Niclas Frisk´s Chinatown


Snart, snart...

Toateknik


I helgen såg jag en ny form av toalettteknik. Det var en berusad man som satt och kissade "baklänges" på toan, alltså med baken utåt och med armarna i ett fast grepp om vattenbehållaren, om ni fattar.
Det såg onekligen roligt ut, men ju mer jag funderade på det insåg jag hur genialiskt det var: man sitter stadigt och riskerar inte att kissa utanför. Kan vi enas om att det är det nya kisstekniken i Sverige?

Nytt på DVD (Nolltretton, mars)

The Next Three Days

 

När familjemamman Lara Brennan (Elisabeth Banks) plötsligt hamnar i fängelse för mord, som allt tyder på att hon har begått, försöker hennes make John (Russel Crowe) till en början att få henne fri domstolsvägen. När han till slut inser att det inte går börjar en ny plan ta form: han ska hjälpa henne att rymma. Men att frita någon ur ett fängelse är inte det lättaste, särskilt inte om man är en timid högstadielärare som knappt ens snattat en kola tidigare. John kollar You Tube-klipp för att lära sig bryta sig in i bilar och göra specialnycklar, och han tvingas söka sig till Pittsburghs skumraskkvarter för att komma i kontakt med ”rätt” folk. En hel del går snett på vägen, precis som det förmodligen skulle göra för dig och mig, och det är just det jag uppskattar med filmen, att den känns realistisk och trovärdig. Filmen är nedtonad och handlar nästan mer om vardagslivet än om fritagningen, ändå är den riktigt spännande. Kanske för att det är lättare att identifiera sig med John än med andra, mer professionella rymmare på film.

 

4/5
----------------------------------------------------------------------

The Town

 

Ben Affleck både regisserar och spelar huvudrollen i denna bankrånarthriller som kretsar kring stadsdelen Charlestown i Boston där ungdomar lär sig att råna banker med modersmjölken. I dessa ruffiga kvarter är Afflecks kriminella gäng lyckosamma tills han får ihop det med ett vittne tills deras rån och börjar fundera på att byta livsstil. Men först ska han givetvis göra en sista stöt…

”The Town” är en riktigt bra thriller där man skjuter på gatorna à la ”Heat” och har en snygg fond i Bostons tegelbyggnader. Tuffa actionscener och psyken på gränsen till sammanbrott gör att man sitter på helspänn, osäker på hur det egentligen ska sluta. Det finns även en, med Hollywoodmått mätt, realistisk ton som jag gillar. Dessutom funderar man på vem man egentligen håller på.

Samtidigt lämnar filmen inga djupare spår. Man får snyggt paketerad, välspelad spänning men ”The Town” saknar en smula originalitet för att göra verkligt avtryck.

 

3/5


Veckans MILF


Igår hängde jag med Åsa Sjöberg på Crescendo. I mitt tycke är hon en prakt-MILF. Vad jag vet har hon dock inga barn, men jag föreslår att vi utser henne till heders-MILF. Är ni för eller emot?

Mera könsrock på SVT


Plötsligt frossar SVT i könsrock. Igår visades en könsrocksspecial på Kobra:
http://svtplay.se/t/102858/kobra

Och på fredag 1/4 visar K-special Eddie Meduza-rullen "Eleganten från vidderna".Missa inte!

SGG 2011?


I söndags hade vi SGG-möte och den stora frågan var om vi överhuvudtaget ska köra en festival till eller lägga ner alltihop. Det är helt enkelt för mycket jobb.

Vi har lagt ut detta meddelande på Facebook, Grebo-sidan och som mejlutskick och jag lägger ut det här också:

Uppmaning till Grebobor med flera.

På grund av ökad arbetsbörda är vi inom SGG tveksamma till att arrangera festivalen 2011.
Självklart vill ingen se en nedläggning av festivalen, utan vi ber om HJÄLP
av er Grebobor eller andra frivilliga.

Kan ni tänka er att hjälpa till med förarbete inför festivalen Ons-Fred 24-26/8
Dag och /eller kvällstid samt efterarbete på Söndagen

så hör gärna av er till mig.

Mvh

Thomas Wallin
Epost:mr-tw@hotmail.com

På skiva: Dropkick Murphys (Nolltretton, mars)


Dropkick Murphys

”Going out in style”

Cooking Vinyl/Playground

 

Det är nåt visst med irländsk folkmusik, den väcker en partystämning som är svår att motstå. Nu är visserligen inte Bostonbandet Dropkick Murphys ett irländskt folkmusikband i vanlig mening, deras fanskara består snarare av folk med förkärlek för punk och rock. Likt kollegorna i Flogging Molly laddar de sina folktoner med en lagom dos aggressivitet, kör skiten genom ett mindre kärnkraftverk och ut kommer keltisk rock av bästa märke.

Gruppen använder både flöjt, fiol och banjo men musiken bygger lika mycket på punk/oi-influenser, som om The Pogues dragit på sig hängslen och kängor och druckit energidryck istället för whiskey.

På sin sjunde skiva fortsätter sjumannabandet att leverera kraftfull folkpunk med mycket ölsvings-armkroks-pubskrålarkänsla. Säckpipor samsas med ilskna elgitarrer och sångaren Al Barr löddrar ur mungiporna när testosteronet flödar. Här finns många bra låtar, inte minst titelspåret, men Dropkick Murphys största förtjänst är den vilda feststämningen.

 

4/5


Tisdag i Norrköping

Idag är jag en sväng i Norrköping igen.
Här delar Snusk-Tobbe och John Daniel musiker.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Könsrock i Kobra


Kobra i SVT har ju alltid varit ett bra program, men den 29/3 får man absolut inte missa det - då handlar det nämligen om Könsrock!

Varför älskar vi Eddie Meduzas kuk-låtar?

”Jag spottar aldrig ut min snus innan jag suger kuk”. Kobra följer det senaste stjärnskottet Lilla Lovis, som gör låtar som gjuter nytt liv i könsrocken. Ända sedan 60-talet har namn som Johnny Bode, Eddie Meduza och Onkel Kånkel skrivit om knull, fitta och andra politiskt inkorrekta ämnen och skapat en egen genre. Kobra undersöker varför den har så starkt fäste i folksjälen.

