Biotisdag

I förrgår såg jag Claire Foy som Lisbeth Salander och igår som Neil Armstrongs fru i "First man". Den handlar alltså om månlandningen och har Ryan Gosling i huvudrollen. I stora delar är den ett mästerverk, men lider av att alla redan vet att det kommer sluta lyckligt.
Betyg: 4 av 5

Bokens dag

Igår var det Bokens Dag så jag gick till biblioteket för att lyssna på Lena Einhorn. Men mest för att reta upp mig på kulturskribenten Mattias Ahlén som samtalsledare.
Men vad nu? Ahlén var borta. Utbytt. Avpolletterad. Putz weg.
Ska ingenting längre få vara som det alltid har varit i det här j-a landet? Snart får vi väl inte fira midsommar längre heller. Allt ska bytas ut, allt ska moderniseras. Fy fan. Ge oss tillbaka kulturskribenten Ahlén nu!

Biomåndag

Tog en dagbio igår och såg "The girl in the spider´s web". Eller dagbio...när jag kom ut var det mörkt. Vet inte om det är jetlaggen som sitter kvar eller om det helt enkelt är en tråkig film, men jag höll på att somna flera gånger. Lutar nästan åt det senare...
Betyg: 2 av 5

Lika som bär #229

Hans Scheike & Spattet

Halloween med Bête Noire

Igår lirade Bête Noire på The Crypt. Synthföreningen Nuclear Nation fyllde 20 år och körde Halloweenfest.
Mycket publik som kunde våra låtar och vi gjorde ett bra gig. Kul kväll!

Oktoberfest No. 8

Förra helgen mådde jag piss. Och det beror på att jag inte fick gå på Oktoberfest. Men igår var ordningen återställd, för jag och Bill hamnade på Horse & Hound där det Oktoberfestades för fullt.
Jag tog en korvpanna och ett par Hofbräu. Jaaaaaaaawohl!

BN på The Crypt

Är det konstigt att stressen ligger och bubblar i kroppen? Igår kväll kom jag hem från Napa och ikväll står jag på scenen med Bête Noire.
Mer info: https://www.facebook.com/events/2095739647421510/

Lehmans fredagsfräckis

På en bar var det tre personer som inte hade några pengar på sig.
De går fram till i baren och frågar – ”Kan vi inte få en gratis drink? ”
Bartendern – ”Jo, det kan ni få om era kukar är minst en meter tillsammans! ”
De tre galna killarna måste ta fram dem för att se om de tillsammans är över en meter.
De mäter och den förste mäter till 50 cm, den andra till 49 cm och den tredje till 1 cm.
Då de kommer ut från baren senare på kvällen säger den förste ”Det var ju bra att min var 50 cm”
Sen säger den nästa, ”Det var ju också bra att min var 49 cm”.
Till sist säger den tredje, ”Ja, det var bra att min var styv! ”.

Skivrecension: Jason Mraz

Jason Mraz
Know

Vi är många som suttit i en strandbar nånstans i världen med en färgglad drink och nynnat med i "I´m yours". Och alla har vi tänkt: aaah, livet är bra gött ändå!
För det går inte komma ifrån att det är en skönt svängande låt med hög tralla-med-faktor och ett avslappnat gung. Det är helt enkelt den perfekta semesterlåten, som gjord för att ha på i bakgrunden när man ligger vid poolen eller i hängmattan.
Jason Mraz hade haft vissa framgångar innan, men det var när han släppte "I´m yours" för tio år sedan som han verkligen blev ett stort namn. Dessvärre har han blivit något av ett one hit wonder, för även om några av hans andra låtar också slagit hyfsat så är det ändå "I´m yours" som alla förknippar honom med.
Nu är sjätte albumet här och det låter ungefär som det brukar. Mraz trallar på sådär mysigt som han är så bra på. Det är oförargliga låtar i nån slags singer/songwriter-stil med somriga vibbar och en snällhet i klass med Bamses. Mraz är liksom killen som sitter och plinkar på gitarren på verandan några bungalows bort. Ibland åker ukulelen fram och finns det något som heter svärmorsdrömspop så är Mraz galjonsfiguren för genren.
Det går inte att förneka att han bjuder på behaglig lyssning, jag kommer definitivt fortsätta att lyssna på Mraz när jag softar på en Thailändsk strand, men vill jag ha musik som verkligen känns och betyder något väljer jag en annan artist.

