Going up the country dag 3

Kom till Trondheim på måndagskvällen och började tisdagen med att kolla in stan, särskilt de gamla typiska norska husen med sina små fönster. Norge är ju ett lite märkligt land, det är lite "uncanny valley" över vårt grannland. Dvs den smått otäcka effekt som uppstår i och med att de är nästan precis som oss, fast ändå inte riktigt. "Norge, Norge är ett ruttet land", som Moltas Eriksson sjöng.
Men Trondheim var okej. Bland annat hade de i Kristianstensbakken en slags cykelhiss, där man sätter ena foten på en grej i en skena som gör att man får skjuts uppför den branta backen.
Den backen leder från de gamla trähusen nere i "gamla stan" upp till stadens fästning, som jag också kollade in.
"I was bored in a fjord", som Morrissey sjunger på sin nya platta. Så jag körde utmed kusten till Kristiansund, där man kan åka den berömda Atlanterhavsveien som blivit utsedd till Århundradets byggnadsverk i Norge. Där kan man bland annat åka över den här bron (ovan).
Men även om naturen är fantastisk i Norge är det inte alltid så roligt att köra bil där. Det är mycket berg med slingrande vägar som följd, och man måste åka mycket färja (trevligt förvisso) och genom kilometerlånga tunnlar, ofta avgiftsbelagda. Vägarna är ofta smala och hastighetsbegränsningarna låga (typ 60 km/t). Lägg till det mängder av fartkameror och att man hela tiden hamnar bakom vägsniglar som inte går att köra om.
Denna lilla minisemester avslutades med en körning uppför Trollstigen. Oj oj oj...det var riktigt häftigt! Var där som barn men det var ju ett tag sen...
Vidrigt såklart, men ändå bäst på resan. Inte bara vägen upp, utan hela landskapet, utsikten och även byggnaderna och miljön uppe på toppen var fantastisk. Har ni inte varit där är det bara att åka dit.
Sen bar det hemåt igen. Jag gjorde stopp för natten i Kongsvinger och sen igår kom jag hem till Linkan. Och det är nåt konstigt med det där Norge...så fort jag passerade svenska gränsen var det som att färgfilmen började igen...
Men jag har redan börjat planera nästa Norgeresa. Då får det bli de södra delarna med Stavanger, Bergen och Prediksstolen.

Trollstigen1


Trollstigen2


50% Inspiration, 50% Transpiration

Känner att jag behöver lite inspiration till nya låtar. Är det nån som har något bra tema jag kan sjunga om? Eller ska jag helt enkelt bara ta de gamla vanliga orden (champagne, hjärta, döden, förgänglighet, glamour osv), köra genom en slumpgenerator och se vad som kommer ut?

Going up the country dag 2

Började dagen med att åka från Härnösand och kolla in Höga Kusten-bron, nån mil bort. Oj oj oj...imponerande!
Och var befinner vi oss då? Jo, i Ådalen. Och i Lunde finns ett monument för att minnas händelserna -31. Fortsatte förbi coola Kramfors och sömniga Sollefteå och kom till Bispgården i Jämtland. Där finns dels en thailändsk paviljong...
...samt Döda Fallet. Jag har ju sett ett antal thaitempel tidigare, men aldrig något mitt inne i en svensk skog. Döda Fallet var fascinerande och intressant (var där för 30 år sen, men det minns jag inte mycket av). Det är alltså ett gammalt vattenfall som av misstag blev torrlagt när den s.k. Vildhussen skulle fixa lite så att det skulle bli lättare att frakta timmer på älven. Det sket sig, kan man säga...
Gjorde bara ett snabbstopp i Östersund (nedan), som verkade ganska tråkigt. Såg varken Storsjöodjuret eller Ewert Ljusberg, men hängde på Thoméegränd. Ni som fattar fattar.
Fortsatte förbi Åre (blev sugen på att åka dit i vinter) och kom till Tännforsen, Sveriges största vattenfall.
Hann med ytterligare ett vattenfall - Brudslöjan vid Storlien. Tänkte på det där norska terrorhotet...när jag gick stigen till fallet kom plötsligt en skylt som förklarade att jag befann mig i Norge. Vad är det för sopor till terrorister som inte kan ta sig in i Norge? Det är ju bara att gå över gränsen!
Oerhört vackert landskap runt Brudslöjan, och det har det faktiskt varit ända sedan Hälsingland (även om det stundtals blir lite väl mycket skog i republiken Jämtland). Ja, nu är jag alltså i Norge och natten spendras på hotell i Trondheim. Känner på mig att det blir rätt fina landskap imorrn också...

Going up the country

Igår fick jag ett ryck och drog norrut. Att bila är ju bästa sättet att resa så jag hoppade in i kärran och påbörjade en liten tripp som jag funderat på ett tag. I Södertälje började det ösregna, men så fort jag passerat Stockholm var solen tillbaka och oj oj oj...vilka vägar dom har norr om huvudstaden!
Första riktiga stoppet blev Dragon Gate söder om Gävle (ovan). Det är ett stort kinesiskt tempel, med ett enormt torg omringat av en mur. Det finns även ett museum, restaurang mm, allt i kinesisk stil.
Det finns även en stor terrakottaarmé. Och det är alltså inte i Peking, utan i Älvkarleby, söder om Gävle...
Sen väntade Per Persson-land, dvs Hälsingland, men det blir att utforska mer någon annan gång. Men spåren efter hans polare Sigge Hill ledde till Glada Hudik.
"Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis, lik förbannat i Hudiksvall"
En trevlig stad det där, Hudiksvall. Jag gillar särskilt att järnvägen går rakt igenom Stora Hotellet...
Hade läst om Sundsvalls pampiga stadskärna, men blev ändå imponerad när jag såg den. Blev även imponerad av den nya bron de håller på att bygga där. Sen blev det Lasse Lindhs hemstad Härnösand, en riktigt mysig stad! (Fast LL kommer egentligen från Älandsbro, strax utanför).
Där slutade kvällen med ett underhållande svartsjukedrama på en restaurang. Imorrn fortsätter Norrlandsexposén...

