Quiz?


Ni är flera som har undrat vad som hände med mina quizkvällar på The Champ.
Ärligt talat så vet jag inte. Tanken var att vi skulle ha kört under hösten, men det har av olika anledningar inte blivit av. Vi får se vad som händer i vår...

Tre skivor

Album

6/10

 

Tutankamon: Tutankamon

Playground

 

Hur låter det om man sätter ihop Adam Olenius från Shout Out Louds, Peter Morén från Peter Bjorn and John, Daniel Värjö från The Concretes-Daniel Värjö och Niklas Korssell från okända New Rose?

Tja…ungefär som en mix mellan Shout Out Louds, Peter Bjorn and John, The Concretes med en liten touch av nåt okänt. Helheten blir således inte större än summan av delarna utan snarare får man exakt det man kunde förvänta sig.

Tutankamon har gjort en trevlig liten popskiva, men vem vill egentligen ha trevlig popmusik? Här finns inte mycket som sticker ut, etsar sig fast eller överhuvudtaget skiljer sig från den mesta radioindie som släpps. Det betyder inte att det är dåligt för det är det inte, tvärtom låter det riktigt bra, men som sagt är det lite tråkigt och förutsägbart.
----------------------------------------------------------------------------------

Album

4/10

 

Rita Redshoes: Golden era

Naz Promotions

 

Jag ska villigt erkänna att jag inte vet ett dugg om Portugisisk musik. Å andra sidan är det inte folkmusik Rita Redshoes sysslar med utan pop som lika gärna skulle kunna komma från Sverige, England eller Rumänien. Hon sjunger till och med på engelska och texterna handlar om kärlek. Och just det allmängiltiga gör musiken lite tråkig. Vem gillar skickligt framförd vuxenpop med piano och stråkar? Alla och ingen, förmodar jag.
--------------------------------------------------------------------------------------

Album

5/10

 

Danish Daycare: A story of hurt

Smaragd Records

 

Bandnamnet är rätt dåligt och skivomslaget skitfult men musiken är faktiskt rätt bra. Bakom namnet Danish Daycare hittar vi den 34-åriga Malmöbon Daniel Jönsson som efter att ha spelat i bandet Eyedrop nu satsar solo. ”A story of hurt” är hans debutalbum och innehåller 10 pampiga arenarock-spår. Musiken andas viss synth- och depprockkänsla och bland influenserna nämns följaktligen också band som The Cure, New Order och Depeche Mode. Man hör kanske inte deras musik i Danish Daycares låtar men det är samma typ av mörk och dystopisk stämning. Låtarna håller inte hela vägen och sången kunde vara vassare men det är helt klart en lovande debut.


Partylördag


Igår hade Marina och Challan 30-årsfest. Oj oj oj...vilket party!

Radio Tobi 99,8


Min fredagslista 27/11 i P4:
10 band som lyckligtvis bytt namn

Bandmöte med Bête Noire


Igår hade Bête Noire bandmöte med lite italiensk mat och vin. Det hela sköljdes sedan ner med några stadiga rom & cola.
Vi fixade några smådetaljer på "Förbjudet", "JKL" och "Den andra mannen", så nu är dom helt färdiga för att lägga sång på.
Vi började även med "En enda kyss", en instrumental trudelutt ämnad enbart för liveframträdande, men den är det fortfarande mycket att fixa med.
Bill Krado hade även i smyg jobbat lite på "Dansa tills döden hämtar dig", så den börjar också finna sin form.

Trots att vi bara är två personer i Bête Noire har vi svårt att få till bandmöten. Jag har precis studerat synden på Island och ska snart njuta av nattliga nöjen i Sydostasien och Australien. Bill är ännu värre och kommer att pricka av fyra kontinenter på en månad. Han är precis hemkommen från en andlig retreat i Indien och om några dagar tror jag att det var Brasilien han skulle till.
Med lite ansträngning borde vi dock få ut nästa EP någon gång under våren.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Debuten "En förlorad värld" kan ni köpa på Skivlagret i Linköping eller beställa här: http://betenoire.3jean.com/

Veckans facelift


66-åriga Barry Manilow har nu förvandlats till en äkta vaxdocka, botoxad och lyft till förbannelse.

På skiva: Peter Jöback (Nolltretton, november)

Skiva Peter Jöback

”East Side Stories”

 

Peter Jöback har flera gånger i sin karriär försökt att ta steget upp ur det sötsliskiga musikal- julsång- och schlagerträsket och etablera sig som en riktig popstjärna. Han har fått låtar av Frisk/Mattson, gjort en Laakso-duett och sjungit ihop med Annika Norlin, men dessvärre aldrig varit trovärdig eller särskilt bra i den rollen.

Denna gång gör han en coverskiva på kreddiga artister som The Verve, Radiohead och Ron Sexsmith, men det som på pappret låter intressant slutar med ett magplask. Allt låter bara musikal, pingstkyrka och skolavslutning. Jöback saknar helt enkelt förståelsen för riktig popmusik. Det handlar inte om att vara så duktig som möjligt utan om att brinna och att vilja förmedla något.

The Divine Comedy är ett av mina favoritband med sin eleganta orkesterpop. Jöback hör just orkesterpopen men missar Neil Hannons ironi, humor, svärta, intelligens och fingertoppskänsla. Jöback gör vaniljsås av allt från R.E.M: s ”Everybody hurts” till Chris Isaaks ”Wicked game”. Han lägger tid på att få till ett tekniskt perfekt vibrato men förstår inte låtarnas grundläggande karaktär.

 

1/5


Lehmans fredagsfräckis


En hippie kliver på en buss och får syn på en söt nunna.
Han sätter sig bredvid henne och frågar "Vill du ha sex med mig?"
"Nej" svarar hon, "jag är gift med Gud", sedan reser hon sig och
kliver av vid nästa busshållplats.

