.


Idag har jag absolut ingenting att skriva om. Och den här bilden har ingenting med någonting att göra.

På skiva: Rydell & Quick (Nolltretton, maj)

Rydell & Quick

”R.O.A.D.T.R.I.P.”

Naxos

 

Det är tveksamt om det finns något svenskt band med sämre rykte bland rockkritiker än vad Rydell & Quick har. De har egentligen alla fel: de är ett coverband, de tilltalar Harryspubliken och de har en trashig stil. Att de inte är särskilt nyskapande eller konstnärligt utmanande tror jag till och med att gruppens fans håller med, men det kvittar, publiken står ändå där i tusental varje gång det vankas stadsfester på torgen runt om i landet.

Duon brukar beskrivas som landets mest turnerande band och lyckas snitta sisådär 200 bokningar år efter år. Med över 20 års erfarenhet, påkostad scenshow och hög energi vet de hur man får igång en publik. Men Rydell & Quick är i första hand ett liveband, det de hittills fått ur sig på skiva har inte varit särskilt intressant.

Detta är gruppens andra fullängdare och den innehåller tio spår med ganska traditionell hård rock med mycket elgitarr, hög fart och partystämning, även om några låtar är mer melankoliska. Det är bra producerat och proffsigt framfört, men också fruktansvärt ointressant. Det är ytterst tveksamt om någon någonsin kommer att göra covers på Rydell & Quicks låtar.

 

 

1/5


BN på Bengans


Tänkte bara påminna om att Bête Noire gör en liten spelning på skivbutiken Bengans i Linköping den 9/6.

Nytt på DVD (Nolltretton, maj)

Mission: Impossible – Ghost Protocol

 

Nej, det finns inga omöjliga uppdrag för Ethan Hunt (Tom Cruise) och hans superagentgäng, bara de som gör lite mer ont än andra. Helt lätt är det dock inte att först rymma från ett fängelse, för att sedan stjäla hemliga ryska militärhandlingar inifrån Kreml, därefter arrangera ett simultan-fejkmöte med terrorister och slutligen rädda jorden från kärnvapenkrig. Det är knivigt, men det går.

Den fjärde ”Mission: Impossible”-filmen kan faktiskt vara den bästa i serien. Här finns en mängd uppfinningsrika tekniska utrustningar, action i absolut toppklass och dessutom en stor dos humor. Coola scener staplas på varandra och allra bäst är sekvensen när Cruise tvingas klättra på fasaden på 800-metersskrapan Burj Dubai. Det är redan en klassiker, som bör undvikas av personer med anlag för svindel.

Filmens skurk är Michael Nyqvist som visserligen pratar svenska men i övrigt inte gör något större väsen av sig. Man kan invända mot hans luddiga motiv (att spränga jorden för att mänskligheten ska kunna utvecklas…?) men då kan man lika gärna ifrågasätta hela filmen med sina stunts och sin framtidsteknik. Om man istället väljer att svepas med är detta en riktigt vass actionrulle, faktiskt den bästa jag sett på länge.

 

4/5


Dagens gay-sms


Lika som bär #128


Maltas schlagersångare Kurt Calleja & Tobi

Dagens gay-sms



På skiva: Europe (Nolltretton, maj)

Europe

”Bag of bones”

Gain/SONY

 

Det finns många exempel på gamla rockband som har lagt ner och återuppstått ett antal år senare med nya låtar som ingen vill höra. Europe är ett av få lyckade exempel där det nya materialet faktiskt kan mäta sig med de gamla hitsen. Sedan comebacken 2004 har gruppen släppt fyra album där de inte försökt att göra nya, tröttare versioner av sina gamla låtar utan istället valt att bli tyngre och bluesigare. Här finns till och med en låt med titeln ”Not supposed to sing the blues”. Det har gjort att de istället för att bli ett mossigt nostalgiband känns som ett nytt band och har fått något av en andra karriär.

På ”Bag of bones” levereras 70-talshårdrock av det klassiska snittet och det känns som att det är denna typ av rock som Joey och grabbarna helst vill spela. Jag gillar bandets grooviga retrostil, det passar Europe där de befinner sig i livet för tillfället. Dock är inte detta den starkaste av gruppens nya plattor. De lirar med både säkerhetsbälte och krockkudde, det saknas riktig hitkänsla och jag hade gärna sett dem ta ut svängarna mer.

 

2/5


Mors dag


I går var jag ute i sommarstugan och grillade (säsongspremiär, jag vet att jag är sen) och åt Estelletårta (premiär där också). På hemvägen svängde jag förbi Dentusgrottan och kollade in nya uteserveringen, som blev kanon!


Fröken, mitt namn är Jederknüller


Dagens gay-sms


Saxat ur bladet


Ibland får gratistidningarna kritik, men jag tycker det är en njutning varje gång man öppnar upp blaskorna. Jag läste bland annat detta underbara citat av Jimmy Uller i LKPG (ovan).

I samma tidning slog skribenten Daniel Atterbom nytt rekord i sin paradgren "Wikipedia-journalistik". En märklig teknik där han istället för att fråga sina intervjuoffer saker kommer med påståenden som vederbörande på något sätt ska kommentera.

Och så har vi denna text i Linköpingsposten, som glädjande nog nämner Dentusgrottan. Men just detta faktum, tillsammans med grammatikfelet, omnämnandet av Glenn Danzig och att texten saknar signatur gör att jag är 100% säker på att det är Jerry själv som skrivit texten.

Nytt på skiva (Zero, maj)

Album

 

7/10

 

Jonas Schwartz: Six

Adore music

 

Någonstans i min skivhög vet jag att det ligger en gammal EP med Jonas Schwartz. När han började göra väsen av sig för några år sen med en EP-trilogi var han inte tillräckligt bra för att göra återkommande besök i min stereo, men ändå intressant nog för att jag skulle lägga namnet på minnet. Och nu är han tillbaka med sitt debutalbum som är överraskande bra.

Det finns några svackor här och där, men dem kan man lätt glömma när helhetsintrycket är så tilltalande. Schwartz levererar härlig indiepop som både innehåller såväl eufori och croonerstämning som halvsprucken röst och retrokänsla. En manlig motsvarighet till Amanda Jenssen, skulle man kunna säga.

Elmo är en annan referens som man kan plocka fram. Och eftersom jag gillar såväl Elmo som Amanda gillar jag såklart också Schwartz. Här finns många bra låtar, men favoriten är nog ändå ”Dream on” med sin vers som mullrar fram i ett lägre register för att höja tonläget och kraften i refrängen.
------------------------------------------------------------------------------

Album

 

5/10

 

Love Antell: Gatorna tillhör oss

Startracks

 

Det som fällde Socialdemokratin i början av 90-talet var inte en osedvanligt stark opposition utan det som brukar kallas ”de stora förväntningarnas missnöje”. Sedan 50-talet hade sossarna byggt upp den offentliga sektorn, men varje förbättring av välfärdsstaten ledde till nya, ökade förväntningar. I längden går det naturligtvis inte att hela tiden öka det offentligas åtaganden, vilket ledde till att sossarna inte kunde motsvara de förväntningar som fanns bland medborgarna som därför kände sig besvikna.

