Dödens väntrum

Igår var jag runt på stan och grejade lite. Jag intervjuade en statist, var på biblioteket, hämtade Palatset-affischer, lämnade Bête Noire-skivor på Bengans och lite annat. Det flöt på bra, jag kände mig energisk och effektiv, sprang på lite folk jag kände, hade trevligt.
Sen fick jag för mig att ta en sväng in på Gränden, för "det var ju så längesen"  - och allt dog.
Humöret, energin och livslusten bara rann av mig. Jag tynade bort, smälte likt en snögubbe om våren till en våt pöl på golvet. En städare kom med svabben och körde några drag. Vips var jag borta och livet i gallerian fortsatte sin gilla gång. 

Det finns alltid några till man kan blåsa...

Så var det dags igen...

På skiva: Pernilla Andersson (Nolltretton, oktober)

Pernilla Andersson
”Det är en spricka i allt det är så ljuset kommer in Vol 1”
Metronome/Warner

Jag tyckte att Pernilla Andersson gjorde helt rätt när hon valde att gå över till svenska som sitt främsta sångspråk, men nu skulle hon snart behöva återuppfinna sig själv igen om hon inte ska ta över Winnerbäcks roll som den ständiga 3-betygsartisten.
Det är lätt att tycka om Pernillas varma småputtriga vispop, men hon har fastnat i sin form, det är alltför sällan som musiken blir mer än bara trevlig. Det lyssnaren får höra på denna första volym av en dubbelskiva bjuder inte på mycket nytt från det man hört tidigare. Och återigen väljer hon att göra en cover på Olle Ljungström, denna gång förvandlas ”Nåt för dom som väntar” till en stillsam pianoballad, men hon gör den inte lika bra som ”Jag och min far”.
Det är synd att klaga allt för mycket, för detta är en okej skiva: varm, mysig och på det stora hela snyggt framförd. Men hon kanske ska överväga att låta någon annan ta över producentstolen till nästa platta för att få in lite nya tankar och idéer.

3/5

Jag bombade

Jag har precis läst boken "Jag bombade", där svenska ståuppare berättar om sina mest misslyckade gig, och kunde känna igen mig. Alla som uppträder mycket kommer med tiden att vara med om riktigt hemska framträdanden, då man bara vill försvinna från scenen. Värst är inte om det är lite publik, att man gör tekniska fel eller såna saker utan värst är när publiken överhuvudtaget inte bryr sig om att man står på scenen. Ju mer uppmärksamhet man söker desto högre pratar de.
Mitt absolut värsta gig var på en julfest för ett företag för några år sedan (bilden). I boken varnas för övrigt speciellt för julfester. Men det var fler fatala omständigheter som samverkade. Till att börja med var folk svinpackade, vilket är ett klassiskt skäl för misslyckade gig. Det var 90% gubbar i publiken (jämn könsfördelning eller övervikt av tjejer är alltid bättre). Lokalen var enorm och folket satt väldigt utspridda, och det saknades scen. Vi fick stå på ett märkligt ställe framför baren (som ni ser på bilden), vilket medförde att det blev ett väldigt spring runt oss av folk som skulle köpa öl. Dessa personer passade även ofta på att försöka säga några visdomsord i micken eller avbryta oss för att sjunga några egna sånger. Det var ingen som presenterade oss, det fanns ingen scenbelysning, det fanns inget vettigt backstage, det var för stor publik (flera hundra), det var usel akustik och folk var som sagt mer intresserade av att supa än att lyssna på några okända underhållare. Vi bombade totalt.
Vi gjorde som man brukar i såna lägen, dvs avbryter i förtid, men vi hade fått så bra betalt att vi åtminstone ville köra skapligt länge för att göra rätt för oss. Jag mådde dåligt under hela uppträdandet och i flera dagar efteråt, och faktum är att Ph & jag inte kört så mycket ihop sedan dess. Numera gör vi bara typ en spelning i halvåret och bara på mindre ställen/privatfester där vi vet att vi funkar bra. Känslan av att totalbomba vill jag nämligen aldrig uppleva igen.

På skiva: No Doubt (Nolltretton, oktober)

No Doubt
”Push and shove”
Universal

När No Doubt dök upp och slog igenom i mitten av 90-talet hade de två stora tillgångar. Dels prakthitsen ”Just a girl” och ”Don´t speak”, men kanske framförallt den karismatiska sångerskan Gwen Stefani som var en vinnande mix av Marilyn Monroe, Madonna och 90-talshipster. Man spelade en radiovänlig men småcool, stundtals skainfluerad rock men tynade sakta bort när man inte lyckades följa upp framgången med nya hits i samma klass. Förutom några samlingar har bandet inte gjort mycket väsen av sig på denna sida millennieskiftet.
Och jag är inte säker på att denna comebackplatta är skivan som kommer ta bandet tillbaka till rampljuset. Här levereras tämligen lättsmält radiorock, som visserligen är trevlig att lyssna på, men lämnar få beständiga avtryck. Det mesta låter helt okej, några spår känns lite tama och så finns det ett par låtar som höjer sig en smula över mängden, men det räcker liksom inte. För rannsakar jag mitt inre vet jag att jag förmodligen aldrig kommer spela skivan igen. Och det gäller nog er också.

(2/5)

Lika som bär #135

Skidåkaren Bossel Jimmie Johnsson & Markus Stöld

Dagens gay-sms


Palatset #4

Igår körde vi lite band på Palatset igen. Huvudgrejen var att Sams hade releaseparty samt avskedskonsert.
Yokola öppnade kvällen och tycker ni att medlemmarna ser bekanta ut beror det på att det är samma folk som i Silly Billys.
Sen körde Sams låtar från sin nya skiva. Konstigt att huvudbandet inte körde sist, tycker ni kanske? Jo, men Sams ville ha ett band som lirade så att festen fortsatte medans de sålde skivor, minglade och drack öl. Så Riding Backwards avslutade kvällen.
Nästa lördag är det Halloweenfest på Palatset Live med Zombiesuckers och Black Magic Fools.