Då säger busschauffören, som råkat höra hela konversationen "Jag
vet hur du kan göra för att få ha sex med nunnan."
"Jaså? Och..?" säger hippien.
"Hon åker till kyrkogården varje tisdagsnatt vid midnatt för att be,
så allt du behöver göra är att klä dig i en rock med luva, strö
lite glitter i skägget och dyka upp på kyrkogården och påstå att du
är Gud"

Hippien bestämmer sig för att göra ett försök och dyker upp på
kyrkogården på tisdagsnatten, klädd som chauffören föreslagit.
"Jag är Gud" presenterar han sig för nunnan samtidigt som han håller
huvan långt ned över sitt ansikte. "Ha sex med mig!"
Nunnan går med på det hela utan att ifrågasätta, men ber honom att
enbart hålla sig till analsex eftersom hon absolut inte vill förlora
sin oskuld.

"Gud" håller med nunnan och skrider sedan snabbt till verket. När
han är färdig hoppar han upp och sliter av sig huvan.
"Ha ha!!" ropar han. "Jag är hippien!"
"Ha ha!!" ropar nunnan. Jag är busschauffören!"

Gig igår


Jodå, igår hade 6.08 ett gig igen. I Åbylund. Firmafest kan man säga. Snabbt jobb, mat och vin, litet och trevligt sällskap, succé och bra betalt. Göööööttt!!

Mera Florence Valentin på L´Orient


Torsdag i Norrköping

Igår var jag i Norrköping och jobbade.
Där slutar alla intervjuer med att man pratar om swingersklubbar.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Lill-lördag


Oj oj...det blev visst lite party igår. Först hamnade jag på Pub Grebo, detta klassiska partynäste.

Sen blev det L´Orient där Florence Valentin lirade. Dom var kanon som vanligt.

Florence Valentin på L´Orient


Lika som bär #68



Jolle Lundgren & en vaxviking i Reykjavik

Vi åker till Grebo, vi åker till Grebo, vi åker till Grebo - när det är puuuuub...


Ja, ikväll är det pubafton i Grebo igen. Jag har lite att göra men tanken är att dra dit och sen till Florence Valentin på L´Orient.

Radio Tobi 99,8


Veckans radiolista:
Så känner du igen en ungkarl

På skiva: Gaby and the guns (Zero, november)

Album

4/10

 

Gaby and the guns: Rygg mot rygg

National

 

Det finns sånt jag gillar och sånt jag inte gillar med Lundabandet Gaby and the Guns. Jag gillar att man sjunger på svenska, men texterna kanske inte är dom intressantaste. Jag gillar bandets mjuka pop som stundtals gränsar till kabaré och 30-talsschlager, ljudbilden är rolig, lättillgänglig och trevlig. Å andra sidan känns bandet kanske lättviktigt och till och med oviktigt.  Och bandnamnet är rent fruktansvärt.

Det finns också en störande diskrepans mellan viljan att spela fransk chanson och de intetsägande texterna. Man når inte upp till de höga ideal man har och därför blir Gaby and the Guns bara en tom pose.


Island - vilket A-land!


Oj oj oj, vilken A-weekend i Reykjavik!!!
Har ni inte varit där så måste ni åka, och gör det nu medans det fortfarande är billigt. Island är något jag verkligen kan rekommendera, det var tipp-topp från början till slut.

Och ja, det är sant. Alla ord slutar verkligen på -ur.

Kocken och jag flög från Arlanda i fredags, och sen bar det raka vägen från Keflavik till Blå Lagunen där vi badade i varma källor. Det gjorde för övrigt också gamla ex-fotbollsproffset Mathias Svensson. Senare på kvällen mötte vi även superheta Björsätersbruttan Jane Björk (från Sportspegeln). Jag försökte boka henne till SGG, men det gick sådär...

Efter en barrunda på stan (återkommer till det) var det bara att ge sig upp i ottan för en busstur där vi kollade in omgivningarna. Här på bilden ser vi det maffiga vattenfallet Gullfoss. Landskapet och naturen på Island är ju jäkligt märklig. Det är en vulkanö med massa konstiga lavaberg, det finns knappt några träd och inga vilda djur heller för den delen. Däremot ryker det från varma källor överallt.

Här har vi en berömd gejser som får utbrott var 5:e minut. Vi var även vid Tingvellir där man höll världens första parlament (Alltinget) 930. Det låg vid ett coolt klippigt område vid en stor förkastningsspricka.

Sen blev det rajtan tajtan för hela slanten på kvällen. Här hamnade vi på en ölsvepartävling.
------------------------------------------------------------
Myten om Reykjaviks nattliv är inte överdrivet. Vilket festarställe! Det mesta ligger kring en gata och de flesta krogarna finns i typ vanliga villor. Ingen entré, ingen garderob och drickat är billigt. En pint starköl kostar 25-45 kr. Och det är ett jäkligt avspänt läge. Dessutom har ställena öppet till 05.30, alltså insläppet. För det dröjer till 07 innan alla är ute. Kan med andra ord knappt bli bättre. (Se även filmklippen...)

På söndagen gick vi runt lite på stan och kollade in bland annat Hallgrimskyrkan.

På kvällen åkte vi till Perlan, en snurrande restaurang med utsikt över stan, och åt isländskt julbord (var sådär...). JB var för övrigt också där...

Sen avslutade vi med några öl på stan, men var hemma redan vid 00.30. Vi skulle ju upp vid 04.30 för att hinna med flyget. Det tidiga morgonflyget hem var nog det enda dåliga med resan.
MÅSTE TILLBAKA TILL REYKJAVIK!!!

