Musikkrönika, juni

Dags för nya festivaler

Rockfestivalerna har sett likadana ut sedan 60-talets Monterey, Woodstock och Isle of Wight. Det är hög tid för en rejäl förnyelse och här kommer några förslag.

Vi kan konceptet vid det här laget. Lera, tält och hångel i buskarna. Tre dagar med fylla, konserter i dagsljus och undersatt intimhygien. Det räcker nu, jag har fått nog. Det känns gammalt och gjort. Det är dags att reformera hela festivalkonceptet.

Östergötland skulle kunna bli ett föregångslän som visar på innovationskraft, framåtanda och idérikedom. Det skulle kunna bli en region dit folk vallfärdar för att vara med när framtiden skapas och det nya tar form. Men då gäller det att bryta med den gamla uppfattningen om hur svenska sommarfestivaler ska vara och istället tänka helt nytt. Vanliga, likriktade festivaler har vi redan för många av och de har för länge sedan tappat sin spänning.

Östergötland borde skippa alla festivaler som bygger på det traditionella upplägget med massa band som spelar på olika scener. Musikinslaget kan förvisso behållas som en beståndsdel, men hela festivalformen borde stöpas om. Mitt förslag är att blicka ut i världen för att få inspiration och sedan omsätta detta till östgötska förhållanden. Här är några folkfester vi borde influeras av och hur de skulle kunna få lokala motsvarigheter.

Burning man, Nevada
På östgötaslätten utanför Skänninge bygger deltagarna upp en tillfällig stad med konstverk, byteshandel och uppträdanden. Lite som Skänninge marken, kan man säga. Sen avslutas allt med att Ture Lång eldas upp.

Songkran, Thailand
Göta kanal utnyttjas bättre och förvandlas till en enda lång vattenfestival från Söderköping till Motala, där man under några dagar sprutar vatten på allt och alla.

Cheese rolling, England
Från toppen av Yxbacken rullar man en stor gräddost från Boxholm, som tusentals deltagare jagar nedför slänten för att försöka fånga.

Underwater music festival, Key West
Skogsröjet förnyar sig och omlokaliserar sig till Gryts skärgård. Där hålls undervattenskonserter och anordnas evenemang för att förbättra miljön i Östersjön.

De dödas dag, Mexico
Studentorkesterfestivalen flyttas till kyrkogården i Linköping där det anordnas ett gigantiskt Halloweenparty. Ghost och Dead Soul avslutar arrangemanget med konserter på stora scenen.

Rimås balkong osv

Jippiiii!!!!
Igår ringde Rimås och meddelade att balkongen var öppen, så jag satte mig på cykeln och skyndade dit. Okej, nån malbec blev det inte men man kanske inte kan få allt...
När jag hade länsat vinförrådet gav jag mig ner på stan och hamnade på Stora torget där några av mina kollegor hade partaj...
...och sen hamnade vi på innergården också. Innergården förresten...hur kan något så bra bli så fel, för att travestera Le Sport.
Sen drog The Producer med mig ner på Palatset för att visa hur det går med ombyggnaden. Och så här ser det ut...
Just det. Jag var även inne en sväng på 4 Sound för att höra mig för lite om plektrumgate. Finns mycket att säga om detta, men just nu nöjer jag mig med att konstatera att jag stärkts i min uppfattning om att de personer som jag tyckt varit idioter - verkligen är idioter.

Vad är väl en malbec på Rimås balkong...

Jaha, här sitter jag och glor på min balkong, och kan inte mycket annat göra. Det är nämligen så att Rimås vägrar att bjuda in till sin fantastiska balkong på Drottninggatan denna sommar. Jag tjatar om att få sitta där i solgasset och titta ut över Trädgårdsföreningen och sippa på en malbec - men icke!
Vet inte vad jag ska göra för att få honom att bjuda in. Nån som har något tips?

På skiva: Beyoncé

Beyoncé
Lemonade

Det går en tydlig trend genom populärmusiken som tycks bli starkare för varje år. Medan grabbarna fortfarande totalt dominerar grupperna så tar tjejerna alltmer över som de stora soloartisterna, det sker både här hemma i Sverige och internationellt. Och störst av alla sjungande bruttor just nu är Beyoncé. Hon är så stor att hon kan strunta i alla vedertagna marknadsföringsregler och göra lite som vill. Både den förra plattan och den här har plötsligt bara funnits ute utan den minsta förvarning eller reklam.
Queen B är känd för sin fantastiska röst och på "Lemonade" får hon utrymme att flexa stämbanden rejält, men inte på det där sönderwailade och tillrättalagda radio-r´n´b-sättet som man kanske får för sig utan här tar hon ut svängarna mer och experimenterar med rösten på en mängd sätt. Vilket även gäller musiken som är oerhört varierad.
Jag har svårt att höra de uppenbara singlarna, men det beror inte på att skivan är svag, utan tvärtom. Låtarna är genomgående så starka att det måste vara ett helsicke att välja ut vilka som ska lanseras först. Det känns som att de flesta skulle kunna bli hits.
Varje låt har sin egen personlighet och Beyoncé blandar stilar och influenser hejvilt, går från finstämda ballader till rockgroove och gästas av oväntade namn som Jack White och The Weeknd. Jag är både överraskad och imponerad.

