Söndagsintervjun: Jenny Jägerfeld
Jenny Jägerfeld ältar och ältar och ältar...
Tillsammans med kollegan Johanna Thydell kan vi höra Skärblackaförfattaren Jenny Jägerfeld varannan vecka i podcasten "Superältarna". Där koncentrerar de sig på ett specifikt ämne som de vrider och vänder på.
I november tilldelades Jenny Jägerfeld 2017 års Astrid Lindgren-pris (ej att förväxla med ALMA-priset) för sitt författarskap inom barn- och ungdomslitteratur. Hon har tidigare vunnit Augustpriset för "Här ligger jag och blöder" 2010. Förutom skrivandet arbetar hon som psykolog och medverkar bland annat i olika tv-sammanhang. Utöver detta driver hon sedan våren 2015 podcasten "Superältarna" där hon och författaren Johanna Thydell grottar ned sig i ett ämne som de resonerar kring.
Jenny och Johanna träffades första gången genom att de var kontrakterade av samma bokförlag. Så småningom hamnade de på samma frilanskontor, där de började luncha tillsammans och upptäckte att de skrattade åt varandras skämt.
- När vi pratade kände jag att jag inte behövde hålla tillbaka något och Johanna kände likadant. Vi funderade på om vi skulle skriva något ihop men båda var väldigt egensinniga så vi insåg att det inte skulle funka. Vi satt ofta och ältade saker och tänkte att vi kanske skulle göra något av detta ältande och då blev det en podd. Tanken var att verkligen gå in i ett ämne, stanna kvar i det och prata klart om det, berättar Jenny.
Oftast handlar det om allmänmänskliga saker som exempelvis skam, bekräftelse och misslyckanden och länge tog de även in kända gäster för att dra lyssnare till podden, men sedan våren 2016 år är det bara Jenny och Johanna som pratar. Podden följer en tydlig struktur med vissa fasta inslag. Jenny inleder med en förklaringsmodell och Johanna avslutar med olika ordspråk på det aktuella temat.
- I och med att vi har en så tydlig rutin behöver vi inte uppfinna hjulet gång på gång. Vi researchar på var sitt håll och delar upp punkterna mellan oss. Johanna delar ofta med sig mer av sig själv men jag är inte lika bekväm i det. Och jag tycker det är fint att hon gör det för då kan lyssnarna känna igen sig.
- Från början var det väldigt mycket klippande men nu när formen satt sig behövs det inte längre. Blir det fel så säger vi det, det blir ett mer naturligt samtal då.
De populäraste avsnitten ligger på 7-8000 nedladdningar och lyssnarna är blandade, även om det tycks vara en övervikt av kvinnor mellan 30 och 50 samt av journalister, kulturintresserade och litteraturfolk, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på att de båda poddarna är två prisbelönta författare.
Varför tycker du att man ska lyssna på "Superältarna"?
- För att man faktiskt lär sig något. Det är inte bara två personer som pratar om vad vi gjorde i helgen. Vi koncentrerar oss på ett tema . Det väcker tankar och känslor och man lär sig något om sig själv.
Tillsammans med kollegan Johanna Thydell kan vi höra Skärblackaförfattaren Jenny Jägerfeld varannan vecka i podcasten "Superältarna". Där koncentrerar de sig på ett specifikt ämne som de vrider och vänder på.
I november tilldelades Jenny Jägerfeld 2017 års Astrid Lindgren-pris (ej att förväxla med ALMA-priset) för sitt författarskap inom barn- och ungdomslitteratur. Hon har tidigare vunnit Augustpriset för "Här ligger jag och blöder" 2010. Förutom skrivandet arbetar hon som psykolog och medverkar bland annat i olika tv-sammanhang. Utöver detta driver hon sedan våren 2015 podcasten "Superältarna" där hon och författaren Johanna Thydell grottar ned sig i ett ämne som de resonerar kring.
Jenny och Johanna träffades första gången genom att de var kontrakterade av samma bokförlag. Så småningom hamnade de på samma frilanskontor, där de började luncha tillsammans och upptäckte att de skrattade åt varandras skämt.
- När vi pratade kände jag att jag inte behövde hålla tillbaka något och Johanna kände likadant. Vi funderade på om vi skulle skriva något ihop men båda var väldigt egensinniga så vi insåg att det inte skulle funka. Vi satt ofta och ältade saker och tänkte att vi kanske skulle göra något av detta ältande och då blev det en podd. Tanken var att verkligen gå in i ett ämne, stanna kvar i det och prata klart om det, berättar Jenny.
Oftast handlar det om allmänmänskliga saker som exempelvis skam, bekräftelse och misslyckanden och länge tog de även in kända gäster för att dra lyssnare till podden, men sedan våren 2016 år är det bara Jenny och Johanna som pratar. Podden följer en tydlig struktur med vissa fasta inslag. Jenny inleder med en förklaringsmodell och Johanna avslutar med olika ordspråk på det aktuella temat.
- I och med att vi har en så tydlig rutin behöver vi inte uppfinna hjulet gång på gång. Vi researchar på var sitt håll och delar upp punkterna mellan oss. Johanna delar ofta med sig mer av sig själv men jag är inte lika bekväm i det. Och jag tycker det är fint att hon gör det för då kan lyssnarna känna igen sig.
- Från början var det väldigt mycket klippande men nu när formen satt sig behövs det inte längre. Blir det fel så säger vi det, det blir ett mer naturligt samtal då.
De populäraste avsnitten ligger på 7-8000 nedladdningar och lyssnarna är blandade, även om det tycks vara en övervikt av kvinnor mellan 30 och 50 samt av journalister, kulturintresserade och litteraturfolk, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på att de båda poddarna är två prisbelönta författare.
Varför tycker du att man ska lyssna på "Superältarna"?
- För att man faktiskt lär sig något. Det är inte bara två personer som pratar om vad vi gjorde i helgen. Vi koncentrerar oss på ett tema . Det väcker tankar och känslor och man lär sig något om sig själv.