Dagens fynd på hallmattan

Helgens läsning är räddad...

Lehmans fredagsfräckis

Några kvinnor från olika länder satt och pratade om en viss manlig kroppsdel. Svenskan:
- I Sverige kallar vi den för snöbollen, för den blir hård när man kramar den.
Italienskan:
- Vi kallar den för ridån, för den går ner efter varje akt.
Då kom det en nunna och sa:
- Vi kallar den för legenden, för alla har hört talas om den, men ingen har sett den!

Uggla

Här kan man läsa den där Uggla-intervjun jag gjorde för ett tag sen: http://www.zeromagazine.nu/art.asp?id=435

Åtvidbok del 2

Snart kommer den!
Årets julklapp 2014...

Lika som bär #168

Tollan & Filip Hammar

Be Kinde to Johan

Det behövs mer cash för att crowdfunda Johan Kindes soloskiva, så gå in på:

Tisdag i Linkan

Hur var gårdagen då? Jo, det ska jag berätta...
Väcktes av nån idiot som ringde redan 08.50. Betyg: 1 av 5
Sket i att svara och sov en timme till: 5
Gick upp och stekte bacon till frukost: 5
La in dagens första snus: 5
Kollade/svarade på mejl, skrev ett skådisreportage mm: 3
Cyklade till Nolltrettonkontoret för att lämna en sak: 2
Kollade i mitt Nolltretton-postfack och såg att det var helt tomt: 1
Åt raggmunk med Gertza på The Champ: 4
Gjorde en telefonintervju på The Champ: 3
Mötte Kotten på Stora Torget. Han hade skaffat linser: 3
Kollade in nya utställningen på Passagen. Mer mekanik än konst: 1
Var inne på Pressbyrån och köpte den tidning som jag ska skriva om som "Månadens magasin": 2
Cyklade hem och skrev ut den där telefonintervjun: 2
Åkte iväg till Tedebro för att fixa lite med våra pianolåtar: 5
Den sista veckan har det hänt ganska mycket på den fronten, och det kommer snart att hända ännu mer. Vill inte avslöja för mycket än, men det är spännande saker på gång om allt går som jag har tänkt. Nu kommer ju snart julen och sen åker jag iväg en månad. Men efter det, typ mars, kan ni börja hålla ögon och öron öppna.
Kollade min kalender och såg att jag inte har något inbokat vare sig onsdag eller torsdag: 5

Fika-Figge

Ryktet har gått att Snål-Figge ha flytt landet efter valet och att nu endast Bjud-Figge är kvar. Detta var jag ju givetvis tvungen att kolla upp, så jag åkte till Greboaffären för att se om jag kunde snylta till mig en fika.
Och mycket riktigt så var endast Bjud-Figge på plats och bullade upp med kaffe och bakelse. Om den var helt färsk vet jag inte eftersom Figge envisades med att hålla tummen över datummärkningen hela tiden, men gott var det i alla fall.
Men jag funderar...kanske var detta bara en engångshändelse? Kanske säkrast att göra ett nytt besök snart igen...

Weiskorv

Foto: Pontus Höök
Igår intervjuade jag Andreas Weise som ska ut på en Sinatraturné genom landet tillsammans med Christer Sjögren och Gunhild Carling. Den 5 november kommer de till Norrköping om ni vill gå.
Hursomhelst så kom jag att tänka på en gammal klasskompis från när jag var liten. Han var frireligiös, men så värst from var han nog inte när jag tänker efter. Hans favoritramsa löd nämligen så här: "Arne Weise - som bara kan kisse o bajse".
Fy!

Biomåndag

Igår var det biomåndag igen och jag visste inte riktigt vad jag skulle se. Det fanns ingen film, som jag inte sett, som riktigt lockade. Jag funderade på både "Annabelle" och "A walk among the tombstones" men till slut blev det "Fury" istället. Den handlar om fem amerikanska soldater (ledda av Brad Pitt) i en pansarvagn under Andra Världskriget. De slåss mot nazister och ger ALDRIG upp. Mycket lera, en hel del coola scener och den var lite mer intim och nedtonad än många andra krigsfilmer. Fast det pangas rätt rejält ändå. Helt okej, stundtals riktigt bra, men i slutändan nog ändå bara en stunds underhållning.
Betyg: 3 av 5
 
Nu ser vi framförallt fram mot "Interstellar", men även filmer som "Chef", "Gentlemen", "Nightcrawler" och "The judge" kan nog vara rätt bra.

Gullvivan

Vad är det här för gammalt ruckel, tänker ni kanske? Jo, det är Gullvivan, som håller på att bli ett "allaktivitetshus" i Grebo. Ser kanske inte så mycket ut för världen, men på insidan händer det grejer. Jag var där och kollade in det igår. Och kunde samtidigt konstatera att det händer tio gånger mer saker och man träffar tio gånger mer folk i Grebo på söndagarna än i stan. Wester bjöd till och med på fika, och det hör minsann inte till vanligheterna. Figge då? Nä, honom såg jag inte till...

TV-toppen

Jag har förmodligen världens tråkigaste tv-vanor (åtminstone vad gäller linjär-tv). Det fanns en tid när jag slängde mig över alla nya dramaserier, som Oz, Sopranos, Six Feet Under, The Event osv, men på senare år är mitt nöjestittande neddraget till ett minimum. Förutom filmer och sportsändningar finns det väldigt få program som jag följer för tillfället, och inget av dem är fiktion. Så här ser min tv-topp ut hösten 2014:
1. Dragon´s Den
2. Shark Tank
3. Lyxfällan
4. Agenda
5. Sportspegeln
 
Jag vet, det är nästan sorgligt...

Fredagshjärtat

Ja...det blev ju som vanligt. Gick ut för att ta en after work kl 17...och kommer hem kl 02. Jag skyller på The Producer, Kotten, Sofhie, Snusk-Pia och lite annat löst folk. Men...väger man samman plus och minus blev det ändå en bra kväll eftersom jag under kvällen fick en timme eller så där jag satt och drack öl medans jag tittade på hur Jögga jobbade på Palatsets scen. Det väger nästan upp alla gånger jag fått kånka på hans grejer. AW FTW!

