Äta ute

Dillon och jag tog en AW igår, och jag har ju länge tänkt att jag ska testa uteserveringar här på bloggen. Skulle dock behöva lite tips på hur ett sådant upplägg skulle kunna se ut. Så kom gärna med förslag.

Nytt på DVD (Nolltretton, april)

Rust and bone
Fransk film där Matthias Schoenaerts spelar Ali, en ensamstående pappa med en femårig son. Utan arbete eller hem flyttar han in hos sin syster och börjar jobba som krogvakt. En kväll hjälper han Stephanie (Marion Cotillard) hem. Några månader senare hör hon av sig igen efter att ha varit med om en hemsk olycka. Trots att Ali inte är den muntraste typen lyckas han ge henne tillbaka livsglädjen. Själv är han också ganska vilsen och vet inte riktigt vad han vill med sitt jobb eller sina relationer. Plötsligt livnär han sig på gatuslagsmål och är även inblandad i saker som senare ska få tråkiga återverkningar.
Men främst är detta en kärleksfilm. En ganska oromantisk sådan, eller snarare realistisk. För i verkligheten är ju kärleken snårig, komplicerad, ful och långtifrån självklar. Med sin ton och sin naturliga följsamhet lyckas filmen gripa tag ordentligt, och tekniken för att få Stephanie handikappad är otroligt välgjord.
Båda huvudrollsinnehavarna är strålande och lyfter en halvdan historia till att bli riktigt bra. Dock är den halvtimmen för lång och slutet är inte helt lyckat. Vissa turer kunde ha skippats och annat kunde ha lyfts fram mer, men som helhet en smutsigt vacker film med en äkta känsla.

4/5
-------------------------------------------------------
The Imposter

Den 13-årige killen Nicolas försvinner plötsligt en dag från sitt hem i Texas. Några år senare hittas han av polisen i Spanien, tystlåten och inbunden. Han verkar ha varit med om något fruktansvärt under de försvunna åren. Mycket tyder på att han blivit bortförd av en internationell liga som torterat och utnyttjat honom sexuellt.
Familjen åker och hämtar honom och saker och ting börjar återgå till det normala. Men bit för bit uppdagas det att det inte är Nicolas som återvänt, utan en bedragare som antagit hans identitet.
Det är en osannolik och mycket märklig dokumentär som Bart Layton debuterar med. Hur kan mamman tro att en betydligt äldre fransman, med helt annat utseende, är hennes egen son? Vad är det för mörka hemligheter som familjen uppenbart döljer? Vad hände med den riktiga Nicolas? Fler och fler besynnerliga detaljer avslöjas om både familjen och den falske sonen, och man inser att verkligheten här med råge har överträffat dikten.

3/5

Lehmans fredagsfräckis

En ung man går in på en mack för att köpa kondomer. Mackföreståndaren förklarar att det finns förpackningar med 3,6 eller 12 kondomer och frågar vilken han vill ha.
- Tja, säger ynglingen lite kaxigt, jag har dejtat en riktigt het tjej i några veckor och ikväll har hon lovat att jag ska få sätta på henne. Vi ska äta middag hos hennes föräldrar och sen sticka hem till mig för att göra det och när hon väl fått smak för min "lille vän" lär hon vilja göra det hela natten. Så ge mig ett 12 pack.
Mannen köper sitt 12 pack och åker därifrån. Senare samma kväll vid middagsbordet hemma hos tjejens föräldrar frågar den unge mannen om han kan få be en bordsbön. Han börjar be och fortsätter och fortsätter.. Efter några minuter lutar sig tjejen över honom och viskar:
- Du har aldrig berättat att du var så religiös.
Han viskar tillbaka:
- Du har aldrig berättat att din pappa jobbar på en mack..

Pub & P5

Igår var det säsongsavslutning på Pub Grebo, så jag och Phalén drog dit och kollade in C.I.A. som lirade Beatles och annat 60-tal. Sen drog vi in till stan och gick på open mic på P5, där jag faktiskt inte varit sedan de byggde om. Men det var trevligt, så där blir att hänga mer framöver.

6.08 on tour

På lördag spelar jag med 6.08 på Dentusgrottan. Fick syn på denna affisch som arrangören har satt upp. Det kan vara den konstigaste affisch jag någonsin sett...

Längtan till Rimforsa

Den senaste veckan har jag jobbat som en idiot och fullkomligt spottat ur mig texter. Det är nämligen så att chefen har mig i ett stenhårt punggrepp och hotar med att dra in mitt årliga sommarbesök på Rimforsa Strand om jag inte levererar.
Och då tänkte jag att...vänta...är det inte Figge jag ser på bilden? Jo, det är det bestämt. Snål-Figge, som envist vägrade att bjuda hem mig på grillkväll under hela förra sommaren. Men denna sommar kommer han inte undan, i år kommer jag sätta hårt mot hårt, det kan jag lova!

Släkten är värst

Jag har ju en väldigt stor släkt. På bilden ser ni min farsa och hans syskon. Så ni kan ju tänka er att det blir en väldans massa kusiner, sysslingar och andra släktingar. Jag är yngst av alla 50-nånting kusinerna och har knappt koll på en jäkel. Däremot verkar hela släkten ha koll på vem jag är. Det händer väldigt ofta när jag är ute på krogen att det kommer fram nån och säger: "Du vet att vi är släkt va?". Senast i fredags, men det händer kanske en gång i månaden. Och visst är det trevligt att träffa nya släktingar, men det tar ju aldrig slut, det kommer hela tiden nya. För varje person jag lyckas lägga på minnet dyker det upp minst två nya och okända.
Hjälp mig, vad ska jag göra?
Jag funderar på att testa något av dessa tre nästa gång det dyker upp en ny släkting.
1. Spela döv och köra teckenspråk tills personen går
2. Låtsas att jag är någon av mina bröder. Då kan jag vara otrevlig och helt sonika smita iväg, det är ändå nån av brorsorna som får ta skiten.
3. Bryta ihop och säga: det är så sorgligt att jag aldrig fick träffa min farmor...snyft...jag klarar inte av att prata om släkten...hulk...snyft...bjud mig på en öl så glömmer vi alltihop...

Dagens gay-sms


Biomåndag

Måndagkväll är biokväll. Igår var jag på "Den store Gatsby" (3/5).  Och det är märkligt hur själva miljön påverkar filmsuget. På en biograf blir man nästan sugen att se varje film som visas, men när man står och bläddrar bland samma filmer tre månader senare i dvd-hyllan hittar man inget som lockar. Så var det i lördags, då gick jag till butiken för att hyra en rulle men hittade inget intressant utan vände och gick hem tomhänt.
Det finns egentligen bara en film som funkar på alla format; dvd, bioduk, VHS, super8...och det är "King Kong"!

I´m only happy when it rains

Gud vad jag tycker om när det regnar. Helst ska man sitta på altan och lyssna på smattret mot taket, eller så kan man vara ute och gå. Skulle jag tvingas välja mellan regn eller solsken är det faktiskt inget självklart val vilket jag tar. Just idag lutar det faktiskt åt regnet.

