Dagens jul + Pop på Palatset

Igår hamnade jag på glöggfest hos Lillis & Marie med sju sorters glögg och juligt tilltugg. Så nu känner man verkligen att den härliga julen är i antågande.
Själv tågade jag ner till Palatset, dels för att faten var länsade och det inte fanns mer att svulla i sig och dels för att vi hade popkväll med tre heta band. In Hours inledde och blev omedelbart en personlig favorit med sin snygga 90-talsindie.
Sen kom Pilotsonen som också var bra. Det spelas ju på tok för lite pop i Linköping, så det är kul att få till en kväll med tre bra, lokala popband.
Individen & Kungarna avslutade sedan kvällen. Totalt sett var det kanske inte vår bästa afton (även om den var okej) men personligen var det den kväll som jag nog brunnit mest för under hösten. Det är kul med pop, det är kul med unga, hippa band, det är kul med svenska texter, det är kul att locka en ny sorts publik och det är kul med något som känns fräscht och modernt.

Fredags-AW

Helt otroligt. Det GÅR INTE att gå ut och ta en aw utan att vara borta hela kvällen. Fast det började bra. Rimås och jag hamnade på O´Trevleys för en matbit och några öl. Så långt var allting frid och fröjd.
På hemvägen kom jag på att det var gig på Palatset och tänkte "slinka ner fem minuter för att säga hej till The Producer och Bilda-killarna".
Blev kvar en timme eller så och var återigen på väg hem när det plingade till i mobilen. Snart satt jag hemma hos Rimås och pimplade rödvin. Det finns dock en liten knorr på historien. Förut har vi mest suttit på hans balkong ut mot gatan, och ibland även på hans andra balkong. Men igår blev det premiär för att dricka vin på hans TREDJE balkong.
Nu kan jag dö lycklig.

Individen på Palatset

Ikväll spelar Individen, Pilotsonen och Process på Palatset.

Dagens (misslyckade) jul

Igår skulle jag och Jerry (som är en lika stor julälskare som mig) åka till IKEA för att njuta av deras delikata julbord. Men se, det sket sig totalt. Vi hade helt tagit fel på tiden när julbordet serveras och fick nöja oss med den vanliga lunchen. Men  vadå - snart så är det fredag då försöker vi igen (som Jerrys favoriter Nationalteatern skaldade).
Vi tänker för övrigt åka runt ett par gånger i veckan och testa julbord på olika ställen. Frågan är bara vilka som har anständiga julbord, det finns alltför många fallgropar därute. Därför vänder jag mig direkt till Grebos största julbordsexpert -  Markus Stöld. Han brukar snitta på 14- 18 julbord varje år och har testat de flesta i länet (dock inte IKEA, mig veterligen). Markus - vilka julbord är bäst och vilka ska man undvika till varje pris?

Lehmans fredagsfräckis

En ung kille sätter sig bredvid en vacker kvinna vid en bardisk och börjar pilla på sin klocka.
- Är din date försenad, undrar kvinnan vänligt.
- Nej, svarar grabben. Det här är en specialklocka som skickar information. Just nu står det att du inte har några trosor på dig.
Kvinnan skrattar gott och säger:
- Men då fungerar inte din klocka.
Killen knackar fundersamt på klocka, tittar lite och säger leende:
- Ojdå, den går visst en timme före...

1854

Igår hamnade jag på 1854 med 013/011-kollegorna. Jag hade faktiskt inte varit där sedan de öppnade så det var kul. Och så hade vi lite avtackning för Åsa (till vänster) som tyvärr ska sluta. Men bäst var nog när vi tre på bilden slank in på en smyckesbutik innan middagen och drack champagne. Skål!

Dagens jul

Ingen jul utan Aladdin. Och jubileumsasken är godare än den nuvarande, så den fick det bli.

Sonic Surf City på Japanturné

Äntligen kommer det nåt som går att se på 24NT/24Corren (men så är det ju inte heller de som producerat det utan Johan Skaneby). Sonic Surf City var på Japanturné i somras (som jag för övrigt allvarligt övervägde att följa med på) och det filmades och blev tv-serie som man nu kan se på länken nedan:

Dagens jul

Igår blev det klart att aktivitetsarmbandet blev årets julklapp. Så jag skrev en grej om det och lite andra saker man kan ge i julklapp. Bland annat om skäggmössa, minigolf för toaletten och sista-minuten-klappar.
 
Och här är min personliga önskelista:
*Diverse Lonely Planet-böcker (presentkort är nog bäst)
*Dryckesprovning
*Aladdinask
*En STOR inomhusväxt
*Halvårskort på simhallen
*Nån typ av smidig backupgrej till datorn
*Ny stekpanna
*En fröjdefull jul
 
Jag önskar mig INTE:
*Selfiepinne
 

Dagens jul

Sådär, då är julkalender införskaffad. Nu kan julen börja!

