Musikkrönika

Vad du än gör - glöm inte bandaren! 
Hultsfred och Sweden Rock har redan varit men än finns det många festivaler kvar att besöka i sommar - Emmaboda, Västervik, Arvika, Pier Pressure, Way Out West, Peace and Love och Metaltown för att nämna några.

Och viktigast när man åker på festival är inte tält, pengar eller ens biljetten. Det man aldrig nånsin får glömma att ta med är en bandare med ett schysst festivalband i.

 

Men att bära runt på en bandspelare med stil är en konst, känner man inte till koderna gör man sig lätt till åtlöje.

Viktigast är att bära bandspelaren med stolthet. En vandrande DJ får aldrig verka ängslig eller skämmas för situationen. Därför ska man inte heller verka märkvärdig. Att bära bandspelare måste bottna i en vanvettig kärlek till musiken, inte som ett försök att utmärka sig.

 

Helst ska apparaten vara av klassisk ghettoblastermodell från 80-talet, och vill man vara riktigt "äkta" (och det vill man) ska det bara spelas kassettband.

Volymen skall alltid vara hög. Mycket hög. Faktum är att den aldrig får sänkas. "Höj eller stäng av" är regel nummer ett.

Inte ens om man möter kompisar som stannar och pratar skall volymreglaget ändras. Möjligen kan bandspelaren vändas bort en smula i ett sånt läge.

 

Det är den som har bandspelaren som har makten, det är den som bestämmer. Ingen ska tala om för en bandspelarman eller -kvinna att sänka, spola eller byta låt.

Att den som bär bandaren är "untouchable" innebär inte att denne är utan ansvar. Det finns en hel del självklara gentlemannaregler som måste följas. Exempelvis: att vinkla bort bandaren om en barnvagn passeras eller att inte vistas på platser där musiken kan vara allt för störande.
 

I bandaren ska det sitta ett festivalband. En kassett som ska spelas om och om igen hela sommaren och utgöra ett soundtrack till din festivalsommar. Hela poängen med ett festivalband är att knyta ihop alla sommarens festivaler till en helhet.

Bandet ska snurra oavbrutet. Bandspelaren får bara stängas av vid batteribyte, konserter och "force majeure". Att sova räknas icke som ett giltigt skäl att trycka på stopp-knappen.

 

Att sätta ihop ett bra festivalband är inte det lättaste. Glöm allt vad topplistepop och radioskval heter. Tusan - skippa allt du lyssnar på i vanliga fall.

Festivalbandets spår ska vara udda - och sjuka. Och gärna mycket prat.

Tänk: dansbandslåtar, könsrock (Onkel Kånkel och dylikt), dialoger ur kultfilmer och avsnitt från barnskivor. Varva med en och annan rocklåt, men välj med omsorg. Det är oftast inte de allra bästa rocklåtarna som hamnar på festivalband, utan de speciella. De som tål att lyssnas på en hel sommar, låtarna som får en ny dimension efter 11 Hof, sångerna du inte hör annars.

 

För när en låt hamnar på ett festivalband blir den genast bränd, den blir för alltid förknippad med festivalsommaren. Därför skall rocklåtarna enbart höras på festival och ingen annanstans.

Det är ett obarmhärtigt val som måste göras - vilka låtar ska "offras"?

Tänk på att låtarna ska vara "dina", ju mer internt desto bättre. Använd därför så okända låtar som möjligt.

Hör du "Eva (Strippan från Trosa)" med Jörgen Edman & Polarna nånstans därute i misären vet du att det är jag.


Kommentarer
Postat av: Mart

"Eva" var ju mitt soundtrack till Hultsfred 1997! Och "slut-låten", som förövrigt är bästa festivallåten, näst "Moskva" med Vikingarna.

2007-07-04 @ 17:27:52
URL: http://martinaph.blogspot.com
Postat av: Jerry

Robot-Romeo är inte dålig den heller...

2007-07-04 @ 22:47:24
Postat av: Thorin

"Slut-låten", "måndag" med Sthlms Negrer, "furniculi furnicula" och VM i prata skit i Ukkulele Mosambique är odödliga

2007-07-05 @ 17:40:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0