4/5

Midsommarhelgen 2016

Midsommar i Grebo är ju alltid en av årets höjdare, men årets upplaga var nog lite bättre än vanligt. Midsommarafton blev perfekt med sillunch, kanonväder, dans på ängen och sen fest och grill med trevliga människor. Midsommardagen blev lite lugnare men toppenvädret fortsatte, och så blev det lite jordgubbar och grill också.
Även söndagen blev bra, med ett sedvanligt restaurangbesök...
Vad är nästa stora högtid att se fram emot? Ja, det måste väl vara julen? Jag längtar redan...

Midsommarafton i bilder


Nytt på DVD: The big short

The big short

Att få en film som handlar om bolån, obligationer och hushållens skuldsättning att bli underhållande är inte det lättaste, men Adam McKay, som tidigare regisserat bland annat "Anchorman"-filmerna, har lyckats. Delvis beroende på en rapp och fantasifull klippning men främst genom en strålande skådespelarensemble. I rollerna ser vi bland annat Christian Bale, Brad Pitt, Steve Carell och Ryan Gosling, och samtliga har lite udda och utmanande roller som de förvaltar på ett lysande sätt.
Filmen handlar om finanskraschen 2008 och bankernas vårdslösa agerande som ledde till den. Medan de stora jättarna på Wall Street handlade som att det inte fanns någon morgondag så fanns det andra, mindre aktörer som såg varningstecknen och förutsåg att bubblan skulle spricka, och det är deras historia som berättas här.
Eftersom det var en gigantisk händelse som påverkade hela världsekonomin är det märkligt att det inte kommit fler filmer kring ämnet. Det kan vara svårt att hänga med i svängarna när det rabblas ekonomiska facktermer, även om vissa komiska försök görs att förklara invecklade saker på ett lättbegripligt sätt.

4/5

På skiva: Laakso

Laakso
Grateful Dead

När Laakso, med Norrköpingssonen Markus Krunegård vid micken, dök upp i början av 00-talet trodde jag att den bästa svenska indien redan var gjord. Men Laakso höjde reglagen ett snäpp till och hade så mycket egensinne och indieattityd att man nästan blev rädd. Kunde man verkligen vara så mycket indie? Fick man sjunga så avigt som Krunegård? Var det tillåtet att böka, stöka, gnissla och röja så intensivt som Laakso?
Ja, tydligen. Och jag blev oerhört fascinerad. Laakso hade något nytt, något annat än sina mer ordinära popkollegor. Kvartetten kunde vara avigt finstämda som i "Long beach", fylla kreddiga dansgolv med "High drama" och till och med sjunga smörig duett med Peter Jöback i "Italy vs Helsinki". Men framförallt kunde bandet som inga andra låta sina låtar explodera i mastodontcrescendon, som i "Worst case scenario", "Fight the fight" och fantastiska "Norrköping". I sina bästa stunder var Laakso landets bästa indieband genom tiderna.
Nu är de tillbaka efter nio år. Det låter lyckligtvis Laakso men också ganska ojämnt (vilket för all del gällde även de tidiga skivorna). Men toppar finns, framförallt "Breaking up with friends" och "You live and you don´t learn". Däremot saknar jag Krunegårds fågelskrik och rullande "rr", den frenetiska intensiteten och den där otyglade vildsintheten som signalerade "vi gör vad fan vi vill". Den finns inte riktigt där nu.

3/5

Trevlig midsommar!

Vi ses på Klockarängen som vanligt...

Lehmans fredagsfräckis

Mannen och kvinnan hade precis gift sig och nästan direkt efter bröllopet tog mannen med kvinnan in i sovrummet.
- Du ser den där byrålådan, den får du bara öppna när jag är död eller när mina timmar är räknade.
- Okej, sade kvinnan utan att fundera något mer på det.
30 år senare hade mannen fått en plötslig hjärtattack och hade inte lång tid kvar att leva. Han kallade på sin fru och sade:
- Du kan öppna byrålådan nu.
Hon öppnade och i lådan låg det 7 golfbollar och 60 000 dollar. Hon tittade frågande på sin man.
- Jag har lagt en golfboll där för varje gång jag varit otrogen...
7 gånger på 30 år var ju inte så mycket tänkte frun och gjorde ingen större sak av det.
-...och när jag fått ett dussin så har jag sålt det.