Inställd biomåndag - igen

Vad är detta? Det blev inget biobesök igår heller. Katastrof! Vad är det som håller på att hända med biomåndagarna?
Istället blev jag tvingad av chefen att sitta hemma och glo på datorn på ett pressutskick av "Hercules". Det är visserligen en film, men inte samma sak som att slå sig ner i en biosalong och trängas med andra, resa sig för folk som kommer sent, kväljas av popcornoset, störas av personer som pratar filmen igenom och skrattar på fel ställen...äh, det var inget förresten.

Vinterljus

Igår gick jag och kollade in årets upplaga av Vinterljus. Knappast ett av de mer spännande åren och som vanligt när Vinterljus blir dåligt beror det på att de konstlar till saker, med konstruktioner som inte passar in, etnoljud och krystade beskrivningar av installationerna. Och hur många gånger kan man lysa upp träd och tro att man kommer undan med det?
Bäst är Vinterljus när det finns ett tema, lokal/historisk anknytning och när man tar tillvara på den befintliga miljön.
Men visst, det är en trevlig kvällspromenad. Fast lite högre ambitioner hade inte skadat.

Love is in the air

Har jag en hemlig beundrarinna månntro? I lördags var det nämligen nån som ställt tre röda rosor utanför min port. Spännande! Givetvis sätter tankarna igång kring vem det kan vara och tre huvudkandidater har utkristalliserats:
1. Fyllekärringen i min trappuppgång
2. Jerry Prütz
3. Nån som egentligen skulle ge dem till paret mittemot.
 
Måste forska mer i detta. Fortsättning följer...

Ännu mera klägg

Nu ryktas det att det blir smitthärdar...förlåt, julbord även den 10 och 19/12. Herregud...

Vinterstudion

Sådär ja, då var Vinterstudion igång. Längdskidåkning och långa helgfrukostar...det bästa som finns.

Julgalan

Igår hamnade jag på Julgalan i SAAB Arena. Jag skulle kunna klaga på julbordet, på showen och på arrangemanget som genomgående var skit, men det är ju nästan alltid julbord och julshower så det skippar jag. Kvällen började i alla fall på The Champ med dessa två donnor plus några till.
Därifrån åkte vi buss(!) ut till arenan och laddade upp i baren.
Och sen kom alltså den där showen med namn som Uggla, Lena Ph, Timbuktu, Ace Wilder och Lasse Berghagen. Kortfattat kan man väl säga att ni som inte var där inte missade något...
När Rydell & Quick började spela i foajén drog vi in till stan och hamnade på Queens där Chrilla lirade.
Julbord numero uno är alltså avklarat, undrar hur många fler det blir i år? Kan inte påstå att jag är speciellt sugen, julbord är ju bara en massa klägg. Ska dock försöka utse vilket som är årets vidrigaste, och gårdagens kommer bli svårslaget...

Nytt på DVD

Transcendence

Filmen har Johnny Depp i huvudrollen och namn som Morgan Freeman, Cillian Murphy och Paul Bettany i biroller. Oscarsvinnande fotografen Wally Pfister regisserar och även Christopher Nolan är med på ett hörn, och ändå misslyckas "Transcendence" totalt.
Grundidén är visserligen lite kittlande: Depp spelar forskaren Will som tillsammans med sina kollegor är besatta av att skapa artificiell intelligens. Efter en attack av en framstegsfientlig terrororganisation får Will livshotande skador och hans enda sätt att överleva är att ladda upp sitt eget medvetande på internet. Det ger honom oanade möjligheter, men också storhetsvansinne. Och är det verkligen Will som fladdrar runt där ute i cyberrymden, eller är det bara elektriska impulser utan själ och hjärta?
Filmen är påkostad men känns lika genomtänkt som en lågbudgetrulle. Gillar man logik har man valt helt fel film. Ett exempel på det är att hela världen hotas, och militären väljer att sätta in en liten grupp på typ fem man, utrustade med en ynka minikanon.
"Transcendence" vill förmodligen väcka frågor kring teknikens faror och möjligheter, men blir allt för luddig och platt. Själv har jag dock tagit ställning: används modern teknik till att göra usla rullar som denna är jag definitivt emot.

1/5
------------------------------------------------------------
X-Men: Days of future past

Under 2000-talet har olika superhjältefilmer sköljt över oss och inte minst har det kommit en lång rad rullar om X-Men. Det har varit prequels och sequels, avknoppningar och gästspel och har man haft lite svårt att hänga med tidigare så blir det inte lättare nu. I denna film måste X-Men resa tillbaka i tiden för att förhindra en händelse och därmed rädda sina egna liv. Gamla och nya upplagor av X-Men möts, men tuffast är som vanligt Wolverine. Varför inte lägga ner alla kommande X-Men-projekt och bara göra filmer om Wolverine istället, det är ju ändå bara honom man vill se.
Det är lite knepigt att sätta betyg på en sådan här film, eftersom den är mer av en pusselbit i en lång rad filmer än en fristående film. Man bör nog ha sett åtminstone några av de andra X-Men-filmerna innan för att kunna uppskatta "X-Men: Days of future past" till fullo. Samtidigt känns den ganska förväntad om man sett föregångarna, man vet redan på förhand hur den kommer vara och vad som kommer hända. Magneto, professor Xavier, Wolverine och hotade mutanter, ingredienserna är de gamla vanliga och detsamma gäller bildspråket. Det är dags att förnya X-men-serien om inte mutanterna ska urlakas och självdö.
 