Bedårande barn av sin tid

Jag har precis läst ut Noice-boken "Bedårande barn av sin tid" som var riktigt bra. Extra roligt blir det i slutet när "nya sångaren" Marcus Öhrn berättar om hur det var att ta över micken vid "återföreningen" 2004. Han berättar bland annat att vissa recensenter använt ord som "gravskändning".
Vet inte om det är mig specifikt han menar, men en av mina bästa sågningar någonsin skrev jag i Corren när Noice lirade på Palace 2005.
Där skrev jag bland annat: "Riktigt hyfsat - för att vara ett coverband", "Peo Thyrén, enda kvarvarande originalmedlemmen, borde skämmas att fara runt på vägarna och vanhelga minnet av det här tonårsbandet" och avslutade med: "Det känns som en våldtäkt på hela min uppväxt".
Jag håller fast vid varje ord.

Fredag i Linkan

Igår ringde Kotten:  "Hallå! Jag börjar jobba på måndag, vi måste ut och dricka öl!". Sagt och gjort. Sen började han tjata om att vi skulle bilda ett Eddie Meduza-tributeband, och sen ville han gå till City-Grillen, och sen pratade han om att sluta sitt musikaffärsjobb och gå tillbaka till jobbet på Willy´s. Då låtsades jag få ett "booty call" och smet iväg...

Janne i Zero

Skrev en grej om Jan Gradvall till Zero. Läs HÄR

Torsdag i Linkan

Igår var det inte bara vrålhett utan även premiär för årets TorsdagsToner i Trägårn, så Martin ringde: "Hallå! Jag är gräsänkling, vi måste till Trägårn och dricka öl!". Sagt och gjort. Först ut var Håkan Maas, som även sjöng duett med sin son.
Tvåa var Fredrik Johansson & Hundarna, som saknade sin trummis och istället ropade dit en kommunal sopgubbe som fick hoppa in och lira...
Sist lirade Haunted by Destiny, med Snygg-Johan (som man skymtar bakom en blonderad Tony Tårta), och gjorde stor succé.
Nästa torsdag smäller det igen. Då med Älvhjärta, Edith Strindberg och Em & her Music.
Sen hade vi "klassåterträff" för Hultsfredsgänget 2004. Några ställde in på grund av orsak, och tur var väl det, för klassåterträffar är ju som bekant en styggelse. Jag hittade på en nödlögn och drog efter varmrätten. Och det gjorde faktiskt de andra också - så illa tycker vi om varann! Om tio år är det dags igen...fy...

Lehmans fredagsfräckis

Ett gift par sitter på en bar och diskuterar sex. Mannnen påstår att killar är dom som njuter mest av sex, annars skulle dom ju inte va "på" så mycket. Kvinnan protesterar och säger att det inte alls nödvändigtvis är sant.
Hon säger:
– Tänk dig att det kliar i ditt öra, du sätter dit fingret och ruskar lite, när du sedan drar ut fingret, var känns det bäst i fingret eller örat?

Torsdagstoner i Trägårn

Idag drar vi igång TorsdagsToner i Trädgårn. Under fyra torsdagar framöver kommer tre band per kväll att spela, det är gratis och brukar vara jäkligt trevligt. Trädgårdföreningen i Linköping alltså, start kl 18. Kom gärna dit.
Spelordning torsdag 24/7 (cirkatider):
18.15-19 Håkan Maas med band
19.15-20 Fredrik Johansson & Hundarna
20.15 -21 Haunted by Destiny

Martin & Jag

Jag hann knappt komma hem från Örebro innan Martin ringde: "Hallå! Jag är gräsänkling, vi måste ut och dricka öl!"
Sagt och gjort. Jag har aldrig kunnat säga nej när han ber mig om något och kunde inte göra det igår heller. Så han tvingade i mig öl efter öl efter öl...
Och jag måste tacka honom för det. Det är bara en riktig kompis som gör sånt. Han såg vad jag behövde och ordnade så jag fick det. Tack Martin!

En dag i Örebro

Fick ett ryck och åkte till Örebro igår. Har bara passerat stan som hastigast innan och tänkte att det var dags för ett riktigt besök. Men vid närmare eftertanke är nog hastiga besök det bästa sättet att uppleva denna Närkemetropol, för det verkar var en riktigt tråkig stad.
Området runt slottet, utmed Svartån och bort till Wadköping är fint, men det klarar man av på några timmar. Så gör inte om mitt misstag, utan är ni på genomresa så stanna gärna till några timmar i Örebro, men dra snabbt vidare.
Bodde i och för sig billigt och bra, mitt i stan. Granne med Konsthallen (ovan). Var så klart inne på Slottet och kikade samt utforskade området runt omkring. Sen gick jag bort till Wadköping...
Kollade bland annat in Cajsa Wargs hus samt hälsade på Kronblom...
Och så måste man ju även kolla in Svampen, vilket jag gjorde. Och ja, det var i princip det hela. Örebro - tack för titten, men det dröjer nog tills vi ses igen!