 

Eddie Meduza har blivit symbolen för dålig smak, samtidigt som han i vissa kretsar är en hyllad legend. Och egentligen ville han göra karriär som kärlekslåtskrivare.

Kobra träffar författaren och Meduza-fanet Per Hagman

 

Med låtar som ”Mera brännvin” och ”Fruntimmer ska en’ ha o knulla med” jobbade Eddie Meduza i hård motvind från etablissemanget. Sveriges Radio dödskallemärkte hans skivor och politiker ville förbjuda honom men hans folkparksturnéer slog publikrekord under tidigt 80-tal.

Kristofer Lundström intervjuar Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och författaren och curatorn Johan Kugelberg om hatkärleken, klassperspektivet och könsanalysen.


På skiva: Alice in Videoland (Nolltretton, mars)

Alice in Videoland

”A Million Thoughts And They’re All About You”

Art of Fact/ Sound Pollution

 

Många som pratar eller skriver om Alice in Videoland hakar upp sig på sångerskan Toril Lindqvist. Och visst är hon en strålande frontfigur med utstrålning och energi, och en stor del av Malmöbandets framgång, men bandet har även andra kvalitéer. Kvartettens kännetecken sedan starten har varit den fartfyllda electropopen som får benen att vilja spritta. Alice in Videoland beskrivs ofta som ett syntband, och grunden i deras musik ligger i någon form av retrosynth men bandet har även punkig känsla samtidigt som låtarna i stora stycken också skulle kunna beskrivas som elektronisk pop.

Här på fjärde albumet levereras inte direkt något nytt, bandet har hittat sin stil och håller fast vid den. Blippiga synthtoner lyfts fram av snabba trumtakter och refränger som attackerar lyssnaren som en brödrost i ett badkar. Det här är musik som ska spelas på fester och dansgolv.

Jag har alltid tyckt att gruppen känts lite lättviktig och att musiken borde varieras mer, att hitta sin stil kan lätt bli att man fastnar i sitt uttryck. Den kritiken gäller fortfarande, men här tycker jag man vågar ta ut svängarna något mer än tidigare. Detta är nog bandets bästa skiva hittills.

 

3/5


Ständigt denna Dentusgrotta...


Tror ni inte jag hamnade på Dentusgrottan igår också. Egentligen skulle jag och Mr Shield på en fest och där hamnade vi också, men var tvungna att gå på grund av kattallergi. Så det blev bussen ut till DG och kolla på Sanna Carlstedt istället, vilket som vanligt också var en höjdare.

DG - vilket ställe!


Var på AW på DG igår och det blir bara bättre och bättre. Tog en trolltallrik, gjorde ett inhopp på scenen, blev bjuden på bärs i brorsans garage, fick en tacokväll att inkassera, Dick spelade trumpet, pisspaus i Bankekind, Henke lirade Junibacken...helt enkelt en kväll som hade allt!

Gårdagens fynd på hallmattan


Kom ett gäng nya skivor igår igen, bland annat Alfs nya. Den är jag lite nyfiken på...

They´re back - the men behind the masks


Hamnade på Märvels spelning på Atmosfär igår. Gjorde också en intervju med bandet och fick vara med om något som är få förunnat - jag träffade nämligen bandet utan deras masker. Nästan lika stort som när man såg KISS utan smink första gången!

Tobbas gatukök #5


Eftersom torsdag är soppdag blev det grönsakssoppa igår.

Gör så här:
Köp ett paket med soppgrönsaker (företrädesvis i Greboaffären)
Dela grönsakerna (eller rättare sagt rotfrukterna) i mindre delar
Koka upp vatten och en buljongtärning och i med grönsakerna (ta i purjon något senare än de övriga)
Låt det stå och puttra tills grönsakerna är mjuka, krydda om du känner för det (jag går lite på känn när det gäller tid, vattenmängd, kryddor etc)
Häll upp i djup tallrik och servera med en ostmacka

Betyg: 2,5
Jag gillar soppor och tycker ofta det är underskattat som maträtt. Denna grönsakssoppa är tokenkel att göra  men är i sanningens namn ganska tråkig. Absolut inte äcklig men inte heller en rätt man kommer i extas över.



Lehmans fredagsfräckis


En liten vit mager man stiger in i en hiss. När han tittar upp ser han en stor svart man.. Den svarta mannen säger då:
- 210 cm lång, 130 kg, 30 cm snopp och 1 kg testiklar, Turner Brown.
- Den lilla vita mannen svimmar raklång. Efter ett tag vaknar mannen igen. Den svarta mannen frågar då vad som var fel, eftersom han svimmade.
- Vad var det du sa förut?
- Jag sa: 210 cm lång, 130 kg, 30 cm snopp och 1 kg testiklar, Turner Brown.
- Å tack gode gud! Jag tyckte du sa "turn around"!
  

Tobbas gatukök #4


Idag ska vi laga en rätt som jag inte vet vad den heter, kanske för att man kan variera den så mycket. Huvudingredienserna denna gång är hur som helst kyckling och creme fraiche.

Gör så här:
Sätt på potatis innan du sätter igång så bör den bli klar lagom till...ja, vad maten nu heter. Man kan även ha ris eller pasta till om man nu vill det.
Skär kycklingfilé i bitar och stek på. Lägg dessa sedan i en ugnsform
Kolla vad mer du har i kylen. Jag hade paprika, lök och ärtor. Skär även dessa i bitar och brassa på (ja, ärtorna behöver man ju knappast dela...). Lägg detta ovanpå kycklingen.
På med creme fraiche. Jag hade paprika & chili, men det finns ju flera varianter även där.
In i ugnen en stund så att det göttar till sig.
Sleva upp på en tallrik ihop med potatisen och ät.


Betyg: 4
Jag gillar rätter som sköter sig själv så man kan göra annat under tiden. Denna rätt är smidig och väldigt god. Smaken beror ju visserligen på vad man väljer att ha i, men kombinationen creme fraiche och kyckling borgar nästan alltid för att det smakar gott.

Klippet!