Ungefär samma situation befinner sig Love Antell i. Det kvittar att hans solodebut ”Gatorna tillhör oss” egentligen är en helt okej skiva, problemet är att våra förväntningar på honom är så höga så att allt som inte får oss att skrika i extas därför ses som ett misslyckande.

Hans gamla band Florence Valentin debuterade också svagt, men levererade sedan två vrålstarka skivor med punkattityd, vassa texter och låtar av guds nåde. Låtar som den svängiga ”Pokerkväll på Vårby gård” och den ilsket fräsande ”Samma vindar, samma brackor” är redan nu svenska klassiker.

Här finns inget i den klassen. Energin är som bortblåst, låtarna är intetsägande, ljudbilden är mesig och även om texterna fortfarande är typiska Antellska betraktelser över skyskrapor, koppartjuvar, ungkarlshotell, fylleceller, fartkameror, trappmaskiner och parkeringsplatser så är det inget spår som får det att hetta till hos mig.

Kanske beror det på mina höga förväntningar. Eller också är det bara så att Love helt enkelt inte ansträngt sig tillräckligt mycket denna gång.


Dagens gay-mms


Fattar inte riktigt denna...

The Summer of Tobi har börjat

Efter "The summer of Tobi", "The summer of Tobi - andra sommaren", "The summer of Tobi - Hämningslöst", "The summer of Tobi 4.0", "The summer of Tobi - Återkomsten", "The summer of Tobi vs Predator" och "The summer of Tobi 2LAX11" är det nu dags för "The summer of Tobi -Reboot".

Igår kändes som startskottet. Och en av de klassiska punkterna (att dricka vin på Rimås balkong) klarades av direkt. Sen tog Bill och jag en AW (och ja, den sjuka AW-stalkern ringde igen) innan vi hade ett mini-bandmöte där vi inte kom fram till ett skit.

Avslutningsvis blev det en sväng till L´Orient för att kolla in Helmut Jederknüller. Dom svängde som vanligt...

Dagens gay-sms


Men va fan...? Nu har Figge också börjat!

Summering Lissabon


Det blev även en halv fjärde dag i Lissabon innan vi flög hem. Då passade vi på att kolla in området nere vid vattnet och lite mer av Alfama.

Där höll dom på att smycka gatorna för den kommande Sardin-festivalen. Och jag passade självklart på att prova nationalrätten. Bill som är fiskrädd avstod, och kanske gjorde han rätt för jag förstod inte riktigt tjusningen med denna lite småtråkiga maträtt.

Sammanfattningsvis kan man säga att Lissabon var en mysig och charmig stad, perfekt för en kortare tripp på några dagar. Dock var det lite småkyligt, och jag hade svårt att på allvar förälska mig i staden utan att rikta kunna peka på varför.

Innelistan Lissabon
1. Hela stadskärnan med sin arkitektur, backar, bergbanor osv.
2. Utsikten från Castelo de Sao Jorge och Barrio Alto
3. Prången och gränderna i Alfama
4. Bra prisnivå
5. Indiern som sålde en hatt till Bill (som han aldrig använde utan lämnade kvar på rummet när vi åkte)

Utelistan
1. Lunchen på Sol Nascente (sök gärna på Tripadvisor, där alla har gett stället bottenbetyg)
2. De jobbiga knarkförsäljarna
3. Halvdant väder
4. Restaurangerna på svettgatan
5. Att vi inte fick höra nån fado

Lehmans fredagsfräckis


På Finlands-båten ser en man i baren en mycket tilldragande kvinna. Henne ska jag ha, tänker han. Han kallar till sig servitören och säger att han ska servera henne ett glas champagne av ädlaste sort.
- Och glöm inte att hälsa från mej, jag heter Brynolf.
Servitören häller upp ett glas champagne, överräcker det till kvinnan och säger att det är med hälsningar från mannen i den röda kavajen som heter Brynolf. Kvinnan tar upp en penna och skriver något på en servett som hon ber servitören överlämna till mannen.
Brynolf läser på servetten:
”Ska jag mottaga champagnen måste du ha en Ferrari i garaget, 10 miljoner på banken och 20 centimeter i brallorna.”
Brynolf skriver tillbaka på en servett:
”I mitt garage står en röd Ferrari och en vit Jagga XJ 12. På mitt bankkonto finns över 100 miljoner. Men aldrig i livet att jag förkortar min stolthet med 7 centimeter för din skull. Men låt dig väl smaka av champagnen!”

Helmut rockar loss


Tänkte bara tipsa om att Helmut Jederknüller spelar på L´Orient ikväll. Och det är gratis, så det finns inget att skylla på!

Lissabon dag tre


Tredje dagen åkte Portugalskjortan fram! Jag hade sparat lite på den eftersom det var lite småkallt väder, men tredje dagen var det dags. Vi började med att kolla in de västra delarna kring Bairro Alto, där det bland annat finns flera bergbanor man kan åka uppför/nedför backarna.

Hela centrala Lissabon består av gamla hus, smala gränder, backar, spårvagnar, små restauranger och annat mysigt. Det är ganska slitet och nedgånget, men man har i alla fall lyckats bevara stadskärnan på ett charmigt sätt.

Vi bodde precis intill denna berömda hiss. Dock åkte vi inte upp i den eftersom Bill är höjdrädd...

Nytt på skiva (Zero, maj)

EP

 

4/10

 

El Poncho: Rofftops EP

Egen prod.

 

Detta Göteborgsband har funnits i tre år och innan denna skiva släppt två andra EP:s. Det fem man och en kvinna starka bandet gillar att lattja med ljud och rytmer och levererar tre låtar som blandar lekfullhet och ös på samma gång. Sångerskan Paulina Nyström påminner lite om gamla screamqueenen Cecilia Nordlund men musiken kan nog beskrivas bäst som experimentell rock med funkfeeling. Låtarna har svårt att fastna, men det känns som att det finns outnyttjad potential i Paulina.
------------------------------------------------------------------

8/10

 

Joel Alme: A tender trap

Razzia Records

 

Den låt som jag gått och nynnat på mest under våren är utan tvekan Joel Almes melankoliska “When the time is right”. En självklar melodi som känns klassisk så fort man hör den, fantastisk sång och känsla och så min favorit-textrad: ”it breaks my heart, it breaks my heart you know” som kanske inte ser så märkvärdig ut på pappret men som går direkt in i hjärtat när man hör den sjungas.

Men det är inte bara nyss nämnda låt som får blodet att bulta i mitt romantiska estradör-hjärta, hela Almes tredje platta innehåller storslagen croonerpop som lånar poser av såväl Morrissey som Sinatra. I mitt tycke är det årets hittills bästa skiva.

Här finns en mängd starka låtar med vacker, ömsint musik och känslosam sång, kryddat med viss indiekänsla som gör att det inte blir outhärdligt smörigt. Men det är snarare helheten än enskilda låtar som sätter sig, det är stämningen som Alme förmedlar genom skivan som är styrkan, inte bara de strålande melodierna och den stiliga känslan i sången. Detta är en skiva som man bör köra på repeat, om och om igen.