Nytt på DVD (Nolltretton, oktober)

Cleanskin

Ash är en ung juridikstuderande kille i London. Han är muslim men äter bacon och dricker öl och lever ett normalt västerländskt liv. Men han tvekar att visa sin brittiska flickvän för familjen och under föreläsningarna anar man våldsförespråkande tendenser. Sakta börjar han dras in i mer extrema muslimska kretsar och det som börjar med diskussionsgrupper och ungdomsverksamhet utvecklas snart till betydligt allvarligare saker.
Sex år senare sprängs en bomb på en restaurang och dödar en stor mängd människor. Secret Service-agenten Ewan, med personliga skäl att bekämpa terrorismen, får i uppdrag att med alla medel hitta och eliminera dessa självmordsbombare. Men något verkar inte stå helt rätt till med hans egen organisation. Ash å sin sida dras med samvetskval och känner tvivel om han valt rätt väg.
”Cleanskin” känns typiskt brittiskt grådaskig, men den något nedtonade stilen och de överlag bra skådisarna ger en realistisk ton som gör att detta blir en helt okej thriller. Den tänder dock inte riktigt till som man hoppas och även om det verkar finnas en ambition att berätta viktiga saker om terrorism, religion och det västerländska samhället så når man inte riktigt ända fram.

2/5
--------------------------------------------------------------
The Lucky One

Zac Efron spelar marinkårssoldaten Logan som mitt under brinnande krig plötsligt hittar ett foto på en tjej. Kortet räddar livet på honom och han blir smått besatt av att ta reda på vem hans ”skyddsängel” är. Så han vandrar över halva USA för att leta upp henne, får jobb på hennes hundkennel och flyttar in i grannhuset men glömmer i hastigheten bort att berätta varför han är där. En svartsjuk exmake smyger runt och är inte helt förtjust att Logan dyker upp. Oj oj, hur ska detta sluta?
Ja, det är inte svårt att lista ut. Både slutet och vägen dit är otroligt förutsägbart. Detta är en av de mest fantasilösa romantiska komedier jag sett. Det fläskas på med lantliv, skogsstigar, en klok mormor och en fyr som lyser i natten för att vi ska vaggas in i myspyset. Logan är en drömkille som både kan spela piano, slåss och få gamla traktorer att starta, men han är även en av de mest träiga och okarismatiska skådisar jag sett. Han är rent ut sagt urusel. Manuset och dialogen är heller ingen fröjd. Och de ”romantiska” kärleksscenerna, herregud, det slår inga gnistor direkt.


1/5

Günther

Fick en förfrågan om att boka Günther till Palatset och första tanken var "Njaaa...". Men va fan, han är ju rätt skön så varför inte? Vad säger ni, finns det nåt sug efter Günther i Linköping?

Kebab-tajm

Hittade denna bild i mobilen och slänger upp den här. Den är nämligen från ett unikt tillfälle, nämligen när jag beställer Kebabtallriken 2012.
Jag brukar nämligen bara äta en kebab om året och i år skedde det på MITP i somras. Dock så har jag inte minsta minne av hur den smakade, så det kanske är läge att äta två stycken i år?

Tji filmfredag

Äntligen, äntligen skulle jag få en lugn och skön slapparfredag med hyrfilm och chips. Ingen AW, ingen konsert, ingen alkohol, ingenting förutom en lugn och skön myskväll hemma i soffan. Jag hade till och med skrivit in "filmkväll" i almanackan för att att det äntligen skulle bli av.
Men nejdå, då plingar det till i telefonen och plötsligt är jag inbokad på middagsbjudning hemma hos Martin & Vickan så den där lugna filmkvällen får nog vänta några månader till...

Lehmans fredagsfräckis

Anton skulle ha sin förstalektion i biologi och fröken gav alla barnen i uppgift att fråga sina föräldrar hur de hade kommit till. På kvällen frågade Anton sin mamma hur han hade blivit till och mamman svarade att storken hade kommit med honom precis som den hade kommit med henne, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, mormorsmor och mormorsfar. Anton memorerade detta innan han gick och lade sig, och dagen därpå var hann ivrig att berätta detta och fick berätta först:
"Jag har kommit med storken precis som min mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, mormorsmor och mormorsfar, så i min släkt har vi inte knullat på över 200 år."

Demian till Palatset

Nu är det klart att Lars Demian spelar på Palatset Live den 30/11.

På jakt efter hustruämne

Råkade stöta på denna gamla blogg som jag helt hade glömt bort. Det var en tjejkompis som startade bloggen i syfte att hitta en fru till mig. Det gick väl sådär. Eller rättare sagt: det gick uruselt.  Sen la hon ner en efter sisådär tio inlägg.
Men den går fortfarande att läsa: http://tobbesokerfru.blogg.se/

På skiva: Sarah Dawn Finer (Nolltretton, oktober)

Sarah Dawn Finer
”Sanningen kommer om natten”
Universal

Just nu känns det som att var och varannan svensk artist ska släppa sin ”mörka skiva”. Problemet när schlagerartister plötsligt ska bli djupa och intima är bara att de sällan bottnar i det. Istället för personligt blir det mest platt och fånigt och deras polerade yta fortsätter att lysa igenom.
En annan trend bland svenska sångerskor är att försöka låta som Veronica Maggio, vilket ofta går hand i hand med trend nummer ett. Sarah Dawn Finer har till sin fjärde platta helt gått över till svenska språket och kallat in Mauro Scocco. Hon jazzar stundtals till det, sjunger om adresser i Stockholm och nämner tidsmarkörer som ”väggtelefon”. Det är kul att hon distanserar sig en smula från Melodifestivalstilen, men känslan av att detta i grund och botten är en powerballadsångerska lyckas Sarah Dawn Finer inte helt skaka av sig. Men jag är ändå positivt överraskad och tycker att denna skiva är ett fall framåt för Sarah Dawn Finer.