På skiva: U2

U2
"Songs of innocence"
Universal

Efter fem tysta år släpper U2 plötsligt en ny skiva. Enligt dagens märkliga marknadsföringslogik sker det helt utan förvarning i samarbete med Apple, där låtarna först lanseras gratis på iTunes för att sedan släppas en månad senare i fysisk form och då även kosta pengar som nedladdningar.
Mottagandet har hittills varit oerhört blandat, någon beskrev albumet som "bottensatsen i ett avföringsprov" medan skivan på andra håll hyllades som en stark comeback. Själv är jag mer återhållsam i mitt omdöme, kanske för att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka. Hade det varit ett annat band, säg Coldplay, hade "Songs of innocence" varit en habil poplatta bestående av elva helt okej låtar. Men nu handlar det om U2, arenabandens arenaband, och då vill man bli knockad till marken av pampiga arrangemang, storslagna känslor och grandios produktion och det tycker jag inte man finner här.
Det är knappast heller så att bandet, som varit känt för att vara nyskapande (okej, det var kanske ett tag sen) tar sin musik framåt eller i en ny riktning. Istället låter musiken påfallande "vanlig", och vem vill ha ett småtråkigt U2?

2/5

Hetast i Grebo

Att killarna i Grebo är snygga är känt sedan länge, det är bara att titta på exempelvis mig, Patrik Ackerhus och Gummi-Folke. Men snyggast av oss alla (sedan Lillis flyttade) är nog Adam Berg som jag intervjuade idag. Adam jobbar som modell och medverkar i "Modellpojkar" på SVT Flow. Ett riktigt bra program som även vann "Kristallen" förra året som bästa realityprogram.
Kolla in "Modellpojkar" på: http://www.svt.se/modellpojkar/

Lehmans fredagsfräckis

En amerikansk affärsman på besök i Japan ordnade en prostituerad. Under akten skrek hon:
- Fujifoo, fujifoo!
Affärsmannen tog detta som en garanti för att hon njöt. Nästa dag spelade han golf med några japanska klienter och lyckades göra en hole in one. För att imponera ytterligare så sa han:
- Fujifoo!
Japanerna såg förvånade ut och sa:
- Nej, nej, det är rätt hål!

Lika som bär #167


Patrick Ekwall & Simon Cowell

Nytt på DVD

3 Days to kill

Kevin Costner spelar en gammal CIA-agent som är på väg att lägga pickadollen på hyllan. I samma veva får han reda på att han blivit drabbad av en dödlig sjukdom, vilket gör beslutet ännu lättare att istället ta tag i relationen till sin fru och dotter som han knappt träffat de senaste åren. Men ett sista uppdrag dyker förstås upp, och belöningen består av en ny medicin som förhoppningsvis kan hjälpa honom att överleva.
I grunden är detta en tämligen usel thriller som inte vet om den vill vara en actionrulle, ett ömsint familjedrama eller en humoristisk kultrulle. Det slutar såklart med att filmen inte blir någotdera, men nånstans i all töntig tafflighet finns det ändå en viss charm som gör att jag gillar filmen lite grann (även om jag knappast kommer se om den). Det finns en del roliga scener, det finns en del tuffa scener och det finns en hel del fina Parismiljöer. Men det finns även många kalkoninslag, som en albino som inte är albino, en kvinnlig CIA-agent som påminner mer om en nattklubbsdrottning och att Costner väljer att tortera skurkar (på toaletten hos en barnfamilj) genom att köra brasiliansk vaxning med Gaffatejp i armhålorna.

2/5
---------------------------------------------------------
Locke

Tom Hardy spelar betonggjutaren Ivan Locke som är på väg hem från dagens jobb på ett enormt byggprojekt i England. Det borde vara en ordinär hemfärd på 90 minuter, men saker och ting har rört till sig en smula vilket orsakat att han måste försöka ordna upp i princip hela sitt liv via telefonen på väg hem. Om han nu fortfarande har något hem.
En händelse ett drygt halvår tidigare har satt honom i en situation där han håller på att både förlora sitt jobb och sin familj, samtidigt som han inom sig själv gör upp med sin döde far och försöker hålla sina barn på gott humör. Dessutom är han ganska snorig.
Frustrerande nog verkar det uppstå ett nytt problem för varje uppgift han löser. Ivan själv är dock märkvärdigt lugn genom hela bilresan, men som tittare blir man oerhört stressad av alla problem som hopar sig.
Regissören Steven Knight har skapat en tätt drama i det lilla. "Locke" är en minimalistisk film som utspelas på en och samma plats filmen genom, med Hardy som den enda skådespelare som syns i rutan. Allt man ser är i princip Ivan som kör bil och pratar i telefon. Ett intressant grepp som lätt kunde misslyckas, men både Tom Hardy, regin, manuset och den stämningsfulla tonen gör att man sitter som klistrad, medan spänningen sakta stegras.