Nytt på skiva (Zero, maj)

Album

Betyg 9/10

Nord & Syd: Som en människa
Hybris

Skrapar man lite på musiksverige så märker man att det finns en hel massa fin pop som ligger där och bara väntar på att bli upptäckt av flera. Nord & Syd är ett sådant exempel. Gruppen har medlemmar från band som Laakso och Vapnet, men när kvintetten kommer tillsammans blir helheten starkare än summan av delarna. För det här är en av årets bästa skivor så här långt.
Kalla det pop på svenska om ni vill, för det är det. Men Nord & Syd är mer än så. De är stora känslor och minimalism på samma gång, inlindade i ett indietäcke broderat med mollackord. Fina melodier, en ljudbild och stämning som andas klassisk depprock och nämnde jag den fantastiska sången? Nu är det dags att dra igång hajpen på allvar. Men ni får klara er utan mig ett tag, jag har fullt upp med att lyssna på den här strålande skivan.
---------------------------------------------------------------------
Album

Betyg 7/10

Club 8: Above the city
Labrador

Vet inte vad jag ska skriva om Club 8:s nya platta som jag inte skrivit om de sju tidigare. Stämningsfullt, len sång, fina melodier…allt det där vet ni ju redan vid det här laget. Det är så Club 8 låtit genom åren och det är så duon låter nu. Fast jag tycker nog ändå att bandet blivit lite vassare och intressantare för varje skiva. Det handlar inte om några stora lappkast i musiken, mer om att Johan Angergård och Karolina Komstedt förfinar, utvecklar och experimenterar med sitt redan lyckade koncept. Club 8 är ett av de behagligaste banden man kan lyssna på, det har de varit sedan starten, men i några spår vågar gruppen testa nya saker, dra upp tempot, variera sig. Det växlar från Twin Peaks-stämning till riktigt dansanta saker. Äh, gå bara in på Spotify och lyssna. Det låter bra, ni kommer inte att bli besvikna.
-------------------------------------------------------------------------------
Album

7/10

This is head: The album ID
Adrian Recordings

Malmökvartetten har blivit hyllad bland kritiker och musikkännare, vunnit priser och blivit allmänt omhuldad, men fortfarande är bandet okänt för den breda allmänheten. Ska andra skivan kunna ändra på det? Nja, tveksamt. För det här bandet går sin egen väg, gör som de vill och hånar inställsamhet och minsta motståndets lag.
Det betyder inte att plattan är svårlyssnad, tvärtom är den både bra och lättillgänglig. Man behöver bara sätta på den och öppna sinnena så letar den sig in i ditt system.
This is head låter exakt så som kritiker brukar gilla: poppig rock, smutsigt men ändå melodiöst, med drag av både skränigt vitt oväsen, depprock och allmänt flum. För uppföljaren är mindre kraut och mer drömsk än vad debuten var. Det byggs stora luftiga popslott som står redo att ta emot alla gäster som vill kliva in i den smått magiska rockvärlden. Jag är redan på väg.

Tannefors FTW

Tannefors är utan tvekan stans bästa stadsdel. Vi har lugn och ro, grönska, Stångån, låga hyror, nära till CC, flygplatsen, nya fotbollsarenan och snart nya resecentrum, gratis parkering och det är tillåtet att dricka alkohol offentligt! Och samtidigt ligger det i princip inne i centrum, om jag går över Drottningbron så är jag ju inne i smeten.
Så varför bor inte alla här? Varför väljer många att  bo i exempelvis Gottfridsberg, Johannelund och Ryd?
*Det kanske är dyrt/svårt att få tag i lägenhet i Tannefors? Nej, det är en av stans billigaste stadsdelar att bo i, plus att det är lätt att hitta lägenhet.
*Husen kanske är slitna och fula? Nej, standarden är inte sämre än i andra stadsdelar, snarare bättre än på många andra håll. Här finns hela spektrat från rucklen på G:a T-forsv till fina villor vid ån, engelska husen på Lindengatan och de eftertraktade radhusen vid Åbacka.
*Det kanske är långt för många att ta sig till jobbet från Tannefors? Är man student eller jobbar på Mjärdevi är det långt, men till SAAB och sjukhuset (kommunens  två största arbetsgivare) är det nära. Och jobbar man i centrum är det gångavstånd.
*Folk kanske helt enkelt är korkade som inte insett det fantastiska med Tannefors? Ja. Den mest troliga förklaringen.
Har ni nån annan tänkbar förklaring till varför inte alla vill bo i härliga Tannefors får ni gärna skriva dem i kommentarsfältet.

Nytt på DVD (Nolltretton, april)

Django unchained

Att hisspitcha en Tarantinofilm är det enklaste som finns: de handlar om hämnd, kryddat med lite kärlek och har bra dialog och intressanta rollfigurer. Men utförandet, herregud utförandet! Få andra moderna filmskapare har sådan känsla för film som konstform. Tarantino kan verkligen göra filmer som är snygga och coola och skapa den där speciella magin som kan göra film till något större än bara en bildsatt berättelse.
”Django unchained” är inget undantag och är i mitt tycke hans bästa film sedan ”Pulp fiction”. Den är vidrig, rolig, romantisk och actionfylld – allt på en gång. Filmen är 2.45 timmar lång, men det finns inte en överflödig scen, och handlingen känns så oförutsägbar att man inte kan vara hundra på hur det ska sluta förrän de sista minuterna.
Jamie Foxx spelar Django, en slav som fritas av en prisjägare (Christoph Waltz) och blir hans partner, samtidigt som de letar efter Djangos fru som fortfarande är slav någonstans i den amerikanska södern. Blodet sprutar, men Tarantino hinner också med en åtskillig mängd humor samtidigt som han visar slaveriets råa grymhet så man stundtals mår illa. Persongalleriet och musiken är som vanligt enastående, och manuset så finessrikt som det bara blir i en mästares händer.

5/5
-------------------------------------------------------------------
Livet på Orange Drive
Familjerna Walling och Ostroff bor mittemot varandra i ett lugnt villaområde i New Jersey. De umgås tätt och det finns planer på att försöka para ihop ena dottern med den andra familjens son. Det går dock inte riktigt som planerat, istället faller dottern för pappan i den andra familjen. Därefter går givetvis allt åt skogen. Familjerna faller sönder, alla krisar på sitt håll och den tidigare idyllen är som bortblåst.
I rollerna ser vi kända namn som Oliver Platt, Catherine Keener, ”Dr House” och Allison Janney från Vita Huset, och filmen utspelar sig i tiden mellan Thanksgiving och jul.
Det finns en intressant frågeställning i grunden. Hur skulle man reagera om ens dotter blev ihop med ens bästa vän? Hur skulle familje- och vänskapsband påverkas? Hur blir man lycklig? Dessvärre är det funderingar som denna film inte fördjupar sig i. Inte heller förstår man passionen mellan pappan och granndottern. Det bränner inte till vare sig i kärleksscenerna eller i familjegrälen, utan känsloyttringarna blir mest farsartade.
Filmen kan inte bestämma sig om den vill ta ämnet på allvar eller flamsa bort det, och därför blir resultatet varken eller, och det slutar med en lättviktig, snabbglömd komedi.

