Gott nytt år!


Farväl Fremantle

Nähä...nyårsafton närmar sig så det börjar bli dags att lämna Fremantle och dra sig plejset där draget är. Vi checkade ut vid 10, lämnade väskorna på hotellet och sen drog vi runt på stan hela dagen. Nu är klockan elva på kvällen och vi sitter på Perth Airport och väntar på att borda vårt flyg österut. Imorgon smäller det!


Östergötlands största rockstjärnor 2017

Östergötlands hetaste rockstjärnor 2017

Vem är egentligen länets hetaste rockstjärna för tillfället? För att platsa måste man inte bara vara född, uppvuxen eller bo i Östergötland, utan det är många faktorer som spelar in.
Bra kvalitet på musiken är viktigt men än mer avgörande är att man är aktuell, gamla meriter kommer man inte långt på. Som uttrycket lyder: man är aldrig hetare än sin senaste singel.
En faktor som dessutom kan lyfta en inte fullt så känd artist flera placeringar är om personen har extraordinär "star quality". Utan stjärnglans blir man aldrig någon riktig rockstjärna.

1. Papa Emeritus III, Ghost
2011 toppades listan av Papa Emeritus, 2014 av Papa Emeritus II och nu när det åter är dags för en rockstjärnelista är det såklart den tredje av Ghosts påvar som ligger etta. Det har varit turbulens kring bandet på senare tid men det har inte minskat Ghosts status ute i världen, tvärtom blir de bara bättre och bättre och större och större. Ghost är ett världsband som spelar på de största scenerna på de största festivalerna, och i täten går översteprästen Papa Emeritus III - Östergötlands största rockstjärna!

2. Fia Kempe, The Great Discord
Linköpingsbandet har börjat sniffa på en internationell karriär och är nu aktuella med nya albumet "The rabbit hole". Det känns som att det riktigt stora lyftet är på gång för The Great Discord med den karismatiska sångerskan Fia Kempe, som antar gestalten av ett mystiskt väsen på scenen.

3. Martin Axenrot, Opeth
Opeth är ett av de stora svenska hårdrockbanden och bakom trummorna hittar vi Linköpingskillen Martin Axenrot, som även bankar skinn i Bloodbath och Witchery. Både 2015 och 2016 valdes han till världens bästa progtrummis.

4. Morgan Håkansson, Marduk
Mogge och hans band fortsätter att hålla dödsmetalflaggan högt, år efter år. Under hösten har de varit på en stor Nordamerikaturné.

5. Patrik Jensen, The Haunted
Det har svajat lite för The Haunted de senaste åren, men nu är bandkaptenen Patrik Jensen och hans grabbar tillbaka med en ny platta där bandet fortsätter att visa var metalskåpet ska stå.

6. Lars Winnerbäck
En av landets mest folkkära artister som fortsätter att vara ständigt aktuell. I somras kom en liveskiva och under hösten fick en dokumentär om hans liv premiär.

7. Martin Persner, Magna Carta Cartel
Efter bråket i Ghost tog "Omega" upp sitt gamla band igen och många av de gamla Ghostfansen har hakat på. Intressant att se vad det blir av MCC.

8. Plura
Eldkvarn tog paus häromåret och Plura har sedan dess turnerat med ett eget band. De som väntar på att Norrköpingssonen ska pensionera sig får nog vänta ett tag till.

9. Markus Krunegård
Det har varit oroväckande tyst ett tag nu om Prinsen av Peking, som för några år sedan var hetaste artisten i landet. Vi behöver en ny skiva och det fort!

10. Lisa Lystam
Sakta men säkert har Mjölbysångerskan jobbat sig upp till en hög position i bluessverige, med gig var och varannan dag, både i Sverige och utomlands.

Strax därunder:
Roberth Karlsson/ Lars Palmqvist, Scar Symmetry
Louise Hoffsten
Peter Johansson
Skate-Jögga, Systemkollaps
Anders Landelius, Dead Soul
Emil Berg
Martin "KK" Karlsson, Close Quarters
Johan Söderhielm, Sonic Surf City
Morgan C Hellman, Trailerpark Idlers

Fem framtidsnamn att hålla ögonen på:
Priest
Donika Nimani
Hardy Hum
Night
Märtha Frans

Hedersomnämnande:
Helmut Jederknüller, Dan Swanö och Den Svenska Björnstammen

In memoriam:
Sven Zetterberg

Framme i Fremantle

Idag kom vi till fina Fremantle ute vid kusten. Vi började dagen med en stadig frukost bestående av belgisk våffla med bacon och popcorn (!)...
Och sen hoppade vi på en båt som tog oss från hamnen i Perth till Fremantle, en dryg timme bort.
Lika bra att gå på biran direkt tänkte vi. I Australien måste man nämligen gå ut på krogen redan på eftermiddagen eftersom ställena stänger sjukt tidigt. Ska man käka ute på kvällarna bör man göra det senast vid 20-tiden, efter sisådär 21 är det hopplöst att hitta öppna (vettiga) matställen.
Fremantle är en mysig liten stad med fina gamla hus och mycket små pubar/caféer/butiker.
Efter en sväng i city gick vi ned till vattnet...
Mitt främsta mål med denna resa var att se Bon Scott-statyn i Fremantle, och se - där stod den! Och de lyckades även få med den berömda jeansbulan.
Sen på kvällen gick vi till ett bryggeri och käkade känguru. (OBS! Det räknades som barmat, annars hade vi fått svälta. Klockan hade ju passerat 20...)

Lehmans fredagsfräckis

Dagen var fastställd och tre av brudgummens vänner, en snickare, en elektriker och en tandläkare diskuterade vilka hyss de skulle hitta på för brudparet i samband med bröllopsnatten. Snickaren menade att om han sågade av sängbenen så fick de något att skratta åt. Elektrikern bestämde sig for att koppla ström i sängen. Tandläkaren ville inte säga vad han skulle göra, men lovade de andra att hans hyss skulle bli ihågkommet för alltid. Bröllopet och tillhörande festligheter gick som planerat och några dagar senare fick alla brudgummens vänner följande brev:
”Bästa vänner!
Vi ber att få tacka för alla lyckönskningar med anledning av vårt bröllop och alla ansträngningar att göra detsamma oförglömligt. Vi hade inget emot att sängbenen var avsågade och rasade ihop då vi lade oss, ganska kul faktiskt! Elektrostöten var först en chockartad upplevelse, men som sen faktisktbvisade sig ha en positiv effekt på manligheten…
MEN – får jag fatt i den idiot som hade blandat lokalbedövning i vaselinburken, DÅ JÄVLAR…”

På promenad i Perth

Första kvällen hann vi bara kolla in barerna i Northbridge men igår utforskade vi resten av Perth lite mer. Vårt hotell ligger perfekt precis i skarven mellan Northbridge och centrum, så det är nära till allt. I och för sig är centrala Perth ganska litet så det är rätt nära var man än bor.
Vi hittade lite allt möjligt skoj, men Perths stora attraktion är hamnområdet med bland annat det udda klocktornet.
Det blev en lunch nere i hamnen och sen fick vi guldfeber.
På kvällen blev det pasta, rödvin och ost på Jamie Olivers ställe...
Men nu får det räcka med Perth, nu drar vi till Fremantle!

