tobi

Per Gessle

"Party crasher"

EMI

Gessles stora bedrift på senare år är inte att han hela tiden fortsätter hitta nya popmelodier som blir dunderhits. Det som imponerar mest är istället att han lyckas förnya sig som artist och i en ålder när de flesta artister börjat stelna i sitt uttryck istället är mer kreativ än nånsin. Efter att ha passerat 40 har han uppfunnit sig själv i ett antal nya tappningar: med sina svenska soloplattor, som "Son of a plumber" och nu med en ny engelsk soloplatta där han bygger sina låter mer kring rytmer och groove än kring melodier och popgitarrer.

Det verkar som att Gessle har accepterat att Roxettes världserövring är över och nu istället vågar tänka mer konstnärligt än kommersiellt. Även om jag gillade det mesta Roxette gjorde så känns hans senare skivor mindre plastiga och mer äkta.

Jag har ingen aning om hur "Party Crasher" kommer att tas emot av lyssnarna, men singeln "Silly Really" funkar åtminstone bra på dansgolvet och några spår till har samma potential.

Ibland faller Gessle tillbaka in i sitt klassiska tråkrockande som vi kunde höra på exempelvis "The world according to Gessle" och då känns det rätt ointressant.

Andra låtar är mer softa och tillbakalutade. Det här kan bli både flipp eller flopp.

3/5