2/5

Napa regerar

Aaaaah....Napa city är verkligen en riktigt härlig stad. Och ju mer vi är här desto mer gillar vi den.
Vi började med att käka frukost på In-and-out-burger, som vi fått förklarat för oss var ett riktigt gourmetburgarställe, men det visade sig vara ännu en usel snabbmatskedja.
Sen åkte vi ut på Silverado trail och tog en vinprovning på en vingård. Och sen in till stan igen,
Hittade ett lokalt bryggeri...och tog några öl.
Och sen blev det ännu en vinprovning på ett tasting room inne i stan - riktigt trevligt!
Bäst av allt: vi hittade en fantastisk takbar där vi tog ett glas.
På kvällen hade vi bokat bord på en svinbra fransk restaurang. Det blev en fet nota, men var riktigt gott. Sen blev det karaoke och nu är det nog dags för oss att lämna stan innan vi blir utkastade.

Nästa resa

Vanligtvis har jag ju en jättetydlig plan vart jag vill resa härnäst, och så här års brukar jag för länge sedan redan ha bokat vinterns tripp, men i år vet jag inte vad som har hänt. Allt är luddigt och jag har inga planer. Nånstans kommer jag/vi säkert åka i vinter men jag har fortfarande ingen aning om vart det blir. Fast några tankar har jag såklart.
*Helst av allt vill jag till Edmonton/Calgary/Banff/Jasper. Men det är i så fall en sensommar/höst-resa.
*Det finns även flera ställen i USA jag vill till, tex Texas och Philadelphia-trakten. Men det är också en höstresa.
*Detsamma gäller några asiatiska ställen, som Shanghai och Japan.
*Snackar vi vinterresa lutar det återigen åt västra hemisfären. Jag har fortfarande mycket kvar att se i Syd- och Centralamerika. Samt Karibien och söderhavet.
Så vi får se...det här kan sluta hur som helst.

På plats i Napa

Nu är det dags att avsluta den här resan med några dagar i Napa valley. Vi rullade in från Clearlake...
...och började med en vinprovning på vingården Harrison längs Silverado trail. Träffade lite sköna personer och hade jättetrevligt. Och inte minst var sommeliern svinrolig.
Fick tips om att luncha på Mustard´s så det gjorde vi.
 
Blev vin och caesarsallad...
Sen klämde vi ytterligare en vinprovning på ett annat ställe...trevligt det också.
Framme i Napa stad, där vi har bokat två nätter. Verkar vara en bra stad och vi avslutade dagen med att gå ut och käka på en riktigt bra italiensk restaurang. Nu tycker jag det snart börjar bli dags för en vinprovning igen...

Veckans Tobi

 

Nästa stopp Clearlake

Vi lämnade det råkalla klimatet vid kusten och drog oss in mot solen i sjödistriktet, eller "USA:s Schweiz" som det kallas. 
Körde utmed sjöarna och kom slutligen till Clearlake där vi tog in på motell.
Hittade ett schysst lunchställe vid vattnet...
Sen på kvällen gick vi ut och åt ribs. En ganska lugn mellandag innan vi ska röra oss nedåt vingårdarna igen.

