Schulman

Igår var jag och Marina på Alex Schulmans show "Älska mig" på Konserthuset. Jag såg föreställningen redan i våras i Stockholm, men den var ännu bättre nu. Framförallt var Alex bättre nu, rappare, mer säker och tryggare på scenen. Han hade även ändrat en del i showen, bland annat tagit bort pausen, tagit bort gubben som sjöng och lite annat småpill.
Efteråt gick jag in i logen för att prata lite och fick se Alex utan byxor...oj oj oj. Nu kan jag dö lycklig!
Sen blev det en sväng till Yellow Fellow, men som jag påpekat tidigare får det stället av någon anledning inte mina juicer att flöda, trots att jag borde gilla det. Kan inte sätta fingret på exakt vad det beror på.
På hemvägen blev det en sväng ner på Palatset där Chrilla lirade. Vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt var det jag som hade gitarren och lirade såväl "BF" som "Astoria", "IFF", "Argentina" och ett gäng Lustans-låtar. Chrilla blev helt exalterad och sa, och jag citerar: "det största jag varit med om". Större än KISS på Globen, frågade jag. "Ja", svarade Chrilla.

Hamlet 40

Jajjamän, det blev Hamlet igår igen. En fläsknoisette denna gång. Vilket A-ställe! Ikväll kan jag dock inte gå dit, så nu ser vi fram mot 50-årsjubileet 2023!

Kaffeblask

Jodå, intrycket från senaste besiktningen består - kaffet HAR blivit bättre. Igår var jag och ombesiktade bilen (tror det tog under minuten...) och ja, jo...kaffet var även denna gång snudd på drickbart. Det är ju alltså fortfarande vidrigt, men inte fullt så vidrigt som tidigare.

Herregud...

Jag tänkte, vad är detta? Ska inte Correns Erik Wallsten skriva ännu en krönika när artisterna till de två sista deltävlingarna presenterades. Nej, det var Markus Nyenger som tog hand om. Märkligt...
Men...istället dök Erik upp i Correns webb-tv och uttalade sig och tippade årets slutsegrare - innan han hört en endaste låt. Det är så sjukt att jag saknar ord.
Vad tycker ni Erik Wallsten ska tippa härnäst? 1. Damernas storslalom i OS? 2.Melodifestivalen 2018? 3. Nobelpriset i kemi 2014?

Måns Möller


Igår var jag och Vickan på Måns Möller på konserthuset - och det var riktigt bra! Tidigare har jag mest sett honom i tv-program som Extra Extra och Time Out och tyckt att han mest är en...tja...jävla pajas. Men jag blev imponerad av föreställningen som var välskriven och Måns som var riktigt bra på scenen. Publiken skrattade och grät och gav honom stående ovationer.

Lehmans fredagsfräckis

En man ligger på sjukhus med magproblem när han plötsligt får diarré och skiter i sängen. Mannen får panik, viker ihop lakanet med bajset och slänger ut det genom fönstret. Lakanet hamnar på en a-lagare som går förbi. Han brottas ett tag med lakanet och så rinner bajset ut. Då kommer en annan man förbi och frågar vad han håller på med.
- Fan, du kommer inte att tro mig, men jag tror jag precis bankat skiten ur ett spöke!

Hamlet 40 år

Hamlet fyller ju 40 år och denna vecka kör de originalmenyn från 1973 - allt för 99 spänn. Så Rimås och jag gick dit och provade Pepparsteken respektive Filet Mignon. Tillsammans med den klassiska 29-kronorsölen måste det vara stans bästa erbjudande. Ikväll blir det Hamlet igen.
Hamlet - bäst i 40 bast!

Dagens fynd på hallmattan

Kom en laddning skivor i brevlådan. Lucas Nord och Trummor&Orgel är skitbra, men dom har jag ju redan så säg till om det är någon som vill ha dom.

6.08 rockar fett

Igår lirade jag, Phalén och Persson, dvs 6.08, på Hembygdsgården i Grebo. Vi skippade alla "hits" och körde istället låtar som vi inte lirar så ofta. Plus att jag överraskade de andra med att plötsligt slänga in låtar som vi inte kört på 5-10 år. "Bästa 6.08-spelningen nånsin", tyckte Sköld som var på plats i publiken.

Musikkrönika (Nolltretton, oktober)

Nu börjar Efterfesten

Han sjöng om att pappa var flygkapten. Två decennier senare heter låtarna fortfarande saker som "Kapten" och "Arlanda". Magnus Johansson har startat Efterfesten.

När jag förra månaden räknade upp tio svenska skivor som varit viktiga i mitt liv, glömde jag bort ett mästerverk som släpptes 1990. Kanske var det för att det skapades precis nästgårds som jag missade det, men hur som helst är Magnus Johanssons självbetitlade debutalbum en av de skivor som jag lyssnade mest på under min uppväxt.

Det var så mycket som var konstigt med den där skivan i min 17-åriga värld. Kunde en popartist verkligen heta något så alldagligt som Magnus Johansson? Kunde en popartist komma från Söderköping? Varför var omslagsfotot suddigt? Varför stod låttitlarna utskrivna på framsidan? Och varför var låttexterna utskrivna på baksidan? Dessutom på ett fullkomligt oläsligt sätt. Vem var pojken med cykeln på innerpåsen? Var det Magnus själv? Men varför sjöng han då att Martin har en cykel? Kan man verkligen döpa en låt till "Martin har en cykel"? Eller till "Pappa är en flygkapten"? Och kan man sjunga textrader som "alla sov utom två, en som gick hem och en som inte gick hem"?

All denna förvirring väckte såklart nyfikenheten hos mig och mina kompisar, men framförallt lät vi skivan gå på repeat på våra tonårsfester för att det var en riktigt jäkla bra platta där inte ett spår kändes överflödigt. Magnus Johansson släppte sedan ytterligare tre album varav det senaste kom för 15 år sedan. Till vardags jobbar han som lärare på De Geer-gymnasiet och ligger lågt med musicerandet, men den som kan läsa av vibbarna känner att det sannolikt ligger en riktig Magnus Johansson-revival i luften.

När Joacim Cans deltog i Melodifestivalen i våras var det med en låt som inspirerats av Magnus Johanssons gamla hit "Vakna nu Annelie" och på den nysläppta fullängdaren har Cans till och med gjort en cover på en annan Magnus Johansson-låt. När de gamla punkhjältarna i 23 Till återförenades på Dynamo i september gästade Magnus Johansson på scenen, men inte nog med detta, för några veckor senare var det dags igen. Tillsammans med kompisarna Tobias Almborg, Leif Stenbom och Erik Wennerholm har han bildat bandet Efterfesten som presenterade debutskivan "Sånger från Arlanda" med ett releaseparty på NP 33 under Kulturnatten. Lite kul att en artist som, mig veterligen, aldrig spelat live under eget namn plötsligt står på scenen två gånger under samma månad. Och kul att Efterfestens skiva öppnar med en låt som heter "Kapten" med sång av Magnus Johansson. Och oerhört kul att en av våra stora lokala rockhjältar nu är tillbaka.