Tredje dagen i Lissabon


Dagens gay-sms


Börjar Prutten få idétorka?

Lissabon dag två


Andra dagen i Lissabon tog vi den klassiska spårvagn 28 och kollade in staden. Mest var vi på östra sidan med gamla stadsdelen Alfama med sina slingrande gränder och prång.

Uppe på berget låg också den magnifika borgen Castello de São Jorge med fantastisk utsikt över staden.

Kvällstid höll vi oss nere kring restaurangerna i Baixa och drack bland annat Portvin, och åt Kyckling Piri-piri. Däremot missade vi fadosången - skandal!

Utsikt över Alfama i Lissabon

Tycker ni att Bill verkar lite bitter så beror det på att vi ätit världshistoriens sämsta lunch strax innan...

Bête Noire nyanlända till Lissabon


Tobis korvtest #10


Scans Jägarkorv

Vi avslutar korvtestet med gammal hederlig falukorv. Fast detta är en lite finare variant kallad Jägarkorv. Och för att vara falukorv är den riktigt bra, köttig och god. Men som vanligt är det svårt att på allvar tända till som konsument. Slutsatsen av hela detta test blir att korv oftast är helt okej, men det är sällan man stöter på en korv som når riktigt orgiastiska höjder.

Betyg:
3 av 5

Gest hos Tobi


Är det en vaxdocka? Är det en vampyr? Nej,det är David Gest!

Nytt på skiva (Zero, maj)

Album

 

5/10

 

VED: VED

Adrian Recordings

 

Jag är inget stort fan av instrumentalmusik, särskilt inte om den är repetitiv och enformig. Det gäller såväl house som jazz och electronica. Ofta reduceras bara instrumentalmusik till att bli en ljudkuliss som kanske väcker lite intresse i initialskedet men som sakta förvandlas till en tapet. Visserligen kanske den skapar en sorts stämning men är inget man lyssnar aktivt på.

VED från Malmö känns inledningsvis lite intressantare. Kvintetten mixar elektronik med instrument som bouzouki, orgel och klarinett och skapar en slags loungemusik som andas och har liv. Ja, det är instrumentalt och monotont men också dansvänligt och faktiskt med en hel del folkmusikkänsla. Man anar lite Balkaninfluenser nånstans där bakom alla rytmerna. Och till en början känns det riktigt intressant, men någonstans halvvägs in i skivan tappar jag intresset och även VED blir till en kuliss.
-----------------------------------------------------------------------------

Album

 

6/10

 

Salim Nourallah: Hit parade

Tapete Records

 

Efter att ha gjort musik med sin bror Faris i konstellationen The Nourallah Brothers under några år gick Salim 2004 solo och har sedan dess fått ur sig fem skivor. Texaskillen spelar en blandning av americana och singer/songwriter, av den typ som brukar gå hem på SXSW och hyllas i Sonic, samt dyka upp i allehanda tv-serier. Organisk, jordig visrock som väver ihop den amerikanska indiescenen med det mer lantliga livets vedermödor. Och mycket riktigt spelade han också på SXSW i år. Och visst har hans musik även varit med i några tv-serier.

Så man vet ungefär hur det låter. Han spelar trevliga låtar med en akustisk touch, men det finns helt enkelt för många andra artister där ute liknande Salim Nourallah. Spela upp en låt av honom tillsammans med tio låtar av hans musikaliska kollegor och det är omöjligt att avgöra vilken som är hans. Det gör att jag har svårt att uppbåda något större engagemang för honom, trots att jag i grund och botten gillar hans musik.


Bête Noire i Lissabon


Japp, Bête Noire lever livets glada dagar i Lissabon. Vi började med att frossa i snittar och champagne i VIP-loungen på Schiphol. Är inte det glamour, så säg?

Väl på plats checkade vi in på vårt designhotell mitt inne i centrala  Lissabon.

Vi begav oss genast ut på stan för att njuta av arkitekturen och dricka portvin...

Bill var glamorös som vanligt...
Detta var en snabb rapport, på grund av svajande wifi. Mer bilder är på G...

Musikkrönika (Nolltretton, april)


Grundkurs i svensk indie

 

I denna spalt har jag under åren skrivit om glamrock, Lady Gaga och country, när det enda jag egentligen vill skriva om är svensk indiepop från 90-talet. Nu får det räcka, här har jag krystat lika hårt som Kronprinsessan för att hitta en anledning att få skriva om tidernas bästa musikstil.

 

När lilla Estelle föddes firade jag med att spela Popsicles ”Hey princess” hela dagen och märkte snart att min rojalistiska yra förbyttes mot en swindiedito. Popsicles klassiska indiehit var inte bara ett passande låtval för att tonsätta den kungliga nedkomsten, i år är det dessutom 20 år sedan gruppen albumdebuterade med ”Laquer” där just nämnda låt öppnade plattan. Samma år gjorde även Popsicle skandal när de önskade att Arvingarna skulle dö i en bussolycka. Frågan är om svensk indiepop någonsin varit coolare än 1992.

 

Det tidiga 90-talets indievåg är i mitt tycke den mest intressanta perioden inom svenskt musikliv. Det var då svenska popband slutade kopiera sina utländska kollegor, höjde nivån flera klasser, byggde upp självförtroendet och började sprida den svenska popkulturen över världen.

Sedan dess har det både kommit en andra, en tredje och kanske till och med en fjärde våg med svenska band som sprider den melankoliska nordiska popmusiken över världen. Idag är det inget konstigt med att Lykke Li, Kleerup, Shout Out Louds, Peter Bjorn and John, The Soundtrack of Our lives, The Hives, Teddybears, Robyn och andra svenska artister har hela världen som sitt arbetsfält, och det har de popexplosionen under det tidiga 90-talet att tacka för.

 

Idag är det dock inte alla som har riktigt koll på 90-talets svenska popscen, så därför kommer här en liten grundkurs i form av några tuffa fraser att slänga ur sig när ämnet dyker upp på nästa lägenhetsfest:

 

* Visst är det tufft att lilla Norrköpingsbolaget Ceilidh var så betydelsefullt för den svenska indiepopens framväxt?

 

* Alltså, elgitarrerna i This Perfect Days version av Secret Services låt “Oh, Susie” är verkligen skittuffa.

 

* Atomics Swings debutskiva ”A car crash in the blue” är en av de bästa svenska skivorna någonsin.

 

*Visst, The Cardigans blev svinstora, men det var ju Happydeadmen och Easy som banade väg.

 

* Brainpool var lite lättviktiga, men det finns fan ingen bättre partylåt än ”Everyday”.

 

* Varför har inte The Wannadies adlats? De är ju det bästa popbandet genom tiderna.

 

* Jag skulle vilja säga att The Kooks var det sista riktiga svenska 90-talsindiebandet. Nej, inte engelsmännen utan det RIKTIGA The Kooks.