2/5

Lehmans fredagsfräckis

- Vem skapade kvinnan?
- Det måste ha varit en politiker. Ingen annan kan planera framdragning av vatten och avlopp så nära en lekplats.

Punk i peking

Måste tipsa om nya boken "Punk i Peking". Tyvärr kunde jag inte gå på releasepartyt som var i helgen, men jag passade på att intervjua författarna igår istället. Årets julklapp kanske?
Nej, det kommer att bli selfie-pinnen. Kom ihåg var ni läste det först!
(HUI presenterar Årets julklapp på tisdag)

Interstellar igen

Först var det en fyra. Sen växte det till en femma. Och nu har nog Interstellar sjunkit till en fyra igen. Jag måste nog se om filmen snart för att komma fram till vad jag egentligen tycker.

På skiva: Sofia Karlsson

Sofia Karlsson
"Regnet faller utan oss"
Universal

En bandbokare jag känner brukade alltid säga att Sofia Karlsson var hans säkraste kort. Hon var förhållandevis billig och lockade alltid storpublik. Sedan hon slog igenom med sina Dan Andersson-tolkningar för snart ett decennium sedan har hon sakta men säkert utvecklats till en riktigt folkkär artist. Hon kanske inte alltid får så mycket medieutrymme, men "ute i stugorna" är hon älskad som få.
De senaste åren har hon varit mammaledig och legat lite lågt musikaliskt, det har faktiskt gått hela fem år sedan hon släppte ett riktigt studioalbum. Men nu är hon tillbaka med en platta som kan beskrivas som lite "poppigare" än den folkmusik hon gjort till sitt signum. Fast även mörkare, det här är absolut ingen klämkäck tjofaderittanplatta.
Andreas Mattsson står bakom det mesta av materialet och det vimlar av aktade musiker: Per Lindvall, Nina Ramsby, Martin Hederos och Sara Isaksson för att nämna några, så framförandet är utan tvekan av toppklass. Men det finns också en fara i att vara så duktig så det nästan blir tråkigt. Sofia Karlsson är inte riktigt där, men hon måste passa sig.

3/5

Galärslav

Man tror ju att det där jädra kånkandet ska ta slut nån gång - men icke! Igår ringde The Producer (eller "Glidaren" som jag ska börja kalla honom) igen och tvingade mig att åka och hämta en baslåda på Tornby som jag körde dit för en månad sen. Den skulle till Palatset och där skulle jag hämta en annan baslåda som skulle till 4Sound och en monitor som ska till Norrköping. Men tro inte att det kommer få vara så här, utan om nån vecka ska allting garanterat tillbaka till stället jag hämtade det ifrån. The Producer verkar tro att vi jobbar inom offentliga sektorn där man bara skyfflar runt jobbet mellan sig för att hålla uppe sysselsättningen.
Det här måste få ett slut, frågan är bara vad jag ska göra? Tre förslag:
1. Säga upp mig som bokare (men det lär inte hindra The Producer från att tvinga mig att köra grejer)
2. Fakturera The Producer för jobbet (tveksamt om han kommer betala)
3. Sexstrejka (det drabbar visserligen bara mig själv, men det är åtminstone en markering).

På skiva: Dalaplan

Dalaplan
"Plikt och elände"
Gaphals

Skivbolaget Gaphals från Linköping är hett just nu, och senaste skivsläppet är Malmöbandet Dalaplans andra fullängdare "Plikt och elände" som genomgående fått bra kritik. Och visst är det en helt okej skiva, även om musiken måhända inte är särskilt originell. Exakt den här typen av avig skrammelrock har hörts från Skåne ända sedan Kriminella Gitarrers, tidiga Wilmer X och Kal P Dals dagar. Och jag tycker även att Dalaplan har en tydlig retrokänsla som för vidare den traditionen.
Kvintettens låtar tar avstamp i ett gränsland mellan garagerock, punk och pop som här och var kryddas med lite orgeltoner som lättar upp ångesten och eländet. Med lite sorglösare texter och renare produktion hade Dalaplan till och med kunnat passera för topplistepop, för i grunden och botten är låtarna byggda på lättrallade popmelodier.
Basisten Jenny Neikell har tagit ett kliv fram till sångmicken och faktum är att jag gärna hade sett henne ta ännu större plats, för hon sjunger riktigt bra. Det är när hon greppar micken, som i "Hellre kass" som jag tycker att Dalaplan bränner till på allvar.

