Hovfyllot

Har vi fått in ett fyllo i vårt svenska hov? Det verkar onekligen så.
Inte nog med att Chris O´Neill har en ständig bakis-look med rödmosigt ansikte, skäggstubb och rufsigt hår, mycket av rapporteringen kring honom kretsar också kring barer, restaurangbesök och diverse fester. Självklart nöjde sig festprissen Chris inte heller med EN svensexa utan hade två. Sen kom det fram att han strax innan vigseln drog i sig en rejäl rackabajsare. Och vad var bland det första han sa efter födseln av Leonore? Jo, att han skulle gå ut på en bar och fira med en drink. Kanske bara indicier än så länge, men jag garanterar att det kommer mer...

Lehmans fredagsfräckis

 Visste du att öl innehåller kvinnliga könshormon? Efter 10 öl kan man varken köra bil eller hålla käft!

Bête Nouveau

Igår var jag hos Tedebro och fixade med lite BN-låtar igen. Det har gått över två månader sen senast så självklart hade vi glömt alla eleganta arrangemang. Men nu är vi i alla fall igång igen och förhoppningsvis ska det komma ut något bra av detta inom en inte allt för avlägsen framtid.

Lika som bär #159

Lee Hazlewood & David Sundin

Krogkrönika februari

För strupen - i tiden!

Från brännvin långt tillbaka till mellanölspimplande på 70-talet och den ständigt öppna bag-in-boxen idag. Det svenska dryckesmönstret har ändrats en del under åren.

Det är intressant att se hur dryckestrenderna förändras över tiden. På 70-talet var okryddat brännvin fortfarande väldigt populärt. När det gällde vin drack vi mest franska viner och gärna "härtappat", vilket innebar att Systembolaget köpte in stora mängder vin som sedan hälldes på flaska i Sverige. Mellanölsförbudet 1977 fick stor betydelse för dryckesmönstret och drinken Kir var populär.

På 80-talet var Rioja och lantvin populärt. Beaujolais nouveau var trendigt som sjutton och kaffe/galliano-snapsen Hot shot blev superinne.
Under 90-talet gjorde Nya världen-viner entré på bred front. Folk började intressera sig för druvsorter och Vin & Sprit förlorade leverantörsmonopolet. Vin i tetrapak och bag-in-box kommer och även alkoläsk och cider blir populärt.

När vi kommer in på 2000-talet går Spanien förbi Frankrike som största vinland. Boxförsäljning exploderar samtidigt som Amarone blir inne bland findrickarna. Ölintresset från 90-talet ökar ytterligare.
Nu är vi inne på 10-talet och Sydafrika och Italien är de största vinländerna. Det har även kommit många "kändisviner" där olika rockband sätter sitt namn på etiketten. Detsamma gäller öl. Intresset för mikrobryggerier och udda ölsorter fortsätter stadigt uppåt.

Tittar man i spåkulan verkar det som att de kommande dryckestrenderna kretsar kring alkoholfria drycker, miljö/klimattänkande samt ännu mer ökat kunnande med exempelvis dryckesprovningar.
I min uppfattning låter det rätt tråkigt. Min personliga önskelista ser istället ut så här: ett uppsving för körsbärsvin, att chili/gräddkolasnaps blir den nya trenden och att gårdsförsäljning blir tillåten.

Biotisdag

Tisdagkväll är biokväll och igår blev det "Robocop". Jaa...näe...den var väl egentligen ganska skaplig, det är mest att den känns så onödig. Originalet från -87 är ju klockren och även om den nya var rätt annorlunda så tillförde den egentligen inget nytt. Betyg: Stark 2:a av 5.
Trailers däremot, det är det bästa som finns. Det är nästan så att jag till och med blir sugen på att se "Noah" när jag ser trailern. Men den jag mest går och väntar på är såklart Christopher Nolans "Interstellar" som kommer i höst.

På skiva: Jennie Abrahamsson

Jennie Abrahamsson
"Gemini gemini"
How sweet the sound/Border

Jennie Abrahamsson skivdebuterade 2007 med albumet "Lights" och tre år efter sitt senaste album släpper hon nu fjärde plattan "Gemini gemini". Hon har kompat Ane Brun och varit förband och duettpartner på en stor USA-turné till sin barndomsidol Peter Gabriel.
Det var även under denna turné hon slängde alla tvivel åt sidan och började med sin nya platta som hon beskriver som "lika delar 80-tal, norrländska vidder, plingig asienkitsch och bullrande rytmer från något varmare land". Det är måhända en något pretentiös beskrivning. Man skulle kunna nöja sig med att kalla musiken för avskalad pop.
Medverkar gör bland andra Jenny Wilson, Ane Brun, Nina Kinert och AK von Malmborg och resultatet blir stämningsfull musik som i grunden kan beskrivas som vemodig pop men med inslag av visa, world music och kanske lite konstmusik. Jennie sjunger bra och sången ligger långt fram i produktionen. Det är en helt okej skiva att ha på i bakgrunden och ibland lyckas det även bränna till ordentligt, men de stunderna är tyvärr för få.