 

* Tommy 16 var väl okej, men det var ju Hardy Nilssons svenska texter som var hela grejen.

 

* Vad gör medlemmarna i Ray Wonder, Eggstone, Pineforest Crunch och Souls nuförtiden?

 

* Kent skulle lagt av efter debuten…

Nytt på skiva (Zero, maj)

Album

 

7/10

 

Jonas Schwartz: Six

Adore music

 

Någonstans i min skivhög vet jag att det ligger en gammal EP med Jonas Schwartz. När han började göra väsen av sig för några år sen med en EP-trilogi var han inte tillräckligt bra för att göra återkommande besök i min stereo, men ändå intressant nog för att jag skulle lägga namnet på minnet. Och nu är han tillbaka med sitt debutalbum som är överraskande bra.

Det finns några svackor här och där, men dem kan man lätt glömma när helhetsintrycket är så tilltalande. Schwartz levererar härlig indiepop som både innehåller såväl eufori och croonerstämning som halvsprucken röst och retrokänsla. En manlig motsvarighet till Amanda Jenssen, skulle man kunna säga.

Elmo är en annan referens som man kan plocka fram. Och eftersom jag gillar såväl Elmo som Amanda gillar jag såklart också Schwartz. Här finns många bra låtar, men favoriten är nog ändå ”Dream on” med sin vers som mullrar fram i ett lägre register för att höja tonläget och kraften i refrängen.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Singel

 

7/10

 

Fox Hunting: Hurting

Spoke Digital Agency

 

Aaah…elektronisk pop. 80-talsfeeling. Pet Shop Boys-vibbar. Duon Fox Hunting, som består av Peter Påhlman på sång och Niklas Kärreskog på keyboard, följer upp 2011 års EP ”Location” med denna singel i väntan på albumet ”Masquerade”.

Här får vi hela sju versioner av låten ”Hurting”, bland annat en Emmon-remix, men det originalet som är bäst. Som vanligt.

Det är en ljus, glad, fartfylld poplåt som flyger fram på en blippande ljudmatta och skapar en storslagen arenakänsla. Mycket intressant, detta vill jag höra mer av.


Lissabon!


Idag drar Bill och jag till Lissabon några dagar, för att sjunga fado, dricka vin och åka spårvagn uppför kullarna. Vi ska även lyssna på Fibes, Oh Fibes senaste skiva på balkongen och spåna idéer till Bête Noires kommande projekt.
Jag har aldrig varit i Portugal tidigare, men känner på mig att Lissabon är en riktig höjdarstad!
Syns om några dagar igen...

AW-stalkern fångad på bild!


Så här ser han alltså ut, AW-stalkern som ringer mig varje fredag och sjunger "Två av oss" innan han stönar och abrupt lägger på luren.
Jag trodde jag hade skrämt honom på flykten, men efter en veckas paus är han nu tillbaka - värre än nånsin! Igår ringde han igen och hade samlat ihop en hel kör som backade upp honom i hans sjuka serenad. Var ska detta sluta...?

Nytt på skiva (Zero, maj)

EP

 

4/10

 

El Poncho: Rofftops EP

Egen prod.

 

Detta Göteborgsband har funnits i tre år och innan denna skiva släppt två andra EP:s. Det fem man och en kvinna starka bandet gillar att lattja med ljud och rytmer och levererar tre låtar som blandar lekfullhet och ös på samma gång. Sångerskan Paulina Nyström påminner lite om gamla screamqueenen Cecilia Nordlund men musiken kan nog beskrivas bäst som experimentell rock med funkfeeling. Låtarna har svårt att fastna, men det känns som att det finns utnyttjad potential i Paulina.
-------------------------------------------------------------------------------

Album

8/10

 

Joel Alme: A tender trap

Razzia Records

 

Den låt som jag gått och nynnat på mest under våren är utan tvekan Joel Almes melankoliska “When the time is right”. En självklar melodi som känns klassisk så fort man hör den, fantastisk sång och känsla och så min favorit-textrad: ”it breaks my heart, it breaks my heart you know” som kanske inte ser så märkvärdig ut på pappret men som går direkt in i hjärtat när man hör den sjungas.

Men det är inte bara nyss nämnda låt som får blodet att bulta i mitt romantiska estradör-hjärta, hela Almes tredje platta innehåller storslagen croonerpop som lånar poser av såväl Morrissey som Sinatra. I mitt tycke är det årets hittills bästa skiva.

Här finns en mängd starka låtar med vacker, ömsint musik och känslosam sång, kryddat med viss indiekänsla som gör att det inte blir outhärdligt smörigt. Men det är snarare helheten än enskilda låtar som sätter sig, det är stämningen som Alme förmedlar genom skivan som är styrkan, inte bara de strålande melodierna och den stiliga känslan i sången. Detta är en skiva som man bör köra på repeat, om och om igen.


Tobis korvtest #9



Grill Italiano från Charkprodukter (?)

Jag stör mig på alla dessa korvar som kallar sig "heta" när de inte har mer kryddning än vanlig falukorv. Detta är ytterligare en sån korv. Var finns den påstådda hettan? Hade jag inte haft på stark senap hade korven inte smakat något alls. Dessutom var den jäkligt flottig, så jag förstår varför den reades ut på Hemköp.

Betyg: 2 av 5

Lehmans fredagsfräckis


En kvinna låg och solade på stranden. Plötsligt flög det upp en humla mellan benen på henne. Hon fick panik och sprang (så gott hon kunde) till en doktor. Hon berättade vad som hänt och doktorn svarade:
- Gå hem till din man och be honom smörja in snoppen i honung, låt honom försiktigt för in den och locka ut humlan.
- Men doktorn, jag är tyvärr singel!
- Jaha, då kanske jag kan hjälpa dig.

Så han hämtade honung, smorde in sitt vapen och började sedan sakta föra in den. Det gick en stund, men så började han att öka takten mer och mer.
- Men vad gör du? skrek kvinnan. Du skulle ju ta det försiktigt.
- Jag har ändrat mig! Jag skjuter den jäveln istället!

På skiva: Carolina Wallin Pérez (Nolltretton, april)

Carolina Wallin Pérez

”Där vi en gång var”

Razzia

 

Carolina Wallin Pérez fick ett litet genombrott 2009 med sina snygga, småjazziga tolkning av Kent-låtar på skivan ”Pärlor och svin”. Det var en riktigt trevlig platta som jag rekommenderar både Kent-fans och andra att lyssna på. I år var Pérez med i Melodifestivalen med ”Sanningen” som hade vissa drag av Kents ”Om du var här”. Den finns även med här på första skivan med egna låtar, där även namn som exempelvis Ludwig Bell och Andreas Mattsson var med och pillat lite grann.

Kent-låtarna var en snabb genväg in i rampljuset, men Pérez visar att hon klarar sig skapligt på egen hand också., även om det givetvis är svårt att följa upp en skiva som består av kända dunderhits med en platta med eget material där varken text eller melodier når upp till samma höjder som hos Eskilstunabandet. Hantverket är oklanderligt och vid första lyssningen låter allt helt okej. Snart märker man dock att musiken är lite för anonym för att fastna och stanna kvar. Man har en mysig stund med Pérez, men mer än så är det tyvärr inte.