3/5

Skid-VM

På tal om att se fram mot saker. Är det nån som har lust att hänga med till Skid-VM i Falun i februari? Säg till i så fall.
Programmet finns här: http://falun2015.com/

Inställd biomåndag

Det känns jättekonstigt, men det blev ingen biomåndag igår. Katastrof! Det visades helt enkelt inget jag ville se, så istället stannade jag hemma och vittjade filmförrådet, där fanns nämligen en del rullar liggande och väntade på att bli sedda.
Men snart kommer nya Hobbit-filmen, då blir det att rusa till biografen. Nävars, jag bara skoja...

Den döende dandyn mer levande än nånsin

De senaste dagarnas största raffel har varit om Kinde ska lyckas med sitt crowdfundingmål, och det har hänt oerhört mycket nu på slutet. För bara en vecka sen såg det nästan hopplöst ut, men när detta skrivs fattas det bara en dryg tusenlapp för att målet på 150 000 ska nås. Tjohooo!

Framöver

Måndagar är för många den värsta dagen, i och med att arbetsveckan börjar osv. För mig är det nästan tvärtom, när jag lägger mig på söndagkvällen ser jag fram mot måndagen. Faktum är att jag varje kväll ser fram mot att vakna nästa morgon, jag kan knappt bärga mig utan vill vakna så fort som möjligt. Fast jag vill ju även vara vaken så länge som möjligt på kvällen, så egentligen skulle jag inte vilja gå att lägga mig alls. Det finns ju så mycket man vill hinna med, göra, uppleva.
Jag tror det är jätteviktigt att ha saker att se fram mot, både i det stora och det lilla. Att gå på bio på måndagar och ordna spelningar på Palatset är två såna saker. Andra saker att se fram mot den kommande månaden är Vinterljus, 013-fest, Vinprovning, Glöggfest, Jul och Nyår. Sen väntar ju en Australienresa i januari och Where´s the Music i februari.
Men sen är det tomt, det är så långt min horisont sträcker sig. Vilket är lite oroväckande. Den dag man inte har nåt att se fram mot kan man ju lägga sig ner och dö.
Hmm...kanske dags att boka en ny resa snart...eller nåt.

På skiva: Macy Gray

Macy Gray
"The way"
Happy Mel Boopy/Playground

Personlig röst - Ja
Åttonde studioalbumet - Ja
Trendigt och daterat - Nej

Stelt och osvängigt - Nej
Käkat krita och sandpapper - Ja
Soul - Ja

Dålig produktion - Nej
Bra låtar - Ja
Oinspirerad - Nej

4/5

Liveklubben igår

Igår körde vi lite hårdrock nere på Palatset. Först ut var Violent Divine...
...sen körde Haunted by Destiny...
..och sen avslutade Mary´s Creek. Det blev en helt okej kväll, men även om banden var bra så var det ändå nåt helt annat som var kvällens höjdpunkt, nämligen när Socker-Erik kom och visade upp sin tangorabatt. Tyvärr har jag inget foto på den - men jag kan garantera att den var jäkligt läcker!

Metal på Palatset

Ikväll spelar Mary´s Creek, Haunted by Destiny och Violent Divine på Palatset.

På skiva: Zara Larsson

Zara Larsson
"1"
Universal

Det väller fram talangfulla tjejer inom svensk pop just nu. Tove Lo, Seinabo Sey, Mapei, Beatrice Eli, Miriam Bryant...för att bara nämna några. Zara Larsson är ett annat sånt där namn som det pratats en del om. Förra året fick hon en dunderhit med låten "Uncover" och det uppstod snabbt internationellt intresse. Nu har den svenska sextonåringen flugit fram och tillbaka till USA och samarbetat med låtskrivare av toppklass för att påbörja sin världserövring.
Och kanske kommer den, men förmodligen inte med denna debutskiva. Om man jämför med namnen jag nämnde ovan har de annan tyngd och personlighet i sitt uttryck. Zara Larsson känns fortfarande lite valpig och lättviktig. Det kanske inte är så konstigt, hon är ju fortfarande väldigt ung.
"1" har förvisso en väldigt fantasilös titel, men det kan man kanske ha överseende med. Värre är att även låtmaterialet saknar udd. Plattan är på intet sätt dålig, men man hade önskat starkare låtar och en mer spännande produktion. Här får vi mest radiopop enligt mall 1A, och det är den stora anledningen till att jag tror att vi får vänta på Zaras stora genombrott ett tag till.

2/5

Ägd

Igår var jag i SAAB Arena och kollade in "Ägd" med Schyffert & Lindström. Dom var som väntat bra, men showen kändes som en något sämre uppföljare till "Ljust och fräscht". Tyckte inte det riktigt tände till, vilket det sällan gör i så stora arenor. Det hade förmodligen funkat bättre i konserthuset. Men ändå en kul kväll såklart. Ikväll kör dom igen, men då är jag nog på AW istället...