Tack Zlatan

Igår blev det öl, käk och fotbolls-EM igen. Tråkigt med förlusten men ännu tråkigare är förstås att Zlatan slutar i landslaget. Tack för allt Zlatan - du är den störste!

Hollywood & Wolfman

Burgers & Bangers i Norpan har jag ju varit på tidigare ett antal gånger, men igår provade jag korven för första gången. Jättegod, men på nåt sätt känns det lite dumt att gå på restaurang och beställa in en korv med bröd. Kommer självklart prova den andra korven också, men sen blir det nog att satsa på burgarna.
Sen gick vi på bio och kollade in "Top Gun" i 3D. Vilken kanonfilm det är ändå. Kul att se den på bio också. 5 plus.

Have love will travel

Det var bara några dagar sedan jag bokade en liten sommarresa, men igår var det dags igen. Blir en vecka i höst. Exakt upplägg är inte riktigt klart än, men den börjar och slutar i denna stad. Har ni inget för er kan ni försöka lista ut vilken stad det är...

Biomåndag

Biomåndagarna tar inte uppehåll bara för att det är sommar. Igår var jag och kollade in "The nice guys", som var överraskande bra. Ryan Gosling och Russell Crowe spelar två privatdeckare som slår sina påsar ihop för att hitta en ung tjej. Cool, snygg och rolig, med porrig stämning och mycket 70-talskänsla. Fast ändå rätt lättviktig om man ska vara ärlig.
Betyg: 3 av 5

Söndagsmiddag

Söndagar måste vara den bästa dagen att gå ut och käka på. Det är lugnt och skönt, och en helt annan atmosfär än övriga dagar, framförallt jämfört med fredag/lördag.
Så hur kommer det sig att så få ställen har öppet då? Märkligt...

Rocklogen 2016

I lördags var det dags för Rocklogen igen. Förfest hos mig med grillning och sen bort till Melskog för party med Greboeliten. En höjdarkväll - som alltid!

Nytt på DVD: The danish girl

The Danish girl
Svenska Alicia Vikander vann som bekant en Oscarsstatyett för bästa kvinnliga biroll i våras, och detta är filmen hon fick den för. Regissör Tom Hooper har tidigare gjort "Les miserables" och "The king´s speech" och även här har han fint handlag med skådespelarna. Alicia Vikander är verkligen strålande och även Eddie Redmayne i huvudrollen gör ett fantastiskt jobb. Miljöerna och fotot är också av hög klass.
Vi får följa den sanna historien om Lili Elbe, som brukar räknas som den första personen som genomgick ett könsbyte. Lili (Redwayne) föddes som Einar och gifte sig med Gerda Wegener (Vikander), och de två var ett känt konstnärspar i Danmark och Paris under 1920-talet. Här skildras Lilis uppvaknande som transperson och de påfrestningar det innebar både för Lilis mentala hälsa och för parets relation. Det är en välgjord film kring ett starkt ämne, men trots de utmärkta skådespelarinsatserna har historien svårt att riktigt tända till. Tempot är segt och manuset kunde ha vässats ytterligare. Filmen känns lite väl rar för att verkligen kännas i bröstet. Men stort grattis till Alicia Vikander!

3/5

Summer of Tobi 2016

Japp, igår checkade jag ut och kommer inte checka in igen förrän...ja, säg det. Nån gång i september kanske?
The summer of Tobi - Love Edition har börjat...

Sommar nr 3

Vi har ju redan haft två minisomrar men nu börjar den riktiga sommaren 2016. För idag lämnar jag in mina sista texter till 013/011 och sen drar jag ut på krogen kl 14 för att se matchen kl 15.
Jag vet visserligen att Benny kommer ringa på söndag kväll och tvinga mig att skriva ihop några sista-minuten-grejer men det räknas inte, för nu kommer det skojiga slag i slag (Rocklogen, midsommar, Bråvalla, Västervik osv) och kommer göra så fram till september.
Har även bokat en liten sommartripp. Vill ni gissa vart det bär av så kommer här en liten ledtråd (som för övrigt kan vara världens tuffaste ord): "Terminalchocken".

Lehmans fredagsfräckis

En pappa och en son sitter i bastun när sonen frågar pappan varför han har så stora händer och då svarar pappan att det är för att han jobbat mycket.
Då frågar sonen hur det kommer sig att pappan har så stor mun. Jo, säger pappan, jag har ätit mycket i mitt liv.
Då säger sonen:
- Men kissat kan du inte ha gjort mycket.

Sörping i bilder

Jobbade i Söderköping igår - alltid lika trevligt!