4/5

Kinde på tråden

Igår intervjuade jag Johan Kinde om hans nya bok. Jag tänkte hålla det kort, kanske 20 minuter, men samtalet drog iväg en hel timme.
Jag behöver väl knappast berätta att han är min stora förebild, för det borde vara uppenbart vid det här laget. Men det som är intressant med Kinde är att han inte bara är en "idol" utan även känns som en genuin människa. Jag har pratat med honom tidigare och det sägs ju att man inte ska träffa sina idoler och så vidare, men med Kinde verkar det vara precis tvärtom. Han blir bara intressantare ju närmare man kommer honom.
Häromdagen listade jag olika kändisar och hur många öl jag skulle vilja ta med dem. Trots att exempelvis Uggla varit en favorit sen barnsben är jag inte säker på att jag skulle vilja umgås särskilt länge med honom. Han är ju något av en karikatyr. Finns han ens på riktigt? Kinde däremot lyckas kombinera den där upphöjda elegansen med en jordnära sårbarhet. Han är på riktigt, gjord av kött och blod. När han talar är det en verklig människa som talar. Och det gör honom inte till mindre av en förebild, tvärtom. Med Kinde har jag inga problem att behålla min respekt och min romantiserade bild samtidigt som jag uppfattar honom som en vanlig person, en jämlike. Och det är synnerligen ovanligt.
Intervjun är inte publicerad än, men här är ett litet smakprov så länge:
Kindes far är en centralgestalt i boken, det var av honom som Kinde ärvde sin sjukdom. I boken förekommer flera tillfällen där faderns sjukdom gör sig påmind, bland annat publicerar Kinde ett märkligt brev och skriver: "om en annan person skrivit brevet och under andra omständigheter skulle det nästan vara komiskt". Faderns ord är förvirrade, men trots vissa betänkligheter väljer Kinde till slut att visa upp brevet i all sin patetik, precis som han inte heller ryggar för sin egen ömklighet. Han blottar sin mentala ohälsa, sina (visserligen modesta)  drogvanor, sina skuldkänslor, ett par sexuellt skamfyllda ögonblick, sin pengabrist och sina misslyckanden.
- Det finns såklart saker jag har utelämnat. Jag valde ut de delar som var viktiga och speciella för mitt liv. Men jag ville även att boken skulle vara underhållande så folk vill läsa den. Jag ville ha en svart ton, men hoppas att folk även tycker det är roligt, exempelvis avsnittet med bipackssedlarna på tablettburkarna där det stod att en biverkan om man tar tabletter mot ångest är att man kan få ångest. Det var inte roligt då men framstår som ofrivillig komik i efterhand.
- Det finns en fara i att framstå som för ömklig och gnällig, så att folk till slut tycker: men ta livet av dig då. Det är en svår balansgång. Samma sak i skildringen av min far som led av samma sjukdom, men samtidigt var en fantastisk far. Jag ville gestalta honom utan att skylla på honom, och beskriva hur sjukdomen kan drabba en egentligen rationell människa. Den är megalomanisk i sin patetiska knäpphet.

På skiva: Crucified Barbara

Crucified Barbara
"In the red"
Playground

Nej, F! kom inte in i Riksdagen trots att denna Stockholmskvartett bidrog till kampanjen med sin låt "To kill a man". Men det var nog enda missen, för är i övrigt är Crucified Barbaras fjärde fullängdare ett riktigt lyckat album.
Brudarna lirar rock i gränslandet mellan hårdrock och sleaze, och får till en energifylld och partyglad platta som man gärna står i en skitig rockbar och sveper några öl till. Sedan förra skivan "The midnight chase" har bandet vässat sig ytterligare och det känns som att bitarna har fallit på plats.
Crucified Barbara ligger kanske inte i framkant när det gäller att förnya genren, men de har hittat sin stil och gör det bästa av det. Sångerskan Mia Coldheart har helt rätt riv i rösten och gruppen får till rätt mix av 80-talskänsla och nutid. Det är fullt ös från start till mål.
"In the red" är bandets vassaste platta, och hade de bara varierat låtmaterialet med några spår som bryter av mot den fartfyllda partyrocken hade jag lagt till en pinne på betyget.

3/5

Biomåndag

Efter fredag, söndag och lördag ( i den ordningen) är måndag veckans bästa dag då jag oftast inte gör för många knyck och avslutar med att gå på bio. Varför envisas folk med att gå på bio på helgerna, det är ju värdelöst?
Nåväl, i går såg jag "Gone girl" med Ben Affleck i huvudrollen som mannen som blir misstänkt för sin frus försvinnande. Det är en thriller med så många vändningar att man inte vet vare sig vad man ska tro eller hur det ska sluta. En bra rulle, men inte riktigt så smart som den tror sig vara. David Fincher har visat i "Seven", "The Game" och "Fight Club" att han kan göra den här typen av film bättre än han gör "Gone girl". Men som sagt, en bra rulle.
Betyg: 3 av 5

På skiva: In Flames

In Flames
"Siren charms"
Razzia

Inspelat i legendariska Hansastudion - Ja
Bra - Nej
Variation och nytänkande - Ja

Slarvigt hafsverk - Nej
Keyboards och kvinnosång - Ja
Minnesvärda riff och refränger - Nej

Börjar påminna om Stiftelsen - Ja
Passar puritanska fansen - Nej
Elfte albumet - Ja

2/5

Öltestet del 2

Dags för öltestet igen, dvs hur många öl jag skulle vilja ta ihop med diverse kändisar som jag intervjuat den senaste tiden. Betyget baseras på de senaste dagarnas intervjuer, allmänt intryck och (i de flesta fallen) tidigare kontakter.
Magnus Carlsson
Ja, nä. Han är trevlig och lättsam, men vad skulle vi prata om? Säkert helt okej att småprata lite ytligt med i 20 minuter, men sen skulle jag förmodligen tröttna.
Antal öl jag vill ta med Magnus: 2 av 5
Jessica Andersson
Såg nu att Jessica var med redan på förra årets lista. Hon är så intetsägande att jag glömt bort det. Samma betyg i år.
Öl med Jessica: 1 av 5
CajsaStina Åkerström
Lite för präktig för min smak. Ärligt talat är jag tämligen ointresserad av hennes liv och tankar, och vi kan ju inte prata om hennes pappa hela kvällen. Men visst, hon kanske kan berätta en del historier från den svenska visvärlden.
Öl med CajsaStina: 2 av 5
Fredrik Strage
Skulle garanterat bli en trevlig pubrunda där vi snackade populärkultur i kubik och kvadrat. Det som drar ner betyget från full pott är att han känns aningen för nördig och att vi kanske skulle vara för lika.
Öl med Strage: 4 av 5
Sigrid Barany
Ouff...giftigt fall. Det vore svinkul att spendera en kväll med henne, men risken är att jag skulle försöka stöta på henne efter några öl...
Öl med Sigrid: 3 av 5
Magnus Uggla
Borde vara en fullpoängare men jag ser några problem. Dels att han varit min idol sen jag var liten, vilket skulle skapa en obalans. Och dels att han kan vara lite "knepig" på olika sätt.
Öl med Uggla: 4 av 5
Johan Kinde
Jag ska intervjua honom i morgon så han får också vara med på listan. Och eftersom han är min husgud tror jag knappast resultatet förvånar någon...
Champagneglas med Kinde: 5 av 5