Lehmans fredagsfräckis

Maria och Peter jobbade på samma kontor. Peter, som var lite blyg av sig, hade blivit kär i Maria. Hon var å andra sidan allt annat än blyg. 

Efter många om och men tog Peter mod till sig och bad att få bjuda ut Maria.  Hon tackade ja och de bestämde att han skulle hämta henne redan samma kväll klockan sju.

På väg hem till Maria gick Peter in i en blomsterbutik och köpte ett fång röda rosor. När han kom fram till hennes lägenhet ringde han lite nervöst på dörren. Maria öppnade dörren och vecklade upp pappret. Så snart hon såg rosorna slet hon av sig sina kläder och slängde sig naken på rygg i soffan. Hon särade inbjudande på benen och ropade:

- Det här är för blommorna, Peter.

Stackar blyga Peter visste inte riktigt vad han skulle ta vägen. Efter en liten stund stammade han fram:

- Har du verkligen ingen vas?


Larsson & Lundell

Dagens podcasttips blir nya Larsson & Lundell där Markus Larsson och Kristin Lundell pratar populärkultur. Framförallt blir man ännu mer kär i Kristin Lundell som i podden är knäppare och roligare än nånsin.
Lyssna på: http://www.acast.com/larssonlundell
 

Fantomens röst isar blodet

Dags igen att lämna en skvätt på Blodgivningen. Och nu har de fått in en ny järntablettsdiktator, inte helt olik "Ilsa - Shewolf of the SS". Jag trodde jag kunde alla knep i boken för att slippa tabletterna, men den nya donnan gick inte att lura, så nu blir det att knapra järntabletter ett tag. Attans!

Musikkrönika, oktober

I indierockens mecka

I år är det 20 år sedan Kurt Cobain anslöt sig till 27-klubben och sköt sig för pannan med ett hagelgevär. Jag hyllade hans minne genom att åka till Seattle och leta efter indierockens själ.

Söker man efter indie-USA är det i nordvästra hörnet man ska leta. Portland i Oregon och Seattle i Washington är två musikmeckan som levererat bra band i decennier och fortsätter med det år efter år. Just Portland har jag personligen en väldigt romantiserad bild av efter att ha förälskat mig i Jack White och Loretta Lynns fantastiska duett "Portland, Oregon" där de dricker Sloe Gin Fizz och har ett one night stand.

Men för de flesta är förmodligen Seattle mer känt. För 20 år sedan var det coolaste stället på jorden med filmer som "Singles" och "Sömnlös i Seattle", tv-serien "Twin Peaks" och inte minst som epicentrum för hela grungevågen med banden Nirvana, Soundgarden, Alice in Chains och Pearl Jam.

Idag för måhända grungemusiken en tynande tillvaro, men fortfarande är staterna Oregon och Washington kreativa platser som lockar till sig hipsters och musiker. Det är liberala stater (en stad utanför Portland heter till och med Liberal) där marijuana är tillåtet för medicinskt bruk, mikrobryggerierna blomstrar och den kulturella scenen är levande och alternativ. För 20 år sedan åkte popkulturellt intresserade fans till Snoqualmie Falls för att kolla inspelningsplatserna för "Twin Peaks", idag vallfärdar de till Olympic-halvön för att spana efter ställena där "Twilight"-filmerna utspelas.

Jimi Hendrix och Queensrÿche i all ära, men idag är det snarare band som Band of Horses, Foo Fighters och Fleet Foxes som människor förknippar Seattle med. Själv ler jag glatt när jag kör förbi staden Olympia och ser en skylt som visar en avfart mot Sleater-Kinney (namnet på ett Riot Grrrl-band) och kan inte låta bli att tänka på Lasse Lindh när jag kommer till flygplatsen Sea-Tac (han döpte ett album till "You wake up at Sea-Tac" efter ett citat i filmen "Fight Club").

På plats i Seattle besöker jag stadens berömda popkulturella museum EMP. Vill man lära sig mer om det frodiga musiklivet i och omkring Seattle är det en bra plats att starta. Där får jag bland annat veta att Nirvana en gång spelade på det hotell jag bor på under mitt besök i staden. Det heter Moore Hotel, ligger mitt i centrum och sitter ihop med Moore Theatre. Jag läser att hotellet påstås vara hemsökt, och som den popromantiker jag är kan jag inte låta bli att hoppas att det är Kurt Cobain som vandrar omkring och jämrar sig i korridorerna om natten. Så kanske hittade jag till slut, bokstavligt talat, indierockens själ i Seattle?

Gertza & jag

Jag börjar bli orolig. Igår var jag och svullade raggmunk på The Champ igen. Inget konstigt med det kanske, men betänker man att jag även är eventkoordinator, lönnfet och hänger med The Producer så måste jag ju ställa mig frågan: håller jag på att förvandlas till Gertza?
 