3/5

Veckans facelift

Bröderna Bogdanoff ser bara konstigare och konstigare ut. Här har vi Igor...

Comedians in cars getting coffee

Gapflabben är borta, samtalen bättre och plötsligt har Seinfelds nya webserie "Comedians in cars getting coffee" fulländat sitt format. Lite kaffeporr, lite bilporr och två komiker som snackar. Vi är vad vi heter, som Expert brukade hävda. Tydligt, pang på och rätt längd för nätgenerationen. Jag dissade det i början, men nu har serien blivit klockren.
 

Biomåndag

Igår var det måndag, vilket betyder bio. "American hustle" blev det. Den var bra, stundtals riktigt bra, men utan att riktigt knocka. Men skådisarna, oj oj oj. Många bra insatser: Jennifer Lawrence, Bradley Cooper...till och med De Niro var bra igen i sin lilla roll. Men allra bäst var som vanligt Christian Bale. Är han de tio senaste årens bästa manliga skådis? Jag tror banne mig det.

Semlogram

Ännu en dag, ännu ett semlogram. Men snart är det finito, imorrn är nämligen sista dagen. Så in på Semlogram.se och ge bort en semla. Vet ni inte vem ni ska ge till så är jag alltid lite sugen...

Elins kätbild

(Foto: Ln Lydia Davidsson)
Elin ville inte vara sämre än sin man utan skickade in denna heta kätbild.

Östgöten

Tänkte bara passa på att tipsa om East FM:s program "Östgöten". Där intervjuar Hugo Kalm diverse spännande östgötar, exempelvis: Emelie Schepp, David Einar, Uno Friedner, Oskar Friström och Kalle Kobra.

Stölds och Henkes kätbild


Reslista för reslust

När det gäller heta resmål är det framförallt en lista som gäller, nämligen New York Times årliga reslista. Så det är dags att se efter om jag har nån riktig koll eller om jag är hopplöst ute. Ni kan göra detsamma. Har man nyligen varit där eller planerar att åka dit inom typ tre år får man poäng. Här är några av platserna med kommentarer.
1. Kapstaden, Sydafrika
- Var där för tre år sen och har det på listan att åka till den närmsta tiden igen. Kanske redan kommande vinter. 1 poäng.
2. Christchurch, Nya Zeeland
- Var där för ett år sedan. 1 poäng.
3. Kaliforniens norra kust + 5. Downtown Los Angeles + 21. Tahoe
Kalifornien och särskilt San Fransisco har stått på listan länge, men tar nog fem år innan jag kommer dit. Så ingen poäng.
6. Namibia
- Vid nästa Sydafrikaresa har jag tänkt att även ta en kortis till Windhoek i Namibia. Men njäe...ingen poäng.
9. Perth, Australien
- Australien står just nu överst över vinterns resmål. Men inte just Perth och domarn är stenhård. Ingen poäng.
11. Taiwan
- Var där för tre år sen. 1 poäng
12. Frankfurt, Tyskland
- Har mellanlandat där några gånger, men det räknas inte. Ingen poäng.
13. Nashville, Tennesee + 40. Atlanta,Georgia
- Blir nästan helt säkert nästnästa vinter. 1 poäng.
17. Calgary, Kanada
- Ska förmodligen till Vancouver i höst och har funderat på att även klämma in Calgary som ligger "nära". Men ingen poäng.
18. Ishigaki, Japan + 41. Nozawa Onsen, Japan
- Har faktiskt kollat flyg för att eventuellt hänga på Sonic Surf City på deras Japanturné i sommar. Men nej, ingen poäng.
20. Yogyakarta, Indonesien.
- Been there, done that. 1 poäng.
25. Uruguays stränder
- En månad sen. 1 poäng
28. Krabi, Thailand
- Där har man ju varit, men det var ett tag sen nu. En halv poäng.
30. Island
- Har varit och ska kanske igen i vår om The Producer bara kryar på sig. 1 poäng.
31. Umeå, Sverige
Var 10 år sen jag var där och dröjer nog ett tag till. Ingen poäng! Skandal...
35. Mekongfloden
- Jovisst, ett antal gånger. Men några år sen nu. En halv poäng.
38. Polcirkeln
- Har varit både i Kanada, Island, Sverige, Norge och Finland de senaste åren, men inte norr om Polcirkeln vad jag vet. Ingen poäng.
46. Wien
- Blir det inte i sommar, så blir det förmodligen nästa. En halv poäng.
47. Siem Riep, Kambodja
Japp, 1 poäng.
Och slutligen...52. Niagarafallen
- Japp, 1 poäng
Läsarnas val: Färöarna
- Dit kollade jag och Kocken resa förra året, men sen dess har vi tappat intresset lite. Så ingen poäng.
 