Så var det dags igen...

Japp, Erik Wallsten tippar Melodifestivalen. Innan han hört en endaste låt, och efter att artisterna på bara två av fyra deltävlingar presenterats. VEM kom på att denna krönika var en bra idé? Varför tillåts han fortsätta att hålla på? Det blir bara sjukare och sjukare...

Pojken på skolgården

På fredag lirar Crazy-Chrilla på Palatset. Det blir grejer det!

Nu är det jul igen

Sådär, då är julpyntet äntligen uppe! Nu kan julen börja!
Men vänta...är det inte nåt som saknas? Jo, just det...

På skiva: Mattias Hellberg

Betyg 7/10

Mattias Hellberg: Guri Molla
Moozy music

Mattias Hellberg är ett sånt där namn som man inte riktigt vet var man ska placera. Han har spelat med alla möjliga inom olika genrer. Ett tag hade han duon Hederos & Hellberg och för några år sedan startade han en solokarriär ihop med en vit älg. På senare tid har han varit medlem i Nationalteatern och lirat med Håkan Hellström. Nu verkar det vara solokarriären som gäller igen, för han har varit uppe i hemtraktens värmländska skogar och klämt ur sig en skiva som gästas av bland annat Goran Kajfes, Jonas Kullhammar och Kajsa Grytt.
Musiken kan beskrivas som en charmig mix av pop, rock och soul. Det finns gott om hjärta och själ och det är bra sväng rakt igenom. Synd bara att så få förmodligen kommer att höra skivan, för har Mattias Hellberg överhuvudtaget några fans? Att bara vara bra räcker inte, i ett artisteri måste det finnas en tydlighet och en personlighet också och Hellbergs dito är ganska luddig. Men som sagt, en riktigt bra skiva är det.

Ghost + Dead Soul + Night

Igår hade Ghost turnépremiär, uppbackade av Dead Soul och Night. Och precis som Jerry Prutt-Prütz påpekade igår måste det vara första gången som tre Linköpingsband är ute på en stor Live Nation-turné. Mäktigt, som Niklas "Dalmasen" Kaloinen skulle ha sagt!

Lika som bär #148

Dr Venture & Hans Wiklund

Nytt på DVD (Nolltretton, september)

Man of steel

Det har gjorts många försök genom åren att få till bra Stålmannen-filmer, men inget har lyckats. Denna gång har Christopher Nolan som lyckades revitalisera Läderlappen kallats in för att göra om tricket med den rödmantlade DC-kollegan. Det är givetvis dömt att misslyckas redan på förhand, och det största anledningen till det är att Stålmannen helt enkelt är för perfekt och osårbar. Han har för många superkrafter och han har för starka superkrafter. Han har inga svagheter och hela storyn kring honom känns krystad och ologisk. Andra superhjältar går att relatera till men Stålmannen är en ren gud. Han blir därmed fullkomligt ointressant.
Denna film följer den sorgliga traditionen av Stålmannen-misslyckanden, med en inledning som inspirerats av fantasygenren. Därefter följer den gamla vanliga visan som slutar med en sammandrabbning med Kryptongeneralen Zod där de två krossar halva stan.
Det finns ansatser till något större och bättre. Filmen har en mörkare ton än brukligt, Henry Cavill är ganska bra i huvudrollen och i barndomssekvenser snuddar filmen vid något som kunde ha blivit spännande och mer djuplodande. Men nej, till slut handlar allt ändå bara om att krossa skyskrapor, flyga supersnabbt och skjuta rötgenstrålar med ögonen.

2/5
----------------------------------------------
Spring breakers

Spring break är det årliga vårlov som blivit känt för att amerikanska ungdomar drar till Florida för att festa. Killarna dricker öl med slang, tjejerna visar tuttarna och det är allmänt raj raj i en vecka. Här får vi följa fyra tjejer som ska dra till Saint Petersburg, men saknar pengarna för att ta sig dit. Så de snor en bil och rånar en restaurang, något som de sedan får smak på nere i Florida när de börjar hänga med en lokal gangster (James Franco) efter att han löst ut brudarna från finkan efter en lite för vild natt.
Inledningsvis påminner det mesta om en rockvideo med en massa tuttar och rumpor, häftiga klipp, sprit, bikinibrudar, coolt foto, mera tuttar, dunkande musik och just det, lite halvnakna tjejer. Efter mötet med Scarfacediggande Alien handlar det mer om grills, vapen, dålig hy och en något mer suggestiv stämning (och tuttar).
Det finns en antydan till något djupare och mörkare, men snart inser man att det pretentiösa dravel man ser faktiskt inte är något mer än en ursäkt för att få visa tuttarna på unga tjejer.

1/5

6.08 på gårn

På onsdag spelar 6.08 på Hembygdsgården i Grebo. Gratis entré, men man måste vara medlem (går att lösa i dörrn, och gäller även hela 2014).

På skiva: Pearl Jam

Pearl Jam
"Lightning bolt"
Virgin

Pearl Jam är värda all respekt. De var med och definierade grungen i början av 90-talet, fick ur sig några riktigt bra plattor och har sedan, till skillnad från sina Seattlekollegor, lyckats hänga i hela tiden sedan dess. Eddie Vedder och grabbarna har släppt skivor och turnerat trots att grungen varit hopplöst ute de senaste 15 åren och nu är gruppen aktuell med sin tionde platta, fyra år efter "Backspacer". Den har spelats in i två omgångar med några års mellanrum och kommer säkert att tilltala de trogna Pearl Jam-fansen. Det rockiga titelspåret och den stillsammare avslutningslåten "Future days" har man kunnat se på YouTube sen i somras efter att de framförts live på en spelning.
Första singeln "Mind your manners" var dock rätt tråkig och övertygade inte. Då gillar jag de lite lugnare låtarna som andrasingeln "Sirens" och de mer experimentella "Infallible" och "Pendulum" betydligt bättre.
Pearl Jam kommer kanske aldrig mer nå samma fantastiska höjder som på storhetstiden med "Jeremy", "Daughter" och "Spin the black circle", men bandet håller definitivt fortfarande stilen.

3/5

Dagens jul

Julmust inhandlad...nu tjöööör vi! Ikväll åker julpynten fram!

