hela salongen. Det är ju dit man strävar och det händer någon gång om året och ikväll var ett sånt tillfälle.
Kan i och för sig förstå varför. För jag såg "Runner runner" och den var inget vidare. Men skit samma - för biljetten var avdragsgill, läsken/popcornen plockade jag ut gratis med poäng från biokortet och jag hade som sagt hela salongen för mig själv. Hade det bara varit "Gattaca" som visats istället hade det varit det perfekta biobesöket.

PKB på Palatset

På fredag 18/10 kommer Per Kardell Band och lirar på Palatset. Den blir en avskalad unpluggedvariant med två gitarrer. Kom och njut, det är fri entré!

Vilket klipp

Jag måste börja sluta lyssna på Figges "goda råd". Igår gick jag på stan och kände att det var dags att klippa sig när svallet fladdrade i vinden. Men så mindes jag Figges ord:
- Gör som jag: köp en trimmer och klipp dig själv. Man sparar svinmycket pengar!
Så jag gick ner på Clas Ohlsson och köpte en trimmer för 299 spänn. Och gick hem och satte igång... Så nu kan jag inte visa mig bland folk på några veckor. Tack Figge!

Norrbyholm

Igår var jag i Grebo hembygdsgård och lyssnade på ett föredrag av Grebos mest exotiska par när de talade om huset Norrbyholm som de håller på att renovera. Norrbyholm kan för övrigt vara Grebos coolaste hus med sin knuttimrade stil och sitt läge vid Ärlången. Där bodde fröken Anna Bielke till sin död 1955.
Magnus (nedan) är överintendent för Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet, och berättade lite om de museerna. Och jag blev jäkligt sugen på att besöka alla tre, kanske allra mest det sistnämnda.

Nytt på DVD (Nolltretton, september)

Apartment 1303

Hus eller rum som är hemsökta är ett vanligt tema för skräckfilmer. Denna gång är det en lägenhet som det spökar i. Janet får tag i ett drömkontrakt och flyttar in i lägenhet 1303 på trettonde våningen i ett hus. Men nästan direkt märker hon att något är fel och mystiska saker börjar hända. Det tar bara tre dagar så är hon död. Och när syrran börjar luska i fallet visar det sig att Janet är en av fyra kvinnor som hoppat från balkongen de senaste tre åren i exakt samma lägenhet. Vad är det som pågår egentligen?
Ja, det kan man fråga sig. Som tittare blir man inte klokare än offren i filmen, som är en remake av en japansk skräckis. Det ges ingen förklaring till vare sig spökhändelserna, de konstiga bifigurerna, den märkliga pojkvännen eller den försupna mammans agerande, och inte är det särskilt skrämmande heller. Inte ett dugg faktiskt. Däremot kan det vara en av de fånigaste och sämsta filmer jag sett. Det finns faktiskt ingenting överhuvudtaget i filmen att lyfta fram. Allt från manus, till skådespeleri, dialog, regi och specialeffekter är bottenlöst uselt.

1/5
---------------------------------------------------------------
Gambit

Colin Firth spelar museiintendenten Harry Deane som har bestämt sig för att lura praktarslet och konstsamlaren Lionel Shahbandar, spelad av Alan Rickman. Han har en klockren plan, genomtänkt och tajmad in i minsta detalj. Harry har fått tag i en konstförfalskare som ska göra en kopia av en berömd och eftertraktad Monet-målning. Han har en perfekt uppdiktad bakgrundsstory och nu gäller det bara att få Shahbandar att gå på hela storyn med hjälp av den charmiga amerikanskan PJ Puznowski (Cameron Diaz).
Men såklart går saker och ting inte riktigt enligt planerna. Så Harry får börja att improvisera vilket gör att det som började som en smart blåsningsfilm utvecklas till mer av en spring-i-dörrarna-fars. Och det är faktiskt ganska roligt hela tiden, även om det knappast är någon av de tre huvudrollsinnehavarnas bästa komedi.
Detta är en remake av en 60-talsfilm med Michael Caine och Shirley Maclaine i huvudrollerna. Firth, Rickman och Diaz är tydligt typecastade till respektive roll och gör jobbet okej. Grundhistorien är bra, men en vassare regissör hade kunnat göra mer av manuset. Nu blir "Gambit" bara en lättviktig, om än skapligt underhållande, komedi som inte når sin fulla potential.