Island 1 - Vala Flosadottir rules


Island 2 - rapport från Reykjaviks nattliv

Lördagkväll i Reykjavik. Ett av cirka 15 ställen vi hann med på lördagen.

Island 3 - Laugavegur upp och ner

På jakt efter svullmat i Reykjaviksnatten. Hittade nationalrätten lammkött...

Island 4 - Partystaden Reykjavik

Här går man som sagt ut på krogen 01.30 och hem efter 07.

Reykjavik!


Nu drar jag till Island några dagar. Hörs på måndag!

Lehmans fredagsfräckis


En familj sitter runt det digert dukade matbordet på julafton och sonen frågar om han kan få ställa en fråga. Pappan svarar: ”Ja visst, fråga på bara”.

Den unga mannen frågar sin pappa: ”Pappa, hur många olika typer av kvinnobröst finns det egentligen?”
Pappan blir först lite förvånad, men svarar: ”Jo min son, det finns tre sorters bröst. I 20-årsåldern har kvinnan bröst som är som meloner, runda och fasta. Runt 30 – 40 års-åldern är brösten som päron, fortfarande fina men lite hängiga. Men efter femtio, blir brösten som lökar” ”Lökar?” ”Ja, när Du ser dem, får de Dig att börja gråta”

Detta utlägg fick både modern och dottern att se rött, så dottern säger: ”Kan jag få ställa en personlig fråga?” ”Mamma, hur många typer av penisar finns det egentligen?” Mamman blir också lite förvånad, men ler, tittar på sin man och svarar: ”Jo min dotter, en man går igenom tre faser. I 20-års åldern är en mans penis som en ek, ståtlig och hård. Runt 30 – 40 årsåldern är penisen som en björk, flexibel men pålitlig. Men efter femtio blir penisen som en julgran.” ”julgran?” ”Ja, död från roten och kulorna hänger där bara som dekoration.”
  

Tv-krönika (ÖC, 18/11)

En helt ny karriär

 

Tiden när programledarna i tv uteslutande hämtades från journalistiken är sedan länge förbi. Visserligen är det fortfarande vanligt att tv plockar sitt folk från radio och tidningar eller det egna huset, men det blir allt vanligare att man söker sig utanför mediasfären. Inte minst är stå uppare populära, se på Babben Larsson, Robin Paulsson, Thomas Järvheden och Måns Möller. Och så kockar förstås (Mat-Tina, Melker Andersson, Niklas Ekstedt). Artister som Magnus Uggla och Elvis Costello går också hem i stugorna. Till och med politiker (Carl Bildt, Gudrun Schyman) kan numera ha sina egna program. Och Melodifestivalen 2010 kommer att ledas av en actionskådis, en dokusåpadeltagare och en komiker.

I TV 4 igår såg vi såväl snickare som en dansare och en fotomodell som programledare. Man kan konstatera att tv har blivit en andra karriärmöjlighet för många fler yrkesgrupper än tidigare. Och varför inte? Mångfald brukar vara bra.

 

KOLLA IN: ”Kniven mot strupen”, TV 3 imorgon

PÅ: ”Cops” och ”Road wars”. Korkade brottslingar är alltid roligt att se.

AV: ”Förkväll”. Däremot är inte korkade programledare lika roligt…


Veckans facelift


På 80-talet var Pete Burns den läckra sångaren i brittiska popbandet Dead or Alive som bland annat hade hiten "You spin me around (like a record)". Idag...ja, vad fan säger man?

Hasta la vista Vagabond!


Nu får det banne mig vara nog! I ett år har mina Vagabondtidningar varit trasiga när dom kommer, trots att jag påpekat felet ett flertal gånger, senast förra månaden. Dessutom har tidningen blivit sämre sedan Bodil, Johan Tell och gänget slutade. 
Igår kom nya numret och det hade givetvis också en trasig baksida det också. "Fuck you, I wont do what you tell me", tänkte jag och ringde och sa upp prenumerationen trots att jag har två år kvar.

Tack Vagabond för dom här åtta åren, tack för Sveriges sämsta kundservice!

/Arg gubbe i Tannefors

Krogkrönika (Nolltretton, oktober)

Börja dagen med en hotellfrukost

 

Man behöver inte bo på hotell för att äta hotellfrukost. På de flesta hotell går det bra att besöka frukostmatsalen även som utomstående. Och för den som gillar att börja dagen med en storslagen frukostbuffé går det ofta att hitta riktigt prisvärda erbjudanden.

 

Jag minns när jag läste musiktidningen Pop på 90-talet. Skribenterna brukade ofta börja dagen genom att gå till något hotell och äta en stadig frukostbuffé. Det tyckte jag lät tufft, och eftersom åren gått har jag insett att det även var riktigt smart. Det är inte bara en behaglig mjukstart på dagen utan man kan även hitta riktigt prisvärda erbjudanden om man letar lite.

 

Men framförallt handlar det kanske om att få känna sig lite lyxig. För vad är väl den snabbt ihoprafsade vardagsfrukosten där hemma med en kopp kaffe och en oengagerad smörgås mot att slå sig ner i en skön fåtölj med ett gäng morgontidningar och bara frossa i bacon, ägg, te, fil, flingor, juice och allehanda brödsorter med mängder av pålägg till?

 

Bor man på hotell ingår det många gånger frukost i priset, men många glömmer bort att man ofta kan komma direkt från gatan, betala en nätt summa och därefter ta del av olika hotells frukostar. Det behöver inte heller bli särskilt dyrt. Priserna varierar givetvis beroende på hotell och utbud. Ibland kör vissa hotell även olika kampanjer just för att locka utomstående till sina frukostar. Nyligen såg jag ett hotell som har ett specialerbjudande på fredagar under hösten där buffén bara kostar 60 kr, vilket får anses vara ett synnerligen bra pris. Deras ordinarie pris är 75 kr, vilket också måste sägas vara väldigt prisvärt.