Liveklubben #23

Igår körde vi Liveklubben igen. Hunneberg (ovan) inledde och körde sitt typ tredje gig nånsin. Det var lite halvkasst med folk till en början, men det släntrade in fler och fler under kvällen och till slut blev det en helt okej kväll.
Norrköpingsartisten/bandet Vågerud körde som tvåa och gjorde också ett stabilt framträdande. De, precis som i princip alla andra band vi haft, hyllade arrangemanget och ville gärna komma tillbaka. Alltid kul att höra att banden är nöjda med mottagandet, ljudet, lokalen och så vidare.
Aguson körde sist och var riktigt bra med Peters sedvanliga energi på scenen och ett fetare ljud än normalt. Själv var jag lite halvseg och hade planerat att bara gå dit en snabbis och se Hunneberg och lite av Vågerud, men det slutade med att jag blev kvar hela kvällen...
Nästa Liveklubben är den 7/12. Då blir det blues med Lana & The Papas, The Old Spares och Edith Strindberg Trio. https://www.facebook.com/events/343439169124155/

DJ 50 spänn

Sprang även på denna podcast: DJ 50 Spänn, där olika gäster får 50 spänn att köpa fem begagnade skivor för.
Senast var det Herr Dryck från "Katastrofala omslag". Bra!
 

Fredagsmys

Jag har ju på tok för lite fredagsmys i mitt liv, men igår fick jag äntligen chansen till ett 100% äkta fredagsmys med tacos och vin hos Figge och Linda. Oj oj oj...tror jag fick mersmak...så nu kommer jag hänga där varje fredag framöver!

Resepodd

"Resepodden" verkar ha lagt ner verksamheten, men häromdan lanserade Vagabond en ny resepodd, vilket känns helt naturligt och kan bli bra. Första avsnittet ägnades åt Indien, och var kanske ingen klockren start, men jag ska hålla lite koll på podden framöver för att se vart den tar vägen.

Chansons på g

Igår kväll körde jag och Peter lite BN-låtar på piano igen och det kommer verkligen bli skitbra. Vi börjar få fason på de fyra låtar vi valt ut, och igår la vi till ytterligare en låt. Helst vill Peter köra "Flickan i Savannah" och "Fin de Siecle", men det kan han glömma, för nu är det chansons som gäller. Tyvärr kommer vi nog inte hinna spela in innan jul, så det får bli när jag kommer hem från vinterns resa.

Lehmans fredagsfräckis

Det sitter en punkare och en gammal man på en parkbänk. Punkaren har en stor färgad tuppkam och är grymt piercad. Den gamle mannen glor storögt på punkaren som säger:
- Vad fan är det med dig gubbjävel? Har du aldrig gjort nåt urflippat i ditt liv?
- Jodå, svarar den gamle mannen, en gång var jag så jävla full och satte på en höna och nu sitter jag här och funderar på om du är min son?

Yellow fellow

Igår var jag och kollade in nya restaurangen Yellow Fellow. De kör thailändska strandbarstilen, ett Koh Phangan fast i Linköping. Jag tror inte jag kommer hänga där särskilt mycket, men kul med ett ställe som sticker ut lite.

Lika som bär #147

Robin Skarphagen & Justin Bieber

Iron Man

Så här ser de ut, de förhatliga järntabletterna de tvingar på en på blodgivningen. Igår var jag där igen, men lyckades åter lura personalen och "råkade" glömma kvar tabletterna. Men jag vet samtidigt att för varje seger kommer jag ett steg närmare ett nederlag...hoppas det inte sker än på länge.

På skiva: Tomas Ledin

Tomas Ledin
"Höga kusten"
Universal

Tomas Ledin har passerat 60 och har börjat söka sina rötter. Detta är en temaskiva om hans släkt uppe vid Höga kusten, en tanke som han burit på sedan 2005. Sedan dess har han spelat in en variant av låtarna, kasserat hela plattan och därefter spelat in allting på nytt med en ny sättning. Ledins patenterade gitarrock har fått ta paus och istället har han satsat på en sound som inspirerats av folkmusik med instrument som dragspel, kontrabas, banjo och nyckelharpa. Fast på något sätt låter det ändå typiskt Ledin, vilket förmodligen beror på sången. Texterna bär på ett annat djup än tidigare och ibland sjunger han även på dialekt, men hans karaktäristiska röst gör att det är svårt att koppla bort den gamla invanda Ledinkänslan. Men det är definitivt skojigt att han försöker sig på något nytt och annorlunda. Så även om jag säkert inte kommer att lyssna på skivan särskilt mycket framöver vill jag ändå lyfta fram den vällovliga ambitionen.
Och helt främmande är Ledin inte för denna akustiska stil. Det var som singer/songwriter han började sin musikkarriär så på ett sätt är det en cirkel som sluts nu.

3/5

Hedenhös

Jag har inte sett julkalendern på tv på en väldig massa år, men i år vet jag inte vad som har hänt. Jag är så jäkla laddad inför "Barna Hedenhös uppfinner julen" och jag kan inte förklara riktigt varför. Nu har jag sett några förhandsavsnitt och oj oj oj...believe the hype!
 

Humorlabbet

Hamnade på LKPG Lab på Duxe igår igen. Det var ingen höjdare. Jag är såklart för en rookiescen där talanger kan ta sina första stapplande steg (jag är ju t.om delaktig i att LKPG Lab blev till), men man förvånas över den brist på självkritik som de medverkande visar. Hur tänker man om man ställer sig på en scen som komiker - utan att ha några skämt? Det är inte samma sak att vara lite småkvick vid fikabordet på jobbet som att uppträda på en comedyklubb. Tajming? Material? Öva? Studera andra? Framförande? Nej, det känns lite överdrivet, verkar många av de medverkande tycka. Usel humor, men lyckligtvis trevlig miljö.

På skiva: Joacim Cans

Joacim Cans
"Nu kan mörkret falla"
SONY

Jag tänkte skriva att Joacim Cans är känd som sångare i hårdrocksbandet Hammerfall, men sen kom jag på att det förmodligen inte stämmer längre. Åtminstone bland kidsen, villaägarna och pensionärerna är han nog numera mest känd som den där långhårige sångaren i olika lekprogram på tv. Cans har ju bland annat medverkat i Körslaget, Så ska det låta och Doobidoo. Och så deltog han i den senaste Melodifestivalen med sin låt "Annelie".
Och nu verkar den låten ha gett mersmak, för nu släpper han ett helt soloalbum med svenska låtar. Hårdrocken är som bortblåst, istället har Cans, som den dalkarl han är, ställt in siktet på lätt folkmusikdoftande toner. Där "Annelie" var en blinkning åt Magnus Johanssons "Vakna nu Annelie" tar han nu klivet fullt ut och slänger in en cover av Norrköpingssonens låt "Dom som försöker sätta åt min vän".
Men det är inte bara fioler som hörs, utan inspirationen verkar också ha hämtats från dansbandsmusiken, musikalrock och Roger Pontare. Själv sitter jag och undrar vad jag ska med denna pingstkyrkorock till, men det är nog inget mot vad Cans gamla hårdrocksfans gör. De sliter förmodligen sitt hår i förtvivlan.