Tobis facebook


På plats i Perth

Idag tog vi flyget från KL och landade i Perth på eftermiddagen. Jag har varit i Australien två gånger tidigare, men aldrig i Perth, så det fick det bli denna gång.
Vi började med att dra till bardistriktet Northbridge direkt, och det var i princip det enda vi hann med denna första dag. Imorrn ska vi gå ner mot Swan river och kolla in stan. Klocktornet, hamnen och...tja, öl står på Todo-listan. G´day!

Filmåret 2017

Filmåret 2017

Tom Cruise smugglade droger, Wonder Woman kickade röv och världen gick under i en geostorm. Det är dags att sammanfatta filmåret 2017 och här är lite av det som hände.

Årets...

Bästa: Den obekväma apmannen-scenen i "The Square"
Sämsta: "The mummy" ligger bra till...
Frisyr: Daniel Craig i "Logan Lucky"
Barnfilm: "Vaiana"
Lokala: "Småstad"

Vinnare 1: Ruben Östlund vann Guldpalmen i Cannes
Vinnare 2: Linus Sandgren vann en Oscar för bästa foto
Vinnare 3: "La la land"
Comeback: "Blade runner"
Krigsscener: "Dunkirk"

Trend: Svenska biopics och dokumentärer
Trend alltid: Superhjältar
Kulturgärning 1: "Ingen tid för kärlek - En film om Johnny Bode"
Kulturgärning 2: "Tom of Finland"
Upprepning: "Alien: Covenant"

Reboot: Spindelmannen
Reboot på anabola: Kong
Mest porträttlika: Sverrir Gudnason i "Borg"
Internationella genombrott: Bill Skarsgård i "Det"
Mest sågade: "The Emoji movie"

Sämsta tajming: "Sameblod" hade blivit svenskt Oscarsbidrag alla andra år. Jäkla "The square".
Farväl: Gösta Ekman, Miguel Ferrer, Björn Granath, Bill Paxton, Sam Shepard, Jerry Lewis, Mikael Nyqvist, Roger Moore, Janne "Loffe" Carlsson
Några filmer att se fram mot i vår: "Downsizing" 19/1, "Ready player one" 30/3, "Han Solo" 23/5

På vift i Kuala lumpur

Andra dagen i KL, vilket också blir vår sista, för imorgon drar vi vidare.
Här är utsikten från vårt hotell i Chinatown...
Frukostmatsalen...
Vi började dagen med att gå en liten runda i Chinatown (där vi bor).
Sen blev det indiskt till lunch...
Och sen fick vi ett ryck och knallade upp till Petronas Towers.
Hemma igen var det dags för käk igen i Chinatown. Ja, det var den dagen det. Och det blev en kortis i KL, som alltid. Jag måste ha varit i stan tio gånger men har nog aldrig stannat mer än max fyra dagar. Imorrn blir det ett nytt flyg, och vi fortsätter söderut.

Skivrecension: Van Morrison

Van Morrison
Versatile

Trettioåttonde albumet från den buttre Belfastfarbrorn. En imponerande siffra, men så har han ju också hunnit bli 72 år gammal. Och formen verkar det inte vara något fel på. Här visar han att hantverket fortfarande sitter och att svänget är intakt. Att kalla musiken fräsch och modern är knappast med sanningen överensstämmande men Van the Man har väl alltid varit en gubbe och spelar musik som passar hans ålder, så jag tycker nog han levererar vad man kan förvänta sig från honom.
Ska man vara ärlig ligger ju storhetstiden 40-50 år bakåt i tiden. och här har han gått tillbaka till musiken som inspirerade honom att en gång börja spela, det vill säga jazzen, och radar upp ett gäng standards från namn som Cole Porter och George och Ira Gershwin, samt några egna låtar. Bland de sexton spåren hittar vi bland annat "I get a kick out of you", "Unchained melody" och " I left my heart in San Fransisco". Bandet är kompetent och musikaliskt låter det utmärkt. Jag har egentligen bara två frågor: behöver vi en skiva till med jazzstandards och behöver vi en skiva till med Van Morrison?

2/5

Next Stop: Kuala Lumpur

Dags för land nummer tre. Vi checkade ut från hotellet i Lamai och begav oss till Samui Airport.
Efter en dryg timmes flygtur klev vi av i Kuala Lumpur och checkade in på hotellet i Chinatown. Sen var det bara att snabbt ge sig ut på gatan för att få lite mat och några Tiger-öl. Imorrn ska vi...ja, det får vi se då.

Musikåret 2017

Musikåret 2017

Springsteen, Silvana och Samir. Tiden har kommit då det är dags att sammanfatta skivsläpp, konserter och skandaler. Här är min syn på musikåret 2017.

Årets...
Bästa: Eminems diss av Trump
Sämsta: Alla dessa tv-program om musiker som äter och pratar
Mest tragiska: Terrordådet under Ariana Grandes konsert
Svenska vinnare: Robin Bengtsson vann Melodifestivalen
Lokala vinnare: Gaphals vann Nyponet

Händelse: Bråvallafestivalen lägger ner
Icke-händelse: Per Gessles sommarprat
Musikpodd: Hemma hos Strage
Musikbråk 1: KSMB-tjafset
Musikbråk 2: Ghost-tjafset

Konsert 1: Kristian Anttila på Saliga Munken. Om man nu kan kalla det konsert...
Konsert 2: Weeping Willows spelade helt i mörker i en kyrka
Lammkött: Han i FO&O
Bok: Punklyrik
Lataste: Bob Dylans nobelföreläsning

Svenska filmtrend: Filmer om artister - Winnerbäck, Silvana Imam, Avicii, Ted Gärdestad...
Blåsning: Anastacia i "Idol"
Gubbleverans: Thåström
Dyraste biljett: Manowar på Arbis i Norrköping
Tack för allt: Emmaboda lägger ner

Stolle: Gene Simmons vill ta patent på hårdrockens djävulstecken
Repris på repris på repris: Håkan Hellström på Ullevi
Farväl: Chuck Berry, Sven-Erik Magnusson, Chris Cornell, Loffe, Chester Bennington, Strängen, Fats Domino och Tom Petty
Hopp för 2018: Ghost släpper ny platta

Julafton i Lamai

Igår var det julafton och den firade vi här i Lamai. Det blir också det sista vi gör här för idag drar vi vidare söderut.
Dagen inleddes i poolen med min nyinköpta julklapp...
Och sen framåt kvällen gick vi till Ciao för att kolla på Kalle Anka och äta julbord.
Och sen gled vi runt i Lamai och partajade. Det var då en välsignad jul!

God jul!

God Jul önskar Tobi & Bella!

