tobi

Album

5/10

Doctors & Dealers: Confessions of a drunken mind

Bluesong Records

Detta är mitt enmansband, berättar sångerskan som kallar sig Sparrow.

Och det finns saker som jag verkligen gillar med D&D. Ibland spelar Sparrow fin, känslig musik som tar och ger både från pop, jazz, folk och kabaret. I såna stunder kan D&D vara smått förtjusande, om än långt från oumbärlig.

Men lika ofta kommer jag på att både jag och Sparrow inbillar oss att hennes spretigt gulliga musik är bättre och coolare än vad den egentligen är, bara för att den låter annorlunda och konstigt.

Och även om jag faktiskt gillar detta när jag väl lyssnar på det, så har jag en ambivalent känsla för Doctors & Dealers. Och i slutet av dagen är det inte troligt att jag kommer att lyssna på denna skiva särskilt mycket mer.

------------------------------------------------
Album

4/10

Gemie: The Cirkus and the Monkey

Alabama Records

Jens Smedman, som Gemie egentligen heter, beskrivs som ett av Finlands största namn bland singer/ songwriters. Jag vet inte om det är Sverige som har väldigt många bra artister i den genren eller om det är grannlandets standard som är låg, men på denna sida Bottenhavet är det tveksamt om Gemie har nån chans att slå.

Kanske om han sjungit på finska, det lär ju bo närmare miljonen människor i Sverige med finska rötter. Men nu sjunger han på engelska, och spelar gitarr och piano ungefär som tusen andra män gjort före honom. Bland kompmusikerna hittar vi bland annat Jörgen Wall och Heikki Kiviaho, som exempelvis spelat ihop med Sator och Thåström.

Som vanligt när det gäller denna typ av mjukrockande artister låter det sällan dåligt. Hantverket sitter som man brukar säga. Men det är också sällan det tänder till på allvar.

Ju längre in jag kommer i skivan desto mer märker jag att Gemie låter uttrycket skifta, dock inte till det bättre. Istället blir det lite rörigt med Gemies musik som spretar lite hit och dit utan att ändå hitta sin personlighet och särart.