2/5

Dagens gay-sms


V-vik igen

Sådär, då har man fixat biljett till Västervik i sommar. Tror det blir 20:e året i år. De fem senaste åren har jag dock funderat i att skita i det och göra nåt annat istället, men så dog ju Hansi så då måste man ju dit. Och så är det ju rysligt trevligt också...

Kärleksbrev

Sorry alla brudar där ute, ni kan glömma mig. Jag har hittat min drömkvinna. Jag minns inte riktigt att jag träffat Mrs Suraya, men eftersom hon kallar mig "kära älskade" antar jag att vi har haft någon typ av kärleksrelation. Tyvärr verkar hon må lite dåligt, men väljer att skänka hela förmögenheten till mig. Vilken godhet det ännu finns i vår värld!
 
Kära älskade,

Livet är gradvis går ifrån mig på grund av min nuvarande medicinska
tillstånd och min personliga läkare anförtrodde mig igår att jag har bara men
några dagar kvar att leva. Mot bakgrund av detta bakslag, jag vill donera min egendom för humanitärt bistånd, eftersom detta har alltid varit planen för min sena make och förutom jag har inga barn.

I ett försök att ge en komplimang det goda arbete som Gud den Allsmäktige och önskan min sena
Maken jag donera summan på två miljoner Brittiska Pund till er .vidare din
bekräftelse på detta mail och informera mig om din nationalitet och aktuellt
plats för invånare, kommer min advokat underlättar grund processer för överföring av denna
arv till dig.

Må Gud välsigna dig när du använder dessa pengar klokt för arbetet med välgörenhet.

uppriktigt gäller,
Mrs Suraya lbrahim

Palatset Live igår

Igår var det våravslutning på Palatset Live. Ojojoj, det blev full fart från start till mål. Först ut var OFDR.
Sen var det dags för Knifven, med Glassens brorsa på bas. Han blev även utnämnd till PHH, dvs Palatsets hetaste hunk.
Även Biffen var rätt hunkig när han avslutade med sitt band Chez Suzy. Det var det det. Nu tar vi sommarlov så får vi se om Palatset Live återkommer till hösten.

Fredagslunch

Det har blivit lite halvtradition att gå till The Champ på fredagarna och käka deras schnitzel. Igår var jag där igen - och hör och häpna: Prutten bjöd! Men maten är inte enda anledningen att gå dit, halva nöjet ligger i att träffa en av Linköpings största profiler: den legendariske Gay Bengtsson. Vilken man!

Dagens fynd på hallmattan

Men va f...?  Fick detta paket på posten!

Våravslutning på Palatset

Ikväll kör vi sista Palatset Live för våren. På scenen står Knifven, OFDR och Chez Suzy. Det ni!

Lehmans fredagsfräckis

En ung tjej beklagar sig för sin mor genom att erkänna att hon inte har haft mens på över två månader. Den oroliga modern tar med sig dottern till doktorn varpå det konstateras att dottern är gravid.
-Vem är svinet? Jag kräver att få veta. ......Du måste berätta om detta för din far osv., maler modern på när de är på väg hem i bilen.
När tjejen äntligen får ett ögonblick för sig själv så ringde hon ett samtal. En halvtimme senare så anländer en sprillans ny Ferrari utanför deras hus. En stilig, välklädd man i lämplig ålder kliver ur bilen och går fram till dörren, ringer på och blir insläppt till vardagsrummet där fadern, modern och dottern tar emot honom. Han säger:

-God dag, er dotter har informerat mig om problemet. Jag kan tyvärr inte gifta mig med henne på grund av privata familjeskäl, men jag är villig att ta mitt ansvar för att vidta lämpliga åtgärder. Om hon föder en flicka, så skänker jag henne tre av mina butiker, två av mina bekväma lägenheter, en strandvilla samt gör en insättning på hennes bankkonto med femhundratusen dollar.

Om hon föder en pojke, så skänker jag henne två av mina fabriker samt gör en insättning på hennes bankkonto med femhundratusen dollar.

Om hon föder tvillingar, så får var och en av dem en fabrik samt tvåhundrafemtiotusen dollar. Om hon av någon anledning skulle råka ut för missfall...

I det ögonblicket blir han omilt avbruten av fadern som suttit knäpptyst under hela samtalet och som då lägger sin hand på mannens axel och säger
-Då sätter du på henne igen!

På skiva: Emmelie de Forest, maj

Emmelie de Forest
”Only teardrops”
Universal

Grattis Danmark! Det är alltid roligt när någon av våra nordiska grannar vinner Eurovision song contest. Och även om Emmelie de Forests bidrag ”Only teardrops” inte var någon höjdarlåt (Eurovisionlåtar är ju sällan det) så kan man i alla fall trösta sig med att det kunde varit betydligt värre.
Här på sin debutskiva levererar Emmelie de Forest snäll radiopop av standardformat som dessvärre inte säger någonting om vem hon är eller vad hon vill. Vinnarlåten är med i två versioner, men det finns andra låtar som är starkare, även om inget spår gör något större avtryck.

2/5

Jag är hip baby, jag är cool - som en barstol

Ja,det stämmer. Det är jag, Tobi "Hip man" Krado. Jag är hip säger polarna, sjunger fint säger dom. Jag spelar synth också, men då är det frågan om hip synth va. Jag har pengar på banken och rytmen i kroppen.
Igår var jag förbi Summerburst tält - det baby, det är en hip grej!
Och när det dyker upp några ivars och börjar tjafsa och säger: du är inte hip nånstans, det är fel stajl putte. Då svarar jag: jag är hip baby, jag är den hippa människan, baby jag har den rätta känslan - jag är cool som en swimmingpool!

Erik W vägrar ge sig

Det verkar som att vi jublade för tidigt. För även om Erik Wallsten lyckligtvis är borta från posten som nöjeschef så fortsätter han att skita ur sig schlagerkrönikor i samma takt som förut. Nu kallar han sig dessutom "schlagerexpert", så risken är att vi kommer att få fortsätta dras med honom och hans sanslösa Mello-hysteri ytterligare ett tag. Finns det verkligen ingen vettig människa på Corren som kan sätta stopp för detta vansinne?

Filmer de faktiskt gjorde

Igår var jag och kollade på "Olympus has fallen", en film där Vita Huset intas av terrorister och presidenten hålls gisslan. I september kommer "White House Down", en film där Vita Huset intas av terrorister och presidenten hålls gisslan. Är detta en slump? Naturligtvis inte.
Sigge Eklund drev tidigare en blogg där han pitchade filmidéer och denna idé lanserade han redan i september 2010. Det finns en massa andra bra koncept också som man gärna skulle vilja se förverkligas.

