På skiva: Sophie Zelmani (Nolltretton, november)

Sophie Zelmani

”Soul”

SONY

 

När jag ska skriva denna recension funderar jag länge på om jag helt enkelt ska ta min recension av hennes förra skiva ”I´m the rain” som kom förra året och kopiera den rakt av, med bara lite småjusteringar som att det nu är den nionde skivande istället för den åttonde. För även om jag tycker om Zelmanis stämningsfulla musik kan jag inte påstå att den är speciellt spännande, hon är knappast en artist som plötsligt blir ”wild and crazy” och överraskar lyssnaren med nya, intressanta grepp. Men nog kunde man önska sig lite utveckling och variation, här på ”Soul” gör Zelmani återigen som hon alltid har gjort. Hon samarbetar med Lars Halapi, hon framför stillsamma gitarrbaserade höstsånger och visksjunger med försiktig röst så nära mikrofonen att man hör varje munrörelse.

I normala fall hade det konstnärliga stillaståendet varit ett problem, men Zelmani gör sin grej så bra att man har överseende. Hon är helt enkelt så jäkla bra.

 

3/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0