 

Jag skulle uppskatta att genomsnittspriset för en svensk hotellfrukost ligger runt hundralappen. På finare ställen kan det kosta betydligt mer än så, men det går även att hitta hotell som är billigare. Personligen skulle jag ha svårt att masa mig upp i ottan och gå till en hotellmatsal om frukosten kostade mer än 100 kr, men vore priset, säg, 80 kr och frukosten höll hög klass är det ett lockande erbjudande.

 

På Facebook finns det en grupp med över 3000 svenska medlemmar som diskuterar vilka hotell som har den bästa frukosten. Det kanske kan vara något att kolla in om man vill ha koll på vilka hotell i din stad som har de bästa frukosterbjudandena. Vi ses vid marmeladbordet.

 

 


Park Life


Igår hängde jag i Norrköping och passade på att luncha med mina kollegor på nya Idrottsparken. Första gången jag var där och både maten och utsikten var kanon. Blev riktigt sugen på att gå på IFK i vår och ta några bira i restaurangen. Fast det är klart, matcher mot Ängelholm och Väsby känns inte så lockande...

Dagens Tobi


På skiva: Mixtapes & Cellmates (Zero, oktober)

Album

7/10

 

Mixtapes & Cellmates: Rox

Nomethod Records

 

Vad skönt med lite äkta, gammaldags indiepop. Det känns som att det var ett tag sen jag hörde den här typen av skramlig 90-talsindie med drag av såväl tidiga Popsicle och Starmarket. Eller så typisk 90-tal kanske inte musiken är, på 00-talet har band som The Radio Dept, Franke och Last Days of April rört sig i samma trakter och dessförinnan fanns band som My bloody valentine och The Jesus and Mary chain. Hur som helst gillar jag de snygga popmelodierna, gitarrmanglandet och den skitiga känslan.

Debutfullängdaren kom 2007 och sedan dess tycker jag nog att de har tagit ytterligare några steg framåt. Vid några tillfällen blir det väl mycket arenarock av det hela och jag kan inte heller bestämma mig om de kvinnliga sånginsatserna är ett lyft eller inte riktigt passar in. Men det är petitesser, Mixtapes & Cellmates har gjort en riktigt stark skiva.


Dagens Tobi


Tobisgrissla (Cepphus grylle) är en fågel som hör till familjen alkor, dit även sillgrisslan och tordmulen räknas. Två underarter förekommer i Sverige: nominatformen C. g. grylle som häckar längs ostkusten, och C. g. arcticus som häckar i Bohuslän.
Tobisgrisslan har även kallats för "Olle drucken" och dialektala namn är "Iste" i Bohuslän, "grylla" i Skåne och "gröttla" på Gotland.
Ordning: Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning: Alkfåglar
Alcae
Familj: Alkor
Alcidae
   
   
   

Hultan 2010


Goda nyheter. Nästa år Hultsfredsfestival är framflyttad en vecka, vilken gör att den alltså inte krockar med Visfestivalen. Kanon för oss som vill åka på båda.
Juli blir därmed rätt fullbokad...v 26: Peace & Love, v 27: Hultan, v 28 Västervik.

Tisdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping och jobbar.
Här kan det ta ett halvår att svara på mejl.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Vinterljus


Igår var det premiär för Vinterljus (tidigare kallat Novemberljus) och jag och Jossan gick och kollade.

Vissa installationer var snygga och coola medan andra var tämligen menlösa.

Ekenäs? Icke!


Tog en sväng ut till Ekenäs igår för att gå på julmarknad. Dom girigbukarna skulle ha 60 spänn i entré per person för att vi skulle få komma in och köpa deras grejer.
"Fuck you I wont do what you tell me" sa vi och drog...

På skiva: Mattias Alkberg (Zero, november)

Album

5/10

 

Mattias Alkberg: Nerverna

A West Side Fabrication

 

Samtidigt som The Bear Quartet firar 20-årsjubileum med skivan “89” passar även Mattias Alkberg på att släppa sin debutskiva som soloartist. Eller hur man nu ser det. För han har ju redan ju redan gett ut tre skivor med Mattias Alkberg BD som enligt dem själva är ett band men som av alla andra ses som Alkbergs soloprojekt.

Självklart finns det likheter mellan MABD och denna skiva. Det handlar om svenskspråkig pop med ruffigt punkig känsla, men ”Nerverna” känns lite snällare och mjukare och rockar inte lika hårt. Eller också är det just rockar musiken gör, i den traditionella meningen. Singeln ”Jag bara tänkte, liksom, att” är ju till och med rockabilly. Det gäller även ”Döden byter upp sig” som rullar fram på basgångarna. Andra låtar osar blues och även i ett lugnt spår som ”Visst vet du att jag skiter i allt?” ligger det en 50-talskänsla och puttrar bakom de kantiga gitarrtonerna.

Är det bra då? Nja, precis som med allt annat Mattias Alkberg varit inblandad i går det upp och ner. Vissa låtar har knappt på en skiva att göra medan annat är riktigt trevlig lyssning.

 


Lördag i Limpan


Jaha, det blev visst en partylördag den här helgen också. Hamnade på tacomiddag hemma hos M+J och plötsligt började det välla in folk och det slutade med Carola-disko.

Och visst tusan råkade man hamna på L´Orient även denna helg. Där blev det champagne och svartsjukedrama.