Rimås balkong

Vilken dag! Först surf på Ärlången, sen vin på Rimås balkong. Han var för övrigt också imponerad av mitt fluffiga surf-svall. Och inte nog med att vi hängde på hans härliga balkong, vi hängde även på hans ANDRA balkong.
Sen finns det faktiskt även en TREDJE balkong, men den sparar vi till nästa gång...

Surferboy

Årets Summer of Tobi har ju som bekant titeln "Surf´s up" och det beror på att jag under en längre tid har gått och drömt om att skaffa den perfekta surflooken. Egentligen skulle håret varit några centimeter längre, men igår kunde jag inte hålla mig längre utan presenterade min nya stil nere vid Grebobadet. Jossi, som varit skeptisk ända sen starten, erkände sig besegrad och var helt begeistrad över min nya, fräscha, vrålheta look.
Äntligen har jag nått min dröm! Surf´s up!

Plusgrader

Så här års, när det är varmt ute, dras ju tankarna till Norrköpingsbandet Plusgrader. Och tänk, nu har Foppa och gänget gjort come back. Oj oj oj...

På skiva: Fu Manchu

Fu Manchu
"Gigantoid"
At the Dojo Records

Kvartett från Kalifornien - Ja
Finkultur - Nej
20-årsjubileum som skivartister - Ja

Synthar och vocoder - Nej
Kungarna av stonerrock - Ja
Experimenterar med sin stil - Nej

Inkopplad fuzzbox - Ja
Avskyr retrokänsla - Nej
Monotont och enahanda - Ja

2/5

Grill & vin

Igår kväll hamnade jag på en grillafton hos Martin & Vickan med en massa god mat...oj oj oj. Samtidigt passade vi på att ha en vinprovning som vi pratat om ett tag. Jag hade med två flaskor som jag köpte på mig i Hawkes Bay (Nya Zeeland) förra vintern som jag sparat till ett högtidligt tillfälle. Det gäller ju att dricka det där finvinet i ett sammanhang och med personer som uppskattar det. Två Sauvignon Blanc var det, från min favoritstad Napier. Det ena väldigt piggt och citrusfriskt, det andra lite mustigare med mer havssmak. Jag höll en föreläsning om Hawkes Bay och sen njöööööt vi.
Någon gång i höst är det dags för nästa vinprovning. Då blir det två flaskor rött från Mendoza (Argentina) som jag köpte med mig hem i vintras. Jag längtar redan...

Fredag i Linkan

Igår hamnade vi på relativt nyöppnade Ett Rum och Kök och testade deras Tarte Flambée. Jag var och skrev när de öppnade men har inte varit där sen dess, och det var ett helt okej ställe. Kan rekommendera deras specialitet Tarte Flambée om man bara vill ta ett glas vin med nåt gott tilltugg. Un aperitivo perfecto!

På skiva: Rival Sons

Rival Sons
"Great Western Valkyrie"
Earache Records

De rockers som gått och väntat på att band som The Doors, Led Zeppelin och AC/DC ska få en värdig arvtagare har haft anledning att jubla på senare år. Sedan den kaliforniska kvartetten Rival Sons dök upp för fem år sedan har bandet för varje platta alltmer tagit täten inom den retroinspirerade rock´n´rollen.
Här på fjärde albumet stärker de greppet ytterligare om den musikpublik som hellre drömmer sig tillbaka till Woodstock än springer på Summerburst. Bandet levererar bluesig och riffglad rock med hammondorgel, 60-talskänsla och massvis med groooove.
Man kan knappast beskylla Rival Sons för att vara nyskapande, istället botaniserar de i rockhistorien och skapar musik som känns organiskt, levande och genuin. Jag kan sakna att de inte försöker föra in några nya, moderna element i all nostalgi, men måste ändå säga att de gjort en riktigt stark skiva som växer för varje lyssning.

4/5

Lehmans fredagsfräckis

En dam satt på tåget och fick syn på två extremt attraktiva män i samma kupé. Det hon inte visste var att bägge två var blinda. Damen började dansa en erotisk dans och lät plagg efter plagg falla till golvet. Ingen reaktion! Damen blir fruktansvärt otålig så hon klättrar upp, särar på benen och sätter musen över näsan på den ene mannen. Då vrider han huvudet mot den andra och säger:
-Du, nu passerar vi massafabriken!

På skiva: Lorentz

Lorentz
"Kärlekslåtar"
SONY

Söderbröderna Lorentz & Sakarias levererade två uppmärksammade och helt okej album. 2009 kom "Vi mot världen" och 2012 "Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast". Nu ger sig den ena av brorsorna, Lorentz Berger, ut på en soloutflykt där han tar gruppens egensinniga uttryck ett steg till.
Det är mindre rap och mera sång. Mindre hip hop och mer inslag av pop, r´n´b, soul och elektro. Kvar är dock den säregna sångstilen med diftonger, udda uttryck och dragning på vokalerna. Och lika lekfullt som han behandlar de vokala inslagen, lika mycket lattjar han med låtar och arrangemang. Även låttitlar som ”The.OC.S01E01.DVD-Rip.Xvid” förstärker intrycket av att Lorentz jobbar lite annorlunda än andra svenska artister.
Ljudbilden är luftig och lätt, men samtidigt så spretig och småknäpp att det är svårt att riktigt sätta namn på genren. Vare sig man kallar det hip hop eller pop så skiljer sig Lorentz från sina artistkollegor. Textmässigt tycker jag också att han har jobbat hårdare denna gång, även om man ibland får anstränga sig för att höra orden bland all autotune.
Å ena sidan tycker jag ofta att Lorentz låter tillgjord och smågalen. Å andra sidan har han definitivt något unikt som gör det svårt att slita sig. Och jag föredrar att fokusera på den senare delen.