1/5

Aguson på Liveklubben

På lördag kör vi Liveklubben igen. På scenen: Aguson, Vågerud och Hunneberg.
Här står mer: https://www.facebook.com/events/423725827748592

Bokens dag

Var uppe på Bokens Dag på biblioteket igår, där kulturskribenten Mattias Ahlén samtalade med Patrik Lundberg som skrivit boken "Gul utanpå".
Inte lika spännande gäst som tidigare år, och dessutom bara en författare mot två som är brukligt. Var även något mindre folk i år. Men ändå en trevlig timme att sitta och lyssna på när Patrik berättade om boken och sitt liv som adopterad.

På skiva: Franz Ferdinand

Betyg 6/10

Franz Ferdinand: Right thougts, right words, right action
Domino

Glasgow är förmodligen världens bästa popstad. Och denna höst har staden varit superhet med skivsläpp från såväl Franz Ferdinand som Glasvegas och Belle & Sebastian. Eller...har staden varit så het förresten? Alla dessa tre skivor försvann liksom i det allmänna bruset och fick genomgående halvdåliga recensioner. Och jag funderar på om det verkligen beror på att det är halvdåliga skivor eller om det snarare beror på att de för tillfället är ohippa enligt rådande popjournalistkonsensus.
För så dåliga är ju inte plattorna. I en annan tid, där trendängslighet och månadens-smak-tänkande har mindre inflytande skulle de lika gärna ha kunnat halvhyllats. Glasvegas platta var stundtals rätt seg och dyster men ibland också vacker och intensiv. Franz Ferdinands nya platta är snäppet vassare, kanske för att den är gladare och poppigare vilket gör att det goda humöret liksom kommer på köpet. Plattan håller inte riktigt rakt igenom, men innehåller så många bra spår att den definitivt är värd att kollas upp.

A-Klass

En podcast om stil, klass och elegans som görs av Martin Björk och Calle Schulman - och dessutom heter "A-klass". Nåt fånigare har man ju svårt att tänka sig.
Men...i gänget ingår även Jesper Aspegren plus att de varje vecka har med en expert, och snacket hålls på en avslappnad och skön nivå så det är faktiskt en helt okej podcast.
Lyssna HÄR.

Vinterljus 2013

Igår var jag och kollade in årets upplaga av Vinterljus. Några installationer var bra medan andra var intetsägande/krystade (ungefär som vanligt alltså). Årets upplaga kändes dock mer riktad till barn än tidigare, vilket var ett minus.

På skiva: Running Wild

Running Wild
"Resilient"
Steamhammer/SPV

Sjörövarrock - Ja
Gjorde comeback ifjol - Ja
Supermodernt och hippt - Nej

Rock´n´Rolf på nasal sång - Ja
Trasig distpedal - Nej
Riffglad 80-talsmetal - Ja

Funkar på Summerburst - Nej
Femtonde albumet från tyskarna - Ja
Hårdrockens förnyare - Nej

2/5

Ladies evening

Igår hade jag och 6.08 en spelning på Husby Säteri. Det är ett riktigt häftigt slott som har lite olika arrangemang, och igår var det Ladies Evening som gällde.
Oj oj oj...att få vara ett eftertraktat sexobjekt som framträder inför horder av skrikande kvinnor är en dröm som nu har gått i uppfyllelse.
Vi gjorde en helt okej spelning och det var en allmänt trevlig kväll. Anttila lockade dock, så vi drog ganska snabbt efter gigget.

Nu har jag lirat på både Husby Säteri och Bjärka-Säby på kort tid. Kanske slottsgig är min nya giv? Här är i så fall de östgötska slott som jag helst vill spela på:
1. Herrborum
2. Sturefors
3. Ekenäs
4. Bjärka-Säby nya
5. Mauritzberg

Pop på Palatset

Igår hade vi popkväll på Palatset. Tyvärr missade jag både Paint Everyday Orange och Zackarias eftersom jag var iväg på ett eget gig, men enligt The Producer, som skötte ljudet, så var de bra. Lyckligtvis hann jag dit till Kristian Anttila och han gjorde en riktigt bra spelning. Inte så konstigt eftersom han är skitbra. I mitt tycke en av de senaste tio årens absolut bästa svenska artister.
Har ni missat honom så är det bara att kolla in honom på Spotify. Oj oj ...jag önskar att jag var ni och fick upptäcka honom för första gången. Vilken orgiastisk upplevelse ni har framför er.

Tillbaka på Wokis

Det var inte igår man tog en AW på Wokhörnan! Jo...det var det ju. Fast innan dess var det ett bra tag sen. 2006-2007 AW:ade vi där ständigt och jämt, och igår blev det ett återbesök för att prata gamla minnen. Riktigt som förr var det kanske inte (det är det ju aldrig...) men trevligt ändå.

På skiva: Knivderby

7/10

Knivderby: Olösta gåtor ur mänsklighetens historia
Novoton

Punkslynglarna i Knivderby har kommit till sin femte fullängdare. och denna gång har de putsat till sitt bråkiga sound en smula. Men bara en smula, musiken är fortfarande full av energi, attityd och störigt punkskrammel.
Tidigare har gruppen spelat in i sin replokal och det har ärligt talat låtit lite sisådär. Denna gång märks det att bandet har ägnat mer tid till att putsa på såväl låtar som produktion och bandet tar helt klart ett kliv upp, enligt mig.
Många av spåren har väldigt fina poprefränger gömda nånstans där under elgitarrskränet. I andra spåret "Från din mun in i Guds öron" kommer Kajsa Grytt in och sjunger duett och hennes röst passar ypperligt ihop med Knivderbys musik.

Menförihelv...

Då var det dags igen...
Vi jublade när Erik Wallsten äntligen slutade/kickades som nöjesredaktör på Corren. Nu skulle vi äntligen slippa hans sinnessjuka schlagerfrosseri och få läsa om vad som händer på den lokala musikscenen istället. Och Mackan New har varit skaplig hittills som ersättare. Men säg den lycka som varar...
För igår presenterades årets programledare i Melodifestivalen och då var Wallsten tillbaka med en, av gissningsvis 20 kommande, krönikor på temat.
Det är faktiskt helt sinnesjukt att han får fortsätta hålla på. HELT SINNESSJUKT!