Moppetur på Samui

Igår fick vi äntligen ändan ur vagnen och gjorde något vettigt. Vi hyrde moppe och började med att åka bort till Mae Nam och bada.
Där passade vi även på att gå till mitt favoritställe och äta spagetti.
Sen blev det en sväng till Choeng Mon...
...och sen tillbaka till Lamai där vi svullade, kollade thaiboxning och utforskade changens underbara värld.
Nu har det blivit julafton och vi har börjat ladda för kvällens julbord!

Skivrecension: Vånna Inget

Vånna Inget
Vi tar alla minnen härifrån

Den finns en svensk musikscen, särskilt i Malmö skulle jag säga, med band som ligger i en gråzon av punk, pop och rock. Det kan vara svårt att sätta en rättvis etikett på dem, men ändå känns deras musikstil helt självklar. I den sfären ingår Vånna Inget som definitivt är ett punkband när det gäller attityd, energi och skrammel men som rent musikaliskt snarare har närmare till popens melodisinne och rockens kraft. Det här är inget nytt utan tvärtom ett klassiskt kännetecken bland svenska band som går tillbaka till åtminstone början av 80-talet och band som tidiga Wilmer X, Docent Död och Tant Strul.
Vånna Inget fortsätter den traditionen och efter två studioalbum släpper de ny en liveskiva, tillsammans med en fotobok från sin turné under hösten 2016. För fansen är detta säkert en stor händelse men för oss som befinner oss mer i periferin kring bandet känns det knappast som en omistlig platta. Ljudet är halvkackigt och även om Karolina Engdahls intensitet smittar av sig blir det efter en stund lite likartat och odynamiskt. Däremot blir jag jäkligt sugen på att se Vånna Inget live.

2/5

Ännu en dag i Lamai

Ja...det händer ärligt talat inte så mycket här i Lamai. Vi softar på dagarna och går ut och partajar på kvällarna. De senaste dagarna har det blivit varmare och vi är nu nästan helt friska också. Och snart är det jul, tjoho!

Lehmans fredagsfräckis

En kille satt i en bar och njöt av en drink efter jobbet då en extremt vacker och sexig ung kvinna kom in. Hon var så anslående att han inte kunde ta sina ögon ifrån henne. Den unga kvinnan uppmärksammade hans stirrande och gick direkt fram till honom. Innan han hann ursäkta sig för att han var så oförskämd, sa den unga kvinnan till honom:
– Jag gör vad som helst, precis vad som helst, som Du vill att jag ska göra, spelar ingen roll hur sjukt, för 1000 kronor, på ett villkor.
Helt förbluffad, frågade mannen vad det var för villkor.
– Du måste tala om gör mig vad jag ska göra, med bara tre ord.
mannen övervägde erbjudandet en stund, drog fram sin plånbok från innerfickan och räknade långsamt fram tio hundrakronorssedlar, vilka han la i den unga kvinnans framsträckta hand.
Han tittade henne i ögonen och sa, långsamt och tydligt:
– Måla mitt hus.

Vaj och partaj i Lamai

Jo, vi är fortfarande kvar i Lamai och gör inte många knyck om dagarna. Delvis beroende på att vi är sjuka, även om det går åt rätt håll. Så här pigg och alert var jag exempelvis vid gårdagens lunch...
...och så här såg efterrätten ut.
Men hotellet är bra. Marina Villa, ligger tvärs över gatan från mitt förra stamställe T&T.
Framåt kvällen piggnade vi i alla fall till och "gjorde stan".
Avslutade självklart på burgarstället, som nu har fått konkurrens mittemot. Vet inte om det är samma ägare eller nåt, för delar av den gamla personalen jobbar på nya stället. Det blir det att testa ikväll.

Lika som bär #222

Mick Jagger & Bill Skarsgård

Sjukt värre i Lamai

Något varmare och något mer drag på stan andra kvällen i Lamai, men det har vi ingen större glädje av då både Bella och jag är sjuka och går och hostar och nyser. Men vi kom i alla fall ut en sväng på kvällen, och förhoppningsvis är vi friska imorrn så vi kan festa loss ordentligt. För det är ju det man ska göra här i Lamai.

Bangkok - Lamai

Dags för nästa stopp på resan. Så vi checkade ut från hotellet i Bangkok och begav oss mot flygplatsen. Men först hälsade vi på hos Mama, min gamla kompis från soi 13, och passade även på att gå till tandläkaren.
Sen flög vi ner till Samui och checkade in på hotellet i Lamai.
Här ska vi vara över jul så vi bokade in oss på ett julbord..
Oväntat dåligt väder dock. Det var ingen jättevärme i Bangkok heller men vi trodde det skulle ordna upp sig när vi kom till Samui. Ganska lite folk också. Vi får hoppas det blir bättre de närmsta dagarna. Bella har även varit lite småsjuk och igår började jag också känna mig risig. Förhoppningsvis är vi friska och på alerten imorrn igen.

Tobis facebook


Sista kvällen i Bangkok

Igår hade vi vår sista kväll i Bangkok, men vi började dagen med att pressa vid poolen.
Sen drog vi in till Siam Square för lite shopping...
...och en matbit såklart.
Vi hade lite planer på att spana in några coola ställen borta runt soi 55 men det slutade med att vi höll oss i våra hemkvarter runt soi 11-15. Skulle också göra ett nytt försök med att träffa Micke, men det sket sig igen - trots att vi bara var sisådär fyra kvarter från varandra.
Och ojdå, det blev visst en liten Oktoberfest också. Nu blir det flyget söderut.

Filmrecension: Dunkirk

Dunkirk

Ännu en film om andra världskriget. Går det att verkligen att hitta någon ny vinkel eller något nytt sätt att skildra detta krig som det redan gjorts film om så många gånger? Ja, är det någon som ska lyckas är det väl Christopher Nolan som varit en av 10-talets bästa regissörer med filmer som "Inception", "The dark knight rises" och "Interstellar" på meritlistan.
I "Dunkirk" koncentrerar sig Nolan på händelserna vid franska Dunkerque där 400 000 engelska och franska soldater var omringade av tyskarna och väntade på att evakueras till England. Vi får följa tre historier som går in i varandra, på land, till sjöss och i luften.
Det är en intensiv och suggestivt berättad film som med snyggt foto, fantastisk ljudläggning och hushållning av repliker skapar en tät stämning som verkligen känns. Nolan har ett mer personligt anslag än i många andra krigsfilmer. Dunkirk har också explosioner och stora masscener men framförallt en kamera som kryper nära och skapar en realistisk och förtätad känsla.
Den upphackade tidslinjen tillför egentligen inget, karaktärerna lyckas inte riktigt intressera, det blir lite utdraget på slutet och den riktigt effektfulla finalen saknas. Det gör att "Dunkirk" inte når upp till Nolans tidigare mästerverk, men det är ändå en riktigt bra film som håller publiken på helspänn ända fram till slutet.