4/5

Stöna Med Bröna 2014

Igår var det dags för fjärde upplagan av Grebos hetaste festival Stöna Med Bröna. Det var ett späckat schema med några av Grebos mest intressanta artister på de tre scenerna (varav Nyyya Pampas var nyyy för i år).
Bland annat uppträdde 6.08 och Snuskas (Snusk-Tobbes hund!).
Trean ställde dock in. Istället kom Treans kompis Sexan och gjorde succé.
Markus Stöld kom förbi och gjorde ett världsrekordsförsök i att kasta frisbee. Tidigare har han försökt att slå rekordet i att kasta både högst och lägst utan att lyckas, och denna gång skulle han kasta världens minsta frisbee. Och tro det eller ej - han slog världsrekordet! Han hivade en disk med en diameter på 9 cm hela 27, 5 meter, något som Svallet höll på att slå när han sedan skulle kasta tillbaka fribban.
Svallet ja...han fick äran att avsluta festivalen inne på stora scenen, och gjorde ett bejublat framträdande som han öppnade med klassikern "Eva - strippan från Trosa".
Även Per Gössel var på plats och framförde hits som "TV 2 får stå på" och "Visst ska vi älska". Framåt natten gjorde han även ett hemligt playback-gig - fantastiskt!
Onsdag vecka 29 nästa år ses vi igen, för den femte jubileumsupplagan av Stöna Med Bröna!

Nytt på DVD

Lite kort om några nya filmer:
 
Cuban Fury
Tjock kille lär sig dansa salsa för att förföra sin chef. Småfånig bagatell som ändå är riktigt trevlig, på ett småputtrigt brittiskt sätt.
Betyg: 3/5
 
One chance
Bygger på historien om operasångaren Paul Potts. Roligare än vad det låter. Mycket romantik och brittisk charm även här.
Betyg: 3/5
 
Tommy
Svensk gangsterfilm, dvs en massa arga människor och allmän ångest.
Betyg: 2/5
 
 
 
 

Sommarkväll i Norpan

Äntligen har The Producer aka "Simulanten" slängt kryckorna, tillfrisknat något så när och är redo att återigen bli "Prinsen av Peking". Och äntligen fick jag ta en bira på hans enorma terrass.
Sen gick vi till Knäppingsborg och kollade in Miriam Bryant. Gigget var väl sisådär, men sommarkonserterna i Knäppingsborg är ändå alltid trevliga. Framförallt ser jag fram mot Moto Boy 29/7 - och att ta en bläcka på The Producers terrass innan!

På skiva: 50 Cent

50 Cent
"Animal ambition"
G-Unit

Det har gått fem år sedan senaste albumet, så det var väl hög tid för 50 Cent att släppa en ny fullängdare. Och ingen fantast av den amerikanska rapparen har väl missat att hans femte platta varit på gång efter att skivbolaget pumpat ut hela tio singlar för att få upp intresset.
Och egentligen är det inte "Animal ambition" som ska säljas, utan det kommande, sjätte albumet "Street king immortal" som ges ut redan i september.
Förmodligen är det helt rätt med denna märkliga marknadsföringsstrategi, för ärligt talat har 50 Cent inte varit särskilt het på åtminstone sju år. Han har visserligen släppt lite enstaka singlar de senaste åren, men långtifrån nått upp till framgångarna i fornstora dar.
Här gästas han av namn som Yo Gotti, Trey Songz, Kidd Kidd, Jadakiss, Mr. Probz, Guordan Banks, Prodigy, Schoolboy Q och Styles P, men musiken tuffar på i sakta lunk och 50 Cent själv verkar ganska oengagerad. Det känns som att plattan gjorts med vänsterhanden, och trots att 50 Cent talar mycket om ambition så märker man inte mycket av hans egen på detta album.

2/5

Sommarstad Linköping

Linköping är som bekant ingen sommarstad, men skulle det finnas några utsocknes blogggläsare som funderar på att åka hit så kan jag tipsa om Tannefors slussar. Särskilt skaldjurskvällarna, som man bör besöka minst en gång per sommar. Gött!

På skiva: The Majority Says

The Majority Says
"The majority says"
Warner

Linköpingsbandet The Majority Says har tillhört de mest lovande banden i regionen under några år och vi är några som med spänning går och väntar på när det verkliga genombrottet ska komma. I Tyskland lär det visserligen rulla på rätt bra för bandet, och det verkar vara på den marknaden de lägger sin kraft.
För två år sedan släppte gruppen skivan "Under streetlights" som mer hade formen av promotionmaterial än ett riktigt skivsläpp, men nu har skivbolaget Warner plockat upp bandet och under sommaren kommer första "riktiga" albumet. Låtmaterialet består av lite gott och blandat av nytt och sånt vi redan hört.
Musiken kan beskrivas som tjusigt indieinspirerad pop som har udd utan att ge avkall på vare sig melodier eller hitkänsla. Precis som på tidigare släpp har bandet jobbat noggrant och ambitiöst med både arrangemang och produktion för att få ur det mesta ur varje låt. Här finns många starka låtar, men har The Majority Says den personlighet och unikitet som krävs? Det återstår att se.

3/5

Musikkrönika (juni)

Sommar full av zombies

Det är inte bara Eric Amarillos nya sommarhit "Fuldans" som är fullkomligt hjärndöd. Sommaren 2014 slår något slags rekord i gravplundring och likstela zombies som reser sig ur kistorna.

Både Siestafestivalen och Peace & Love återuppstår från dödsriket, Johnny Cash som tog ner skylten 2003 har släppt en ny skiva och Ebba Grön som varit döda och begravda i över 30 år väcktes till liv med en hyllningsskiva. Det här är sommaren då zombies vandrar på våra gator, tydligast exemplifierade med att The Rolling Stones och Bob Dylan är ute på turnéer.