Klart godkänt tycker jag själv. Inte minst för att jag prickade in både ettan och tvåan.

Lika som bär #158

Peter Green & skidskytten Fredrik Lindström

Manisk vår

Varför har vi inga bra kvarterskrogar i Linköping? De enda jag kommer på som skulle platsa på en sån lista är Restaurang Ros och De Klomp. Resten ligger på Ågatan eller är pizzerior. Jag vill ha ställen som Durkslaget i Norrköping, en gammal favorit som jag kan rekommendera. Var där igår kväll och käkade och jobbade lite.
Sen hamnade jag i replokalen hos The Manics. De lirar skitig garage-Rickenbacker-pop och jag fick höra nya singeln som de har releaseparty för på Café Broadway den 29 mars. Jag såg dem på Kulturnatten i höstas och de är svinbra. De lirar även på The Crypt i Linkan den 5/4.
Saliga Munken verkar ha vaknat till liv också och har bokat in bland annat Sator och Trummor&Orgel under våren. Denna vår som skulle bli så lugn, det verkar gå åt helvete igen.
För jag håller även på att planera in en Stockholmshelg med "Ägd" och "Mitt enda liv", en helg på Island, en helg i Paris och en långhelg i Madrid. Lägg till det alla Palatsetkvällar, pubkvällar på Hembygdsgårn, O Burlesque på Arbis, 40-årsfest, bröllop och lite annat smått och gott. Vad är det som händer? 2014 var ju året när jag skulle säga "nej" och istället försöka komma ifatt med alla projekt och jobb jag ligger efter med.
Något måste brista.

Wallstenska veckan dag 5


Lehmans fredagsfräckis

Damen kom in på polisstationen och anmälde att en främmande karl stulit hennes pengar.
- Var förvarade du pengarna? frågade polisen.
- I bh:n, svarade damen.
- Men kände du inte att han tog pengarna då?
- Jo, men jag trodde att han hade ärliga avsikter!

Wallstenska veckan dag 4


Scen och salong

Det här måste man ju kolla in!

Wallstenska veckan dag 3


På skiva: Nina Persson

Nina Persson
"Animal heart"
Universal

The Cardigans har visserligen gjort ett antal gig de senaste åren, men den senaste skivan "Super extra gravity" kom så långt tillbaka som 2005. Nina Perssons sidoprojekt A Camp har också släppt två skivor på 2000-talet, men det har redan gått fem år sedan den senaste, så man förstår att det finns ett sug hos sångerskan att åter släppa en platta.
Denna gång sker det i eget namn. Många betraktade nog även A Camp som ett soloprojekt, men bandet var faktiskt en trio där även Niclas Frisk och maken Nathan Larson ingick. Nathan är med även denna gång och har skrivit musiken tillsammans med Nina och Eric D Johnson som tidigare varit med i The Shins. Nathan och Eric har tidigare jobbat ihop med filmmusik.
Det låter inte helt väsensskiljt från det Nina Persson tidigare gjort utan handlar om en slags mjuk pop som bärs fram av Ninas väna sångröst. Musiken skulle kanske inte passa in på vare sig en Cardigans- eller A Camp-platta, men det handlar knappast om några tvära musikaliska kast. De som gillat Ninas musik tidigare lär göra det nu också. Frågan är bara vilka som är hennes fans? Det här är musik som många kan tycka om, men som jag misstänker att få älskar. Vilket faktiskt är ett resonemang som även passar in på hennes tidigare musikprojekt.
Det finns bra låtar här, jag gillar exempelvis den lätt diskosvängiga "Food for the beast", och såväl sång som produktion sitter som en smäck. Det låter varmt och trevligt, och man har riktigt mysigt i Ninas sällskap, men skivan hade behövt lite mer spets och udd för att riktigt beröra.

3/5

Divine Dennis

Som jag har letat! Jag hörde Divine Dennis 1992 och har sedan dess varit på jakt efter hans musik, och igår sprang jag på det här klippet där man ser honom framföra hiten "Some sunny day" och "Thank you for the Music". Plus att jag hittade ytterligare en låt på nätet. Tjoho!