4/5

Veckans Tobi


Nattliv i Bangkok

Andra dagen i Bangkok och läge att notcha upp det hela. Efter käk i våra hemkvarter gick vi hem och fräschade och sen bar det av till Silom.
Vi kände att det var dags för lite takbarshäng, så vi drog till The Dome...
Nåt kvarter bort låg ett annat hippt ställe som jag hade kollat in: Maggie Choo´s.
Just denna kväll visade det sig vara gaykväll men nån slags katoyshow...
Sen tillbaka till Sukhumvit och soi 11 där jag hört att det fanns en cool Havannabar med hemligt lösenord för att komma in.

Tanken var också att vi skulle träffa en kompis som hette Micke, men det sket sig, som det lätt kan göra när man är ute och svirar. Men det blev en höjdarkväll ändå, och ikväll har jag några nya, häftiga ställen som jag tänkte vi skulle spana in. Men nu blir det först hotellpoolen en stund. Tja!

Söndagsintervjun: Grass Tank

Med bluegrass i tanken

Linköpingsbandet Grass Tank har på kort tid gjort sig ett namn med sin svängiga bluegrassmusik. I vinter ska de jobba på sin nya platta och sen är det dags att ge sig ut och gigga igen.

Grunden till bluegrassbandet Grass Tank lades 2014 när den banjospelande frontfiguren Gustav Hasting och en jobbarkollega satte ihop en band till en firmafest. Det gav mersmak och i början av 2015 spelade de förband till både Bob Log III och Steve´n´Seagulls på L´Orient i Linköping. De bestämde sig för att plocka in en basist och spelade även in en video i en hästhage, som de lade ut på YouTube. Folk började höra av sig och under året följde ytterligare tio spelningar på grund av videon. Sedan dess har saker rullat på och nyligen släpptes cover-EP:n "Stolen songs".
- Vi repade en vecka och sen spelade vi in allting live. Det blev lite lo-fi, precis som vi ville ha det på vår första platta, berättar Gustav.

Hur kom du in på just banjo?
- Jag var inne i en skivaffär i London. De spelade Ray Koerner & Glover i högtalarna och jag blev helt såld. Jag sa till min tjej: får jag en bra skatteåterbäring ska jag köpa en banjo!

Idag består Grass Tank av Gustav, gitarristen Andreas Lindgren och My Weidel på kontrabas. De egna låtarna skrivs i huvudsak av Gustav men de lirar även en och annan cover, exempelvis Hoffmaestros "Highway man" och Jimmy Reeds "East bound and down". Själva kallar de sin musik för outlawbluegrass.
- Vi vill gå tillbaka till rötterna och spela som man gjorde innan man hade PA. I den tidiga bluegrassen fanns det något nästan politiskt för sin tid. Texterna handlar mycket om all skit vi går igenom och all skit vi gör, om att målet rättfärdigar medlen och att man straffas av Gud, även om mycket av det är borta i den sekulära bluegrassen. Det är väldigt mycket lidande och det skiljer sig från den glada rock´n´rollen som kom senare.
- Vi förstår inte besattheten hos många moderna bluegrassband att de vill låta så civiliserat och mjukt. Bluegrass har gått från att vara fattiga bönder till jazzmusiker. Instrumenten kostar 25 000 kr och det har blivit en stängd, konservativ skola, åtminstone i Europa.
- Men i grund och botten spelar vi bluegrass för att det är jäkligt kul. Det är så jäkla kul musik, det är så mycket energi, pang och drag. Var man än spelar och vem man än spelar för så tycks de kunna ta till sig någonting i musiken. Och det har jag inte upplevt tidigare med andra band att man når så brett. Vår publik är så himla blandad. Vi lockar både äldre som gillar folkmusik och yngre som gillar hålligånget.

Och kollar man på vilka ställen som Grass Tank har spelat så är det i sanning ett brett spektrum, exempelvis High Chaparral, Fri Fart, Skänninge marken, Eneby Rock och Kevins pizzeria i Vikingstad. Under året har de även turnerat i Italien, Tyskland och Danmark.
- Vi har spelat på lite skumma ställen, igår spelade vi till exempel på Mantorps bibliotek, säger Gustav.

Under vintern är tanken att Grass Tank ska spela in en ny platta och i början av nästa år ska man till Norge en sväng och spela. Vill man se dem på hemmaplan så spelar Grass Tank och några andra liknande band i Linköping den 3/3 på ett arrangemang som kallas "The Banjo show".

Next stop: Bangkok

Tog flyget från Hong Kong och landade i Bangkok framåt kvällen. Drog ut på stan direkt för att visa Bella MITT Sukhumvit...oj oj oj...

Tobis kätbild


På språng och på gång i Hong Kong

Full fjong och hålligång i Hong Kong den andra dagen. Vi hade lite vaga planer på att kolla in Ocean Park men insåg snart att vi fick skippa det. Det samma gällde de rullande trottoarerna i Mid-levels, och vi glömde även bort att äta dim sum. Men Victoria Peak hann vi med, så vi började dagen med att knalla bort till Central.
Där tog vi bergbanan uppför berget...
Och här är utsikten från Victoria Peak...
 
På toppen fanns även ett visitor centre med lite roliga saker...
Sen gick vi bort till barområdet Lan Kwai Fong...
...och tog en Tsingtao och lite käk på ett ställe.
På kvällen åkte vi över till Kowloon och mötte upp Ola Hermanson från Sonic Surf City, och drack öl och snackade svensk 90-talsindie.
Två och en halv gånger Peking i Hong Kong!
Och det blev även lite Oktoberfestkänsla, vilken kväll!

Lehmans fredagsfräckis

En man och en kvinna som älskade med varandra, och plötsligt hör de ett ljud från hallen.
– Det är min man! utbrister kvinnan bestört.
Killen kastade sig ut genom fönstret, men hann inte få med sig sina kläder. Han stod utanför huset bland buskarna en stund och funderade hur han skulle ta sig därifrån. Till råga på allt så började det regna också. Då kom det ett gäng joggare förbi så han hoppade in bland dem. Efter en stund frågar en av joggarna:
– Brukar du alltid jogga naken?
Och mannen svarade att det gjorde han. Efter ett tag till så frågar joggaren igen:
– Brukar du alltid ha kondom på dig också?
– Nej, bara när det regnar…

Er man i Hong Kong

Det är 15 år sedan jag senast var i Hong Kong och jag har velat åka tillbaka sedan dess, så det är kul att äntligen vara på plats igen. Det är ju en riktigt cool stad och jag känner att snart måste tillbaka igen.
Med en jetlag från helvetet i kroppen kom vi ut på stan strax innan solen gick ner och tog färjan över till Kowloon-sidan.
Började med att kolla in The garden of stars...
Området nere vid vattnet är riktigt fint och kvällstid måste Hong Kong vara en av de häftigaste städerna i världen.
Klockan 20 varje kväll kör de en ljusshow på skyskraporna, så den kollade vi in.
Sen tog vi färjan hem till Wan Chai igen, Susie Wongs gamla glädjekvarter. Nu är det ny dag och planen är att kolla in Victorias Peak och träffa Norrköpings man i Hong Kong, tillika en av Pekings stora rockstars.