Lehmans fredagsfräckis

Pekka var hemma på permission från vinterkriget
och satte igång att knulla sin fru Sirppa. De
körde fredagen och hela lördagen och flera
dagar på raken. Efter en vecka lägger sig
Pekka på rygg, röker en cigarett och säger:
- Ja du Sirppa, nu ser du mig inte på en vecka!
Sirppa utbrister förtvivlat:
-Men skall du tillbaka till vinterkriget nu?
Han svarar:
- Nä, nu skall jag ta dig bakifrån!

Björs

Det har fallit sig så att jag varit en del i Björsäter den sista tiden och igår var jag där igen för att gå på ett boksläpp/föredrag. Vad är det som håller på att hända? Björs är ju fienden! Håller jag på att bli Björsifierad? Hjälp!

Tobi & Tedebro

Igår kväll var jag hemma hos Peter Tedebro för att testa lite Bête Noire-låtar som inte riktigt gör sig i den elektroniska formen. Tanken är att spela in fyra låtar med bara piano och sång, och efter gårdagens rep kan jag konstatera att det kommer bli svinbra. Vi testade även en massa andra grejer, som att spela "Flickan i Savannah" som den mambo den är. Även "Argentina" fick sig en svängig kostym och inte minst fick "Fin de siècle" Peters juicer att flöda. Jag har ju en hemlig dröm om att köra Bête Noire-låtarna kompade av ett riktigt storband med blås och grejer. Det kommer inte att ske inom den närmaste tiden, men tills det sker är dessa pianovarianter ett roligt steg på vägen.

Stad i ljus

Det blev en akututryckning till Norrköping igår, och då kan jag ju passa på att tipsa om en grej. I Linköping är det snart premiär för årets Vinterljus, och även i Norrköping finns en motsvarighet, nämligen Stad i ljus. Så åk gärna till grannstan och ta en promenix runt strömmen.

Tips om Buenos Aires?

På tal om Buenos Aires...är det nån som varit där och har lite bra tips? Tango, San Telmo, Evita Perons grav och allt det där blir det givetvis att kolla in, men jag tar tacksamt emot lite mer udda restips!

Anttila på Liveklubben

På lördag är det Liveklubben igen på Palatset. Nummer 22 i ordningen. Och denna gång är det Kristian Anttila, Zackarias och Paint Everyday Orange som står på scenen.
 
Det har för övrigt tillkommit lite fler bokningar till Liveklubben, bland annat Captain Jacks Army 25/12 och Staffan Hellstrand 1/3.

På skiva: Cher (Nolltretton, september)

Cher

"Closer to the truth"

Warner

 

Tio år efter att Cher officiellt sade adjö med "The farewell tour" är hon tillbaka med sitt 26:e studioalbum. 67 år ung är det fortfarande dansgolvet hon satsar på, precis som senast vi hörde av henne med skivorna "Believe" och "Living proof". Det är samma taktfasta dansgolvslåtar och samma vocodersång, och "Closer to the truth" känns som en direkt uppföljare till de plattorna. Problemet är bara att det nu är 15 år sedan "Believe" kom.

Fast jag ska inte vara för kritisk mot Chers extravaganta discolåtar, hon skämmer inte ut sig på något sätt, även om musiken inte heller känns jättespännande. Och singeln "Woman´s world" har tydligen lyckats knipa förstaplatsen på amerikanska danslistan, så helt ute och cyklar är hon med andra ord inte. Däremot hade hon gärna fått variera sig mer, nu låter hon i stora stunder mest gapig när hon tar i från tårna i varje låt. Bäst är hon i mitt tycke i de låtar där hon tonar ned sig en smula och lämnar det värsta dansgolvsdunkadunkandet. Cher må ha uppnått folkpensionsålder, men det är kul att konstatera att hon fortfarande har lite kvar att ge.

 

2/5


Real Ladies Night

Ni som gick på Ladies Night i helgen gjorde bort er, för nu på lördag är det dags för den riktiga Ladies Night. Nämligen Ladies Evening på Husby Säteri. Och 6.08 är en av attraktionerna.
En dröm har gått i uppfyllelse - äntligen har jag blivit ett eftertraktat sexobjekt!

Teater & tristess

Började gårdagen med att gå på en pressvisning av "Innan jag fyller 67" på Östgötateatern. Den verkade rätt kul så den kanske man skulle kolla in. Sen ut på stan för en lunchdate och ärligt talat...vad är detta?
Ska det verkligen vara så här grått, öde och dystert mitt på dagen i centrum av landets femte största stad?
Knäpptyst, knappt en människa i rörelse, deprimerande...dessutom var det rätt kallt. Och lunchen var inte heller god!

Nytt på DVD

Now you see me

Fyra gatumagiker väljs ut av en okänd person för att genomföra en storslagen show. Inte bara ska de leverera en fantastisk magiföreställning, de ska kombinera det med att samtidigt råna banker. Eller är det verkligen det de ska? Det är svårt att veta, för detta är en sådan där film där man aldrig riktigt vet vad man ska tro, vem man ska lita på och vad som egentligen sker.
Ju närmre man tittar, desto mindre ser man, som de säger i filmen.
En mängd stora namn, som Michael Caine, Morgan Freeman, Woody Harrelson och Jesse Eisenberg, samlas i rollistan men någon trollerifilm i klass med "The prestige" eller "Illusionisten" blir det aldrig. Istället utmynnar allt i en ganska fånig och gapig actionrulle som gör sitt bästa för att vilseleda och förvirra men mest slår knut på sig själv. Man bryr sig inte om personerna, varför de gör dessa bankrån eller hur tricken går till, för manuset saknar all trovärdighet. På bara ett år går de fyra medelmåttorna till att både bli gravskändare, kung fu-experter och världens bästa magiker. När twisten kommer på slutet har man gett upp för länge sedan. Det här är en film som vill och utger sig för att vara smart, men som i själva verket är rätt korkad.