Lika som bär #201

Donald Trump & Gorbatjov

Nytt på DVD: Daddy´s home

Daddy´s home

Mark Wahlberg och Will Ferrell kan i sina bästa stunder vara riktigt bra, så när jag ser att de toppar rollistan i denna misstänkta b-rulle tänds ändå hoppet att det kan bli en rätt skaplig komedi. Men de har båda även en del bottennapp i sin meritlista, och rätt snart inser jag att detta är en sådan film.
Ferrell spelar en styvpappa som kämpar för att vinna barnens kärlek. Själv kan han inte få barn och drömmer om den lyckliga kärnfamiljen. Precis när han är på väg att accepteras dyker plötsligt den riktiga pappan (Wahlberg) upp, och han är inte bara snygg och vältränad utan dessutom betydligt coolare. Snart uppstår en tävlan de två emellan om att vinna barnens, och kanske även mammans, gunst. Det låter måhända som ett ganska lovande upplägg men känns bara korkat och är inte det minsta roligt.
Under den sista halvtimmen händer dock något. Filmen får mer fokus, knyts ihop och jobbar upp sig. Det kommer till och med ett och annat fniss över mina läppar och även om det såklart dyker upp några moralkakor för mycket så blir det en gullig och varm avslutning.

2/5

På skiva: Veronica Maggio

Veronica Maggio
Den första är alltid gratis

De senaste åren har det dykt upp en hel radda begåvade svenska poptjejer som verkar vilja göra anspråk på titeln "drottningen av svensk pop". Fortfarande är det Veronica Maggio som sitter på tronen, men hon sitter inte lika säkert längre. Hon kan definitivt känna flåset i nacken och nu när hon släpper sitt femte album skulle hon nog behöva några rejäla prakthits för att hålla konkurrenterna på säkert avstånd.
Hon spelar högt genom att bara göra en enda festivalspelning i sommar (Bråvalla), särskilt eftersom första singeln, titelspåret "Den första är alltid gratis" kändes rätt ordinär. Andra singeln "Ayahuasca" var trallvänlig och glad men rätt banal.
Nya albumet är helt okej, jämnstarkt och utan skavanker. Ganska traditionell Maggiopop som fansen känner igen sig i. Hög lägstanivå och låg tröskel att ta sig över som lyssnare. Det låter trevligt, precis som Maggio alltid gjort. Och det är just bristen på utveckling som stör en smula. Borde inte Maggio ta sitt artisteri till nästa nivå?
Vi kan hennes mjuka röst och lättillgängliga pop nu. Texterna börjar kännas juvenila och ljudbilden alltför lättviktig för en artist med hennes status. Visst, det är en bra platta, men efter detta skulle hon behöva ta nästa steg. Framåt, åt sidan, var som helst, bara hon rör på sig.

3/5

Musikkrönika, maj

Sluta gnäll, musiker

Alla gnäller. Överallt och hela tiden. AC/DC-fansen gnäller över att Axl Rose blir ny sångare i bandet. Avicii gnäller över hårt turnéliv. Och så har vi alla dessa lokalmusiker som gnäller över branschens ekonomiska villkor och delar fåniga räkneexempel på sociala medier.
Inrikesminister Anders Ygeman gnäller över årets artistbokningar på Bråvallafestivalen, men i hans fall var gnället befogat, för årets uppställning (när detta skrivs) imponerar inte.

Och när vi då är inne på Norrköping kan vi ju nämna Spotifys gnäll över det svenska företagsklimatet. Genast började människor motgnälla över Spotifys gnäll, utom Norrköpings kommun som istället försökte locka företaget till staden. Snyggt jobbat. Det är förmodligen den sorts inställning som gjort att Bråvalla hamnat i just Norrköping.

Spotify har annars varit en hackkyckling ända sedan starten, med ett slentrianmässigt gnäll från musiker som klagar på deras låga ersättningar. Dessa musiker är för övrigt till stor del samma musiker som delar ogenomtänkta inlägg på Facebook, som jag nämnde tidigare. I deras värld är Spotify satan, som dödar skivindustrin och lurar artisterna på pengar. Och tja, det kanske är sant? Eller hur ligger det till egentligen?

I april släppte branschorganet IFPI statistik över 2015 års musikförsäljning och där kan man läsa att de totala musikintäkterna ökade globalt med 3,2 procent, vilket är den första ökningen på 20 år. Och i Sverige står Spotify och andra streamingtjänster för 83% av de intäkterna, och siffran ökar för varje år. CD-försäljningen fortsätter minska och utgör nu endast 11% av totalen. Nedladdningar står för 2,3 %. Singlar, musikvideos och övrig digital försäljning har knappt mätbara siffror. Så har man ännu inte fattat att framtiden ligger i strömning är det nog hög tid att ta av skygglapparna nu.

Men vinylen då, den ökar väl? Ja, förra året ökade vinylskiveförsäljningen med hela 54%, men den totala marknadsandelen är bara 3%, så det är knappast där räddningen finns. Om branschen nu behöver räddas? Utvecklingen går ju åt rätt håll och artisternas ersättning ökar.

