På skiva: Stiko Per (Zero, maj)
Album
6/10
Stiko Per Larsson: Kap Farväl
Goatbridge
När Stiko Pers debutalbum dök upp förra året tyckte jag det var en trevlig skiva. Inte så att jag släppte allt och jublade rakt ut, men för att vara en "gitarrkille" tyckte jag att han höjde sig över mängden. Det var lättlyssnad, trallvänlig pop på svenska, som på intet sätt var särskilt utmanande eller kanske visade upp nån uppseendeväckande verkshöjd, men ibland vill man bara ha musik som man mår bra av, som är okomplicerad och inte tvingar en att omvärdera hela sitt liv.
Samma sak gäller med denna uppföljare. Jag gillar den, även om jag vet att jag kanske inte kommer att plocka fram den särskilt ofta. Stiko Per är inte världens mest spännande artist, men han har en ton och ett anslag som känns sympatiskt. Ibland räcker det ganska långt.