Herrgårdsspöken

Igår kväll var jag på berättarafton i Grebo Hembygdsförening och lyssnade på Peter Ullgren som pratade om spöken på östgötska herrgårdar. Intressant, men lite för kort (trots att han pratade i en timme).
Precis innan slutet spände han plötsligt ögonen i mig och kom fram och viskade: "Vad gör du här? Spring härifrån så fort du kan och vänd dig inte om förrän du är nere vid vägen!"
Jag tittade mig omkring i rummet och upptäckte då till min fasa att alla människor runt omkring mig var döda. Det var som svarta skuggor som satt i stolarna och några av personerna kände jag igen, det var såna som hade dött de senaste åren. Jag insåg skräckslagen att jag hade kommit till de dödas berättarkväll!
Så jag ryckte hastigt åt mig mina saker och rusade ut ur Hembygdsgården och kände hur kalla händer sträcktes ut för att försöka få tag i mig. När jag kom ner till bilen tittade jag upp mot huset som då var helt mörkt och det syntes inga spår av någon berättarkväll...
Där kom jag undan med blotta förskräckelsen!

Wallstenska veckan dag 2


Wallstenska veckan dag 1

Efter Vänliga veckan går vi nu in i Wallstenska veckan. Och den börjar såklart med en Mello-efterfest!

Årsmöte

Det är nog inte så många som vet, men föreningen Sköna Gröna Grebo finns fortfarande kvar. Varför då, kan man fråga sig, eftersom vi inte haft nån festival på ett par år. Jo, för att vi käkar smörgåstårta på våra årsmöten, och det är minsann en anledning så god som någon. Oj, så gott...

Liveklubben igår

Igår körde vi lite band igen på Palatset och först ut var Haunted by Destiny som gjorde ett riktigt bra gig.
Sen klev Fall with Grace upp på scenen och rockade fett.
Och slutligen var det dags för Sonic Surf City som var kanon som vanligt.
Nästa konsertkväll är den 1/3 när bland annat Staffan Hellstrand spelar.

Nytt på DVD

Vi är bäst!

Efter några svaga filmer från Lukas Moodysson var det säkert många som börjat räkna bort honom som regissör. Nu har det gått fyra år sedan den internationella floppen med "Mammut" och han är tillbaka och gör det han gör bäst: skildrar svenska ungdomar på ett trovärdigt sätt. Denna gång är året 1982 och vi får följa två 13-åriga tjejer som ska starta ett punkband trots att alla säger att punken är död. Lyckligtvis hittar de Hedvig som faktiskt kan spela gitarr och lär upp dem en smula.
Bitvis är filmen fullkomligt briljant när det gäller tonträff, regi och miljö. Moodysson har förstått att i en film om 13-åringars liv behövs inte stora, överdrivna dramer. Dramat finns i det lilla - i att vara kär i samma kille, att bli kompis med en tjej från en kristen familj, att fånga snöflingor med munnen.
Därför har man överseende med att filmens handling kan verka banal och otydlig. För Moodysson skildrar en period i tre unga tjejers liv och såna saknar ofta riktning och mål. Hur det går för bandet är ganska oviktigt, filmen styrka ligger istället i den höga trovärdigheten man känner när man ser tjafs i en fritidsgård, ett uselt band som repar i replokalen och en person som känner sig utanför på en gruppdejt.

4/5
------------------------------------------------------
Runner runner

Richie (Justin Timberlake) finansierar sitt Princetonliv genom att leda trafik till olika spelsajter. När hans extraknäck hotas gör han ett sista ryck att dubbla sina besparingar men förlorar såklart allt. Han upptäcker dock att förlusten beror på någon typ av fel i systemet och letar upp ägaren till sajten för att påtala detta. För grejen med spel är att det ska vara rättvist, huset har tillräckligt höga marginaler ändå och fusk kan bara göra skada.
Detta leder honom till Costa Rica där spelbossen Ivan Block (Ben Affleck) erbjuder honom en plats i spelorganisationen. Allt verkar tipptopp men snart hopar sig problemen. Alla måste mutas, ingen går att lita på, CIA är efter honom, hans pappa har spelskulder och Block verkar inte vara den hedersknyffel han först framstod som.
Inledningsvis tror man att filmen ska vara en skarp kritik mot nätspel och den ekonomiska brottslighet och personliga tragedier det för med sig, men detta tas aldrig tillvara. "Runner runner" är inte spännande, inte smart, inte originell. Den är faktiskt ingenting. Den är inte ens dålig, bara intetsägande.

2/5

Nere i kryptan

Kocken var i stan och då blir det alltid en krogrunda, så även igår. Lyckades äntligen ta mig ner till The Crypt (två gånger till och med under kvällen) och ja...näe...
Även på LÓrient var det hårdrockstema och även på Queens körde trubaduren en och annan hårdrockslåt - så nu ska det bli gött och gå till Palatset och få lite surfpop!