 

Biomåndag

Äntligen fick jag se "Interstellar", den film jag sett fram mot mest sedan "Gravity". Och det var en omtumlande upplevelse, som jag nog behöver lite tid på mig att smälta.
Filmen handlar alltså om att jorden är sabbad och att mänsklighetens sista hopp står till några astronauter som ska åka genom ett maskhål till en annan galax för att hitta en ny planet att leva på. Intressantast är resonemangen kring fysikens lagar, som att tiden går olika fort på jorden och i rymden. I en scen gör de exempelvis en flygmanöver nära ett svart hål som kostar dem 51 år i jordtid. Filmen är tre timmar men känns ändå för kort, det är så mycket mer man skulle vilja veta. Jag vill se mer av de olika planeterna, gå in djupare på hur den skilda tiden påverkar människor, veta mer om hur det var för den av astronauterna som fick vänta 23 år, lära mig mer om maskhål, svarta hål, gravitation osv.
Direkt när jag kom ut från bion visste jag inte riktigt vad jag tyckte om filmen, men för varje minut jag tänker på den, desto bättre blir "Interstellar". Det finns brister och en rad frågetecken (som säkert retts ut mer om den varit längre), men som helhet en fantastisk resa.
Betyg: 5 av 5
 

På skiva: Tomas Andersson Wij

Tomas Andersson Wij
"Mörkrets hastighet"
Razzia

När Tomas Andersson Wij var liten fastnade hans tandställning och sedan dess har hans mun befunnit sig i ett låst läge. Det är därför han ständigt sjunger med hårt sammanbitna tänder och stela käkar. Många har bett honom öppna munnen, röra på läpparna och få in luft i kinderna men det går helt enkelt inte, tandställningen sitter fortfarande obönhörligt fast och hindrar över- och underkäken att lösgöra sig från varandra.
Det är åtminstone vad jag har hört. Och det skulle förklara varför han även på detta nionde album fortsätter att låta som han gör. Man önskar ju att han någon gång skulle spänna av och släppa loss.
Jag har alltid tillhört de som tyckt att Wijs texter varit mer pretentiösa än drabbande, men visst håller de en högre standard än snittet även om lyriken på "Mörkrets hastighet" kanske inte når de där riktiga höjderna. Det är faktiskt en ganska tråkig och intetsägande platta som trots ett och annat halvskapligt ögonblick nog inte kommer hamna i min spellista igen.
Kanske en bettskena i julklapp kan hjälpa?

2/5

Meningen med livet

På söndagen blev det Vasamuseet. Där har man ju inte varit på 30 år eller så, så det var hög tid. Riktigt bra, men så är det ju också ett museum i absolut världsklass. Lite svårt att fota dock.
Sen på kvällen blev det Cirkus och "Meningen med livet" med Alex & Sigge. Det var också en riktig höjdare. Sen minns jag inget mer.

Stockholm har blivit kallt

Dag två i kungliga huvudstaden började vi med att stalka en av min och Jöggas största förebilder, som bor i huset bakom. Vem det är? En ledtråd är att han är bästa kompis med artisten som avslutade kvällen.
Sen gick vi på Spritmuseum för att lära oss mer om den destillerade drycken...
I lokalen fanns även en konstutställning, en Absolut Vodka-hörna och en utställning om den svenska synden.
Men dagens huvudmål var att gå på Orups krogshow på Hamburger Börs.
Börsen är ju lite sisådär som ställe, men showen var bra. Sen hamnade vi på efterfest vid Odenplan...sen minns jag inget mer.

Aifur

Igår drog The Producer och jag upp till huvudstan för att förlusta oss. Första stopp var E-Types vikingakrog Aifur i Gamla stan. Kul ställe som kör sitt koncept fullt ut. Vi svullade som grisar...sen minns jag inget mer.

Centralbryggeriet

Igår var jag och kollade in Centralbryggeriet som gör den lokala ölen Folke, i lite olika varianter. Kul att vi har ett lokalt hantverksbryggeri som satsar och som det går bra för. Ölen finns på bolagen i Linköping och Kisa, plus beställningssortimentet samt på ett antal krogar, främst i Linköping men även på andra orter.
Men vi vill ju ha ännu fler mikrobryggerier, så nästa gång ni köper öl och tvekar om ni ska ta den gamla vanliga Falcon eller en Folke, Nääs eller Motala brygghus - välj någon av de senare.

Lehmans fredagsfräckis

En dam hade råkat köra av vägen och när bärgningsbilen anlände sade mannen i bärgningsbilen:
- Du är den tredje nyknullade dam som jag drar upp ur diket idag.
- Jag är inte nyknullad, sade damen förnärmat.
- Nej, men så är du inte uppe ur diket ännu heller!

Snö

Okej, då går vi all in på julen! Som jag längtat!