På skiva: Hello Saferide

Hello Saferide
"The Fox, The Hunter and Hello Saferide
Razzia

Jag, och säkert många med mig, har varit orolig att Annika Norlins underbara entré i den svenska popvärlden bara skulle bli en kort men intensiv sejour, medan hon funderade ut vad hon egentligen ville syssla med. Hon dök upp 2005 med "Introducing...Hello Saferide", som inte gjorde något större väsen av sig även om låten "My best friend" blev en halvhit, åtminstone i vissa kretsar. Men sen tog det fart. Åren efter kom ytterligare en Hello Saferide-skiva samt två Säkert!-album som alla välförtjänt tokhyllades.
Därefter blev det knäpptyst, och det har faktiskt hunnit gå sex år sedan det senaste Hello Saferide-släppet och fyra år sedan vi fick en riktig platta från Säkert!
Kanske har jag därför väl höga förväntningar på denna platta. Hade det varit en Hello Saferide-platta i en lång rad av album hade den varit fullt godkänd, men för att uppfylla mitt och andra fans längtan efter en storslagen comeback gör den mig faktiskt smått besviken. Annika sjunger bra, produktionen är snygg och den sedvanliga melankolin finns på plats. Här finns många fina sånger, men få som verkligen fastnar. Hon har lagt stor vikt vid texterna, men kanske borde hon även ha ägnat melodierna lika mycket tid för låtmässigt låter det faktiskt rätt tråkigt och segt.
Det finns visserligen inga rena bottennapp, men det hade behövts en "Anna" eller en "2008" för att bli riktigt intressant. Nu får vi hoppas att det kommer en höjdarplatta med Säkert! snart istället.

3/5

Rock´n´roll på Palatset

Det blev en riktig höjdarkväll igår på Palatset. Mycket folk, hög stämning och svängig rock´n´roll. Först ut var The Grand Station (ovan). Sen var det dags för Grebos nya, heta band Grey Bow som fläskade på med gamla partyrockklassiker.
Socker-Erik vid micken var i högform och bjöd även på en nakenchock...
Sen avslutade Close Quarters med ett riktigt bra gig, där det till slut nästan var mer folk uppe på scenen än i publiken. Kanonkväll som sagt.

Elin Ruth på Palatset igår

Igår körde Elin Ruth på Palatset och det var det bästa jag sett/hört på länge. Rösten, bandet, låtarna, svänget...fantastiskt! Ljudet var det som vanligt inget fel på heller. Bandet var lyriskt och ville headhunta Jögga som tekniker till sommarturnén. Alltid kul att jobba med proffs förresten. Inget strul, inga divalater och soundchecken gick på ett kick.
Förband var Em & her music som också var riktigt bra, och gjorde succé hos både publiken och Elin.
Elin Ruth var det bästa vi haft nere på Palatset, men ingen rast och ingen ro, ikväll kör vi igen. Close Quarters kommer nog också bli rätt bra. Skål!

Aaah...Elin Ruth


Close Quarters på Palatset

Ikväll kör Close Quarters på Palatset. Lirar gör även Grey Bow och The Grand Station.

Vakna med Uggla

Igår vaknade jag av att Magnus Uggla ringde upp mig. Han kommer för övrigt till Linköping med "Julgalan" den 21 november, och om chefen läser detta så är det ett perfekt tillfälle för vår årliga julfest.
Det här samtalet gick bättre än senast jag snackade med Uggla. Jag minns med fasa intervjun jag gjorde med honom för några år sen, jag tror det var i samband med Ladies Night. Jag ställde frågor till nästan hela ensemblen som skickade telefonen mellan sig. När det till sist blev Ugglas tur hade jag redan frågat allt jag ville veta och fick total blackout. Jag tror jag ställde tre (helt ointressanta) frågor och intervjun var slut efter en minut.

Lehmans fredagsfräckis

Paret hade just fått nycklarna till sitt hotellrum och portiern önskade dem välkomna.
- Hoppas ni ska trivas hos oss. Är det något min herre önskar? frågade han.
- Nej tack, sa mannen.
- Och frun? Mannen såg begrundande ut.
- Tja, du kan kanske skicka henne ett vykort.

Elin Ruth på Palatset

Oj oj oj...ikväll kör Elin Ruth på Liveklubben. Förband: Em & her Music

Kultur i öst

Igår hade Östsam sin årliga regionala kulturkonferens på Arbetets Museum, så jag åkte dit på eftermiddagen och kollade in det. Kultur (särskilt populärkultur) är ju skoj, men att lyssna på folk som pratar om kultur är sällan nån höjdare och det var det inte igår heller. Men ska jag vara ärlig så åkte jag mest dit för gratisfikat - så i slutändan var det ändå värt besväret!

Jag passerade natten

Så. Då har jag äntligen läst Johan Kindes nya bok "Passera denna natt". Jag har haft den ett tag men väntat till ett passande tillfälle eftersom jag ville läsa ut den i ett sträck under en natt. Och det gjorde jag alltså igår, eller inatt rättare sagt.
Den var såklart skitbra, och inte minst väldigt utlämnande. Intressant, välformulerad, rörande, rolig. Den utspelas under en natt när Kinde försöker undvika att ta livet av sig, samtidigt som han reflekterar över hur han hamnat i den situationen.
Ni som tror på hokus pokus och sånt, ni gillar nog detta: när jag kommit 63 sidor in i boken plingar det till i datorn i rummet bredvid. Jag går och kollar och ser att jag fått ett mejl - från Johan Kinde!
Som dessutom är född 1963!
Mejlet handlade förresten om en intervju jag ska göra med honom nästa vecka, om just boken.