Liveklubben i vår

Vårsäsongen av Liveklubben drog igång den 1 februari med ett nästan slutsålt Throne of Drones. Resten av vårens bokningar ser ut så här (fler bokningar kommer förmodligen tillkomma):
15/2 Sonic Surf City, Haunted by Destiny, Fall with Grace
1/3 Staffan Hellstrand, Per Kardell Band och Christer Johansson
15/3 Metal to the bone - med The Quill, Close Quarters  & Crunge
22/3 Elektronisk soaré med Brandon Walsh, Molly och Stefan Kalm
5/4 Håkan Maas & Kompbandet, Riding Backwards, Snake Oil Salesmen
12/4 60-talskväll med LRB och Get Back
3/5 Sanna Carlstedt
7/6 Rockabillykväll med Chris & The Goosebumps och Dennis & The Rocktones

Vita arkivet

Kände mig lite förkyld så jag tänkte det var bäst att ta tag i det där med Vita arkivet. Där kan man ju bland annat fylla i hur man vill ha det på sin begravning och liknande. Men när man läser vissa exempel undrar man ju om det verkligen är på allvar. Ibland känns det som att de skrivit nån plojtext och tänkte "äsch, det där ändrar vi sen till som det ska vara", och sen glömt bort det när de skickade till tryck. Som exemplet nedan:

Lehmans fredagsfräckis

När lille Filip kom in i badrummet så visade det sig att mamma stod och sög av pappan. Filip undrade vad de höll på med och mamman fann sig snabbt:
- Jo, pappa har ju blivit lite rund om magen så jag släpper bara ut lite luft ur honom. Pappan blev glad över mammans kvicka svar.
- Det är ingen idé. Så fort du åker till jobbet så kommer granntanten och blåser upp honom igen!

Dagens fynd på hallmattan

Räkningar, tidningen, festinbjudningar...och sen ibland kommer det en bunt skivor. Denna gång var det bland annat Jipset, Simon Norrsveden och Marching Band. Gööött!

Krogkrönika, januari

Vidrigt med doggybag

Bestäm er. Antingen äter man ute eller också tar man med maten. Inte både och. Det är dags att slänga doggybagen i hundlatrinen.

Lyckligtvis är vi ganska förskonade från doggybags i Sverige, men i många andra länder, inte minst USA, är det vanligt förekommande. Där kan matgästerna be restaurangpersonalen att lägga det de inte orkade äta upp i en påse att ta med hem. Ja, ni hör ju - att krafsa ihop gamla matrester i en påse. Det är ovärdigt för personalen och pinsamt för gästen.

Vissa vill öka användandet av doggybags och göra det mindre pinsamt att fråga efter. Man skulle exempelvis kunna skriva ut på menyerna att möjligheten finns. Anledningen skulle vara att minska det enorma matsvinnet. Restauranger och storkök slänger 125 000 ton mat per år och varje svensk 72 kilo per person och år.

Naturvårdsverket är en av de myndigheter som jobbar mycket med frågan kring all mat som slängs i onödan, både vad gäller hushåll, butiker och restauranger. Handläggaren Sanna Due Sjöström, har dock insett att det knappast är den motbjudande doggybagen som är lösningen.
- När det gäller restauranger så kanske man också skulle kunna fundera på portionernas storlek, att prisdifferentiera och erbjuda barnportioner eller halva portioner, säger hon.

Jag håller med. Matsvinnet bör minskas, men det gör man bäst genom att äta upp maten man tar till sig. Och hur ofta får man egentligen så mycket mat på krogen att man inte orkar äta upp? Dessutom är väl ett restaurangbesök mer än bara maten? Man betalar för miljön, servicen och upplevelsen, och den mat som serveras skall ätas på restaurangen, i det sammanhanget, eller inte alls. Och hur gott är det att värma kalla pommes frites eller stelnat potatismos dagen efter?

Den kroggäst som ber om en doggybag har med andra ord inte särskilt mycket självrespekt, och som krögare skulle det kännas genant både inför sig själv och mot gästen att stå och fösa ner gammal halvtuggad mat i en påse.
Namnet doggybag indikerar lite skämtsamt att det är matrester till hunden, och det är där de hör hemma.

Metal to the bone

Måste bara göra lite reklam för vår kväll den 15/3. Då blir det tunga rocktoner med The Quill, Close Quarters och Crunge på Liveklubben.
https://www.facebook.com/events/692962277382751/

Norping

Tillbaka i vardagen 3. Igår var jag i Norpan igen. Började dagen med en pressträff inför Östgötateaterns kommande uppsättning av Sound of Music.
Snackade även lite med de som kör nya rockklubben Pang! på Stopet...
...och intervjuade bandet Westerburgh & Micaela.
Och så fick jag en gratis semla! Och det kan ni också få om ni går in på semlogram.se!