Ingen sommar utan ett skivsläpp med Per Gessle. I år är det dock tveksamt om han får någon sommarhit, men en skiva måste ut till varje pris så han har gått på gravplundring bland gamla demos och ger ut skivorna "The Per Gessle Archives - Demos & other fun stuff!" Volym 1 och 2. De innehåller överblivet material och alternativa versioner från 1978 och framåt. Kanske småkul för fansen, men knappast något som den genomsnittlige musiklyssnaren kommer att gå i taket över. Och man undrar ju hur mycket gammal skåpmat det finns hemma i Gessles låtskafferi, detta är ju knappast första gången han rensar förrådet på gamla låtar.
Kanske är han bara rastlös, för nu släpper han dessutom två böcker med låttexter, kommentarer och annat, samt ger sig ut på en världsturné med Roxette i höst.

En som definitivt inte ska turnera är Ted Gärdestad, men det hindrar inte att han är mer aktuell än på länge. Delar av artistsverige tolkar hans låtar på hyllningsskivan "För kärlekens skull", och om det ska ses som gravskändning eller ej är väl upp till var och en att bedöma. Personligen tycker jag att skivan är okej men ganska onödig. Teds originallåtar håller fortfarande och det är få versioner på denna hyllningsskiva som verkligen tillför något. Kanske borde man kolla vad Ted själv tycker genom att kalla in mediet Benny Rosenqvist. I ett uppmärksammat inslag i "Schulman Show" för några år sedan påstod han sig prata med den döda Ted Gärdestad. Det måste vara en av de sjukaste intervjuerna någonsin, om än väldigt underhållande.

Och kanske är det, när jag tänker efter, inte helt omöjligt att vi faktiskt får se Ted Gärdestad på en scen snart igen. Redan för femton år sedan turnerade Elvis Presley världen över, trots att han varit död i 22 år. Elvis sjöng från en videoskärm och kompades av körtjejer och sina gamla musiker på scenen. Vi har även sett Tupac uppträda som hologram på Coachella, och nu senast är det Michael Jackson som återuppstått. "King of Pop" uppträdde på Billboard Awards nu i maj med låten "Slave to the rhyhtm" - och frågan är om han någonsin varit bättre!

Detta öppnar ju nya möjligheter. Till nästa sommar kanske vi får en stor världsturné med "27-klubben". Tänk att äntligen på se Janis Joplin, Jimi Hendrix, Jim Morrison och de andra livs levande på en scen. Det är en upplevelse jag skulle kunna dö för.

Visfestival dag 2

Fredagen blev en sån där skön dag där man glider planlöst utan mening och mål. Inga tider att passa, bara sol, vin och guppande båtar.
Framåt natten smet jag in i ruinen en stund och fick se Sanna Carlstedt som avslutade.
På lördagskvällen drog jag mig hemåt, men förmodligen hamnar jag väl i Västervik även nästa år vecka 28...

Visfestival i Västervik

I över 20 år har jag gått på Visfestivalen i Västervik, och det vore väl dumt att bryta en sån tradition så på torsdagen blev det ännu en tur ner till den trevliga kuststaden. Vi var som vanligt ett gäng som gick in. Solen sken, men artistmässigt var det inte någon av de vassare visfestivalkvällarna jag varit på.
Marie Bergman var spelande värd och inte särskilt bra som varken artist eller värd. Anders F Rönnblom (överst) har aldrig varit någon av mina favoritartister och hans spelning gjorde heller inget för att ändra på det.
Juha Mulari hade jag inte hört förut och han var också ganska beige.
Nicke Borg gjorde heller inget bestående intryck, men Ola Aurell (som jag inte har bild på) var som vanligt rolig, och var bäst under torsdagen.
Jag hade sett fram mest mot Perssons Pack, men de gjorde en ganska oinspirerad spelning, Sen avslutade Sophie Zelmani, och där kan man verkligen prata om oinspirerad. Zzzzzzzzzzzzzz........
Lyckligtvis är ju visfestivalkvällar trevliga även om artisterna inte alltid är på topp. Bästa festen sker ju på bryggan och i båtarna.

På skiva: First Aid Kit

First Aid Kit
"Stay gold"
SONY/Columbia

Har något tidigare svenskt band varit så omhuldat, hyllat och gränslöst älskat som First Aid Kit varit de senaste åren? Tveksamt. Och det är inte svårt att förstå varför både kritiker och publik såväl utomlands som här hemma blivit så stormförtjusta, för vad har vi? Jo, två charmiga systrar som slår igenom i unga år och visar sig vara talanger utöver det vanliga. På kort tid har de gått från att vara lovande musikklasselever till att jobba med Jack White och Conor Oberst, medverka i Conan O´Brian, få Patti Smith att gråta på Polarprisgalan, vinna ett flertal grammisar (samt flera andra priser) och turnera runt i världen. Och då är Klara och Johanna Söderberg ändå bara 21 respektive 23 år och förmodligen bara i början av karriären.
Grunden för framgångarna ligger såklart i deras enastående känsla för musik. Deras countrydoftande folkpop är genuin och färdig utan att för den skull kännas brådmogen. Och denna tredje fullängdare visar att tjejernas formkurva ännu inte nått zenit.
Musikaliskt fortsätter duon i samma stil som förut, men jag tycker ändå man kan höra små nyansskillnader som visar att de tagit ytterligare kliv och fortsätter utvecklas. Det låter mognare, produktionen känns fylligare och rösten verkar ha fått mer djup.
Det är inte alla låtar som fastnar direkt i skallen, några av dem känns aningen anonyma och utgör mest en ljudkuliss, men ska man ha en kuliss så är First Aid Kit en av de vackraste man kan tänka sig. Det finns en grundkvalitet i musiken som gör att inte ens småtråkiga låtar blir ointresssanta.
Någon gång kommer säkert även Sveriges mest älskade folkduo att få ett bakslag, men det blir inte nu. "Stay gold" är en mycket bra skiva som ytterligare kommer att stärka First Aid Kits position.