Skivrecension: Daughtry

Daughtry
Cage to rattle

Det har gått fem år sedan senaste skivan "Baptized", men nu är USA:s motsvarighet till Stiftelsen tillbaka med en ny platta. I Sverige är Daughtry en ganska marginell företeelse, men på andra sidan pölen är gruppen ett av de mest populära rockbanden. Och för att förtydliga: Daughtry är ett band som tagit sitt namn från sångaren Chris Daughtry som slutade fyra i femte säsongen av "American Idol".
Bandet fick ett enormt genombrott med sin debutplatta 2006 och musiken kan beskrivas som generisk amerikansk radiorock nånstans mellan grunge och countryrock. Det är en stil som uppskattas av många vanliga jänkare men som knappast är särskilt kreddig, vilket gjort att Daughtry ses ned på av musikaliska finsmakare. Ungefär som med Takida och Stiftelsen här hos oss, med andra ord.
Och jag ställer mig definitivt på finsmakarnas sida, det är svårt att göra något annat om man vill att den musik man lyssnar på ska ha personlighet. För problemet med Daughtry är inte att musiken är dålig utan att den låter som allting annat. Vi har hört denna typ av identitetslös mjukrock tusentals gånger förut och lär tyvärr få göra det igen. Och det blir tråkigare och tråkigare för varje gång.

2/5

Mysigt i Mendocino

Hamnade i Mendocino ute vid Stillahavskusten. Det är en sån där mysig liten småstad som drar till sig en massa helgturister. Vi passade på att ta en vinprovning...
På vägen dit kollade vi in lite redwoodträd...
Härligt ställe. Även om vårt hotell var lite scary..
Nu sitter vi och funderar på vart vi ska imorgon. In-and-out-burger? Sonoma? Napa? Vi får se...

Söndagsintervjun: Theoz

Linköpingskille glödhet på nätet

Han är tolv år och vill sprida glädje. Linköpingskillen Theoz har blivit ett fenomen på sociala medier och är idag en av landets största ungdomskändisar. Störst är han på Musical.ly men nu börjar även den egna musikkarriären ta fart.

Många svenska barn och ungdomar sysslar med sociala medier men det är inte alla som har över två miljoner följare på Musical.ly, 211 000 följare på Instagram och 152 000 följare på Youtube. Linköpingskillen Theoz, eller Theodor Haraldsson som han egentligen heter, kan dock ståta med dessa siffror vilket betyder att han tillhör landets stora stjärnor på nätet.
- Jag håller på med nästan alla sociala medier: Youtube, Instagram, Musical.ly och Snapchat. Först var det bara en rolig grej, sen fick jag många följare och då började jag ta det mer seriöst, säger Theoz och berättar att han började med sociala medier i augusti 2016.

Sedan dess har det alltså gått fort. Framförallt är han känd för sina videor på Musical.ly och Youtube där han sjunger och dansar till olika låtar. Han har också hunnit med att samarbeta med Samir & Viktor som bakgrundsdansare på en videoskärm i Melodifestivalbidraget "Shuffla", och har även medverkat i videon till Samirs Badrans låt "Karma is a Bitch".
Theoz nominerades i kategorin Årets Musical.ly och Årets profil på Guldtuben 2018, och när influencergalan Iconfest Awards gick av stapeln i våras var Theoz nominerad till Årets Musical.ly, Årets Instagram och Årets Stjärnskott som han även vann.
Vilka influencers följer du själv?
- Jag har inte direkt någon som jag tycker är bäst, men jag följer alla de som är störst. Den mesta inspirationen får jag av mina följare.

Hur viktigt är det med många följare för dig?
- Jag skulle nog lägga ut saker även om jag inte hade så många följare, men jag kanske inte skulle lägga ut lika mycket.

Eftersom han tycker om att sjunga och dansa är steget inte så långt till att satsa på en popkarriär och det är precis vad som håller på att hända just nu. I våras debuterade han med låten "Lately" och i slutet av juni släppte han sin andra singel "Het", en låt som Theoz tycker sprider mycket glädje, vilket är precis vad han vill göra.
Under sommaren har han varit ute på sommarturné och uppträtt i bland annat Kiruna, Malmö, Hudiksvall, Eskilstuna, Borås och Kristianstad. Han har medverkat i såväl Sommarkrysset som Sommarlovsmorgon och börjar bli ett välbekant namn ute i stugorna.
- Ganska många känner igen mig, mest unga såklart. De vill ofta ta selfies och det är alltid roligt.
Vad säger mamma och pappa om att du blivit känd?
- Nu har de blivit vana, så nu är det inget särskilt längre. Det här är helt nytt för oss, ingen i vår släkt har hållit på med det här innan. De hjälper mig väldigt mycket. Jag är bara tolv år så jag behöver ganska mycket hjälp.