Så mycket bättre

Foto: Eva Edsjö
Årets upplaga av "Så mycket bättre" ser ut att kunna bli en av de bättre. Det kan säkert bli intressant snack mellan Orup, Kajsa Grytt, Ola Salo, Love Antell och Amanda Jensen. Mitt tips är att Orup kommer vara kung, att Familjen kommer kännas lite apart, att Ola Salo kommer FB-hyllas vad han än gör, att Carola kommer avslöjas som den nolla hon är och att Love Antell får sitt folkliga genombrott.
Skulle jag få komponera min egen drömuppställning i programmet skulle den dock se ut såhär: Eddie Mediuza, Onkel Kånkel, Svullo, Bengt Sändh, Deep Torkel, Lillemor Dahlqvist och Johnny Bode.

Ny video med Bête Noire

Ännu en ny video från er favoritgrupp. Bête Noire ger er "Fåfängans pris".

Musikkrönika, september

Absolute noll utveckling

Tiden går, Absolute Music består. Konceptet må kännas daterat och omodernt, men nu finns skiva nummer 76 ute till försäljning.

Jag satt en dag och kollade runt på nätet efter aktuella skivsläpp när jag plötsligt fick se att "Absolute Music 76" precis släppts. Jag hajade till och tänkte: "släppts det fortfarande Absolute-skivor?". Och det gör det verkligen. De inte bara släpps, de köps också.

På Sveriges officiella topplista redovisas inte samlingar, men när jag kollar försäljningslistan på landets största nätskivbutik vimlar det av Absolute-samlingar. I skrivande stund platsar följande skivor på hundrabästalistan: Absolute Summer Hits 2014, Absolute Kidz 36, Absolute Music 75, Absolute Running 2014, Absolute Music - Hits for kids summer party 2014, Absolute Dance Summer 2014, Absolute Music - Rix FM 2014 och Absolute Semester.

Oavsett vad man tycker om Absoluteserien måste man ge EVA Records (som ägs gemensamt av de stora skivbolagsjättarna) en eloge för deras förmåga att kunna mjölka ur varenda droppe ur konceptet. Ingen genre eller företeelse är för liten för att inte få en egen skiva. Tittar man i bolagets backkatalog hittar man titlar som Absolute Relaxed, Absolute Oriental, Absolute Woman, Absolute Unforgettable och Absolute Charter. Mest känd är förmodligen Absolute Christmas, som är den mest sålda samlingen i Sverige genom tiderna med 900 000 exemplar.

Den första Absolute Music-skivan släpptes lagom till julen 1986 och jag var en av dem som fick den i julklapp. Den innehöll låtar som "Notorious" med Duran Duran, "To be a lover" med Billy Idol, "Suburbia" med Pet Shop Boys, "(I just) Died in your arms" med Cutting Crew och "Thorn in my side" med Eurythmics. Sedan dess har det kommit nya Absolute Music-skivor två, tre gånger om året samt en ofantlig mängd temasamlingar, som exempelvis Absolute Dance- och Absolute Kidz-serierna.

Inget har egentligen förändrats sedan starten för 28 år sedan, inte ens stilen på omslagen. Absolute Music 76 samlar precis som föregångarna samtidens aktuella hits. På nummer 1 hette de Roxette, Ultravox och Ratata, på nummer 76 heter de Ed Sheeran, Nicki Minaj och Pharrell Williams. Visst, Absoluteskivorna finns som download, på Spotify och som app, men i grund och botten ger man fingret åt trendanalytiker och kreddpajsare och kör på med det koncept som funkat sedan LP-skivans glansdagar. Och detta i en tid när hela skivindustrin varit i djup kris. Jag måste erkänna att det är ganska imponerande.

Så tror jag att EVA Records fortfarande kommer att ge ut samlingsskivor om ytterligare 28 år? Absolute!

Biomåndag

Var på bio igår och såg "The Equalizer". Denzel Washington spelar en hårding som rensar upp bland slöddret i Boston. Egentligen en skitfilm, men den är så bra gjord att den ändå blir klart sevärd.
Eftersom jag varit i och gillar Boston är det lite extra kul att se den och känna igen miljöerna. Det är ju nåt speciellt med filmer som utspelas i just Boston, som exempelvis "The Departed" och "The Town". Så vad vill jag säga med det? Jo, ni behöver inte se "The Equalizer", men åk gärna till Boston - då får ni inte bara ett bättre filmliv utan även ett bättre liv i stort.
Betyg: 2 av 5

Dagens fynd på hallmattan

Det damp ner en bunt skivor igen, och mest intressant var Beatrice Eli. Hon och Seinabo Sey är det bästa och hetaste vi har för tillfället, och är om inget oförutsett inträffar två blivande svenska världsstjärnor. Believe the hype!

Vinn biobiljetter!

Är det någon som vill ha två gratis biobiljetter är det bara att anmäla intresse i kommentatorsfältet...

Nya hits

Vem är det som sitter här då? Jo, det är Tedebro som jag fixar lite pianolåtar med. Igår spelade vi lite igen, men det gick som vanligt. Istället för att repa på de låtar vi skulle provade vi en ny låt - som blev jättebra och kommer bli en massiv hit i Latinamerika! Problemet är bara att välja vilken av "Argentina" eller "Arboles en Mendoza" som ska vara A-sida på singeln...

Krogkrönika, september

Byt natt mot dag

Det klassiska nattklubbskonceptet har sett likadant ut i decennier. Hitta på något nytt, öppna dagklubbar istället.

Det var länge sedan jag kände suget efter att hänga på nattklubb. Ärligt talat, finns det något tråkigare? Rockklubb, javisst. Pub, jodå. Restaurang, jajamen. Men nattklubb...nej tack.
Visst kan det bero på att jag blivit äldre och tråkigare, men det kan också bero på att nattklubben som idé blivit äldre och tråkigare. De har sett likadana ut i evinnerliga tider trots att samhället har ändrats. Det är dags för något nytt och spännande, varför inte vända på begreppen och satsa på dagklubb?

Idag jobbar inte längre alla heltid måndag till fredag. Vi jobbar skift, med specifika projekt, som frilans, deltid, säsongsvis eller är arbetslösa. Alla vill inte vänta till lördagkvällen för att kunna gå ut och ta en drink och stuffa på dansgolvet. Vill man svänga sina lurviga i discoljuset en tisdagförmiddag eller festa loss en måndagmorgon ska man kunna göra det.

