Nytt på DVD (Nolltretton, juni)

Snabba Cash

 

Det börjar riktigt lovande. Vi får följa huvudpersonen ”JW”, spelad av Joel Kinnaman, som pluggar på Handelshögskolan och drömmer om de stora pengarna och det ljuva livet. Han har lyckats nästla sig in i Stockholms överklass men egentligen är han pank och kör svarttaxi för att kunna festa på Stureplan. Han ljuger om sin norrländska bakgrund och lever ett stressigt dubbelliv där han hela tiden riskerar att avslöjas. Efter att ha blivit indragen i den undre världen öppnar sig en möjlighet att tjäna stora pengar, men de snabba cashen kanske inte var så snabba när allt kommer omkring.

Så långt är det en välspelad, spännande och lite annorlunda svensk thriller. Halvvägs in börjar dock skärpan försvinna, logiken börjar halta och det börjar bli svårt att hänga med i alla turer. Jag hade gärna sett mer av Stureplanslivet och JW: s kärleksaffär, men istället utvecklas filmen mot en ren actionfilm om en stor stöt där alla blåser alla, och då blir ”Snabba cash” mer av en dussinfilm. Fast ändå en bra svensk dussinfilm.

 

3/5
------------------------------------------------------------------------------------------

I love you Phillip Morris

 

I slutet av filmen erkänner huvudpersonen Steven Russell (Jim Carrey) att han inte vet vem han är och samma problem lider filmen som helhet av. Är det ytterligare en knäpp komedi där Carrey snubblar och gör grimascher? Är det ett romantiskt kärleksdrama? Eller är det, som det påstås, en sann berättelse om en bedragare och fängelserymling? Lite av varje och ingenting av det, om ni frågar mig.

Russell jobbar som polis och lever ett normalt familjeliv tills han kommer på att han är gay, och då blir han plötsligt supergay. Samtidigt börjar han svindla allt och alla och åker ut och in i finkan. Mest in faktiskt, för ut lyckas han ta sig på egen hand. Han blir kär i titelns Phillip Morris (Ewan McGregor), men inte hjälper det utan han fortsätter sitt ansvarslösa liv.

De knaskomiska bitarna är klart bäst och drar upp filmen till en tvåa, men tanken var ju att detta skulle vara något mer än bara en standardrulle med Carrey. Dessvärre funkar inte romantiken och de mer allvarliga scenerna alls, och som ren komedi är filmen bara halvdan.

 

 

2/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0