4/5

Lehmans fredagsfräckis

Tyvärr är Lehmans fredagsfräckis inställd denna vecka. Han är nämligen vid kusten och målar verandan på sin sommarstuga...

Mot V-vik

Vecka 28...det betyder att det är dags för visfestival i Västervik! Ses inne i urinen ikväll!

Gryt vs Röbäck

Jag har hamnat i en beef med Tobbe Wester som hävdar att hans friggebod i Gryts skärgård skulle vara ett bättre sommarhäng än mitt herrgårdsliknande palats i Värna skärgård. Eftersom både han och jag är partiska får ni läsare bestämma vilket som är bäst.
Först har vi då Westers ställe som alltså är en stenig bergknalle med ett ruckel på. Där finns ett bord som lutar så mycket att tallrikarna glider av. Han sitter i en ranglig plaststol och bränner korvarna kolsvarta över eldsflammorna. Tomten är smyckad med en miniatyr av Röstensgubben och det är så kallt att han måste ha långbyxor.
Sen har vi då Palais de Pettersson alldeles intill Vins klarblåa vatten. Där är det vindstilla, skön kvällssol och fantastisk utsikt. Huset (eller husen, rättare sagt) har högsta standard och har ett perfekt läge utan störande grannar. Det ryktas att Gods & Gårdar ska komma och göra reportage senare i sommar...
Så, vilket av dessa sommarställen är det bästa? Jag säger bara: Wester - erkänn dig besegrad!

Burkskinkans brödraskap

Tidigare kändes det som att det bara var Vickan och jag som gillade burkskinka, men nu verkar det som att det går en burkskinkeboom över landet. Igår blev jag bjuden på burkskinka hos Wallinarna, och under middagen ringde Kotten och berättade att han brukar grogga på burskinke-klägget. Det är tydligen jäkligt gott ihop med Absolut, menade han.
Burkskinkans brödraskap bara växer och växer - gå med du också!

Nytt på DVD (juni)

American Hustle

Christian Bale imponerar mer och mer för varje film han gör och definitivt en av det senaste decenniets bästa manliga skådisar. Här gör han ännu en kanoninsats, även om den är betydligt mer humoristisk mot hur vi brukar se honom. Överhuvudtaget är det just skådespeleriet som är den verkliga styrkan med "American Hustle". Här finns många fina namn som likt Bale fått lite ovanliga roller att bita i. Såväl Jennifer Lawrence, Brandley Cooper och Robert De Niro gör åter starka insatser i händerna på regissör David O. Russell, precis som i "Galen i dig".
Dialogen och rollerna är utsökt skrivna, men själva handlingen känns mindre viktig. Bale spelar en halvskummis som lever på att lura folk på pengar, han slår sig ihop med en kvinna (Amy Adams) och allt går bra tills FBI kommer på dem. Då tvingas de till en uppgörelse där de hjälper polisen att sätta dit politiker och maffiamedlemmar. Det utmynnar i en halvrörig upplösning där man undrar vem som ska blåsa vem till slut.
Alla peruker och breda 70-talsslipsar är farligt nära att dra ner denna film från humoristisk thriller till parodisk buskis, men Russell klarar balansgången. Man kan även invända mot att rollfigurerna framstår som något av karikatyrer. Men när intrycken samlas blir "American Hustle" ändå en riktigt vass rulle med massvis av charm.

4/5
------------------------------------------------
All is lost

Robert Redford, är en ensamseglare mitt ute på Indiska Oceanen som en morgon vaknar av att båten läcker vatten. Det visar sig att han har krockat med en container som verkar ha ramlat av ett fartyg. I lugn och ro tar han tag i problemet. Han lagar hålet, kollar seglet, äter konserver och pumpar läns. Saker förvärras dock när en tropisk storm en stund senare gör kaffeved av båten. Plötsligt handlar det om att överleva mitt ute på havet. När vissa problem klaras av tillkommer nya. Solbrännan tilltar, vattnet smakar salt och hur navigerar man egentligen med en sextant?
Filmen tickar på och det är bara den numera 77-åriga Robert Redford i bild. Efter att ha sagt några ord i början tar det 20 min innan han pratar igen, när han försöker få liv i radion. 50 minuter senare skriker han "Fuck" och en stund senare "Hjälp". Och det är allt. Ändå är det inte stillastående eller trist en enda gång. Vi har sett liknande upplägg i filmer som "Cast away", "127 timmar" och "Gravity", men "All is lost" är nog det mest extrema exemplet på en ensamfilm och sällar sig till den starka skaran av föregångare.

3/5

Snart, snart...

...som jag väntat!

Krogkrönika (juni)

Vad är det de kollar?

Uteserveringarnas härliga tid är här. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Men det finns en sak som stör den idylliska bilden - folk som står och läser gatumenyer.

Det sker givetvis året om att folk läser menyn som sitter på fasaden eller på trottoarprataren, men det blir tydligare för övriga gäster på sommaren då man själv sitter bara någon meter bort och på nära håll kan skåda eländet.