2/5

Dåliga förlorare

Alla har väl sett de där filmerna som parodierar svenska tv-program från 90-talet. Folk som Bosse Larsson och Arne Hegerfors är programledare och det medverkar en massa dåliga förlorare. Det är roliga filmer som har snurrat några år på nätet, men som alla kan se är de uppenbart fejkade. Men skit samma, de är svinbra ändå.
Häromdan pratade jag med Lehman som precis hade upptäckt filmerna och han hävdar att de är 100% äkta.
Kan det vara så att jag och resten av svenska folket har haft fel hela tiden? Jag menar, Lehman brukar ju veta vad han pratar om, som i fallet med Silvia och Ledin.
Har Lehman rätt, är filmerna äkta?
 

På skiva Laleh (Nolltretton, september)

Laleh
"Colors"
Warner

För ett antal år sedan hette grupperna Era, Enya och Enigma och fick stort genomslag hos den new age-törstande skivpubliken med sina flummiga influenser av såväl världsmusik som gregoriansk sång. Nu börjar artistnamnet på bokstaven L, men de nyandliga vibbarna är desamma. För visst går det att göra en direkt koppling mellan Lalehs "Så mycket bättre"-genombrott och Loreens Melodifestivalsuccé.
Och visst är det härligt att den präktiga kultureliten och det TV 4-tittande radhus-Sverige för en gångs skull kunde mötas i sin musiksmak, allt som behövdes var lite etno-toner. Vi älskar våra excentriker, åtminstone så länge de är lite lagom excentriska som Laleh är. Dessvärre är hon ganska ointressant som musikartist. "Den här nya skivan är inspirerad av färg, mörker och ljus, rörelse och stora känslor som jag vill dela med publiken", säger hon om sin nya, femte skiva och lika intetsägande som den beskrivningen är, är även musiken.
Vid en första genomlyssning kan man tycka att skivan känns välproducerad, storslagen och bra arrangerad, men redan vid andra lyssningen inser man att allt bra som Laleh har fördunklas av alla kristaller, drömfångare, auror och astrologiska referenser som man hela tiden anar nånstans i bakgrunden.

2/5

Östergötlands bokmässa

Igår var jag på Östergötlands bokmässa på biblioteket. Det var andra året som den anordnades och första året som jag var där. Och jag måste säga att det var riktigt bra!
En massa lokala författare, förlag och annat var på plats och det ordnades en mängd författarintervjuer, föredrag och annat.
Mycket folk också, men det borde varit ännu mer för det händer ganska mycket på bokfronten i länet. Bland utställarna fanns bland annat Åsa Husén, Emelie Wedhäll, Emelie Schepp, Göran Billesson och andra som jag är lite bekant med, plus att man sprang på en hel del andra man kände bland besökarna. Det var förövrigt gratis att besöka bokmässan.
Var på några intressanta framträdanden också - och bäst var att alla var så korta, så man hann med mycket. Så Östergötlands bokmässa kan jag rekommendera till nästa år. Sen i november kommer Bokens dag som också brukar vara bra.

Längtan efter Boston

Jag var sugen på AW och gick och längtade tillbaka till Boston. Så vad gör man då? Jo, går till O´Learys såklart.
Men nja...till att börja med kan O´Learys ribs (och pommes) inte på långa vägar mäta sig med amerikanska diton. För det andra så såg jag inga O´Learysliknande sportbarer i Boston - eller hela New England för den delen - så det är fejk. Däremot hade de börjat med en ny, god öl för att fira 25-årsjubileet, så det blir ändå godkänt betyg.
Sedan mötte jag upp några babes på Cioccolata, och det var faktiskt första gången efter ombyggnaden som jag var där. Hann även med en snabbis ner på Palatset för att kolla läget. Där visades fotboll och Crazy-Chrilla var trubadur så det var skapligt med folk. Vad vill jag då säga med allt detta? Jo, att Zlatan är kung.

Vilsen i Viken

Igår var jag och min kollega Jenny ute på en heldagsutflykt och spanade in såväl Norping som Sörping, och lite otippat även Valdemarsvik. Vad jag minns har jag bara varit i Vika en gång tidigare. Jag tyckte det var tråkigt då och det var tråkigt nu. Eller är det bara så att jag har missat vad Vika har att erbjuda? Finns det en massa coola/snygga/spännande/tuffa/roliga/häftiga saker som jag bör kolla in i Valdemarsvik nästa gång jag är där? Kom gärna med tips!