 

2/5


Bête Noire på Bengans


Ny spelning med Bête Noire!
Vi har inte spelat i Linköping sedan september, så vi fixade till ett gig på skivbutiken Bengans för att inte fansen skulle glömma bort oss.
Vi kommer att spela där lördagen den 9/6 klockan 13.30. Det blir en liten minispelning där vi kör några låtar och folk kan köpa våra skivor. Så ta en paus i lördagsshoppingen och titta förbi Bengans!

Pop på Palatset


Jag har börjat boka band till Palatset (under McDonalds) i Linköping. I höst kommer det att bli en riktig satsning med start den 8/9. Det kommer att bli en kanonöppning med ett lokalt röjarband, ett internationellt surfband och till sist ett väldigt lokalt band som släpper ny skiva och gör en av väldigt få spelningar.
Därefter kommer Palatset att ha spelningar varannan vecka under hösten. Hela programmet kommer att presenteras i augusti.
Har ni förslag på artister ni vill se, både lokala och nationella (som inte är för dyra), är det bara att skriva en kommentar här nedan eller mejla mig på Tobi_katoy@hotmail.com.

På skiva: Little Marbles (Nolltretton, april)

Little Marbles

”Vi kan göra det hur du vill”

National

 

Little Marbles måste se upp så de inte kommer för långt ifrån sina ursprungsideal och slutar som bara ett band i mängden. Detta är duons tredje skiva och för varje platta saknar man alltmer lekfullheten och charmen som Linn och Julia hade när de först började göra väsen av sig på de svenska popscenerna.

Att texterna är tämligen ointressanta med sin mix av naivitet och tonårspretentioner kan man ta, det känns i alla fall som att orden är tjejernas egna. Värre är det med musiken, som till största delen skrivs av Miss Li och Sonny Boy Gustafsson. Den är inte på något sätt dålig, men jag störs av att den inte känns som Little Marbles egen. Det låter för tillrättalagt, opersonligt och korrelerar inte med tjejernas lyrik, utseende och aura. Little Marbles står i ett vägskäl mellan att reduceras till två dussinsångerskor eller att ta kommandot och hitta tillbaka till sin själ. Och jag skulle helst vilja att de väljer det senare alternativet.

 

2/5


Norpan igen


Är ju i Norrköping var och varannan dag, men nu dröjer det minst en vecka till nästa gång. På bilden ovan ser ni det coola caféet i Arbetets Museum. Där har Bête Noire alltid velat spela och kanske kan det ske framåt hösten, men det får jag återkomma till...

Igår var jag runt och gjorde lite allt möjligt i vanlig ordning. Bland annat kollade jag in Tonarvets spelning på Antikvariatet på Knäppingsborgsgatan. Dom kommer för övrigt att vara förband till Bête Noire framöver, bara vi hittar ett lämpligt tillfälle.

Och så var jag inne på Speet Spirit och köpte den där Portugalskjortan som jag nämnt tidigare. Enligt Speet-tjejerna är den "självraggande". Hmm, vi får väl se...

Dagens gay-sms


Nu har visst Prutten snöat in på London...

Nytt på DVD (Nolltretton, april)

Tinker tailor soldier spy

 

Det kalla kriget och dess spioner är en fascinerande värld som är lätt att förtjusas av. Det är även ett tacksamt ämne att göra film av, med sina dubbelagenter, telefonavlyssningar, lönnmord och politiska spel. Tomas Alfredsons film har redan höjts till skyarna i alla möjliga sammanhang och det finns mycket med ”Tinker tailor soldier spy” som verkligen är mästerligt. Det snygga fotot och de fantastiska miljöerna fångar på pricken det grådaskiga 70-talet som filmen utspelas i. Skådespelarna, med bland annat Gary Oldman och svenska David Dencik är också genomgående bra.

Det finns dock en del brister också. Trots att tempot är segt känns filmen rörig och det kan vara svårt att hänga med bland alla turer och namn. Handlingen går ut på att Oldmans rollfigur ska hitta en ”mullvad” inom den brittiska säkerhetstjänsten, men även om det ligger en viss thrillerspänning och puttrar filmen igenom så hettar det aldrig till på allvar. Manuset borde ha vässats och fått mer dramatik, nu saknas den riktiga udden.

 

3/5


Stalking Edith #5

Nån gång ska man väl få höra "Amen", tänkte jag och drog till Härnösand för att kolla in Edith Backlund. Men nej, inte denna gång heller... Lägger snart ner detta, det verkar ju ändå hopplöst...

Tisdag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Där heter mataffärer de mest märkliga saker.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

På skiva: Roxette (Nolltretton, april)

Roxette

”Travelling”

EMI

 

De som trodde att Roxette gjort sitt får nog tänka om. Sedan februari i fjol är gruppen ute på en imponerande mäktig världsturné, och kommer att fortsätta med det in i augusti. För att hålla sig aktuella (och fördriva tiden?) har man gjort som med 1992 års ”Tourism” och spelat in lite nya låtar under konserter, på hotellrum, i lokala studios och i samband med soundcheck. Precis som med ”Tourism” har det blivit en jämnbra men lite tråkig skiva som känns mer som ett hobbyprojekt än ett riktigt album, och det var väl tanken också.

En hel del ballader blir det, och Gessle fortsätter även att inspireras av sitt kära 60-tal. Mycket på skivan har en akustisk touch och även om det låter lite väl snällt är det ändå i det nedtonade läget som 2012 års Roxette låter bäst. När duon försöker rocka på och skapa snabba pophits låter det mest konstruerat, och inte minst daterat. Det blir ofta bara sämre versioner av det de presterade för 20 år sedan. Om Roxette däremot spelar musik som passar med deras läge i livet, utan att såsa till sig för mycket, tror jag att de senaste årens lyckade comeback kan hålla i sig länge.

 

3/5


Stalking Edith #4


Nån gång ska man väl få höra "Amen", tänkte jag och drog ner till Malmö för att kolla in Edith Backlund. Men icke...

Dagens gay-mms


Efter Motala-giget dök det upp ett MMS från Prutten...

Krogkrönika (Nolltretton, april)

Saknas något – gör det själv!

 

Sluta gnäll på det tråkiga kroglivet och gör något åt saken istället. Det är faktiskt inte så svårt att på egen hand boka ett band eller starta en klubb.

 

När människor arrangerar saker de själva skulle vilja gå på brukar det bli bra. Det är så många musikföreningar, nischade klubbar, artistbokare och arrangörer startar. Man tycker det saknas något i utbudet och väljer att ta saken i egna händer.

 

Punken brukar ofta ta åt sig äran för DIY-kulturen (Do It Yourself) och visst har det alltid startats många band, fanzines, musikföreningar, skivbolag och annat under en slags punkig parasoll, både nu och då, men det är inget som är unikt för punken. Det som får folk att dra igång projekt är snarare att man tycker att det saknas något i det befintliga utbudet.