För vad är det de kollar efter? Är de på jakt efter restaurangernas heliga graal, en specifik rätt som bara dyker upp vart tusende år och då bara kan beställas av den med rent hjärta som kan svara rätt på tre gåtor? Troligtvis inte. Men det är nästan vad man tror när man ser vissa gäster stå och dividera framför gatumenyn i en evighet.

En gatumeny ska ju inte läsas på samma sätt som menyn man får vid bordet. En gatumeny ska man slänga ett snabbt öga på för att se om det är en typ av restaurang som verkar tilltalande. Det är ett förfarande som normalt sett tar cirka tio sekunder. Ofta när man väljer restaurang tittar man inte på gatumenyn överhuvudtaget, utan kan med hjälp av krogens namn och utseende avgöra om de har en matinriktning som passar.

För det är enbart en grovbesiktning man gör vid gatumenyn. Exakt vilken eller vilka maträtter och drycker man ska beställa bestämmer man i lugn och ro när man väl satt sig. Ändå är det inte ovanligt att man ser par som står flera minuter och noggrant studerar gatumenyn innan de tar ett beslut. Mitt tips är: har ni inte bestämt er inom en halvminut så är det inte en restaurang för er.

Förresten, glöm allt jag nyss skrev. Jag höll på att föra er på villovägar med mitt resonemang om människor som står och ojjar sig under en evighet vid restaurangernas menyer på sommaren. För när jag tänker efter är det inte utbudet av rätter folk studerar när de står länge och kollar gatumenyn - det är priset.

Kom-i-form

Imorrn är det Kom i form i Adelsnäsparken i Åtvidaberg igen, till minne av Fredrik Åkrans. Tror jag skippar det i år, men vill ändå tipsa om evenemanget eftersom intäkterna går till en bra sak och det brukar vara trevliga kvällar.

På skiva: Timbuktu

Timbuktu
"För livet till döden"
Warner

Allt går i cirklar och dyker upp igen i nya skepnader. När Timbuktu kom fram i slutet av 90-talet var svensk hip hop superhet och rasismen hade visat upp sitt fula tryne. Redan i första raden på inledande spåret "Amino" konstaterar han att läget är ungefär likadant nu. Att svensk hip hop just nu är starkare än nånsin är såklart bra, mindre roligt är att främlingsfientlighet och vi-och-dom-tänkande också vunnit mark de senaste åren. I det läget känns det bra att ha Timbuktu som står upp för de goda krafterna.
Men det känns också bra att ha honom rent musikaliskt. Sedan millennieskiftet har han varit en av landets viktigaste artister när det gäller att föra in nya influenser i svensk musik. Timbuktu är ju så mycket mer än bara en rappare, han tar intryck från all musik som svänger och kokar ner det till sin egen, svenska variant av världsmusik.
På nya plattan känner han sig hungrigare än på länge och säger sig rappa bättre än nånsin. Han håller dock en så hög lägstanivå numera att sånt är svårt att avgöra, man kan faktiskt nöja sig med att konstatera att Timbuktu har gjort ytterligare en stark platta.

3/5

Almedalen dag 3

Lördagen i Almedalen började med Jan Björklunds tal (dom kör talen tidigare sista helgen). Han var riktigt bra och jag tror Folkpartiet kan få ett, lite oväntat, lyft framöver.
Jag har sett alla talen live eller på tv, och av döma av dem och det allmänna surret är min bedömningarna av opinionen denna (just nu, för det kan ju hända saker fram till valet):
Sossarna: Står och stampar på samma fläck, känns helt ointressanta. Måste skärpa sig betydligt.
Fi: Har satt agendan och fått alla partier utom Moderaterna att prata jämställdhet och feminism. Tror dock de haft sin topp i och med EU-valet. När man synar deras politik noggrannare inser man att de är flummiga översittare utan verklighetsförankring.
KD: Kommer kämpa sig upp över 4%-spärren, men inte mycket mer.
Miljöpartiet: Har en medvind som de måste vara rädda om. Kommer göra ett bra val, men har börjat svaja lite på sista tiden. De måste nog hålla tillbaka vänsterfolket och flummarna i partiet, och satsa mer på Fridolin än på Romson.
Sverigedemokraterna: Kommer öka från förra valet, men snart måste väl ändå gränsen vara nådd för hur mycket skit de får sprida innan svenska folket säger ifrån på allvar. Som jag skrev på FB var Åkessons tal det sjukaste Almedalstal jag hört.
Moderaterna: Både Moderaterna och Alliansen har vaknat till under Almedalsveckan och känns plötsligt pigga igen. Från att ha varit trötta har de idéer igen, och bra idéer dessutom. De känns konkreta och trovärdiga. Moderaterna kommer öka fram till valet, men det kanske inte räcker ändå.
Vänsterpartiet: Har haft medvind ett tag, men kanske är den på väg att mojna? Har nästan blivit ett enfrågeparti och kommer knappast öka fram till valet, men ändå göra ett ganska bra resultat.
Folkpartiet: Hade nästan dömt ut dem, men efter Björklunds tal känns partiet plötsligt spännande igen. Kommer få ett lyft, frågan är bara hur stort.
Centern: Har varit lite, lite på uppgång den senaste tiden och kan växa ytterligare om de sköter sina kort rätt. Men det känns också som att det nästan lika lätt kan gå fullkomligt åt helskotta.
Vi lyssnade även på en radiointervju med Björklund, men sen drog vi söderut och kollade in Tofta.
Ja, sen hann vi inte mer utan det var dags att dra sig mot färjan. Almedalen var kul, och jag kommer gärna tillbaka fler gånger.