Måste passa på att göra lite reklam för Klippet, Åtvids egen ...tja, shoppingbibel!
Den drivs av MILF:arna Cizzi och Åsa. Mer info finns på: http://www.klippetiatvid.se/

Börja ladda för Dentusgrottans grillfest


Det är visserligen ett tag kvar, men det är lika bra att boka in Dentusgrottans grillfest den 18/6 redan nu. Som ni ser så uppträder bland annat Sanna Carlstedt och kvällen avslutas med Bête Noire.

På skiva: Ljusår (Zero)

Album

 

6/10

 

Ljusår: Ljusår

Playground

 

Det svenska bandet Kamera hypades ganska hårt, men fick aldrig det där riktiga genombrottet. Men kanske har gruppen i efterhand ändå gjort något slags intryck, för jag tycker man stöter på bandnamnet i alla möjliga sammanhang, i en utsträckning som inte motsvarar bandet popularitet. Och nu är det dags igen, för nu är några av Kameramedlemmarna tillbaka med ett nytt projekt.

Ljusår består av Joakim Hjelm, Kalle Pilfalk och Björn Öqvist och debuterar med en elvaspårsskiva med elektronisk musik som egentligen är mer pop än synth, men som avslöjar att det förmodligen är från synthen och nyromantiken som bandet hämtat sin näring. Produktionen är modern, men nog anar man en fäbless för 80-talet? Texterna är på svenska, och sånt ger alltid pluspoäng i min bok. Ljudbilden känns luftig och lätt, men aningen statisk och odramatisk. Utan att helt övertyga har Ljusår ändå komponerat ett debutalbum som är klart godkänt.


Muuuu...


Vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag ville bara få in en bild på den här kossan som står på Röstensåkern utanför Grebo. Stenhård!

Tobbas gatukök #3


Viss mat är sånt som man bara ska sleva i sig för att få nåt i magen. Korv och makaroner är en typisk sådan rätt. Det är faktiskt rätt sällan jag äter denna klassisk ungkarlsrätt, men häromdagen var det dags.

Gör så här:
Koka upp vatten i en kastrull, i med pasta och koka tills det är färdigt
Stek korven under tiden, gärna med lite yta
Släng upp på tallrik, krydda med senap på korven och ketchup på pastan
Vräk i dig

Betyg: 1,5
Korv är visserligen gott, men den dras ner i sunkträsket av pastan och ketchupen. Detta är en riktigt tråkig maträtt som bara ska ätas i nödfall.

Lika som bär #111


Mikael Damberg & Mauro Scocco

Superhjältar i Linköping


Den 1 maj är det premiär för Mats Engestens nya serie "Blodstid". Det är en superhjälteserie som utspelar sig i Linköping! Stenhårt!
Läs mer på: http://www.fivesmellcitycomics.com/

Del 1: Odöd gryning över slätten.

Linköping, några år från nu… Nya tider och den högteknologiska utvecklingen har möjliggjort att vissa människor numera äger superkrafter. Dessa används i både goda och onda syften runtom i världen. En av dem som använder sina krafter i de godas tjänst är She-Wolf. På dagtid är hon 21-åriga studenten Maria Costanza vid Linköpings Universitet. När skymningen faller förvandlas hon till en honvarg. Med mäktiga krafter och förmågor rör hon sig i natten, redo att försvara lag och ordning.


Åbacka rules ok


Igår var det dags för årets premiärvåffla på Åbacka. Nu ser vi fram mot sommaren med Ivar Jonsson/Kjell som lirar stenkakor i trädgården!

Sunshine Café!


Sunshine Café i Chonburi, Thailand börjar ta form. Det är en del kvar att fixa innan det är helt klart, men redan nu kan man gå dit och ta en fika.


Tors torn


I Stockholm ska man bygga två nya höghus som ska heta Tors Torn. Och titta så ståtliga dom ska bli, men...ser det inte ut som två gigantiska fuck off-tecken?

Gissa skägget!!


Oj oj, vem är det som har detta yviga skägg?


Dentusgrottan rules OK


Oj oj oj...hamnade på Dentusgrottan igår. Vilket ställe! Mat, öl, hockey, vin...Årets After Work-ställe 2011!

AW i DG ikväll?


Jag sitter här och är lite sugen på att dra på after work på Dentusgrottan ikväll. Någon som är på?

Yxbacken någon?


Jag funderar på att åka skidor i Yxbacken (Norrköping) nån dag framöver (kanske i helgen?). Dom har öppet fram till 3 april. Någon som är sugen att hänga på?
Jag har två gratis dagskort...

Lehmans fredagsfräckis


Drängen hade varit i stan och sett en film med Sharon stone i huvudrollen. Han blir ganska upptänd och utanför biografen passar han på att stjäla affischen till filmen. Det är en bild av Sharon i naturlig storlek. Han tar med sig affischen hem och gör sen ett hål i den.
Så en dag när han ligger och vänslas med affischen så kommer bonden in. Han tittar undrande ett slag och säger till slut:
- Men ä de int bra töört?
- Närå, säger drängen, jag har ju pigan inunder.

Torsdag i Norrköping


Jovisst, idag är jag i Norrköping igen. Där ser semlorna ut så här, och man får skäll om man inte äter upp hela.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Uno - kom hem!


Det går utför för Team Benny Nilsson. Igår var det musikquiz på Munken och jag tror vi kom nia på 31 av 44 poäng, vinnaren hade 36.
Men så var vi också en man kort, Uno var i Stockholm och förlustade sig. Eftersom laget var nästan som Team Benny Nilsson men inte riktigt lika vasst kallade vi oss givetvis för Team Mats Nilsson.
Men nu måste vi vända den nedåtgående trenden, vi som vann två gånger på raken måste tillbaka till toppen och kriga. Uno Friedner - we need you!

Lika som bär #110


Håkan Juholt & Grisen i Angry Birds

Onsdag i Norrköping


Japp, då var man i Norrköping igen. Där jobbar jag ihop med härliga Lina (som har lovat att bjuda på semla idag).

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Japaner, japaner, japaner...


Vill man få lite Japan-känsla i dessa katastroftider kan man kolla in nya restaurangen Shin Nori på Ågatan. Jag var där igår och provade deras roliga sockerdricka. Ska inte avslöja för mycket, men den är kul!

Två skivor (Zero)

EP

 

6/10

 

Atlas: E.T.