2/5

Nästa Palatset Live

Nästa Palatset Live är den 27/10. Då är det releaseparty och avskedsspelning(?) för Sams. Lirar gör även Riding Backwards och Yokola.
Entré endast 50 kr och då ingår även chili con carne så långt det räcker.

Sökes!

Oj oj oj,denna skiva vill jag ha. Den heter "Sidney Sheldon Exclusive Collection" och innehåller bland annat soundtracket till "Tracys hämnd". Nån som har ett ex till salu?

Dagens gay-sms


Pernilla A var i stan

Igår intervjuade jag Pernilla Andersson. Vi pratade om fiske, barn, Göta Kanal-rock, Dregen, Norrköping och lite annat, men inte så mycket om hennes nya skiva och turné märkte jag när jag kom hem och kollade anteckningarna. Aldrig har väl så mycket prat resulterat i så lite text. Det var knappast en av de bästa intervjuerna jag gjort, eller också var det precis det som det var. 
Gå gärna och se henne när hon kommer till Konsert & Kongress den 25/11.

Dagens fynd på hallmattan

Det rasslade till i brevinkastet av två spännande böcker: "Den svenska synthen" som berättar om den svenska synthens historia och "Jag bombade" där svenska ståuppare berättar om när de gjort bort sig. Kan rekommendera båda. Fick även en skiva med Ulrika Windolf som jag har hajpat tidigare. Oj oj oj...

Dagens gay-sms


KLM igen...

Jaha, då var det dags att skicka ner passkopia, kortkopia, utprintade mejl, boardingpass och förklarande brev ännu en gång till KLM. Det är femte eller sjätte gången nu, och allt beror på att min namn blev felstavat första gången på mitt Flying Blue-kort. Och sedan dess har de inte lyckats få det rätt. Helt otroligt hur de kan stava fel på mitt, dessutom väldigt enkla, namn gång på gång.
Så vad ni än gör: se till att inte få ert namn felstavat hos KLM!

Saxat ur Linköpingsposten

Vilken affärskvinna!

Dagens gay-sms


Oktoberfest

Oj oj oj...igår var det Oktoberfest ute i Vårdsberg. 6.08 lirade och det blev som vanligt en kanonkväll nere i Frasses källare. Trink, trink brüderlein trink...
 

BN i studion

Igår var (halva) Bête Noire i studion och la sång på en låt. Så nu är det bara tre kvar innan det kommer en ny skiva. Dock så är inte musiken på långa vägar klar till dom tre låtarna så det lär dröja ett tag till. Nån gång i vår kanske?
 

Fexeus

Igår var jag och Bill på Henrik Fexeus. Det var underhållande, men jag tycker nog hans förra show var bättre. Sen blir det ju också att man jämför honom med Derren Brown, och till hans klass når ju varken Fexeus eller nån annan upp.  Vill ni se riktigt coola och intressanta grejer rekommenderar jag att ni kollar in Derren Brown på YouTube, det finns mängder av klipp, tv-program och liveshower där.

AW igen...

Jaha...det blev visst en AW igen. Denna gång på Charken. Men nu får det banne mig vara slut-AW:at. Bill och jag ska ju genomföra en svensk klassiker nästa år, så nu är det 100% renlevnad som gäller framöver.

Torsdags-BBM

Igår passade Palatset-Peter och jag på att ha ett litet bandbokarmöte. Jürgen, som lever ett riktigt rock´n´roll-liv, hade blivit ordinerad 36 timmars absolut vila av sin läkare så det blev mer öl till oss...
Vi har börjat jobba med vårens bokningar och om vi lyckas sätta de vi vill så kommer det att bli en riktigt bra vår. Just nu väntar jag mest på svar från en massa artister, det är fan vad dåliga många är på att svara...men om cirka en månad borde vi kunna presentera ett gäng spännande bokningar.
 

Ace

Jo, Rebecca ringde och hade fått nån knäpp. Hon hade sett nån dokumentär på tv om regalskeppet Wasa och blivit eld och lågor. Så vi drog upp till Stockholm för att gå på Wasa-museet.
Men vi kanske inte skulle ha tagit med oss den där bag-in-boxen, för vi kom aldrig iväg från rummet. Men en god hotellfrukost blev det i alla fall!

Lehmans fredagsfräckis

Pappa köper en lögndetektor i form av en robot som sprutar vatten när någon ljuger.
Han bestämmer sig för att testa den vid middagen.
"Min Son, Var har du varit idag?"
Sonen säger "I skolan pappa." Roboten sprutar vatten på sonen!
"Ok, jag såg en DVD med mina kompisar!"
"Vadå för dvd?"
"Toy story". Roboten sprutar vatten på sonen igen!
"Ok, det var en porrfilm" skriker sonen.
"Vad! När jag var i din ålder jag visste inte vad porr var" säger pappa.
Roboten sprutar vatten på pappa!
Mamma skrattar: "Ha Ha! Han är verkligen din son."
Roboten sprutar vatten på mamma.

Just ja...Fexeus

Hade börjat se fram mot en lugn och skön fredag utan nåt inplanerat. Ingen AW, inget spring på stan bara en lugn filmkväll med chips och gott käk. Men så kom jag på att jag ska på Henrik Fexeus på Konserthuset.
Det ska bli jättekul, men man önskar ju att man nån gång kunde ligga hemma och ta det lugnt. Hur gör egentligen de där tråkmånsarna som aldrig är ute på nåt? Hur lyckas dom? Snälla ge mig tips!

Vinnare i tävlingen

Sådär, då har vinnaren fått biobiljetterna. Det blev herr F Hörström (han var den enda som lämnade svar). Grattis herr Hörström!