Almedalen dag 2

Under flera år har jag funderat på att åka till Almedalsveckan i Visby och i år blev det äntligen av. Det var nog tio år sedan jag var på Gotland överhuvudtaget. så det var kul att komma dit. Anlände alltså på torsdagskvällen, och fredagen började med en frukost i East Sweden-tältet, lokalpatriot som man är.
Sen gled jag runt lite på stan och kollade in ditt och datt...
...innan det var dags att åka till flygplatsen och hämta upp Anahi som kom med flyg från Bromma. Vi tog en biltur på norra halvan av ön och kollade bland annat in rauken Jungfrun (som man ser i bakgrunden).
Sen stalkade vi Alex Schulman och åkte till Rute stenugnsbageri. När vi var där dök Sigge Eklund upp (han står i dörrn till bageriet, även om han inte syns på detta foto)
Kom tillbaka till Visby lagom till Jonas Sjöstedts tal. Mycket (och överentusiastisk) publik, men talet var inget vidare.
Jag hade ju planerat att komma till Visby lagom till Fredrik Reinfeldts tal på torsdagen, men missade tyvärr det. (Såg det dock på nätet och tyckte det var jäkligt bra, om än inte hans bästa Almedalstal). Sprang dock på honom under fredagen...
Träffade även Jimmie Åkesson...
Det är kul med alla olika intervjuer, debatter, seminarier osv som pågår hela tiden. Efter Sjöstedts tal gick vi till Aftonbladets tält där en panel diskuterade hans tal...
...och sen till SVT:s tält där det blev en efter-intervju med honom. Sen blev det middag och raj-raj...

På plats i Almedalen


Lehmans fredagsfräckis

Mamma till Lisa som varit på bio:
- Var filmen bra?
Lisa upphetsat:
- Ooja, den var så spännande att jag höll på att kissa Johan i handen...

Rimforsa Strand

En av sommarens höjdpunkter är grillkvällarna på Rimforsa Strand, och igår var det dags igen. Jossi, Schnitzel-Fritz, Figge och jag drog dit och njöt...oj oj oj...av allt det goda som dukades upp. Lotta Källström var trubadur och höll i ett musikquiz där vi, håll i er nu, båda vann första och andra pris. Så det kommer garanterat även bli en grillkväll nästa sommar på Rimforsa Strand. Vill ni själva gå så finns mer info på http://www.rimforsastrand.se/

Vi checkar ut

Igår åkte jag och Figge till Överum för att kolla in hotellet som låg ute till försäljning. Figge hade en del affärsmässiga planer, medan jag mest ville bo lite Bête Noire-värdigt. Nu var inte huset direkt i tipp-topp-trim, men jag såg ändå framför mig hedonistiska nätter med synd och glamour. Men så fick Figge höra att det fanns en osalig "hotellfru" som brukade uppenbara sig om nätterna, så han drog sig snabbt ur budgivningen.
Så vi får leta vidare. Är det någon som vet en pampig herrgård eller liknande där det INTE spökar är det bara att höra av sig.

Vi åker till Tjise...

Eftersom jag inte har något annat att skriva om så tipsar jag om Café Columbia i Kisa, som kör lite viskvällar i sommar (torsdagar, kl 19). Så här ser programmet ut:
*3/7 Fredrik Frallan Jonsson
*10/7 Spinning Jennies
*17/7 Finn Zetterholm
*24/7 Emily Herring
*31/7 Kjell, Bill, Kenny och Manne

På skiva: LCTRISC

LCTRISC
"The fire in the distant future"
Despotz

Vad har vi här då? Jo, en duo bestående av Oskar Linnaeus och Adam Jonsson som spelat ihop sedan 2009 och hunnit med att släppa tio singlar och två EP:s sedan dess. Nu är det dags för debutalbumet som innehåller flera av dessa gamla inspelningar, exempelvis den soliga singeln "Gas and cigarettes" från 2012.
Precis som bandnamnet antyder handlar det om elektrisk musik, eller snarare elektronisk. I vissa stunder plockar duon inspiration från 80-talets synthpop, ibland anar man att de influerats av moderna arena dj:s och ibland känns det som att det finns renläriga råsynthare nånstans där under det dansanta diskoskalet som kämpar för att komma ut ur garderoben.
Musiken spretar lite och medan vissa låtar berusar mig fullständigt finns det andra som inte gör lika stort avtryck. Gemensamt för de elva spåren är att det är bra sång, att det svänger och att man som lyssnare får en bra känsla i kroppen. Och inte minst det sistnämnda är en viktig ingrediens för att musik ska bli bra.

3/5

Retro

I fredags började "Retro" på SVT, och har snabbt blivit en personlig favorit. I vanliga fall avskyr jag nostalgi, men "Retro" kan jag rekommendera. I grund och botten är det ett s.k. "Saltkråkan-knäck", som vi i branschen säger, döpt efter de typiska jobb som sommarvikarier på tidningar får göra, dvs leta upp skådisarna i ex. "Vi på Saltkråkan" och kolla vad de gör nu. I premiäravsnittet besökte man bl.a inspelningsplatsen för "Dirty Dancing" och nu på fredag (jag har även förhandstittat på avsnitt två och tre) fokuserar man på Twin Peaks och därefter 90-talets supermodeller.
Twin Peaks-avsnittet är extra kul, för jag ska ju dit (till inspelningsplatserna kring North Bend) i september. Nu i sommar kommer ju dessutom en ny Twin Peaks-box med massa bonusmaterial.

Pendlarparanoia

Men va f...
Den stora behållningen med att åka Östgötapendeln har ju varit att kolla in fräschingen på tv-skärmen, men nu har de bytt ut henne mot en som inte alls är lika het. Skandal!

RSS 2.0