Framme i Hong Kong

Sådär, nu har Bella och jag äntligen landat i Hong Kong efter visst strul. Nån timme innan flyget skulle lyfta från Linköpings flygplats fick vi reda på att vi riskerade att fastna på Schiphol pga snöovädret där, och blev därför ombokade till att flyga från Arlanda istället, morgonen efter. Så det blev taxi upp till Arlanda, en hotellnatt och sen flög vi till Zürich sju på morgonen.
Vi landade morgonen den 14:e (lokal tid) istället kvällen den 13:e och checkade in i vår skrubb på 18:e våningen i Wan Chai (Hong Kong-ön). Några timmars sömn, sen ut på stan
Men mer om det imorgon, nu måste vi ut och prova nattlivet.

Skivrecension: Europe

Europe
Walk the earth

Det är kul att se alla dessa gamla hårdrocksband som får en andra karriär på "ålderns höst", som Europe som gjorde comeback 2004 med plattan "Start from the dark". Sedan dess har de med detta släpp fått ur sig ytterligare fem plattor där de övergett den svulstiga 80-talshårdrocken och istället sökt sig mot en mer 70-talsminnande hårdrock med mer blueskänsla. På många sätt är Europe idag ett bättre band än de var under de stora framgångsåren även om de inte levererar samma typ av världshits längre. Det är också tveksamt om de vunnit några nya fans på senare år, men de har behållit många av de gamla och möts av respekt från både publiken och branschen.
"Walk the earth" är en stark platta med både variation och groove. Joey Tempest sjunger fortfarande strålande och musikaliskt vet de hur hantverket ska skötas. Det gör att många spår som egentligen inte är särskilt märkvärdiga låtar ändå får ett lyft och känns intressanta. Det är roligt att gubbarna känns så vitala och pigga som de gör och det känns som att de har mycket kvar att ge, jag tror faktiskt att Europe kommer att bli ännu bättre framöver.

3/5

Filmrecension: Wish upon

Wish upon

Det där med att plötsligt få en massa önskningar som kan gå i uppfyllelse är en gammal dröm som de flesta av oss någon gång fantiserat kring. Det är också ett tema som skildrats på film ett antal gånger och där har sensmoralen ofta varit att man ska se upp med vad man önskar sig för det blir sällan så bra i slutändan som man tror.
Det är också temat för "Wish upon", en high school-skräckis där den unga tjejen Clare, halvt trakasserad av skolans tuffa gäng och med en pappa som försörjer sig genom att leta grejer i soptunnor, plötsligt en dag kommer över en kinesisk speldosa som visar sig ha den magiska förmågan att ge sin ägare sju önskningar. Men det finns också en baksida med speldosan, något Clare snart blir varse.
Så mycket skräck bjuder nu "Wish upon" inte på, och inte spänning heller eftersom man kan räkna ut hela handlingen efter sisådär fem minuter. Faktum är att det mesta är ganska fånigt och trist med denna film. Det är inget totalhaveri men den känns så onödig och fantasilös. Lite coola dödsscener hade piggat upp. Fast allra helst hade jag önskat ett manus som inte skriker lågbudget och idétorka.

1/5

Mot Hong Kong!

Kom att tänka på ett gammalt barnprogram från min barndom. Några gick och smög i ett hus nånstans och hittade och hittade en hemlig gång och sa:
- En hemlig gång. Då måste det finnas en hemlig gong-gong.
Sen hittade dom gong-gongen och strax efteråt kom några till och såg den också och sa:
- En hemlig gong-gong. Då måste det finnas en hemlig gång.
 
Är det någon mer som kommer ihåg detta? Hur som helst är jag och fröken Kyndel nu på gång mot Hong Kong.
Tjing tjong!

Skivrecension: Ola Aurell

Ola Aurell
Till bords med Herr Aurell

Precis som Kalle Lind skriver i förordet är Ola Aurell en av våra intressantaste samtidskommentatorer. Han har med sin humoristiska stil i flera år varit vår mest spännande förnyare av den svenska visan men ändå inte upptäckts av den kulturelit som så ofta hyllar namn som Povel Ramel och Hasse & Tage, som Aurell är uppenbart besläktad med. Märkligt javisst, men strunta i inskränkta kulturskribenter och låt dig roas istället. Det är inte svårt i Herr Aurells sällskap.
Hans fjärde album är inte bara en skiva utan även en bok. En kokbok, hävdar Aurell själv, och visst innehåller den diverse halvknäppa recept men även snapsvisor, serier, sagor, betraktelser och lite annat smått och gott. Och så en helt vanlig Aurellskiva.
Många av låtarna är redan bekanta för fansen som sett honom live. Och egentligen är hela konceptet bekant med sina finurliga ordvändningar, sin humor, sina samtidsbetraktelser och sina välfunna referenser. Det är roligt att lyssna på Aurell och ännu roligare när man ser honom live. Boken då? Nja, ett skojigt grepp men den når inte upp till skivans klass.

3/5

Nu ska julen ut

Känns som nåt slags rekord att städa undan allt julpynt redan den andra advent, men det var i alla fall vad jag gjorde igår. Så nu är julen över för i år. Göööött!

Filmrecension: Superswede

Superswede

På 70-talet var racerföraren Ronnie Petersson en av landets största sportstjärnor och ett av toppnamnen inom Formel 1, även om han aldrig tog hem VM-titeln. Det hela fick dock ett abrupt och tragiskt slut i september 1978 när Ronnie kraschade under ett lopp på Monzabanan. I denna dokumentär berättas historien om den svenska racerföraren på riktigt för första gången. Man kan undra varför det inte skett tidigare, och svaret är nog så enkelt som att Ronnie som person verkade vara ganska ointressant. Trevlig, duktig och allmänt hyvens javisst, det vittnar alla medverkande i filmen om. Kanske lite för hyvens sett ur dokumentärfilmssynpunkt, för det finns liksom ingen story att berätta. Eller också är det bara regissör Henrik Jansson-Schweizer som inte är tillräckligt skicklig för att helt ro hem det.
Styrkan i "Superswede" ligger i skildringen av 70-talets Formel 1-cirkus där förarna var polare men dessvärre förolyckades på löpande band. Ronnie, hans fru Barbro och deras dotter Nina kommer vi dock aldrig in på livet. Mycket, särskilt slutet av filmen, hastas förbi väl snabbt utan att förklaras. Och när filmen är slut inser man att den story som är värd att berättas inte är Ronnies - utan Barbros.

2/5

Årets julmarknad

Eftersom vi kommer att vara bortresta över jul gäller det att ge järnet nu innan. Det senaste dygnet har vi ätit julbord, druckit glögg, delat ut julklappar och gått på julmarknad. Julmarknaden var såklart i Grebo. Oj oj oj, vilken härlig tradition.