 

Det var därför Linköpings klassiska rockförening Rock d´Amour startades, för att boka band som ingen annan ville boka på 80-talet. Det är därför som synthföreningarna Nuclear Nation och Lakritz anordnar sina synthkvällar sedan många år tillbaka. Och det är därför Franz Jäger har dragit igång sina 25plus-kvällar i Värmekyrkan under våren.

 

Att starta egna arrangemang på krogar och uteställen är inte speciellt svårt. Oavsett om du vill dra igång en hårdrocksbar, en houseklubb eller anordna en konsert med en personlig favoritartist handlar det egentligen bara om att kontakta stället du tänkt dig att arrangera på och berätta om din plan. Krögare överlag är positivt inställda till olika arrangemang så länge man är seriös - och kan visa att det kommer folk.

 

För krögaren är det jättebra. Denne slipper att anstränga sig för att vara kreativ och modern, istället är det någon annan (du) som fångar upp strömningar i tiden, drar dit folket och kanske till och med ser till att stället blir hippt. Och själv får du möjligheten att skapa exakt det du och dina kompisar saknar i det lokala nöjeslivet. Alla blir således vinnare.

 

Det finns en visdom som har fastnat i mitt huvud och som blir tydligare för var dag, inte bara inom kroglivet utan överallt inom samhället. Den skulle kunna sammanfattas så här:

– Det är de som egentligen inte bryr sig som klagar. De som bryr sig gör något åt saken.

 


Bête Noire i Motala


Igår spelade Bête Noire på Kulturnatten i Motala. Det spelades hårdrock, visor, synthpop och annat, men av någon anledning hade kvällen på Kulturakademien marknadsförts som "Proggafton" (!?). Publiken kom och gick (mest gick...), men några positiva ljuspunkter fanns:
1. Vi sålde en skiva
2. Vi fick ett nytt fan som sa: "Ni är bättre än Lustans"
3. Snusk-Pelles dotter som spelade gitarr var jäkligt het
4. Vi blev bokade som förband till Adolphson & Falk på Kulturakademin i augusti
5. Arrangören gav oss rosa champagne

Dagens gay-sms


Han ger sig inte...

Stalking Edith #3


Igår stalkade jag Edith Backlund igen när hon lirade på Broadway Konditori i Norrköping. Jag satt återigen längst fram, men inte blev det någon "Amen" denna gång heller, trots att jag önskade den...

BN i NKPG


Igår var Bête Noire en sväng i Norpan. Jag åkte dit redan på morgonen och fortsatte med den där caféguiden (puh...inte många kvar nu...), träffade Livekarusellenvinnaren och provade kläder på Speet Spirit. Har länge spanat in en vit linneskjorta där som numera går under namnet  "Portugalskjortan" eftersom jag har tänkt att den skulle passa bra när vi drar till Lissabon nästa helg. Har velat fram och tillbaka, men tror nog jag slår till på den på tisdag.

Hängde även runt på matmarknaden i city och provade bland annat "Världens starkaste ost", och den var både stark och god kan jag intyga.
Sen kom Bill med tåget och vi gick på mingel-after work som anordnades av några butiker i Gamla Stan. OBS! Min AW-stalker ringde INTE! Kanske har han gett upp efter att jag avslöjade honom förra veckan här på bloggen.

Hursomhelst så hängde Bill och jag i butikerna på Skolgatan och drack vin och åt snittar, är inte det glamour så säg?
Sen drog vi ner till Broadway Konditori en sväng för en öl, men begav oss hem till Limpan ganska skapligt. Vi har ju en spelning i Motala ikväll.

Stalking Edith #2


Igår gick jag Sagateatern för att stalka Edith Backlund. Jag satt längst fram under konserten och lyckades även ta mig in backstage innan spelningen. Som vanligt spelade hon inte "Amen" och jag tror jag kommer fortsätta att stalka henne tills hon gör det.

Fredag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Där slänger hotellgästerna ut brinnande biblar genom fönstren.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Kultur i Limpan


Igår var jag runt lite på stan. Började med att kolla in SAAB-utställningen på Flygvapenmuseum, där min ciceron var härliga Matilda som tidigare jobbat med utställningen Kris & Vision i Norrköping. Eftersom det är ett flygvapenmuseum var denna utställning lite begränsad, men kolla gärna in den om ni har vägarna förbi i sommar.

Länsmuseet (eller Östergötlands Museum som det heter numera) besöker man ju allt för sällan. Det är ett fint hus och har ofta bra utställningar, men av någon anledning blir det sällan att jag går dit. Men igår kollade jag in Vintage - Mode & Minne, sommarens utställning om lokalt klädskapande sedan 50-talet. Den var riktigt bra och har också blivit väldigt populär. Bara på vernissagen kom det 700 personer. Så den kan jag rekommendera.

Lehmans fredagsfräckis


En liten pojke kommer in i köket för att äta frukost, eftersom han bor på en bondgård frågar hans mamma om han gjort sina sysslor?
- Nej, inte än, svarar pojken.
- Det måste du göra!

Pojken blir sur, så när han matar kycklingarna sparkar han till en av dom. Han gör samma sak med korna och grisarna. Pojken går sedan in för att äta sin frukost, men på bordet står endast en tallrik med flingor!
- Varför får jag inte ägg, bacon och mjölk? undrar pojken.
- Jag såg hur du sparkade till kon så därför får du ingen mjölk och du sparkade till hönan och grisen, därför får du inget ägg och bacon!

I samma sekund kommer pappan in i köket, han får syn på en mus som han sparkar till. Pojken tittar då upp på sin mamma, ler sitt största leende och säger:
- Ska du eller jag berätta?


Stalking Edith


Jag har inte stalkat nån på länge, men börjar bli lite sugen igen. Så man kanske skulle göra en mini-stalkning av Edith Backlund? För en stund sen var hon och lirade några låtar på Bengans. Lika snygg, cool och bra som alltid.

Norpan, norpan


Igår var jag i Norrköping en sväng. Det blev en blandat kompott med motionslopp, matvåfflor, modevisning, sushibar, resväskor och som vanligt en jäkla massa kaffe. Den där caféguiden håller på att ta knäcken på mig, jag dricker kaffe i parti och minut.
Men snart är pärsen över, i nästa nummer har vi uteserveringsguide och då riktar vi in oss på ställen med alkoholrättigheter. DET ser jag fram emot!

På skiva: The Nomads (Nolltretton, april)

The Nomads

”Solna”

Universal

 

Svensk garagerocks gudfäder – Ja

Finlir och studioperfektion – Nej

Förebilder för band som The Hellacopters, Sator och The Hives – Ja

 

Klassiskt Nomads-sound – Ja

Snygga gitarrslingor av Hasse Östlund – Ja

Gubbar som tappat stinget – Nej

 

Schlagerglättigt – Nej

Stökigt och smutsigt – Ja

Tionde albumet sedan starten 1980 – Ja

 

3/5


Dagens gay-sms


Tar det aldrig slut?

Riktig bilstereo!