2/5
--------------------------------------------------------
We are what we are

Det regnar över en liten amerikansk håla och över familjen Parker. Det är en något udda familj som håller sig för sig själva, mamman börjar bli vimsig och den auktoritäre pappan rabblar bibelord medan händerna skakar mystiskt på honom. Mamman drunknar i och regnovädret och en redan dålig situation förvärras för de fattiga och svältande systrarna Iris och Rose och deras lillebror.
De första 45 minuterna händer i princip ingenting. Och ska man van vara helt ärlig händer inte särskilt mycket den efterföljande timmen heller, med undantag av de sista tio minuterna.
Men man förstår att familjen inte är som andra och att det finns en koppling till något mystiskt långt tillbaka i tiden. Dessutom verkar många människor ha försvunnit i trakten genom åren och plötsligt börjar polisen dyka upp och ställa besvärliga frågor.
"We are what we are" vill vara en suggestiv film som sakta försöker att bygga upp en obehaglig stämning utan att riktigt lyckas fullt ut. Dock blir det ett litet plus för att filmen skiljer sig mot mer traditionella skräckfilmer, om man nu kan kalla en film som inte är otäck för skräckfilm.

2/5

Argentina & Uruguay i vinter

Tror inte att jag har berättat det, men vinterns resa går till Argentina och Uruguay. Det bär iväg i mellandagarna så det blir att fira nyår i Buenos Aires. Aaah...jag gillar verkligen att fira nyår utomlands.
Igår blev det klart att Pelle kommer följa med den första halvan av resan, och det är givetvis roligt. Förhoppningsvis kan även Anahi hänga på, men i vilket fall så har jag ju en bra guide i henne som man kan få många bra tips av.
Vi har inte planerat mer än att vi ska börja med att vara i Buenos Aires över nyår och sedan ta båten över till Uruguay, där Pelle ska få sol och bad. Vi ska givetvis kolla in Colonia del Sacramento och Montevideo, och så ska jag dra med honom på nån vintur, käka asado och kanske få med honom till Punta del Diablo och förhoppningsvis även Iguazu.
Annars får jag klämma Iguazu efter att han åkt hem, för dit måste man ju. (Det är alltså vattenfallen mellan Argentina och Brasilien).
Annat som står på listan i Argentina är Salta...
...och Cordoba...

...och såklart Medoza.
Jag har inte börjat läsa på och planera på allvar än, men jag tror inte att jag kommer ta mig söder om Buenos Aires. Argentina - vi ses i december!

På skiva: Veronica Maggio

Veronica Maggio
"Handen i fickan fast jag bryr mig"
Universal

För varje skiva har Veronica Maggio tagit ett rejält kliv framåt. Från den försiktiga och ofullständiga debuten "Vatten och bröd" 2006 till genombrottet med "Och vinnaren är..." från 2008, där hon hittade ett bredare och mer tilltalande uttryck som hon förfinade ytterligare och höjde ett snäpp till mästerverket "Satan i gatan" från 2011.
Men nu med sin fjärde skiva finns det faktiskt en risk att hon åker på sitt första riktiga bakslag. Hon har jobbat med Salem Al Fakir och Vincent Pontare och resultatet är snyggt producerad radiopop i samma stil som tidigare, men låtmaterialet känns svagare och lite tråkigare. Den där klockrena och självklara hitkänslan som funnits tidigare saknas och kan inte vägas upp med elegant produktion och spännande arrangemang. Och Håkan Hellströms gästinhopp i "Hela huset" blir inte den höjdare som många kanske hoppats.
"Handen i fickan fast jag bryr mig" är ändå en helt okej skiva, inget snack om den saken. Och den kan säkert växa till sig med ett antal lyssningar. Men den monumentala klassiker som många kanske väntat sig är det tyvärr inte.

3/5

Stjärnkvällen

Så hamnade man i Norpan igen för lite raj-raj. IFK:s Stjärnkvällen stod på programmet, men först tog jag några öl med Snygg-Johan på Saliga Munken.
Han lirar ju både med Nifters och Sonic Surf City, men just nu är han aktuell med ett tredje band som heter Haunted by Destiny.
Stjärnkvällen var det ja...så jag tog treans spårvagn genom ljuva livet upp till Borgen.
Snart dök även Maria Dillon upp och partyt kunde börja...
Eller nja...så mycket party blev det inte. Tyckte att årets upplaga var riktigt seg och tråkig. Senast jag var på Stjärnkvällen tyckte jag att det var jättebra, men denna gång var det ingen höjdare. Fast maten var god.
Stjärnkvällen är alltså IFK Norrköpings säsongsavslutningsfest där man bjuder sponsorer, delar ut priser, går igenom året som har gått, avtackar folk som slutat osv. Bäst var när U-17-spelarna som tog VM-brons häromdagen kom upp på scenen (två av dem är från Norrköping).
Eftersom jag brukar hålla mig framme när det bjuds på gratis mat sitter jag säkert där igen nästa år, men då får de banne mig se till att få mer energi, tempo och drag på kvällen.

Demian på Liveklubben

Igår hade vi Lars Demian på Liveklubben. Det blev ännu en höjdarkväll med mycket folk och ett bra gig.
För egen del så började jag hos Bjud-Rimås med förvärmning och allmänt raj-raj...
....och sen ner på Palatset där OldTown värmde upp och sen Demian som (som vanligt) var bra.
Efteråt blev det en liten sväng på stan med Chris och Sofhie, men vi hade svårt att komma in nånstans. Ja, ni kanske förstår varför...

Ha ha ha...LKPG Ha Ha...

Igår var jag på sista LKPG Ha Ha för i år, och det var som vanligt bra. Bob Slayer var nån engelsman som var sådär, och sen var det en läkarstuderande Linköpingskille som jag såg på LKPG Lab för några veckor sen. Ola Aurell pratar visserligen en del, men mest sjunger han knäppa visor med roliga texter och så även igår. Han (och publiken) var inte lika bra som de gånger jag sett honom i Västervik, men han bjöd på några nya låtar, vilket var kul. Huvudnummer var Anna-Lena Bergelin (f.d. Brundin, hon har numera tagit tillbaka sitt flicknamn), som är en personlig favorit för mig. Dels är hon ju jäkligt rolig och bra på scenen, men så har hon ju även en fäbless för chansons vilket gör saken ännu bättre. Snygg var hon också.

Nu kan julen komma

Oj oj oj...julen närmar sig och igår införskaffade jag en julkalender. Funderar på att börja julpynta till helgen. Eller är det för tidigt?

Lehmans fredagsfräckis

Vet du vilken kategori som är världens skickligaste skulptörer?
- Nää...
- Det är kvinnan! När hon rör vid stenarna reser sig hela monumentet...

Krogkrönika (Nolltretton, oktober)


Vinet visar vem du är

Du är vad du dricker. Åtminstone om man får tro en viss undersökning. För ni visste väl att den som dricker Chablis måste vara från Gotland och gilla kalksten?

