Nytt på skiva
Album
7/10
Twiggy Frostbite: TWF
Despotz/Playground
Till sitt andra album har trion blivit en kvartett och hunnit med ett treårigt uppehåll. Två faktorer som verkar ha gjort bandet gott, för "TWF" låter riktigt bra. Det är inte alltid låtarna sitter som en smäck i hörselgången, snarare smyger de runt i rummet och kryper på lyssnaren utan att man riktigt märker det. Det låter snyggt, lent, vänt och behagligt, men utan att bli mesigt. Det finns en avighet i Twiggy Frostbites låtar som gör att den snälla popen blir mer än bara en tjusig kuliss. Det här är musik som lever och andas, men inte gör särskilt mycket väsen över det.
-----------------------------------------------------
Album
6/10
Guster: Evermotion
Ocho Mule/Playground
Jag har en konlikt inom mig när det gäller amerikansk indiemusik. Ofta låter det ganska bra med en genuin och "rätt" ljudbild. Låtmaterialet brukar vara helt ok och man känner sig dessutom "hipp" när man lyssnar. Samtidigt låter banden ofta ganska förväntade och musiken kan vara utslätad på gränsen till småtråkig.
Bostonbandet Guster är en kvartett som hållit på sedan 1991 och nu släpper sin sjunde platta. Det låter bra och gillar det jag hör, men har man inte hört denna typ av band tusen gånger förut? Jag har helt enkelt svårt att tända till. Jag vet inte om det säger mest om mig eller om amerikansk indiepop.
7/10
Twiggy Frostbite: TWF
Despotz/Playground
Till sitt andra album har trion blivit en kvartett och hunnit med ett treårigt uppehåll. Två faktorer som verkar ha gjort bandet gott, för "TWF" låter riktigt bra. Det är inte alltid låtarna sitter som en smäck i hörselgången, snarare smyger de runt i rummet och kryper på lyssnaren utan att man riktigt märker det. Det låter snyggt, lent, vänt och behagligt, men utan att bli mesigt. Det finns en avighet i Twiggy Frostbites låtar som gör att den snälla popen blir mer än bara en tjusig kuliss. Det här är musik som lever och andas, men inte gör särskilt mycket väsen över det.
-----------------------------------------------------
Album
6/10
Guster: Evermotion
Ocho Mule/Playground
Jag har en konlikt inom mig när det gäller amerikansk indiemusik. Ofta låter det ganska bra med en genuin och "rätt" ljudbild. Låtmaterialet brukar vara helt ok och man känner sig dessutom "hipp" när man lyssnar. Samtidigt låter banden ofta ganska förväntade och musiken kan vara utslätad på gränsen till småtråkig.
Bostonbandet Guster är en kvartett som hållit på sedan 1991 och nu släpper sin sjunde platta. Det låter bra och gillar det jag hör, men har man inte hört denna typ av band tusen gånger förut? Jag har helt enkelt svårt att tända till. Jag vet inte om det säger mest om mig eller om amerikansk indiepop.