Dr Tobi & Mr Hyde


Tobi lördag kväll

Tobi söndag morgon

På skiva: Gina Jacobi (Zero, november)

Album

3/10

 

Gina Jacobi: Ömtåligt gods

Major Music

 

Tjugo år har gått sedan Gina Jacobi hade sin förra formtopp som artist. Åren i skarven mellan 80- och 90-tal var jämtländskan ett hett popnamn och blev till och med Grammisnominerad. I mitten av 90-talet försvann hon ut ur rampljuset, kanske hade det en koppling till att hon övergav svenskan för att istället börja sjunga på andra språk? På sin nya platta har hon hittat tillbaka till sitt modersmål och är plötsligt lite småhet igen. Själv blev jag påmind om hennes namn när hon nyligen producerade min polare John Daniels soloskiva. Han sjunger halvsmörig 90-talspop på svenska och detsamma kan sägas om Gina Jacobi. Det är musik som inte drabbar på något sätt. Radhuspop. Snällt och utan djup. Nanne Grönwall.

Om Gina Jacobis återupptagna popkarriär ska hålla i sig måste hon börja sjunga så att det känns.


Gudrun!


Sådär. Då har man varit i Tropikhuset och lyssnat på Gudrun Schyman. Hon pratade könsmaktordning och genusanalys. Ibland lite segt men intressantare mot slutet när det blev mer diskussion.

Glögg!


Igår var jag hos Sanna på Bolaget och köpte årets första glögg (sitter faktiskt och provsmakar den just nu). Har redan druckit glögg i år men igår köpte jag första flaskan. Kan nog bli några till innan året är slut...

P <3 Oban


P:sson brukar alltid tjata om hur mycket hon älskar Oban och jag har alltid trott att hon talar om sin hund.
Men nu är hon avslöjad! Efter ett besök på bolaget har jag fattat vilken Oban det är hon talar om...

Radio Tobi 99,8


Min senaste fredagslista (lite nedkortad) i P4:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2052436&BroadcastDate=&IsBlock=

Lehmans fredagsfräckis


"En kvinna ligger i förlossningsrummet med värkar och skriker:
- Jag orkar inte mer! Ge mig bedövning!

Sen vänder hon sig till sin kille och säger:
- Det här är ditt fel, din jävel!

Killen svarar lugnt:
- Om du minns så ville jag köra in den i andra hålet på dig men du vägrade för att det "skulle göra så ont..."

På skiva: Markus Krunegård (Nolltretton, oktober)

Markus Krunegård

”Prinsen av Peking” & ”Lev som en gris, dö som en hund”

Universal

 

Plura har varit den musikaliska kungen av Peking sedan 70-talet. Nu gör Krunegård anspråk på att vara tronarvinge, han har till och med döpt en av skivorna till det. Och det är ingen krystad jämförelse, tecknen finns helt klart där, exempelvis de långa berättande texterna med målande miljöbeskrivningar och namngivna personer. Till de här tvillingskivorna har Krunegård jobbat ihop med Pluras gamla producent och polare Mauro Scocco och för varje skiva sjunger Krunegård, precis som Plura, mer och mer om gamla minnen och sin uppväxts Norrköping. Här heter låtarna saker som ”Prinsessan av Peking” och ”Barn från rödastan” och det är mycket gamla flickvänner, kompisar från förr och kopplingar till hans finska rötter.

Musikaliskt finns det dock vissa skillnader. Krunegård spelar avig pop, mer lättillgänglig och kryddad med 80-talssynthar på ”Prinsen av Peking” och mer introvert och mörk på ”Lev som en gris…”. I mitt tycke är den förstnämnda bättre och nära en fyra i betyg, medan den senare ligger farligt nära en tvåa. Den Krunegårdska briljansen i texterna är intakt med roliga iakttagelser kring Jimi Hendrix, New York och konstiga grannar. Och så har han översatt den gamla fina Laakso-låten ”Long Beach” till ”Dystra utsikter” (varför har inga recensenter uppmärksammat det?)

Jag jublar över Krunegårds standardhöjning av landets populärmusik, men hävdar att Laakso ändå är hans rätta element. Jag saknar deras egensinne och pardonlösa indieattityd som är så intensiv att man blir lite smårädd. Det är en kvalitet jag kan sakna i Krunegårds solokarriär.

 

3/5 & 3/5

 


Veckans facelift


Vem ska ta över rollen som freak nu när Michael Jackson är död? Tja, baseballspelaren Sammy Sosa ligger bra till. Han har i alla fall anammat MJ:s stil med att försöka förvandla sig från svart till vit...

Sörping ftw!


Hängde i Sörping igår och ni som följt bloggen vet att jag har börjat bygga upp en ohälsosam förtjusning för den staden. Allt är Linas fel. Det är hon som tvingar dit mig och får mig att hänga med alla coolingar. Igår träffade jag exempelvis Söderköpings svar på Anna Anka...

Tv-krönika (ÖC, 9/11)

Har vi blivit töntar?

 

Slängde ett öga på ”Dansbandskampen” igår. Tillsammans med program som ”Körslaget” och ”Ullared” är det bland det hetaste som visas på tv just nu. På söndagarna håller också ”Bingolotto” ställningarna.

Herregud. Dansband, körsång, Ullared, och bingo – har vi blivit ett land av töntar? Saker som dessa har ju alltid varit självklara mesmarkörer. Och det är alltså det som svenska folket sitter hemma och tittar på och engagerar sig i.

Tittar man på tittartoppen över fjolårets populäraste tv-program så hittar man en jäkla massa melodifestivaler först i listan och strax där efter Kalle Anka och hans vänner, ”Let´s dance” och ”På spåret”. Schlagerfjollor, tecknad film, danstävlingar och frågesport med kändisar, man börjar ju undra var det gick snett? Var är indiepopen, knarket, porren och satansdyrkan?

