Sång om syrsor på Zarah Leander-museet
Igår var jag på Zarah Leander-museet på Vikbolandet för invigningen av den nya utställningen, som handlar om Jules Sylvain. Den kommer att visas två år framåt, och självklart var Mattias Enn på plats för att skänka lite glamour till evenemanget.
Allt bra hänger som bekant ihop. Man kan vara Snusk-Tobbe och Tobi Krado på samma gång, älska både Uggla och Kinde med samma intensitet. Ta Mattias Enn, han och jag möts i kärleken till snuskvisor, Johnny Bode och det oförskämda. Men han är också en fullfjädrad gentlemannaestradör med fäbless för Jules Sylvain, Zarah Leander och Karl Gerhard. Jules Sylvain har jag beundrat sedan innan jag visste att det var han som låg bakom alla dessa odödliga schlagers som jag förälskat mig i, som "Sång av syrsor" (som utställningen heter, curerad av Mattias Enn). "Sång om syrsor" upptäckte jag genom Lustans Lakejers tolkning och det var en av de första låtar jag hörde med dem så man kan nästan säga att det var Jules Sylvain som fick mig att upptäcka Lustans. Uggla är ett av landets största Karl Gerhard-fan och fick mig att upptäcka den gamla revykungen. Gillar man Karl Gerhard så gillar man Uggla, och vice versa. Och gillar man Karl Gerhard så gillar man Mattias Enn, Jules Sylvain, Lustans Lakejer, Snusk-Tobbe och Bête Noire.
Tobi Krado har för övrigt spelat in en Jules Sylvain-doftande ballad som heter "Händerna" som har en tydlig och medveten koppling till just "Sång om syrsor". Texten i första bryggan går: "Och syrsorna de spelade var afton sin musik/ en stjärna föll och ingenting blev någonsin sig likt" och i andra bryggan: "Och syrsorna de spelade sin aftonserenad/ men drunknade i dånet utav hjärtats kanonad".