Lördagen den 25/8 kommer Theoz medverka på Linköpings stadsfest, där man kan dansa med honom i Trädgårdsföreningen klockan 17. Målet är att samla flest människor någonsin i en och samma Musical.ly-video. Alla får vara med, både vana Musical.ly-användare och den som vill lära sig något nytt. Så ta chansen att dansa med Theoz och medverka i en video som garanterat kommer att nå en stor publik.

In vino veritas

Japp, nu har vi gått all in på vinet. Vi lämnade Healdsburg och drog ut till vingårdarna runtomkring staden. Vi hamnade helrätt på en gång, nämligen på Cast vineyard där vi hade en riktigt trevlig stund ihop med ägarinnan.
Sen drog vi till grann-vingården för vinprovning nummer två. Ja, vad säger man? Livet är underbart!
Sen hann vi med även en tredje vinprovning (innan lunch). Sisådär fem viner per ställe, och trevligt som sjutton.

Vi åkte även till "The Disneyland of vineyards", nämligen Francis Ford Coppolas vingård. Fast där struntade vi i vinerna. Men det fanns en hel del annat att kolla på, tex en massa memorabilia från hans filmer 
Här är tex Don Corleones skrivbord från "Gudfadern"
Sen blev det en härlig lunch i Geyserville och sen vidare till Ukiah där vi spenderade natten.
Och jag har äntligen fått Rimås att uppskatta Applebees!

Skivrecension: Halestorm

Halestorm
Vicious

Jodå, den klassiska hårdrocken byggd på sex, drugs and rock´n´roll lever fortfarande, bland annat i form av amerikanska bandet Halestrorm. Frontar gruppen gör Lzzy Hale, som inte bara har ett tvättäkta hårdrocksnamn utan även bra krut i strupen. "Vicious" är bandets fjärde album och kommer tre år efter föregångaren "Into the wild life".
Kvartetten fläskar på ganska bra med mycket kraft och energi, ylande gitarrer och rätt inställning. Och de har fattat att riktigt bra hårdrock ska ha melodier och hitpotential som ligger och puttrar där under den tuffa ytan. Variation är också bra. Varva käftsmällarna med smekningar istället för att låta allt bara rusa fram i 180 utan att man kan skilja de olika spåren från varandra. Allt detta fixar Halestorm snyggt, det är ett band som är kul och underhållande att lyssna på.
Jag ska inte ljuga och påstå att det är världshistoriens mest unika eller nyskapande band, för det är de absolut inte. Men de har något som är lätt att tycka om, kanske är det så enkelt som att de skriver lättrallade partylåtar som de sedan klär i en lagom tuff hårdrockskostym? Låten "White dress" skulle exempelvis lika gärna vara inspelad 1987. Ibland kan lösningen vara så enkel.

3/5

Sidewaysliv i Healdsburg

Nä, nu måste vi ut till vinet, maten och det ljuva livet i Napa valley. Så vi tog en sista runda i San Francisco och sen hämtade vi upp hyrbilen och drog norrut. Över Golden Gate-bron och sen vidare.
Tog in på ett motell i Healdsburg. Köpte på oss lite vin och delikatesser, och sen började vi vårt Sideways-liv.
Egentligen är vi inte i Napa utan Sonoma, men strunt samma. Healdsburg var trevligt och vi hittade en bra italiensk restaurang där vi käkade - och drack vin.
Fanns fullt med ställen i stan så det blev några goda glas under kvällen.
Nu kommer vi dock röra oss bort några dagar och vänta ut den värsta turistinvasionen på helgen. Men först ska vi besöka några vingårdar!