I partymetropoler som Berlin och Ibiza är det inga problem att gå på klubb på natten, dansa hela morgonen och fortsätta en bit in på nästa dag. På många håll i världen har det snarare blivit norm att dyka upp på dansgolvet när solen går upp istället för när solen går ner. Men jag skulle även vilja att man kan klubbhoppa redan på eftermiddagen. Varför behöva vänta ända till kvällen om man vill ha lite rajraj? Exit: nattklubb, enter: dagklubb.

Och kanske håller något på att hända, för på senare år har begreppet Lunchbeat börjat dyka upp alltmer frekvent. Konceptet började i Stockholm för fyra år sedan och går ut på att man ägnar en timme mitt på dagen åt att dansa disco och äta lunch. Det har anordnats Lunch Beats både på Mjärdevi i Linköping och på Cnema i Norrköping, på en rad andra platser i Sverige och numera även runt om i hela världen.

Är det ett paradigmskifte vi ser? Är folk trötta på nattklubbarnas fylla, stök och mörka miljöer? Kanske inte, men det är kul att det finns alternativ och jag välkomnar fler liknande initiativ.

Oktoberfest

Igår var det dags för en av årets absoluta höjdpunkter - Oktoberfesten i Vårdsberg. 6.08 lirade som vanligt och hade faktiskt repat in några NYA låtar. Men en enda oktoberfest gör ju ingen höst, så är det nån mer som vill ha oktoberfest är det bara att höra av sig.

På skiva: Tove Lo

Tove Lo
"Queen of the clouds"
Universal

Tidningen Rolling Stone utsåg nyligen svenske Max Martin till de 20 senaste årens mest framgångsrika låtskrivare i världen. En sak som ofta glöms bort är dock hur bra han även är på att lyfta fram nya låtskrivartalanger och producenter. En av dem är 26-åriga Stockholmstjejen Tove Lo som på kort tid gått från okänd till internationell artist.
2011 började hon jobba ihop med Max Martin och har sedan dess skrivit låtar till bland annat Icona Pop, men har också en egen artistkarriär. Debutsingeln "Love ballad" kom 2012. De följdes upp av några singlar, bland annat hiten "Habits", under 2013. I våras kom EP:n "Truth serum" och nu är hon aktuell med fullängdaren "Queen of the clouds".
Världen har redan fått upp ögonen. Singeln "Stay high" har blivit en hit i en rad länder, hon har gästat amerikanska pratshower och under hösten kommer hon att först turnera i Nordamerika och sedan vara förband till Kate Perry under dennes Australienturné.
Musikaliskt är väl Tove Lo kanske inte den mest spännande artist vi har. Hon gör snygg och modern radiopop som fyller sin funktion, men särskilt unikt eller nyskapande låter det knappast.

2/5

Metal på Palatset

Ikväll på Liveklubben: In Agony, Kollapsed och Demonic Kingdom

Nytt på DVD

Edge of tomorrow

Slutet blir något av en pyspunka, men det är man ju van vid att slutet ofta är i filmer numera, så det är inte det stora problemet i "Edge of tomorrow". Det som stör mest är att manuset så skamlöst bygger på samma upplägg som vi redan sett i "Måndag hela veckan" och "Source code".
I "Edge of tomorrow" har jorden invaderats av illasinnade och svårdödade utomjordingar. Tom Cruise spelar en presstalesman som plötsligt befinner sig i främsta stridslinjen, och efter att han dödats återupplever han samma dag om och om igen. Det eviga ekorrhjulet ger honom dock chansen att komma på ett sätt att besegra utomjordingarna, särskilt efter att ha fått extra hjälp av en mästersoldat, spelad av Emily Blunt.
I grunden är detta en riktigt bra actionrulle, som både har humor, bra stridsscener och lite lagom sci-fi-inslag som snurrar till hjärnan en smula, även om själva förklaringen till tidsresorna känns lite krystad. Men betyget halkar ner ett snäpp för att man inte gjort något mer eget av idén kring att återuppleva samma dag. I "Source code" hittade man en annan vinkel, här har man lite fantasilöst snott "Måndag hela veckan"-konceptet och bara placerat det i en krigsmiljö.

3/5

Bokens dag på g

På måndag tänkte jag gå på Bokens Dag igen. Samtalsledare på biblioteket är som vanligt "kulturskribenten" Mattias Ahlén. Och frågan som återkommer år efter år är: vad krävs egentligen för att få kalla sig kulturskribent? Räcker det verkligen med att skriva en skiv- eller bokrecension i Corren nån gång i månaden?

Lehmans fredagsfräckis

En man bärs in på akuten med benbrott, blåslagna ögon och en golfklubba virad runt halsen. - Vad har hänt? frågar läkaren.
- Jag spelade en runda golf med min fru när hon slog ut bollen i en kohage. Vi gick ut i hagen och letade efter bollen och då såg jag att en av korna hade nåt vitt där bak. Jag gick dit och lyfte på kossans svans och där satt mycket riktigt en golfboll med min frus initialer på. Jag höll fortfarande upp kosvansen när jag ropade till min fru "Den här ser ut som din!" Sen minns jag inget mer...

The summer of Tobi: Surf´s up - summering

Nu när vi befinner oss i den härliga Oktoberfest-tiden kanske det är dags att summera sommaren. The Summer of Tobi: Surf´s up hade ju ingen riktig TOBO-lista att bocka av, men vissa saker är ju återkommande varje år (Hultsfred, Midsommar i Grebo, Rocklogen, Rimforsa strand, Västervik, Räkbåten osv) och de klarades av även i år. I övrigt innehöll sommaren bland annat Almedalsveckan, Norrland/Norge-trippen och en sjujäkla massa skaldjur, vilket tillförde en extra flair.
Men framförallt var ju målet med årets The Summer of Tobi att uppnå den perfekta surflooken - vilket jag också gjorde en dag nere vid Grebobadet.
Nu har tankarna redan börjat snurra inför nästa sommar, och målet är då att börja sommarlovet ännu tidigare. Jag brukar ju jobba nästan fram till midsommar, men jag tror att jag kan kapa det med ytterligare två veckor med lite planering. Mer om detta framåt vårkanten...