Söndagsintervjun: Axel Lindén

Ett liv med ensilage och trasiga staket

Axel Lindén tröttnade på livet som akademiker och flyttade till Östgötaslätten med sin familj, där de började med fårskötsel. Nu har han samlat sina tankar i den hyllade boken "Fårdagboken".

"Fårdagboken" är en liten behändig skrift bestående av dagboksanteckningar från Axel Lindéns liv som fårskötare på en liten gård i Östergötland. Under drygt två år får vi följa hans arbete med att laga staket, utfodra djuren och ta hand om lammen. Vissa dagar kan anteckningarna bestå av bara en enda mening, som "Kollar till fåren, ingen skillnad". Andra dagar kan bjuda på längre funderingar kring livet, samhället och naturen. Ofta beskriver Axel praktiska vardagssysslor men boken innehåller också mer filosofiska resonemang. Idén att flytta ut på landet med familjen, skaffa får och sedan dessutom skriva en bok om det kan för många tyckas lite märklig men har sin förklaring.
- Vi hade lite gröna vågen-idéer och tänkte att odla egen mat var det bästa sättet att göra något hållbart, förklarar Axel och fortsätter:
- Jag har alltid skrivit ner saker jag tänker på. När jag hamnade i den här miljön insåg jag att det fanns en potential i mötet mellan den urbane akademikern och fåren.

Har du skrivit något innan Fårdagboken?
- Jag har inte gett ut något skönlitterärt tidigare, jag har heller inga romaner i byrålådan. Jag skrev en avhandling i litteraturvetenskap för några år sedan. Tanken på att skriva något sådant här har väl legat och grott.

Boken har fått bra recensioner. Hur känns det att ha blivit så hyllad?
- Jag tänker inte på det som hyllningar. "Jag försöker att inte vara så beroende av beröm och uppskattning", som det står i boken. Åtminstone tänker jag inte på det som hyllningar av mig själv. Men jag fascineras av att helt främmande människor kan uppfatta detaljer och nyanser i mina formuleringar.

Nu ska boken översättas och säljas till andra länder. Hade du förväntat dig den framgången?
- Jag hade absolut inte väntat mig en internationell försäljning, men det är såklart häftigt. Fast det där går egentligen inte att förstå. Fårdagboken är ganska anspråkslös, att den ska ges ut i flera stora länder i Europa... det är surrealistiskt.

I boken beskriver Axel hur han ser fåren som en flock snarare än individer, men ett får som uppmärksammas lite extra är den magra nummer 195. Mot slutet nämns också nummer 018 som riskerar slakt. Som fårskötare kan man dock inte vara sentimental och när jag frågar Axel hur det gick med dessa två svarar han lakoniskt:
- Borta, döda. De hade gjort sitt.

Hur många får har ni nu och hur ser planerna ut för fårskötseln framöver?
- Vi har 30 tackor nu, vilket innebär att det blir cirka 60 lamm till slakt nästa år. Det känns som en ganska bra nivå.

Kommer det någon uppföljare till Fårdagboken?
- Jag planerade egentligen inte Fårdagboken, så jag gör likadant med nästa bok. Vi får se.

Eventkoordinatorernas julfest 2017

Igår var det dags för eventkoordinatorernas julfest på The Champ igen, men jag tycker det börjar gå lite utför med det hela. Var fanns Gertza? Var höll Gayan hus? Kaj, Sabo, Malin,Thorén? The Producer smet i halvtid och quizet var riggat. Nä, jag minns guldåren då det var årets höjdpunkt. Det var tider det.

Skivrecension: Weezer

Weezer
Pacific daydream

Man måste ju liksom bara gilla Weezer. Inte minst för att de visar att de faktiskt fortfarande görs nördig gitarrpop med retrovibbar, sommarkänsla och oskuldsfull romantik. Numera är det ju rätt sällan man hör sånt. Fast i Weezers fall var det bara ett år sedan, när de släppte den strålande "White album".
Bandet har alltid legat nära surfkulturen och på förra skivan tog de steget fullt ut, och det fortsätter de med även på "Pacific daydream". Vilket man hör redan på albumtiteln. Men här finns också låttitlar som "Beach Boys" och "Feels like summer", och redan i öppningslåten "Mexican Fender"s inledningsrad sjunger de om Santa Monica boulevard.
Det väller ut luftig pop med fantastiska melodier ur högtalarna och vid vissa refränger vill man bara ställa sig upp och jubla av pur lycka. Men det finns något inom mig som kämpar emot. Inte kan jag väl år 2017 tycka att Weezer är så här bra? Är det inte så att jag bara blivit drabbat av den vedervärdiga nostalgin? Jag förhandlar med mig själv och landar till slut i konklusionen: nej, kvalitetspop är kvalitetspop oavsett år. Bra melodier kommer alltid att regera.

4/5

Julmarknad

Imorgon är det julmarknad i Grebo. En av årets höjdpunkter.

Lehmans fredagsfräckis

Det var en husbonde som nyss anställt en ny vacker piga. Han var lite orolig för hennes välgång, för han hade ju ganska många obetalda drängar och nu till helgen skulle han resa bort. På nå´t sätt (fråga inte hur) så lyckades han ordna en fälla för drängarna. Han monterade in en giljotinliknande apparat mellan benen på pigan, så när nå´t kom i närheten så skulle objektet kapas. Visserligen hade han sagt till drängarna att låta bli flickan, men när han kom hem efter helgen så radade han upp alla drängarna för inspektion. Alla fick dra ned brallorna. En efter en var kapad, en vid toppen, en mitt på och en ända in vid roten. Husbonden var förtvivlad, alla hade varit där. Men så kom han till den sista.
– Se en som har lyssnat till mig, sa han.
Dasen var orörd.
– Bra gjort grabben. Vad är det du heter?
Varpå drängen svarade:
– Hmbhmgfh.

Dags för årets Linköpingsbo

Nu är det dags att börja skicka in nomineringar till Årets Linköpingsbo. Chrilla har legat lite lågt i år, men kanske tar han ändå en plats som kandidat? Vilka mer vill ni lyfta fram? Thorén, Johan Rapp, Sara Skyttedal? Skicka in era nomineringar.

Filmrecension: Rough night

Rough night

Fyra gamla studentkompisar drar till Miami för att ha möhippa för Jess, en politisk karriärkvinna som nu ska gifta sig med sin mesige man. Jess har även bjudit in en australiensisk knasboll och partyt kan starta. Festen blir dock inte långlivad för efter en tragisk olyckshändelse börjar kvällen urarta när problemen plötsligt kommer slag i slag. Liknande upplägg har vi sett förut, i exempelvis "Bridesmaids", "Baksmällan" och "Länge leve Bernie", och "Rough night" har inte så mycket originalitet att addera till den genren.
Inledningen är svag och har svårt att hitta rätt ton. Det känns töntigt med de grova skämten som ska visa att tjejer kan vara "precis som killar", och rollfigurerna pratar om saker som Skype och Facebook som om publiken inte visste vad det var. Successivt tar sig dock filmen och sista halvan är riktigt rolig. Särskilt unik är måhända "Rough night" inte och upplägget med de ombytta könsrollerna blir emellanåt lite väl övertydligt, men man får en trevlig stund och ett och annat gapflabb, så som lättsam komedi blir slutbetyget godkänt.