Vilket klipp

Jag får dagligen en rad mejlutskick från ClipSource. Det är en filmtjänst för journalister med recensionsex av filmer, förhandsklipp av tv-serier osv. Och ofta får man så mycket material sänt till sig att man kan bli sittande i en evighet. Som häromdagen, då fick jag samma dag Özz Nujens senaste show, Soran Ismails två senaste shower, en best of med David Batra och en best of med Schyffert...så nu vet jag vad jag gör i helgen...

Lehmans fredagsfräckis

Linda är nog stans mest svartsjuka tjej. Varje gång hennes man hade varit ute, sökte hon igenom hans kavaj som den värsta detektiv och hittade hon det minsta hårstrå, så blev det ett förfärligt rabalder. En kväll när han kom hem kunde hon trots sitt ivriga letande inte hitta ett endaste hårstrå varpå hon gråtande utbrast:
- Jasså du, till och med flintskalliga fruntimmer! 

Fall foliage

Man ser inte skogen för alla träd, heter det ju. Och det är precis så jag ha haft det fram tills jag åkte till Vermont för att kolla på vita träkyrkor som sticker upp bland gula höstlöv. Visst har jag gått omkring om höstarna här hemma och sett att träden skiftar i gult, orange och rött, men jag har inte på allvar SETT de gula löven förrän nu.
Tack Vermont! I was blind but now I see!

Asado...nähä

Undrar ni hur det går med den där asadon jag blivit lovad i ett halvår nu så kan jag meddela att det fortfarande inte blivit nåt med den.
Men ser jag ledsen ut för det? Nej, för jag vet vad som väntar om bara två och en halv månad. Då blir det asado för hela slanten i en månad...oj oj oj.
Då är det värre med smörgåstårtan och potatisgratängen...den har jag inte heller fått...

Uppåt väggarna

Var en sväng i Norpan igår. Där händer alltid något nytt och spännande...

La Cour eller ej

Egentligen skulle jag ha ett gig nu på lördag, men det blev inställt så plötsligt har jag en lördag helt ledig. Det har jag inte haft sedan...ja, sen 6 juli, tror jag.
Men då visar det sig att Henric de la Cour spelar på Saliga Munken på lördag, så nu står jag i valet och kvalet. Ska jag ta en efterlängtad lugn helg hemma i soffan eller ska jag kolla in en av landets bästa artister?

Chrilla på Palatset

Har ni inget för er på fredag så kan ni slinka ner på Palatset där vi kör trubadurkväll med kungen bland Linköpings trubadurer - Christer Johansson.
Det är fritt inträde. Hmm...kanske läge för en AW...det var längesen...

.


Krogkrönika (Nolltretton, september)

Va, har man fått röka på krogen?
Minns ni hur det var förr? Då bolmades det friskt på både dansgolv och vid bardisken. Det känns som en annan tid, ett annat liv men är faktiskt bara åtta år sen.
Minnet är som bekant kort. De flesta har redan glömt hur det var när man fortfarande fick röka på krogen. Själv var jag 32 när förbudet infördes den 1 juni 2005 och hade under 15 år stått på rökiga nattklubbar, ibland själv med en cigg i mungipan. Ändå har jag svårt att idag åkalla minnet av hur det var att röra sig inne i tobaksdimman eller hur kläderna stank av rök när man vaknade upp på söndagsmorgonen.
Under 2000-talet har ett stort antal länder infört rökförbud på krogen, men ibland kommer man till platser där rökning på allmänna platser fortfarande är tillåtet. Jag har flera gånger reflexmässigt hajjat till när jag varit utomlands och folk har klivit in i entrén till en bar med en tänd cigarett i munnen, innan jag kommer på att det faktiskt är tillåtet där jag befinner mig.
Innan förbudet gick igenom fördes en livlig motkampanj. Till och med icke-rökare (som jag själv) var emot den nya lagen, som andades storebrorsmentalitet. Öl och cigg hängde ihop, och nu skulle de stackars rökarna tvingas gå ut i vinterkylan för att bolma på sina kära cancerpinnar, resonerade många. Så här i efterhand känns hela debatten lite märklig. Idag saknar ingen, inte ens rökarna själva, tiden då man kunde tända en cigarett inne på restaurangen och blåsa rök i ansiktet på övriga matgäster.
I exempelvis Australien har man ännu hårdare regler, där måste man till och med gå tre meter från uteserveringen om man vill tända ett rökverk. Jag minns hur konstigt jag tyckte det var de första gångerna jag såg hur gäster lämnade halvfulla öl vid borden för att gå ut på gatan och tända en cigg, innan jag fattade att de inte var på väg hem utan bara tog en rökpaus.
Borde vi ha samma regel i Sverige? Jag vet inte, jag är rätt nöjd med nuvarande lagstiftning. Risken är att vi stegvis trappar upp olika restriktioner. Drar man det riktigt långt får man väl till slut inte ens dricka inne på krogen, för att ens beteende kan störa andra gäster. Och även om det stundtals skulle vara tilltalande med dryckesförbud på vissa individer är jag inte riktigt säker på att jag vill se den utvecklingen…