Dagens gay-sms


En dag i Linkan

En dag på stan i Linköping är kanske inte det mest upphetsande man kan ta sig för, men eftersom det kommit ett önskemål så kommer här min tisdag i Linköping. 
Började med att hämta ut min tågbiljett till vinterns resa. Så nu är man liksom "halvvägs iväg"...
Den bästa tiden på månaden är dagarna innan tryck. Jag är ju alltid klar med mitt lite innan dom andra så jag brukar gå upp på Nolltrettonkontoret och reta dom som sitter där och stressar med att få klart det sista.
- Tja, vilket härligt väder det är ute! Nån som ska med på en fika?
- Nej...vissa av oss JOBBAR FAKTISKT!
Brukar ju ta en sväng upp till bibblan med jämna mellanrum för att gå genom den senaste tidens tidningsskörd, och det gjorde jag igår igen. Kollade även efter info om Bokens Dag som brukar arrangeras så här års, men hittade varken författare eller ens datum.
Hade en gratislunch att inkassera på Burger King-medmera-stället, så det blev en Nachos de Luxe, tror jag den hette...
Tog en sväng till Passagen för att kolla in den nya utställningen. Lite småtråkig, tyckte jag. Fast verket nedan var vidrigt! Det var ett filmat ansikte som projicerades på en slags docka. Vidrigt!
Snus och mus är mitt förtjus, kaffe och pitt är frugans. Så tänkte jag och gick och köpte en rulle på Vinhandlarn. Sen gick jag hem och snusade.
 

På skiva: Timo Räisänen (Nolltretton, september)

Timo Räisänen

”Endevor”

Razzia

 

Jag trodde nästan Timo Räisänen hade gjort sitt. Efter att under ett antal år ha levererat hits som ”Don't let the devil ruin it all”, “Fear no darkness, promised child”, ”Let's kill ourselves a son” och “Sweet Marie” samt tilldelats flera P3 Guld-priser, har han de senaste åren inte känts lika het. Coverplattan ”…and then there was Timo” var en typisk mellanplatta och förra skivan ”The Anatomy of Timo Räisänen” kändes gubbig och trött. Och efter det har det gått över två år då vi knappt hört eller sett ett dugg av den hurtige göteborgaren.

På sin sjätte platta är dock Timo tillbaka bättre än någonsin. Det är definitivt hans jämnaste skiva och förmodligen även den bästa. Låtarna bär Timos speciella karaktär, det vill säga småkonstig pop med tajta gitarrer och mycket energi. Och så lite falsettsång, förstås.

Från det intensiva inledningsspåret ”Crawl on bitter” följer sedan en strid ström med starka låtar ända fram till det lugna avslutningsnumret ”Buckets of hate”.

På tidigare skivor har låtkvaliteten skiftat ganska mycket, här är det genomgående bra produktion, snygga arrangemang och låtar som sticker ut. Låtmaterialet är varierat och lekfullt och det känns nästan som att varje låt skulle kunna vara en singel.

 

4/5


Måndagsbio

Måndagkväll är ju biokväll och så även igår. Var och såg "Ted", som alltså inte är nån barnfilm som många tror, exempelvis delar av gårdagens publik. De var typ elva år och skrattade hejdlöst när Ted gjorde gulliga miner och liknande, men fattade ingenting av filmens verkliga humor.
Killen i biokassan berättade att han fått skäll av föräldrar som gått dit med sina barn och mötts av droger, analsex, judeskämt, fylla och homosexualitet. Och det gör "Ted" till årets roligaste film.

Dagens gay-sms


Tävling

Jag har två gratisbiljetter till en förhandsvisning av "Bitchkram" på torsdag kl 18. Är det nån som vill ha dom så anmäler ni intresse i kommentarsfältet, samt svarar på frågan: Vilken bitch vill du krama och varför?
Eftersom det snart är torsdag är det ont om tid, så var snabba med att svara.

Resan börjar ta form...

Det är ju en massa att styra med när man ska ut och resa, men tar man bara en sak i taget går det bra.
Jag ska ju som bekant till Nya Zealand och runt lite i sydostasien i januari och februari och det var riktigt trixigt att få till flygen som jag ville, men det löste sig bra till slut. Så flygen (åtta stycken) är fixade.
Hotellet i Bangkok på nervägen är också bokat. Kommer även bo på samma ställe på hemvägen men det har jag inte bokat än eftersom jag inte vet när vi kommer dit.
Tåget upp till Arlanda (funkade inte att flyga med KLM från Linköping denna gång) är också bokat. 131 kr hela vägen från Lkpg till Arlanda, jäkligt billigt. Hemresan väntar jag med att boka, det kan ju bli förseningar eller så kanske jag stannar nån extra dag. Har ju stått på de där överbokningslistorna förr och vem vet, denna gång kanske jag blir kvar.
Nästa steg är att boka hotell i Auckland några dar. Och tre veckors hyrbil. Men resten av boendet i Nya Zealand och resan från Singapore till Bangkok samt boende under de två veckorna fixar jag på vägen. Hmm...flyter på rätt bra än så länge. Jag undrar när strulet kommer?
 
 
 

På skiva: Pet Shop Boys (Nolltretton, september)

Pet Shop Boys
”Elysium”
Parlophone

Det går inte att förneka Pet Shop Boys stora betydelse för den moderna, elektroniskt baserade popmusiken, och personligen håller jag också den brittiska duon som ett absolut favoritband.
Men ärligt talat har Neil Tennant och Chris Lowe inte åstadkommit särskilt mycket att minnas under de senaste åren. Många, däribland jag själv, skulle nog säga att inget av värde kommit sedan skivan ”Bilingual” 1996. Och denna elfte platta ändrar inte på det.
Pet Shop Boys har dock alltid varit lite smartare än andra band och inser givetvis problemet. I ”Your early stuff” sjunger de just om folk som gillar deras äldre material och undrar varför de fortfarande håller på. ”What´s in it for you now - need the money?”, som en textrad i låten lyder.
Och det hade kunnat vara en snygg replik mot kritiken om bara musiken hållit måttet, men ”Elysium” påminner mest om konturlös och tråkig loungemusik.
Singeln ”Winner” är hyfsad, ”A face like that” är småpampig och påminner om forna tiders storverk, men i andra änden av skalan finns även en radda låtar som bara kan beskrivas som skitdåliga.

2/5

Figge 40 år

Igår hade Figge 40-årsfest i Dentusgrottan. Oj oj oj...
Det blev en höjdarfest med diverse uppträdanden och annat. Jag körde också ett litet nummer som jag hoppas var uppskattat. Men var tusan var Dick med trumpeten?