Moby Dick Music

 

Stockholmskillarna Ludvig Andersson och Mats Lundgren utgör nystartade duon Atlas. Denna femspårsskiva är bandets första skivsläpp och i mitt tycke en riktigt vass debut. Åtminstone inledningsvis, efter de två första spåren tappar man lite för varje låt.

Titelspåret är en skön poplåt nånstans mellan indiereplokal och arenarock, snygg och effektiv men kanske lite anonym. Därefter följer min favorit ”Poets and idiots”, en svängig, punkfunkig poplåt med mängder av snygga detaljer. Stötig takt, discogitarrer och 80-talssaxofoner gifter sig och mynnar ut i en riktigt bra refräng.

I tredjespåret tar killarna ner tempot och river av en svulstig ballad, skön den också men lite luddigare i kanterna.

Även fjärde låten är lite lugnare. Här satsar man på burkigt ljud och faktiskt lite The Doorskänsla. Utan att vara dålig känns det ändå som lite av ett utfyllnadsspår.

Det kommer även ett femte spår, som inte är utskrivet på mitt skivomslag. Den bygger vidare på stämningen i föregående låt, men har en maffig aaah-kör i refrängen. Tycker dock att låten känns lite spretig och jag har svårt att få grepp om den. Vilket man även kan säga om hela Atlas. Eftersom detta är en debut kan man ha överseende med det, men framöver tycker jag att bandet ska fokusera på stilen i de två första låtarna.
-----------------------------------------------------------------

EP

3/10

 

Riff Knives: Ape Flip EP

 

Att medlemmarna i denna Älvsjösextett kallar sig för #91, #92, #93, #94, #95 och #96 kan man ju tycka vad man vill om. Själv bryr jag mig nämnvärt utan tycker snarare musiken är det stora problemet.

Denna sjuspårs-EP är bandets andra inspelning och musiken beskrivs som raprockfunk, vilket faktiskt stämmer rätt bra. Och även om jag inte är särskilt förtjust i rock med raptexter så är det snarare funkinslagen som stör mest. Kanske för att funk alltid får musik att andas präktig pingstkyrkopop och musikskola?

På pappret låter dock kombinationen av rap, rock och funk som något som skulle kunna bli dramatiskt, energifyllt och spännande, men bandet är i mitt tycke lite för fega och vågar inte blåsa på så mycket som de skulle ha kunnat. Det känns hela tiden som att de håller igen, både i själva spelandet och i produktionen. Den här musiken borde spraka och gnistra, men känns mest som en stilla vindpust.


Leif GW in da house


Igår var jag och Lehman på Leif GW Persson i Konserthuset. Det var en riktig höjdarkväll, både intressant, lärorikt och asroligt! Leif GW var som väntat svinskön och idiotförklarade bland annat Hans Holmér och den norska polisen. Får ni chansen att höra hans föredrag - missa inte det!

Dagens Lehman


Igår var som sagt Lehman och jag och lyssnade på Leif GW Persson. Och detta är helt sjukt, men fullständigt sant: när Lehman häromdan berättade för sin farmor att han skulle på Leif GW så avslöjade hon att hon satt inne på en ledtråd i Palmeutredningen. Det var en grej som hände några månader innan mordet som hon aldrig berättat för någon. Det kanske inte betyder någonting, eller så kanske det är en avgörande pusselbit.
Hur som helst så snackade Lehman med Leif GW om det igår innan föredraget och Leif GW tog numret till både Lehman och farmorn och sa att någon skulle höra av sig.

På skiva: Rebecka Törnqvist (Nolltretton, februari)

 

Rebecka Törnqvist

”Scorpions”

Warner

 

Rebecka Törnqvist kallas ofta för jazzsångerska, men det är en titel som inte riktigt stämmer och väl egentligen aldrig har gjort. Visst, hon har sjungit en hel del jazz men hon ligger minst lika nära popen och andra genrer. Ända sedan genombrottet i början av 90-talet med skivorna ”A night like this” och ”Good thing” har hon haft sin publik både i jazz- och poplägret och skapat en slags vuxenmusik som plockar ingredienser från båda sidor.

Här på nionde albumet, två år sedan senaste skivan ”The Cherry Blossom And the Skyline Rising From the Street”, samarbetar hon åter med ett gäng skickliga musiker och producenten Jari Haapalainen. Resultatet blir en skiva som ofta låter ganska experimentell och svår på ett sätt som bara musiker kan uppskatta. Man har lagt mycket vikt på arrangemang och produktion, och låtarna är säkert roliga och utmanande att spela för tekniska musiker, men inte alltid lika skoj för lyssnaren. Det finns dock ett antal spår som är mer direkta och då tycker jag att Rebecka Törnqvist är som trevligast att lyssna på.

 

2/5


Tobbas gatukök #2


När det är helg vill man ju gärna festa till det, och ett enkelt sätt är att göra varma mackor. Man kan ha på lite vad som helst men denna gång valde jag skink/champinjonstuvning och ost.

Gör så här:
Ta fram formfranska ur frysen.
Smeta på stuvning. Den kan göras själv, men ungkarlen väljer naturligtvis färdig på burk.
Toppa med ost (valfri sort).
In i ugnen på...tja...225 grader?
När det göttat till sig och osten är gyllenbrun är det klart. Severa med en kall folköl.


Betyg: 4
Enkelt, smidigt och görgott. Sköter sig själv i ugnen. Kan varieras i all oändlighet med olika stuvningar, skinka, tomat, lök, ananas, paprika, champinjoner eller vad man nu har hemma.


Musikkrönika (Nolltretton, februari)


Det svenska musikundret

 

Att Sverige är ett stort exportland av musik är väl ingen hemlighet vid det här laget, men det är inte alltid de låtar man tror som är populära utomlands.

 

När ni läser detta är jag precis hemkommen från en liten semestertripp som tagit mig både till Sydafrika och Sydostasien. Och en intressant sak när man är ute och reser som svensk och musikintresserad är att se vilka svenska låtar som egentligen blir stora utomlands. Bilden man får som resenär stämmer inte alltid med den som förmedlas i media. Trots att band som Shout Out Louds, The Soundtrack of Our Lives och Dungen får stora rubriker när de medverkar i någon amerikansk pratshow tror jag aldrig jag har hört dem spelas ute på någon nattklubb i Amsterdam, Saigon eller Sydney.