På skiva: Kleerup

Kleerup
"As if we never won"
Warner

För fem, sex år sedan var Kleerup det hetaste som fanns på den svenska pophimlen. Han gav ut sitt självbetitlade debutalbum och fick tillsammans med Robyn en prakthit med låten "With every heartbeat" som bland annat toppade Englandslistan. Han vann priser på Grammisgalan, utsågs till Årets Bäst klädda man och ringdes in av Lady Gaga för att göra en remix.
Sen började det gå utför med diverse skandaler och Kleerup satsade på bandet Me and my army, som inte nådde någon större framgång. Men nu är han tillbaka med en ny platta under eget namn. På debuten gästade namn som Titiyo och Lykke Li, och här är det Jenny Wilson, Niki & The Dove och Maja Ivarsson som tagit plats vid micken. Samt norskan Susanne Sundför som jag inte kände till innan men som gör en stabil insats på singeln "Let me in".
Kleerup har snajdat till en trevlig platta med rytmbaserad pop, med mystik och mörker i dna:t. Man får en stunds skön lyssning, men jag har problem med att avgöra hur jag ska använda låtarna. Det är knappast blivande radiohits som hörs. Det är för segt för dansgolven och för bra för loungen. Kleerup balanserar mellan att leverera relevant pop och anonymt bakgrundsbrus. Det är snyggt producerat, men var är udden?

3/5

Fest med Sigrid

Igår träffade jag Sigrid Bárány och hon avslöjade nåt helt otroligt.
Hon sa nämligen att

BBM

Igår hade vi bandbokarmöte på Palatset under parollen "Snillen spekulerar". Vi tog steget ut i cyberrymden och skaffade Facebook-annonser, men vet i fasiken om vi fick det rätt. Eftersom jag inte kan se annonserna själv (de är om Elin Ruth-giget) undrar jag om nån annan har sett dom och om de i så fall visas i "flödet" i mobil och Ipad?

Bakelse med Bjud-Figge

Igår skulle Figge och jag fira hans valframgång så han plockade fram en Napoleonbakelse ur gömmorna. Självklart var den utgången, men det är som det ska. Figge lever ju efter devisen "tre dar över tiden är maten som bäst". Men hör och häpna, denna bakelse var för gammal även för Figge! Efter en tugga skickade han skiten i soptunnan. Det har nog aldrig hänt tidigare...

Strage på bibblan

Igår var jag på biblioteket och lyssnade på Fredrik Strage som talade om rockjournalistik och idoldyrkan, mycket baserat på hans bok "Fans".
Även om det inte var något nytt för mig så är han alltid underhållande och intressant att lyssna på. Vi delar ju samma intresse för populärkultur, och han har både koll, kunskap och formuleringsförmåga. Har ni inte hans tre böcker så köp dem.

Dagens fynd på hallmattan

Igår fick jag den nya Nisse Hellberg-boken (som jag redan har tjuvläst lite på nätet). Med åren har jag blivit mer och mer förtjust i Wilmer X och när jag var i Argentina i vintras skrev jag en eftermiddag på en uteservering i Salta den här krönikan med två glas vitt vin i kroppen: http://tobi.blogg.se/2014/april/musikkronika-nolltretton-mars.html

Biomåndag

Igår var jag och såg "Boyhood". Den är gjord av Richard Linklater som tidigare gjort de fantastiska "Bara en natt", "Bara en dag" och "Before midnight". Och även "Boyhood" går i samma stil. Linklater låter oss under 12 år få glimtar ur en familjs liv, spelade av samma skådisar (bla. Ethan Hawke och Patricia Arquette). Och framförallt får vi följa sonen Masons uppväxt. På knappt tre timmar får vi se honom växa från sexåring till ung man som börjar på college, det är en oerhört fascinerande upplevelse utförd med fullständig briljans. Linklater visar igen sin känsla för naturlig dialog och regi. Skådisarna är lysande och det är imponerande att lyckas behålla samma ton under tolv års sporadiskt filmande.
Årets bästa film.
 
Betyg: 5 av 5

Fall foliage 2014

Ibland längtar jag tillbaka till New England. Och ibland gör jag det inte lika mycket.

På skiva: Thomas Stenström

Thomas Stenström
"Fulkultur"
PGM

Jag gillade verkligen Uddevallasonens debutalbum "Nåt annat, nån annanstans" som kom 2012. Den strålande låten "Detsamma" fick viss uppmärksamhet, men annars hade allmänheten förvånansvärt svårt att upptäcka honom. Med det starka låtmaterial och den energisprudlande ljudbild som han presenterade borde hans popkarriär blivit en Eriksgata genom Sverige, men det riktiga lyftet kom aldrig. Men kanske är det dags nu?
Sedan debuten har han fått en hit med låten "Slå mig hårt i ansiktet" och jobbat med denna uppföljare, där han dragit upp reglagen ytterligare. Debuten var mer akustisk till sitt sound medan denna platta osar mer 80-tal med synthar och ekon. Det känns som ambitionen är högre denna gång, låtmaterialet är fortsatt starkt och musiken känns mer sammanhållen.
Sammantaget levererar Stenström ett knippe svenska poplåtar, nånstans mellan Håkan Hellström och Oskar Linnros, som inte låter överdrivet unikt men riktigt bra.

3/5

Palatset igår

Jag har missat de sex första spelningarna denna säsongen på Palatset av olika skäl, men igår gick jag dit och det blev en helt okej kväll. Musikaliskt var det väl sisådär men det var mycket folk och bra stämning. Först ut var Jamesson (ovan), sen följde Crank och TV-Eye.
Nästa lördag missar jag tyvärr igen, men sen den 17/10 kommer Elin Ruth och den spelningen kommer jag absolut inte att missa. Oj oj oj, har ni inte hört nya skivan så gör det!