Lehmans fredagsfräckis

Varför ger män alltid sin jacka till kvinnor när de fryser?
– Vem vill ha ett blowjob av en kvinna som skakar med sina tänder?

The streets of San Francisco

Vaknade svinpigg 04.43 så det var bara att gå ut och käka frukost. Hittade en diner runt hörnet där det blev two eggs overeasy, bacon och mängder av damn good coffee, serverad av en äldre, halvsliten kvinna i uniform som går och skvätter med en rund kaffekanna i glas och kallar oss "honey".
Sen hem till rummet och vänta på att solen ska gå upp, och sen ut på stan.
Vi började med att gå till Chinatown...
...och Jack Kerouacs gränd.
Mycket backar var det...
Kollade in Coit Tower...
Och sen Lombard street...
Sen ner till Pier 39. Och då var klockan alltså bara 10...

Där kunde man bland annat kolla in Alcatraz...
...och sjölejonen.
Och så träffade jag en polare...
Sen var det dags för lunch - och då fick vi äntligen tag i våra ribs!
Men det var bara halvtid på dagen, för sen tog vi spårvagnen till gayområdet Castro.
Wow Castro - vilken stadsdel! Vi gillade det skarpt. Mysigt och trevligt, mycket småbutiker och krogar. Hippt och snyggt. Om ni åker till SF, skit i att bo runt Union Square och bo i Castro istället.
Hade fått ett tips av Sonic Surf City-Ola om en bar som enligt honom är "världens bästa", så den måste man ju komma in. Och jag är beredd att hålla med - för de hade Oktoberfest!
Zeitgeist heter stället, och där tog vi några öl.
Sen GICK vi tillbaka till Union Square. Men nu får det räcka med SF, nu blir det hyrbil ut till wine country för lite "Sideways"-liv!

Filmrecension: Death wish

Death Wish

Så har det blivit dags att damma av den gamla Charles Bronson-rullen från 1974 i en nyversion med Bruce Willis i huvudrollen. Å ena sidan brukar aldrig nyinspelningar bli särskilt lyckade, å andra sidan är konceptet med en hämndlysten enmansarmé som går runt på gatorna och rensar upp bland slöddret ett ganska säkert kort, så på förhand känns det som att nya "Death wish" kan bli lite hur som helst.
Vi har Bruce Willis som jobbar som läkare i Chicago, som utan större moraliskt dilemma försöker rädda livet på såväl poliser som gangsters. Tills den dag han själv drabbas av våldet när hans fru och dotter skjuts under ett inbrott i familjens hem. Det hela utmynnar så småningom i att Willis börjar ta lagen i egna händer för att få fatt på mördarna, och lite andra kriminella han stöter på på vägen.
Här har filmen faktiskt något som skulle kunna bli bra. Konflikten hos läkaren som både tar och räddar liv, och den debatt om vapenlagar och att ta lagen i egna händer som filmen försöker föra. Felet är bara att det hela är så yxigt och ofta fånigt gjort. Samtliga roller, särskilt polisen, är dåligt skrivna och utförda. Allt är så ytligt och slappt berättat att man inte bryr sig det minsta. Minst dåligt är Willis pang-pang-scener, men även de skulle behövt mer finess för att göra denna film intressant.

1/5

Veckans Tobi

 

If you´re going to San Francisco...

Puh...har äntligen kommit fram till San Francisco efter en lång resa. Nu är klockan 19 lokal tid och vi ska lägga oss. Den är nämligen 04 svensk tid och vi har varit vakna ett dygn.
Här klämmer vi en bira på flygplatsen i Seattle. Och där nere i dimman ser man faktiskt Golden Gate-bron om man tittar noga.
Äntligen framme. Nu ska vi ut och äta äkta amerikanska ribs!
Mycket backar är det...
Och några ribs, som vi sett fram mot sedan flyget från Linköping, blev det inte. Vi kollade tio steakhouse och pubar och INGEN av dem hade ribs. Skandal. Blev heta kycklingvingar och en stek istället.
Här är vårt hotell. Där ligger vi nu och kollar CNN. Imorgon bitti, gissningsvis 04.30m, ska vi käka frukost på en 50-talsdiner på hörnet och sen kolla in stan. Tja!