 

Det beror givetvis på en mängd olika detaljer: plats, tidpunkt och annat. Och kanske är det så att Dungen verkligen är jättestora i USA, min erfarenhet av det landet är begränsad, men jag tvivlar. Jag minns när Kent skulle lanseras utomlands och kvällstidningarna skrev om succéspelningar i New York när det i själva verket bara var 50 svenska au pair-tjejer som stod och skrek vid kravallstaketet. Ungefär samtidigt orsakade Roxette upplopp och spelade för fyllda fotbollsarenor runt om i Sydamerika utan att det nämndes med ett ord. Så det beror givetvis på vad man väljer att lyfta fram.

 

Och på tal om fotbollsarenor och Sydafrika som nämndes i inledningen, så minns ni kanske den där ökända musikgalan med svenska artister i Soweto 1999 som bara lockade tre besökare på en arena som tar 30 000. Så den svenska musik vi tror ska vara populär utomlands kanske inte alltid är det. Och då ingick ändå Dr Alban i artistuppbådet, och faktum är att man fortfarande kan höra hans gamla låtar på diskon när man är ute och reser.

 

Andra svenska artister man (fortfarande) ofta hör utomlands är Eagle-Eye Cherry, Emilia, Europe och Rednex. Å andra sidan är det inga andra än svenskar som vet att dom artisterna är svenska. En kväll förra vintern satt jag på en bar i Surfers Paradise i Australien när de spelade Emilias ”Big big world”, Eagle-Eye Cherrys ”Save tonight”, Teddybears ”Cobra style” och ytterligare några svenska låtar i tät följd. Jag var tvungen att fråga DJ:n om de hade svenskt musiktema för kvällen men han bara skakade på huvudet och fattade inte vad jag pratade om.

 

Roligast är när man stöter på svensk musik där man minst anar det. För något år sedan satt jag i en liten strandbar på den thailändska ön Koh Samui när Lillasysters cover på Rihannas ”Umbrella” plötsligt visades på MTV Asia som stod på i bakgrunden. En annan gång befann jag mig på ett raveparty i Vang Vieng i Laos när Basshunters ”Boten Anna” (svenska versionen) plötsligt fick folk att dansa vilt bland eldar och bambu. Vid ett tillfälle i Bangkok skulle jag och några kompisar kolla in hårdrocksklubben Metal Zone och såg på affischerna när vi kom dit att svenska metalbandet Arch Enemy lirat där någon dag tidigare.

 

På tal om Thailand så har vi ju en svensk artist som heter Jonas som är okänd här hemma men som är stor stjärna där inom den inhemska musikstilen lookthung. Det är ungefär lika konstigt som att Lasse Lindh sedan något år bor och lever ut sina rockstjärnedrömmar i Sydkorea.

 

 


Uuuuuuuuuuuuuuurrrrrrrkkkkk!!!!


Här kan ni lyssna på mig i Karlavagnen när jag snackar om flyplansspypåsar:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3117&artikel=4383976
(Hoppa fram ca 1.13 tim)

Rappestad by night


Igår lirade Greboneserna i Rappestad hembygdsgård. På senare år har en massa hembygdsgårdar dragit igång med pubkvällar och jag går faktiskt tio gånger hellre på dom än på vanliga nattklubbar.
Den 30/3 är det för övrigt pubkväll i Grebo hembygdsgård, missa inte det.

MILF or not?


Glömde ju berätta att jag intervjuade Norrköpings stora stjärna Lotta Källström häromdan. Under intervjun ringde Jerry och när han hörde att jag satt med Lotta skrek han:
- WOW, hon är ju världens MILF!!!

Vad tycker ni, har Jerry rätt? Är Lotta Källström en MILF?

Nytt på DVD (Nolltretton, februari)

The Social Network

 

Att försöka framställa datanördar som tuffa är nästan ett omöjligt uppdrag, och nej, de blir inte coolare för att de dricker snaps medan de hackar sig in i något företag. ”The Social Network” handlar om hur Facebook startades på Harvard 2003 för att sedan sprida sig över hela världen. Och nej igen, det är inte någon särskilt engagerande historia att se hur några kärlekstörstande plugghästar sitter och trycker på tangentbord, varvat med klipp från olika förhandlingar de hamnat i efter att ha blivit stämda. Själva grundstoryn är helt enkelt för svag. Dock tycker jag att regissör David Fincher gör det bästa av det han har att jobba med. Jesse Eisenberg spelar Facebookgrundaren Mark Zuckerberg som är en av de mest osympatiska människor jag sett på film - så jobbig, så socialt inkompetent. Han startar Facebook för att få tjejer och umgås i de rätta gängen, men lyckas på vägen bli osams med de flesta han träffar, inklusive sin bästa vän. Hantverket och skådespeleriet är gott, men jag skulle aldrig bli vän med Zuckerberg på Fejjan.

 

3/5
----------------------------------------------------------------

Visst är det något speciellt med amerikanska filmer där två vanliga killar skall förhindra en katastrof och hejas på av allmänheten samtidigt som de slåss mot överheten? I ”Unstoppable” är det ett skenande tåg som ska stoppas och när polis, tågbolag och myndigheter misslyckas blir det två vanliga arbetare (Denzel Washington och Chris Pine) som inte bara får i uppdrag att rädda en stad från katastrof utan även sina familjerelationer.

Hjältarna säger saker som ”Låt oss stoppa fanskapet” medan media rapporterar live och folk jublar och gör high-five framför tv-skärmar och säger saker som ”Ni kan göra det”. Det onda tågbolaget gör dock allt för att inte förlora pengar eller sitt anseende.

På något sätt gillar man det där typiskt sentimentalt amerikanska, och filmen har också en del häftig action, men historien känns ganska tunn och det blir mycket lok, vagnar och räls. Filmen lär vara totalglömd om ett år, men roar ändå ganska bra för stunden.

 

2/5


Lyssna på Karlavagnen ikväll


Ikväll fredag får ni gärna lyssna på Karlavagnen i P4. Det handlar om samlande och jag ska berätta om mina stora kollektion av spypåsar från flygplan. Vet ej exakt tid, men någon gång mellan 22.12 och 24.00.