Enligt en engelsk undersökning som Sopexa, den franska exportorganisationen för vin, ligger bakom går det att väldigt detaljerat bestämma vilken människotyp man är baserat på vilka viner man föredrar. Och det visar sig att personer som föredrar olika typer av vin skiljer sig väldigt mycket åt.

Den som dricker vitt vin gillar att hålla sig hemma och är tämligen ointresserad av karriär och pengar. De är singlar och nöjda med det och de lär också vara smarta men även tysta och reserverade, samt praktiska och bekymmerslösa.
Roséfantasten pratar mycket och facebookar hela dagarna. De är lågutbildade och har sambos, men vill inte gifta sig. De dricker ganska lite vin, men sägs vara högljudda och charmiga.
Den som helst dricker rödvin är rik och lycklig. De har lång utbildning och är gifta. Självsäker, stark och intelligent är andra egenskaper som passar in på rödtjutsdrickaren.

Man kan även gräva djupare och titta på specifika druvor och distrikt. Bourdeauxdrickaren vill ha en gård på landet. Bourgognetypen gillar skogspromenader och har bättre lukt- och smaksinne. Och så har vi Riojamänniskorna som gillar småkakor.

När man, som de flesta människor, tycker om olika sorters vin kör det dock ihop sig en smula. Jag gillar chardonnay från Sydafrika, vilket betyder att jag gillar långa söndagsfrukostar. Å andra sidan dricker jag gärna sauvignon blanc från Nya Zeeland, vilket betyder att mitt största intresse är att klippa gräset. Dessutom slinker det ibland ner lite champagne, en bekräftelse på att jag är en genomgod människa som ser ljust på framtiden. Så vilken av beskrivningarna ska man tro på?

Fast helst av allt njuter jag nog av en härlig weissbier. Men märkligt nog funkar dessa generaliseringar bara på vin, när det gäller andra typer av drycker går det inte att säga något om personlighetstyp. Men får jag själv försöka mig på en personlighetsbeskrivning utifrån att jag gillar öl skulle det lyda så här:
Jag är törstig, gillar att gå på pub eller en trevlig uteservering samt umgås gärna med folk. Det är inte ovanligt att jag känner mig kissnödig och att jag ibland vaknar upp en söndag och upplever en viss baksmälla.

Gunnar & Babsan

Igår började jag dagen med att cykla upp till biblioteket och lyssna på Gunnar Elfström när han berättade om sin nya bok "Linköping under femtiotalet". Den var riktigt bra, det är ju alltid kul att kolla på gamla bilder av staden och se hur den har förändrats.
Sen ringde jag och intervjuade Babsan, och i samband med det hittade jag denna underbara bild. Så ni som säger att vi har en stel och tråkig statsminister får nog tänka om. Han är helt enkelt en katoylover - stenhårt!

Nytt på skiva

Betyg 5/10

Xenia Kriisin: Hymn
Luxxury

Först kom singeln "Firearms" och sedan debutalbumet "Hymn". Bakgrunden för denna Göteborgsartist finns inom jazz och improvisation, och det kan man kanske höra spår av, men frågan är om inte detta ska betraktas som en popskiva, om än med en hel del inslag av etno. Här frossas i slagverk och Afrikaklingande stämmor, samt en hel del religiösa anslag. Eller ska jag säga nyandliga?
Xenia växlar mellan det försiktigt finstämda och det storslagna, mellan präktighet och flum och kan säkert attrahera delar av dem som uppskattar Laleh och Loreen. Men mig når hon inte ända fram till, musiken är lite för pretentiös för min smak.
-------------------------------------------------------------
Betyg. 5/10

Red Mecca: You were never here
Massproduktion

Någonstans i gömmorna där hemma har jag en gammal singel med Red Mecca från slutet av 90-talet. Därför är det lite roligt att namnet plötsligt dyker upp igen, såhär väldigt många år efteråt.
Red Mecca består av Jan Strandqvist (före detta Brända Barn) och vokalisten Frida Madeleine. De började med att släppa singeln "I will disappear" och därefter detta sexspårsalbum som faktiskt är gruppens första. Debuten från millennieskiftet låg färdig och klar men gavs aldrig ut.
Red Mecca gör svårkategoriserad musik som hamnar nånstans i gränslandet mellan synth, elektronica, dansmusik och depprock. Det låter mörkt och elektroniskt och ger känslan av att kliva in i en dekadent alternativklubb i en källare i Berlins mest depraverade kvarter.
.......................................................................
5/10

Könsförrädare: Curse all law
Teg publishing

Språkförrädare! För varför har man ett politiskt laddat bandnamn på svenska och "normkritiska texter" för att sedan sjunga låtarna på engelska? Obegripligt.
Könsförrädare kommer från Luleå och debutalbumet har rattats av Mattias Alkberg. I kvartetten ingår en person med efternamnet Oja och antingen är det en väldigt stor släkt eller så är ätten sjukt kreativ för man stöter på "Ojor" i alla möjliga sammanhang.
Musiken kan kategoriseras som indiepop. Det stökar och bråkar lite grann, men är ändå rätt snällt. Svagheten är att inga låtar fastnar. Så bandet kan även få etiketten: melodiförrädare.

Höstdag i Norpan

Igår blev det en sväng till Norpan där jag bland annat intervjuade bandet/DJ-duon Luntgatan Girls.
Sen har ju tydligen laxen redan hittat till nybyggda laxtrappan, så det var man ju tvungen att kolla in. Men inte fan såg jag nån lax...
Det är ungefär som delfinerna när man åker färjan mellan Surat Thani och Koh Samui. Där ska det vimla av delfiner och alla jag pratat med som åkt båten har sett dem. Jag har åkt färjan cirka tio gånger och aldrig sett nån. Börjar misstänka att folk driver med mig...
Jag har inte varit i Norpan på ett tag så jag gick och kollade vad som händer på museerna. På Stadsmuseet visade de Bajdoff på Filmhyllan och en fotoutställning (ja, vad annars?) på Rum för fotografi.
Sen blev det Arbetets museum där de visade den fantastiska fotoutställningen "Kokvinnorna". Kolla in den!
Även "Outsiders" var okej.
En rolig sak med Norrköping är att man alltid kan hitta nya skrymslen och prång. Det finns alltid nya saker att upptäcka. Jag vet inte hur många gånger jag rört mig runt Strömmen, ändå gick jag igår på ställen där jag aldrig gått förut och såg sånt jag inte sett förut. Nya gränder, nya bakgårdar, nya passager och nya vrår.

Lika som bär #146

Orlando Bloom & Prins Carl Philip

Greboaffärn i etern

Igår var det ett långt inslag med efterföljande debatt i Aktuellt om problemen för landets lantsortsbutiker. Som exempel hade de tagit Pepparkvarnen i Grebo.