Oktoberfest jawohl!


Oktoberfest

Oj oj oj...i lördags hade vi Oktoberfest med glühwein, bratwurst, sauerkraut, weissbier och Helmut Jederknüller på scenen. Riktigt skojigt! Första bänken gick sönder efter en kvart...
Det här känner man ju för att omedelbart göra om och - tjoho - jag ska ju faktiskt på ytterligare en Oktoberfest om tre veckor!

Nytt på DVD (Nolltretton, september)

Den ovillige fundamentalisten

Changez är en ung pakistanier som kommer till USA för att utbilda sig och skaffa sig en framgångsrik karriär så att hans familj kan behålla den överklasstatus de håller på att förlora. Och allt ser just ut. Han går ut som kursetta, träffar en tjej och gör raketkarriär som företagsvärderare.
Men allting förändras över en natt när terrorattacken mot World trade center äger rum. Plötsligt blir Changez trakasserad på olika vis och möts av misstankar även av de som han känner. Tio år senare är han tillbaka i Pakistan och tros av CIA vara en muslimsk fundamentalist. När en amerikansk professor kidnappas hamnar Changez i fokus. Journalisten Bobby (Liev Schreiber) försöker ta reda på sanningen och det är genom denna intervju som Changez historia berättas.
Skenet kan bedra, är en mening som används i filmen och det är även en bra beskrivning av densamma. För här vrids och vänds på personer och händelser för att visa på saker och ting ur olika synvinklar. I grund och botten är detta en enkel film även om ämnet är komplicerat. Det finns en viktig historia att berätta och filmen gör det på ett bra men lite "tråkigt" sätt, med högre ambitioner hade resultatet blivit ännu bättre.

3/5

Trink brüderlein....

Borden är dukade, weissbier inhandlad, sauerkraut och bratwurst fixad och glühweinet står och drar till sig. Nu väntar vi bara på Helmut Jederknüller mit seinem superstereo a gogo orchester - sen kan Oktoberfesten börja!
 

Surf don´t walk

Ska på Oktoberfest idag. Eller arrangera rättare sagt. Och det föranleder ju funderingen kring vilken typ av fest som egentligen är roligast.
* Oktoberfest: 4
En bra oktoberfest med tysk brassmusik och hela konkarongen är kanon, men ofta blir det halvhjärtade snålvarianter. En temafestvariant på klar uppgång.
 
*Kräftskiva: 4
En svensk klassiker. Den typ av fest som generellt har högst fyllenivå. Och en kräftskiva kräver också hög fyllenivå för att bli riktigt lyckad.
 
*Surströmmingsskiva: 2
Surströmming är rätt äckligt, det går inte att komma ifrån. Men detta är ändå en svensk tradition och en anledning att festa till så därför blir det godkänt.
 
*Midsommar: 5
Sommar, GPP, sill, krans i håret, nubbe, dansa kring stången. Midsommar har allt som gör livet värt att leva.
 
*Bröllop: 4
Oftast klockrena 5:or med fina kläder, fri sprit, god mat och kärlek i luften. Ibland kan det dock bli lite stelt och pretentiöst.
 
*After ski: 3
Ok fest - om man har termobrallor och skidglasögon på sig. Samt är öm efter dagens åkning. Sker festen inte ihop med skidåkning tappas halva grejen.
 
*Klassåterträff: 1
Det är roligt de första fem minuterna. Resten av kvällen består av vidrig nostalgi ihop med människor man inte längre har något gemensamt med.
 