Igår var jag på bilutställning hos Beijer (!). En massa snygga bilar, burgare och öl, överraskande mycket folk man kände och No Excuse på scenen, med mera, så det var var en trevlig kväll. Men bäst av allt var denna bilstereo som jag fick syn på - en vinylspelare för singlar! En sån vill jag också ha!

Onsdag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Där behåller man byggställningen när huset är klart.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Dagens fynd på hallmattan


Det krävdes visst att jag skaffade NT för att jag skulle få en vettig leverans av Corren. Sedan en tid dimper båda tidningarna ner varje morgon i brevlådan. NT har jag ett bra pris på och Corren...ja, den vet jag inte varför den kommer. Förmodligen är det väl nån annan som blir utan varje morgon...

Lissabon-tips?


Jag och Bill drar ju snart till Lissabon en kortis för att finslipa lite detaljer till vårt kommande hemliga projekt.
Är det någon som har varit i Lissabon och kan tipsa om lite roliga saker man bör se och göra?

Missa inte Edith


Edith Backlund är i mitt tycke landets bästa kvinnliga artist. Nu är hon ute på turné och kommer till Linköping (Sagateatern) 10/5 och Norrköping (Broadway Konditori) 11/5. Missa inte det!

På skiva: Abalone Dots (Nolltretton, april)

Abalone Dots

”Chocolate & Cigarettes”

SONY

 

Sveriges eget Dixie Chicks är tillbaka med sin tredje platta efter nästan fyra års uppehåll. Västervikstjejerna har under den tiden gjort fyra USA-turnéer och på vägen plockat upp lite Nashvillefolk som är med på olika sätt på plattan. Det har blivit mer gitarr och mindre fiol, vilket i mitt tycke är en förbättring. Jag tycker också att trion har fått ett mognare och tuffare uttryck. De har gått från att vara gulliga tjejer som härmar de amerikanska bluegrassartisterna till att faktiskt på allvar kunna mäta sig med dem.

På nya skivan har gruppen även börjat att sjunga vissa låtar på svenska. Här finns bland annat det underskattade Melodifestivalbidraget ”På väg”, och både den och de andra två svenska låtarna passar in bra ihop med de engelska spåren.

Abalone Dots bjuder på countryanstruken folkpop som är skön att lyssna på utan att bli mjäkig. Tjejerna får in visst bett och syrlighet i det lantlig svala på ett utmärkt sätt, vilket behövs i denna typ av musik. Bra sång, snygg produktion och en samling starka låtar gör att gruppens återkomst är en riktigt angenäm upplevelse.

3/5


Solariemorsan

Huga! När man ser den där omtalade solariemorsan på film blir det ännu tydligare hur vidrig hon ser ut.

Goda grannar


Vad är det för grannar jag har egentligen? När jag slängde sopor fick jag syn på en hel kartong med lavemangmedlet Klyx, och det väcker ju vissa frågor. Ska man verkligen slänga sånt i vanliga soporna? Vem köper en hel kartong lavemang? Varför slängde de en massa obrutna förpackningar? Vad är det för sjuka sexuella böjelser som praktiseras i min bostadsrättsförening?

Samtidigt blev jag lite nyfiken...kan det vara så att jag missat något?
Är det nån därute som användt Klyx och kan ge ett omdöme? Är det värt att prova?

Tannefors rockar fett


Det är som bekant i Tannefors det händer. Igår hade Henke och Jennifer konsert utanför Butik Mariette och brände av hit efter hit. Däremot tog de inte emot önskemål - svagt! Jag hade gärna velat höra "Trea på listan"...

Dagens gay-sms


Prutten igen...

På skiva: Maskinen (Nolltretton, april)

Maskinen

”Framgång & Efterfrågan”

Universal

 

Kanske är jag skadad av mitt yrke, men när jag lyssnar på Maskinens nya platta är det som att spela popbingo där jag kan kryssa för popkulturella referenser i både texterna och musiken tills brickan är full. Lisa Ekdahl, Lisa ”Left Eye” Lopes, Kelis, Räven raskar över isen, Orup – Bingo!

Om man kan koppla bort alla kopplingar till Köttgrottorna, Elvis, Sov du lilla videung och Amy Diamond så går det att uppskatta Herbert Munkhammars och Frej Larssons gränsöverskridande mix av bailefunk och electrohiphop. Dock är plattan lite ojämn och kanske någon låt för lång.

Styrkan är lekfullheten, galenskapen, rappheten i texterna och att det emellanåt svänger ganska bra. Men det är också det knäppa och lättsinniga som gör att jag har svårt att på allvar uppskatta duon. Med Maskinen kan man ha småroligt för stunden men det finns inget som verkligen bränner till och stannar kvar.

2/5


AW-stalkern fångad på film!

Igår var jag på after work igen, och som vanligt ringde min sjuka stalker. Men denna gång var jag på alerten och lyckades fånga hans rubbade beteende på film. Lyssna och lid!

Bandmöte med Bête Noire


Igår hade Bête Noire bandmöte. Båda var nyklippta och snygga inför giget nästa vecka i Motala - där vi även blivit lovade rosa champagne av arrangören!
Äntligen börjar vi få lite fason på VRIT, vi kom på en grej som fick refrängen att lyfta och gjorde lite annat småpill. Nu är det väl bara ett "twang" som ska fixas på ett ställe, och sen ett "pow!" i slutet, men sen är den nog färdig för att ta till Jürgens studio.
Sedan är det dags att ta itu med CR, där vi har en bra grund klar.

Dagens gay-sms


Prutten fortsätter SMS:a...

Härliga Norrköping


Igår var jag i Norrköping igen, och fick ännu en trevlig dag där.

Jag och min kollega Kicki började med att testa årets nya glassmaker på klassiska Halvars. Ni vet stället på Södra promenaden där Lundell sjöng att han slickade på en strut när han stod och spanade på gymnasieflickor. Jag testade Vit choklad och Sockerkaka, men båda var dessvärre lite bleka i smaken.

Denna månad varje år kör vi en caféguide i tidningen, så mina Norrköpingsbesök går till stor del ut på att besöka caféer. Vilket givetvis är trevligt, men det blir ju att man dricker kaffe på vartenda ställe så till slut storknar man nästan.
Just i Norrköping finns ju osedvanligt många coola caféer, jag kan exempelvis tipsa om Café Kuriosa, Gubbens Trädgård, Café Väster, Broadway Konditori, Café Hörnan, Jolla, Café Strykjärnet, Bagarstugan, Café Täppan, Fräcka Fröken (Kungsgatan), Färgargården, Odenscafét, Mimmis Visthus och Skafferiet.

Igår provade jag även sopplunchen på Et Cetera (öppnade tidigare i år). Det ligger precis bredvid kontoret, men det har inte blivit av att jag gått dit, trots att jag gillar soppa. Mysigt ställe och god soppa, så det kan jag rekommendera.

Slutligen blev det en sväng till flygplatsen, vilket alltid är lite småfarligt eftersom man blir så resssugen. Lyckligtvis har ju jag och Bill en resa till Lissabon inbokad senare denna månad så begäret blev trots allt uthärdligt.

