På skiva: Last Days of April
Betyg: 4
Last Days of April
"Might as well live"
Bad Taste Records
Jag har hört folk säga att dom tycker att Last Days of April är ett uselt bandnamn. Jag tycker tvärtom att det är strålande, det utstrålar poesi, vemod och egensinne. Precis som bandets musik.
Men så verkar folk också ha svårt att begripa sig på det dystra Stockholmsbandet och den melankoliska emo-rock dom spelar. Utomlands vekar det gå bättre, där turnerar Last Days of April flitigt. Här hemma förbises man med en axelryckning, och till viss del kan jag förstå varför.
Om man inte koncentrerar sig är det lätt att Last Days of Aprils musik bara fladdrar förbi som en anonym ljudkuliss. De vassa och lätt dissonanta gitarrtonerna borde skära och karva men smeker istället hörselgångarna så lent att man inte märker vad som händer förrän musiken tystnar och lämnar ett tomrum.
När man väl fastnat för Karl Larssons vackra stämnings-anthems verkar det dock inte finnas någon återvändo. Bandet har några av landets mest hängivna fans och jag hör dit. Det borde du också göra.
När man väl fastnat för Karl Larssons vackra stämnings-anthems verkar det dock inte finnas någon återvändo. Bandet har några av landets mest hängivna fans och jag hör dit. Det borde du också göra.