På skiva: Erik Hassle (Nolltretton, augusti)

På skiva / Permalink / 0
Erik Hassle
”We dance”
Universal

Den rödhåriga Katrineholmssonen Erik Hassle måste ha stått för de fem senaste årens största svenska musikhajp. Efter ett guldkantat skivkontrakt, uppmärksamhet i brittisk press och Grammis som bästa nykomling var förväntningarna skyhöga. Här hade vi en ny, svensk superstjärna i vardande trodde många.
Vi som stod bredvid och betraktade spektaklet med lite mer sansad blick undrade vad det var vi hade missat. För visst var Hassle en helt okej artist, men jämförde man alla hyllningar med vad han faktiskt hade åstadkommit så märkte man att det fanns en viss diskrepans, milt uttryckt.
Nu är tredje plattan här och den kan bäst beskrivas som ”trevlig”. Hassle levererar helt okej låtar nånstans i gränslandet mellan pop och soul. Lite falsettoner, fräsch produktion, snygga melodier. Det här är musik som både popskribenter och deras mammor kan tycka om, och säkert mormödrarna också. Det låter trevligt, med andra ord.
Men det händer inget i mig när jag lyssnar, så jag tänker inte delta i hajpen. Om den fortfarande pågår.

3/5
Till top