Flimmer & Triumf

Igår var det invigning av den 15:e upplagan av Norrköpings filmfestival Flimmer. Det är ju en trevlig hösttradition som har fått sig ett lyft sedan flytten till Cnema.
Flimmer har ju vuxit till en riktigt bra festival, och gårdagens invigning bestod av en visning av svenska filmen "Hotell" (vilken dynga, jag förstår inget av hyllningarna) samt mingel och mat på Saliga Munken. Jag blev dock inte långvarig eftersom jag hade ytterligare en grej att passa i Linköping.
Men nu har festivalen börjat i alla fall. Får se hur många filmer jag hinner med under de tio dagar den pågår. Tror dessvärre inte det blir så jättemånga, men det vore roligt att gå på torsdag när Flimmer firar att "Strul" (som spelades in i Norrköping) fyller 25 år med diverse medverkande på plats.
Fort hem till Backstage där Lkpg Ha Ha körde sin andra kväll för hösten. Jag var lite sugen på att se Kristoffer Triumfs akt, och passade även på att intervjua honom om hans ståuppkarriär och Värvet. Det var första gången jag såg honom uppträda och jag blev faktiskt positivt överraskad.

Lehmans fredagsfräckis

En snopp säger till sina kulor:
- Kom igen grabbar ja ska ta er till en härlig fest! 
Kulorna säger: 
- Du ljuger din jävel. Du kommer att gå in själv och sen får vi stå ute och knacka på 
tills festen är slut !!!

Ein prosit!

Igår var jag på bolaget och handlade öl till helgens oktoberfest. Köpte även glögg som jag ska göra glühwein av. Väl framme vid kassan fick jag sedan visa leg. 40 år gammal.
Nu kommer det...SÅ UNG, SÅ FRÄSCH!!!

På skiva Glasvegas (Nolltretton, september)

Glasvegas
"Later...when the TV turns to static"
Go Wow/SONY

När den första självbetitlade skivan kom 2008 hyllades Glasvegas sönder och samman. De lät och såg ut exakt som drömbilden av det perfekta britpopbandet. De VAR helt enkelt det perfekta britpopbandet. Sprucken sång, gitarrer, solglasögon, politiska, från Glasgow, svarta skinnjackor, depprock - allt fanns där.
Uppföljaren från 2011 var också bra men lite tråkigare. Det kändes som att Glasvegas hittat en vinnande formel och körde den på rutin. Nu är tredje skivan här och den känns lite dystrare, mörkare och långsammare än de två föregångarna. Som att Glasvegas sneglat ännu mer på Glasgow-kollegorna The Jesus and Mary Chain än tidigare. James Allans typiska sång, den ekofyllda produktionen och de stora känslorna finns dock fortfarande där, så det går inte att ta miste på vad det är man hör.
Hälften av låtmaterialet känns tämligen tråkigt och oinspirerat, men här finns också en hel del stämningsfulla spår, som exempelvis det inledande titelspåret, sköna "Neon bedroom" och avslutande "Finished sympathy", och så "If" där bandet drar upp tempot något. När Glasvegas visar sig från den sidan tillhör de det bästa man kan lyssna på.

3/5

Musikkrönika (Nolltretton, september)

Glöm Stina - det är Eddie och Onkel som gäller

Ingen missade väl Sonics lista i somras över de hundra bästa svenska albumen. Och den stora frågan man ställer sig är: vad är det för jäkla popjournalistkår vi har egentligen?

Alla som varit med och satt ihop en liknande lista vet att man inte ska ta dem för allvarligt. Dessa listor handlar inte om absolut kvalitet och specifik rangordning. Snarare ska de vara heltäckande och visa på att listmakaren har koll och god smak. Och så ska förstaplatsen gärna intas av ett coolt namn som får läsaren att haja till.
Det hade varit så lätt för Sonic att sätta Håkan Hellström, Jakob Hellman eller Ebba Grön som etta. Ingen hade opponerat sig mot det. Och just därför blev Stina Nordenstam valet. Hon är den perfekta ettan för en tidning som Sonic: kvinna, mystisk, internationell karriär, kreddig som få och okänd för radhus-Svenssons. Men inte särskilt bra, om ni frågar mig. På min privata lista hade hon inte tagit sig in ens bland de hundra främsta.