Punk på Palatset

På Liveklubben ikväll: Crank, TV Eye och Jamesson.

På skiva: Sinead O´Connor

Sinéad O´Connor
"I´m not bossy, I´m the boss"
Nettwerk/Playground

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an en ny platta med Sinéad O´Connor. Hon är ett väletablerat och omtalat namn som släppt skivor i en jämn ström sedan 1987, samtidigt kan hennes konstnärliga gärning inte på långa vägar mäta sig med hennes rykte. För de flesta är hon mer eller mindre synonym med superhiten "Nothing compares 2 U". Men den låten kom för 24 år sedan och är inte riktigt representativ för hennes musikkarriär.
Själv har jag också svårt att beskriva min relation till hennes artistskap, det har varit så mycket religiösa grubblerier och politiska utspel att jag och säkert många med mig nästan glömt bort att hon faktiskt sysslar med musik. Hon har ju inte heller åstadkommit något sensationellt i låtväg på länge.
Och inte blir man klokare av nya plattan. Här finns en del helt okej låtar i en slags luddig poprockgenre, men även lite bluesiga tongångar och några halvballader. Hon sjunger fortfarande väldigt bra och har fortfarande en märklig dragningskraft, men som lyssnare är det ganska otydligt vad irländskan egentligen vill med sin musik.

2/5

Interstellar

Kan det inte bli november snart?

Lehmans fredagsfräckis

Mannen kom hem från arbetet och gick fram till sin fru som stod i badrummet med bar överkropp och beundrade sina bröst.
- Vad sysslar du med då? frågade han.
- Vet du, jag var hos läkaren idag och han sa att jag har bröst som en 25-åring!
- Jaså minsann. Hade han inga kommentarer om det 50-åriga arslet du dras med?
- Nej, vi talade överhuvudtaget inte om dej!

Torsdagsbio

Det kändes inte helt okej, men igår gick jag på bio på en torsdag. Men en sak kan jag lova - jag kommer aldrig gå på en helg!
Hursomhelst så såg jag The Maze Runner som handlar om ett gäng killar som vaknar upp på ett fält omgivna av en enorm labyrint som de inte kan ta sig ut genom. Det låter ju lite småspännande och filmen har också en del intressanta inslag. Framförallt är ju labyrinten, som förändras och vaktas av monster, rätt cool. Men filmen som helhet är sisådär.
Betyg: 2 av 5

Supporta Kinde

Gör som jag, gå in och crowdfunda Johan Kindes kommande soloskiva: https://www.fundedbyme.com/en/campaign/4623/solo-album-johan-kinde/?type=r#.VCpcIekcSM8

Tjing tjong i Vancouver

Jag skrev tidigare att det kändes som att hälften av alla invånare var asiater i Vancouver. Jag inser att det låter som en klar överdrift, men nu har jag kollat upp det. Och ja - det stämmer.
52% av invånarna har annat förstaspråk än engelska.
46,2% av invånarna har europeiskt ursprung.
Östasiatiska minoriteter: Kineser 29,7%, Filippinare 6%, Koreaner 1,5%, Japaner 1,7%, Sydostasiater 3% = 41,9%
(Dessutom kan det östasiatiska utseendet även ingå i grupperna Sydasiater (exempelvis Nepal, Bhutan) och i Mixed Visible Minority). Så var det med det.
 

Vinn biobiljetter

Nu har ni chansen att vinna två biljetter till filmen "Bröllopskaos". Anmäl intresse i kommentarsfältet. Först till kvarn gäller.

Nästa resa

Jag har visserligen en vinterresa inbokad i januari, men efter det tänkte jag eventuellt testa en ny taktik. Oftast har jag ju en grovplanering som sträcker sig sisådär två år framåt i tiden, men nu funderar jag på om jag inte ska planera så mycket utan istället ha "carte blanche", så att säga. En tanke är också att göra fler korta resor framöver, typ weekendresor och kanske två, tre kortare resor på vintern istället för en lång tvåmånaders.
Sen har jag ju hunnit beta av ganska många "drömresor" så att fokus har börjat ändras. Sydostasien är jag exempelvis ganska klar med för tillfället. Även Australien/Nya Zeeland får nog vila några år efter vinterns tripp. Några besök till i Nordamerika kommer det att bli, men sen blir det nog paus även där.
Just nu är jag nog mest sugen på dessa platser:
*Alaska
*Sydkorea
*Slovenien
*Etiopien
*Rio de Janeiro
*Karibien/Centralamerika (generellt)

På skiva: Alaska

Alaska
"Alaska"
Goldenbest Records

Movits har tidigare visat sig vara musikalsiska nydanare med sin svängiga och egna mix av jazz och hip hop, och nu söker de sig vidare bort från swingen för att istället utveckla hip hop-biten.
Alaska består av Movits-Johan Rensfeldt samt rapparen och Luleåpolaren Zakarias ”Zacke” Lekberg, och produceras av Movits-Anders Rensfeldt. De har tidigare jobbat ihop i olika sammanhang men samarbetar nu fullt ut i denna nya grupp. Visst har Alaska tydliga Movitsvibbar men soundet är hårdare och mer elektroniskt.
Skivan är skriven och inspelad på bara två månader, och bjuder på en experimentell, nyskapande och rolig upplevelse. Gruppen framför politiska texter med rösten i framkant, men ärligt talat så kommer budskapet i andra hand även om texterna är bra, det är musiken och produktionen som är grejen. Alaska lattjar med språket och rappen, använder udda och skojiga ljud och enkla, minimalistiska beats. Ibland är det knappt mer än en liten bas som ligger och markerar takterna.
Ibland ligger Alaska farligt nära gränsen att bli plojiga, men de klarar balansgången och skapar istället en egen stil som känns fräsch, innovativ och spännande.

4/5

Ugglan flaxar igen

Nya låten är kanske inte det bästa han gjort (är ju ledmotiv till hans nya tv-serie), men det är alltid kul när Uggla släpper nytt - så tummen upp för Mankan! Nu vill vi ha tillbaka honom i P4 också...

RSS 2.0