Snart, snart...

...är det dags för TSOT - TBFO!

Moe #2

Man kanske skulle ta och välja ett stammis-fik? Hmm...vilket ska man ta?
Alla kedjorna går bort direkt. Café Berget är mysigt (och hajpat i Lonely Planet), men har lite pensionärsvarning. Dessutom ligger det lite avsides och man vill ju ha lite liv och rörelse. London Café (heter det va?) och Ågatan ligger på Ågatan, och går därmed bort. Babettes känns för frireligiöst. Santinis tappade allt efter ombyggnaden. Nej, det får bli Cioccolata som har ett av stans bästa lägen samt en av de bästa lokalerna. Dessutom blev det riktigt bra efter renoveringen.

För mitt feta arsle

Lite sent kanske, men nu vet jag vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Nämligen denna pall.

På skiva: Ghost (Nolltretton, april)

Ghost
”Infestissumam”
Universal

Linköpingsbandets Ghosts styrka ligger inte i de hemliga identiteterna, den satanistiska mysticismen och allt det där andra i imagen som omger dem. Styrkan ligger i att de backar upp det med strålande musik. Och denna gång ännu bättre än på debuten ”Opus Eponymous” från 2010.
Grunden ligger i 70-talsrock, kryddat med hårdrocksriff och poppiga melodier. De bygger stämningar med sin progressiva och stundtals smått psykedeliska ljudbild. Vissa tycker att musiken är för seg och för trallvänlig, men i min mening är det skönt att Ghost inte spelar traditionell hårdrock, det hade varit så banalt. Och Ghost är inget banalt band, tvärtom känns det som ett väldigt intellektuellt band.
Eftersom det visuella skiljer sig från majoriteten av band är det bra att även musiken gör det. Musik är aldrig bara musik, utan hela sammanhanget den presenteras i. Om man som Ghost använder religiösa symboler, kyrkokörer, det latinska språket och mässar rader som ”per aspera ad inferi” blir det såklart effektfullare om man gör det på ett pampigt, gotiskt sätt med musikalisk fingertoppskänsla än att ägna sig åt fantasilöst metalmangel. Det gör Ghost till både lättlyssnade och livsfarliga på samma gång.
Tempobytande ”Ghuleh/Zombie queen” och avslutande ”Monstrance clock” är exempel på två fantastiska nummer som gör denna skiva till ett mästerverk.

5/5

Guldkant på ålderns höst

Då har tjänstepensionen börjat trilla in, nu ska jag leva livet!

På skiva: Håkan Hellström (Nolltretton, april)

Håkan Hellström
”Det kommer aldrig var över för mig”
Stranded/Universal

Konstig är kul, konstigt är bra. Här på sin nya platta är Göteborgssångaren kanske konstigare än någonsin. Texterna är småkonstiga, han sjunger konstigt (ofta i ett lägre tonläge än vanligt), flera av låtarna är konstiga (två är under minuten, andra har konstiga arr och ljudbild), produktionen andas ofta 80-tal (konstigt…) och i en låt stammar han när han sjunger. Är inte det konstigt så vet inte jag vad som är det.
Stamlåten, ”Du kan gå din egen väg”, är dock riktigt bra och har ett snyggt gitarrspel och ett skönt gung som jag diggar. Det är skivans bästa låt, och definitivt den konstigaste. Det kan till och med vara den konstigaste svenska låt som spelats in.
Bäst är musiken när 80-talsfäblessen tar över som i ”Pistol”, men framförallt händer det nåt när Håkan Hellström sjunger. Låtar som i någon annans händer hade varit mediokra, får genom Håkans svajiga sång liv, blod och nerv, och det är det som är hans styrka. Men plattan har några brister för mycket för att helt ta klivet från konstig till konstverk.

3/5

Lika som bär #139


Grill hos Ricke

Igår fyllde brorsan år och då blev det grillpremiär för min del. Sent, tycker kanske en del men den som väntar på nåt gott... För när det grillas hemma hos Richard får man inte flintastek och liknande, utan alltid nåt mer spännande. Igår blev det svensk älg och afrikansk nöt, varav jag antar att åtminstone den första var skjuten själv.
Jag och Richard har båda en fäbless för Sydafrika, men av helt olika skäl. Jag tycker om vinet och kuststäderna medan han åker dit för storviltsjakten. Så jag ser redan fram mot nästa grillkväll!

Miniatyrhästar

Tog en sväng till Åtvid igår för att kolla in lite miniatyrhästar. Det är alltså framavlade hästar med en mankhöjd på högst 91 cm (tror jag, lite oklart det där). Dom ser alltså ut som riktiga hästar fast är betydligt mindre. Jäkligt roligt men även lite sjukt att titta på. På bilden nedan syns det kanske bättre hur små de är.

Rohlin,violin och ruin

 
Aaah...igår blev ännu en härlig dag som började med plåtning och intervju med härliga Charlotte Rohlin. Hon är ju både het, trevlig, charmig och bra på det hon gör så henne ska jag rösta på. Rösta om vadå? Det kvittar, jag röstar på henne oavsett vad det gäller.
Sen drog jag till Norrköping för en presskonferens om Symfoniorkesterns program för det kommande året. Louis De Geer måste vara Sveriges vackraste konserthus, och inte minst den blå konsertsalen. Så har ni inte varit där kan jag rekommendera att titta förbi. Själv ska jag nog gå 5 april då SON spelar ihop med Weeping Willows.
På hemvägen åkte jag förbi Färgargårdens café som brann ner häromdan. Lyckligtvis hade resten av husen klarat sig helt oskadda. Sen fick jag ett ryck och gjorde nåt som jag hade på sommarens todo-lista, jag gick runt Strömmen. Så nu är det också avklarat. Mest märkligt att jag inte gjort det tidigare.
Jag brukar ju tjata om hur bra allt är i Norrköping, men vi Linköpingsbor har ju i alla fall Stångån som vi är oerhört stolta över. Hur trevligt det är runt "Åa" kan man alltid lyfta fram när det klagas på vår stad. Men nu är bara kruxet det att jag fan tror att Norpan slår oss där också. Norrköpingsborna gör inget större väsen om området mellan Universitet och Femöresbron, men den strandpromenaden är kantad av mysiga platser och intressanta miljöer, plus att det känns som att man är ute och går på landet.
Men nån Charlotte Rohlin har de i alla fall inte i Norrköping!
Hon är det enda som står mellan oss och total Norrköpingsdominans...

Dagens gay-sms

Jag tror det är menat som ett gay-sms i alla fall...

Champagne, svärmor?

Igår var jag på invigningen av Scandic Citys champagneveranda. Det är sjätte året de kör, och där kan man sitta på kvällarna och smutta på lite champagne samtidigt som man doppar jordgubbar och marschmallows i choklad. Aaah...där ska jag hänga i sommar.