Dagens fynd på hallmattan


Igår kom det en laddning skivor igen. Joel Alme har jag redan och den är kanon, sen var det lite okänt och sen Love Antells soloskiva som jag redan hört och blev lite småbesviken på.

Dagens gay-sms


Lehmans fredagsfräckis


- Hej, svarar en liten flickas röst i telefonen.
- Hej vännen, det är pappa. Är mamma i närheten? säger Gunnar.
- Nej, pappa. Hon är uppe i sovrummet med farbror Bosse.

Efter en kort paus säger Gunnar:
- Men du har ingen farbror Bosse, vännen!
- Jo det har jag, och han är uppe i sovrummet med mamma!
- Okej då. Jag vill att du gör en sak åt mej. Lägg ned luren, spring uppför trappan, knacka på dörren och ropa åt mamma och farbror Bosse att min bil precis körde upp på garageuppfarten.
- Okej pappa!

Några minuter senare kommer den lilla flickan tillbaka till telefonen.
- Jag gjorde som du sa pappa.
- Och vad hände?
- Mamma hoppade upp ur sängen utan några kläder och sprang omkring och skrek hysteriskt.
Sedan snubblade hon på mattan och föll nedför trappan. Nu ligger hon bara där och hennes nacke har vridit sej konstigt.
- Åh herregud! Farbror Bosse då?
- Han sprang också upp ur sängen utan några kläder. Han var jätterädd och hoppade ut genom fönstret och ned i swimmingpoolen. Men han måste ha glömt att du tömde den på vatten för att rengöra den. Han slog i botten och ligger där utan att röra sej.

Efter en lång paus säger Gunnar:
- Swimmingpool? Har jag kommit till nummer 854739?


Torsdag i Norrköping


Idag är jag i Norrköping igen.
Där kan man se såna här skyltar på caféer.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Nytt på DVD (Nolltretton, april)

Moneyball

 

Hur ska små idrottsklubbar kunna vinna titlar när de stora rika klubbarna hela tiden köper upp de stora stjärnorna? Det är ett problem som general managern Billy Beane brottas med i denna verklighetsbaserade berättelse om baseball-laget Oakland Athletics.

Beane spelas av Brad Pitt och gillar man honom blir man glad, för han syns i bild nästan hela tiden.

Lösningen på problemet levereras av en nationalekonom från Yale som Beane råkar träffa på. Svaret är att inte satsa på de stora namnen utan att försöka hitta underskattade spelare som har bra statistik men som ändå ratas av andra klubbar för att de anses vara för gamla, för otrevliga eller andra skäl som egentligen inte spelar någon roll på planen. För under match är det enda viktiga vad de verkligen presterar, och siffror ljuger inte.

”Moneyball” är en klassisk amerikansk sportfilm där en ”underdog” lyckas utmana de stora bjässarna trots att klubben enligt experterna borde vara chanslös. Sånt går alltid hem i stugorna, men jag tycker inte filmen engagerar riktigt så mycket som den skulle kunnat göra.

 

3/5
-------------------------------------------------------------------

Hamilton - I Nationens intresse

 

Förutom namnet har ”I nationens intresse” inte ett dugg gemensamt med Jan Guillous tredje roman om den svenska superspionen. I boken spränger Hamilton en rysk militärbas under vattnet, i filmen räddar han en kidnappad svensk och stoppar ett skumt amerikanskt säkerhetsföretag som tjänar pengar på att det är krig på Afrikas horn.

När Mikael Persbrandt skakar liv i Hamilton efter mer än ett decennium är det en råare och skitigare filmatisering vi får. Det är mer våld men betydligt mindre av storpolitik, Hamiltons grubblerier, mediakritik och inrikespolitiskt tjafs, det vill säga mindre av det som är Hamiltonseriens styrkor.

Skådespeleriet och utförandet är i det stora hela bra, men manuset känns livlöst och trist. Historien är svag och lyfter aldrig. Ett jämngrått skimmer ligger över hela berättelsen och man saknar nerv, dramatik och berättarglädje. Det räcker inte med att bara vifta med pistoler och krypa runt i öknen, för mig är Hamilton mycket mer än så.

 

2/5


Ändrat datum för BN-spelning


Bête Noire är som jag tidigare berättat bokade till Dentusgrottans grillfest som var planerad till den 4/8. Men datumet är nu ändrat till den 11/8.
Alltså: Bête Noire spelar på Dentusgrottans grillfest den 11/8!

Mer detaljer kommer när det börjar närma sig...

Kulturnatten kanske?


Bête Noire spelar ju som bekant på Kulturnatten i Motala den 12/5, men den riktiga Kulturnatten är ju den 29/9 i Norrköping och vi tänkte börja kolla om man kunde spela där. Nu är bara frågan var man ska spela. Vilken miljö är mest Bête Noire, så att säga?
Jag har varit inne lite på Tegelvalvet, Lamp Hotel och Café Strykjärnet (Arbetets Museum) men det finns säkert fler ställen som skulle passa. Så kom gärna med förslag!

På skiva: Fibes, Oh Fibes (Nolltretton, april)

Fibes, Oh Fibes

”Album”

Universal

 

Göteborgstrion Fibes, Oh Fibes har egentligen bara ett problem, det är att deras eleganta musik har svårt att hitta sitt rätta forum. Gruppens snygga mix av pop, soul, loungemusik, 80-tal och croonertoner passar inte riktigt in nånstans. Musiken är lite för städad för traditionella popkonserter, den är lite för slick för radion och lite för svår för Melodifestivalen och andra kommersiella sammanhang. Samtidigt är den för bra för att bara reduceras till filmmusik eller bakgrundsskval på nån bar. Jag älskar gruppens flärdfulla låtar men jag vet banne mig inte när jag ska lyssna på gruppen. Musiken är för bra för att bara slösas bort som ljudkuliss på parmiddagar.

På sin fjärde skiva har man lämnat lite av 80-talsvurmandet på ”1987” och även minskat på soulkänslan från de tidiga åren, och istället dragit sig mer åt pianobarshållet. Det här är gedigen, stilig och väl utförd cocktailpop med en glans av tjusiga salonger. Det här är musik som man vill lyssna på när man njuter av ett glas champagne en sen kväll på en balkong i en storstad nere på kontinenten. När går nästa flyg?

 

3/5


Vårstädning på bloggen


Det är dags att rensa lite bland länkarna här på bloggen. In med några nya och ut med ett gäng gamla. Många bloggar och hemsidor dör ju eller blir ointressanta medan andra kommer till. Detta inlägg är mest riktat till mig själv så jag ska veta vilka det är jag slängt ut, och dom som ryker är dessa:
http://annaofgrebo.blogg.se/
http://annaofaustralia.blogg.se/
http://annaofgbg.blogg.se/
http://www.grebo.eu/
http://nusse.webblogg.se/
http://www.awfulplasticsurgery.com/
http://blogg.svt.se/psl/

Tack och adjöss!

Dagens gay-sms


RSS 2.0