Återstår då argumentet att Spotifys ersättning är hånfullt låg. Men stämmer det? Den genomsnittliga ersättningen per strömning är cirka 4 öre. När samma treminutershit spelas på Sportextra i P4 är ersättningen cirka 250 kr. Men då lyssnar upp till 1, 8 miljoner människor och ersättningen per lyssnare blir 0, 01 öre. Ändå hör man aldrig någon musiker gnälla om att de ska plocka bort sina låtar från Sveriges Radios spellista. Märkligt.

Call me Tobi Lovejoy...


Undrens tid är inte över

Skrev nyligen en grej om världens sju underverk.
Men vilka är mänsklighetens sju underverk?
Svårt, men här är mina förslag. Vilka är era?
*Internet
*Månlandningen
*Vaccinet
*FN
*Boktryckarkonsten
*Domesticering/jordbruket
*Pengar

Tobis tips

Det hör ju till att tippa fotbolls-EM, så här kommer mitt:
Det blir tufft mot Spanien i semin, men eftersom Spanien har för vana att misslyckas i mästerskap så vinner Sverige och möter Frankrike i finalen. Där blir de/vi dock utspelade.
Så nu är det bara att slänga in en femhundring hos spelombudet...

Nytt på DVD: The Revenant

The Revenant

Sorg och hämndlystnad i kombination är en stark kraft som kan få en halvdöd man att släpa sig genom otillgänglig vildmark och göra vad som krävs för att överleva, som att krypa in i en död häst för att klara av nattkylan. Hästepisoden är bara en av många starka scener i denna storslagna berättelse, en annan är den omtalade björnbrottarscenen där huvudpersonen Grass (Leonardo DiCaprio) sargas svårt. Det är i detta tillstånd han sedan lämnas att dö av jägarkollegan Fitzgerald (Tom Hardy) som även dödar hans son, och det är efter detta som Grass jakt tar sin början. Med indianer i hälarna trotsar han köld, oväder, hunger och smärta. De pampiga naturvyerna kontrasterar bjärt mot smutsen, blodet och såren. Det här är en film som verkligen känns naturtrogen och äkta, man kan riktigt känna smaken av jord i munnen och känslan av sårskorpor på händerna.
Den i grunden enkla historien, som sägs bygga på en verklig händelse, förhöjs av regissör Iñarritu (som bland annat gjorde "Birdman") genom en pretentiös ton som visserligen ger filmen en särprägel men som egentligen inte tillför något. Det är i kvistarna, stenarna och tallbarren filmen har sin styrka.

3/5

Ayeray i bladet

Vill ni läsa om Dr Ayeray Medina Bustos och hennes kamp för att ställa de ansvariga till svars för brotten som begicks under militärdiktaturen i Argentina, så finns en intervju med henne i Linköpings universitets tidning.

Lehmans fredagsfräckis

Två svarta män står och pissar från Älvsborgsbron.
- Vattnet är inte så varmt idag.
- Inte så djupt heller.

Lika som bär #200

Jörgen Wärnström & Will Ferrell

På skiva: Maria Andersson

Maria
"Succession"

Vissa har det liksom bara. Den forna Sahara Hotnights-sångerskan Maria Andersson Lundell (som hon numera heter) är en sådan artist. Hon är en strålande rocksångerska, har en enastående låtskrivartalang och en naturligt trollbindande utstrålning. Dessutom har hon en genuinitet som gör att hon kan vara kreddig och lättillgänglig på samma gång, och utan att vara det minsta poserande. Hon är en av mina absoluta svenska favoritartister.
Fem år efter Sahara Hotnights sista skiva kommer nu solodebuten "Succession", som åtminstone delvis handlar om hennes pappa som dog när hon var 20. Men det man framförallt tänker på som lyssnare är den remarkabla musikaliska omsvängningen. Den tuffa rock som hon lirade med sitt tidigare band har bytts mot luftig, lågmäld pop som svävar på moln och kisar mot solen. Där man tidigare kunde dra referenser till band som Blondie tycks inspirationen nu komma från franskt 60-tal och Johan Angergård-indie. Vackra melodier inlindade i ett moln av maskrosfrön, musik man aldrig vill ska upphöra. Det låter helt bedårande, om ni frågar mig.

4/5

Resekrönika

Var är motellen?

Sverige är ett land med stora avstånd och mycket landsbygd. Det är ett land som gjort för bilsemester - så varför har vi så få riktiga motell?