Lehmans fredagsfräckis

Efter samlaget och full av hopp, frågar hon:
- Vad ska ungen heta?
Han drar av gummit, knyter knut på den och svarar:
- Kommer han ut härifrån ska han heta Joe Labero

Äggstra bra!

Igår premiärhandlade jag i Grebos nya kvalitetsbutik Melskogs Äggbod. Mycket bra! Kan varmt rekommenderas!
Jag har ju nästan slutat äta ägg på grund av att vanliga butiksägg är så förbaskat äckliga, eller rättare sagt: de smakar ju ingenting. Men nu kan jag njuta igen, för det här är riktiga ägg med riktigt skal och hinna, med gul gula och en vita som faktiskt stelnar när man kokar eller steker ägget. Billigt är det också. Och jäkligt gott.

Vårtecken

Under några dagar har jag åkt förbi ett ställe med mängder av vitsippor, så igår var jag bara tvungen att stanna och njuta. För sipporna och våren är som livet självt - bedårande vackert men flyktigt och kort.
Vitsippan ute i backarna står
niger och säger: ”Nu är det vår!”
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.

”Mor, nu är våren kommen, mor
nu få vi gå utan strumpor och skor.
Vitsippor ute i backarna stå,
ha varken skor eller strumpor på.

Mor i stugan, hon säger så:
”Vitsippor aldrig snuva få.
Än få ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar” säger mor
 

Gå på stan

När man mestadels jobbar hemifrån som jag gör får man ofta, nästan dagligen faktiskt, ett sug efter att "gå på stan". Men så fort man kommer ner på stan inser man hur fruktansvärt tråkigt det är. För vad ska man göra där? Att gå i affärer är uteslutet eftersom shopping både som idé och sysselsättning är bland det värsta man kan ägna sig åt. Och inte träffar man nån man känner heller, eftersom alla jobbar.
Nej, jag behöver komma på nåt som gör hela "gå-på-stan"-grejen lite roligare. Nån som har något tips?
 

Dagens gay-sms


På skiva: Gyllene Tider (Nolltretton, april)

Gyllene Tider
”Dags att tänka på refrängen”
EMI

Det var ett tag sen sist, men nu är det åter dags för en gyllene popsommar med sol, sandstränder och snärtiga refränger. Gessle och grabbarna levererar en jämnstark och överraskande bra Gyllene Tider-skiva där de nästan låter som en pastisch på sig själva med sina solskenstexter och farfisatoner. Faktum är att bandet låter piggare än på 30 år och har en ljudbild som är helt rätt för Gyllene Tider 2013.
Öppningsspåret ”Det blir aldrig som man tänkt sig” har tunga gitarriff och kan vara det rockigaste vi nånsin hört Halmstadbandet. Även ”Singel” och ”Tio droppar regn” är osedvanligt tunga rocknummer.
Samtidigt är Gessle knasigare än nånsin med mängder av knäppa nödrim där han exempelvis rimmar fyllan med Bob Dylan, och har låttitlar som ”Anders och Mickes första band” och ”Tiden är en dåre med banjo”. Och näst sist ligger ”Knallpulver” – en instrumental spagettiwesternlåt.
Plattan rymmer ett flertal charmiga poplåtar, som hittiga singeln ”Man blir yr” och sköna b-sidan ”Chikaboom”. Men bäst är de två melodistarka spåren "Jag tänker åka på en lång lång lång lång resa" och "Allt jag lärt mej om livet (har jag lärt mej av Vera)" som garanterat kommer att bli livefavoriter under sommarens turné. Som helhet en riktigt rolig comebackskiva av Gyllene Tider.

4/5

Grattis Johan

Idag fyller Den Störste 50 år.
Så ett stort grattis till Johan Kinde och må många dekadenta år ligga framför dig.
I denna intervju nämner han även att han har "ett spännande, engelskspråkigt musikprojekt på gång", vilket han hävdat i varje intervju de senaste 15 åren, så jag är numera helt övertygad om att det är ett slags skämt han slänger ur sig i varje intervju. Hmm...när jag tänker efter är det en rätt bra idé - det ska jag också börja med!

Brandon Walsh i Zero

Min intervju med Brandon Walsh publicerades på Zeros hemsida igår.
Brandon är aktuell med sin skiva "Old school, New school, High school" och chipmusik-podcasten "Bitar till kaffet". Dessutom har han med två remixer på Bête Noires nya skiva som släpps inom kort.

Vårlik

Jag har ju tidigare berättat om alla lik som flyter upp om våren  i Strömmen i Norrköping. Folk har trott att jag har överdrivit, men här ser ni hur vanligt det är. Vattenliken har blivit ett så stort problem att kommunen nu planerar att sätta upp stora nät i Strömmen för att fånga upp alla döingar. Sjukt men sant.

BRF-möte

Var på årsmöte i bostadsrättsföreningen igår. Det är oftast lite halvsega tillställningar, men man sitter genom mötet för man vet att i slutet kommer belöningen - den obligatoriska räkmackan. Ofta blir det dessutom någon extra över som man kan ta med sig hem.
Men förra året började förflackningen, och eländet fortsatte i år. Ja, ni ser ju själva. Något tristare i mackväg får man leta efter. Och då påpekade jag för styrelsen redan förra året att räkmackan måste komma tillbaka om de vill få folk att engagera sig. Jag är föreningens revisor, men fortsätter det så här så är det tveksamt att jag fortsätter på den posten.

Dagens gay-sms


På skiva: Britta Persson (Nolltretton, april)

Britta Persson
”I I was a band my name would be Forevers”
Razzia/SONY

Britta Persson, självklart gillar man henne. Hon är ju bra. Hon är lätt att ta till sig men har ändå viss ”edge”. Det är en artist man omöjligt kan ogilla. Har man det minsta intresse för musik förstår man att det hon gör är bra.
Däremot har hon svårare att entusiasmera. Jag tror att hon har få heltidsdedikerade hardcorefans som dyrkar henne och marken hon går på. Hon har helt enkelt svårt att få folk att verkligen gå igång och tända på alla cylindrar. Hon är en treplussare, sällan mindre än tre plus och aldrig mer. Fast här är hon nära.
Hennes fjärde skiva med den något krångliga titeln är i mitt tycke hennes starkaste. Det låter helt enkelt skitbra. Snygga arrangemang, bra sång, häftig produktion, lekfullhet och variation - Britta har utan tvekan gjort en kanonplatta.
Tyvärr räcker inte alltid det. Det krävs något mer som ger lyssnaren en upplevelse av mer än bara en radda bra låtar. Britta är, trots att hon är en veteran i branschen, fortfarande lite otydlig som artist. Det är synd. Skulle hon lyfta sin scenpersona på samma sätt som hon lyft sin musik finns potential för riktigt stora saker.

3/5

Nautic på DG

Den 18/5 lirar Nautic i Dentusgrottan. Jag kommer dock att hålla mig borta, jag blir nämligen livrädd när jag ser dessa tuffingar. Ja,ni ser ju själva. Det här är killar man inte muckar med..

