Skivrecension: Ulf Stureson
Ulf Stureson
Alfta förr och nu
I snart 30 år har jag burit på en fascination för den lilla orten Alfta uppe i de Hälsingländska skogarna. Någon gång måste jag ta mig dit och undersöka vad det är med bygden som gör att så många av mina favoritartister kommer därifrån. Relativt sett, vill säga. För i själva verket handlar det bara om tre akter, som delvis har samma medlemmar: Perssons Pack, Traste Lindéns kvintett och Ulf Stureson.
Den absoluta styrkan ligger nog i att de varit oerhört bra på att romantisera och sprida bilden av sin hembygd. Och allra mest personlig har Ulf Stureson varit. Han har ägnat hela skivor åt bortgångna syskon och har framstått som den stora grubblaren i Alftagänget. Kanske är det också därför han blivit den stora kritikerfavoriten i skaran.
Tio år har gått sedan senaste plattan, men nu är Stureson tillbaka hemma på släktgården uppe i Alfta, redo att axla ansvaret att föra traditionen vidare. Det är hans berättelse denna gång. Musikaliskt låter det ungefär som tidigare, det vill säga bra låtar som känns men som förmodligen har svårt att nå ut till någon större skivpublik. Men vi fans, vi är glada att han är tillbaka.
4/5
Alfta förr och nu
I snart 30 år har jag burit på en fascination för den lilla orten Alfta uppe i de Hälsingländska skogarna. Någon gång måste jag ta mig dit och undersöka vad det är med bygden som gör att så många av mina favoritartister kommer därifrån. Relativt sett, vill säga. För i själva verket handlar det bara om tre akter, som delvis har samma medlemmar: Perssons Pack, Traste Lindéns kvintett och Ulf Stureson.
Den absoluta styrkan ligger nog i att de varit oerhört bra på att romantisera och sprida bilden av sin hembygd. Och allra mest personlig har Ulf Stureson varit. Han har ägnat hela skivor åt bortgångna syskon och har framstått som den stora grubblaren i Alftagänget. Kanske är det också därför han blivit den stora kritikerfavoriten i skaran.
Tio år har gått sedan senaste plattan, men nu är Stureson tillbaka hemma på släktgården uppe i Alfta, redo att axla ansvaret att föra traditionen vidare. Det är hans berättelse denna gång. Musikaliskt låter det ungefär som tidigare, det vill säga bra låtar som känns men som förmodligen har svårt att nå ut till någon större skivpublik. Men vi fans, vi är glada att han är tillbaka.
4/5