tobi

Det enda som betyder något

Så satt experterna där i tv-sofforna igen och analyserade precis som dom gjort mängder av gånger förr. Och precis som vanligt missade dom hela grejen. Hur det nu gick till, för hur kan man missa det uppenbara?

Den här gången var det Lady Gaga det gällde. Den amerikanske sångerskan har på bara något år gått från att vara en okänd burleskartist till att bli ett av de stora namnen i branschen. I maj uppträdde hon i Globen och inför den spelningen skulle ”fenomenet” Lady Gaga diskuteras i varje tv-soffa med självaktning. Bland annat gjorde ”Aktuellt” ett inslag där man frågade sig varför hon hade blivit så omåttligt populär.

Man intervjuade en rad experter som pratade om hennes spektakulära kläder, hennes förmåga att chockera, hennes framgångsrika sätt att hantera nya medier med mera, med mera. Dock tror jag inte en enda person överhuvudtaget nämnde det som borde vara det självklara svaret på frågan – hennes musik.

När trendanalytiker, samtidsforskare, reklamnissar och PR-folk ska analysera framgångsrika artister missar dom av någon anledning alltid det som är uppenbart för alla andra, nämligen att framgången alltid beror på bra låtar.

Jag tar det igen för säkerhets skull: det enda som verkligen betyder något är bra låtar.

I Lady Gagas fall heter dom saker som ”Poker face”, Just dance” och Bad romance”. Det är kort och gott bra låtar och därför har Lady Gaga den position hon har idag. Så enkelt är det.

Man kan göra som Marilyn Manson och plocka bitar från allt extremt mellan nazism och satanism, har man inte bra låtar att backa upp sin show med blir det inte mer än en freakshow som är kul för stunden.

Man kan ju fråga sig hur ”experter” helt kan missa musiken när de analyserar en musikartist, men det sker gång på gång. När Britney Spears slog genom ansågs det enbart bero på hennes lolita-kvalitéer. Att låtar som ”…Baby one more time”, ”(You drive me) Crazy” och ”Oops!...I did it again” var och är perfekta pophits var en liten obetydlig detalj som man struntade i.

ABBA:s popularitet förklarades med att de var så snygga, låtarna ansågs dock vara kommersiell smörja utan värde. 30 år senare har kanske medlemmarnas utseende dalat något men låtarna är populärare än någonsin och skulle idag snarare beskrivas som tidlös kvalitetspop.

Jag är övertygad om att vi kommer att ge ”Bad romance” samma epitet i framtiden.