På skiva: Beyonce

Beyoncé
"Beyoncé"
SONY

Så var det dags att rita om kartan igen. För just när man trodde att man fattar hur musikbranschen fungerar så kommer det någon eller något som vänder upp och ned på allt man trodde sig veta. Denna gång var det Beyoncé som ställde saker på ända genom att utan minsta förvarning plötsligt släppa ett nytt album på iTunes med 14 låtar och 17 videos.
Enligt gängse regler borde det bli fiasko, en skiva ska normalt backas upp med en genomtänkt marknadsförningsplan men nu befinner vi oss i de sociala mediernas tidevarv och då behöver inte artister som Beyoncé längre ägna sig åt sånt, utan överlåter till fansen att sköta reklamen. Och det verkar gå bra, för Beyoncés femte skiva har slagit alla möjliga rekord i en tid när det borde vara omöjligt att tjäna några större summor på skivförsäljning.
Plattan har hyllats av både fans och kritiker, och visst låter musiken modern och storslagen, men det gör inte att låtarna per automatik är bra. Sångerskan har fått hjälp av namn som Timbaland och Pharell Williams med produktionen och när det gäller videorna har svenske Jonas Åkerlund blivit anlitad. Musiken är jämnbra men jag har svårt att höra särskilt många låtar som skulle kunna bli en ny "Halo" eller "Crazy in love". Och det är jäkligt tröttsamt med alla halvporriga videos med urringningar och skrev. Behöver verkligen en artist i Beyoncés klass hålla på med sånt?

3/5

Dagens facelift

Meg Ryan...för bara några år sen sötaste tjejen i världen...

Lika som bär #157

Pianisten Hans Pålsson & Farmen-Qristina

Nytt på DVD

Before midnight

Ytterligare nio år har förflutit, både i verkligheten och i filmen, och det har blivit dags för den tredje filmen om paret Jesse och Céline. I ettan träffades de i Wien, i uppföljaren återsågs de i Paris och här i trean är de på semester i grekiska övärlden. Jesse har en 13-årig son och en ilsken ex-fru i Chicago och bor numera i Paris med Céline och deras tvillingtjejer. Livet är inte lika lätt som tidigare, Jesse vill bo närmre sin son, Céline vill byta jobb och det knakar en smula i relationen.
"Before midnight" följer väl traditionen från de två tidigare filmerna. Här finns romantiken och de långa dialogerna, men Richard Linklater har också adderat en välbehövlig ton av vemod. Människor åldras och livet är inte alltid rosenskimrande. Annat som skiljer är att det nu finns ett antal bifigurer (exempelvis barnen) och ett halvt metaperspektiv då författaren Jesse skrivit två romaner i stil med de två tidigare filmerna.
Man anar från början att det denna gång kanske inte kommer att sluta lyckligt, vilket leder fram till en alldeles fantastisk final där Linklater, Hawke och Delpy återigen skapar fullständig magi tillsammans.

4/5
---------------------------------------------------------
Hotell

Det börjar tätt, starkt, intensivt med en förlossning som går fel. Hyllade Simon J Berger och vår nya internationella filmstjärna Alicia Vikander gör bra porträtt av ett par i kris. Det känns realistiskt, äkta och närgånget. Erika (Vikander) börjar i gruppterapi för att bearbeta händelsen, och det är nu det börjar spåra ur. Plötsligt blir filmen en absurd fars, men dessvärre mer obehaglig än roande. Samtidigt försöker den sig på att berätta något, oklart vad, om social skam och psykiska problem. De olika rollfigurerna blir dock aldrig mer än tokroliga karikatyrer som varken fördjupas eller förklaras. Allvaret från inledningen är som bortblåst, liksom Erikas make, och kvar blir bara en dåligt skriven nyårsrevy. Att mixa tre filmer i en skulle kunnat vara ett piggt grepp, men regissör Lisa Langseth faller helt mellan stolarna, och när hon på slutet återvänder till det förväntade slutet på sjukhuset suckar man bara djupt.
Många har hyllat denna film, men för mig handlar det om kejsarens nya kläder. Ser verkligen inte folk att detta är ett fullständigt haveri?

1/5

Dagens citat

Correns Erik Wallsten är nöjd med gårdagens glasklara Mello-tips (som jag skrev om igår) och konstaterar idag stolt:
"Jag hade både rätt och fel när jag tippade denna deltävling och jag är lika glad över båda".
 