Jag misstänker att Kent nya singel ”Töntarna” handlar om den svenska tv-publiken…

 

IN MED: Henrik Fexeus, eller ännu hellre Derren Brown.

UT MED: Peter Jidhe


Julian Brandt!


Igår intervjuade jag Julian Brandt (Kamera, Bobby, LL, The Paper Faces) angående hans soloplatta Looks and talent (don’t always go together) där hans sjunger duetter med halva Sveriges electroelit (Rimheden, Kinde, Toril, Space Age Baby Jane med flera).

Det gav två heta scoop:
1. Johan Kindes nya platta är färdiginspelad men det är oklart när den släpps pga av distribution etc.
2. Det är Julian Brandt som gett namn till rollfiguren Julian i Johan Kindes bok ”Någon sorts extas”.

Den som kan sin Bête Noire-historik förstår då, med anledning av punkt nummer 2, att det uppstod en märklig "Twilight Zone"-känsla under intervjun...

--------------------------------------------------------------
Mer om Julian hittar ni här: http://www.julianbrandt.com/

Våffel-tajm


Igår var jag på Våffelmakeriet i Norrköping och testade deras matvåfflor. Det blev Medelhavsvåffla med melon, serranoskinka, ruccola och fetaoströra med oliver och kapris. Henka Benk tog laxvåfflan och blev frälst.

På skiva: Napoleon (Zero, oktober)

Album

6/10

 

Napoleon: Bohemians won the series and the little guy joined the band

Ruffa Lane Records

 

Uppsalabandet har ett dåligt bandnamn och en på tok för jobbig titel på sitt debutalbum, men musikaliskt kan de sina saker. Tiomannabandet levererar galet svängig soul som doftar storband, 80-tal och Las Vegasshow, komplett med xylofon, saxofon och trumpet. Ungefär som ett mindre polerat Fibes, Oh Fibes med utökad rythm- och blåssektion. Det svänger och sprudlar av spelglädje och är faktiskt ett av årets mest spännande framtidsnamn. Däremot har jag vissa problem med Johan Barretts sång. Inte så att han sjunger dåligt, men det är nåt i rösten som är svårt att sätta ord på men som vägrar att gripa tag. Kanske känns sången lite för forcerad och anonym, jag saknar djupet och personligheten som skulle ha behövts för att lyfta Napoleons musik till de höjder bandet nu bara snuddar vid.

 


Tisdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping och jobbar.
Där går Kaj Kindvall omkring på stadens gator som en vanlig man.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Pieters kätbild


Kommentar överflödig.

På skiva: KISS (Nolltretton, oktober)

Kiss

”Sonic Boom”

Loud & proud/ Roadrunner/Warner

 

Det har gått elva år sedan senaste plattan och Peter Criss och Ace Frehley har åter fått sparken och ersatts av Eric Singer och Thommy Thayer som nu uppträder i deras sminkning. Annat är sig likt, som att Paul Stanley är den stora stjärnan i bandet. Han sjunger fortfarande bra och har fortfarande låtskrivarförmågan intakt. Nu är han även producent och är den som sett till att det överhuvudtaget blivit en ny platta. Hur man en gång kunde tycka att nollan Gene Simmons var tuffast är ofattbart.

“Sonic Boom” är överraskande stark, inget snack om den saken, och har tydliga återkopplingar tillbaka till bandets strålande 70-talsperiod. Men att som fjanten Gene Simmons påstå att det är gruppens bästa skiva sedan ”Destroyer” och låter som en mix mellan ”Rock and roll over” och ”Love Gun” är att ta i. Däremot är det nog starkaste albumet sedan ”Lick it up” från 1983. Framförallt har man imponerande många låtar med riktigt vassa riffrockande verser, men man lyckas sällan få dem att lyfta i refrängen som under storhetsperioden.

 

3/5


Bokens dag


Idag är det som bekant Bokens dag så jag, Vickan, Zelle, Junie och Marina tog en sväng till biblioteket för att lyssna på Fredrik Strage och Marcus Birro.
Strage var underhållande som vanligt och Birro diskuterade nätetikett med Magdalena Ribbing.

Strage och Birro har faktiskt samarbetat med Strages senaste bok. Birro gör en depprock-version av "pördy"-bloggerskan Mogis.
Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=xHv46SrT1CU&feature=related

Bokat - äntligen...


Sådär...då var äntligen hemresan från Australien bokat efter oändligt med strul. Det var mycket svårare än jag trodde att hitta en bra resa från Sydney till Bangkok. Oväntat dyrt, flyger oväntat sällan, väntetid, mellanlandningar...mycket krångel för att handla om två så stora metropoler.
Det blev faktiskt inte ens Bangkok utan jag kommer istället att flyga till Phuket och hänga med Stölden.

Nästa punkt att fixa:
Skaffa internationellt körkort

6.08 on tour


Igår lirade jag och Phalén på en 30-årsfest i Hackefors. Oj oj oj...

Radio Tobi 99,8


Här hittar ni min senaste radiolista i P4:
10 erotikdödare

Karl-Olovs prut-skola


Lehmans farsa Karl-Olov var nyligen i Peru och hamnade på en marknad. Där började han i vanlig ordning att pruta på en vara, men det gick lite trögt. Så till slut sa han:
- No no no...sextio spänn (alltså på svenska)...take it or believe it!

Jerrys lördagsdrink


När det lackar mot Jul så är det gott med något somrigt och svalkande kan jag tycka.

Varför inte en El Morocco?