Dagens gay-sms


På skiva: The Knife (Nolltretton, april)

The Knife
”Shaking the habitual”
Rabid Records

The Knife måste vara Sveriges mest osannolika popexport. Inte nog med att syskonen Dreijer i alla lägen gör sitt bästa för att förvirra och vara allmänt konstiga, man kan inte heller säga att musiken är den mest greppbara och lättillgängliga. Ändå har elektropopduon både blivit hyllade av kritiker och erövrat världen, till stor del tack vare hiten ”Heartbeats”.
På nya skivan är hitpotentialen dock betydligt lägre, det finns några spår där man anar snygga melodier dolda bakom de underliga ljuden, men mestadels handlar det om pretentiös electronica och konstmusik som man som lyssnare inte riktigt vet vad man ska göra med. Visst kan ”Shaking the habitual” vara coolt att slänga ur sig i snack med andra hipsters, men det är ju ingen skiva att lyssna på.
Hälften av låtarna är åtta minuter eller längre och en av dem är hela 19 minuter. Albumet som helhet är över en och en halv timme av konstiga ljudexperiment. Det är stillastående, enformigt och riktigt tråkigt att lyssna på.
Duon sägs vara mer politiska denna gång, men hur hör man det genom alla märkliga ljud och förvrängda röster? Och vem bryr sig egentligen? Gör musik som svänger istället.

2/5

Palatset Live igår

 
Igår körde vi lite band på Palatset igen. Först ut var Someone´s in the wolf som även lirade hos oss i höstas.
Sen körde Cirkus Prütz, som också lirade hos oss i höstas.
Lady von Lee gjorde ett inhopp. Och hon har ju också uppträtt på Palatset förut. Så hade vi inget nytt och fräscht? Jo, sista bandet Close Quarters som lirade lite skön sleazerock. Oj oj oj..

SOF

Japp, igår var det SOF. Och vad ska jag skriva om det? Inte en aning...

Vårens hetaste turné

Oj oj oj, hade jag varit lite på alerten skulle jag bokat in detta till Palatset, för detta är en turné jag gärna skulle vilja se. John och Tone gör ett tiotal spelningar under våren, men dessvärre ingen i länet.
 
På tal om Palatset så kör vi ikväll igen:

AW-kungen

Vad gör man när man är AW-sugen på fredagen men inte har någon att gå med? Jo, man ger sig ut på stan och letar bland uteserveringarna. För man vet att nånstans där ute, varje fredag, sitter Rimås och AW:ar. Så även igår. Skål!

Musikkrönika (Nolltretton, april)

Sjung om påsk och pingst

Inte undra på att vi knappt bryr oss längre om många av årets högtider. Det finns ju inga låtar som kan ackompanjera dem.

Nyss var det påsk, snart är det pingst. Men var är sångerna?
Medans hela världens artister tävlar i att släppa julskivor glöms årets övriga helgdagar nästan bort helt. För när hörde ni senast en låt om Kristi Himmelsfärd eller Alla Helgons Dag?

Självklart finns det psalmer som passar varje högtid inom kyrkoåret, men inom den moderna pop- och rockmusiken sjungs det i princip bara om jul och nyår. Där har julvurmandet till och med gått till överdrift, det verkar som att man inte får kalla sig artist innan man har släppt en julskiva om snö, änglar, tomtar, ljus och renar. Men man kan ju undra varför övriga högtider är så märkligt bortglömda. Inom kyrkan är ju påsken faktiskt en större högtid än julen.

Det finns säkert en och annan sång även om årets mindre besjungna helgdagar, men de är försvinnande få. När jag rotar i minnet dyker två sånger av Perssons Pack upp: ”Sista kvällen i april” som handlar om Valborgsmässoafton, och ”Bröllopsdag” där första raden lyder ”Dan före Pingstafton, hällande regn”. Jag minns även Docenternas ”Alla helgons dag”, och på sin senaste skiva har Håkan Hellström en låt som heter ”Valborg”, men sen tar det slut. Var är alla låtar om Trettondagen, Långfredagen och Pingstdagen? Jag kommer inte ens på någon modern poplåt som handlar om Midsommarafton, och det anses ju ändå vara något av det svenskaste vi har.

Det finns förmodligen en massa vit makt-musik om Nationaldagen och kanske en del arbetarrörelsesånger om 1 maj, men varför undviker etablerade artister så kategoriskt att sjunga om andra högtider än julen? Kan det komma 200 julskivor om året borde det väl åtminstone finnas utrymme för någon enstaka platta om Påsken eller Midsommar?

Artister verkar föredra att vara lite mer svepande och istället sjunga om årstider. Vår, höst och inte minst sommar förekommer som kuliss i en mängd låtar, men specifika helgdagar skyr man som elden. Fattar inte landets artister att det finns en helt ny marknad här? Varför släppa ytterligare en julskiva när det finns ett dussin andra helgdagar som ligger helt oexploaterade? Jag ser fram mot Eggstones comebackskiva om Påsken, Veronica Maggios album ”Mitt italienska första maj” och The Knife sjunga om Skärtorsdagen.


Adolf och konsten

Jag förundras ständigt över hur kort tid sedan det var som Andra Världskriget ägde rum. Och igår blev jag återigen påmind. När man ser alla gamla svartvita, korniga journalfilmer känns det som en helt annan tid, en annan värld, men i själva verket var det alldeles nyligen som hela Europa stod i brand och nazisterna marscherade fram.
Igår var jag på vernissage i Åtvid och pratade med konstnären Gisela Eliassen. Hon föddes i Tyskland 1934 och var med ett år i Hitlerjugend. För mig är det en svindlande tanke. Jag pratar alltså med en kvinna som upplevt Nazityskland på nära håll, gammal nog då att greppa vad som skedde och fortfarande pigg nog att kunna berätta om det.
Fascinerande. För min generation, och yngre, har ju aldrig Andra Världskriget varit levande. Det har varit något man sett på film, och känts ungefär lika verkligt som valfri Hollywoodrulle. Men det var nyligen det skedde och det finns fortfarande många, många människor som upplevde det.

Figges frestelse

Efter fiaskot i onsdags gjorde jag ett nytt försök på torsdagen att liva upp Figge. Jag drog åter på mig min onepiece och åkte ut till Grebo. Denna gång laddad med ostkaka (till halva priset såklart). Men inte heller denna gång dög min dessert åt Figge. Han hakade upp sig på osten, och sa att han bara äter ostkaka gjord på ost från Flen. Vad han nu menade med det...?

Lehmans fredagsfräckis

En ruskigt ful och motbjudande kvinna går in i en affär med sina två fula, skrikande ungar. Hon vrålar åt dem att hålla käften och kunderna i affären stirrar generat. Butiksägaren går fram och försöker få tyst på henne.
- Godmorgon frun, vilka underbara, söta barn ni har. Är de tvillingar?
- Nej för helvete ditt jävla rövhål! vrålar hon.
- De är inte tvillingar! Till och med en blind idiot skulle kunna se det, din förbannade hönshjärna. Pojken är 4 år och flickan 9, vad fan får dig att tro att de kan vara tvillingar?
Mannen svarar:
- Det är bara det att jag har svårt att tro att nån skulle vilja sätta på dig två gånger...