Mot San Francisco!

Då satt jag och Mr Malbec på planet mot San Francisco. Numera har han dock bytt namn till Peter Pinot Noir.
Först ska vi gajja loss i The Castro och sen blir det en vecka av Sideways-liv i Napa valley. Och jag har egentligen bara en sak att säga: No fucking Merlot!

Brittsommar

Kanonväder ute, så vi tog en lång promenad genom Norrköping och stannade även till på en matbit på Butlers. Vet ni inte vad Butlers är så är det Norrköpings mest vuxna restaurang. Ett sånt ställe man går till på morsans 60-årsdag. Det kan faktiskt ha varit så att vi var de första under 50 som någonsin gått dit.
God mat var det hursomhelst och jag passade även på att få lite Napa-tips av sommeliern, så det var kanon. Enda smolken är väl att jag nu, på grund av besöket, officiellt kan tituleras gubbe.

Filmrecension: Truth or dare

Truth or dare

Hur många b-skräckisar kan man egentligen göra om amerikanska ungdomar som drabbas av någon sorts förbannelse och sedan dör på löpande band? Ja, inte tillräckligt många uppenbarligen för det kommer hela tiden nya, och här är en till.
I "Truth or dare" får vi möta ett gäng killar och tjejer som åker till Mexiko för att festa loss och njuta av sin sista "spring break". På plats träffar de en mystisk kille som lurar in dem i en gammal kyrka där de börjar leka Sanning eller konsekvens. Det visar sig vara en allt annat än oskyldig lek för när de kommer hem fortsätter leken av sig själv i deras vardag. Vägrar de delta eller bryter mot reglerna dör dom, vilket såklart gör att de dör en efter en medan de försöker klura ut hur de ska kunna bryta förbannelsen.
"Truth or dare" är en på alla sätt superfånig film, men ibland kan även b-rullar som denna funka om de till exempel har mycket humor, är allmänt coola eller har bra skådisar. Inget av detta stämmer dessvärre in på "Truth or dare". Den är inte heller särskilt skrämmande, eller ens spännande, och därmed finns det egentligen ingen anledning att se den. Filmskaparna verkar ha tänkt: "vad finns det kvar för ungdomskulturell grej som det ännu inte gjorts en rysare om?", och så fick det bli Sanning eller konsekvens. Kanske hade det funkat bättre för sisådär 20-30 år sedan, när det fortfarande var nåt som ungdomar lekte...

1/5

Oktoberfest-rebell!

Egentligen hade jag fått Oktoberfestförbud, men ingen ska putta Oktober-Tobi in a corner så när jag fick reda på att det pågick en Oktoberfest i Vårdsberg så drog jag självklart dit. Och väl där blev jag inbjuden på ytterligare en Oktoberfest i november. Det ljuva Oktoberfestlivet tar aldrig slut!

Oktoberfestförbud...

Hade Oktoberfester inplanerade både fredag och lördag, men har fått Oktoberfestförbud. Så nu vet jag inte vad jag ska göra i helgen. Eller det vet jag...jag har ett kilo stekfläsk som ligger i kylen. Så nog blir det fest alltid!

Lehmans fredagsfräckis

– Jag vill gärna ha 364 kondomer.
– Varför köper du inte 365 så att du har till ett helt år?
– Tror du inte att jag tänker på något annat än sex?

Jajjebrajje

Tog en sväng till skogen...det gick bra.