Lika som bär #170

Ola & Göran Hägglund
 

På skiva: Prince

Prince
"Art official age"

Prince & 3RDEYEGIRL
"Plectrumelectrum"
Warner

Det är längesedan Prince slutade att spela efter övriga musikbranschens regler. De senaste tjugo åren har hans karriär varit en märklig soppa där han bytt namn, krigat mot skivbolaget, spottat ur sig mängder av konstiga skivor och gjort allt för att undvika topplistorna. Och han fortsätter att köra sitt eget race, denna gång tar han det okonventionella greppet att ge ut två separata skivor samtidigt.
"Art official age" är den av skivorna som känns mest som en "klassisk" Prince-platta med välproducerad och tight soul och funk med falsettsång och sängkammarkänsla.
"Plectrumelectrum" görs tillsammans med nya bandet 3RDEYEGIRL och kan bäst beskrivas som traditionell grooverock. Här och var slänger han in lite funk och andra influenser, men mest handlar det om retrobetonad gitarrock. Ett och annat spår svänger riktigt bra men när han brötar på som värst tappar åtminstone jag intresset.
Prince har fortfarande en musikalisk talang utöver det vanliga, men det vore kul om han någon gång kunde vara lite mer tillmötesgående mot sin publik.

3/5

Lika som bär #169

KK i Close Quarters & Yohio

Krogkrönika, oktober

Hylla de strävsamma

Stora evenemang och tillfälliga händelser får oftast den största uppmärksamheten, men det är inte det som skapar en bra och levande krogstad. Lyft istället fram de som kontinuerligt kämpar på år efter år.

Ska man bedöma om en stad har ett bra restaurangutbud ska man inte gå efter enskilda topprestauranger, för de finns överallt. Istället ska man bedöma totalutbudet, snittstandarden och lägstanivån. Samma sak med det kulturella utbudet. Enstaka framstående artister kan dyka upp i minsta bondhåla, specifika kulturinstitutioner kan finnas i olika städer av regionalpolitiska skäl och när det gäller bokningar av större artister kan det ofta bero på helt andra saker än stadens kulturella klimat.

Att anordna en storslagen stadsfest en gång om året säger egentligen ingenting om hur det är ställt med stadens uteliv. Ändå är det just den typen av arrangemang som oftast lyfts fram när en kommun ska marknadsföra sig eller tidningar skriver om vad som händer i staden. Men det är inte enstaka arenakonserter, tillfälliga festivaler eller engångsevenemang som skapar ett bra nöjesutbud. De kommer och går, dyker upp och försvinner, och lämnar inga större bestående spår. Det som skapar ett levande och intressant kultur-, krog-, och nöjesklimat är de strävsamma aktörer som bidrar till stadsbilden dag efter dag, år ut och år in.

Vi har rockklubbar som anordnar konserter varje helg, krogar som anstränger sig varje dag och kulturföreningar som kontinuerligt bidrar till att göra staden trevligare att bo i. Varför får de så lite uppmärksamhet? Det är de som skapar en levande stadsbild, inte de tillfälliga och turnerande artisterna och aktörerna utifrån, eller enstaka, påkostade arrangemang som hålls en gång om året.

Det är dags att börja hylla den som hyllas bör. Det är som sagt inte enskilda toppar som definierar en stads kultur-, krog-, och nöjesklimat, utan totalutbudet, snittstandarden och lägstanivån. Och det kan vi allihopa hjälpa till att förbättra genom att uppmärksamma, stödja och uppskatta alla de lokala aktörer som varje dag arbetar med att göra staden till vad den är.

Biomåndag

Biomåndag igen och denna gång blev det "Chef". Det handlar om en kock som inte får utlopp för sin kreativitet på jobbet och istället startar en snabbmatsvagn samtidigt som han förbättrar kontakten med sin son och lär sig hur sociala medier funkar.
Just Twitter/Facebook/Vine-inslagen blir snart tröttsamma och fåniga, men i övrigt är det en riktigt trevlig film med fantastiska matscener och en varm och härlig känsla. Dessutom bra musik och snygga miljöbilder.
Betyg: 3 av 5
Bäst av allt: ännu en gång fick jag hela salongen för mig själv. Underbart! Lite märkligt, eftersom filmen hade premiär i fredags, men det bevisar återigen att måndagar är bästa biodagen.
Sämst: Jag älskar trailers, men när jag såg trailern till den kommande rebooten av "Jönssonligan" undrar jag hur de tänkte. "Jönssonligan" ska bli en tuff, hård och realistisk heistfilm, typ "Beck" möter "Ocean´s Eleven". Katastrof!

Crowdfunding

Igår var jag uppe i Mjärdevi på en grej med föreläsningar och debatt om crowdfunding. Det är ju en intressant finansieringsmodell som går att använda till det mesta, så det var intressant att lyssna på. Jag skulle ju kunna använda det till att boka band, skriva böcker, släppa skivor, starta swingersklubb och en mängd andra saker, så jag försökte snappa upp en del tips.
Men allra bäst var fikabordet. De hade bullat upp med dammsugare, chokladbollar, mazariner och massa annat gott...mmm...