Tager du...

Jag har ju berättat att jag är bjuden på bröllop i september. Det ska bli skitkul, men roligast av allt blir att höra när brudgummen ska svara "ja" i kyrkan. Det är nämligen så att han ingår i ett kompisgäng där många har gift sig de senaste åren och de har en tävling som går ut på att man ska vänta så länge som möjligt innan man svarar "ja " på prästens fråga "tager du denna...?".
Den första killen väntade tre sekunder, men det har ökat successivt och nu är rekordet uppe i 23 sekunder. Brudarna är såklart helt ovetande om denna tävling. Ska halvminutersvallen spräckas den 14 september? Jag tror nästan det...spännande!
 

Otacksamma Figge

Igår tänkte jag att jag skulle liva upp Figge, så jag drog på mig min onepiece och åkte ut till Grebo. Figge gillar ju män i onepiece, den sjuke jäkeln... 
För att få honom på ännu bättre humör köpte jag med mig lite bakelser också (till halva priset såklart), men tror ni det dög? Nädå, han satt och klagade oavbrutet: "Dom smakar ju gammalt. Dom är ju mjuka, dom ska ju vara frasiga. Och grädden sen, den smakar sådär gammalt och torrt. Fy, var har du köpt dom här äckelbakelserna?".
Grejen var ju bara den att jag, som vanligt, hade köpt dom i Figges affär...

Titanic med mera

Började gårdagen på stans mysigaste och personligaste hotell - Park Hotel, eller Linköpings Fawlty Towers som det också kallas. I juni ska de vara med i "Hotellräddaren" på TV 3, men det här är inget hotell som behöver räddas, tvärtom borde fler hotell vara som Park Hotel.
 
Sen blev det en tripp till Norrköping för att kolla in Titanic-utställningen i Värmekyrkan. Den var riktigt bra, så den kan jag rekommendera.
Gillar man historien/mytbildningen kring Titanic, eller för den del bara tyckte att filmen var bra, så bör man kolla in utställningen som visas fram till september.
Ni minns smycket i filmen? Det är sant att det har funnits, men i verkligheten var det betydligt mindre och såg ut så här.
Jag kan även rekommendera Lottas konditori som jag premiärprovade igår. Gillar man lite skojiga bakverk som byts ut ofta och inte är samma som på alla andra ställen är det till Lottas man ska gå.
Hann även med att gå på Pecha Kucha på La Uva där Maria Dillon pratade om sång och yoga. Och jag tror att jag i hastigheten lovade att hålla en egen Pecha Kucha-presentation i september. Nåt om resor, blir det nog. 20 bilder och 20 sekunder per bild, det borde man väl fixa?

På skiva: Phoenix (Nolltretton, april)

Phoenix
”Bankrupt!”
Warner

Fransk alternativpop från Versailles – Ja
Femte albumet – Ja
Tungt franskt svårmod – Nej

Fyra år sen senast – Ja
Neanderthalarrock – Nej
Oväsen och slammer – Nej

Synthförbud – Nej
Elegant champagnepop – Ja
Fräscht och somrigt – Ja

4/5

Before midnight

Tjoho! Det har gått ytterligare nio år och det har blivit dags för tredje delen i världens bästa filmserie. Efter "Bara en natt" och "Bara en dag" kommer nu "Before midnight" (Bara en kväll?) med Ethan Hawke och Julie Delpy. Smygpremiär på Way out west i augusti. Fan, det räcker med att se bilden ovan så inser jag hur mycket jag längtar efter filmen.

På skiva: Petter (Nolltretton, april)

Petter
”Början på allt”
Baba Recordings/SONY

Han var inte först, men blev störst och 15 år efter debuten känns Petter mer lekfull och spännande än någonsin. Rappandet har alltid suttit tajt och texterna alltid hållit hög klass, men för varje skiva har beatsen utvecklats och numera är en Petterplatta en uppvisning i variation och fantasirikedom. Denna gång är det Vincent Pontare, Filthy och Salem Al-Fakir som sett till att det svänger konstant från början till slut.
Här finns en hel radda låtar som sticker ut, hugger tag och sätter spår. Från det vassa öppningsspåret ”Mighty” ihop med Newkid och det gladknäppa titelspåret uppbackat av gamla polaren Eye´n´I till den dansbeatsljudande singeln ”Håll om mig” med Daniel Adams-Ray och den tunga, mullrande ”King” tillsammans Lilla Namo.
”April”, ”Maj”, ”Juni” är tre spår med prat över kyrkoeko, ”Tills döden skiljer oss åt” lattjar med nåt slags Jamaicasväng och i sköna ”Alla vet” berättar Petter sin historia innan Agnes kommer in och lägger refrängen.
Hade skivan varit sisådär fem låtar kortare hade det varit en fullpoängare.

(TP)

4/5

Sommardäck

Sent om sider bytte jag igår till sommardäck. Varför har det dröjt så länge, frågar sig kanske då vän av ordning. Jo, det beror på att Figge har instiftat en regel om att man inte får sätta på sommardäcken innan Vårskriarna haft sin årliga sammankomst. Vårskriarna är ett hemligt sällskap som Figge startat, mer än så kan jag inte avslöja, och i år drog våren ut på tiden varpå alltså även däckbytet blev försenat.
Vill man bli medlem i Vårskriarna går det att ansöka om det hos Figge i Greboaffären. Jag vet att han gärna ser fler kvinnliga medlemmar, så tveka inte utan kontakta honom idag!

Linköping Arena

Igår var det invigning av Linköpings nya fotbollsarena. Jag var där redan på förmiddagen på en presskonferens, som kan ha varit den konstigaste presskonferens jag varit på. Jag hade tänkt att glida in, gömma mig lite i bakgrunden där jag kunde sitta halvbakis och låta andra ställa frågorna medans jag kunde sitta och fika och ta det lugnt.
Nu var bara problemet att jag var den enda som kom! Så det var alltså tio personer från Linköping Arena och så jag, vilket såklart blev ganska konstigt.
Några timmar senare var jag tillbaka för att kolla in invigningen och LFC:s match mot Örebro. Vore kul om det alltid skulle vara lika mycket folk på matcherna, men det är väl tveksamt...

Dagens gay-sms


Lördag i Norpan

 
Igår drog jag till Jürgen The Producer för att greja lite med några nya Bête Noire-låtar samt inviga hans altan. Några till anslöt och sen höll Jögga även en kvick romprovning innan det var dags att dra.
Det var ju nämligen burleskshow på Arbis. Mycket folk, bra drag och bättre show än på schlagerburlesken som vi var på för ett tag sen. Fast om man verkligen ska kalla det burlesk vete tusan, föreställningen innehåller lite för mycket schlagers, dragshow och annat allmänt tingeltangel för att vara riktigt klockren.
Men några nummer var riktigt bra, som ett stripnummer med plymer, "Älskade ängel" och Betty Boop som bakade.
Sen bar det av till Franz Jäger i Flygeln för lite dunka-dunka. På vägen till tåget slank vi även in på Pub Wasa - där livebandet lirade "Don´t stop believing". Oj oj oj...