Lika som bär #228

Stormy Daniels advokat Michael Avenatti & Tomas Andersson Wij

Skivrecension: James

James
Living in extraordinairy times

Den stora snackisen kring Hultfredsfestivalen 1991 var det specialchartrade plan som flög in alla brittiska popstjärnor. Det var dåtida storheter som Dave Stewart, Transvision Vamp, Toy Dolls, The Almighty och The Wonderstuff, totalt 150 personer. Henrik Schyffert skrev: "Om planet störtar blir Marillion Englands hetaste band".
Ett av banden på planet var James, och det var de som fick mig att upptäcka indiepopen.
I ärlighetens namn har jag inte lyssnat så mycket på James sedan typ 1994. Knappt någonting alls, faktiskt. Men inför denna recension lyssnar jag genom de gamla hitsen för att friska upp minnet och inser: jädrar, vad bra! Bättre än jag minns. James har mot alla odds åldrats som vin och blivit bättre med åren.
Men det gör mig också lite nervös, för jag befarar att nya plattan ska innehålla ett gäng åldrade gubbar som inte haft vett att lägga av i tid. Lyckligtvis har jag fel, för James har lyckats hålla fast vid sin stil och har kvar känslan för kvalitet. De gör det de ska, de gör det bra.
Luftig, smekande introvert pop med full indieattityd. Allt sitter som det ska. Möjligen någon låt för mycket, men det överser vi med. James har fått mig att återupptäcka indiepopen.

4/5

Fall foliage 2018

Tack Vermont för att du öppnade mina ögon.

Dagens fynd på hallmattan

Tack Uggla för den räddare i nöd du än en gång är.

Mera Oktoberhelg i Norpan

Oktoberfestandet fortsatte på lördagen. Vi gick till Munken där Helmut Jederknüller lirade för andra kvällen i rad. Wunderbar - igen!

Oktoberhelg i Norpan

Nog hittade jag Oktoberfester i Norpan alltid. Vi började med att gå till Knäppingen på fredagen. Där åt vi schlachteplatte och lyssnade på Team Tyrol.
Men inte nog med det, för sen gled vi även in på Munken där Helmut Jederknüller körde sin dubbel-oktoberfest-bonanza. Wunderbar!

Filmrecension: Avengers - Infinity war

Avengers: Infinity war

Marvelfilmerna har börjat dra iväg lite väl mycket i min mening. De blir mer och mer spektakulära och otroliga. Istället för science fiction och en mer "realistisk" känsla drar de mot fantasy och ett överanvändande av CGI-effekter. Istället för på jorden slåss man nu i rymden. Denna gång går i princip varenda superhjälte vi sett tidigare ihop för att försöka stoppa superdupermegaultraotäckingen Thanos från att bokstavligen utplåna halva universum, och det blir helt enkelt för mycket.
Därför är det skönt att slutet är som det är i nya Avengersfilmen. Utan att avslöja för mycket kan man säga att det är överraskande, ställer saker på ända och ger möjligheter till en nystart av hela Marvelvärlden.
Det kan nog behövas, för även om Marvelfilmerna fortfarande har många bra saker, inte minst skådespelarna och samspelet dem emellan, så visar "Avengers: Infinity war" också på bristerna. Den är för lång, för humoristisk och för bombastisk. Att väva ihop superhjältarnas liv var coolt när det skedde i mindre skala, men frågan är hur man ska ta det vidare efter detta crescendo?
Den som gillar högoktanig action där alla spärrar har släppt har en riktig fest framför sig, men själv tycker jag styrkan med "Avengers: Infinity war" inte är filmen i sig, utan vad den bäddar för.

3/5

Nä, nu vill jag ha Oktoberfest

Nummer 1 var Tyska torget redan i augusti.
Nummer 2 var på Palatset
Nummer 3 var på Bishop´s Arms
Nummer 4 var på Malt & Humle.
 
Men nu har det gått en vecka och Oktobersuget har bara vuxit och vuxit under den tiden. Jag måste ha en ny Oktoberfest - NU!
Undrar om jag kan hitta någon i helgen...?

Lehmans fredagsfräckis

En arbetskollegan luktade illa och någon frågade:
– Duschar du efter sex?
– Ja, svarade han.
– Då är det kanske på tiden att du har sex?