På skiva: Stiftelsen (Nolltretton, september)

Stiftelsen
”Ljungaverk”
Universal

Alla de musiklyssnare där ute som tycker att Takida är ett fjantband lär ju få ytterligare vatten på sin kvarn nu när sångaren Robert Pettersson skivdebuterar med sitt hobbyband Stiftelsen. Även här handlar det om någon slags hård rock, och rent musikaliskt kan man kanske stå ut. Det rockas på med elgitarrer och trummor, visserligen fantasilöst och utan större finess, men va fasiken värre har man hört. Att det låter pingstkyrkopräktigt går faktiskt också att stå ut med.
Men texterna, herregud texterna. Stiftelsen visar med all önskvärd tydlighet att man inte ska sjunga på svenska om man inte behärskar det. Särskilt inte i de spår där bandet försöker vara tokroligt. Då funkar det faktiskt aningen bättre i de mer finstämda låtarna, för jag hör hellre oavsiktlig patetik än medvetna försök att verka tuffa.
Allra värst blir det i halvreggaelåten ”Nu får du gå hem” där refrängen går ”Måste hela jävla natten gå, innan jag får doppa veken i din eld”, och man inser att steget till Björn Rosenström är minimalt.

2/5

Musikkrönika (Nolltretton, september)

Artister utan x-faktor

Är det något artisterna i TV 4:s nya talangjaktsprogram ”X Factor” saknar så är det just x-faktorn. Behöver vi verkligen flera coversångare vars karriärer stendör så fort tv-kamerorna slocknar?

Att man kan slå igenom sent som artist är Orup, som sitter i ”X Factor”:s jury, ett levande bevis på. När han solodebuterade 1988 med skivan ”Orup” var han 30 år och sågs allmänt som en gamling som fått en sista chans att nå lite framgång.
För precis som den gamla ”Idol”-juryn ofta påpekade: har man inte fått igång någon form av musikkarriär när man är 30 kanske man måste inse att det inte är sång och artisteri man ska ägna sig åt.
Att Orup trots sitt sena genombrott sedan lyckats bli en av landets populäraste artister beror givetvis på att han inte var någon nybörjare när han breakade. Han hade spelat med band som Intermezzo och Ubangi i många år, gett ut skivor, turnerat och medverkat i tv. Att han nu ska försöka hitta en stjärna liknande sig själv bland överåriga karaokesångare utan scenvana, låtskrivartalang eller stjärnglans är förstås ett uppdrag som är dömt att misslyckas.

Samma sak när det gäller de yngre artisterna. Jag tror inte någon talangtävling någonsin, om det sedan är ”Idol”, Rockkarusellen, ”Talang”, Musik Direkt eller nu ”X Factor”, på egen hand har lyckats vaska fram en helt oprövad artist som sedan fått en varaktig och framgångsrik karriär. Det finns visserligen många exempel på idag stora artister som medverkat i någon av ovanstående, men då var talangjakten ett av många steg på vägen och del av ett helt utvecklingsarbete med beståndsdelar som harvande i replokal, spelningar på fritidsgårdar, demoinspelningar och så vidare. Att gå från att bara sjunga i duschen till att hux flux bli en riktig popartist händer helt enkelt inte, vad än program som ”X Factor” vill få oss att tro.

Att tro att program som ”X Factor” och ”Idol” skapar artister är lika befängt som att tro att kommunala musikskolan gör det. Jag vet inte varför politiker och andra förståsigpåare så envist ger den svenska musikskolan äran för det svenska musikundret, för jag har ännu inte hört en enda svensk blockflöjtspelare toppa USA-listan.
Alla som har den minsta kunskap om svenskt musikliv vet ju att det är helt andra saker som gör att Sverige får fram så många framgångsrika artister och låtskrivare, exempelvis: studieförbund, dåligt väder, tillgång till billiga replokaler, a-kassa, fritidsgårdar, tradition samt ett högt och jämnt fördelat ekonomiskt välstånd som gör att alla har råd att köpa en gitarr eller en dator.
Musikskoleelever kan gå till finalen i ”Idol”. Riktiga musiker kan gå hur långt som helst.


Dagens gay-sms


Ännu en heldag i Norpan

Jaha, då har man haft ännu en härlig dag i Norrköping. Jag började med att gå till La Uva för att göra en grej. Det är inte alla som riktigt uppskattar ägaren Fernandos temperamentsfulla stil, men jag gillar honom. Han är en riktig personlighet och en intressant människa. La Uva kör både Pecha Kucha, musikkvällar och AW under hösten, så håll gärna lite koll på vad som händer på restaurangen.
Sen hamnade jag på Pappa Grappa och snackade med kocken som utsetts till en av landets hundra bästa kockar. Intervjun fick jag ta på engelska, men det var inga problem.
Tog en fika på mysiga Kafé Kuriosa. I soffan där tjejen sitter intervjuade jag Peter Kagerland till förra numret om hans bok "Ny Våg" som handlar om den svenska punkscenens framväxt. Det är en riktigt bra bok som jag verkligen kan rekommendera alla som är intresserade av den alternativa musikscenen i Sverige mellan åren 77-82.
Sen var det dags för grappa-provning på Enoteket. Det är för övrigt också en favoritrestaurang. Här häller sommeliern Frida upp välkomstdrinken. Det blev även en kanongod mingeltallrik innan provningen.
Jag kan inte påstå att jag är nån jättestor grappa-fantast, men det är som med allt annat: ju mer man vet desto intressantare blir det. Och det var både trevligt och lärorikt att lyssna på när italienaren Jacopo Poli berättade initierat om grappa. Men framförallt blev jag sugen på att åka tillbaka till Italien!
Kvällen avslutades med ett besök på Cnema och Flimmer. Har ju bara hunnit med ett enda besök på filmfestivalen så jag gick och kollade på den serbiska filmen "Klipp" som inte bara innehöll härliga tonårsporrscener utan även spyor, misshandel, förnedring, knark och annat skoj. En riktig myspys-final på dagen, med andra ord.