Varpå han levererar ännu ett supertips:
"Hur det går för J.E.M i Andra chansen? Ingen aning".

Öllördag

Tillbaka i vardagen del 2. Hamnade på Palatset för ett spontant bandbokarmöte. The Producer var där och lattjade med sin nya utrustning. Hur coolt det blev (eller inte blev) kan ni se om ni går på Sonic Surf City, Fall with grace och Haunted by Destiny på lördag.

På skiva: AK von Malmborg

AK von Malmborg
"Hens majestät AK von Malmborg"
mAKe Records/SONY

En konstnärssjäl som sysslar med flashmobperformances och konstvideor...suck. Där beskrev jag ungefär det värsta jag vet, och samtidigt var det även en beskrivning av AK von Malmborgs CV. Lyckligtvis är hennes musik inte lika ansträngd och pretentiös, utan tvärtom rätt alldaglig och lättsmält.
Det har gått fem år sedan hon debuterade på svenska med plattan "Vår tids rädsla för AK von Malmborg", som var lovande men halvljum. Sedan dess har hon brutit ihop, kommit igen och nu levererat en uppföljare.
Hon börjar med att göra en slags pastisch på "I natt jag drömde" som inte är lika hoppfull som originalet utan istället slutar med att de regnar napalm över Stockholm. Nästa spår är en duett med Ane Brun som har både driv och en storslagen uppbyggnad. Därefter följer ett antal spår som mest består av lugna ballader. Det är trevliga små kompositioner, men inte särskilt spännande. Vilket i detta fall faktiskt är en komplimang, eftersom skivor gjorda av konstnärer ofta blir outhärdliga.

2/5

Yrke: expert

Correns Erik Wallsten är självutnämnd Melodifestivalexpert och en duktig sådan. Så duktig faktiskt att han i november  tippade 2014 års Melodifestival, innan han hört en endaste låt, och efter att artisterna i bara två av fyra deltävlingar presenterats.
När jag fick syn på rubriken "Correns melloexpert Erik Wallsten tippar och betygsätter bidragen i Linköpings deltävling" blev jag därför oerhört nyfiken på vilka visdomar detta orakel skulle dela med sig av.
Här följer några utdrag ur hans senaste krönika, där han levererar knivskarpa tips inför kvällen:
"Allt kan hända"
"är bara säker på en sak efter att ha sett fredagkvällens melodifestivalgenrep i Linköping: Sanna Nielsen har sitt på det torra. Eller?"
"Jösses, så svårtippat"
"Ojoj. Detta kan gå hur som helst"
 
Så, nu vet ni hur det kommer att sluta. Följ expertens råd och ni kommer att bli stormrika!

Lika som bär #156

Brottsofferveckan 2014 & Brainpools skiva "Painkiller"
 
 
 
 

Lehmans fredagsfräckis

En kvinna kom till en maskerad helt naken.
- Och vad föreställer du då? frågade dörrvakten.
- Jag är Adam, svarade hon.
- Men du har ju ingen kuk!
- Nej, men jag lär nog få!

Musikkrönika, januari

Jag vill se en östgötsk supergrupp

Många östgötska artister får inte den uppmärksamhet de förtjänar. Lösningen kan vara en östgötsk supergrupp.

En supergrupp är som bekant ett rockband där medlemmarna redan innan har nått framgång antingen som soloartister eller som medlem i ett band. Det finns en mängd exempel genom musikhistorien: Down, Velvet Revolver, Audioslave, Cream och Crosby, Stills, Nash & Young, för att bara nämna några.

Supergruppernas supergrupp måste nog sägas vara Traveling Wilburys, där Tom Petty, Bob Dylan, Roy Orbinson, Jeff Lynne och George Harrison gick ihop åren 1988-90 och spelade in två hyllade album, märkligt nog namngivna ”Vol. 1” och ”Vol. 3”. I Sverige ville man inte vara sämre utan bandet Grymlings bildades av Mikael Rickfors, Göran Lagerberg, Magnus Lindberg och Pugh Rogefeldt (senare ersatt av Mats Ronander).

Inom svenskt musikliv bildas det hela tiden supergrupper i det mindre formatet, eftersom alla spelar med varandra i olika konstellationer. Här kan exempelvis nämnas Serenades, Brothers of End, Svenska kaputt, Tutankamon och Amason, men även mer kommersiella varianter som Kikki, Bettan & Lotta, Afro-dite och inte minst GES, som är en av få svenska supergrupper som verkligen har gjort skäl för bandet.