Thorsten på Saga


Var på Sagateatern igår och kollade in Thorsten Flinck. Han är ju både excentrisk och underhållande, men det som framför allt slog mig när han körde några Taubelåtar var hur fantastisk Evert Taube var. Man glömmer ju ofta det efter alla krogtrubadurer, allsångsprogram och dåliga uttolkare som sabbat hans visor genom åren. Eller Evert själv för den delen...
Men när man hör exempelvis Thorsten eller Plura sjunga Taube inser man storheten i både texterna och melodierna.

Fredag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping igen.
Här jobbar affärsinnehavarna i varandras butiker.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Lehmans fredagsfräckis


Berra hade dött i en brand och blivit mycket illa bränd, så man hade lite problem med identifikationen. Polisen fick tag på Berras båda kamrater, Ville och Steve, och skjutsade dem till bårhuset. Väl framme så gick Ville in till obduktionsläkaren och skulle identifiera liket. Läkaren lyfte på lakanet:
"Å fan. Han var bränd," stönade Ville. "Kan du vända på honom?"
Läkaren vände på kroppen.
"Nej, det är inte Berra," sa Ville innan han gick ut och spydde.
Då fick Steve gå in i stället. Läkaren lyfte på lakanet:
"Jävlar anama, så han ser ut", sa Steve. "Kan du vända på honom?"
Läkaren vände på kroppen en gång till. Steve skakade på huvudet:
"Nej, det är inte Berra."
"Men hur kan ni vara så säkra på det båda två?" undrade läkaren.
"Berra hade två skithål."
"Vad? Två skithål?"
"Jo, alla i stan vet att Berra har två skithål. Varje gång jag och Ville varit med
 Berra in till stan så är det alltid nån som skrikit: 'Kolla där kommer Berra med två skithål'
  

Tobbas gatukök


Efter alla påtryckningar är det nu dags för en ny punkt här på bloggen: Tobbas Gatukök
Det kommer bli diverse mattips, recept och annat, kanske med visst unkarlsperspektiv.

Eftersom det är torsdag börjar vi givetvis med ärtsoppa.

Gör så här:
Hämta en burk ärtsoppa i skafferiet (nu hade jag bara en stor så det lär väl bli ärtsoppa imorgon också...).
Följ receptet på burken, dvs blanda innehållet med lika mycket vatten i en kastrull.
Värm och rör om så det göttar till sig. Undvik stormkokning. Häll upp i djup tallrik.
Servera med en ostmacka, massa senap och kanske ett glas mjölk.

Betyg: 3,5
Klassisk rätt som är superenkel att göra - och väldigt god.
Dock är det en ganska "tråkig" rätt, och dessutom tyckte jag att det var mycket fettbitar i köttet.

I väntan på Mr Shields schlagertips


Snart kommer det ni alla väntar på: Mr Shields schlagertips!

Ända sedan Melodifestivalen började med deltävlingar har han tippat finalen i förväg - och haft alla rätt varje gång!
På lördag är det dags igen så håll utkik här på bloggen så kommer jag snart att publicera hans tips inför årets final.
Ska Mr Shield - The king of tonartshöjning - lyckas igen?!

Lehmans crazy clean


Lehman ringde igår och var helt exalterad över sin nya affärsidé. Han ska starta Lehmans Crazy Clean, ett företag där lättklädda (string och topless) kvinnor kommer hem och städar hos företrädesvis utsvultna ungkarlar. Med RUT-avdrag skulle det bli billigt för kunden.

Han undrade om jag ville investera 25 000 men jag var lite skeptisk. Innan jag slår till vill jag nog ha två expertutlåtanden:

Figge: Som företagare, vad tror du om denna affärsidé?
Shield: Som utsvulten ungkarl, vad tror du om denna affärsidé?

På skiva: Lars Eriksson (Nolltretton, februari)

Lars Eriksson

”Rust and golden dust”

HGM

 

Minns ni Lars Eriksson. Han var med i ”Idol” 2008 och gjorde allt för att komma därifrån. Redan under audition till programmet blev jurymedlemmen Anders Bagge så förtjust att han ville ge ut en skiva med Lars, och här är nu den motvillige ”Idol”-deltagarens debutalbum.

Och har det inte stått klart innan så blir det tydligt nu – att ”Idol” är ett program som har en mall för vilken sorts artist man vill vaska fram. Kanterna ska putsas bort, personligheten ska väck och all talang, egensinne och känsla ska filas bort så noggrant att det bara blir en identitetslös karaokesångare kvar.

När man hör Lars skiva förstår man varför han ville ut ur tv-programmet, såna här låtar fick han aldrig sjunga i ”Idol”. Här gör han nämligen riktig musik, och bra sådan. Alla låtar är skrivna själv och musiken är en slags udda folkpop, med lite känsla av såväl country som Dylan. Vid sidan av Amanda Jenssen är detta det bästa som har kommit fram genom ”Idol”. Eller snarare trots ”Idol”.

 

3/5


Nya idéer?


Har lite kreativitetstorka och behöver ha lite nya fräscha förslag på blogg-inlägg. Kom med idéer, tack!

Några har dock redan kommit in, men jag är lite tveksam...
Figge: Mer fräckisar
Pera New: Böglistan
Stöld: Veckans Page 3 girl
Anna G: Månadens hostel
Mart: Snyggaste popluggen (fast hon tyckte att det skulle vara Krunegård under Laakso-tiden varje vecka...)
Jerry Prütz: Kill-listan
Lehman: Mer bilder på Lehman

På skiva: Lustans Lakejer (Nolltretton, januari)

Lustans Lakejer

”Elixir”

Stranded/Universal

 

Johan Kinde slog igenom som ett popens underbarn när han som 17-åring debuterade med sin grupp Lustans Lakejer och dåtidens största svenska musikskribent Mats Olsson kallade bandet för ”svensk rocks framtid”. Från dag ett var de ett band som väckte känslor. De gjorde uppror mot såväl proggen som punken och sjöng om champagne, glamour och den stora världen utanför. Idag är de ett av landets mest mytologiserade band med en otroligt hängiven publik.

Som 19-åring hade Kinde skapat tre album som idag ses som svenska skivklassiker. Som 26-åring hade han gett ut ytterligare tre plattor med Lustans Lakejer, försökt sig på en utlandssatsning samt släppt två soloskivor. Och, det som gör saken extra imponerande, tagit en paus på fyra år (!).