Lehmans fredagsfräckis

Mattias hade inte haft någon brud på väldigt länge och bestämde sig för att det fick vara nog, gick ut och fram till första bästa han såg:
- Vill du följa med mig hem, frågade han.
- Javisst, sa hon.
Oj det här gick ju lätt tänkte Mattias. Väl hemma gick han rakt på sak:
- Vill du suga av mig?
- Javisst, sa hon och började.
Men Mattias var inte nöjd, hade ju inte fått något på länge och bad henne att suga ännu hårdare.
- Hmfmp, svarade hon och tog i hårdare, men Mattias var desperat och skrek rakt ut:
- SUG ALLT VAD DU KAN!
Tjejen tog i allt vad hon kunde.
Efter en kort stund skrek Mattias rakt ut igen:
- BLÅS BLÅS!
Hon tittade förvånat upp och undrade:
- Blås?
- Ja blås för fan, skrek Mattias, lakanet har åkt upp i röva!

Norpan igen

Igår blev det en heldag i Norrköping igen. Bland annat kollade jag in nya restaurangen Lagerqvist (f.d. Bacchus). Trägårn och VK har man ju varit på men Bacchus har jag faktiskt aldrig besökt innan. Nu vill man bort lite från snobbstämpeln och jag blev faktiskt rätt sugen på att gå dit nån dag. Det är ju en riktigt häftig lokal.
I övrigt snackade jag lite med Lotta Engberg och Chrilla Sjögren som hänger i Paris - med Bruce Willis! Det ni!

Dagens gay-sms


Bästa fiket

Visst, det finns många trevliga caféer, exempelvis Åbacka, Kafé Kuriosa, Café Berget, Gubbens Trädgård...men den senaste tiden har tätpositionen tagits över av Pepparkvarnens Livs i Grebo. Där har gottegrisen Figge börjat satsa på bakelser, tårtor och annat gott som man ofta kan fynda till halva priset. Och kaffet är dessutom gratis. Så där hänger jag numera så mycket jag kan.

På skiva: Bob Dylan (Nolltretton, september)

Bob Dylan
”Tempest”
Columbia/SONY

Firar 50 år som skivartist – Ja
Hippt och nyskapande –Nej
35:e studioalbumet – Ja

Folkcountryrock – Ja
Raspig röst – Ja
Samplingar och loopar – Nej

Färdig för hemmet – Nej
Värdigt och stilfullt – Ja
Titelspåret är 14 minuter långt och har 45 verser – Ja

3/5

Alléskolan

Igår var jag nere i Åtvidaberg och besökte bland annat Alléskolan där jag gick i högstadiet. Måste varit sisådär 15 år sedan jag var där senast och man kan lugnt säga att det såg rätt annorlunda ut nu. Fasaden är sig ganska lik men insidan har de byggt om en hel del. Den här Penthouse-våningen till exempel, vad är det?
När jag gick på högstadiet hade jag mitt skåp mellan pingisbordet och bänkarna, men det är visst nån jäkel som har snott. Och Öjul Bertilsson såg jag inte heller till nånstans...

Dagens gay-sms


Skägg eller ej?

Har haft skägg ett tag nu och funderar på om jag ska raka mig eller behålla det. Vad tycker ni?

På skiva: ZZ Top (Nolltretton, september)

ZZ Top
”La futura”
Universal

Nio år efter senaste skivan “Mescalero” är skäggmurvlarna i ZZ Top tillbaka med en ny platta, och på nåt sätt har Billy Gibbons och de andra till slut vuxit in i sin mentala ålder. Nu en bit över 60 är de i perfekt samklang med sina skägg, sina kostymer och sin boogiebluesrock. När de slog igenom på 80-talet med ”Sharp dressed man” och de andra låtarna var de otroligt nog bara strax över 30.
Plattan öppnar överraskande starkt med ”Gotsta get paid” som är en skönt skitig blueslåt med rosslig sång och gitarrer hämtade från ett skrotupplag. Kul, det är ju så här ett åldrat ZZ Top ska låta, tänker jag.
Sen håller de faktiskt stilen skivan genom, med smutsigt sväng, mycket blueskänsla och en whiskeyröst man kan skrämma barn med. Jag gillar ljudbilden, men ZZ Top är lite fast i sitt format. Efter ett tag lunkar det på i samma stil utan att hända särskilt mycket, vilket gör att betyget dras ner även om ”La futura” i grund och botten är en helt okej platta från det skäggbeklädda Houstonbandet.

2/5

Dagens gay-sms


Palatset Live #3

Igår körde vi rockkväll på Palatset, och jag kan erkänna att vi har varit lite oroliga för den kvällen. Det har varit lite strul med att bland annat få tag i band så vi var jäkligt osäkra på hur det skulle bli och om det skulle komma nåt folk. Men det blev trots allt en skaplig kväll.
Silly Billys (ovan) öppnade och var kanske egentligen lite för poppiga för att lira på en rockkväll, men skitsamma. De var helt okej.
Everlone kan förresten också vara rätt poppiga emellanåt. De gjorde ett bra gig och gick hem hos publiken med sin partyrock.
Nifters var klart tyngst och hade också gått in mest för scenutstyrsel, vilket alltid uppskattas!
Summa summarum blev det en bra kväll (med Bobby Ho i DJ-båset). Nästa Palatset Live är den 27/10 med SAMS, Riding Backwards och Yokola.

Dagens gay-sms


AW igen

Visst blev det AW igår igen. Denna gång blev det O´learys, men jag börjar tröttna lite. Nästa fredag får det bli fredagsmys istället...kanske med Vol-au-vent?
Det blev även en sväng till Royal Arms där Biffen spelade skivor. Bara bra skit, kan tilläggas.

Rockkväll på Palatset Live

Vill ni se denna heting stå på scenen och lira gitarr som en gud ska ni komma till Palatset Live ikväll. Där kör vi rockkväll med Nifters, Everlone och Silly Billys.