Men det är inte valet av Stina Nordenstam jag vänder mig mot. Eller svårigheten med att sammanställa såna här listor, för man får ta dem för vad de är: en kul grej som startar diskussioner och lyfter fram personer och företeelser som förtjänar mer uppmärksamhet.
Det stora problemet är istället likriktningen inom den svenska popjournalistkåren. Det är inget nytt problem, men måste ständigt belysas. För varifrån kommer denna plötsliga vurm för Stina Nordenstam? Man har knappt kunnat läsa en rad i svenska tidningar om henne sedan hon medverkade på soundtracket till filmen "Romeo & Julia" 1996. Jo förresten, Sonic hade henne på omslaget 2004, i samband med hennes senaste skiva "The world is saved", men efter det har det varit nio år av kompakt tystnad. Ändå påstår sig plötsligt mängder av popjournalister alltid ha älskat henne.

Inte bara gör den totala sammanställningen att hon blir etta på listan. Studerar man dessutom de individuella listorna ser man att hon är frekvent förekommande där, dessutom med flera olika skivor. Det är ungefär samma fenomen som drabbade Kate Bush för tio år sedan i samband med tv-programmet "Studio Pop". Sedan dess går det knappt att läsa en recension av en kvinnlig artist utan att det refereras till Bush. Samma Kate Bush som bara ett år tidigare aldrig nämndes överhuvudtaget.
Och likriktningen fortsätter. Eller ska jag skriva ängsligheten? För det blir ju enbart fånigt när samma skivor återkommer på alla listor. The Knife, Håkan Hellström, The Soundtrack of Our Lives, Bob Hund, Latin Kings... Landets samlade kritikerkår kan omöjligt ha identisk smak, och skulle de ändå ha det är det redaktörernas uppgift att byta ut många av skribenterna. Men i grund och botten handlar det såklart om osäkerhet. De hyllar skivor som de "borde" tycka om, snarare än de som verkligen berört dem på ett personligt plan.

Jag ska vara ärligare. Här är tio av de svenska skivor som betytt mest i mitt liv - och ingen av dem är med på Sonics lista:

*Onkel Kånkel: Gammeldags jul
*Lustans Lakejer: Åkersberga
*The Wannadies: Before & After
*E. Hitler & Luftwaffe: Tvåan
*Stockholms Negrer: Brutal disciplin
*Perssons Pack: Äkta hjärtan
*Staffan Hellstrand: Eld
*Atomic Swing: A car crash in the blue
*Hardy Nilsson: Är det värt det?
*The Sinners: Piece by piece

Dagens gay-sms


Biotisdag

Ikväll var jag på bio igen och kollade in tredje delen i världens bästa filmserie.
"Before midnight" med Ethan Hawke och Julie Delpy. Och denna tredje del var också strålande. Fast det fanns ögonblick i mitten när jag befarade att Richard Linklater var på väg att tappa greppet, men nejdå, han knöt ihop allt jäkligt bra och fixade till ett fantastiskt slut.
Det värsta är bara att nu tar det nio år ytterligare tills nästa del. Om det överhuvudtaget kommer någon.
 

Ledin + Silvia = sant?

Satt och lyssnade på Tomas Ledins kommande skiva igår när Lehman ringde. Lehman har ju hävdat i minst tio års tid att Ledin och Silvia har ett hemligt förhållande. Han bygger det antagandet på ett uppträdande som Ledin gjorde inför kungafamiljen för en massa år sedan då Ledin sjöng raden "en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig" och samtidigt gav Silvia en het blick. Det skulle enligt Lehman varit ett hemligt tecken som bevisar att de har ett förhållande.
Jag vet inte vad jag ska tro. Lehman har ju tidigare avslöjat nyheten att Gunde Svan tog Billan Westins oskuld samt att han hävdar att han är på god väg att lösa Palmemordet. Så vad tror ni? Ligger det nåt i Lehmans teori om Ledins och Silvias romans?

Biomåndag

I år måste det vara ett rekordår vad gäller biografi-filmer. Vi har Diana, Lovelace, Lincoln, Hitchcock, The Grandmaster - och så Monica Z och Mitt liv med Liberace som jag såg igår.
Liberace-filmen var...speciell. Helt ok och bitvis bra, men ändå en halvbesvikelse på något sätt. Kanske för att rollfigurerna mest blev karikatyrer.
Monica Z-filmen var kanon och särskilt bra var Edda Magnason i huvudrollen. Hon var faktiskt helt fantastisk.
Till skillnad från de flesta andra som sett Monica Z-filmen hade jag faktiskt koll på Edda sedan tidigare. Jag har recenserat hennes skivor här och här. Då har jag sågat henne, men i filmen är hon som sagt strålande. Varför sjunger hon inte lika bra på sina egna skivor?
 

RSS 2.0