Ta fram 8 cl Gin, 8 c Campari,8 cl torr vermouth
Blanda i 4 höga glas, dekorera med jordgubbar och krossad is och sätt på någon platta med Slayer och bara njut


På skiva: Nisse Hellberg (Nolltretton, oktober)

Nisse Hellberg

”En modern man”

Warner

 

Jag sörjer att det verkar som att Wilmer X har gjort sitt. Visst gillar jag (och en överraskande stor del av svenska folket) även Nisse Hellbergs soloskivor men den musiken är lättviktigare och känns både mer anspråkslös och tråkigare. Jag kan sakna kraften och ambitionen som Wilmer X visade när dom var som bäst. Då hoppade man självsäkert mellan rock, pop, country, doowop, gospel och ett dussin andra stilar, när Nisse kör själv handlar det uteslutande om rockabilly och bluesfärgad rock som den lät på 50-talet. Han har låtit likadant, med endast små nyansskillnader, på fyra plattor och jag önskar att han skulle vilja ta ut svängarna mer. Poppiga ”Liten blå syster” är ett sådant tillfälle, även om låten i sig inte är särskilt märkvärdig. Instrumentella surflåten ”Ocean Boy” sticker också ut, men mest handlar det om stompiga gitarrlåtar i tidiga Elvis eller Johnny Cash anda (är månne ”En man i svart” en hyllning till den senare?). Hellberg sjunger att han ”gräver där han står” och att trivs bäst hemma. Kanske är det dags att vidga vyerna lite?

 

2/5


En dag i östra länsänden


Igår tog Vickelivickan och jag en liten tur till Sörping och Norrping. Egentligen hade vi tänkt oss en helt annan utflykt men vädret var rätt kass så det blev bara en liten kortis istället.

Madickenland var rätt dött såhär på hösten men vi såg i alla fall Markus Birro!

SGG på Festivalinfo


Så är sidan på Festivalinfo uppe för Sköna Gröna Grebo 2010.
Den 28/8 smäller det!

Länk: http://festivalinfo.se/festival/skoana-groana-grebo-2010

Lehmans fredagsfräckis


"Tre kvinnor - en singel, en nyförlovad och en gift - samlas och ska prova hur man bäst förför en man. De bestämmer sig för att samma kväll klä sig i svart body, högklackat och välsminkade ögon innan de tar emot gubben när han kommer hem. Dagen efter samlas dom och berättar hur det gick.
Singeln: Så fort han öppnade dörren o såg mig i läderbodyn kastade han ner mig på golvet och satte på mig fyra gånger.
Den nyförlovade: Kände mig lite pinsam i läderbody så jag tog en pälskappa över. När han kom hem öppnade han pälskappan och blev galen när han såg mig. Han bar in mig i sovrummet och vi älskade två gånger på raken.
Den gifta: Ja du...(med besviken röst)...jag tog också på mig läderbodyn...När gubben kom hem slängde han sig på soffan, tog fjärrkontrollen och sa: Hörru Batman, vad blir det för mat idag?"


Lika som bär #67


Lars Bygdéns keyboardist & politikern Jan Emanuel Johansson

På skiva: Scooter (Nolltretton, oktober)

Scooter

”Under the radar over the top”

Kontor records/ Warner

 

Herregud, jag hade nästan glömt att Scooter fanns eller åtminstone hoppades jag att vi hade hört det sista av dem, men icke! Vi får plågas av gapiga refränger, marschtechno, iskalla synthljud och intelligenta textrader som ”vad kostar fisken?” ett tag till. För 15 år efter starten håller H.P Baxxter, Rick J Jordan och nya medlemmen Michael Simon den tyska technoflaggan högt. Det var två sedan senaste plattan och när man nu åter ska inta dansgolven slår man till med ett mastodontverk på 22 låtar, en och en halv timmes speltid samt en DVD med intervjuer. Åtminstone den deluxe-utgåva som jag fått sänd till mig, plattan kommer även att säljas som ett vanligt album med 12 nya låtar, bland annat singlarna "J'adore Hardcore" och nya "Ti Sento", som är en coverversion av Matia Bazars eurohitdänga från 1986. De övriga tio spåren kallas ”The dark side” och är hämtade från de mörkare åren i början av karriären då Scooter var hårdare och ännu inte riktigt hade blivit de pajaser de är idag.

Tyskt, taktfast och techno, sånt funkar sent på de hårdare nattklubbarna, men det blir tjatigt i längden eftersom allt låter exakt likadant.

 

1/5


Zanders kätbild


Johan Zander, 41 - så ung, så fräsch!

Electric Boys!


Funk-o-metal-gudarna Electric Boys med snygga tuffingen Conny Bloom i spetsen har ju som bekant återförenats. Den 13/12 spelar dom på Skandiateatern i Norrköping. Jag tänkte åka dit och titta. Nån som är på?

På skiva: Melissa Horn (Nolltretton, oktober)

Melissa Horn

”Säg ingenting till mig”

Sony

 

Dagens svenska visa är till stor del en fråga om arv. Jack och Cajsa-Stina gick i pappornas Vreeswijk och Åkerströms fotspår och Melissa Horn är dotter till sångerskan Maritza Horn som bland annat har släppt den klassiska skillingtrycksskivan ”Jämmer och elände”.

I fjol gav Melissa ut sin debut ”Långa nätter” och har börjat synas i olika vissammanhang. Fast ska man vara ärlig är det inte visa hon spelar utan mjuk, svenskspråkig pop. Lite i skymundan har hon byggt upp en ganska stor fanskara med sin smekande musik och sina innerliga texter med tankar om förhållanden och kärlek.