Flimmer

Igår var det invigning av Norrköpings filmfestival Flimmer som pågår 5-14/10. Numera kör man inne på Cnema och jag kan rekommendera alla filmintresserade att besöka festivalen som alltid brukar vara trevlig.
Jag var där med Maria Dillon och efter korv och Pucko blev det Sverigepremiär för The Imposter som var helt okej. Får se hur många filmer till det blir på årets Flimmer, jag kommer inte att gå varje dag, men åtminstone två dagar nästa vecka räknar jag med att besöka festivalen. Förutom filmvisningar anordnas ju även quiz, paneldebatter och annat, och nån av de grejerna vore kul att gå på.

Lehmans fredagsfräckis

Tolv blivande präster hade studerat hårt i många år för att bli präster och nu stod de spritt språngande nakna i klosterträdgården inför det slutliga provet.

Framför dem stod en enormt sexig, storbystad, ung modell iförd minimala kläder. Provet bestod av att den sexiga modellen skulle dansa framför prästkandidaterna som var och en hade en liten klocka fäst med en gummisnodd runt sitt könsorgan.

Hördes klockan hade man sumpat sin chans att bli präst eftersom man då inte var fri från syndiga tankar. Den oemotståndligt vackra modellen började dansa framför den första kandidaten men inte ett ljud hördes.

Hon fortsatte vidare till nästa, men inte ett ljud hördes där heller. Hon dansade framför hela ledet, ner till näst siste man, utan att få en reaktion. Men när hon började dansa för den siste prästkandidaten i ledet hördes först en liten ringning som växte och växte, tills klockan slutligen ringde och plingade så mycket att den föll till marken. Den fruktansvärt generade unge mannen böjde sig snabbt framåt för att plocka upp klockan. Då började de 11 andras klockor att ringa...


Dagens gay-sms

Aj aj, skulle inte nämnt att gay-smsen börjat avta, för efter det dröjde det inte länge innan det plingade till igen..

Bråvalla Festival

Igår var jag på presskonferens för Bråvalla Festival. Första banden presenterades (Avicii, Green Day och Rammstein) och vi kollade in området. Det kommer bli kanonbra. Nära till stan,men ändå avskilt, stora ytor, coola lokaler (bla nio hangarer som ska bli dansscener mm), bra kommunikationer (fria resor med Östgötatrafiken inom hela länet) och så Folkert själv som verkar vara en bra kille som dessutom har koll och god smak. Även Papangelis och Stjernkvist är ju bra personer som känns tryggt att ha med vid rodret.
Vi bussades runt på området och det är på den här åkern som huvuddelen av festivalen kommer att vara. 40 000 pers räknar de med första året, men kapacitet finns för det dubbla. 
Sen på kvällen hamnade jag på Harrys i Nkpg och kollade in Superlive med Ekwall och Lundh...

På skiva: Sara Varga (Nolltretton, september)

Sara Varga
”Ett år av tystnad”
Universal

Ett år av tystnad, ja bättre än så kan man knappast sammanfatta Sara Vargas karriär efter hennes medverkan i Melodifestivalen 2011. Och här finns även en rad låttitlar som gör det lätt för recensenten. ”Hur gör vi nu?” måste Sara frågat sig, och svaret blev att fortsätta med sina Lisa Ekdahl-plagiat fyllda av platta aforismer, samt en pinsam stöld av John Denvers klassiker ”Annie´s Song”.
”Glöm bort mig” och ”Inget viktigt” är två titlar som också beskriver Saras Vargas tredje album. Man vill helt enkelt ha ”Mindre och mindre” av henne. Hon är ju ingen vissångerska utan enbart en självömkande posör utan minsta känsla för genren hon verkar i.
Till slut blir man så trött på det eviga gnällandet, kylskåpsmagnetsnivån på texterna och den totala menlösheten i hennes musik att man bara måste rensa öronen med något, vadsomhelst, som inte får en att vilja hämta ett rep och gå upp på vinden.

1/5

Bête Noire på Kulturnatten

Ett kort klipp från vår spelning på Kulturnatten.

Krogkrönika (Nolltretton, september)

Chef´s table, tack

Det bästa bordet på krogen finns ofta inte. Fler restauranger borde ha ett chef´s table där man sitter inne i köket och kan se maten lagas på bara någon meters avstånd.

Ett chef´s table är ett bord som finns i eller i direkt anslutning till köket där matgästen befinner sig mitt i händelsernas centrum och kan se på hur maten tillagas och läggs upp. Som gäst är det givetvis en extra krydda på anrättningen att kunna följa sin beställda rätt hela vägen från kylskåpet till att den serveras på bordet. Man känner vitlkösdofterna i luften, ser hur kockarna svettas, känner värmen från spisarna och hör personalens kommunikation. ”Två fisk i luckan!”

För den matintresserade gästen är det inte bara en chans att studera hantverket på nära håll utan ger även en extra kvalitetskontroll. Ingen kock vågar fuska, slarva eller slänga tillbaka en morot i pannan som råkat hamna på golvet om gästen sitter bara någon meter bort med vakande ögon som registrerar varje moment.

Traditionellt har chef´s table varit något som mest varit förbehållet VIP-gäster, och ofta har bordet använts för olika temarätter eller avsmakningsmenyer, men det kan lika gärna vara ett vanligt bokningsbart restaurangbord för vanliga gäster. I Stockholm finns ett tiotal restauranger med chef´s table, men i Linköping och Norrköping kan jag inte komma på en enda restaurang som satsat på konceptet. Vilket är märkligt, eftersom det är något som matgäster uppskattar. Det skulle omedelbart bli restaurangens mest bokade bord.

