Musikkrönika
Vilken är bästa östgötska skivan?
För att fortsätta resonemanget från de två senaste krönikorna - vilken är egentligen den bästa skivan av en östgötsk artist?
Det är såklart en omöjlig fråga att svara på, inte minst eftersom det till så stor del bygger på personligt tycke och smak. Under åren har det dessutom getts ut tusentals östgötska skivor och en skiva som var nyskapande och hipp när den kom kan kännas hopplöst daterad och passé 20 år efteråt. Att jämföra olika genrer är ett annat problem. För att inte tala om risken med att man sannolikt glömmer bort en massa bra plattor om man ger sig på att göra en topplista.
Så istället för att rangordna kommer jag bara att resonera lite kring några av de i mitt tycke bästa östgötska plattorna, och kanske sätta igång en debatt bland er läsare.
Som jag nämnde förra månaden är Magnus Johanssons debutskiva en stark utmanare till titeln när man diskuterar bästa östgötska album. Ska vi fortsätta hålla oss i folkrockgenren måste man även nämna Kisabandet Peggy Lejonhjärtas "Viskningar & rop" från 2004 samt något med Eldkvarn, och där finns ju minst sagt lite att välja mellan. "Kungarna från Broadway" från 1988 eller "Utanför lagen" från två år tidigare? Nej, jag säger "Svart blogg" från 2007.
Likadant med Sonic Surf City, istället för att välja något ur bandets utmärkta 90-talskatalog säger jag förra plattan "Pororoca!" som jag tycker är bäst som album betraktat. Louise Hoffsten har gjort mycket bra, men "Rhythm & blonde" från 1993 blev hennes stora genombrott och har en mängd vrålstarka hits. Nåt med Markus Krunegård? Ja, men inte hans soloskivor utan debutalbumet med Laakso där Markus och hans band framförde något av den bästa indiepop landet hört. Fast det är lite knepigt det där med östgötska medlemmar i band som i övrigt inte är östgötska, var drar man gränsen? Kan jag ta med "Now dig this!" med The Creeps i så fall, eftersom trummisen Putte Olsson var från Linköping? Kan jag ta med band som exempelvis The Haunted i denna uppräkning?
Nej, bäst att hålla sig på den säkra sidan och låta hårdrocken representeras av Ghost från Linköping och Åtvidabergsbandet Straight Up som chockade landet med sin platta "Faster and deeper" 1991.
Många skulle säkert vilja slänga in "Söndermarken" med Lasse Winnerbäck, någon av Jonna Lees eller Spånka NKPGs skivor och den hyllade debutskivan av Dead Soul, men de platsar inte bland mina favoriter. Inte heller känner jag att jag har tillräcklig koll för att nämna något av alla de hardcoreband som härjade i våra trakter för tio, femton år sedan. Så vi nöjer oss där, någonstans bland de plattor jag nämnt har vi den bästa östgötska skivan genom tiderna.
Har jag hyfsat rätt eller är jag helt dum i huvudet? Vilka skivor har jag glömt och vilka ska bort? Skicka ett mejl till [email protected]
För att fortsätta resonemanget från de två senaste krönikorna - vilken är egentligen den bästa skivan av en östgötsk artist?
Det är såklart en omöjlig fråga att svara på, inte minst eftersom det till så stor del bygger på personligt tycke och smak. Under åren har det dessutom getts ut tusentals östgötska skivor och en skiva som var nyskapande och hipp när den kom kan kännas hopplöst daterad och passé 20 år efteråt. Att jämföra olika genrer är ett annat problem. För att inte tala om risken med att man sannolikt glömmer bort en massa bra plattor om man ger sig på att göra en topplista.
Så istället för att rangordna kommer jag bara att resonera lite kring några av de i mitt tycke bästa östgötska plattorna, och kanske sätta igång en debatt bland er läsare.
Som jag nämnde förra månaden är Magnus Johanssons debutskiva en stark utmanare till titeln när man diskuterar bästa östgötska album. Ska vi fortsätta hålla oss i folkrockgenren måste man även nämna Kisabandet Peggy Lejonhjärtas "Viskningar & rop" från 2004 samt något med Eldkvarn, och där finns ju minst sagt lite att välja mellan. "Kungarna från Broadway" från 1988 eller "Utanför lagen" från två år tidigare? Nej, jag säger "Svart blogg" från 2007.
Likadant med Sonic Surf City, istället för att välja något ur bandets utmärkta 90-talskatalog säger jag förra plattan "Pororoca!" som jag tycker är bäst som album betraktat. Louise Hoffsten har gjort mycket bra, men "Rhythm & blonde" från 1993 blev hennes stora genombrott och har en mängd vrålstarka hits. Nåt med Markus Krunegård? Ja, men inte hans soloskivor utan debutalbumet med Laakso där Markus och hans band framförde något av den bästa indiepop landet hört. Fast det är lite knepigt det där med östgötska medlemmar i band som i övrigt inte är östgötska, var drar man gränsen? Kan jag ta med "Now dig this!" med The Creeps i så fall, eftersom trummisen Putte Olsson var från Linköping? Kan jag ta med band som exempelvis The Haunted i denna uppräkning?
Nej, bäst att hålla sig på den säkra sidan och låta hårdrocken representeras av Ghost från Linköping och Åtvidabergsbandet Straight Up som chockade landet med sin platta "Faster and deeper" 1991.
Många skulle säkert vilja slänga in "Söndermarken" med Lasse Winnerbäck, någon av Jonna Lees eller Spånka NKPGs skivor och den hyllade debutskivan av Dead Soul, men de platsar inte bland mina favoriter. Inte heller känner jag att jag har tillräcklig koll för att nämna något av alla de hardcoreband som härjade i våra trakter för tio, femton år sedan. Så vi nöjer oss där, någonstans bland de plattor jag nämnt har vi den bästa östgötska skivan genom tiderna.
Har jag hyfsat rätt eller är jag helt dum i huvudet? Vilka skivor har jag glömt och vilka ska bort? Skicka ett mejl till [email protected]