Jag kan tycka att hon ofta låter lite för snäll och försiktig, piano och gitarr ligger och småputtrar och jag kan sakna mer dynamik och variation i arrangemangen. Även sången skulle tjäna på att våga utforskas lite mer istället för att bara halvviskas vänt och vackert. Men detta är ändå en bra skiva som tagit Melissa Horn ytterligare ett kliv framåt och exempelvis titelspåret och singeln ”Lät du henne komma närmre” är riktigt starka.

 

3/5


Tisdag i Norrköping

Var i Norrköping igår och jobbade.
Där har alla vägar namn på hur man tar sig därifrån (Linköpingsvägen, Stockholmsvägen, Skärblackavägen etc)

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Dags för höstmys


Höstmys är härliga grejer. Själv har jag den här fina affischen på väggen för att komma i rätt stämning.
Är det bara jag som är galen i höstmys eller vad säger ni andra? Hur höstmyser man bäst?

Henriks kätbild


Oj oj, så het...eller?

Tv-krönika (ÖC, 29/10)

Springer missförstådd humorist?

 

Talangjakter är alltid någon form av freakshow. ”America´s got talent” på TV 4 är inget undantag, men där tänker jag inte på deltagarna utan på juryn. Jag menar: David Hasselhoff, en barntidningsredaktör och Sharon Osbourne, och som inte det räckte smyger Jerry Springer runt och är sedvanligt sliskig. Kan det bli värre?

Märkligt nog kan jag sakna Springers gamla tv-show där han avslöjade otrohet, tussade ihop ”white trash” tills de slogs och tog dubbelmoralen till nya höjder. Det vore kul att se om programmen, kanske skulle man idag inte tycka att Jerry Springer var särskilt uppseendeväckande. Kanske var han bara före sin tid?

Eller är han egentligen en missförstådd komiker? Det han gjorde i ”Jerry Springer Show” har stora likheter med det Sasha Baron Cohen gör idag. Det finns för övrigt stora likheter i deras bakgrund: båda är judar, födda i London och har en universitetsexamen som de valt att överge för att jobba med tv. Båda har väckt politiska frågor och båda retar gallfeber på folk. Fast vad Springer gör i ”America´s got talent” begriper inte ens jag.

 

GRATTIS: En ny centerhalv och ÅFF kommer dominera ”Fotbollskväll” nästa år.


Kurrar det i magen?

Vi pratade om denna klassiker i lördags så jag kände att jag var tvungen att lägga upp den här...

Musikkrönika (Nolltretton, oktober)


Så var det grungens tur att komma tillbaka…

 

För två år sedan skrev jag en krönika i denna tidning som handlade om att 80-talet var tillbaka. Jag exemplifierade med att det anordnades 80-talsfester och att band som Europe och The Poodles regerade på topplistorna, och avslutade med orden:

”Så det vi har att se fram mot de kommande åren är en revival för i tur och ordning: grunge, britpop och smöriga pojkbandsballader”

 

Nu verkar det som att vi är där. För plötsligt ser man tecknen överallt på att grungen är tillbaka.

 

Eftersom många av denna tidnings läsare knappt var födda när grungen regerade kan det vara på sin plats med en liten resumé. Grunge var en musikstil som hade sin topp mellan 1991 och 1995. De fyra Seattlebanden Nirvana, Pearl Jam, Alice in Chains och Soundgarden definierade och dominerade scenen med en slags alternativrock som kännetecknades av låtar med deppiga, lugna verser och aggressiva refränger. Som en reaktion mot 80-talets lättsamma rockmusik var grungen även betydligt mer allvarlig och depressiv.

 

Vilka är då tecknen på att grungen är tillbaka, mer än den allmänna regeln att alla trender kommer tillbaka i 20-årscykler?

Tja, precis som under det tidiga 90-talet har vi åter lågkonjunktur och bankkris. Och även stilmässigt hittar man tydliga spår av grunge i höstens mode, som kängor med stålhätta, rutiga flanellskjortor, virkade accessoarer och kläder i naturmaterial. Soundgardens gamla sångare Chris Cornell släppte sitt tredje soloalbum i våras och har varit på besök i Sverige. Detsamma gäller även Neil Young, ”The Godfather of grunge” som han har kallats. Tidigare i år kom hans platta ”Fork in the road”.

Fortfarande inte övertygad? Okej, dags att plocka fram dom tunga argumenten.

 

Efter ett uppehåll på 14 år släppte Alice In Chains i september plattan ”Black gives way to blue”. Det som kanske inte känns så grungigt är att Elton John gästar skivan…

Även Pearl Jam släppte en ny skiva i slutet av september. ”Backspacer” heter den.

Och då återstår bara Nirvana bland de fyra stora grungebanden – och tror ni inte att även dom är aktuella med ett skivsläpp!

För att uppmärksamma att det är 20 år sedan bandets debutplatta ”Bleach” kom ger man nu ut en specialutgåva av skivan med ett outgivet liveframträdande från 1990, en 48 sidig bok oh uppfräschat ljud. Dessutom släpps i november även en live-dvd från den legendariska spelningen på Readingfestivalen 1992.

 

Det var grungen det. Nu ser vi fram mot nästa retrotrend. Vänta ytterligare två år så kommer britpopen åter välla över oss.

 


Partylördag


Min ambition om en lugn helg sket sig naturligtvis. Det slutade med ett stort partaj hos mig istället. Martin och jag lagade mat åt Jossi, Vickan och Marina, och så blev det även en del vin och lite lekar.

GÖÖÖÖÖÖÖTTTT!!!!

Tvätta jeans?


Häromdagen diskuterade jag jeanstvätt med två vänner. Dom hävdade att man ska tvätta sina jeans varje vecka medan jag tyckte att det räckte max en gång i halvåret (vid normalt användande).
Så frågan är alltså: hur ofta ska man tvätta sina jeans? Vad tycker ni?

RSS 2.0