Äntligen utrikeskorre

Vet inte om jag nämnt det, men sedan en tid tillbaka har jag skrivit för sajten Bangkok.nu. Så äntligen har min gamla dröm om att bli utrikeskorrespondent gått i uppfyllelse!
Läs om hippa takbarer, lyxiga hotellpooler, udda sevärdheter och fantastisk gatumat på: https://bangkok.nu/

Bioonsdag

Var och såg "Papillon" igår. Minns knappt originalet från 1973, men nog var det väl bättre än denna nyinspelning? Nya "Papillon" är helt okej men betydligt mer lättviktig. Mer av en actionfilm än det starka drama som ursprungsvarianten var.
Betyg: 2 av 5
 

På plats i boksoffan

Igår var jag med i "Boksoffan" som görs av Johan och Janne på DIBB förlag. Det är en Youtube-serie, en podd och numera även ett radioprogram. Läs mer på http://www.boksoffan.se/
Mitt avsnitt kan man se och höra om några veckor.

Veckans kätbild

Figge skickade in en ny kätbild igår och skrev:
"Tja! Här får du en ny saftig kätbild. Det är kanske inte den kätaste, men det är definitivt den längsta!"

Skivrecension: Ghost

Ghost
Prequelle

Är det nu Ghost ska ta klivet och bli en angelägenhet för den stora allmänheten eller är "Prequelle" början till slutet? Det känns onekligen som att Linköpings hårdrocksstolthet Ghost står vid någon form av vägskäl.
Papa Emeritus III är utbytt mot Cardinal Copia (vilket i och för sig inte är något konstigt), sångaren Tobias Forge vars identitet har avslöjats, står ensam kvar av det gamla gänget och befinner sig i öppet krig med flera av de gamla musikerna, men framförallt har musiken på nya plattan tagit en hel del nya vägar.
Personligen tycker jag att detta fjärde album är Ghosts musikaliskt bästa skiva, och då har jag ändå jublat över de tidigare, men jag kan förstå om en del gamla fans tycker att deras gamla favoritband blivit lite väl poppigt och blöjigt. För de flesta av låtarna på "Prequelle" skulle utan problem kunna spelas på mainstreamradio. De är så melodiösa, mjukt producerade och lättillgängliga att till och med gamla mormor på hemmet kan njuta av musiken.
Här finns en del tuffa riffgitarrer, men också inslag av 70-talsprog, 80-tals-AOR, stråkar, finstämt pianospel och saxofonsolo. Ja, det låter fortfarande typiskt Ghost i grunden, inget snack om den saken, men för varje skiva poleras kanterna ner lite och flera av låtarna här har tillräcklig hitkänsla för att slå i de riktigt breda folklagren.
En sak är i alla fall säker, Ghost är ett band som alltid är intressant att följa.

4/5

Kulturnatten 2018

I lördags var det dags för Kulturnatten i Norrköping igen. Alltid en höjdarkväll, och så även i år. Vi började i Gubbens Trädgård där Daniel Mitsogiannis, Eleonor Leone och en till körde lite låtar.
Upp till Konstmuseet för soppa och ukulelemusik. Sen parkera bilen hos Bella och sen ut på stan. 
Vi började i Knäppingsborg där Bellas pappa och bror lirade. Bredvid körde även John Daniel.
Ner i Vin & Spirituosakällaren där Mahlby lirade.Där träffade vi även nya talmannen (och min chef) Andreas Norlén. Försökte pressa honom om regeringsbildandet men det gick sådär.
Sen upp till Hörsalen och kollade in Maria Dillons kör.
Fullt på alla restauranger så det fick bli Texas Longhorn. Fast det funkade också.
Synthkonsert med teslaspole utanför Cnema...
...sen skulle vi in på Värmekyrkan men det var för lång kö. Så vi hamnade på Crescendo och sen fick det vara bra. Nästa år kör vi igen.

RSS 2.0