Skivrecension: Linkin Park
Linkin Park
From Zero
Hela numetalgrejen hade en kort och intensiv glansperiod och hann knappt bli inne innan den kändes hopplöst ute. Linkin Park kom dessutom in sent och även om de blev riktigt stora där i början av 00-talet så kändes de ganska ointressanta. Men även om genren stadigt sjönk i popularitet körde de på och släppte skivor. Till deras försvar ska också sägas att de experimenterade med sitt sound för att försöka utveckla sig, men redan 2012 skrev jag i en recension att de kändes tio år efter sin tid och nu har det gått ytterligare tolv år. Å andra sidan har vi sett med många andra band att hänger man bara i så kan man få en andra karriär på “ålderns höst”.
Dagens Linkin Park är dessutom en delvis nytt band. 2017 tog sångaren Chester Bennington självmord och bandet pausades. Nu har man en ny trummis plus plockat in Emily Armstrong på sång och släppt sitt första album på sju år.
I sina bästa stunder, som öppningsspåret “The emptiness machine”, känns “From Zero” som en fräsch nystart som skulle kunna bli en ny spännande väg framåt för bandet med Emily vid micken, för hon gör en klart godkänd insats. Dessvärre spretar skivan hit och dit och man får inget grepp om Linkin Park. Vill de vara ett modernt hårdrocksband, Rage against the machine på 90-talet eller kanske ett tufft popband? Jag har ingen aning.
2/5