Alla som varit på bilsemester i USA vet hur det brukar se ut: i utkanten av städerna ligger motellen på rad. Det är enkelt att svänga av motorvägen, enkelt att hitta boende, enkelt att parkera bilen, enkelt att hitta en restaurang och enkelt att fortsätta sin resa morgonen efter. Man kör fram ända till rummet och parkerar utanför dörren, och det är oftast väldigt billigt att bo. För barnfamiljer är det en dröm, men det är smidigt för alla typer av bilburna resenärer.
Ungefär likadant ser det ut i länder som Kanada, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika men även i många europeiska länder. Men inte i Sverige, här har vi i princip avskaffat motellen, och man kan fråga sig varför.

En skillnad mellan Sverige och USA är att vi oftast har mer levande stadskärnor. I Sverige vill man verkligen bo inne i centrum, det är där restaurangerna, sevärdheterna och folklivet finns. I USA undviker man gärna stadskärnan om man inte har ett specifikt ärende dit. Dessutom är många städer så stora att det är ett väldigt bestyr attnå in till de centrala delarna, då är det smidigare att istället hitta sin sovplats i utkanten av staden. Kanske är amerikanarna även ett mer bilburet folk. I Sverige har vi ett bättre utbyggt järnvägsnät med centralt belägna tågstationer som lockar till sig hotellgäster. Men vad skillnaden än beror på kan man konstatera att det är svårt i Sverige att spontant hitta natthärbärge. Vill man vara säker på att hitta boende krävs nästan förbokning om man inte vill irra kring i en evighet. I många andra länder kan man bara åka längs motorvägen tills man ser en motellskylt (eller för den delen Bed&Breakfast) och då svänga av smidigt och enkelt. Det är nästan omöjligt i Sverige.

Storhetstiden i Sverige vad gäller motell var på 70-talet. Från 80-talet och framåt har dessa successivt försvunnit och ersatts av centralt belägna hotell. Det är inget fel med såna, men de har inte samma spontanitet och smidighet. Och åker man som utländsk turist på bilsemester i Sverige kan man nog ofta uppleva problem med att hitta boende.
Lyckligtvis finns det fortfarande ett antal renodlade motell kvar i vårt rike, och två av de förnämsta ligger här i Östergötland. Sjögesta Motell utanför Mantorp byggdes 1954 och lär därmed vara landets äldsta. I Tallboda i utkanten av Linköping ligger Motell Filbyter som invigdes 1959. Båda dessa kultbyggnader har det klassiska motellutseendet och är väl värda ett besök. Jag hoppas att det snart byggs ännu fler motell i samma stil utmed våra svenska vägar.

Biotisdag

Känns ju lite träligt att sätta sig i en biosalong när det är så fint väder ute, men det är smällar man får ta. Igår var jag och kollade in "Money monster" med George Clooney och Julia Roberts. Ett gisslandrama i tv-miljö med Wall Street-fiffel som utlösande orsak. Blev dock inte så spännande eller samhällskritisk som jag hade hoppats, men helt okej.
Betyg: 2 av 5
 

Svenska flaggans dag

Jag behöver ett råd här. Igår skulle en mig närstående flickvän åka hem med 12.45-tåget. Vi skulle bara ta en öl på Stora Torget för att fira Nationaldagen på väg till tågstationen. Men så märkte vi att klockan rann iväg lite väl snabbt så vi satsade på 13.45 istället och tog en öl till. Snart hade även den timmen gått så målet blev istället 14.45 och en öl till. Och så fortsatte det: 15.45, 16.45 och 17.45.
Och detta vore kanske inget problem om det var en engångsföreteelse men det blir såhär varenda gång. Så nu behöver jag alltså hjälp med hur vi ska göra för att hålla den ursprungliga planen. Alla tips mottages tacksamt.

Brädspel med BTK

Bitar Till kaffet fortsätter att utöka sitt imperium. Igår körde de en livestream med sitt nya koncept "Brädspel med BTK", och först ut var Monopol. Så jag satt alltså och glodde på tre vuxna män som blev osams över ett brädspel. Det var min Nationaldagsafton det...

Underbar helg

#Röbäck #Grebobeach #USA #Uruguay #Sommar2016 #Dulcedeleche #Rymdraket #Tannefors #Ellabella

Söndagsintervjun: Wardenclyffe

En galen doktor med en Tesla-stav

 

Norrköpingsbandet Wardenclyffe släpper skivor med doom metal som soundtrack till doktorsavhandlingar och självbiografier. De ger ut en egen tidning och har ett eget ordenssällskap. Frontfigur är "The Mad Doctor" med sin mystiska Tesla-stav.

 

"The Mad Doctor" tar emot mig i sitt palats, som visar sig ligga i Tempelriddareordens hus vid Norra Promenaden. Läge för konflikt, tänker jag, eftersom Wardenclyffe har startat sitt eget ordenssällskap. Nu är det inte det enda ovanliga med detta band, som kanske inte ens ska ses som ett band utan snarare som ett helhetskoncept med många olika uttrycksformer. Till bandets första konsert i Norrköping gjordes en utställning om Nikola Tesla, en förevisning med en musikalisk Teslaspole, blomsterarrangemang formade som Wardenclyffetorn,  specialtillverkad skrotkonst och på scenen fanns en svartvingad ärkeängel.