Dagens gay-sms


På skiva: Eric Gadd (Nolltretton, april)

Eric Gadd
Fiende eller vän
Roxy recordings

När Eric Gadd slog igenom i början av 90-talet uppskattade jag inte riktigt hans falsettröst och souliga sväng, men när jag nu två decennier senare lyssnar på hans gamla hits, som ”Wish I”, ”Excuse me, Halleluja”, och ”Why don´t you, why don´t I” upptäcker jag inte bara att jag kan sjunga med i texterna, jag märker också att låtarna åldrats oerhört väl. De är så perfekt och modernt producerade att de lika gärna skulle kunna vara inspelade idag.
Då stökar och bråkar låtarna på Gadds nya platta mera, de är ofta halvrockiga och uppvisar småskavanker. ”Fiende eller vän” är på intet sätt dålig, men jag har svårt att tända till när jag lyssnar. På senare år har han även gått över till svenska språket, som han sjöng på i början av sin karriär. Men det vet ni ju redan om ni hörde ”Vi kommer aldrig att förlora” i senaste Melodifestivalen.
Själv föredrar jag nog Gadd på engelska. På modersmålet dras tankarna till Oskar Linnros och Monty, vilket sannerligen inte är några dåliga namn att jämföras med, men vi behöver inte fler av dem.

2/5

Vårsalong i Norpan

Drog till Norpan igår för att gå en liten konstrunda. Skulle egentligen kollat in en pjäs på Teaterfestivalen samt Tidskriftsdagen på Dynamo  men det hanns inte med.
Började istället med Arbetets Museum där det nu är start för sommarens stora barnutställning "Bland skatter och vrak".
Vägg i vägg ligger Stadsmuseet som precis öppnat sitt nya fotokonstrum. Nu visas "En bra bild känner man" som jag kan rekommendera.
Däremot kan jag INTE rekommendera nya permanenta utställningen "Sälen, grisen och glaspärlorna" på samma våningsplan. Om jag tyckte att utställningen på Passagen häromdan var vidrig så var det inget mot detta skräckkabinett. Fy!
Sen blev det en sväng till Konstmuseet där bland annat utställningen "Vänskapens värde varar" visas till 9 juni.
Den innehöll bland annat en tavla på Bill.
Eftersom det var torsdag passade jag på att gå en gratis visning. Utställningen heter "En oskriven historia" och lyfter fram bortglömda kvinnliga konstnärer från länet. Lite ojämnt, men vissa var riktigt bra.
Gjorde även ett snabbesök i källaren där "Ett levande museum" visas fram till november. Det är ett slags jubileumsutställning eftersom Konstmuseet fyller 100 år i år.
Sen ut till flygplatsen för att se vad de har för nyheter i år. Mest charter som vanligt, men även bra priser på Asien och nyheten Chicago, så det kan ju vara värt att ha i bakhuvudet.
Sen gjorde jag som Lundell: gick på promenaden och tog en glass på Halvars. Men efter det fick det räcka och jag drog hem igen. Nu laddar vi för burlesk, Franz Jäger och ett eventuellt möte med ett vackert ljus.

Lehmans fredagsfräckis

Lehmans fredagsfräckis utgår denna vecka.Han sitter nämligen inspärrad efter blöjskandalen på 40-årsfesten.

1 maj

Figge har lärt mig många bra snylt-tips och ett av dem är detta: "Se till att göra dig ärenden till folk på söndagar och dagen efter diverse fester. Då finns det alltid massa mat över från gårdagen som de bjuder på."
Jag tänkte jag skulle testa denna tes, så jag gick till Rimås igår. Och mycket riktigt fanns det mat över från Valborgsmässoafton. Den där Figge vet vad han talar om minsann!
Sen gick jag och lyssnade på Magdalena Andersson. Tror det var det första 1 maj-tal jag lyssnat på, faktiskt. Magdalena är kanske ingen jättevass talare, men jag tycker hon verkar bra (inte minst om man jämför med föregångaren Tommy Waidelich). Och i sossarnas just nu svaga och struliga laguppställning är hon en av få som känns vettig.
Sen blev det ännu en tur upp till Rimås, det fanns ju nämligen lite kvar i den där bag-in-boxen. Så nu kan man redan 1 maj bocka av en av sommarens kommande punkter: "Dricka vin på Rimås balkong". Skål!

Dagens gay-sms


Vidrigt!

Jag brukar ju hylla Norrköpings kulturliv. Linköping ligger lite efter men har ju både Länsmuseet och Passagen som kan glimta till ibland. Igår var jag på den sistnämnda och kollade in utställningen "Enter the wild". Och den var vidrig!
En dörr som öppnade sig själv, mörker, äckliga filmer, konstiga ljud och rökande stubb-troll. Brrrr!!!!

Nytt på skiva (Zero, april)

Album

Betyg 5/10

Silver Bell: Silver bell
Serve Records

Göteborgskillen Emil Carlsson Rinstad har tidigare turnerat med bland andra Loney Dear och Maia Hirasawa, men nu debuterar han med egen musik. Pianoindie stod det i pressreleasen, och ja det kan stämma, även om det förekommer en mängd andra instrument.
Jag snor även formuleringen ”skruvad och ömsint”, vilket också passar väldigt bra in på hur det låter.
Silver Bell har inte låtar som tar rakaste vägen till hjärtat, de snirklar och kränger, men samtidigt är det inte heller svårlyssnat. Det finns en avig och svårmodig indiekänsla som jag gillar, problemet är bara att låtarna inte håller hela vägen.
----------------------------------------------------------------------------
Album

Betyg 6/10

Data romance: Other
Sound Pollution

Bedömningen av musik är så otroligt beroende av hur man använder den. Skulle jag slå mig ner i soffan och intensivlyssna på denna kanadensiska duo och deras electronicapop som ömsom smeker ömsom bråkar skulle jag nog tröttna rätt snabbt. Dels har vi ju redan både ett The Knife och ett Club 8 hemma i Sverige och dels är det nog inte musik som gör sig bäst när man lyssnar aktivt och ingående på den.
Men när jag skriver detta håller jag på att renovera lägenheten. Jag flyttar gamla Zerotidningar från ett rum till ett annat, dammar av bokhyllor och monterar ny kontorsstol från IKEA. Och jag märker att Data Romances musik studsar rätt fint mellan de för tillfället kala väggarna. Så ett tips: ska ni få bästa möjliga lyssningsupplevelse av Data Romance, ha på musiken (ganska högt) medan ni tapetserar om eller lägger laminatgolv.

RSS 2.0