Miljökontoren kan invända mot exempelvis olycksfallsrisken, men med rätt placering och utformning finns det egentligen inget som hindrar att en restaurang skaffar ett chef´s table. Snarare ligger begränsningen oftast i köksutrymmet, restaurangerna har helt enkelt inte plats att klämma in ett bord i det ofta redan trånga utrymmet. Möjligen vill heller kanske inte alla visa hur de tillagar sin mat…

Allt fler krogar satsar dock på öppna kök där matgästerna har hyfsat bra insyn från restaurangdelen. Det är en slags kompromiss som är ett glädjande steg i rätt riktning, även om det inte riktigt ger samma upplevelse som ett äkta chef´s table. Nu väntar jag på att den första östgötska restaurangen ska våga ta steget fullt ut, jag kommer att boka bord direkt.


Teater & tidningar

Började gårdagen med att gå på en pressvisning av Östgötateaterns "Änglar i Amerika". Ibland kan man bli jäkligt sugen att gå och se pjäsen, som exempelvis förra veckan med "Familjen Addams", men med denna var det tvärtom. Av det jag såg kändes den bara tung och pretentiös, och dessutom är pjäsen fyra timmar lång. Pulitzerprisad eller ej - denna skippar jag.
NT hade förresten med en bild på oss från Kulturnatten. Slättengren som plåtade hade för övrigt tipsat om oss i tidningen inför kvällen och skrivit: "Är du synthare? Då ska du bege sig till Arbetets Museum klockan 21.00 där duon Bête Noire spelar."
Och på tal om tidningar...det talas om att det papperslösa samhället, att tidningarna försvinner osv men jag har aldrig läst så mycket tidningar som nu. Började dagen med DN (jag brukar växla mellan DN, SVD och NT), därefter som vanligt Corren på nätet (och då menar jag inte hemsidan utan e-tidningen). Sen brukar jag gå till bibliotekets tidningshörna ungefär en gång i veckan och det gjorde jag igår och bläddrade genom Folkbladet, Länstidningen, MVT och lite annat. Och så har vi alla gratistidningar. De senaste Nolltretton/Nollelva, Åkerbobladet och Linköpingsposten/Norrköpingsmagazinet har jag redan läst, men kom ändå hem med en bunt blaskor.
Den längst till höger köpte jag visserligen (en jobb-grej). Och hemma ligger även nya Sonic och väntar på att bli läst. Plus att det då och då dimper ner diverse medlemstidningar från exempelvis Stim och ABF. Och häromdan satt jag och funderade på om jag skulle börja prenumerera på Vagabond igen...

Slut på sms-stalkingen?

Som ni säkert har märkt har gay-sms-stalkningen avtagit. Kan det äntligen vara så att Prutten tröttnat?

Äntligen måndag!

Så var det måndag igen, en dag som många avskyr, men inte jag. Jag smågillar faktiskt måndagar. Jag brukar mjukstarta veckan med att boka in möten, ringa 011-kontoret, planera veckan osv. Det är sällan jag har något jobbigt inbokat på måndagar, däremot är det min vanligaste biodag.
Sen kommer tisdag, onsdag och torsdag som också är helt okej. Då är man inne i den vanliga lunken, vilket kan vara ganska skönt, men också hektiskt. Brukar vara jäkligt effektiv de dagarna och jobbar sisådär 12-14 timmar om dygnet. Varje dag har också sin tjusning med olika podcast/web-tv osv som jag följer, och så brukar det bli nån sväng till Norrköping och andra ställen.
På fredagen börjar helgen med aw, så den dan brukar vara lite halvslapp. Och lördag brukar det vara nån form av party, konsert eller annat skoj. Och så kommer söndagen när man bara kan ta det lugnt. Då brukar jag tvätta, handla och liknande. Så alla dagar är faktiskt helt okej. Eller vad säger ni, vilka är era hat/älsk-dagar?

Nytt på DVD (Nolltretton, september)

Get the gringo

Mel Gibson spelar en kriminell amerikan som hamnar i det mexikanska fängelset El Pueblito. Det påminner mer om en inhägnad stad där familjerna till och med kan flytta in och bo hos fångarna. Där inne gäller det att vara smart för att överleva, och det är inte enda problemet. Utanför murarna väntar ett gäng (ledda av Peter Stormare) som gärna vill ha tillbaka de pengar de blivit av med, och det finns fler som får nys om kosingen. Men pengarna blir också en väg ut ur fängelset.
Gibsons rollfigur fattar tycke för en tioårig kille (samt hans mamma, såklart) i fängelset. Pojken har något som skurkarna vill åt, men som också innebär livsfara. Hur ska han rädda pojken, komma ut ur fängelset, bli av med sina förföljare och få tillbaka sina pengar? Inga problem, amerikanen är nämligen en man med många talanger, visar det sig.
Gibson känns ganska malplacerad i rollen som yrkeskriminell tuffing som både är streetsmart och en slags gentlemannatjuv, och det som börjar lovande som en råbarkad fängelserulle irrar bit för bit bort sig och får ett slut som verkar ha rafsats ihop med vänsterhanden.

2/5
----------------------------------------------------------------
Vi måste prata om Kevin

Föds vissa personer onda? Tittar man på pojken Kevin verkar det uppenbarligen så. Ända sedan han är liten har föräldrarna, utmärkt spelade av Tilda Swinton och John C. Reilly, problem med honom på olika sätt. Han vill inte prata, vill inte göra matteläxan, han klottrar ner väggar och skjuter leksakspilar mot mamman. Var för sig handlar det inte om några stora saker, men helheten skapar bilden av en känslokall och skrämmande pojke som saknar vänner och har sociala problem.
”Vi måste prata om Kevin” är en riktigt obehaglig film, trots att man inte får se några konkreta hemskheter, förutom några snabba glimtar av något fruktansvärt som man förstår kommer senare i filmen. Men det vilar en otäck stämning över hela filmen och man inser att Kevin förr eller senare kommer att definitivt kliva över gränsen och göra något riktigt hemskt.
Framförallt är det mamman som har skuldkänslor och får uppleva omgivningens straff, men hur mycket ansvar har en förälder för sina barn?
Filmen fokuserar väl mycket på relationen mellan mamman och sonen. Var är skolan, socialen, grannarna, släktingarna? Ett något bredare grepp hade kunnat ge bättre svar på de svåra frågorna.

4/5

RSS 2.0