- Vi är inte bara ett liveband som går upp på scenen och spelar utan vi har ett budskap och ger en större upplevelse, säger doktorn som tycks ha en komplex personlighet bestående av lika delar rockstjärna, konspirationsteoretiker, multikonstnär och galen vetenskapsman.

 

Man får nog säga att The Mad Doktor gör skäl för namnet och hela Wardenclyffe-projektet började faktiskt med hans doktorsavhandling för några år sedan. Den handlade om det politiska spelet kring energipolitiken i EU och under sin forskning kom han in på "det galna geniet" Nikola Tesla och upptäckte att det fanns tydliga samband mellan saker som energi, vetenskap, världsmaktsordning, transhumanism och korruption.

- Jag blev själv nästan lite galen på kuppen när jag studerade EU:s energipolitik och tänkte: undrar om det är någon som har gett ut en avhandling tillsammans med en skiva? Jag kände: vi måste göra det här!

 

Den första promon släpptes tillsammans med doktorns avhandling "Ordo ab Chao". Den senaste singeln "The Omega point" utkom i december tillsammans med boken "An Inconvenient Journey". Det är en självbiografisk bok kring doktorns erfarenheter inom universitetsvärlden. Bandet har även en egen tidning, "Bulletin of the Mad Doctor", som i varje nummer analyserar de olika sångernas textteman. Till detta följer en ackompanjerande video. Det första numret handlade om Pierre Teilhard de Chardin och den mystiska Omegapunkten.

- Mycket av det jag gjort har varit avslöjanden om det politiska spelet, och därför har jag skaffat mig en del mäktiga fiender. En politiker försökte stoppa min avhandling. Den fria forskningen är utrotningshotad för att den styrs av politiska och ekonomiska intressen.

 

Varför är Nikola Tesla så fascinerande?

- Jag tror det är hans hängivenhet. Jag gillar det excentriska hos honom. Han gick sin egen väg och hade visioner. Han kom på växelström men gjorde även många andra uppfinningar som han inte fick kredd för. Han höll till exempel på med en dödsstråle som skulle få slut på alla krig.

 

Kan du berätta om din Tesla-stav?

- Det är vapnet för att göra upp med den korrumperade universitetsvärlden och den korrupta politiska världen. Jag vill slåss för människans inneboende förmågor.

 

Nu har Wardenclyff börjat arbeta på sitt nästa album som fått namnet "Temple of Solomon", som också kommer att ges ut med en bok.

- Det blir en sammanhållen historia, där alla låtar är varsitt kapitel och alla kapitel illustreras av konstverk. Den ska komma ut i läderband med Wardenclyffe-emblemet på, avslöjar The Mad Doctor.


Det är inte lätt att vara fet i hettan

Jaha, vad ska man säga? Det blev en aw igår igen, denna varma och fantastiska fredagkväll. Och i vanlig ordning när Bella och jag är ute och svirar så kommer Lemmy och våldgästar. Jag vet inte hur han lyckas snoka reda på var vi är, men nu får det räcka. Är det nån som vet hur vi ska göra för att slippa undan Lemmy - så säg till!

Lehmans fredagsfräckis

Taxichauffören till passageraren;
- Du är den tredje gravida kvinnan som jag kört till flygplatsen idag.
- Men jag är inte gravid.
- Men vi är inte framme än heller...

Krogkrönika, maj

Vilken festartyp är du?
Vissa människor tycker att förfesten är det bästa på hela utekvällen. Andra går mest och väntar på att krogen ska stänga så att efterfesten kan dra igång. Vilken festartyp är du?

När man anordnar fest är det alltid viktigt att tänka på att få ihop en bra mix av folk. Är alla för lika varandra brukar det snart bli rätt tråkigt. Samtalsämnena är desamma, ingen sticker ut ur mängden och det sker inga överraskningar. Är gästerna väldigt olika brukar det hända mer, risken är bara att det blir gruppbildningar eller lite mer action än vad man hade tänkt sig. En viktig skiljelinje mellan folk kan vara vilken typ av fester de föredrar.

Stanna hemma-folk:
Visst kan det vara skönt att stanna hemma och ta det lugnt ibland, men vissa tråkmånsar får man ALLTID tjata på för att få med på saker. De går aldrig ut och de bjuder sällan hem någon heller. Överhuvudtaget tar de väldigt få initiativ. De tycker helt enkelt att det är roligare att ha tråkigt än att ha roligt. Tillhör ni denna kategori kan ni sluta läsa nu, den här krönikan är inget för er.