Sci Fi-fest IV

Det blev en sci-fi-helg igen, och nu har jag sett så många sci fi-filmer att jag verkligen börjar närma mig bottenskrapet. Vissa av dem kan nog inte ens kategoriseras som sci fi. Nästa gång blir det nog istället att se om en del filmer istället, som exempelvis "Source code", "Tillbaka till framtiden"-filmerna, "Blade runner" och "Gattaca".
 
Kort om filmerna:
 
The Thing
Prequel till John Carpenters mästerverk, dock inte i närheten vad gäller spänning och kvalitet. Dessutom ganska fantasilös, känns mer som en nyinspelning. Ett gäng norska forskare hittar ett UFO i isen på Antarktis och en ilsken alien vaknar.
Betyg: 2 av 5
 
The Colony
Jorden är helt täckt av snö och is och de få kvarvarande människorna bor under jorden där de försöker överleva. Ordet "fånig" sammanfattar den ganska väl.
Betyg: 1 av 5
 
Total Recall
Nyinspelning av den där gamla Arnoldrullen. De har trixat med Colin Farrells minne så han inte vet om han är vanlig snubbe, hemlig agent eller rebell. Bara fartfylld action, inget hjärta. Och framförallt ingen hjärna.
Betyg: 2 av 5
 
Ender´s game
En ung kille blir utsedd att leda en attack mot en utomjordisk fiende. Egentligen inget större fel - förutom att det är en barnfilm.
Betyg: 1 av 5

På skiva: Hjalle Östman

Hjalle Östman
"Ni vet ingenting"
Wild Kingdom

För de yngre läsarna tänkte jag berätta om tv-programmet "På rymmen". Det sändes i TV4 i slutet av 90-talet och gick ut på att ett rymmarpar skulle hålla sig undan en "spårhund" och samtidigt utföra olika uppdrag. Vid veckofinalen skulle de ringa in till studion från en telefonkiosk och riskerade då att åka fast.
Det populäraste rymmarparet var utan tvekan de rockande dalmasarna Hjalle & Heavy som via programmet fick ett musikaliskt genombrott och fick släppa skivor och åka på folkparksturné. Hysterin ebbade så småningom ut, men deras "riktiga" band Mimikry har fortsatt och gjort sig ett visst namn i punkkretsar. Nu vill Hjalle pröva sina egna vingar och släpper därför ett soloalbum.
Det skiljer sig ganska mycket mot Mimikrys punk och flörtar istället med visgenren, om än på ett småpunkigt sätt. Inspirationen kommer från Stefan Sundström och Lasse Winnerbäck, men nivån är betydligt lägre både vad gäller texter och arrangemang. Låtarna är ganska simpelt konstruerade och det låter lite fritidsgård över det hela. Med tvekan sätter jag "godkänt" på detta, efter åtta skivor med Mimikry borde Hjalle kommit längre än att vara en medioker pojkrumspoet.

2/5

Aguson med flera rockade fett

Liveklubbenkvällarna går lite upp och ner, men igår var en av de bättre. Mycket folk redan tidigt, bra stämning och artister som levererade.
Simon Wallin öppnade med lite gitarrlåtar och sen kom Håkan Maas och rockade loss. Och sen avslutade Aguson på sedvanligt storstilat manér.
En smolk i glädjebägaren dock: nån idiot snodde Lefflers dator under kvällen. Så är det nån som vet nåt om detta är det bara att höra av sig.

På skiva: Franska trion

Franska Trion

"Vad gudarna givit oss"

 Franska Skivor

Jag upptäckte Franska Trion genom SVT-programmet "De kallar oss artister" för några år sedan och fastnade direkt. Det var något med deras skeva och sjaviga stil som fascinerade och hade ett tilltal jag gillade. Jag kan dock förstå om andra tycker att de verkar lite knäppa, för bandet är en lite udda fågel i musiksverige.

Trion bildades 2002 och består av Matti Ollikainen på sång och piano, Thommy Larsson på trummor och Victor Furbacken  på kontrabas. De skivdebuterade 2005 med "Gnistorna frestade oss" och detta är sjätte albumet i ordningen. Tidigare i år kompade de Stefan Sundström på ett förtjänstfullt sätt på hans senaste skiva.

Musiken kan beskrivas som en lätt solkad mix av jazz, blues och chansons. Ollikainens något säregna sångstil kan säkert uppfattas som manierad, men det är också den som gör Franska Trion till vad de är.

Denna gång känns trion aningen poppigare än tidigare. Det är dock inget som stör, utan jag tycker de förvaltar sin stil väl. Och kanske kan det hjälpa ännu fler att upptäcka bandet, vilket de vore välförtjänta av.

4/5


Kindeintervju

Här kan man läsa hela den Johan Kinde-intervju jag gjorde för ett tag sen: http://www.zeromagazine.nu/art.asp?id=436

Aguson på Palatset

Ikväll lirar Aguson, Håkan Maas och Simon Wallin på Palatset.

RSS 2.0