Nytt på skiva

Betyg 7/10
Navid Modiri & Gudarna: Ska du verkligen skjuta ner månen med den där?
Bad Taste Records

Navid har hörts i radioprogrammet "Frank", setts i "Filmkrönikan" och lästs i diktsamlingen "Skrik om du brinner". Bland annat. Och så har han spelat musik också, en slags medveten popreggae som svänger ganska bra. Jag säger "har spelat", för från 2009 tills nu har bandet legat nere. Det var i december som det skulle göras en engångsåterförening, men i stället resulterade det i denna platta.
Här varvas rytmer, pop, hip hop, sväng och multikulti i en salig och svängig blandning som får det att spritta i benen och rycka i dansnerven. Tio stundtals riktigt bra låtar som sprider en skön må-bra-stämning med energi och värme.
---------------------------------------------------------------
Betyg 3/10
The Slytest: Get your front seat tickets to this train wreck
Bird will sing for you

Från södra Sverige till huvudstaden med en fyraspårs vinyl-EP i näven och ny laguppställning står nu The Slytest redo att ge ut sin debutfullängdare. Inspirationen sägs vara amerikansk sjuttiotalspop, klassisk rock´n´roll, Wilco, Bruce Springsteen, blues, punk och 70-talets pop´a´roll. Och där nånstans tror jag problemet finns. Det låter spretigt, otydligt, räddhågset och utan tanke på vad bandet egentligen vill. För var nånstans i allt detta hittar man The Slytest själva? Ingenstans, om ni frågar mig. Jag hör bara ett band som tycker att det är skojigt att spela musik men som inte har någonting att säga.
-----------------------------------------------------------------
4/10
The Tranq: Loss is for the masses
Birds will sing for you

Efter singlarna "Dissident" och My heart is a yo-yo" släpper nu det femhövdade Örebrobandet The Tranq sitt debutalbum. Bandet bildades 2009 som Tranquillo Redentor men har sedan dess kortat namnet och varit med som förband på Erik Hassles Sverigeturné. Hassle förresten, vad hände med honom? The Tranq får passa sig så de inte faller in i samma glömska. När jag först hör plattan tycker jag att bandet fått till ett ganska spännande sound på sin alternativpop, men det gäller även att ha låtar som sätter sig och det hör jag inte riktigt bland materialet. Så vid andra lyssningen börjar intresset dala och det återhämtar sig aldrig riktigt.

Demian på Liveklubben

På fredag kommer Lars Demian till Liveklubben på Palatset och lirar.

Nästa oktoberfest?

Inte har det väl blivit försent att klämma in en tredje Oktoberfest denna höst? Säg tid och plats så kommer jag!

På skiva: Melissa Horn (Nolltretton, september)


Melissa Horn
"Om du vill vara med mig"
SONY

Darrig röst, bittra texter och tonvis av självömkan - javisst, Melissa Horn är tillbaka. På hennes fjärde skiva får vi mer av den vara som relativt snabbt skaffat henne en stor publik, det vill säga: ytterligare en platta med stillsam vispop.
"Om du vill vara med mig" är måhända något bättre än den gnälliga och jag-centrerade "Innan jag kände dig" från 2011, men man tycker att hon borde ha kommit längre som artist så här långt in i karriären. Sedan debuten har hon egentligen inte utvecklats ett dugg utan står kvar och stampar med samma deprimerande textrader, samma linjära låtarrangemang och samma eviga relationsproblem. Man önskar att det skulle hända något, vad som helst, som för in lite dramatik, liv och lust i såväl hennes personlighet som i hennes sånger.
På sin höjd blir det vän bakgrundsmusik av det hela, men jag hör inget som sätter spår, berättar nåt om samtiden eller för svensk musik framåt.

2/5

Vilken gubbe

Igår hamnade jag på 40-årsfest hemma hos Glassen, en äkta Grebo-legend...
Jag vet inte vad mer jag ska skriva om det än att det var trevligt. Jo, jag gör en best of lista:
3. Vin!
2. Jag vann tipspromenaden!
1. Spotify-listan som innehöll både Diamanter och Eld & Vatten med Lustans...

Fredagsrunda

Jodå, det blev en AW igår. Började på Mörners med Rimmet och Uffe som plötsligt dök upp med halva släkten. Sen på BK träffade jag Ann-A och Jo-C som lurade ner mig på Diablo.
Lyckades dock smita och hamnade istället på Palatset där Pelle K lirade.
Men The Producer då, var höll han hus, undrar ni säkert. Jo, han påstår att han var hemma i Norpan, men enligt halvsäkra källor (Lehman, och när jag tänker efter är det en MYCKET OSÄKER källa) så hängde han i smyg på Rydell & Quick på Harrys. Men där gick min gräns, så jag gick hem och laddade för kvällens gig istället - en 40-årsfest i Grebo. Oj oj oj...hur ska det gå?

Cavarosa

Igår var jag inne på Cavarosa som är en vinkällare i Linköping. Det var en cool lokal och jag blev lite sugen på att hyra ett fack där (även om jag fattar att det vore lite onödigt för en sån som mig). Men framförallt började jag fundera på det där med import och kom på att det skulle behövas nån som tog in Dragons Breath i Sverige. Det är världens godaste snaps och smakar chili och gräddkola. Jag smakade den när jag var i Hunter Valley i Australien för några år sedan och blev helt frälst. Och det har de flesta som smakat den blivit, inte minst Figge som försökt kopiera konceptet och säljer Dentus Breath nere i Dentusgrottan.
Så nu är frågan: finns det något intresse för att börja importera Dragons Breath?
 

Lehmans fredagsfräckis

Drängen hade vari i stan och sett en film med Sharon stone i huvudrollen. Han blir ganska upptänd och utanför biografen passar han på att stjäla affischen till filmen. Det är en bild av Sharon i naturlig storlek. Han tar med sig affischen hem och gör sen ett hål i den.
Så en dag när han ligger och vänslas med affischen så kommer bonden in. Han tittar undrande ett slag och säger till slut:
- Men ä de int bra töört?
- Närå, säger drängen, ja ha ju pigan in under.

Rapport från Peppparkvarnen

Idag kommer Rapport att vara i Grebos mataffär Pepparkvarnen hela dagen för att filma ett reportage om lanthandlar. Så gå dit och handla och bli tv-kändis.
Figge blev helt exalterad när han fick höra nyheten att Rapport skulle komma dit, men humöret dämpades en smula när han fattade att det var nyhetsprogrammet på tv och inte Aktuell Rapport som skulle komma...

RSS 2.0