Förfest-folk:
Många menar att förfesten alltid är roligast och att man egentligen ska stanna kvar där hela kvällen. Det är på förfesten man bygger upp partystämningen och har som trevligast. Då laddar man upp med musik man gillar, är fortfarande hyfsat nykter och har ännu inte fått sina förväntningar på kvällen förstörda. När man sedan kommer ut på krogen skingras alla och man står plötsligt ensam kvar.

Förfesten är festen-folk:
Vissa har inga planer på att gå ut, utan för dem är förfesten den riktiga festen. Agendan är ofta dold, och de lockar med löftet om utgång enbart för att få till en förfest. De försöker ofta dra ut på förfesten så länge att det blir för sent för att gå ut. Inte sällan plockas det plötsligt fram en akustisk gitarr som de börjar spela på.

Gå ut-folk:
Inom denna kategori finner man de otåliga typer, som bara måste ut på krogen så fort som möjligt. De har inget behov av ett trevligt samkväm innan utgång, utan förfesten är mest ett nödvändigt ont som helst bör klaras av så snabbt det bara går. De ser enbart förfesten som en uppsamling och inget som ska pågå i flera timmar. Det är på krogen som saker och ting händer menar de, och de brukar lämna festen redan vid halvtio-tiden.

Efterfest-folk:
Här finns såväl de desperata som de med alkoholproblem och en grupp som ingen vet varför de följer med. Det är de där som först tjatar som tusan om efterfesten men sedan slocknar direkt när de kommer dit. Men här finns också de riktiga festproffsen. De som har stil nog att fortfarande vara pigga och vakna, men samtidigt är uthålliga nog att fortsätta kvällen.

Lundellbunkern Vol.2

Ska man lära sig något om världen är det podcastar man ska lyssna på. Så har det varit i några år nu och så kommer det vara även framgent, för det fortsätter ju komma nya, bra poddar hela tiden. Trots att många av mina favoriter som Flumskolan, Sveriges 20 roligaste, Mattsson&Helin, Vagabonds resepodd, Värvet International mfl verkar ha lagt ner så har jag fortfarande över 20 stycken som jag följer kontinuerligt. De senaste som jag plöjer alla avsnitt av är Snedtänkt och GullbergNordström och nu har jag även börjat följa Lundellbunkern.

I första säsongen gick de igenom alla 68 skivorna i Lundellboxen och denna gång har de tagit sig an alla nummer av tidningarna Pop och Bibel, vilket såklart ger underhållande lyssning.

Har man inte själv kompletta årgångar av tidningarna kan man gå in på denna sida, för att få ut maximal upplevelse av podden. Här finns alla nummer av Pop upplagda på nätet:

https://popviminns.wordpress.com/


Från kor till konst

Dagen började på en bondgård utanför Åtvid och slutade på en konstutställning. Och båda har sin charm. Haj!

Sommar nr 2

Japp, då var sommaren här igen så jag drog till Norpan för att öla. Och käka på mitt favoritställe Härlig Pasta. Ja, sen hamna vi på Munken också. Nu ska vi se..vad har vi mer på Norpanlistan i sommar? Jo, musikkvällar i Knäppingsborg såklart, fika i Gubbens Trädgård, äventyrsgolfen, Gin & Tonic på La Uva, hänga på Arbis nya uteservering, The producers terass, Bråvalla och sen vill Bella hänga på Trädgårn så då får jag väl offra mig...
Och sen kan det nog bli flera gånger på Härlig Pasta också...

Nytt på DVD: Me and Earl and the dying girl

Me and Earl and the dying girl

Denna film vann både juryns och publikens pris på Sundancefestivalen förra året och det är lätt att förstå varför, för det är en både charmig och cool indiefilm som berättar en fin historia samtidigt som den lattjar med filmformatet genom klippningar, bildvinklar och andra detaljer.
"Me" i titeln är Greg går sista året på highschool och "överlever" genom att vara tjenis med alla men inte riktig kompis med någon. Inte ens med barndomskamraten Earl som han gör obskyra filmer ihop med. Den döende flickan är en granntjej som heter Rachel och har diagnostiserats med leukemi. Efter att Earls mamma tvingat honom att besöka henne börjar de två att umgås motvilligt, men snart växer ett hjärtvärmande vänskapsförhållande fram mellan de två.
Filmen är full av udda karaktärer och halvmärkliga scener, ändå känns den på vissa sätt mer verklighetstrogen än många andra ungdomsfilmer. Här finns visserligen flera av de ingredienser som vi förknippar med high school-filmer, såsom avslutningsbalen, drömtjejen, droger och knasiga vuxna, men tonen är helt annorlunda vilket gör denna film till en liten pärla. En invändningen är att regissör Alfonso Gomez-Rejon kanske leker lite väl mycket med formatet istället för att tränga in under skinnet på rollfigurerna.

3/5

RSS 2.0