Sedan följde ett 90-tal på sparlåga innan Kinde återuppväckte sina Lakejer med den mästerliga comebacken ”Åkersberga” 1999. Då hade han vuxit upp och upplevt de resor, romanser och nattliga nöjen han som yngling sjungit om, och iklädde sig perfekt rollen som blasé dandy som blickade tillbaka på sitt liv. Det är ett tema som fortsätter även på ”Elixir”, med låttitlar som ”Ung igen”, ”Det verkade så viktigt då” och ”Jag hade slutat drömma om att känna så här”. Musikaliskt handlar det om elegant pop värdig en extravagant lebeman och vivör. Dramatik och dansgolv omfamnar varandra på en skiva som inte knockar lyssnaren direkt men som växer för varje lyssning.

 

4/5


Gissa skägget.


Här har vi ännu ett trevligt skägg. Vem sitter det på?

Lika som bär #109


Jokern & Cameron Diaz

Tisdag i Norrköping

Back in Norrköping igen.
Här har man DJ:s på caféer, indiska restauranger, vinbarer...ja överallt.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping.

The real Big Four


Det tjatas mycket om att "The Big Four" (Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax) kommer till Sverige i sommar. Men vadå The Big Four? Dom riktiga The Big Four är ju Onkel Kånkel, Johnny Bode, Eddie Meduza och Svullo!

Påkommen...


Satt och pillade med en penna hemma och upptäckte det här trycket.
Vasa-Tryck AB står det på undersidan.

Är väl bara att erkänna...jag är en bov!

Veckans facelift


När ska Nicole Kidman och andra kändisar lära sig att ingen blir snyggare med botox?

Sunshine Café


Åker ni till Chonburi i Thailand måste ni besöka det sprillans nyöppnade Sunshine Café.
Det är Wee som slutat på mitt favorithotell Ruamchit Plaza i Bangkok och öppnat eget. Te, kaffe och smarriga mocktails står på menyn.


På skiva: September (Nolltretton, februari)

September

”Love CPR”

Catchy Tunes/Family Tree Music

 

Trots stora framgångar utomlands har September, eller Petra Marklund som hon egentligen heter, varit tämligen okänd på hemmaplan. Det breda folkhemsgenombrottet fick hon i höstas i tv-programmet ”Så mycket bättre” där olika artister tolkade varandras låtar.

Nu ska man inte blanda ihop popularitet med kvalitet, September sjunger ganska tradig och ospännande radiopop i stil med typ Kylie Minouge, och på dansgolv och som bakgrundsskval funkar låtarna hyfsat men letar man efter musik med lite motstånd bör man göra det på annat håll. Här blir det rätt odynamiskt och slätstruket i längden.

Till viss del beror det på antalet låtar. Hon har valt att inkludera några av ”Så mycket bättre”-låtarna på plattan, vilket gör att det blir hela 19 spår och skivan hade tjänat på om hon skippat några av de likartade discolåtarna. Några av dem är dock helt okej, men enligt mig är de tre Petter-låtarna (”Mikrofonkåt” på både engelska och svenska samt ”Baksmälla”) skivans höjdpunkter.

 

3/5


AW på DG


Efter Sturebaren, Wokhörnan och en massa andra ställen har vi nu hittat det ultimata after work-stället - Dentusgrottan! Var där igår och käkade schnitzel och drack vin (139 spänn för en flaska!)
Kan rekommenderas.

Krogkrönika (Nolltretton, februari)

Lär dig regera i krogkön

 

Utekvällen börjar redan i krogkön – och kan också sluta där om man har otur. Eller…är det bara otur om man inte kommer in på ett ställe? Nja, det finns några saker att tänka på om man vill bli kung i krogkön.

 

Att stå och frysa i en lång krogkö är ingen höjdare. Och skulle man efter många om och men komma fram till dörrvakten och ombedas ”gå ett varv” så blir det inte roligare.

Själv undviker jag krogköer så mycket jag kan. Hellre komma in direkt på ett ställe som är okej än att köa en evighet för att komma in på ett ställe som man tror är något bättre.

 

Här på östgötaslätten har man inte som kroggäst samma problem som på Stureplan där en ”pointer” på ett elskåp kan styra och ställa över vilka som kommer in och inte på en nattklubb, men det finns ändå några saker man kan göra för att förbättra sina chanser i krogkön.

 

*Bli stammis

 Gå ut vardagar och lär känna personalen när det är lugnt. Känner dom igen dig och vet att du är en cool snubbe har du ofta inga problem att komma in en stressig lördagkväll.

 

*Kom tidigt på kvällen

Ett bra sätt att undvika köer är att komma innan dom börjar.

 

*Tänk på klädseln

Grundregeln är hel och ren, men det viktiga är inte att du har den dyraste kostymen, utan snarare att du följer ställets klädkod.

 

*Tänk på uppträdandet

 Trevlig och nykter är två ledord. Är du gapig, bråkig eller stupfull kan du få vänta länge på att komma in, om det ens händer. Och stå för guds skull inte och drick medhavd sprit i kön.

 

*Var taktisk

Det kanske är lite egoistiskt, men dumpa fyllepolarna strax innan du ställer dig i kön. Är du kille så är det lättare att komma in tillsammans med ett gäng tjejer.

 

*Lär dig rangordningen

Det finns en hierarki när det gäller att komma in på krogen. Högst står givetvis VIP:are och folk på gästlistan om det finns en sådan. Sedan kommer rena tjejgäng, därefter mixade sällskap och sist rena grabbgäng.

 


Superhelg


Kan ju knappast bli bättre. Mina två stora favoritsporter är längdskidor och friidrott och denna helg pågår både Skid-VM och Fridrotts-EM (inomhus). Det sistnämnda mästerskapet har visserligen lite b-stämpel men Angelica Bengtsson, Cristian Olsson, Michel Tornéus, Johan Wissman och ett gäng till är ju med så det kommer säkert bli kanon.

Gårdagens fynd på hallmattan


Fick lite skivor på posten igår igen, bland annat Ljusår (ex-Kamera), Firefox AK och min stora favorit Dick Lundberg!