Men GES är långtifrån störst. Man glömmer ofta att såväl ABBA som Roxette var supergrupper som bildades av artister som redan hade väletablerade musikkarriärer. Samma sak med Swedish House Mafia. Den kvinnliga motsvarigheten Swedish House Wives som bildades till Melodifestivalen 2013 av Hanna Hedlund, Pernilla Wahlgren och Jenny Silver hade dock inte riktigt samma tyngd…

Nu tycker jag att det är på tiden att några av våra östgötska stjärnor bildar en supergrupp. Det finns flera lokala artister som skulle kunna få ett välbehövligt lyft genom att gå samman med några kollegor. Man skulle exempelvis kunna tänka sig en Bingolottopubliksvariant med Olle Nilsson på piano, Louise Hoffsten på munspel, Lana Brunell på sång, Mats Paulson och Clabbe på gitarr och Jimmy Uller på trummor.

En lite hippare supergrupp skulle kunna bestå av LilErik på rap, Lovisa Negga på beats, Jonna Lee på sång, Snygg-Johan Söderhielm på gitarr och Niels Nielsen på allmänt oväsen. En sådan konstellation skulle förmodligen låta helt förskräckligt, men det vore jäkligt kul att se.

Bioonsdag

Tillbaka i vardagen igen, i biosalongen. Denna gång "The wolf of wall street", där Scorsese gör ännu en uppgång-och-fall-film enligt samma modell som "Casino" och "Maffiabröder", fast med mer humor, mer naket och sämre. Ändå en underhållande film, även om den känns lite platt.
Betyg: 3 av 5

Dagens facelift

Barry Manilow 70 år.
Eller också dog han 1976 och har varit balsamerad sedan dess...

Tobis coolskola

Vill du också bli lika cool som mannen på bilden?
I så fall ska du boka in detta:
15/2 Sonic Surf City, Haunted by Destiny och Fall with Grace på Palatset i Linköping
26/2 Pubafton i Grebo Klockaregård
8/2-8/3 Schlagerburlesque på Arbis, Norrköping
 

Dagens gay-sms


Lika som bär #155

Ralf Edström & David Drejstam

På skiva: Frida

Frida
"Håll mej hårt"
Casual friday music/Enmusa

Efter debuten ”Busy Missing You” 2009 och uppföljaren ”Sister” 2012 släpper finska Frida Andersson nu sin tredje fullängdare. Hon är född och uppvuxen i Ekenäs i södra Finland, men bor numera i Stockholm, och har nu även bytt sångspråk till svenska. Eller klingande finlandssvenska rättare sagt.
Musiken är klassiska gitarrvisor i stil med, säg Melissa Horn. Melankoliskt, vackert och finstämt. Vi har hört det förr och Frida har inget som direkt särskiljer henne mot alla övriga gitarrtjejer som verkar i genren, men det hindrar inte att det ändå kan vara behagligt att lyssna på. Hon sjunger bra och sångerna är fina, mysstämningen riktigt sprider sig i rummet när man lyssnar.
Det här är en sån där skiva man gärna plockar fram när man dricker te under kulna höstkvällar, eller när man sitter kvar på altanen med ett glas rödvin efter att man har grillat en skön sommarnatt. Men för att man som lyssnare riktigt ska gå igång hade det behövt adderas ytterligare något element, antingen låtar som sticker ut mer eller något o presentationen som får en att haja till.

2/5

Lika som bär #154

Lamont: The Golden Daze (2007) – The Ark: Prayer for the Weekend (2007)

Sao Paulo

Tyckte väl att saker och ting flutit på lite väl bra under denna resa, så det var väl oundvikligt att det skulle skita sig till slut. När detta skrivs har det gått 12 timmar sedan jag lämnade hotellet i Buenos Aires och jag har bara kommit till Sao Paulo i Brasilien (andra gången som jag lite oväntat hamnar i Brasilien under denna resa). Flyget från BsAs blev nämligen försenat vilket gjorde att jag missade flyget Sao Paulo-Amsterdam och nu är jag alltså fast här utan att veta riktigt hur/när jag tar mig härifrån. KLM-kontoret var stängt när vi landade. Väskan vet i fan var den är. Och folk pratar portugisiska som man inte förstår ETT SKIT av. Jag har inga kläder eller hygienartiklar och har ingen aning om hur jag ska ta mig hem. Tydligen går det ETT KLM-flyg imorgon, så förhoppningsvis får jag plats på det...och med lite flyt kanske man till och med blir uppgraderad!
Men skitsamma. Jag har fixat ett hotellrum, så egentligen är ingen större skada skedd förutom att jag hade lite planer för lördagskvällen och söndagen, som nu spricker. Och så får jag ju se lite av Sao Paulo, en stad som jag varit lockad av ett tag. Ja, vi får väl se vad som händer...

Slutkläm

Nähä, dags att så sakteliga börja dra sig hemåt...

RSS 2.0