2/5

Vol-au-vent-frossa

Vol-au-ventens Vänner har legat lite lågt på sistone, men nu är vi tillbaka med full kraft. Figge har - äntligen - tagit in Vol-au-vent i Greboaffärens sortiment, och jag slog till på två stycken direkt! Gör det du också, innan de tar slut.

Krogkrönika

Dags för en cigarrbar?

Att rökförbudet på krogen är bra och inget vi ska ändra på är de flesta överens om. Men visst vore det trevligt med särskilda cigarrbarer där man kan sjunka ner i en sliten chesterfieldfåtölj, hälla upp en konjak och njuta av en Cohiba?

På 90-talet fick cigarrintresset ett plötsligt uppsving. Arnold Schwarzenegger och Demi Moore poserade på tidningsomslag med cigarrer i munnen, och rökandet såldes in som en del av en livsnjutningskultur tillsammans med saker som choklad, mat, whiskey och vin. Sedan dess har det ökade intresset hållit i sig, även om det gått lite upp och ner. Vi har fått rökförbud på krogen, avskräckande cigarettförpackningar och en hälsovåg som svept över samhället vilket gjort att rökningen stadigt har gått ner, men cigarrer är inte samma sak som rökning i allmänhet. Cigarrökning är något annat, det är en njutning.

Att röka cigarr och att röka cigarett är två väsensskilda saker. Med en cigarr ska man inte dra halsbloss utan röka försiktigt och låta det gå minst en minut mellan varje bloss. Smaken ska vara rund och mjuk, inte besk som hos cigaretter. Man askar inte heller en cigarr som man gör med cigaretter, utan väntar tills askan är av en fingertopps längd. Röker man rätt räcker en bra cigarr en hel kväll.

Bara att tända en cigarr kräver sin kunskap. Börja med att snoppa av ena änden. Vissa cigarrer har ett litet märke som visar hur mycket som ska klippas av. Sedan bränner du änden samtidigt som du roterar den, utan att ha den i munnen. Detta görs för att cigarren ska tändas samtidigt överallt. därefter sätter du cigarren i munnen och drar in luft samtidigt som du roterar cigarren och håller lågan mot änden. Vill man se proffsig ut kan man blåsa lite på änden för att kontrollera att elden tagit sig.

Hemma eller utomhus kan man bolma på för fullt, men hur gör man om man vill röka cigarr i en barmiljö och träffa folk? I så fall är man förpassad till cigarrklubbar, för på krogen går det inte. Och det är nog de flesta glada över, för inte vill man väl sitta i en rökmoln och äta sin oxfilé? Men visst vore det trevligt om det fanns krogar med ett avskilt rum dit man kan slinka in med sin konjakskupa. Gärna inrett som ett bibliotek med gamla läderfåtöljer och murrig inredning. Där skulle det skulle kunna hållas föreläsningar med Fredrik Lindström och Steffo Törnkvist, eller arrangeras rom- och chokladprovningar. Och väggen skulle prydas av en stor bild på Fidel Castro (...eller nja förresten). Nog borde det finnas underlag för åtminstone en cigarrbar i Linköping och Norrköping?

Biomåndag

Var och kollade in "The foreigner" igår - helt själv i biosalongen. Underbart när det händer.
Jackie Chan och Pierce Brosnan. IRA-terrorister som dödar oskyldiga. En pappa som vill hämnas sin dotter. På pappret en ganska ordinär historia, men ändå en helt okej film i det lilla. Förmodligen har jag glömt den om nån vecka, ändå känns det som att den hade något. Men jag vet inte riktigt vad.
Betyg: Stark 2 av 5

Skivrecension: Fever Ray

Fever Ray
Plunge

Det glöms så oerhört fort inom popvärlden. För bara tio år sedan var The Knife Sveriges hetaste band och hade en internationell karriär. Det är faktiskt bara tre år sedan syskonen Dreijer lade ned verksamheten, men hur många pratar om The Knife idag? Hur många minns dem ens?
Sen har vi Fever Ray, Karin Dreijers soloprojekt som hakade i och tog vid efter The Knife och också hade internationella framgångar, även om det hela snart tynade bort och försvann. Men nu, åtta år efter debuten, är Fever Ray plötsligt tillbaka med elva spår av stökig elektronica. Eller avig elektropop, eller vad man ska kalla det.
En oväntad comeback väcker alltid intresse, och kanske lite extra i Fever Rays fall eftersom namnet förknippas med avantgardism, experimentlusta och musikalisk framkant. Så, hur låter egentligen "Plunge"? Är skivan revolutionerande och nyskapande? Finner musiken nya vägar, överraskar den och skakar om?
Nja, Karin Dreijer tar avstamp i det hon gjort tidigare, men är möjligen något hårdare och mer direkt. Kanske mer sprakande och tydlig. Kommer jag fortsätta att lyssna på plattan? Tveksamt, musiken är nog trots allt mer "rätt" än vad den är bra.

3/5

Jultröjan trendar

Visste väl att jag var en trendsetter. I kvällstidningar, på nätet och ja, överallt ser jag reportage och reklam för jultröjor. Det är helt enkelt det hippaste som finns just nu. Okej, jag och Bella satte inte trenden - men det var vi som gjorde den stor.

Filmrecension: Spiderman - Homecoming

Spider-Man: Homecoming

För tredje gången på 2000-talet har det startats upp en filmserie om Spindelmannen och denna gång handlar det om att klämma in nätsvingarn på ett bra sätt i hela Marvel-franchisen. Byggandet av Marvel-universumet där allt hänger ihop har dock gjort att de enskilda filmerna har blivit svagare och mer fungerar som länkar i en kedja snarare än som fristående verk. Storyn i "Spider-Man: Homecoming är exempelvis ganska poänglös, men räkna med att det kommer fler filmer där saker och ting utvecklas och förklaras.
Huvudrollen som den blott 15-årige Peter Parker spelas av Tom Holland, som dök upp redan i "Captain America: Civil war", och det är verkligen den unge Spiderman det fokuseras på. Han är osäker, klantig och långtifrån en färdig superhjälte. Vi får följa hans bekymmer med skolan, tjejer och vänner, och filmen har en humoristisk och tokrolig ton som gör detta nästan mer till en high school-komedi än till en superhjältefilm. Skurken är Vulture som stjäl högteknologiska vapen, men den som stjäl uppmärksamheten är som vanligt Iron Man/Tony Stark som i vanlig ordning är med och styr i kulisserna.

3/5

Söndagsintervjun: Matilda Grün

Matilda sjunger in julen

Peter och Matildas julkonserter har blivit en kär konserttradition för många. I år står dock Matilda Grün på egna ben, och ger två konserter i Norrköping den 16/12 och en i Linköping den 17//12.