Lehmans fredagsfräckis


Det var en gång en dansk en norsk och en svensk på en porrklubb.
När en strippa började dansa framför dem så gick dansken fram och satte 500 kr i hennes stringtrosa. När dansken kom tillbaka så sa norsken:
- Det där var ju snålt. Sen så tog han fram en tusenlapp och satte den i stringtrosan. När norsken satte sig vid bordet igen så tog svensken fram sitt bankomatkort, gick fram till tjejen och drog kortet i kissimurran så hade han tagit ut 1500 kr...

Gissa skägget


Vem är det som innehar detta ståtliga skägg?

Bête Noire i Linköpingsposten


Igår nämndes Bête Noire i Linköpingsposten där det skrevs om lovande lokala band.

På skiva: Malin Jonsson (Nolltretton, februari)

Malin Jonsson

”Två sidor av mig”

Eidolon

 

Jag kräver inte mycket, jag begär egentligen bara två saker av artister. Det ena är att de inte rimmar ”hjärta” med ”smärta” och det andra är att det de sjunger ska kännas hyfsat trovärdigt. Med Vansbrotjejen Malin Jonsson spricker det redan i andra låten. Först kommer det förhatliga nödrimmet, och sedan sjunger hon ”jag har tagit morfin, är bedövad med heroin”. Och den bilden stämmer inte riktigt med tjejen som sitter i folkdräkt vid en brasa på omslaget. Musikaliskt är det ändå inte så dåligt. Visserligen spelar hon någon slags präktig pingstkyrkopop, men det kan jag stå ut med. Men texterna är mest floskler om vindar som vänder och liknande. Och när hon även rimmar ”livet” med ”ta för givet” klarar jag inte mer.

I ”För gammal” klagar hon på branschen genom att raljera över en skivbolagsdirektör som dissar henne med orden ”du är för gammal, för vanlig, för tråkig, du har ingenting som sticker ut”. Men…skivmogulen var faktiskt inte helt fel ute.

 

1/5


Gårdagens fynd på hallmattan


Det är konstigt med nyheter: varje dag händer exakt så mycket som får plats i tidningen...

Jag har som bekant sagt upp prenumerationen på Corren, men en morgontidning måste man ju ha...eller måste man verkligen det? Det går oerhört snabbt att vänja sig av med att läsa tidningen på morgonen, särskilt nu när det mesta finns på nätet.

Nåväl, idag kom första SvD (jag har provat både den och DN flera gånger förut), men helst skulle man ju vilja ha en BRA lokal morgontidning.

Och man undrar ju vad de sysslar med på Correns prenumerationsavdelning. På tre månader har de inte hört av sig en enda gång och undrat om jag vill komma tillbaka som kund. När jag sa upp tidningen fick jag ett erbjudande om att förlänga med ett halvår, och jag sa då att det inte var nåt för mig men att jag var intresserad av en längre prenumeration på ett, tre, fem år till bra pris. Det gick absolut inte, och sen dess har jag som sagt inte hört ett ljud. Och så undrar dom varför dom tappar läsare...

Lika som bär #108


Oskar i "Låt den rätte komma in" & Johan Palm

Nytt på DVD (Nolltretton, februari)

Buried

 

En kille som ligger i en trälåda i 90 minuter, kan det verkligen funka som film? Ja, det kan det. I ”Buried” vaknar Paul Conroy upp levande begravd i en kista under jorden. Det är kolsvart, luften börjar ta slut och det sista han minns är att den lastbil han körde med förnödenheter under kriget i Irak blev attackerad. Hur hamnade han i kistan, och framförallt, hur ska han ta sig därifrån?

Han har sin cigarettändare och en mobiltelefon i fickan. Men vem ska han ringa och hur ska han kunna förklara var han är när han inte ens vet det själv?

Hela filmen utspelar sig i den trånga lådan och går från panik till hoppfullhet tillbaka till panik när sand börjar läcka in och mobilbatteriet börjar ta slut.

Kanske inget för den med anlag för klaustrofobi, men regissören Rodrigo Cortés har med små medel och en ytterst begränsad miljö lyckats skapa en spännande thriller som kanske inte är en film man ser om men som är riktigt bra första gången.

 

3/5
------------------------------------------------------------------

Cornelis

Holländaren Cornelis Vreeswijk är en av våra absolut största svenska vistrubadurer och när det nu äntligen kommer en film om honom finns det väldigt mycket som är väldigt bra. Regissören Amir Chamdin har exempelvis lyckats suveränt med miljöbeskrivningar och fångandet av tidsandan. Huvudrollsinnehavaren Hans-Erik Dyvik Husby gör också en riktigt bra gestaltning av Cornelis, särskilt med tanke på att han aldrig medverkat i en film förut. Särskilt porträttlik är han som den äldre Cornelis, och det är även slutet med den legendariska spelningen på Roskilde som är filmens starkaste ögonblick. Och så är givetvis musiken fantastisk och binder ihop hela filmen. Däremot verkar Chamdin velat få med så mycket som möjligt av trubadurens liv. Det gör filmen fragmentarisk och lite rörig, han hade gärna fått skippa en del episoder, hur klassiska de än är. Då hade en bra film kunnat bli ett mästerverk.

 

3/5


Veckans kätbild


Aaaah....Pera New...vilken karl! Honom skullle man vilja gifta sig med...

Veckans facelift


Satt uppe och såg hela årets Oscarsgala. Plötsligt dök Ramses II:s mumie upp. Nej, förresten, det var visst 95-åriga Kirk Douglas botoxad, lyft och omopererad till oigenkännlighet. Denna bild är dock från 2009 när han (till höger. är väl bäst att förtydliga) fortfarande såg hyfsat (nåja...) mänsklig ut.

På skiva: Apolonia (Nolltretton, februari)

Apolonia

”Lockar och skägg”

Tónlist Records

 

Debutalbum från Malmöband – Ja

Elgitarrer och growl – Nej

Svenska texter – Ja

 

Tråkigt och segt – Nej

Kletzmer och balkanmusik – Ja

Verkar dåliga live – Nej

 

Nio personer i bandet – Ja

Intetsägande radiopop – Nej

Umpa-bumpa med fiol och dragspel – Ja

 

3/5


RSS 2.0