Kusinerna från S:t Anna började med sina julkonserter 2008 och sedan dess har konceptet växt stadigt med större band och större publik. I år är Peter upptagen med annat så det blir första gången som Matilda kör själv.
- Det känns väldigt spännande och lite nervöst. Nu måste jag sköta och bestämma allt själv, det har varit skönt att ha ett bollplank tidigare. Men på många sätt blir det sig likt. Jag vill att det ska kännas familjärt, varmt och mysigt, berättar Matilda.

Helt själv på scenen är hon dock inte, utan hon har med sig en stor ensemble. Förutom Matilda blir det ett sexmannaband, en kör på fyra personer samt en stråkorkester. Dessutom medverkar gästartisten Jesper Sjöberg samt morbror Janne på dragspel och några kusinbarn i åldern 5-11 år som kommer att dyka upp i några nummer.
- Det är nästa generation som får visa upp sig, de som ska ta över sen. De är taggade. Mina egna barn är dock lite för små än, så de får vänta några år, säger Matilda.

Det är fjärde året som Jesper är med som gästartist. Matilda berättar att de träffades på en musikalutbildning i Skåne för cirka tio år sedan och gick även på Balettakademin tillsammans.
- Jag tror han är ett perfekt komplement till mig. Han sjunger bra men har också en komisk ådra som jag saknar. Han kommer att dyka upp som olika figurer under showen.

Det blir en konsert i två akter och Matilda har eftersträvat en bredd i materialet
- Jag är väldigt bred i min musiksmak och gillar allt från jazz och pop till klassiskt. Det svåra med julkonserter är att man är lite fast i vissa låtar som folk vill höra. Sen vill man få in nya grejer och även ha lite okända låtar. Vi kör till exempel "O helga natt" och "Gläns över sjö och strand", men kanske inte i de klassiska arrangemangen utan vi har försökt att hitta en lite ny vinkel på dem.

Hon nämner också The Pogues "Fairytale of New York" som hon framför som en duett tillsammans med Jesper, och "Nessun Dorma" som kanske inte är en renodlad julsång men som får fungera som maffigt avslutningsnummer.
- Man kan gå hela familjen, flera generationer. Någon i familjen kanske gillar mer klassiskt, någon kanske gillar mer pop. Det finns något för alla, som en godispåse med allt möjligt i. Det blir en lyxig konsert med fantastiska musiker.

Var kommer du själv fira jul?
- Vi har alltid firat jul hela familjen hemma i S:t Anna. Det är alltid så himla mysigt. Vi är en så stor familj med många kusiner.

Vad önskar du dig i julklapp?
- Inte några materiella saker. Jag hoppas vi får vara friska från vinterkräksjukan och andra mer allvarliga sjukdomar, och att jag får ha en skön jul med min familj.

Östergötlands bokmässa

Igår var jag på TellUs - Östergötlands bokmässa, ett arrangemang som jag är riktigt förtjust i. Kul att träffa och prata med våra östgötska (och andra) författare och förlag. En hel del av dem är jag ju dessutom bekant med, och så brukar det bli en del intressanta föreläsningar från de olika scenerna. Jag kollade bland annat in Sara Lövestam (ovan) och Birgitta Ohlsson (nedan),
Nere i källaren pratade min gamla Universitetslärare Kalle Bäck (ovan) och på övervåningen lyssnade jag på gamla kommunalrådet Sven Lindgren (nedan).
Björn Ranelid (ovan) bjöd på en show och Jenny Jägerfeld (nedan) avslutade det hela. En mycket trevlig dag!

Mediakonsumtion

Jag tycker det är intressant med personers mediakonsumtion eftersom det säger så mycket om personen. Så här ser min ut, i grova drag:
Jag börjar dagen med att läsa Corren i sängen. På fredagar får jag även Länstidningen. Jag prenumererar även på Vagabond och Sonic, men de kommer ju bara typ en gång i månaden och läses oftast på kvällen. Sen läser jag även Gaffa och de tidningar jag själv skriver för, tex Nolltretton.
 
På nätet läser jag Expressen och Aftonbladet (flera gånger dagligen). Sen är jag även inne på en mängd andra nyhetssajter, men inte med samma regelbundenhet.
Något av det första jag gör varje dag är även att kolla in Trumps twittrande. Något jag återkommer till flera gånger om dagen. I övrigt är jag inte inne på Twitter särskilt ofta. Övriga sociala medier följer jag i princip inte alls, Facebook undantaget. Och även där är jag ganska inaktiv, förutom när det gäller jobbrelaterade saker.
 
Bloggar? Finns ju knappt några intressanta längre, förutom Smiling Gaymans blogg. Poddar däremot, där är jag väldigt aktiv och lyssnar på typ tre varje dag. Bland annat dessa: Fördomspodden, 80 Väldigt Goda Mackor, Filip & Fredrik, Alex & Sigge, Gradvall, Schulman Show, Hemma hos Strage, Vinpratarna, GullbergNordström, Värvet, DJ 50 Spänn, Freakshow, David Batra, Tur & Retur, Åsiktskorridoren, Nemo möter en vän och Det politiska spelet.
TV ser jag ganska lite. Det enda jag egentligen följer är Agenda, Lyxfällan och Dragons Den. Radio är i princip inget, förutom poddversioner av exempelvis Spanarna, Public Service och Söndagsintervjun.
På Youtube följer jag ingen men kollar in CNN flera gånger per dag.
Blev en lite förenklad bild detta och det känns som att jag har glömt massor, men den säger kanske ändå något?

Pop & pilsner

Hamnade på Dynamo igår, där Vågerud körde ett gig.
Innan dess hade vi laddat upp på O´Learys...
...och sen vart det spelning.
Och sen avrundade vi det hela på Knäppingen. Ännu en härlig kväll i Norpan.
 

Lehmans fredagsfräckis

Tre våldtäktsmän hade blivit dömda till kastrering. De stod nu nervösa utanför dörren hos ”bödeln”. Den förste gick in och de andra två stod utanför och lyssnade spänt. Det hördes ett utdraget aaaaaaaaaaajjjjjjj när kastreringen utfördes. Det blev den andres tur och utanför stod den tredje och lyssnade. Denna gång hördes ett korthugget AAJJ. Svetten började lacka på den siste mannen och han bestämde sig för att försöka förhala det hela lite. Han småpratade med bödeln och frågade om inte det var ett väldigt tråkigt yrke. Han fick till svar att det ibland kan vara lite enformigt men för att göra det hela lite roligare så tar jag reda på vad de haft för yrke svarade bödeln.
Den förste var snickare, så den sågade jag av, den andre var frisör, så den klippte jag av. Våldtäktsmannen kastade sig nu storskrattandes på golvet och bödeln undrade förolämpat vad det var som var så roligt.
Jo, svarade våldtäktsmannen mellan skrattattackerna, jag är glassförsäljare, så min får du suga av!!!

RSS 2.0